Senaste kommentarerna i forumet

också en viktig upplevelse. Jag tycker inte om folksamlingar. Och alkohol har varit ett hjälpmedel för att kunna ta in och njita av musiken. Jag blundar och lyssnar oftast bara. Men den första utan. Den blev lika härlig och gåshudsframkallande. Med ändringar. Jag stod längst bak i lokalen med en afri öl i handen( äcklig ovärt) för trygghet. Gick in sent istället för att stå och vänta. Med anpassningar fungerar det precis lika väl. Kan känna livet skarpare med musik i kroppen.

Jag läste en sommaröls recension och där kickade det in. Längtan. Men det är i romantiseringen som faran finns. Det är ju aldrig sådär som på reklamen. Verkligheten är mycket soggigare än så. På alla sätt.

Jag funderar mycket på hur mitt sociala liv kommer att se ut. För jag vill inte längre vara en del av onyktra sammanhang. Jag har två nyktra år bakom mig nu. Så står stadigt och tryggt. Då jag äter mediciner för att fungera. De går inte kombinera med alkohol. Då förloras deras uppbyggande effekt på min tillvaro.

Inte är det lätt när det slår till. Men vi har den där skeva uppfattningen om att saker och ting borde vara lätt. Fast livet inte är så. Att vi förtjänar en paus osv. Men a är en falsk paus. Den är inte riktig. Ångest är ett helvete. Och den bekämpas bäst med annat. Men vilken resa det har varit att ta sig till den här platsen. Med dem här ögonen. År. Många många år.

Ibland läser jag tillbaka i min tråd. Både för att förstärka de bra perioderna och ta hjälp av kloka resonemang, men också för att påminna mig om det jag inte vill återvända till.

Hittade nedanstående inlägg om val. Hur det än är har vi alltid ett val. Ett ansvar över att välja rätt:

"Svagstark, kan man vara det? Så känner jag mig just nu i alla fall. Svag i tankarna, men ännu så länge stark i övertygelsen.

Häromdagen var det lite gråmulet både ute och inne. Jag gick och tyckte synd om mig själv som inte får dricka. Muttrade över att jag misslyckats så kapitalt med A. Det fanns ingen hejd på eländet: Blä blä blä, bla bla bla, usch usch usch... Fastnade rejält.

Dagen efter gick jag en långpromenad i solskenet. Tankarna började viska om att det är då för synd att jag inte får dricka.

Men så mitt i ett steg slog det mig:

Vadå inte får dricka. Det får jag väl - hur mycket jag vill. Jag har dock gjort ett val att inte dricka. Det är en stor skillnad tankemässigt. Jag får dricka, men väljer att inte göra det. Det är mitt liv, jag bestämmer över mig själv.

Jag har alltid ett val. Hur kidnappad hjärnan än känns ibland är det ändå jag som tar beslutet att dricka eller inte. Så måste det förstås vara, annars är det ju helt kört. Även om autopiloten varit påkopplad och jag rätt som det är har ett glas framför mig är det jag som tar det yttersta beslutet om jag ska föra det till munnen eller inte.

Det är inte lätt, det ska gudarna veta. Tvärtom, det är fruktansvärt jobbigt emellanåt. Men ansvaret vilar ändå till syvende och sist på mig. Jag kan självklart välja att ta hjälp. Tror jag mig inte reda ut det på egen hand finns det massor av stöd, som mediciner, terapi, AA, olika forum. Det är inte ett nederlag, tvärtom.

Ibland måste jag vända och vrida på de här tankarna för att komma vidare. För att underlätta lite lite.

Efter ett par månader med riktigt flyt har det nu varit några supertuffa dagar. Jag har suttit på händerna ett par gånger, men klarat av att stå emot.

Som sagt, Svagstark, så känner jag mig.

Men jag är fortfarande nykter, det är huvudsaken.

Och det är mitt eget val."

-----

Tack för all pepp, den är så viktig för mig.

Just nu är det ingen kamp alls, tack och lov. Försöker ta tillvara de fina vita sköna dagarna på bästa sätt.

I dag är jag nykter. För min egen skull.

Alternativet är inget alternativ.

