Senaste kommentarerna i forumet

Ber om ursäkt för om jag på ngt vis förstärkt känslan av en icke inkluderande miljö..?.
Jag var alldeles ny i forumet för ett halvår sedan och nu när jag tittade in igen blev jag förstås extra glad över att se att de jag språkat med tidigare fortfarande fanns kvar. Som jag sa, det blir en viss samhörighet eftersom man delar så mkt av sitt innersta. Men det betyder ju inte på intet sätt att jag inte vill eller är intresserad av att skapa nya kontakter.
Hoppas precis som du Vinäger att alla kan känna sig välkomna i gemenskapen, oavsett tid här, kön ålder.etc
.?!

All kärlek till er alla ?!
/
Fibblan ?

Såklart att alla ska känna sig välkomna att kommentera o hoppa in o prata med oss!! Alla är välkomna o alla är hör på samma villkor o av ett skäl! Hoppas ingen känner sig utanför!! Skickar lite styrekramar o hoppas du mår bra ?? kram kram ??

...och sen kikare man in och läser om alla peppningar och kärlek. Det är helt fantastiskt! Bara att vi hänger här inne gör att vi blir starka i våra beslut och inte dömande. Jag är vit på obestämda dagar framåt, en dag i taget det har ni/vi lärt oss.

Fredagkväll och jag sippar på Juhlins bubbelrose´. Ska äta kräftor och kantarell/brieostpaj!

Din tråd och att du lever nyktert utan a. Det ger hopp till oss som kommer efter. Det vidare livet tråden är en viktig balans för mig, då de andra trådarna kan vara så tunga och sorgliga med kampenmot a. Jag fattar att den är livslång men det vidare livet ter sig så mycket ljusare än den aktivas kamp mot nykterheten.
Jag är glad för dig och ditt liv utan a ☺?

Bra sagt!
Har också tänkt på alla nya som kommer till Forumet. Precis som du säger så är det inte alltid man orkar ge respons till alla för att man själv mår dåligt.
Då blir det att man i vissa perioder bara skriver och svarar de man redan lärt känna och fäst sig vid. Om man orkar skriva över huvud taget....
Så alla måste självklart få känna sig lika välkomna❣️?
Där har ju admin en viktig roll att fylla.

Kramar till alla nya och gamla?
???

Ännu en gång, tack för fin respons. Och Jasmine ? så glad att du skrivit igen. Tråkigt förstås att du inte mår så bra, men här är ju ett av de bästa ställena att få ur sig det man behöver.

För att återgå till rubriken. Reflekterar ibland över hur det kan vara att komma ny till i det här fallet ett forum där många känner varann. Visserligen tillkommer det skribenter så gott som varje dag och en del stannar längre än andra. Vissa råkar, precis som jag, hitta forumet av en slump. Några kanske skriver av sig det de känner för stunden och hittar sedan andra vägar att få hjälp. Andra stannar...

Tänker på oss som varit ett tag. Vi som har hängt här länge får av naturliga skäl en särskild sorts gemenskap. Känner varandra utan och innan och hakar på direkt när någon kommer tillbaka, oftast då det inte gått så bra som man försatt sig.

Nu till saken...

Jag hoppas verkligen att ni som inte varit här så länge känner er inkluderade. Att ni är en av oss. Beroende på ork och dagsform brukar vi försöka att välkomna någon som är ny. Själv gjorde jag det under lång tid, men så tog mitt eget dåliga mående över och jag hade nog med mig själv. Som tur är finns det andra som kan ta och har tagit vid. Jag brukar säga att vi växeldrar och det stämmer verkligen.

För att göra ett långt inlägg lite kortare:

Välkomna alla som hittat hit, oavsett problematik. Ung som gammal, fattig som rik, arbetare som chef...

Vi/ni är fantastiska som försöker trots många motgångar, som aldrig ger upp, som kämpar på olika sätt.

Kram och trevlig helg på er!

Det verkar som att Saroten hjälper en del men många får svåra biverkningar. Jag blev rekomenderad Saroten för sömn och oro, men valde bort pga de biverkningar jag läste om. Knepigt när de ger dig båda dåligt och bra effekt. Jag är hopplös på att gå till läkare, vill intr, orkar inte, är nog inte så dålig osv..
Hoppas du får en lugn natt ?

I morse körde allt ihop sig på jobbbet pga sjuka kollgor och inga vikarier. Slet som en iller och stressen slog knut på mig. Inom vården där jag jobbar ( och många av er) är det svårt att inte lägga in högsta växeln när det krävs, men det har ett högt pris. Det har påverkat mitt mentala tillstånd hela dagen och jag ältar och ältar. Fan att jag har så svårt att släppa. Jag har idag inget chefsansvar (det sa jag upp mig från för lääänge sen) ändå kan jag inte släppa det. Känner ansvar för verksamhet och kollegor. Sliter så jag nästan går i biter, varför? Ja jag vet ju, medberoende med stort M, suck. Jag måste släppa taget om det som inte är mitt, jag vet. Blir arg på mig själv. Men en sak var bra. Jag gick när jag skulle utan att erbjuda mig att jobba över. Även om mina tankar fortfarande var där så tog jag min kropp och gick hem.
Maken är redan inne på sin andra 7% öl. Jag planerar att gå ut på långpromenad när öl nr 3 öppnas och sen lägga mig och lyssna på alkispodden. Ingen alkohol för mig idag heller ☺ Funderar på att skaffa mig ett armband där det står sober på, men inte än...

