Senaste kommentarerna i forumet

Idag är jag tacksam för att det är svalare ute.
Jag har riktiga vänner omkring mig.
Jag är själv en bättre vän dom nykter.
Idag mår jag bra även fast jag är arg som ett bi över vissa för mig icke påverkbara saker.

vad jag känner igen det där med att alkoholen bara SKA ner !! Jag tvingade ju ner Explorer, som var min basföda, på morgonen och den kom upp lika snabbt ! Och jag svor över förlusten av den dyra spriten ! Kom efter ett tag på att om jag grundade med en klunk 10.2 % öl och så stannade den kvar.....

Tack för att du påminner mig !!

...allt eller inget stämmer så bra. För att jag ska kunna skippa alkoholen måste jag. 1. Träna 2. Äta nyttigt 3. Lägga mig tidigt 4. Ha lugnt omkring mig

Det är min fyrkant och den är så lätt att rubba till en trekant eller tvåkant. Som jag också har skrivit förut tycker jag att du är grym. Alla här inne som kämpar är grymma och jag håller om och i er allihopa. Håll i, håll om, håll ut! Kraaam

Man får vara fåfäng och njuta av sig själv i spegeln. ?
Ditt nya fräscha yttre är ju bevis och belöning på att du har valt rätt väg i livet!!
Så sträck på dig Lim, och var stolt!!?

Kramar
???

10000 bitar utan kanter. Perfekt metafor för hur jag har det i huvudet, den stjäl jag rakt av! Själv funderar jag på att skriva ner eländet, bit för bit, för att se om det blir nåt mönster och för att kanske hitta de där kanterna. Har alltid drömt om att skriva en bok men tror väl knappast att den skulle bli läsbar, intressant eller att någon skulle vilja läsa den. Fast det är nog där jag tänkt fel. Inte skriva för att nån skall vilja läsa, för då kommer självcensuren och sabbar kreativiteten. Skriva utan mål eller mening, och bara för mig. Då kanske det kan bli nåt av det. Kanske ett riktigt fint pussel.

Mmm det är så jäkla ruttet att sitta fast i alla ”måsten” och bara ha spillkvartar att lägga på sånt man vet att man mår bra av och blir glad av... Jag har en tjurig dag idag, och semestern är inte ens slut än ?

Många vill göra "allt" på en gång. Man inser hur lång tid man slösat på dåliga saker och får bråttom att göra allting rätt istället. Det orkar man inte och vips är man tillbaka på ruta ett igen.

Låt din förändring få ta sin tid. Ha inte bråttom. Ta små steg i början och belöna din framgång. ?

Helvetes jävla skit. Sov mig genom 4 alarm på mobilen, jag måste gå hemifrån om 45 minuter.
När jag reser på mig från liggande position känns det som att mitt huvud ska sprängas.
"Fan va äcklig du är Dee!"
Smaken av gammalt vin i käften.
Jag tar mig ut i köket. Vinflaskor på diskbänken och fest hos bananflugefamiljen. Det vart sent igår, men jag hade trevligt. Tror jag?
"Vad pratade jag egentligen om halva kvällen?"
Såg smset från min väninna, det verkade vara en bra kväll, men hon va också bakis.
"Tur att hon typ drack lika mycket som mig, då är det ju inte så farligt. Det är typ en normal grej att sänka 4 flaskor vin under en middag.
Fy fan, jag är fortfarande full! Shit va dåligt jag mår!"

-

Jag ser hur Dee tittar på vinflaskan som har mer än hälften av innehållet kvar. Jag vill idag skrika STOPP och trycka på den röda knappen. Stoppa det som kommer att hända och backa bandet. För med mitt manus i handen nu, var det den här händelsen som kommer att utspela sig nedan, som blev fallgropen till en lång och mycket ångestfylld karriär som fullblodad alkoholist. Detta skär i mitt hjärta. Jag vill bara stoppa filmen. Filmen om mitt liv.