Kram på er

Alltså, jag är faktiskt ganska upprörd på min man. För att han är så jävla manlig och odödlig, tror han. Han har inte gått på semester än. Sedan i tisdags har han varit på resande fot (vilket brukar betyda dygnet-runt-jobb och minimal återhämtning). Han kom hem inatt kl 05:35 och svimmade i säng. Kl 07:00 ringde klockan och han klev upp, bytte väska och for iväg till flygplatsen igen. Nästa resa. Åt andra hållet. Hur fan planerar man då? Hur ställer man ens upp på det? En människa som varit en utbränd gurka med svår ångest, och just börjar återfå förmågan att fungera som en vuxen människa på hemmaplan. Jag SER ju att han är en radiostyrd zombie. En hård vindpust, så tippar han över och bli liggande där han faller. Men HAN lever i förnekelse vad gäller hälsans skörhet. Han vet mycket väl att det är en absurd situation han ställer upp på. Annars skulle han inte vara sådär självgod och stolt över att han minsann fixar det. Åhjo, har man som jag levt med karln i över 20 år kan man läsa av ack så subtila uttryck, även om han inte säger ett knyst om saken. Han är alldeles belåten med att leka stålmannen och minsann göra det ingen annan ”klarar av” å pliktens vägnar. Dumma karlskrälle fattar inte att andra helt enkelt lämpar över det på honom av den enkla anledningen att de inte är fullblodsmasochister. Jag blir så TRÖTT! Men en sak är säker, jag samlar inte ihop skärvorna av en trasig gubbe igen. Det får han fan göra själv.

känner så enormt för din sorg och skulle helst vilja vara i närheten för att kunna ge dig en kram och kunna låta dig prata och gråta och bara finnas där för dig. Ta hand om dig nu !! Kram !!

utan a.
Saknade det inte en sekund!
Däremot har jag problem med luriga tankar om a på dagarna nu under semestern. Varje semester har ju varit lika med a i npgon form typ varje dag... öl i solen, rödvin i ljumma kvällen, drink på eftermiddagen, vitt vin till lunchens räkmacka.
Tvivlar nu flera gånger om dagen på mitt beslut om att det är vettigt att avstå a. Tänker att jag behöver vila från ångesten några timmar. En dag bara.
Har det tungt.
Trots strategier....

Mirabelle G-S, det där gillade jag - Man måste inte ha problem med A för att sluta dricka. Nu har jag ju ett problem med det, det kan jag själv se, men det är en nedrans bra "ursäkt", om nu någon skulle ifrågasätta det. Visserligen brukar folk inte ifrågasätta mig, jag är ganska tydlig och rak och inviterar inte till diskussion kring mina ställningstaganden men den tar jag ändock med mig.

Och Tack Vinäger, jag skall definitivt läsa i din tråd, jag är också en reflekterande person och älskar att få nya smarta infallsvinklar till ens ibland tunnelilknande seende.

Förresten, i dag är tredje dagen utan A, måste ju säga att jag känner att det inte är särskilt kul, är lite uttråkad och funderar på vad ajg kan hitta på istället, men det går :) Ska ta råden jag fått innan och gå utb på en långpromenad och aktivera mig fysiskt

Min hund dog igår.
Hon blev 14,5 år.
Den där dagen man fruktar kom tillsist. Planerad fast ändå inte.
Hon fick somna in på operationsbordet då det vi hade hoppats på var en bursa på hasen visade sig vara en tumör av elakartad cancer med spridning till lymfan. Det beslutet att inte låta henne vakna var ett helt rätt beslut, i samråd med veterinären hade vi talat om det redan innan hon kom dit igår för operation, så senaste veckan har vi bara gjort svinroliga saker hon tycker om och avslutet har varit så himla vackert och jag känner genuint att jag inte kunde ha gjort det så mycket bättre. Vi gjorde sånt hon tycker är superkul: Bada, personspår, specialsök och leta grejer.

Jag befinner mig i något slags svart mörkt hål, i sängen bland snorpapper och chokladkaka. Jag vill inte ha riktig mat. Jag är hemma från jobbet. Har tagit semester igår och idag. Det där hålet vet jag är djupare än på den nivån jag befinner mig på just nu, initialt saknar jag henne nått så enormt mycket, men om ett tag kommer det bli så att man undrar vad man ska fylla den där tiden med, vem man ska ge sin kärlek till, vem man ska klappa, gulla och pussa på, vem man ska skämma bort, vem man ska snacka med och vem man ska längta till. Vem man ska utöva sin största passion och hobby tillsammans med, närmligen att träna olika typer av hundsport tillsammans med.

