Senaste kommentarerna i forumet

Nykter 188 dagar idag. Trivs med mitt nya liv i verkligheten. Det enda som irriterar mig är att folk ska ifrågasätta att jag inte dricker. Men har märkt att om man är ärlig och säger att jag inte vill för att jag inte kan hantera alkohol utan dricker tills jag däckar så slutar de tjata.
Ska inatt åka till Turkiet på två veckors semester med min man och ett annat par.
Känner mig orolig för hur det ska gå med min nykterhet. Har aldrig varit utomlands utan att dricka (förutom när jag var barn).
Både mannen och kompisarna vet att jag inte dricker längre så där har jag stöd, men känner mig ändå lite orolig.

Normalreaktion skulle jag kalla det. Sund känslomässig reaktion. Olika känslor har ju olika syften, det vet du säkert redan, ilskan är just för att sätta gränser och skydda sig själv (och sin avkomma).
Det beteende du beskriver att han har verkar inte alls gynna dig, det är trakasserier och manipulation. Verkligen läge för dig att reagera och agera!

...att skriva om din insikt här! Det betyder att du redan börjat vandra på "rätt" väg. Med ett steg i taget kommer du lyckas. Det märks att du har viljan. Vi finns här för varandra! Välkommen!

Och välkommen till ännu en dag i nykterhet. Har läst dina i lägg och känner igen mig i en hel del av det du skriver. Fortsätt kämpa och stå ut. Pepsi ut vinglas är ingen dålig idé, utan mycket bättre än alkohol. Själv kör jag Coca Cola ur vinglas ?

Vet inte hur jag hamnade här, långvarig stress, press ledde till flaskan som ledde till ångest och mer och mer frekvent drickande. Har bett min man att hjälpa mig att inte dricka. Han har försökt men det har inte fungerat för mig. Jag har påbörjat vita veckor men skjuter upp det. Gårdagens drickande gör att jag vaknar med ångest, gårdagens alkohol drypande gråt och känsloyttringar leder till morgonens försök att skölja bort svullnaden i ögonen. Dessa repriser upprepar sig allt oftare. Jag vill inte bara ha vita veckor, månader jag vill ha ett vitt liv. Jag vill vara vit, jag vill inte bara försöka vara utan alkohol. Jag behöver stöd och pep ?❤️/Lynx68

Lätt att glömma bort. Så man tål att bli påmind om och om igen!
Jag har en bild på en groda som ligger och slappar på ett näckrosblad och citatet av Bob Hanson "Här ligger jag och duger" som symbol o påminnelse om att det inte är prestationen som definierar mitt värde.
Tål att upprepas!!
Tack för att ni pratar i tråden och håller den vid liv! ?

Dag 6 och inga större problem, uttråkad och funderar mycket, har huvudvärk hela tiden och svårt att somna på kvällen. Dricker pepsi max ut vinglas, försöker fokusera på saker som gör mig glad. Och i dag har jag bestämt mig för att inte dricka - och det är jag glad för :)

Att inte behöva vara duktig längre. Att kanske då duga ändå, precis som man är. Jag lånar den av dig en stund om det går bra.

I dag är jag tacksam för det kyliga vädret. Och för att min bästa vän och kusin är här och hälsar på. Och för att vi äldre tanter snart över 45 båda är nyktra. Det har kusinen varit i många år, och jag sedan 1 maj
I dag blir det en eftermiddag i en galleria. Vi kommer nog offra en del tid och pengar på fen ädla konsten att shoppa fast man inte behöver något särskilt.
Ha en bra dag alla.

Jag är full av beundran. Så klokt av dig att ta ett steg tillbaka, våga landa i känslan och inte ta till den förrädiska snuttefilten alkoholen. Grejen är ju att vi måste lära oss nya, bättre sätt att hantera stress, besvikelse och ångest - som ju alltid kommer att dyka upp längs livets snåriga stig. Du verkar ha hittat en metod som passar dig, tack för inspirationen. Allt gott!

Nej, fy 17 vilken ....typ. Det han utsätter dig för är både ett maktspel och sexuella trakasserier. Maktspel av typen att du bara blir uppmärksammad när du beter dig som han önskar, aldeles oavsett om du vill ha den uppmärksamheten eller inte. Trakaserier eftrrsom du inte utryckligen har bett om att bli föåsad i örat, klapad på rumpan eller de än värre saker som hänt.
Finns det någon möjlighet att prata med en chef eller facket.
Skriv ner dag, händelse, tid och din realtion och känsla när detta händer
Det är tyvärr så att det är lättare att bli trodd om man har det dokumenterat. Det kan hjälpa till att se mönster med, och hjälpa dig att komma undan om du inte får hjälp på jobbet.