-

Jag ser vinflaskan som ännu bara är urdrucken med ett glas. Jag stannar till mitt i steget att ta mig ut från köket och in i badrummet.
"Återställare naturligtvis! Jag ska ta en återställare - jag har hört att det hjälper! Varför har jag inte tänkt på det tidigare för?!"
Jag ställer mig raskt vid diskbänken och tar fram ett dricksglas ur skåpet. Häller upp det vita vinet i det. Doften får mig att äcklas.
Jag tar en klunk av det vita vinet samtidigt som jag tänker att det va en jävla röta att det var vitt vin och inte rött vin, det skulle synas på min tunga om jag drack rödvin nu. Jag tar en klunk till. Och en till.
"Åh fy fan, jag måste spy, shit va äckligt!"
Står vid diskbänken och sväljer och sväljer, försöker behärska och kontrollera kroppens högst sunda reaktion på att giftet återigen kommer ner i magen på mig, men det går inte. Spyr ner i diskhon. Vinet kommer upp både ur min mun och när jag inte kan parera även genom min näsa.
Jag hulkar och försöker få ett andetag av luft att gå ner i lungorna.
Jag tänker medans jag spyr att detta är så jävla ovärdigt. O-v-ä-r-d-i-g-t.
När jag spytt klart mår jag om möjligt lite bättre men jag är fortfarande full, eller bakfull eller va man nu kallar det. Jag häller upp ett dricksglas med vin igen, tänker att skam den som ger sig, skiten ska ner, och dricker ur det, går ut på toan för att tvätta av mig och sminka mig, hinner dricka ett dricksglas till innan det är dags att gå hemifrån.
"Fan va gött, det funkar ju! Jag är så jävla fucking queen of this." Tänker jag medans jag staplar ut från porten och ner på gatan.

Nu känns det genast bättre ?Kram på dig

för att göra dig en aning avundsjuk så kan jag meddela att pensionärslivet är att inte följa rutiner, slarva med maten, göra vad jag vill på dagen, resa (nästan) var jag vill :-))) Städa ? Boooring !!!
Annars gäller : Det viktigaste först !
Kram !!

Just nu käns det som att jag går och väntar på en förändring, ja en större försändring eller en blixt från klar himmel för att ta nästa steg i att förändra min livssituation. Cigaretterna är borta sedan 1 år, A är borta sedan snart 4 veckor. Det jag har kvar förutom skallen är att jag måste börja äta bättre och motionera. Vill göra det, men har inte orken, och jag vet att vara A-fri är det viktigaste nu, men vill bara att det ska gå 1,2,3 månader som A-fri så jag vågar ta tag i det där andra. Jag känner mig stark nog men om jag får bakslag eller att något händer så är jag rädd att allt raseras och att jag går bakåt.

Vad trött jag blir på min tankar, eller icke-tankar ibland. I dag har jag inte gjort något förutom att försöka försvinna in i tv-seriernas värld, för att inte behöva tänka. Blev sugen på att dricka A, men kom på att jag ska ju flytta i morgon, så det går inte. Och det spelade inte någon roll, går inte, ska inte vill inte.

Ibland känns tankarna som en 10000-bitarspussel, men det finns inga ytterkanter, så jag vet inte var jag ska börja. Ledsamt. Tragiskt. Medvetet.

Idag är jag så trött på mig själv och min personlighet. Om inte allt funkar enligt rutinerna så blir det jobbigt och min beroendepersonlighet vaknar, hon ör en fjortis. Skriker bara detta är skittråkigt och börja göra något kul istället för att var så äckligt redig.
Skall resten av livet vara så här håll dig i fyrkanten, följ dina rutiner, slarva inte med mat och motion.
Vet var felet är för mycket jobb, inte kunnat träna och då ballar jag ur.
Men hur sjutton skall man kunna följa det som är bäst när allt annat också måste funka.
Jag är så imponerad av de som gör och gjort denna resan, för det är så jäkla svårt vissa dagar.
Men väljer idag att vara nykter vad som än händer, hoppas ni andra har det lättare idag. Kram Strulan

är ett riktigt knepigt kapitel. Jag har under min aktiva tid som alkis utvecklat en riktigt usel förmåga att lita på folk. Och det var ju främst för att skydda mitt drickande.

Jag hade en behandlingskompis som jag träffade väldigt frekvent i rätt många år efter behandlingen och som jag hade nån form av tillit till....vi hade ju gått igenom en del tillsammans. Jag kommer ihåg att han sa nåt till mig under behandlingen som jag tyckte lät konstigt men jag hade ju mitt eget att fundera på så det föll i glömska. Tyvärr.
Han är en rätt rörig person så jag förlät nog en hel del intryck jag fick som, med facit i handen, var riktiga varningsrop.