Toppen att du bad om hjälp och fick prata med en underbar sköterska. Detta ska nog rätta till sig! Kul att läsa om din resa. Lycka till!!

Jag ringde till VC, jag gjorde det! Berättade om typ allt (ja nämnde inte A, det får jag ta om det behövs när jag kommer dit). Berättade om min vardag och känslan av att inte vara riktigt rätt inombords. Talade med en underbar sköterska som sa att hon trodde det "bara" var HSP, vilket jag i princip redan vet - för jag innehar ALLA symptomen för det. Men ska även få träffa en läkare om 1,5vecka, och även för Restless Legs. Så himla skönt.

Tack Mirabelle G-S för pepp och jag är så otroligt tacksam för dig och alla andra här för det är ni som för mig framåt.

Litet ADD-varning? Jag har för mig du har funderat tidigare kring olika diagnoser... När du beskriver ditt sätt att fungera i vardagen och det stora behovet av återhämtning tänker jag att det låter mycket som en vuxen kvinna med oupptäckt ADD. En kvinna som lyckats kompensera med intellekt hela livet. Och det ser bra ut utåt, men inuti är det kaos och tumult och ett ständigt balanserande på kanten till utmattning... Det är ju inte helt ovanligt att vuxna med obehandlad NPF fastnar i olika former av självmedicinering... Kram

Idag är första kräftskivan och haft turen att vara ledig. Så samlat kraft, mod och vilja under dagen, så det räcker för kvällen.
Nu älskar jag ju skaldjur så ser fram emot det, även om det iår blir utan snaps. Alkoholfria öl inhandlat, det funkar men alkoholfritt vin triggar så det låter jag bli.

Har kommit fram till att det finns bara en månad som det går lätt att vara nykter i, det ör november en riktigt tråkig månad om man nu inte vill vara nykter.

Men långt dit, så bara samla kraft, mod och vilja ett tag till.
Ha en riktigt fin helg// kram Strulan

Du ska absolut gå till VC. Jag lovar de tar dig på allvar. De tar allt som sabbar sömnen på allvar. För de vet att utan sömn kommer patienten tillbaka med depression så småningom. De där myrkrypen kan visst indikera en mängd olika former av näringsbrist, sviktande njurfunktion och nervskador... Det är värt att gå till bottnen med! Logga in och boks tid ? Kram

Så härligt att det funkar och mer där till. Bara att njuta, ha en fin helg//kram Strulan

Så härligt att det funkar och mer där till. Bara att njuta, ha en fin helg//kram Strulan

Wow, kul att pillret var ett mirakelpiller mot din värk. Plötsligt händer det!

Mirabelle G-S, jag har också något sjukt med myrkrypningar just nu. Det har ju alltid bedövats av A förut liksom. Har ju inte fått det bekräftat men har haft det i 20+ år och det blir alltid värre på sommaren och på natten. Men har läst att man kan ha dem i hela benen. Jag har de mest hela tiden (dag som natt just nu).

Har käkat Magnesium, full dos i ett år, men det hjälper inte mig ett dyft i alla fall.

Ska ta och höra av mig till VC men avskyr sånt och är så rädd att de inte tar mig på allvar.

Jag blir tokig på att min sömn är så störd. Det är det enda jag kan känna har varit superjobbig efter jag slutade dricka. Men det har säkerligen flera orsaker, drickandet är en del av det då jag tidigare kunde mörka mina problem med restless legs genom att dricka och rent ut sagt tuppa av utav det. Jag drack tills jag somnade.

I vilket fall, inga tankar på att dricka för att kunna sova. Borde gå till någon läkare om detta. Har tänkt på det i säkert 10 år men fastnar som vanligt. Det är ju värst på sommaren, vintern är ofta ingen fara. Jaja... väntar väl 10 år till och hoppas det bara löser sig. (vilket det inte gör precis som A-problemen).

I dag hoppas jag på att kunna vara lite duktig, men min hjärna är så konstig. Har tre olika saker som jag bör göra, som känns ungefär lika viktigt. Men kan sitta i 4-5 timmar och bara dividera vilken jag ska börja med, helt plötsligt så är det kväll. Det är jag i ett nötskal. Tänker och analyserar så mycket så det känns som att om hjärnan hade haft en mätare från grönt till rött så hade jag legat på rött och sprängt mätaren mest hela tiden. När den sprängs så blir jag matt, handlingsförlamad och allmänt omotiverad. Jesus vad komplex man får va då ;)

Läste i någon annan tråd i går (tror jag) om att göra saker fast man inte är motiverad till det. Jag gör nästintill ALDRIG saker om jag inte är motiverad till. Det är så jädra ovuxet och det gör mitt liv ganska jobbigt många gånger. Är jag inte motiverad att laga mat - så gör jag inte det. Vill jag inte städa så skiter jag i det. Det känns ibland som att jag är en rebellisk 13-åring som vill göra allt tvärt emot och då jag inte bor med någon eller har barn så kommer jag undan med det.