Min bästa vän.
Igår kväll kom jag på mig själv med att ropa på henne för att gå ut på promenad, jag började hälla upp mat i skålen och imorse så sparade jag sista biten av smörgåsen för att hon skulle få den.
Den här smärtan är inget jag önskar någon annan och är sådär fruktansvärt tung att jag inte kan andas riktigt, eller veta vart jag ska ta vägen.
Senaste gången jag gick igenom sorg, gick jag igenom den packad. Det var väl egentligen då jag fullt utvecklade det monstret med hjälp av alkohol som bodde i min kropp. Inget jag är stolt över. Men det var den enda lösningen tyckte jag då.
Jag är fullt medveten om att detta scenario med att hunden skulle dö, fanns med på min risk-lista för återfall jag gjorde när jag genomgick alkoholhjälpens program.
Jag har denna gång försökt bädda så noggrant som möjligt för mig själv genom att prata med min familj om att inte dricka alkohol i närheten av mig, och även bett min mamma att hålla koll på mig. Jag har berättat mitt beteendemönster när jag smygdricker, så att hon ska vara observant.
Jag får bara inte trilla igen. Inget återfall för att "hantera" sorgen. Jag måste vara stark. För min egen skull, för det blir för många konsekvenser om jag skulle ta "ett glas" vin. Jag måste hela tiden tänka på steget framför att bara döva sorgen - konsekvenserna av att förlora jobbet, bli en sämre människa, ångesten, att inte känna att man har kontroll etc. Det hjälper, att tänka på det.

I tisdags kväll hade jag ett samtal med min hund. Jag vet att det låter lite konstigt kanske, men ni som har djur har säkert upplevt den där känslomässiga, tysta kommunikationen som sker mellan en individ till en annan. Jag berättade för henne att när jag var mitt uppe i mitt missbruk var den enda egentliga anledningen till att sluta, att hunden skulle kunna återfå sin nyktra matte sin sista tid i livet. Och det fick hon, dryga 7 månader. Och det är jag enormt tacksam för att jag kunde ge henne, så därav får jag inte börja dricka för att jag tror att jag kan hantera sorgen bättre på det sättet.
Det får bara inte hända. Hon skulle bli så djupt besviken på mig då. Och jag på mig själv också.

-

"Den människa som inte upplevt kommunikationen, den rena, klara, icke dömande, tysta men ändå så uttrycksfulla kärlek, mellan sig själv och ett djur, är något fattigare än andra.
Den gränslösa, osjälviska och ovillkorliga kärlek vi två hade till varandra, är en ynnest att ha fått uppleva. Utan ord men med en högre dimension av tankar och känslor, har vi tagit hand om varandra.
Det är bara så vackert. Villkorslöst, kärleksfullt.

Livet har varit så vackert och fyllt av skratt och äventyr. Beslutet är det mest osjälviska handlingen en människa kan fatta. Sorgen efteråt är förlamande. Och saknaden som ett stort tungt täcke.
Vila mjukt min nalle!
M 2005 - 4/7 2019"

Härligt att höra att du har hittat ännu en strategi, att be om hjälp, klokt! Det är tydligt att du har bestämt dig för att fokusera på dig själv nu, för att kunna må bra och få tillbaka energin.

Du skriver att du har svårt att hitta din tråd och dina kommentarer, så här kommer ett tips. Klicka på ditt användarnamn så att du hamnar på ”din” sida. Då bör du se ett antal flikar, bland annat en som heter Spåra. Klicka på den så ska du kunna se din tidigare aktivitet. Säg till om det inte fungerar så kan jag försöka förklara på ett tydligare sätt.

Ta hand om dig!