Rätt många år in i (min) nykterhet försvann han och efter en stunds letande fick jag tag i ett av hans barn : Han satt häktad för narkotikabrott ! Tilliten försvann naturligtvis och jag talade om vad jag tyckte och kände att han blåst mig så förbannat. Återigen....med facit i handen så hade jag agerat som en riktig medberoende och ignorerat samtliga uppenbara varningstecken som fanns :-(( Jag blev minst lika förbannad på mig själv !!! Jag borde ju för f-n sett och hört alla varningstecken !!! Men icke !!

Jag har alltid haft svårt att lita på narkomaner, både drogfria och aktiva. Det är som att lögnerna aldrig upphör att fabriceras i deras hjärnor.

Min med möda uppbyggda tillit till andra människor mer eller mindre försvann med honom och det tog tid att börja bygga upp den igen. Då kom nästa smäll med skilsmässan där jag fick klart för mig att jag hade samtliga fel en människa kan ha plus några till......

Nu är min tillit till andra så skadad och jag så rädd för att bli tilltufsad igen att jag inte vågar lita fullt ut på folk igen och håller mig på min kant. Tyvärr. Jag slipper förhoppningsvis bli sårad igen men jag har ju förlorat det som utgör grunden för ett sunt känsloliv, jag lägger inte mitt liv i nån annans hand igen. (Förutom en person som jag ska skriva om i min egna tråd)

Så dina egna tankar och, antar jag, din magkänsla säger att det är nåt galet......tro på det så slipper du bli besviken !

Och hoppas att du mår ganska bra ändå ❤️ Kom tillbaka när du känner dig redo. Själv vacklar jag lite fram o tillbaka som jag förstår att du kanske gör ? sommar o sol glada människor...ja det blir svårt! Förstår precis man vill vara som alla andra...styrkekramar till dig ??

Kram ??

Nu har jag haft semester i två veckor. Jag har två kvar. Jag har haft det helt underbart. Är utvilad och lugn men gör roliga saker varje dag.

Det är som att när jag gör allt för tredje gången helt nykter som det blir bäst. Jag trodde jag var lika nöjd förra sommaren men jag märker en skillnad. Det är som att minnet av att man kan dricka på semestern har suddats bort nu för det var så länge sedan jag gjorde det. Ingenting jag gör associeras till alkohol över huvud taget. Eller kanske nån gång men inte på ett sätt som handlar om att jag skulle dricka. Snarare som en tanke kring alkohol bara för att jag ska få möjligheten att jämföra livet nu med livet då och känna tacksamheten.

Jag hittade ett badlinne som förut satt väldigt tight på mig men nu sitter det perfekt. Har inte tagit fram det på några år för jag har sett så alkoholplufsig ut (det är inte samma pluffsighet som när man går upp i vikt av andra orsaker tycker jag). Det kändes lite kul att sätta på mig det och direkt se kopplingen till att jag inte dricker under bikibisäsongen längre. (OBS. jag bryr mig INTE om vikt men jag ser en skillnad i min kropp på många sätt där alkohol ger en otrevlig uppblåsthet som alltså inte är samma sak som vanlig viktuppgång. Det syns även i ansiktet när jag tittar på gamla bilder).

Vill inte låta fåfäng men både mitt inre och yttre är ju ljusår från förut.

Kram kram

Nästan 4 veckor nykter, och så lätt och svårt det har varit på samma gång. Om jag kommer klara detta hela livet vet jag inte. I dag bestämmer jag dock mig för att inte dricka. Istället ska jag förbereda inför att ett flyttlass går i morgon.

Är tacksam för alla människor som hjälper mig med flytten, som kikar in och ser hur jag mår och över min beslutsamhet, som jag så många gånger ifrågasätter - jag har faktiskt karaktär, jag måste tro på det mer. Jag fixar detta!

Hej!

Jag är ny hör,jag känner att jag hade behövt prata med någon som är kunmig inom området fär att få råd hur jag ska göra. Men jag vet imte vart jag ska vända mig.

Jag har varit tillsammans med en kille i mer än ett halvår nu. När vi började träffas så berättade jag att det var tre saker i ett förhållande som jag värdesätter för att det ska fungera för mig. Det ena är att man tar hand om sin ekonomi och inte har massa skulder, att man kan städa och ta hand om sig sjölv och det sista att man inte knarkar eller har testat knark.