Detsamma är det på jobbet, fast där kan jag dölja det lite bättre. Jobbar själv med det jag gör på en större enhet. Samarbetar mycket med andra men de får liksom bara göra som jag säger och jag är spindeln i nätet. Och viktigast - ror om min egen tid.

Det är i princip stört omöjligt för mig att göra något som jag inte är "sugen på". Att sitta och lyssna på en föreläsning om något jag redan vet, personen är tråkig eller ämnet är ointressant får mig också att bli 13 år igen. Blir liksom stimmig i mig själv och känner bara att ta till flykt.

Okej, helt klart är det så att jag har issues, en diagnos, personlighetsstörning eller jädrig mycket underliggande ensam-barn-syndrom. Ibland önskar jag bara att jag kunde stänga av allt detta och bara vara lite, inte vara så jädra seriös i mig själv. Jag ses visserligen som en rolig prick av andra, men samtidigt tänker jag för mycket.

Det där med att stänga av alla tankar (som inte nödvändigtvis är negativa men som dividerar och alltid vill göra ett väl underbyggt val. )Nu när jag tänker på det så är det ytterligare en anledning till att jag drack A. För att tysta tankarna och i sällskap - för att kunna lyssna på oväsentligt snack om saker som jag är ointresserad av (kallprat).

Varför tänkte jag inte tidigare på att dricka mig full innan föreläsningar, hade kanske klarat det bättre då? (ironiskt om ingen förstod det)

Vare sig jag gör någon av de tre sakerna i dag eller inte så har jag bestämt mig i dag för att inte dricka

Alltså, det här är ju helt sjukt!!! Den där hemska tabletten hade en oväntad bieffekt. Värken i skuldror och nacke som plågat mig i nära 20 år, och numer blir så fruktansvärd att jag inte ens kan hålla upp huvudet framåt eftermiddagen vissa dagar... Den är borta. Alltså, inte mildrad, försvagad, mindre plågsam, utan BORTA, poff, puts väck. Som om jag aldrig haft ont. Hur är det möjligt??? Saroten används iofs till att behandla nervsmärta hos tex fibromyalgipatienter... Men ändå... Det är ju bara för mycket trolleri... Kan värken jag trodde berodde på spända muskler ha varit nervsmärta alla dessa år? Mysko!

Vet inte var jag läste om att magnesium skulle vara bra mot kramper i benen...?
Kanske hjälper mot krypningar också?
???
???

Vad det är fint att ni finns. Blir lika varm varje gång av att påminnas om gemenskapen här inne <3
Jag räknar inte dagar, jag tänker fortfarande att jag väljer i varje nu. Men det är snart ett år sedan jag förändrade mitt liv på riktigt, slog i botten-botten och fick den förlösande insikten att jag inte ska dricka alls. Innan dess hade jag försökt sluta på riktigt sedan jag lämnade min man, men det krävdes den där tegelstenen i skallen för att jag skulle fatta. Jag snubblade ett par gånger under hösten, men med en helt annan grundinsikt och handlingskraft.
Jag tänker att jag ska ritualisera den där dagen i slutet av augusti på något sätt, fira eller sörja. Och att jag samlar mod inför att dela med mig av vad som hände. Det brinner fortfarande av skam och rädsla när jag tänker på det, och jag tror jag skulle behöva förlåta mig själv för att komma vidare.
Jag längtar efter att bli fri. Det har hjälpt mig enormt att inte dricka, men jag märker ju att ångesthjärnan jobbar i samma mönster som förut. Det ska komma en dag när jag kan välja bort alla mina destruktiva beteenden på samma sätt.
P&K

Hoppas att du fick lite sömn till slut, det är ju det viktigaste som finns för att må bra.
Ibland behövs kanske piller, fast det kan ju ta låång tid innan effekten sätter in (i ditt fall är det väl sådan typ av medicin som tar ca två veckor på sig?). Det där med att vänta är ett himla elände för oss som inte har en ocean av tålamod i kroppen...
Förstår din frustration och lider med dig!

så hemskt! Finns inget värre än restless leg. Men stretching? Yoga? Förmodar att du provat allt men jag tänker att man kanske måste tänja, sträcka, rörlighet i lugn form. Jaja du har säkert provat allt.

Ring genast "kvacksalvaren" och säg till att det inte funkade. Även fast det är jobbigt är det askul att läsa din beskrivning! Lycka till med golfsvingen och läkaren. Ha en fin dag och fredag! Kraaam

Det här var det värsta eländes elände jag har varit med om. Det där pillret gjorde restless body sju resor värre! Jag har krupit ur mitt eget skinn hela natten. Fortfarande kl 06:15 är det så illa att jag varken kan ligga eller sitta. Somebody just shoot me! Aldrig i livet jag tar det där pillret igen! Jäkla kvacksalvare!

Skickar jag till dig idag... Det är en stor hjälp att läsa om din resa.