Senaste kommentarerna i forumet

Jag är en 35 år gammal tjej som inte har någon familj, inga barn och knappt har kompisar, har ett bra jobb med bra lön, mina affärer i ordning och är inte totalt deprimerad. De flesta människor verkar gilla mig och jag ser ganska bra ut.

Men jag har en hemlighet - jag dricker ca 3 dagar i veckan för mig själv, ibland blir det mer än 3 dagar i veckan, nu när det är semester speciellt. Jag dricker inte 2-3 öl, jag dricker 8 stora starköl, eller 2/3 bag in box, och detta har jag gjort så länge jag kan minnas, men eskaleringen skedde när jag flyttade till en annan stad och blev mer ensam.

Alkohol för mig är inget jag direkt skulle säga att jag är beroende av - fast det är jag. Jag får inga fysiska krämpor av att inte dricka men jag är beroende, av känslan att ha min bästa vän bredvid mig - alkoholen, som aldrig sviker än (ja förutom dagen efter såklart), vi har så kul ihop och det innebär inga förpliktelser. Jag dricker mycket för att jag är uttråkad, så jag måste göra annat istället, men oftast finns inte energin där pga. jobb och HSP så då kommer tillflykten till alkoholen.

Jag slutade röka för 12 månader sedan och har sedan dess inte rökt/snusat, jag trodde aldrig jag skulle kunna klara det, men det har jag. Nu vill jag göra detsamma med alkoholen. Jag är en svart/vit person, en person som är 0 eller 100%, jag kommer aldrig mer kunna dricka, ALDRIG, ett glas och allt är förstört (i mitt huvud).

Jag tror att anledningen till att jag har bestämt mig nu för att sluta då jag ska flytta igen i mitten på juli, till en stad där jag känner fler personer och där jag har ett skyddsnät på ett annat sätt och jag vill inte starta upp på samma sätt. Jag är tveksam om jag vågar berätta för någon om detta, men dricker oerhört sällan ute/i sällskap med andra så det behöver inte vara en så stor grej.

Detta är dag 2 nykter. Någon mer som är med på resan och kan ge tips :)

Här i min ände har jag börjat dagen med nackgympa som jag hittade på nätet. Gud hjälper den som hjälper sig själv. Verkar vara något som kallas ”askungenacke” jag lider av. Träningen är enkel att utföra, så det vore bara för ynkligt att låta bli.

Igår promenerade jag inne i stan. Nötte mina skor mellan Södra station och Odenplan, med några avstickare hit och dit. Det var en farlig promenad. Jag har aldrig lagt märke till alla uteserveringar med rödmosiga, glada besökare, utefter vägen. Igår lade jag märke. Igår var det nära ögat flera gånger att jag agerade på tanken ”Ensam, utan ungar, det vore så lätt att slinka in och beställa ett glas vin och plocka upp en av böckerna jag har i väskan. Me-time.” På sätt och vis var den inre kampen skön, för jag får bekräftat att jag defacto har en aktiv A-hjärna, som vill lura mig till att ta det där första glaset. Resten går ju som på räls sedan... Kampen påminner mig om varför jag inte ska dricka. Så jag vandrade stoiskt vidare. Nykter.

Dagarna rullar på och sakta bygger jag på mitt nya liv, är i början så det känns lite vingligt ibland men det går framåt för varje dag. Ledig några veckor till men än går det bra med att vara ledig utan slaska vin dygnet runt, var lite rädd för att vara ledig men nu ser jag att det var det jag behövde.
Har ju lätt att fly in i jobbet, men nu var även den dörren stängd så verkligen varit ledig denna sommaren och det har varit läkande.
Gymmet är en livlina och yoga älskar jag, efter ett yogapass är min kropp och själ i balans är något magiskt med den kvinnan som leder det passet.
Så idag är jag nykter vad som än händer och önskar er styrka, mod och vilja// kram Strulan?❤️???❤️??

