Senaste kommentarerna i forumet

Ångestmoln ingen fara att fråga. Jag fick väl många sjukskrivningar, sen tror jag många arbetsgivare vet men väljer att blunda. För de har rehabiliteringsansvar vilket innebär en del jobb för dem.
I efterhand så är jag tacksam, men just då ville jag dö.
Kram Strulan

Ni som blivit avslöjade av er arbetsgivare, hur gick det till? Drack ni på arbetstid, kom kraftigt bakis till jobbet eller hög frånvaro? Jag har aldrig någonsin blivit misstänkt av min arbetsgivare trots stundtals alldeles för hög konsumtion, en del sjukfrånvaro med kort varsel etc. Har ofta tänkt att ”hjälp nu fattar dom” men aldrig- menar självklart inte att jag är duktig på något sätt eller så (om någon skulle missförstå). Bara nyfiken på hur det gick till för er! Styrkekramar

Om någon mer säger ta en whisky så blir det bättre, klappar jag till den personen.
Blir mer än kinkig när jag får feber, så nu stänger jag in mig i stugan tills jag blir frisk.
Vill tipsa om en podd som jag lyssnar mycket på Beroendepodden, många bra samtal där.
Så diet denna veckan är isglass och halstabletter.
Hoppas ni har en bra dag// kram Strulan

Insikten om att låta bli första glaset kommer du långt med. Kämpa på.

Hej, det dom andra skriver stämmer. Se detta som en botten och att du härifrån ska kämpa dig upp igen. Ångesten som man kan urskilja mellan raderna ser jag som något positivt. Det betyder att du har ett samvete och innerst inne vet att det är dags att försöka ta tag i drickandet nu.
Som andra har nämnt så får man även se eventuellt fängelse som statlig hjälp, det heter ju trots allt kriminalvården.
Jag fick 3 månader. Men efter överklagade i hovrätt så blev det fotboja i tre månader. Blev av med kortet i över ett år och fick ta om det på nytt.
Som tur var så stöttade min familj mig och jag kunde jobba med fotbojan.
Jag lever än idag med en ångest från den tiden. Det är inte den akuta som du upplever nu, med tankar om hur framtiden ser ut. Den som tär mig än idag är att jag kunde kört ihjäl någon. Men den ser jag ändå som konstruktiv, för jag sätter mig aldrig igen bakom ratten onykter.
Tyvärr drog jag igång drickandet igen efter tio år och sitter här idag och samlar nya krafttag. Jag har varit medlem här i 3,5 år och detta är min första kommentar på sidan. Har Samlat krafter genom att läsa andras inlägg.
Ta nu en sak i taget, ta emot all hjälp du får och omge dig med positiva personer som kan ge dig energi. Jag håller tummarna för dig!

Japp. Det är det jag vill åt också. Frid. Normaltillståndet är att hjärtat fladdrar runt i bröstet som en orolig liten fågel, och det kryper i hela kroppen. Efter ett glas vin sitter myrorna och slappar och fågeln seglar ned för att vila på en gren. Den blickar ut över världen och livet och tänker... Meeeh Fuck it.

God morgon! Idag är det 155 dagar sedan jag slutade dricka A. Då kom jag fram till att jag nog inte var alkoholist, utan ”bara” en riskbrukare som så många andra. Självklart sprack den planen efter några månader. Det gäller ju bara att planera, tänkte jag. Två glas vin på AW:n. Två glas vin på fredagkvällen. Det är heeelt normalt... Började jag tänka... och längta...

Självklart funkade inte den planen. Efter det där berömda första glaset (som smakade ljuvligt) gick botten ur och allt mitt fokus riktades mot nästa vinglas. Utåt sett ser allt normalt och trevligt ut. Men jag börjar direkt att i smyg fylla på mitt glas. Igen och igen. För det funkar inte att dricka normalt för mig. Jag vet det nu. Jag visste det då...

Tackar Gud av hela mitt hjärta att jag snabbt lyckades vända. Att återfallet blev kort. Väldigt kort. Men det skrämmer mig hur otroligt snabbt jag lät mig förföras av den lömska ormen.

Nu vet jag att jag är alkoholist. Jag är tacksam för att jag inser det. One day at a time. En dag i taget. Idag är det dag 5 av mitt nya liv. Vill aldrig tillbaka.
Kram på er alla ni som verkligen förstår. Tack för att ni hjälper mig. Önskar er en fin dag. /Sofia

Jag var här och diskuterade med mig själv. Jag läser mitt sista inlägg och håller nog fast vid det.
Vem är vi utan anknytning till någon annan?
Vem är de personer man ser som det lyser ensamhet och utanförskap om.
Som säkert har en gammal mamma,eller kanske en plats på en arbetsplats där de faktiskt behövs.