Varma hälsningar,
Amanda, Alkoholhjälpen

Insomnia, käre gamle vän, välkommen igen :p Tänk att det ska vara på det här viset... Med jämna mellanrum är det stört omöjligt att sova under ett par, tre nätter. Sen sover jag istället som en död under några nätter. Och sedan är det färdigsovt igen på ett par, tre nätter... osv osv osv... Kanske är det ytterligare en effekt av att passera 40. Eller så är jag kanske bipolär. Fast nä, då ska man väl ha skov som varar längre, och dessutom ställa till det för sig. Det gör jag inte. Tvärtom uträttar jag en massa apro-på som är nyttiga för livet i allmänhet. Inatt har jag snöat in på huskurer mot ledvärk tex, och gjort en del häxbrygder. Jag har även hunnit baka fuskmuffins. En egen uppfinning som lurar i telningarna att nyttigheter som tex olika frösorter, kokosolja och havregryn är oskyldiga chokladstinna bakverk. Lämna fuskmuffinsarna framme med förmaningen ”Låt stå - mammas!”. Lämna köket obevakat. Ett tu tre är alla fuskmuffins spårlöst borta och den frukt-och-grönsaks-fruktande avkomman är fylld upp till öronen med viktiga vitaminer, mineraler, antioxidanter, fleromättade fetter, vegetabiliskt protein och omega-3. Mitt nya jobb har jag hunnit ägna några entusiastiska tankar också. Jag har skummat en del facklitteratur, för att minnas vad det var jag behövde fylla på med aktuell kunskap om, och beställt en del sådan litteratur. Nu har klockan passerat 6:00, så nog kan det kallas morgon. Idag ska jag och yngsta ungen promenera till simhallen. Det slog mig när jag höll på med nackgympan att rörelserna är väldigt lika dem man ägnar sig åt i de fyra olika simsätten. Så jag föreslog motionssimning. Minstingen är givetvis game. De andra tittade på mig som om jag plötsligt fått ett par huvuden extra.

Kommer ihåg känslan när tårarna bara rann och kriget i huvudet var vidrigt. Men nu är du ännu starkare och denna seger kommer bära dig// kramar och styrka till dig❤️?❤️?❤️❤️

Wow, så coolt av dig att stå emot och vinna över den förbaskade a-djävulen - utanför Systemet! Riktigt snyggt jobbat.
Dina tårar är allas våra tårar; här på forumet känner nog varenda en igen frustrationen/smärtan/sorgen över att ha hamnat i a-fällan.
Lycka till framöver. En dag i taget.
Stor kram!

Du kan och du vill! Bra jobbat! ?

Jovars, nog blev min Ginger iced tea lyckad... så lyckad att två av telningarna bestämde att det var det godaste de druckit på länge... En jättekanna räckte inte långt. Poff. Så var den ett minne blott. Hepp. En ny sats är på gång. Nu med tillsatt chili. Det kanske avskräcker den yngre generationen som ännu har fungerande smaklökar ;)

Först av allt, välkommen hit! Du har kommit helt rätt om du vill diskutera och få råd och stöd vad gäller alkohol. Här finns massor med erfarenhet av alla olika sorters problem.

Ser att du och Pianisten diskuterat beroende och vad det är. Om du är intresserad har jag skrivit en text där jag reflekterar kring just detta. Den finns som repris i inlägg #1248 (!) i min tråd. Men bara om du känner för det, alltså.

Önskar dig lycka till.

Kram

Du är suverän! Det gör mig ont att kampen är så hård för dig... Men då är bedriften desto större, varje seger desto mer ljuv. Och idag segrade du. Det kan ingen någonsin ta ifrån dig. Den här svårerövrade segern är för alltid din. Kram kära vän

Jag tror helt klart på din ”clean break” och att sluta i ett skede där du har tillgång till ett socialt nätverk. Verkar vara en riktigt solid plan. Är impad över att du redan nu ser din på/av-personlighet och vet om att det första glaset leder raka vägen ner i träsket igen. Det här fixar du! Jag vet inte hur mycket råd jag kan ge, för jag famlar och snubblar mig fram på minfältet som är min nykterhet. Faror tycks lura överallt. De egna tankarna tycks vara de värsta fienderna. Tex de där tankarna om att ”äsch inte hade jag så stora problem med alkohol när det nu gick så bra att sluta... Det är nog helt ok att dricka något glas vin bland...” Just nu förvarar jag mig mot de tankarna med att bestämt hävda att man inte MÅSTE ha problem med alkohol för att sluta dricka. Vem som helst får välja att avstå alkohol. Faktiskt.