Igår kom den elaka rösten tillbaka i huvudet, sitter och väntar på ett pass på gymmet när den där känslan kom smygande att man är löjlig och inte passar in. Vill springa där ifrån och hem i tryggheten, fast jag faktiskt älskar att träna där men denna gången satt jag kvar och försökte förstå varför den var tillbaka och hur Draken hänger ihop med den.
Stressen och besvikelsen från fredagen har väckt den och det är mycket känslor som kommer upp, jag är inte stadig så det är den gamla beprövade vägen som verkar lättast. Fly, döva och slippa känna och jag insåg hur lätt det skulle vara att falla om jag inte lär mig leva och våga känna.

Förstår vilket jobb det är att våga vara mänsklig och det som jag trott varit min styrka dvs skaka på sig vad som än händer och gå vidare, visar sig vara min svaghet och lurar mig att vilja dansa med Draken och gå in i dimman.
Natten har gått till att förstå och hitta lugnet igen, erkänna att jag är ledsen, besviken, arg men att detta kan jag bara lämna för det blir som det blir och inget jag kan styra.

Så nu har jag landat i här och nu, följt mina rutiner, tänt min salvia hälsat dagen med ny energi och lite klokare
Så idag väljer jag att vara nykter vad som än händer, önskar er en fin måndag med styrka, mod och vilja?❤️???❤️??// kram Strulan

Fem minuter kaffemeditation innan arbetsveckan drar igång. Juli är månaden jag jobbar ihjäl mig. Tre heltidssysselsättningar som ska få plats i en samtidigt som barnen har sommarlov. Ja, det här är alldeles för mycket. Men det är mitt. Jag gör det här, jag får fart på mitt liv. Jag korrigerar mina misstag. Det går undan och det är stort och jag växer snart ur min egen kropp.

riktigt härlig vecka. Det låter underbart precis alltihopa?

Kram
Liten tjej?

du överreagerar inte.
Att ta nån på rumpan är inte ok, inte på något sätt. Tyder mer på en sned kvinnosyn än nåt annat. Och klarar han inte att känna empati med dig i din svåra stund så stäng ner alla kontakt. Du är värd så mycket bättre.
Och det finns ju en anledning till att AA rekommenderar att "ha byxorna" på ett år in i nykterheten, dvs man ska bli vän med sig själv först.
Ta hand om dig !

Jag går runt tyst. Hela helgen har varit en enda stor leda.
Försöker döda tiden. Döda tid så jag kan få gå och lägga mig igen och sova bort saknaden.
Försöker skingra tankarna genom att göra något. Varit ute i skogen sammanlagt 10 timmar i helgen.
I skogen kom jag på att plocka blåbär är en riktig tidsdödare, men usch vad tråkigt det är.
Plockade nästan 5 liter. Helt lila under naglarna och ser nästan syanotisk ut om läpparna.