Då hoppas jag på att det vänder snart :) Ujuj... ta bort mjöl? Då tar man bort 90% av min kost... Allergisk mot väldigt mycket och ogillar resten, typ :P

Jag tyckte jag hade mer värk under första månaden, men nu när det gått 4 månader är kroppen så bra den kan vara efter 54 år. Jag provade att ta bort mjöl och socker, vilket säkert också har en del i det. Men värk mer första tiden tror jag är när levern börjar avgifta kroppen, den har ju tid nu när det inte kommer massa alkohol ner hela tiden. Kram Strulan

En negativ konsekvens av att jag slutat dricka är att kroppsvärken jag tampats med i många år har förvärrats. Det är främst nacke, axlar och mellan skulderbladen som värker konstant. Ibland är det så illa så jag inte kan hålla upp huvudet :/ Men värken har även spridit sig till andra leder... Höfter, knän, fotleder, handleder... Smörjer allt som gör ont med Ormsalva, och det hjälper mig att stå ut. Vanliga receptfria värktabletter som tex Ipren eller voltaren har inte hjälpt något vidare. Känner mig som en 80-åring! Har nu köpt receptfria läkemedel mot artros, ett långtidsverkande naturläkemedel och en mot akut smärta i leder. Det lindrar rätt bra.

Jag har hört att alkoholmissbruk kan ge just kroppsvärk... Borde inte värken börja gå över efter en månad nykter? Iaf inte förvärras? Nu kanske inte alkoholen var boven bakom värken i mitt fall iofs. Den kan ju ha maskerat värken istället. Är det bara så här det är att passera 40? Någon som känner igen sig?

Fy helvete vilken jävla pissdag. Haha, så löjligt jävla tung. Jag suger på mitt nya jobb. Och min kille har nog gjort slut (igen). Jag orkar inte ens. Bla bla bla jag är omöjlig att leva med.
Jag tycker om mig själv idag. Jag tycker om att jag vet att jag är stark.
Det är läskigt att vara ensam. Jag behöver träna på det.
Jag är glad att ni finns.
Kram

En blir väldigt självcentrerad av en kraftig motvind.
Hoppas på att kunna ge er samma stöttning som ni gett mig framöver❤️

Har hittat en till strategi. Istället för att "vänta" på att ett tillfälle ska dyka upp. Exempelvis en möjlighet för mig att träna eller kanske bara få vara ifred en stund. För att stärka mig.
Så försöker jag be om hjälp(sitter långt inne..)
Härom dagen ringde jag min far och lyckades få honom att spendera ett par dagar ihop med min son. Bara för att jag ska kunna paddla ut, sätta upp ett tält o vara ifred, och tryggt veta att sonen har det bra. Oron över vad som sker i makens liv finns kvar men behovet av att få vara ensam ett tag är starkare.
Hade aldrig samvete till detta tidigare. Kändes så självupptaget, särskilt gentemot hans barn.
Nu känner jag att jag måste göra detta. Alternativet att fortsätta döva med alkohol för att orka hantera har inte fungerat alls. Den insikten har jag ju!
Måste vidare!
Samtidigt är min hjärna så seg att jag blir rädd för mig själv. Kan inte tänka normalt. Det enda jag längtar efter är att få vila, lugn o ro!
Är inne här på forumet då och då. Har varit sen november. Är så tacksam över att det finns. Ändå har jag inte lyckats klura ut ens hur en hittar sin egen "tråd"...Eller svar!? ???
Därav min sena respons..
Hjärntrött!! Kallas det visst?
❤️

Hittar inte John. Var är du :)?

Jag mår fint ! Jag är inte helnykter men har inget sug och dricker mestadels inte. Vikten går långsamt nedåt, men den går nedåt.
Jag har förlovat mej med kärleken och är lyckligare än på väldigt länge.
Det här forumet är underbart och har varit och förblir ett fantastiskt stöd för mig.

Kramisar ?

