Senaste kommentarerna i forumet

Nu på förmiddagen har jag varit låg och tyckt sååååå synd om mig själv. Jodå, och inte spelade det någon roll om jag skulle vara i den hårda kantiga verkligheten eller inbäddad i mjukt alkoholrus och fyllesömn heller. Ingen kommer att märka något av det vilket som jag än väljer.

Så jag slog upp ett glas iskaffe, fyllde badkaret med vatten och kroppsolja, och medan badkaret fylldes tog jag fram min kalender och räknade dagar. 84 stycken. Efter det loggade jag in här. Behövde känna att ni andra som kämpar också finns här och fortsätter brottas med era låga dagar.
Det är så fantastiskt skönt att jag har dag 84 i verkligheten, som efter badet inte kändes lika kall, hård och förlamande grå och trist som innan. Idag ska jag njuta av att posta ett brev, boka den eviga tvättstugan och ta modet till mig och ringa till en kusin som jag inte träffat på 20 år eller så. Dax för en kusinträff.
Jag blir ett år äldre i morgon och därför var det nog tungt i morse. Fast jag har redan börjat förändra min väg i livet, och det tar ett tag att få in hjärnan på att fylla livet och tiden med händelser istället för alkohol. Blir liksom mer liv i livet då.

Jag har funderat på om det var vettigt att räkna dagar, och om det påverkar en överhuvudtaget. Och visst gör det det. Idag hjälpte vetskapen att jag är på dag 80+ i verkligheten att fortsätta där. Och sedan att våga se och acceptera mina känslor. Det var lättare att släppa dem sedan.

Hej, jag har varit här på forumet några år, men jag tror inte jag läst hela din tråd innan! Men en så inspirerande tråd! Och du skriver så bra! :) Jag har haft ganska exakt samma alkoholbeteende som du. Den där periodiska alkoholismen, där det kunde gå månader utan alkohol, inget sug, men när jag väl drack så gick jag all-in under några dagar eller veckor. Du skriver att du har skaffat en hundvalp! Och du är tacksam för att du inte hade hund under perioden du drack. Det fick mig att tänka på mitt eget beteende... Jag har också en hund, och dessvärre hade jag det redan då jag drack. Och jag kan bara hålla med dig, det är inte så kul. Inte nog med att grannar har sett och pratat med en när man varit full eller lullig. Min hund är lite större, och inte alltid helt lydig... :) så hur många gånger hon dragit omkull mig vet jag inte. Den sista, och det som gjorde att jag på allvar kände att nu får det vara nog, så skadade jag mig så allvarligt att jag var tvungen att åka ambulans till sjukhus och sedan opereras. Mina grannar fick hjälpa mig, tog hand om hunden, ringde min dotter och min syster, som kom och fick se mig i det här skicket. På sjukhuset fick jag inte ens något smärtstillande eftersom jag ansågs för berusad... En av mina mest svarta stunder jag varit med om. Mitt stora ärr över axeln är en ständig påminnelse om att jag inte klarar att dricka. Så trots allt har det ju fört något gott med sig.
I början, efter olyckan , tyckte jag det var lite jobbigt att gå ut med hunden och möta grannar. Jag kan ju bara ana vad de säger till varandra eller vad de tycker om mig. Men jag har kommit förbi det nu. Jag bryr mig faktiskt inte. De har inget med mitt liv att göra, så jag beter mig som vanligt, hälsar glatt eller stannar och pratar en stund när tillfälle ges. Olyckan hände för två år sedan, och inte en enda gång sedan dess har någon behövt se mig onykter ute på hundpromenad!

Livet är tufft ibland men att kunna resa sig igen är en ynnest. En dag i taget. ?

Det blev en lång paus härifrån. Längre än jag hade tänkt mig. Jag är nykter nu igen, men har haft en dryg 6 månaders period där jag druckit när jag varit ledig och sjukskriven. Jag har sett den hemskaste delen av beroendesjukdom, den sista fasen. Min mamma dog pga av sitt missbruk i januari. Mina syskon och jag var med henne de sista 2 månaderna på sjukhuset. Skador på lillhjärnan, alkoholdemens, epilepsi pga alkohol. Det slutade med status epileptikus som inte gick att häva. Till slut fick de hålla henne nedsövd. Det var tufft men vi fick ett fint avslut tillsammans och jag är glad att jag var med henne till sista andetaget.