Jag har en manlig kollega på jobbet som varit ganska påflugen enda sedan jag började. Vi har umgåtts ganska mycket utanför jobbet och jag har upplevt att han gillar mig. Jag vet inte vad jag tycker om honom men har väl tänkt att jag inte ska stänga dörren helt förens jag givit honom en chans.
Han säger på senare tid jämt att han tycker om mig. Jättemycket.
Jag har däremot inte släppt min kärlek jag försökt vinna tillbaka det senaste halvåret även om jag kanske borde göra det eftersom det är extremt dåligt med gensvar. Kanske spelar han död?
Oklart.
Men jag försöker glömma denna person och har riktat mitt fokus till denna snubbe som har uppgivit att han tycker väldigt mycket om mig och att han bryr sig om mig och att han vill att jag ska må bra.
Men en sak har jag märkt, utöver det att han kan göra närmanden mot mig som jag inte riktigt är bekväm med, t.ex har han ställt sig bakom mig när jag jobbar och tagit mig på rumpan, flåsat mig i nacken samt även gjort andra, mer grövre saker som är rätt osmakliga, är att om jag kommer till jobbet och är trött och tyst, då behandlar han mig som luft. Då samtalar han inte med mig, han frågar inte något, och han bygger upp någon slags mur mellan mig och den andra kollegan. Men är jag glad däremot och skrattar åt hans skämt och är pigg, då verkar testosteronet flöda i honom och han kan till och med säga saker som att han är sugen på mig.
En mycket märklig kille.
Jag har sett lite förbi hans beteende, kanske jag egentligen borde haft mer självrespekt från början och sagt ifrån, men jag har tänkt att jag kanske kan börja gilla honom om jag ger honom lite tid, det vore bra för mig att träffa någon.
Jag har samtalat mycket om relationen till min hund långt innan hon blev sjuk, jag har pratat med honom om kommunikations-biten och han har sagt att han förstår att vi har en nära relation.
Sista veckan min hund levde, har jag mått skitdåligt eftersom vi inte riktigt visste om hon skulle få fortsätta efter operationen, allt handlade om vad som hände på operationsbordet, så nog levde vi och gjorde roliga saker, nog grät jag på jobbet pga att jag inte ville gråta hemma och skicka en massa dålig energi och ångest på henne: Jag ville vara den där überroliga kompisen på två ben som va svinkul att hänga med in i det sista bara.
Jag har samtalat med min kollega om allt jag tänkt kring operationen och även att jag inte visste hur jag skulle må efter om det inte gick bra. Han sa att han förstod.
Sen dog ju min bästa vän i torsdags. Jag fick ett sms med en fråga hur det hade gått. Han fick ett svar. Han beklagade.
Sen har det varit radiotystnad fredag-söndag eftermiddag då han skickar detta ytterst olämpliga sms till mig:
"Hej! Hoppas helgen har varit kanon, min helg har varit jättebra! Kommer du imorgon?"
Är det bara jag eller är det typ topp tio i okänslighet?
Jag svarar till sist något kort om att jag kommer imorgon, varpå han fortsätter skriva om sin helg och hur kul han haft det.
Jag blir då så jävla förbannad att jag påbörjar en rad med ilskna ord, känner sedan att jag är så jävla arg att jag lätt hade kunnat dricka på den känslan men tar mitt förnuft till fånga och stänger ner konversationen och drar på ett avsnitt av alkispodden och biter ihop tillsammans med dom som förstår hur känslor och alkohol funkar, rider ut denna våg av ilska, varpå det efter 20 minuter kommer ett till sms (som att man inte skulle fatta piken med att man inte fått något svar tidigare) om att "nu skulle han duscha och chilla, vi ses imorn"

Gud, om du finns, GIV MIG STYRKA.
Jag var tvungen att skriva ner detta, dels för att jag är så jävla upprörd och faktiskt så arg att jag stundom känner impulser av att skita i allt och dricka på känslan, vilket jag naturligtvis inte kommer att göra såklart, men bara så att du som läser det här ska förstå hur upprörd jag är, men också dels för att se det nerskrivet och därefter ställa mig frågan:

- Överreagerar jag?

Den här texten tackar jag dig för...

Strulan65: Det är bara att låna på!

Pi31415: Det glädjer att mina inlägg tillfört något. Om jag vore lite kaxigare så kanske den tatueringen varit något för mig. Men jag är lite för mycket ljusblå skjorta (mainstream). Kanske inte i huvudet men fysiskt så tar jag inte ut svängarna så mycket. Tror det beror på att jag inte vill vara i rampljuset. Kanske CANT på insidan av vänstra låret och MUST på andra? :)

En massa härliga, hälsosamma aktiviteter & gott sällskap med nykterister i "obygden" - vilken drömsemester! Ha det nu så gott och tänk inte på oss, tänk bara på dig själv, du empatiska människa. Kramar!!

den är och har alltid varit en ovälkommen kompanjon. Ångest. Eller rädslor. Känna mig fel. Avig. And the list goes on.

Krävde också att livet skulle vara lätt. Lite bekymmerslöst. Iallafall då och då. Jag hamnade ju i en lång period utan paus. Med bara överlevnad. Så är det inte längre. Och det är ingenting jag ordnat. Med hälsosamt leverne, sunda vanor osv. Jag har pmdd. Så det är medicinen som ordnat det åt mig. Jag slog i botten. Då blev det inte så viktigt med upplevelser och glädjeämnen. Nu börjar jag få nos på dem igen.

Kommer säkert börja jaga dem inom kort. Men jag hoppas. Att genom att skriva och läsa tillbaka. Att jag inte glömmer. Det är ett liv oavsett.

Jag övar också på meditationen. Men får inte riktigt till det. Jag vilar varje dag. Och promenerar.

Jag tror att det i slutänden ändå bara handlar om att acceptera ångesten för vad den är. En ovälkommen kompanjon. Och att det inte kommer försvinna. Det går att ge den mindre styrkraft. Och där finns de metoder man själv gillar.

