Senaste kommentarerna i forumet

I drygt 3 år låg min konsumtion på 2500 kr ungefär per månad (alltså sjukt mycket, du har ju träffat mig på riktigt tror jag, jag är två äpplen hög - hur klarade min kropp detta?! Då snackar vi budgetvin med ”bra” procentsats)
Håller med, jag hade alltid pengar till alkohol men var barskrapad varje månad, så pinsamt att aldrig ha pengar.
Den här sommaren kan jag resa, jag har ordnat med en buffert för ev plötsliga händelser och ekonomin känns trygg! Skön känsla!

Pengar och en frisk kropp - what else do you need? ??

Hej Dee!
Jag har räknat ut att jag söp bort mellan 2000 - 3000 kr varje månad när det var som värst. Jag tog tag i min konsumtion efter semestern förra året. Det är konstigt men det har alltid funnits pengar till alkohol. Sedan jag drog ned på konsumtion har vi köpt en till bil så vi har varsin. Det är min största belöning. Ni kan jag dessutom köra bil utan risk på helgerna.

Hej MrX!
Va noga med att fundera ut kortsiktiga och långsiktiga alternativa belöningar och glöm inte bort att verkligen tänka på andra former av belöningar!
En motivation kan vara att lägga undan pengarna du skulle ha använt - jag har hittills på 8 månader sparat 20 000 kr som skulle gått till alkohol, lågt räknat. Varje lördagsmorgon lägger jag undan den slant jag skulle lagt under veckan på alkohol och öronmärker dessa med vecka 1,2,3 osv.
När man ser det svart på vitt är det en belöning i sig!
Och unna dig andra saker - skulle aldrig fallit mig in att köpa en kaffe och en kondisbit ute på konditori tidigare till exempel pga att jag tycker det är onödiga pengar, nu är det nått jag unnar mig.

??/Dee

Ja åren går, och nykterheten består..Det känns fint att vara här..Köpte en bok idag om Jan Johansens liv , och när han blev nykter.Har precis börjat på den..Alkoholen styr mångas liv. Spelar ingen roll om du är kung eller svetsare, lika illa för alla..Semestern börjar lida mot sitt slut..Känner lite stress för att inte ha gjort så mycket resor..Men har ju faktiskt möjlighet till det framöver också..Kram???

Shit vad jag sitter och funderar, är sugen på onyttigheter men försöker stå emot, vill in i vindimman, är uttråkad så in i bänken... har bara massor av tråkiga grejer och göra och har fastnat. Vill bara att klockan ska bli 19,00 så systemet stänger och jag kan andas ut lite.

Jag kommer inte dricka i dag, men å vad surt att är. Första semesterdagen var inget att hänga i julgranen.

Det gick fint att flytta tråden.Kram

Inne på min tredje vita dag och mår bra. Just nu är frun och jag ute på camping semester. Visst saknar jag mina "stödbens öl" som intas när vagnen är på plats. Det måste jag erkänna. Min A hjärna ska inte få en droppe alkohol av mig. Det har jag bestämt och så får det bli. En dag i taget...

Nu är din tråd flyttad, fint att känna att det är dags för nästa steg. Hör av dig om det är något som verkar på tok men vad jag kan se borde den ha flyttats smidigt!
Varma hälsningar,

Rosette
Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Ur ett meme ”What doesn’t kill you... gives you unhealthy coping skills, a drinking problem and a dark sense of humour.”

Det uttalandet ska jag mynta och ha som mantra - Jag är hellre fet än full! ?

I dag är en bra dag, dag 14. Så stolt över mig själv.

Har mycket att jobba på och med alla känslor som kommer upp så vill jag förändra mer än mitt drickande. Mitt förhållande till mig själv, andra och min inställning. Ibland kan jag bli så sjukt negativ i mitt huvud, fast jag försöker med allt jag har att vara positiv och jag tror att jag ses som en positiv person från utsidan.

I dag har jag bestämt mig för att inte dricka, jag är tacksam över att jag har kraften till det och personerna som jag har här som hjälper mig varje dag :)

En riktigt bra och rolig ordvits??
Kramar ???

En riktigt bra och rolig ordvits??
Kramar ???

Tack, IW! ?