Men i övrigt,inte är medräknade eller ingår i någons viktiga närhetscirkel.
Vad gör ensamheten och självständigheten som driver ut oss alltmer på isolerade öar där vi ska klara oss själva.
Den kontroll som vi medberoende och även andra såklart ägnar oss åt.
En kontroll på oss själva och vår omgivning i att inte bli alltför sårbara.

Titta på spädbarnet och dess totala brist på kontroll och nödvändigheten att knyta an till en vårdnadshavare för att överleva.
Från det så går vi sakta till att bli alltmer självständiga och klara oss själv utan inblandning från andra.

Det skapar en självtillit och ett självförtroende som gör det möjligt att skapa ett liv för oss själva utanför den innersta kretsen som familjen är.
Men i detta hopp ut i det okända och kanske framför allt om grundfamiljen inte är helt trygg vilket kanske rätt ofta är fallet.
Vad händer med oss?
Vilka delar av oss själva har vi på riktigt möjlighet att ge till andra och kanske också få tillbaka.
Vi sparar kanske alltför mycket av jaget innanför våra murar för att få en relation att fungera på djupet.
För det gör alltför ont att ta tillbaka det vi faktiskt gav in i relationen.

Är det därför vi så gärna har djur?
Som ger oss det totala till oss utan baktankar.
Som bara finns där utan krav på motprestation.

De säger att den rena kärleken inte kräver någonting.
Den bara är där med sin totala acceptans och den frihet där alla människor får fortsätta röra sig i sina cirklar men ändå i en enhet av två.

Och det är väl kanske en utopi då vi alla har en eller annan mekanism som stökar till det.
Brist på tillit,dåligt självförtroende osv.

Att då kunna vara generös i alla lägen och unna sin partner allmöjlig frihet för att båda ska kunna samverka och må bra och bli rikare i relationen till varandra.
Hur gör man det?

Det var mina måndagstankar för denna gång.

i övrigt så går livet sin gilla gång och marken är stabil under mina fötter :-)

För mig handlar suget om precis det - längtan efter avtrubbningen och lugnet och sinnesfrid. Jag gillar både vin och öl och kan bli sugen på det av den enkla anledningen att det är gott men det är inte det jag refererar till när jag använder ordet ”sug”. Då kan jag dricka vad som helst oavsett smak för att nå tillståndet av FRID.

För mig handlar suget om precis det - längtan efter avtrubbningen och lugnet och sinnesfrid. Jag gillar både vin och öl och kan bli sugen på det av den enkla anledningen att det är gott men det är inte det jag refererar till när jag använder ordet ”sug”. Då kan jag dricka vad som helst oavsett smak för att nå tillståndet av FRID.

För ditt inlägg.
Så himla bra och klokt skrivet.
Sånt stärker mig och min självkänsla oerhört mycket och att jag också gjort rätt vägval i livet och det är att leva nyktert.

Ha en fortsatt fin söndagkväll!

Det har jag också provat, men då dricker jag bara mer... Jag blir oerhört frustrerad av alkohol och struntar hellre i att dricka alls om jag inte når ”rätt avtrubbningsgrad”, och nu handlar det om 3/4 flaska vin för att nå dit. Men allt oftare tar jag ett glas till sen, bara för att... Jag vet inte. Hämningarna har släppt och omdömet farit genom fönstret, kanske. Skulle säkert fortsätta dricka ännu mer, om jag inte började kallsvettas och må illa. Helt otroligt att jag kan se mönstret så tydligt och ändå inbilla mig att jag vill dricka vin. Det är nog det som är ”sug”.

Så hette jag ju! Mirabelle :) Nu är jag Glasögon-Smurfen, för det är så jag känner mig... Som en besserwissrig perfektionistisk know-know-it-all... :P Kram

