Senaste kommentarerna i forumet

Tveksam, osäker, kluven...

Motstridiga känslor - men framför allt tankar - har tagit över och för en kamp i min kropp.

Det självklara "jag vill vara helvit" ifrågasätts plötsligt. För mig har det varit den enda planen sedan jag började hänga här för snart två år sedan.

Jag har kämpat, kämpat och åter kämpat sedan dess. Ibland med perioder av framgång, ibland i den värsta av motgångar. Alla som följt min utdragna resa med massor av stopp, byten och ännu så länge utan destination, vet vad jag talar om.

Brutal ärlighet har jag förknippats med. Och så är det nog. För mig är det ingen vits att skriva här om jag samtidigt mörkar läget. Själva styrkan med anonymiteten (även om jag haft förmånen att träffa en del av er IRL. Tycker själv att jag var modig som vågade, speciellt med tanke på handspriten...).

Så, vad har hänt?

Som sagt, den totala nykterheten har börjat ifrågasättas. Är det min A-hjärna som talar, breder ut sig, håller på att ta över? Ja, förmodligen.

Men...

Tänk om det skulle funka som det har gjort i ett par månader nu? Jag tar några öl då och då, njuter (ja, till hundra, där har A-genen verkligen gjort sitt jobb), men har konstigt nog kunnat stanna vid det. Inga karatefyllor, inga bakisdagar, inga ångesttankar.

Ja, jag vet...

Det brukar vara så det börjar - eller slutar. Beroende på hur man ser det. Eftersom jag aldrig eftersträvat detta blir jag tveksam.

Hur går då tankarna i detalj? Jag är en person som är analyserande och reflekterande in absurdum - om nu någon skulle ha missat det.

Fakta:
- Jag har aldrig eftersträvat "normaldrickande".
- Jag tror egentligen på att helnyktert är det som gäller för de allra flesta med ett uttalat alkoholmissbruk.
- Jag har som sagt varit ärlig och försökt att inte låta A-tankarna lura mig.
- Jag äter Naltrexon och tar L-glutamin varje dag, vilka har hjälpt mig mot det värsta suget.
- Jag tänker att ovan nämnda preparat kanske ger mig tillräckligt för att leva ett någorlunda hyfsat A-liv.

Så vad vill jag ha sagt med detta?

Hm...

Kanske bara att jag är en människa med samma brister som alla andra (även om jag ibland får för mig att jag är stålkvinnan, typ...).

Kanske att allt inte är svart eller vitt. Har trots massor av kommentarer till andra i forumet aldrig dömt någon. Har alltid varit noga med att alla måste göra sin egen resa.

Kanske vet jag inte alls vad jag vill förmedla, mer än mina tankar.

Ja, så är läget just nu i alla fall.

I dag är jag nykter. Det är bra.

Kram på er

-----

Tack finaste Skillnaden, det behövde jag höra just nu. Du gör just det - skillnad. Du fixar det du vill. Bara bestäm dig för vad.

Första dan på mitt varaktigt nyktra liv var det den 11.6.2012 så det passar bra att logga in här idag. En ofattbart lång tid egentligen. Jag går ju inte vanligtvis och funderar på min nykterhet men 11 juni är så inpräglat i mej så jag tänkte på det idag. Som när man vaknar och det är ens födelsedag. På sätt och vis är det min födelsedag idag också.

Jag är alltså helnykter sen sju år tillbaka och så ska jag fortsätta. Det är ganska lätt men visst finns också inslag av saknad emellanåt. Fast mera sorg över förlorad tid, över hur mycket energi som jag lagt ner på alkoholen. Över vilken makt den hade, över hur jag lät den styra så mycket av mitt liv. Sorg över att jag inte lyckades sluta tidigare. Över att jag alls började.

Men det var då och det är över. Jag har lärt mej väldigt mycket om mej själv och hur starkt beroendet är. Hur det kapar ens hjärna. Det är ledsamt att se att så många kämpar mot missbruk. Jag läser här ibland och såg att nån undrade om man kan få samma kick av nåt annat som man fick av det goda ruset. Av de första två glasen. Och där måste jag säga nej, inte för mej. Den första tiden som nykter var jag euforisk men sen blev det också vardag. Ett mycket lugnare liv utan toppar kanske men också utan dalarna som blev allt fler och djupare. Och själva kicken av vinet blev allt svårare att uppnå ju mer som krävdes. Så jag trivs mycket bättre så här. Friheten jag har nu är värd allting.