Du får se övningskörningen från den positiva sidan PimPim... Med världens sämsta körskollärare blir sonen en suverän bilförare med nerver av stål, helt för egen maskin. Han blir tryggare ensam ute på vägarna sen, än med lärarens spattiga sällskap ;)

Vinäger! Jag tror det är semestern som gör mig så aktiv. När jag jobbar orkar jag bara jobb, i princip. Ibland får jag förvisso kreativa, energiska ryck även då... men har lärt mig att stå emot dem, för orken räcker inte till både jobb och ett liv :/ Men nu kan jag göra allt som legat på is :)

och som du är värd att må så bra som du gör idag?Du får mig att vilja kämpa för att komma dit jag med. I morse när jag vaknade tänkte jag på hur tacksam jag borde vara Jag har en sjukdom men jag har själv möjligheten att kunna bota den och det är ju inte alla som har den turen.

Önskar dig en riktigt fin tisdag?

Kram
Liten tjej

I går kom jag in på mötet med terapeuten och sa nu skall vi inte prata om 12 stegsprogrammet utan hur jag tänker och alla mina strategier. Efter en timme skrattade denna underbara människa och sa nu har vi bara pratat om programmet, ljuset gick upp för mig att jag lever ju i det hela tiden och vill leva så.

Att det går bra denna gången är mkt tur fått hjälp, insikt att jag har sjukdomen, slutat komma med undanflykter om varför jag druckit och skaffat mig en riktig plan. Min stund på morgonen är viktig så den håller jag på, motion för att få ur energi och att välja tillställningar med omsorg och att använda de livlinor jag skaffat mig. Men givetvis finns det stunder jag bara vill skita i allt, men låter mig inte glömma känslan av ångest och avgrund, påminna mig om att det är bara ett glas bort.

Så idag väljer jag att vara nykter vad som än händer och önskar er en fin dag med vilja, mod och styrka ❤️???❤️???// kram Strulan

... men det ör svårt att koppla av när man är van vid att vara i rörelse om dagarna.
Mina övningskörningstimmar med sonen om dagarna ger mig nästan hjärtinfarkt. ?
Erkänner lite smått motvilligt att jag är världens sämsta körskolelärare! ?
Jag panikskriker ”BROMSA!!!”
Istället skulle jag i lugn ton sagt.. ”Bromsa, koppla och stanna vid väjningsplikt och stannar du växlar du ner till ettan”
Scenariot blir att sonen tokbromsar fem meter innan väjningsplikt och jag blir illamående och bilen får kärrigstopp ?
Hur svårt kan det va? ??‍♀️?
Andas PimPim... ANDAS...

Inspirerande att läsa om dina dagar.

Du har kommit så långt och det är kul att följa din positiva utveckling. Tror att mycket beror på att du är insiktsfull, tar emot alla känslor och inte bara lever på kicken av att vara nykter. Det är ju tyvärr då det kan bli extra jobbigt när den, nykterheten alltså, blir vardag. Men du har liksom varit medveten från början. Hm, svårt att förklara hur jag menar...

Äsch, du har gjort det skitbra i alla fall. ?

Kram till dig

Så känner jag när jag läser om dina och PimPims dagar.

Men när jag tänker efter har jag nog levt så själv tidigare. En massa barn, aktiviteter, ordförande i var och varannan förening, studier på närmare 200 procent parallellt med arbete... Lägg till ett fint hem, ordning och reda, näringsriktig mat...

Hörni, inte konstigt att vi har behövt bromsmedicinen.

Nu lever jag ett jämförelsevis mycket lugnare liv. Men jag har också fått betala ett högt pris för det tidigare.

Önskar så att ni lyckas bromsa vardagen åtminstone lite. Och utan alkoholdimman, förstås. Men det är inte lätt, jag vet. Tyvärr.

Ta hand om er! ?

Kram

... min morgonställning är 90 grader stapplandes ur sängen... gnyr en aning för att varje rörelse gör ont! Är då evigt tacksam att ingen mer än HN som älskar mig mer än mest ser mig... livet efter 40 blev en plåga ???