- Vad är det bästa med nykterheten Dee?
Jag sitter tyst en stund i telefonen. Min f.d vinpimplande väninna, den kvinnliga varianten av "Grannen" i Beck har alldeles nyss i telefonen sagt en mycket djup sak. Nyktert. Hon har sagt att hon verkligen funderat sedan hon nåddes av att jag "tagit tag i mitt liv" som vi så många gånger alltid lite skämtsamt sagt på fyllan.
Att ta tag i sitt liv behöver väl knappast definieras, ni fattar själva.
- Det bästa med nykterheten? svarar jag till sist med en känsla av att någon lagt en kunglig mantel på mina axlar och givit mig ett stort förtroende. Jag vet att hennes fönster var öppet ikväll liksom, jag hörde det på något underligt vis i tonen i telefonen. Jag fortsätter lugnt, då jag funderat ut mitt svar under ett par sekunder ".. Det bästa med nykterheten är helt klart att jag inte känner att jag behöver dricka på sinnesstämningen jag är i."
- Hur menar du Dee? Dricka på känslan liksom?
- Ja... rätt och slätt vad det låter som. Jag har liksom kontakt med den riktiga Dee nu. Dee´s känslor. Jag känner och jag tillåter mig själv att känna. Accepterar liksom.
Det blir tyst i luren en kort sekund så jag fortsätter:
- Jo, men jag har haft under de senaste åren så enormt svårt att tackla känslor. Bra känslor, som till exempel när man gillar någon, eller det har gått bra med nått man rott i hamn. Då har jag druckit för att "fira" och spä på den känslan ytterligare. Att få pika i glädjen liksom. Andra gånger har jag druckit för att jag är ledsen och vill fly från det som gör ont inombords. Har jag varit likgiltig så har jag druckit för att inte va så jävla plan, för att få känslostrecket att röra på sig, skit samma i vilken riktning.
- Okej.
- Det funkar ju ett tag. Men till sist får man bara ångest, så var det för mig i alla fall, och där har du det igen. Ångest är någon form av känsla i kroppen = dricka på det med och få ännu mer ångest, kemisk ångest, sen har det liksom bara tuggat på i det spåret.
Jag fortsätter:
- Så det bästa med att vara nykter är att kunna få känna känslan av att känna, för mig är det en ynnest och något jag när jag har bra dagar, som i dag, kan göra att jag får hybris nästan (haha) Idag har jag gått runt och myst och fått en kick av att bara ha känt mig glad och att jag har grejat det här i 6 månader utan en droppe nu på torsdag. Att äntligen efter 6 månader kunna känna att jag får vara glad, jag kan fira inombords, jag behöver inte höja sinnesstämningen med alkohol, jag är bara nöjd just nu! Och tacksam!
-

Vissa dagar är det så överjävligt kämpigt, det kom smygande efter 4 månader nykter och varför har jag ingen aning om. Jag antar att det har till bearbetningen att göra. Andra dagar går det plättlätt. Det svänger så otroligt fort, det kan diffa på ett par dagar/en vecka.
Jag har lärt mig en hel del av mig själv och hanteringen av de svårare stunderna, beslutet om att vara nykter har aldrig ifrågasatts till den yttersta nivån, absolut inte, men stundom undrar jag vad allt det här är värt och vad som skulle få mig att verkligen tippa över, men jag är så jävla medveten om det att det känns som att jag har chans att se det om det skulle komma.
Dagar som denna är ju lite mer skönare att leva i. Det är då jag verkligen bidar min tid åt reflektionerna kring nykterhetens fördelar och jag ägnar dagen åt att tänka att jag är extremt tacksam över vad den här resan gjort med min självbild, men också med hur jag behandlar mig själv inombords, främst mentalt men också fysiskt.

Aldrig det där första glaset.
Aldrig leka med elden du ändå aldrig kommer kunna tämja.
Aldrig övermod.
Bara ödmjukhet.
/Dee

Alltså, så mycket klokskap det finns på detta forum. TACK! ? Ni får mig att känna lite mindre skam.

Skam är en naturlig känsla. Tack och lov har jag aldrig skadat någon annan än mig själv när jag druckit. Är så tacksam över att mina barn hann bli vuxna innan mitt drickande eskalerade och tog över en stor del av vardagen.

Visst gäller En dag i taget. Klokt, simpelt, enkelt. Även om vi vet att det inte alltid är så. Men det är ett bra utgångsläge. Ska försöka anamma det igen.

När jag tänker på att påverka någon i fel riktning handlar det om att inge hopp om att vi kan dricka ibland, även vi som har druckit oss till ett beroende. Erfarenheten visar att så tyvärr sällan är fallet. De flesta av oss kan helt enkelt inte det. Märk väl att jag skriver de flesta.

L-glutamin är en aminosyra som hjälper vid sug. Tror att det i första hand har använts för sockerberoende, men har visat sig fungera bra även mot alkohol. Jag skickar efter det från ett nätapotek, får inte skriva varifrån här, men googla så hittar du/ni det. Förvånansvärt bra för många. Själv löser jag upp cirka en matsked i vatten och dricker på fastande mage cirka 30 minuter före frukost. Inget varmt får intas samtidigt. Många tar det flera gånger om dagen, då suget sätter in.