Mitt bästa tips för att nå en nykterhet som håller är att sluta helt. Tro inte att du kan gå tillbaka till normaldrickande. Tro inte att du kommer att nöja dej med ett eller två glas. För en som druckit sej till ett beroende kommer det inte att fungera. Man har passerat den gränsen och det går inte att gå tillbaka. Tråkigt, absolut ibland, men så är det. Det går utmärkt att leva nyktert. Man får bara göra klart för sej hur och ligga steget före. Det gäller att vara så fast besluten i sitt mål att man på inga villkor tar ett glas.

Jag önskar er alla en hållbar nykterhet.

Ja, du Adde, jag var också orolig för hur jag skulle ta det om jag blev riktigt förbannad, så som jag vart i helgen, men precis som du säger så kändes det riktigt skönt efteråt.
Vilket är enormt förvånande.
Jag blickar tillbaka på mitt liv med alkoholen och allt känns så jävla geggigt och sörjigt och besvärligt och jobbigt känslomässigt. Man kände liksom inte något samtidigt som att man bara kände så himla mycket men aldrig riktigt var närvarande.
Jag har gått igenom mitt hitintills livs största sorgearbete tvärfull under 3 år till exempel. Hur bra var det liksom?
Jag har en riktigt stor oro som jag bär på nu, och det är hur jag kommer tackla saker och ting när min älskade gamla 14 åriga hund går bort. Hon är rätt skruttig.
Att bli förbannad, glad, ledsen, känna tacksamhet osv nykter vet jag nu att jag klarar utan den minsta tendens att tippa över. Jag väljer att vila i den styrkan och inte grubbla för mycket på det som kommer att komma framöver, om man ser till större känsloprylar.

Kram till dig Strulan65, ja, den var klok och genuin i helgen :-)

Jag kan väl delvis också vara det även om jag försöker hålla mig ganska nyanserad. Då menar jag mina tankar kring att dra ner. Jag har ju kommit till slutsatsen att för mig går det inte långsiktigt. Men jag försöker vara öppen i sinnet att andra kanske klarar det. Men jag tror ändå att det är svårt, och även om det låter konstigt är min erfarenhet efter väldigt, väldigt många försök med att dra ner, att det är lättare att sluta helt. Men som sagt, jag får dricka och det är inget förbud. Men jag väljer jämt att inte göra det.
All respekt dock till er som kämpar med att dra ner. Alla vita dager och kontrollerade intag är ju en vinst på det stora hela! Jag gillar svartvitt men övar på att acceptera gråzoner :)

Ingen alkohol för mig.

Jag är faktiskt tacksam att du skriver på forumet. Det är skönt att läsa om någon med "distans" till problematiken. Dessutom finns nyanser; allt är inte svart och vitt och vi är all olika. Så man måste hitta sin egen väg. Vissa här är lite väl evangeliska (och moraliserande) för min smak ...

I dag var det regnkläder på när jag gick med hundarna. Ber skogen om kraften för dagen och valet som är ett steg till.
Mitt underliga humör håller i sig, vid samtalet igår sa terapeuten att det märktes att jag var taggig.
Och det stämmer oro för en mkt nära vän som gör ett tokigt livsval, där jag med nyktra ögon redan kan säga hur det slutar.
Det är hemskt att se någon man bryr sig om välja fel.
Men denna gången måste jag hjälpa mig själv och fortsätta striden med Draken.
Men känslomässigstress är en stor trigg, vill bara stänga av min oro för vännen.
Reagerar så starkt på stress, hoppas det skall bli bättre i framtiden.
Men vad som än händer i dag väljer jag att vara nykter// kram Strulan

Styrka och klok ilska, underbart// kram Strulan

påminner mig om mitt absolut första vredesutbrott i nykterheten !! Det var verkligen befogat och jag fick/kunde ladda ur ordentligt och jag kan fortfarande påminna mig om den sköna känslan efteråt, kändes som en frisk och skön sommarmorgon !
Det var den sista typen av mina känslor som jag mötte och innan den urladdningen var jag lite rädd för vad/hur jag skulle reagera men att det skulle kännas så skönt hade jag inte väntat mig. Idag blir jag inte så väldigt arg längre utan mera lite gubbgnällig !
Ta hand om dig !!