Idag saknar jag henne, som hon var innan beroendesjukdomen tog över hennes liv. Jag kan känna sorg över att hon slösade bort sina sista 15 år på hårt misbruk. De år som kunde ha varit de bästa. Det märkliga är att pappa endast har druckit vid 2 tillfällen på 7 månader. Plötsligt tappade han lusten att dricka efter 30 års fylla....

Jag har läst min tråd och bestämt att jag inte vill dela så mycket (lite bara) privat mer. Det får bli mer inriktat på min resa för nykterheten. Jag har skaffat en app som håller koll på mina nyktra dagar och som ger mig ett uppmuntrande sms varje morgon.
Känner mig stabil, mediterar och håller mina rutiner.

I går pratade jag med en av mina livlinor och fick prata av mig, grina lite och få goda råd på vägen. Att skaffa sig trygga livlinor är ett råd jag vill ge alla, för man är så svag när Draken vill dansa och det är så lätt att ta flyktvägen.
Jobba måste jag så på något sätt måste jag hitta en väg som funkar för mig, är inte så lätt att byta jobb när man bor som jag gör. Sen gillar jag jobbet på många sätt, men måste lära mig hantera det på ett annat sätt.
Tror inte läkare eller försäkringskassan skulle gå med på att sjukskriva mig för jag behöver fundera och plannera ett par veckor till, så jag får bita ihop dessa veckor och hålla borta Draken med vilja.
Så väljer idag att vara nykter vad som ön händer, önskar er en fin måndag med styrka, mod och vilja kram Strulan ???❤️

58 dagar. Sommar och alkoholens tid. Är inte där än att jag velat deltaga på festivaler, bjudningar mm. Dock har sug vid flera invanda alkoholintagande vanor försvunnit tex öl vid grillning, fredagar o helger, efter gräsklippning mm. När jag är ensam och lite nere kommer dock fortfarande tankar på att dricka. Fick ett tråkigt besked av sambon i veckan att tänker flytta till lägenhet. Det tidigare alkolholmissbruket har nog satt sina spår och även om min resa fortsätter är den just nu lite tyngre. Känns som att det är den blivande ensamheten som är svårast (har mycket känslor kvar) att hantera men kanske det som gör mig starkare nykter och ökar självkänslan?

❤️❤️❤️

Det har jag hela tiden..Men ofta ändrar jag dom själv allt eftersom..Det handlar mest om jobb och relationer..Och framförallt projekt här hemma..Projektet nykterhet är livslångt..Det är jag mest nöjd med av allt..Tyvärr har jag fått reda på att 2 anhöriga till mig, har börjat dricka igen..Den ena har jag större tro på att han återgår till nykterhet...Båda har småbarn..Jävla beroende och alkohol som förstör människors barndom och liv..

Du är himla duktig som fixar ett stressigt jobb med vikarier samtidigt som du håller i din nykterhet trots sug. Tänk om man kunde lyfta bort det där suget helt och bara få fokusera på att må bra istället, i lugn och ro. Men sådant ser ju livet inte ut. Önskar dig ett stort lycka till, du är på rätt väg. Kram!

mitt egna inlägg kan nästan ses som ett svar till dig men jag läste här efter jag publicerade mitt :-)))

Ta hand om dig !!! Kram !

Tack liten tjej, jo det är väl bättre. Men förstår inte hur andra gör för att få ordning på sina liv och hitta ett hållbart sätt att leva.
Just nu går all min ork till att vara glad och trevlig på jobbet. Vet att det inte är många veckor kvar tills det är normalt igen. Allt detta ansvar som kommer med vikarie överallt, stressar mig så.
Men får bita ihop och bara ta en dag i sänder, så skall jag väl lyckas hålla ihop mig denna gången.
Så idag väljer jag att vara nykter vad som än händer// kram Strulan

Jag förstår också hur du menar och håller helt med. Ibland måste man nästan göra sådär också för att få en känsla av makt och inflytande över sitt liv. För min del är det också lättare att acceptera vissa dåliga saker i nuet om jag vet att mitt framtida jag har en plan för att komma ur det.... Ex relationsmässigt...