Hela veckan har flutit på utan sug. Har inte ens behövt tänka på att jag inte ska dricka - jag har helt enkelt inte velat ha.

Har gått in i den där underbara känslan av att veta att jag är på rätt väg. Utan större ansträngning dessutom. Ljuvligt.

Vet ju av erfarenhet att det är lätt att falla, men envis som en åsna har jag njutit av varje sekund. Samlat energi och styrka till de jobbigare dagarna som jag vet kommer.

Redan i dag fick jag än en gång känna på hur snabbt tankarna kan vända...

Åkte hem från jobbet utan en tanke på A, trots att jag tagit ut komp och därmed hade ett ypperligt tillfälle för eget-drickande-tid. Nåja, svängde in på köpcentrat och snabbhandlade.

På vägen ut passerade jag Systemet, vilket jag inte ens reflekterade över att jag gjorde på vägen in.

Hjärtat började plötsligt bulta och A-tankarna började tjattra:
- Tänk vad skönt att komma hem och ta ett glas, du behöver ju inte köpa så mycket, då är det ju safe.
- Nja, det är nog inte så smart, viskade N-hjärnan.
- Men om du bara köper ett par öl blir det bara lagom. Dessutom finns det inte mera kvar då.
- Nej, snälla, jag vill inte, snyftade N-hjärnan.

Till slut blev det krig, så jag fick själv gå in och avbryta tjafset. Helt skakig satt jag i bilen, förbannade all j-a alkohol i hela världen medan tårarna rann. Grät inte för att jag faktiskt ville ha den där ölen och inte fick, utan för att det måste vara så j-a jobbigt.

Visst, det är jag själv som försatt mig i den här situationen och det är jag själv som måste ta mig ur den. Skulle bara önska att det var lite lite mindre smärtsamt.

Nåja, nu har jag skakat av mig offerkoftan, umgåtts med er här på forumet ett par timmar, lyssnat på hög musik och bara njutit av att jag stod emot så pass lätt som jag ändå gjorde.

Längtar inte ett dugg efter skiten. Visst, det kommer fler prövningar, men den här är över. Vet också att det blir mindre tufft efter varje utmaning.

I dag är jag stolt. I dag är jag trygg. I dag är jag beslutsam. I dag är jag lugn.

Men framför allt...

I dag är jag nykter.

Tack för att ni finns här för mig. ? Kram

Ja, innehållet i glasen ser nog så tilltalande ut... Men det gör sig som sagt bäst där, kvar i glasen. Urdruckna glas, med vinfläckar eller kvarblivet ölskum längs kanterna, ser så sorgligt sunkiga ut. Vi gör en estetisk välgärning när vi låter glasen förbli fyllda, vackra och tilltalande :) Bäst att befinna sig utom räckhåll dock, för säkerhets skull. Idag experimenterar jag med att göra iced tea på ingefära. Tror det blir superlyckat, och rena rama hälsodrycken :)

Tack så jättemycket du anar inte vad det betyder för mig. Och tack för de visa orden och tipsen. Tack för att jag är välkommen. Ska definitivt motionera mera och göra aktiviteter, packa inför flytt och försöka få tankarna från " å va gott det vore med..." för det är bara tillfälligt.

Har ett jobb som innefattar mycket samtal av terapeutisk karaktär så vet hur jag ska ta mig igenom detta tror jag, rent strukturmässigt, men det är så mycket enklare att inte behöva tänka, att förtränga och inte behöva känna. Har aldrig druckit på jobbet eller dagen innan jobb, bara för att klargöra - känns viktigt för mig att säga när man jobbar med människor.

Och jag tror definitivt att jag är beroende, på vilket vis vet jag inte. Har lyckats vara nykter i 1,5 månad-2 månader men då har det varit för att jag skulle vara nyttig (mer sett från kalorier) och det har ju funkat, så nog vet jag att det går. Men har alltid satt igång som vanligt sen och det har eskalerat, och blivit värst på sommaren/semester

Måste nog också komma över tanken att jag aldrig mer kommer ha kul (vilket självklart inte är sant) men är så trött av att inte uppfylla min potential och slänga bort mitt liv. Jag är fast besluten, men som sagt - dag 2, återkommer efter helgen så får vi se hur det gått.