Melatonin är ju kroppens egna sömnhormon, säljs fritt i andra länder. Ser det som typ vilket tillskott som helst, t ex D-vitamin

Självklart har jag bestämt att inte dricka idag. Inte imorgon heller!

Ikväll tar jag till melatonin. Det är ju inte riktiga, vanebildande sömntabletter, utan något även mina barn alltid har utskrivet. Ändå har jag tänkt att här ska inte ersättas vin med piller. Näppeligen. Men nu går det inte längre. Sömnbristen har blivit en vana under de senaste 5 åren sisådär, men när nu även helgen passerade utan sömn (läs vinkoma) så börjar läget bli riktigt eländigt. Jag MÅSTE sova, eller ta in på hotell hispan. Melatonin känns som det smidigaste alternativet. Så får det bli. Kram på er alla. Nu tar vi några nyktra och ätfriska dagar till! Den ena efter den andra bara. Can we do it? Yes we can! Som den mycket vise mannen Bob the Builder nötte in i huvet på mig för ett antal år sedan... Jag kan citera Thomas the Tank Engine, Peppa Pig och Iggle Piggle också, ifall ni behöver fler djupa visdomsord på er resa... Klart slut. Gonatt.

Att drastiskt minska mitt forumanvändande. Det gick ett tag men sen föll jag dit igen. Antar att det ger nån form av belöning för hjärnan att gå in här. Har sedan flera år lagt ned all annan socialmedia (utom LinkedIn) så det kanske fyller det hålet. Andra likasinnade som delar med sig av vad som händer, fast utan matbilder, träningsbilder och vinglas i solnedgången. Antar att jag är fast tills vidare.

Med min egen alkoholism så går det bra. Vi accepterar varandra och han ringer då och då, men jag trycker bort samtalet. Han har dock börjat fatta vinken och ringer mest i nödfall. Kan inte säga att det är någon större saknad från min sida. Glömmer bort det för det mesta nu till vardags. Det är självklart och en vana att vakna utan huvudvärk, vätskebrist och ångest. Och allt som oftast i vår gemensamma säng. Även om jag inland somnar på soffan av utmattning. Det slog mig häromdagen att det var länge sedan jag vaknade med ett ryck, identifierade vart jag var, och sen omedelbart började sökandet efter mobil, plånbok, och annat jag haft med mig ut.

Ska på en till ”all inclusive” inom kort för att få lite enkel återhämtning medan barnens nöjen samtidigt är lösta. Förra gången kändes det jobbigt som f*n med all denna evigt flödande öl som gick till spillo. Men nu känns det lungt. Barnen och min fru får 100% uppmärksamhet och ärlighet. Ingen ”sista öl” innan jag kommer upp på rummet. Men jag är inget fan av den typen av resor generellt, men lätt med barn. Man borde kunna ta enbart alkoholfri all-inclusive. Partly exclusive? Almost all inclusive? Inclusive exclusive?

Har dock drömt vid ett flertal tillfällen att jag druckit men dels så fick jag inte ut något av det (ungefär som mina sexdrömmar då jag aldrig någonsin kommer till skott, eländigt) och sen följdes det av en sorg. Att jag druckit. Vilket svek, mot mig själv.
Brukade förr, när jag hade ett riktigt bra jobb, drömma att jag av oklar anledning sagt upp mig och det i drömmen var min avtackning. Ush var samma känsla. (Ungefär som när jag drömde att jag bytt vår familjebil mot en hemmabyggd Batmobil, som en alfonsåberghelikopter.) Tror det är min anti-depp medicin som ger dessa drömmar.
Hur som helst börjar även behovet av alkoholfri öl gå över. Köper hellre nån sockerfri läsk eller annat. Smaken är mindre viktig än alkoholen. Men den har sitt syfte på fest.
På det stora hela börjar jag acceptera att jag är alkoholist/problemdrickare. Känns inte som nån större grej konstigt nog. Livet innehåller betydligt mer än alkohol när man berövar den sin plats. Låter man den ta för mycket plats så är risken stor att den förr eller senare tar all.