Ska våga mig på att uppdatera lite oftare. Håller med om att man inte måste kommentera i allas trådar. Så gjorde jag under en lång period, ville önska alla nya välkomna och ge uppmuntrande ord till var och en. Men det höll inte i längden. Förstås. Så typiskt mig... Men ni ska veta att jag tänker på er. Mycket och ofta. Särskilt alla vänner jag fått under de snart två år jag hängt här. Skrivit och gråtit. Fått inspiration och en hel del skratt. Kommit framåt gång på gång. Som sagt, här finns så otroligt mycket klokskap. Ni är otroliga.

MIRABELLE! Det måste ju vara du. ? Som jag har funderat över hur det har gått för dig. Du har varit saknad. Precis som Skillnad, som nu heter Skillnaden, dyker du upp och överraskar. Tråkigt dock att det inte gått som du föresatt dig. Dock - det här är en process och alla lyckas inte första gången. Inte andra eller tredje heller för den delen. Hoppas verkligen att du stannar ett tag och uppdaterar. Gillar skarpt ditt sätt att skriva.

Nu blev det två inlägg samma dag. Blev så glad över era kommentarer, så ville genast skriva något.

Tack för att ni finns. Tack för att vi finns för varandra. Vad var det nu min käre M sa efter ett av mina återfall... Tillsammans är vi varandra. Det stämmer, så är det. Forumkärleken är stark. Alla vet hur det känns - på ett eller annat sätt. Visst, vi gör vår egen resa, vilken kan se ut på många sätt. Men en sak har vi gemensamt - kampen mot vår fiende och vän Alkoholen.

Kram på er

Har också tänkt mycket på det här med sug och abstinens. Har ju tidigare trott (i min enfald) att det är jag själv som VALT att dricka alkohol. Att jag VALT att gå till systemet. Nu tänker jag inte så längre. I mitt fall så har jag ett sug som måste stillas. Ett begär. Jag vet att jag inte borde och att det är skadligt att dricka den mängd jag gjort.
Och ändå gör/gjorde jag det. Man vaknar på morgonen och tänker: Idag ska jag inte dricka, jag måste dra ner, det börjar bli farligt osv osv. Framåt eftermiddagen är förnuftet som bortblåst och plötsligt är man på väg hem med en kasse.
På senare år har jag verkligen försökt att dricka måttligt. Tänkt på det varje dag. För mig är det nog ett kraftigt sug som gör att jag inte kunnat låta bli. Gillar egentligen inte att bli full, ändå blir jag ju det. Har provat att köpa alkohol med låg procent för att kunna dricka som andra och inte ”tippa över” efter ett tag och få sug efter mer och sen till slut bli packad. Efter två-tre glas får jag bara begär efter mer...Blir som fixerad. Det måste väl vara sug?

Jag har ofta läst om ”suget efter A” här på forumet... Jag vet inte om jag någonsin känt ett sug efter A. Inte sådär som jag kan bli helt galet sugen på pizza, för att det är så förbannat gott. Efter mycket funderande har jag kommit fram till att jag egentligen inte ens tycker om alkoholhaltiga drycker. Vin är det jag dricker, men inte tycker jag det är speciellt gott egentligen. Första glaset tar ofta emot till och med... Men om man smuttar slinker det ner, och andra glaset smakar inte så tokigt. Varför i hela friden dricker man då??? Jag har kommit fram till att jag helt enkelt dricker för att bli berusad, avtrubbad. Inte redlös, bara ta udden av... livet. Och så har det nog alltid varit. Och det är därför lagom blir mer... mer blir mycket... och mycket blir ännu mer över tid. För den där sköna avtrubbningen infinner sig inte lika lätt. Är det DET som är ”sug”, längtan efter avtrubbningen? Själva alkoholen i sig är jag inte så särdeles sugen på... I ärlighetens namn.