Massa kramar!

Dee, Monday, FinaLisa och miss lyckad: kärlek till er ♥️♥️♥️???

Dee, 223 (plus någon mer nu ?) ÄR mycket när man kommer ur ett beroende eller riskbruk ? såå bra jobbat. Bara fortsätt på den vägen så kommer du definitivt vara på dag 888 sedan. Och ju längre tid som går desto lättare blir det.

Det var kul att Monday, FinaLisa och miss lyckad hade tankar om siffran 888. Passar ju sååå bra med oändlighet. För det är så jag planerar att min nykterhet ska fortsätta.

Monday, min man dricker fortfarande. Det har blivit väldigt mycket under sommaren men hans semester är slut nu så då dämpas det. Jag har ofta en inre stress kring detta eftersom han kommer hem mitt i natten (på morgonen nästan) och jag inte vet om han ska störa mig eller inte.

Han dricker inte hemma just nu och jag har bett honom att åtminstone låta bli det för min skull. Så just det känns bra. Men det betyder inte att jag inte ser honom full ibland eller att vi inte drabbas av hans bakfylla när han sover hela dagarna.

Jag tror ärligt talat att han kommer att dö ganska ung. Så känns det när jag tänker på hur hans ohälsosamma leverne. Det gör mig ledsen och arg. Men de gånger då han beter sig illa när han druckit så blir jag bara avstängd och bitter.

Jag har ett årtal bestämt för mig själv då jag kommer att avsluta relationen om han inte blivit nykter. Kanske avslutar jag den ändå... Jag kämpar inte för att han ska sluta. Peppar honom inte ens längre till det. Jag tror att han aldrig kommer att sluta. Men gör han det så är det väl en glad överraskning. Och jag kommer alltid vänta på återfallet... Det är inte så skönt det heller. Och besvikelsen när återfallet kommer är väldigt tung att känna.

Nåväl. Nu låter allt deppigt men det är det inte. Jag är piggare än nånsin och har under min första semestervecka gjort så mycket roliga saker men mina barn och andra. Tror hittills att detta är den bästa sommaren jag haft faktiskt. Att ha vår hund som får upp mig en bra tid bidrar nog mycket till det. Att sova ut är skönt men att sova för länge tar mycket tid av dagen. Tid jag vill spendera på stranden eller någon annanstans. Som nykter har jag ett ganska stort behov av att göra saker (på gott och ont). Men idag ska jag få in en lugn dag hemma.

Inatt kl 2.30 gick jag ut med hunden. Samtidigt kom grannar hem. De hade suttit hela eftermiddagen och ätit ute med gäster. Så de var väl antagligen ute på krogen. Just de kanske inte ens druckit.. Det kan jag ju inte veta (bara gissa) men oavsett så tänkte jag att gud sån tur att jag inte varit ute och druckit. Imorse på morgonpromenaden kände jag samma sak igen... Tänk om jag hade kommit hem 2.30 inatt efter en vinfylld kväll. Men så var det inte och jag tog vår promenad och gick sedan hem och drack kaffe.

Nu ska jag ta en påtår och bädda sängen ♥️

Kramar till alla ♥️

i förrgår.
Håller inte räkningen så noga längre tydligen.
Brottas med ångest, sömnlöshet och annat så jag är inte alls sugen på att fira.
Men ger mig själv en liten tacksam klapp på axeln för att jag håller fast vid beslutet.
Så småningom kanske kroppen belönar mig.
Hoppas ni har det bra där ute i sommaren.

Shit vad dagarna tickar på. Har bara varit hemma den senaste tiden, och det är säkerligen min trigger i många fall, vara hemma ensam - det är så jag dricker. Och det låter kanske du dumt men jag vill trigga mig själv (missförstå mig rätt - vill inte dricka), jag vill se vad jag verkligen går för.