Ni har väl bestämt er för att inte dricka just idag?

Det behövdes idag, det och samtalet med terapeuten fick mig på banan igen.
Firade dagen med träning och inköp av nya skor, känns rätt ok i kväll.
Att även kunna berätta de negativa känslorna som kommer med nykterhet är enormt skönt.
Vi pratade om skam idag, är nog knäpp men känner ingen skam mera ilska över att det skall vara så krångligt att leva.
Vill ju bara jobba, fritid och ro, lagom dos av socialakontakter så är jag nöjd.
Men min beroendeperson krånglar till det, gör allt för mycket eller inte alls.
Så nu sitter jag här 54 år gammal och försöker lära om.
Åter tack för era ord och tankar, min livboj idag❤️ Kram Strulan

Har ett nytt beroendeframkallande uppdrag. Jag älskar cykling. Cyklar till jobbet 7 mil tor. Ja träningen är en mycket nyttigare drog än A. Så ni som funderar på att sluta med A gör det och börja träna.

Se till att ha ett stoppkort eller ett verktyg att ta till om suget kommer. Tänk på all skit som A drar med sig och allt bra du har nu utan A.

Vet du, jag får redan "kickar" utav andra saker som insikter från AA möten när folk delar med sig. Jag får kickar utav frånvaron av ångest, utav att känna livslusten komma tillbaka. Inte helt fel, det heller! ?

Fantastiskt jobbat.
Dina funderingar delar även jag. Sagt det förrut men känns som jag gör samma resa som du med mycket liknande tankar och timing i nykterheten. Det är ”kickarna” jag saknar mest i nykterheten. Men fördelarna med nykterheten är så ofantligt många. Jag ser framför mig ett liv som ett EKG eller en mer rak linje med lite små vågor på. Men allt mörker och ångest som finns i dalarna leder ju till katastrof så vi får försöka hitta vänner som inte bara dricker och hitta kickar på annat sätt tänker jag?

Vi behöver både andlighet och gemenskap i våra liv för att fortsätta hålla oss nyktra. Du hittar den kombinationen hos AA. Tänk att dem du möter där är där av samma anledning som du. Ingen är bättre eller sämre. Alla är lika. Det heter Anonyma Alkolister utav en anledning. Anonymiteten är jätteviktig. En trygghet för alla som går dit. Hoppas du vågar prova.

Först vill jag bara gratulera dig till 100 dagars nykterhet, men sen vill jag även replikera över dina tankar om ensamhet och tristess.

Jag läser ofta att man efter en periods nykterhet, då den första förtjusningen över hur fint livet blivit när man sluppit alla negativa konsekvenser av sitt drickande, börjar kännas trist. Då tänker jag att det ju delvis var det som gjorde att man drack lite för ofta och lite för mycket. Eller så mycket som dagliga karatefyllor där abstinensen och ångesten driver en till fortsatt drickande. Välj själv vilken nivå du känner igen dig i. Hursomhelst. Det finns ingen som börjat dricka för mycket som inte gjort det för att man vill ha extra guldkant, för att känna sig mer ledig och cool med andra människor, eller för att hantera svåra känslor som ensamhet och otillräcklighet.

Ensam och nykter, skriver du...... hon som tackar nej till folk. Så måste det väl inte bli?? Själv har jag märkt att nykterheten i sig har varit ett tillfälle att hantera just de där tankarna och känslorna. Du skriver också; Går det att leva såhär och vara lycklig, eller kommer det att saknas något?

Jag vet inte. Men klart är att om livet utan alkohol känns grått och aldrig får det bli färg och glans i tillvaron, ja, då är det nog livet självt som ska hanteras. Att använda alkoholen som färgspruta och glittermaskin, har ju många provat förr! Funkar kanonfint tills man blir för full och känner sig som en tönt dagen efter.

Du som är en sån varmhjärtad kämpe, Strulan! Ta ett nappatag om livet, skaka om det och var inte en passiv människa som blir bitter!! Nu känner du dig ensam och rädd, men det kommer inte alltid att kännas så. Det är starkt av dig att ge hela bilden, inte bara jublet över nykterheten i sig. Tack!!