Och passa på att tacka för att du gör skillnad här, inte minst hos mig. ? Du är också unik, då du har det enda namn jag vill se särskrivet, bara det... ?

Ha en fin sommar! ☀️

Kram

Du låter som en självsäker person, det är nog bara bra i detta fallet. Du låter säker i ditt beslut och att ska du sluta blir det till 0 direkt, det är också bra. Då hinner du förhoppningsvis inte trassla in dig i velande om att kanske låta dig dricka ibland, då och då, vilket är ganska komplicerat för de som en gång skapat ett problem runt alkoholen..
Om du är beroende eller inte lär du inte kunna svara på innan du slutat. Jag får för mig att vissa har bilden av beroende från någon film där man ligger instängd i ett rum och kallsvettas och hallucinerar i flera dagar. Beroende är lömskt och kan vara allt annat är fysiskt. Beroende kan vara i väldigt många olika skepnader och skalor. Stresskänsla, UTTRÅKNING, ångest (som väldigt många inte ens vet var det är när de upplever det). Det lömskaste är tankarna, din hjärna kommer sannolikt försöka övertala dig under de närmsta dagarna att livet faktiskt är mycket roligare med alkohol då och då. Du säger själv att du inte är beroende, åtminstone fysiskt vilket jag tror är en nackdel som inställning. Det kan vara ett argument för att låta dig fortsätta dricka i ett svagt ögonblick, eftersom du ändå inte anser dig beroende än.
Om du upplever de här sakerna och fortfarande är fast besluten att ta dig igenom det så är vi många här som är eniga om att träning, (konditionsträning framför styrka i mitt eget fall) är högst effektivt för att hantera dessa biverkningar. En perfekt syssla att prova göra den tiden du normalt hade druckit och lindrar förhoppningsvis resten av dagen!
I mitt eget fall hänger känslan av uttråkning direkt ihop med dricka, när jag dricker så tappar jag motivation till det mesta annat på fritiden och tillslut är det bara alkoholen som finns som utväg för att dämpa den känslan som vi kan kalla uttråkning. När jag slutar dricka kommer sakta men säkert motivation och lust tillbaka att använda min tid till.

På frågan om någon är med på din resa skulle jag säga att alla här är det, med mer eller mindre sträcka i bagaget :) Så välkommen hit!, men hoppas såklart din tid i "gänget" blir kort! Hoppas något av det jag sagt kan vara till din hjälp på vägen.

Lycka till!

Åh, vad glad jag blir av att läsa om ditt nya liv. ? Inspirerande var ordet.

Tänk att du kommit så långt in i en nykter semester, en av de stora riskerna/rädslorna är ju annars just långledighet.

Var stolt, tur är inte det första ord jag förknippar dina resonemang med. Men lite extra av den varan hjälper till.

Ha en fortsatt fin semester. ☀️

Kram

Fina kloka Mirabelle! Reflekterande och analyserande som vanligt, kryddat med humor. Det gillar jag.

Vad bra att du kunde resonera dig bort från alla glittriga rosékaraffer och immiga ölsejdlar. Vi vet ju att innehållet alltid är vackrare kvar i glasen än vad det blir när/om vi klunkar i oss det. Ett jäkla gift är det oavsett hur inbjudande det än må se ut i solen.

Du är så stark nu. Håll i, håll ut, så fixar du det här.

Många kramar

Hmm.. meningen var inte menat som sådan, utan jag tror att anledningen till att jag ska sluta är att jag ser det som ett clean break, jag har bestämt mig och har funderat på det länge, men tror har inget att göra med att sluta eller inte utan tror var i förhållande till att det är just denna situationen som fått mig till ett break. Det är rent meningsbyggnadsfel eller tolkningsfel.

Men jag förstår definitivt vad du menar, jag är som sagt 0 eller 100% och att "tror" att något ska förändras existerar inte i min värld.

Vi är många som gjort den resan men vi är även många som sen beställt en returbiljett!

Det fanns en sak jag direkt fäste blicken vid och det var "tror". Skriver du så vill du inte sluta. Önskan finns där dock.

Men jag ska inte sitta här med pekpinnar. Har fullt upp med mitt egna för att kunna trappa ner och fungera utan minst en halvliter vodka om dagen.

Kämpa på! Vi hejar på dig!