Long time no see... Nu minns jag inte vad jag kallade mig då, men tror det klingade franskt och började på M. Jag vågade mig in här igen idag, efter att jag lämnade forumet utan ett ord för ca ett år sedan. Ledsen för det. Jag har tänkt på er alla. Men jag avgjorde att jag kunde ”dricka normalt” trots allt, och ville inte påverka någon åt fel håll. Eller så kanske jag förberedde mig för att återuppta mitt vinande i soffhörnet i lugn och ro... Vem vet. Det är där jag har hamnat igen iaf, med vinglaset i soffhörnet. Nu tänkte jag resa mig igen. Ska vi försöka tillsammans igen? Kram

Det var drygt ett år sedan jag hängde här. Jag var osäker på om jag verkligen hade alkoholproblem eller om jag var nojig. Avhållsamhet var inte outhärdligt, mer grådassigt och trist. 100 dagar helnykter utan problem. Följt av att bara ta ett glas vin eller två vid restaurangbesök. Strålande. Jag lämnade forumet när det pågick en del tjafs jag inte orkade ta del av. Och så kände jag mig litet larvig som hängde här och skrev som om jag visste något om alkoholproblem. Det var ju uppenbart att det gick alldeles för lätt för mig att förändra mitt drickande till något hälsosamt. Men så sakteliga smög sig gamla mönster på igen. Stresshantering med vinglaset i soffhörnet. Ensam. Att inte kunna slappna av och ”få tyst i huvudet” utan det där vinet. Nu kan jag dricka en hel flaska själv på en fredag eller lördagkväll. Bara för att få ro i själen. Så nu är jag här igen. Jag börjar i rätt ände den här gången. Har sagt upp mig från arbetsplatsen där den psykiska ohälsan härjar och den ena efter den andra sjukskrivs för utmattningssyndrom. Med följden att vi som fortfarande står upp får axla bördan de inte längre kan bära, plus vår egen. Efter semestern vänder jag blad. Och då vill jag vara nykter.

Jag tycker inte att man sviker någon om man dricker. Man faller inte. Man är inte svag. För då ligger det ju nära att man inte är riktigt ansvarig för det man gör.

När man däremot uppför sig illa, sårar sina kära, ljuger, stjäl eller slår sönder någons saker eller till och med ger sig på någon verbalt eller fysiskt, då ska man skämmas. Det är då man har gjort bort sig som människa. Och alla de där försyndelserna, sker ju oftare och lättare när man är berusad.

För mig varit bra att prova det där med "En jädra dag i taget". Löftet heter inte " Ett helt liv i taget". Nykterheten är ett aktivt val vi tar varje dag. Är det inte så??
Man avstår inte från alkohol för att kolla hur duktig man är. Det gör man väl för att det har försämrat livet.

Så för mig har du inte gjort något fel, Vinäger. Du är fortfarande en föregångare för mig och jag har mycket att lära fortsättningsvis.

Jag önskar dig en fin dag, där du känner att du tar rätt beslut för dig själv. Fortsätt gå framåt och ta hand om dig!

Vänd på dina eventuella skamkänslor och tänk hur du själv så många gånger peppat och stöttat andra här inne på forumet med samma besvikna skamkänslor...
Det är mänskligt att känna skam för att man svikit sig själv eller andra. Om man inte gjorde det så hade man varit en psykopat...
Eftersom vi alla härinne känner skam när vi gjort något vi inte vill så är vi ju normala, eller hur?
Och därför ska vi inte förminska oss själva när det svajar.
Vi ska kämpa vidare för detta är ett långlopp för många medans andra klarar det lite snabbare. Märk väl snabbare och inte bättre...

Vinäger, jag känner igen mig så himla väl i dig och jag har precis som du druckit den senaste tiden.
Och det är ingen annan härinne som triggar igång mitt sug, det kommer bara från min egen ångest och oro
Nu har jag bestämt att jag ska göra ett nytt försök och jag känner samma motivation som i höstas då jag höll 49 dagar.
Önskar dig allt det bästa och hoppas att du tittar in här ibland så man vet hur läget är. Man behöver ju faktiskt inte följa allas trådar och kommentera. Det kan ju bli en stress i sig.
Glöm inte att rummet här heter "Förändra sitt drickande"
Och visst har vi förändrat vårt intag sedan vi startade här Vinäger!

Kramar och lyckoklöver till dig!
??????

Tack för boktips! Både Robert Laul och Rebecka Åhlund har ju varit gäster i Alkispodden!

Jag kan tipsa om Robert Lauls "Alkisbarn" och Camilla Kuylenstiernas "ansvars FULL".
Fantastiskt bra böcker också!

Såå glad att jag ramlade över den. Boktips är också Rebecka Åhlunds bok ”Jag som var så rolig att dricka vin med”. Helt fantastisk läsning!

Såå glad att jag ramlade över den. Boktips är också Rebecka Åhlunds bok ”Jag som var så rolig att dricka vin med”. Helt fantastisk läsning!