Den största fällan jag föll i var att jag trodde att den sade mig något. Att det fanns något fel i mitt liv. Eller något jag behövde komma på. Så skulle den lämna mig ifred. Om jag bara gjorde rätt saker.

Inser nu när jag skriver att mina tankar rymmer både hopp och hopplöshet. Men bakom dem finns också styrka. Och jag vet att se dem stunder när den lämnar. När jag andas fritt. Och det är stundtals lättare. Är det förjävligt dunkar jag till den med piller för att ha mer ork till den lägre nivån av ångest. Och på så sätt ligger jag nu och flyter lite då och då. Istället för att ett konstant simmande eller sparkande uppåt från bråddjupet. Och det var det psykologen sa till mig också. Jag önskar du skulle få flyta lite ibland. Jag har gett mig själv det. Lite luftmadrass under ibland bara. Behöver inte vara duktig längre.

Där kom det. Behöver inte vara duktig längre. Den största skillnaden av dem alla.

Så skönt att höra att det går bra för dig..?Hundvalp, underbart..Jag har ju 2 hundar som du vet..Märkte på den stora hunden att hon ogillar onyktra personer..Tränade henne berusad när jag fortfarande drack. Inomhus förstås.Märkte att hon tyckte jag var underlig. Även sen när jag slutat dricka märks det så väl på djuren att dom inte litar på fulla personer.Ser ju det tydligt när man är nykter själv. Så härligt med din fortsatta nykterhet..Hoppas det går bra med jobbet också..Stor varm sommarkram???

Tack för all respons.

Jag är som Mirabelle G-S, jag är ett dåligt flockdjur, eller ett skyggt i alla fall. Jag har inga problem att ta plats och vara i centrum, att umgås osv. men skönast är att vara själv. Då jag inte behöver rätta mig efter någon annan. Denna känsla har nog olika orsaker i mitt fall. Är ensambarn och alltid fått det som jag velat, bortskämd när man växte upp. Men tror även att ett svek i det enda förhållandet jag haft var en bidragande sak till att jag började självmedicinera med A. Ingen ursäkt men en orsak för att det blivit som det blivit och varför jag har isolerat mig mer och mer - och druckit mer och mer. Inte vågat tro att jag kan vara lycklig igen, förevigt oälskad och oälskbar

Jag hade som nyårslöfte att skaffa fler vänner, umgås med fler människor och ta upp kontakten med gamla. Det har jag faktiskt gjort, men det är så onaturligt för mig att visa mig sårbar. Det går bra till en viss gräns, och har inga problem att prata om vad som har hänt mig och att jag varit deprimerad förr och så, men när det kommer till min ensamhet, alkohol och varför jag inte har nära vänner som jag umgås med vardagligheten och en partner så är det mycket känsligare.

Att inte dricka får mig att börja tänka så mycket på detta.

Just nu känner jag inte för att dricka, även om jag är ensam, inte har något att göra och känner mig uttråkad. Jag vill vara närvarande, jag vill känna - på riktigt, inte på fake som man gör med alkoholen. Allt blir fake.

I vilket fall. 5:e dagen utan A. Yeah mej :)

Låter helt underbart// kram Strulan ?❤️?❤️

För gruppens kännedom... Jag lämnar civilisationen en vecka, och det är litet si och så med internet ute i obygden, men jag tittar in här när/om internet samarbetar. Jag sitter alltså inte och skåpsuper någonstans, utan är mer eller mindre på hälsoläger. Långa promenader, försiktig jogging, avslappningsövningar, bastu med kvällsdopp, ryskt rågbröd, hemkokt lingondricka, sträckläsa 10 deckare. Det är planen. No worries. Det finns ingen alkohol där och de jag ska vara med är hängivna absolutister :) Kram så länge!

Hej kära forum.

7 månader har gått. Jag är fortfarande stupnykter. 2 år och 5 månader nu. Jag har behövt en paus från att reflektera över alkohol dagligen så det är därför jag inte skrivit. Utan min mans drickande skulle jag knappt veta att alkolhol fortfarande existerar. Förutom nu då när sommaren lockar fram alkoholromantiseringen på ett helt galet sätt. Lider med de som påverkas av den.

Jag skrev ett inlägg men det försvann... Det var ju lite snopet såhär när jag äntligen skulle skriva. Så jag skriver ett kort nytt.

Jag har köpt en hundvalp till familjen. Det var min målbild. Utan min underbara nykterhet hade jag inte orkat alla tidiga promenader i ur och skur ?

Hoppas alla mår bra där ute i sommaren.

Massa kramar till er ♥️