Jag önskar dig en fortsatt fin resa på din väg och hoppas att de svåra känslorna också får ta tid och plats hos dig. Jag vill också tacka för ditt stöd, när jag själv kände mig eländig. Ta hand om dig!!

Gratulerar till 100 dagar! Jag tror att livet så småningom blir kul igen. Men man måste nog ersätta situationer då man brukade dricka med nya situationer... Jag tror att jag behöver göra det iaf. Min man slutade till min stora förvåning att dricka helt i höstas. Jag har aldrig uppfattat det som att han har ett problematiskt förhållande till alkohol... Det kröp fram senare att det hade hänt en allvarlig grej när har var berusad på grabbfest (och sådant festande i sig händer väl ned några års mellanrum sådär...) Nu pladdrar jag. Nåväl, pga den händelsen, som hängde ihop med kontrollförlust, bestämde han sig för att aldrig någonsin röra alkohol igen. Han har hållt det löftet till sig själv, utan problem. Han går spiknykter till alla tillfällen då han vanligtvis skulle druckit ett par öl. Det stör honom inte. Nu är ju han en osedvanligt tjurskallig människa (jag om någon vet, eftersom vi varit gifta i 20 år). Han bestämmer sig för något, och sedan ÄR det bara så. Jag är mer flexibel i mitt tänkande. Haha. Övertänkande, second guessing...Det är min melodi. Jag glömmer väldigt fort bort fasta övertygelser, som tex att alkohol är djävulen själv och inte ska förtäras, när humöret ändras. Så jag kommer att behöva undvika situationer som kan ändra mitt humör, och ägna mig åt situationer som stöttar min övertygelse istället. Hänger du med? Önskar dig en fin måndag och en klartänkt vecka! Kram.

100 dagar ett mål eller bara 100 dagar av mitt liv.
Stolt jo det är jag, men känner mig ganska ensam och rädd.
Går det verkligen att leva så här och vara lycklig, eller kommer det alltid att saknas något.
Är fortfarande fast övertygad om att hålla mig ifrån alkohol, men funderar mycket över hur mitt liv kommer bli.
Ensam och nykter, hon som tackar nej för hon inte tycker att folk är jobbiga.
Men hur det än blir så är dessa 100 dagar mitt val och just nu styr jag livet och draken.
Önskar er en fin dag med styrka och mod// kram Strulan

...har snart gått och nykterheten har bestått. Midsommarhelgen närmar sig och jag tror det är därför jag hänger här igen. Rädd för vad som komma skall. Var står jag nu i tanke och handling?

Skönt att du är här ♥️ Någon jag känner igen. Du är bra du ✨ bara så’ru vet det ✨

Tack för glada tillrop, right back at yah ??
Vad roligt att du tycker om hur jag skriver, det värmer!
Underbart att få vakna till dina rader, speciellt idag när jag sovit riktigt dåligt med konstiga drömmar som jag inte hann reda ut innan klockan ringde i vanlig ordning runt klockan 5 imorse! Tack ??

Idag är jag tacksam över:
* Ditt inlägg
* Att jag vaknar nykter
* Att jag haft drömmar jag minns kristallklart från natten.

Dee.

Du är faktiskt helt grym! Ett halvår nykter, och en oerhört skicklig skribent! Jag tycker dina historier är väldigt givande och stärkande. Det är fint att se en person växa så som du har gjort.

I 10 år höll jag upp med alkohol sen började suget eller längtan efter ruset.

Ett halvår har gått, det har blivit oftare och oftare, har varit hemma från jobbet, tappat humöret på jobbet, prioriterat att dricka en helg istället för att umgås med barnen.

Nu i helgen skulle det inte slutat som det gjorde... Tappade kontrollen mer än någonsin, kände att jag skiter i allt, då i fyllan. Har gjort bort mig rejält och inser att mitt liv inte kommer fungera om jag fortsätter dricka. Ångesten är total. Samtidigt känner jag att bättre att insikten kommer nu även om det gör ont och känns pest. Vad vill livet mig? Varför får jag chansen att få ordning på livet när inte andra får det?