Måste erkänna att dessa alkoholfria öl har blivit lite av en räddning för mig. Ett par öl på kvällen är så gott, jag känner mig så nöjd och att inte få ruset är bara skönt. Är det normalt? För saknar verkligen inte ruset (iallafall inte just nu).

Nu blir det lite frukost och sen fortsätta med storstädningen.

Har valt att inte dricka i dag och är tacksam över min styrka att faktiskt fixa detta än då länge.

Jag förstår precis vad du menar!
Inget flum, bara enkel och rak sanning?
Det gäller bara att komma över tröskeln, det vill säga att fatta beslutet och hålla fast sig i det.
Att aldrig ta första glaset!

Kramar
???

Vilken syn! Och med shorts också ?
Vilken underbar liten skröna ?
Kram
???

Har idag haft så mycket tunga tankar. Har en kär vän som är på hospice. 63 år gammal... Hon är den femte sedan november som är på väg bort från jorden livet. Har tänkt kanske är jag den sjätte. ? Igår hade jag ett samtal med min an om det skulle hända. Jag är mest rädd om honom... Usch faan. Men så stärkt av mitt livs bästa beslut att om det så vore så är mina sista år hälsosamma. Jag har valt bort alkoholen.

En bra text att eftersträva i livet, borde inte bara sägas utav en som är alkis utan egentligen av varje litet knytt på vår jord.

Tack Adde ⭐️??

Har hållit på och plockat, städat osv. i dag så har inte tänkt på klockan, och vips var den efter 15.00. Yeah! Så skönt, nu kan jag inte ens om jag skulle vilja

Livet är inte alltid så lätt för någon..Vissa val kan vi göra och vara nöjda med..Vår omgivning och våra nära påverkar också livet för oss..Men att blicka framåt ett par år, och fundera över hur man vill ha det då, kan vara vettigt..Annars finns risken att livet lunkar på, och vi efter..Istället för att vi blir kaptener på våra egna skutor.Låter kanske flummigt, men jag hoppas att ni förstår...Varm kram?⭐️⭐️⭐️?

har en bättre dag idag Strulan❤️och jag håller med dig om att det inte vore dumt alls med en tids ledighet när man ska kämpa sig ur ett beroende. Du är så stark?

Kram
Liten tjej?

Kossans krumsprång river stängsel efter stängsel. Idag har hon shorts på sig. Det har inte hänt sedan barndomen. Inte pga ngn kroppsfixering, utan för att den här kossan är så sjukt rädd för att frysa. Men det GÅR att ha shorts. Utan att bli blå och dö. Att bli litet kall leder inte till ond bråd död, uppenbarligen. Båt har hon åkt i havsbrisen också, för första gången på säkert 10 år. Man kan ju bli blöt. Och kall. Frysa. Utveckla djupfryst likstelhet på momangen. Men se, om än det blev litet knottrigt mellan varven, så överlevde hon. Klär hon sig med omtanke är det bara nästippen som sticker upp ur flytvästen. Hela upplevelsen var till och med någorlunda trevlig, på ett sånt där friskt trotsa-elementen-vis. Släkten (båtälskande gubbe inkluderad) är förtjusta. De ville iofs hävda att det var en utomordentlig varm och behaglig dag ute på vattnet... en sådan där dag då man MÅSTE ut till havs för att inte bli överkokt. Kossan känner inga sådana måsten, men är nöjd med sin bragd.

ge mig sinnesro att
acceptera det jag inte kan förändra
mod att förändra det jag kan
och förstånd att inse skillnaden.

Kanske lite nördigt men jag har den som tavla hemma framförallt för att påminna mig om att jag måste acceptera det jag inte kan förändra. Finns att köpa hos AA's webshop för 30:-

Vaknade mitt i natten, blir så trött på den dåliga sömnen. Suck. Antar att jag inte får "ro" i kroppen. Alkohol kommer inte råda bot på det då jag inte tänker dricka det.

Har valt att inte dricka i dag, ska istället chilla i soffan med Loka, ta en promenad och bara vara.