... min morgonställning är 90 grader stapplandes ur sängen... gnyr en aning för att varje rörelse gör ont! Är då evigt tacksam att ingen mer än HN som älskar mig mer än mest ser mig... livet efter 40 blev en plåga ???

Härligt, ta kraft i den känslan❤️??❤️??

Inte ett endaste litet sug i dag. Knappt ens en A-tanke.

Hade nästan glömt bort hur jäkla skön känsla det är att plötsligt framåt kvällen inse just det.

Sjukt egentligen, det som de flesta andra inte ens reflekterar över, välkomnar vi som någonting bra, fint, ja, otroligt stort till och med.

Och det är det ju. För mig. För oss. Som av plågsam erfarenhet vet alternativet. Gång på gång.

Det som ingen annan kan förstå. Kanske respektera att det är så. Men ändå inte förstå. På djupet.

Att man åtrår något man hatar. Att man längtar efter något som förstör så mycket. Att man tar till något som i förlängningen ger en obeskrivlig ångest...

Inte konstigt att andra har svårt att förstå. Det hade jag också. Då. I mitt förra liv.

Nu vet jag.
Nu är valet mitt.
Nu är det upp till mig.

Så lätt - och ändå så svårt.

I dag valde jag nykterheten. I går också. I morgon tar jag förhoppningsvis samma beslut. En dag i taget. Gott så.

Kram

Hur i hela friden kommer man till ro? Min trötta kropp skriker i protest ”Aj som fan! Sluta spring omkring och hitta på en massa nån gång! Och för Guds skull, läs på om ergonomiska arbetsställningar din klant!”

Alltså, mitt yngsta yrväder kan man alltid lita på. Hen är alltid game för action :) Idag promenerade vi drygt 1,5 mil medan vi lekte massa lama ordlekar. Man kan alltid lita på att hen vill titta på film tillsammans, spela ett gammalt hederligt brädspel eller spela och sjunga tillsammans. Hen orkar alltid allt man vill göra och tycker allt man kommer på är kul. Till och med sånt där aptråkigt göra, som sortera tvätt eller laga mat, är hen gärna med på. Och då blir det genast mer intressant, för hen är ett riktigt kvicksilver, så väl i tanke, som i handling och verbalt <3 Det är allt mammas unge det <3 må hen för alltid spritta och spraka av yster, entusiastisk energi :) Nästa år fyller hen tonåring... Än så länge ser jag inga tecken på att hen liksom de andra skulle mulna till och bli inåtvänd... Hoppas jag får ha mitt lilla solsken ännu en tid... Helst för alltid.

För övrigt föreslog solskenet att om vi äter ute så kan vi gå till taco baren, för där kunde jag få ett glas vin... Efter att hen planterat tanken och den fick riktigt stadigt fäste i min A-hjärna vågade jag inte gå i närheten av en restaurang. Telningen var nöjd ändå, för hen ville laga sin paradrätt till familjen ikväll.

Alltså ditt inlägg... så som du beskriver din dag är min dag. Jag har semester nu men kommer inte till ro. Somnade klockan 02:00 för att Sofie Sarenbrants böcker om Emma Sköld är gör jävla bra. Har toklyssnat på dessa sen i torsdags och slukat fem böcker redan (Adhd?), sen har jag fixat naglarna, hjälpt till med bröllopsbestyr inför väninnas marriage på lördag, storhandlat, övningskört med sonen 1,5h, skjutsat på dottern, lagat massa mat, fixat med lekar till bröllopet, städat hemma och äntligen har jag satt ner röven... vad ska jag göra härnäst tänker jag... för hela kroppen kokar...
Kram PimPim ☀️☀️

Skönt med nykter semester, precis samma har jag ?
Bra jobbat och fortsatt trevlig semester.
Trots att vädret blev lite sämre idag och det ser inte så bra ut framöver heller.. men men, kul kan man ha ändå ?