Min kille förstod detta och det är något vi har pratat mycket om. Det handlar om mina gamla relationer där det kommit upp saker som skulder och mitt ex knarkade utan att jag visste om det. Dagen jag fick veta bad jag honom dra. Jag är lärare och att vara en bra förebild är viktigt för mig.

Jag har haft en underbar tid med min pojkvän. Han är den som jag kan tänka mig att gå vidare att flytta ihop och skaffa barn med. Men i helgen fick jag veta på omvägar av hand kompis att han knarkade för två år sedan. Det handlar om kokain, svamp, extacy, marijana och benzotabletter. Jag blev helt förkrossad eftersom vi har pratat så mycket om detta. Det var så viktigt för mig och att man kan ljuga om en sådan sak sktämmer mig.

Min pojkvän säger att han ljög om det för att hans vänner sa att han inte skulle berätta för att jag skulle lämna honom och att han inte håller på med någonting nu. Han säger att han är ledsen att han ljugit och att han bara testat de olika preparaten en gång vardera.. gör man det ens?

Jag tycker det är konatigt att ta ett beslut att testa så pass tunga droger när man är vuxen, 25 år. Hans *försvar" är att han var väl full eller nått. Vilket jag tycker är ännu värre beslut att ta då.

Han säger att han inte gör någonting nu och tycker det är konstigt att jag dömmer honom för något som hände.fär två år sedan. Jag har tagit en paus för att tänka igenom vad jag vill.

Jag vill skaffa barn och gifta mig. Hur vanligt är det att man bara testar en gång? Jag är livrädd att han kommer falla tillbaka och jag känner att jag kommer tänka på detta så fort någonting kommer vara lite konstigt, då kommer tankarna komma "knarkar han?".

Kan tillägga att han sa att han gjort av med 28000 kr denna månaden. Han får ut 17000... känns konstigt att det bara skulle gått till mat och sånt. Han säger att han lagat bilen men jag tror inte den räkningen är betald. Så jag blir helt nojjig. :(

Jag är helt förkrossad och behöver lite perspektiv på saken. Tack ♡

Ni är också på väg in i den här sköna fasen ? Jag känner hur ni nafsar mig i hasorna ? Kramar

Ångesthjärnan har satt igång. Lediga dagar med barnen känns lite oöverstigliga. Inte en millimeter av mig hittar någon ro.
Hade en egen ledig kväll i lördags som såklart blev kalas i självdestruktiva tankar och beteenden. Tog mig upp, bla bla bla, kämpar på. Idag är det bara som ett konstant surr här uppe.
Jag gillar inte semester och det är därför jag aldrig tar någon. Längtar tills världen går in i struktur igen. Längtar tills jag får tid att jobba hur mycket jag vill. Och tills psykologerna slutar ha semester.
Längtar tills jag fixar min hjärna så jag pallar att vara i nuet.

Härlig känsla när man nått två veckor?
Och a-fri öl är faktiskt gott om man väljer rätt sort.
Heja dig?

Kramar
☀️??

Härlig läsning!
Vad skön din tillvaro låter???☀️?
Hoppas att jag också hittar dit...

Kramar
???

Det var bara det jag ville säga ❤️ Tänker på dg och längtar tills du kommer tillbaka ❤️

Nejdå, inte alls, fullt upp med att oroa mig för Svalbard, därför du inte sett mig här den här helgen ;-)
Hoppas du inte smälter bort bästa Adde!

Kram,
Dee

Vad mycket mer man hinner och orkar när man inte har för vana att sitta och snutta på vi flaskan... Allt sånt där som bara inte blitt av under ett par, tre år. Jag har börjat motionssimma igen, gå power walks, spela tennis, spela pingis, spela basket, städa och laga vettig mat. Dessutom har jag blivit med golfbag och börjat spela, till makens och släktens stora förtjusning (den sporten har jag hittills dömt ut som fjolleri och för litet action, men det är riktigt kul ju). Tillsammans med musicerandet, skapandet och läsandet blir tillvaron aktiv och meningsfull :) utan arbetsnarkomani eller alkohol. Vad glad jag är att jag valde att bli nykter i god tid innan semestern, så jag fick chansen att lära mig att leva igen :)