(Nu när jag kan skratta åt den)

På Systembolaget:
– Behöver du hjälp?
– Ja, men jag är här och köper mer alkohol istället.

Här kommer en ordvits i repris. Använder själv ofta en avväpnande humor mitt i allt allvar, även om det kanske sällan framgår av mina inlägg...

-----

Vad blir man om man super i smyg?
-
-
-
-
-
-
-
Hemlighetsfull. ?

Har läst ditt inlägg och känner oxå igen mig i det du skriver. Alternativ 1 är det vettigaste val vi kan göra. Jag har valt den strategin och den har funkat bra tidigare. Tyvärr tog stress helvete tag i mig igen. Vilket fick till följd att jag började dricka för mycket igen. Nu ser jag ett tydligt mönster. Det är svårt för oss alkisar att tro de kan bli normal drickare. Nu blir det nya tag och totalt nykterhet för min del. Jag håller med dig om att inte berätta för min arbetsgivare. Det kan få dåliga konsekvenser för mig.
/Mrx

Du kan starta en ny tråd under ”Forum för anhöriga”. Om du inte lyckas kan du säga till så hjälper jag dig. Där får du kontakt med andra som är i liknande sits som du själv. De kan antagligen råda bättre än jag som är nykter alkoholist.

Låter inte som en hållbar situation för dig. Men de flesta råd brukar vara att du inte kan ändra din mans vanor, han måste själv vilja och ansvara för att det ska bli bra. Du måste ta hand om dig själv och barnen.

Jag och Mr J har pratat om en promenad i veckan, om än en kort stund att vi ska ses, men ändå. Jag får äntligen chansen att träffa honom!
Det är alltid så himla intressant hur män funkar - jag riktigt njuter när jag får analysera både mina manliga kollegors ibland grottliknande resonemang och beteenden, såväl som mer detaljerade studier som leder till aha-upplevelser, det roar mig mycket!
Jag har alltid försökt lite mjukt förmedla till Mr J att jag gärna träffas om han vill, alltid med en liten fråga, som inte har krävt något svar. Men kanske man kan få ett litet, yttepyttigt svar..? Månne?
Men ack nej.
Till slut fick jag nog och skrev, efter lite radiotystnad på drygt 2 månader.
"Hej! Jag vill ta en promenad med dig snart."
Då helt plötsligt kom ett förslag på en promenad. Respons och jackpot. Det var alltså så man skulle hantera honom i den situationen.
Jag ska bli mer som kommandoran tror jag minsann!
Jag förstår att detta kan uppfattas som att jag är någon förklädd igel, men, det enda jag är angelägen om att få berätta, är att jag är nykter, vilket kan förklara mitt konstiga beteende i vintras för honom. Jag vill ge honom förklaringen, men bara han är villig att stanna upp och lyssna på mig.
Kanske han kan se modet i mig?
Och hur stark jag var, är och har blivit?

Jag är nervös, försöker att inte skriva ett manus där allt blir sådär happy endning som vanligt när jag sätter igång och dagdrömma. Faktum är att jag inte försöker skriva något manus alls. Det här ska jag göra primärt för min egen skull.
Jag har väldigt klart för mig att jag troligtvis inte kommer att blotta mig på öppen gata under tidspress, men det manuset jag i alla fall skrivit innefattar att jag ska försöka förmedla honom att jag har något jag verkligen vill berätta, två saker faktiskt. (1. Att jag är nykter - its gonna take all day baby to tell my story, undrar om han behöver ansöka om tjänstledigt för att höra den storyn klart? 2. Att jag typ är sjukt kärlekskrank. Typ töntigt kär.)
Jag tänker att min bikt måste ske under bättre former än en promenad till från jobbet hem. Där jag kan få ta tid.
Det här är viktigt för mig.
Även om han inte besvarar mina känslor, så vill jag att han ska veta att jag tycker om honom, kanske han behöver få veta att han är värdefull mitt i sin kamp med PTSD från en period i barndomen INGEN ska behöva få utstå?
Jag ser på mina känslor till honom som vackra och närvarande, och att det bara kan få vara såhär ett tag på obestämd tid framöver. Det var en vän till mig, som jag lärt känna via alkoholhjälpen, som sa att det finns ju något vackert med att få känna och tillåtas känna även fast man vet att det inte är besvarat, fast hon uttryckte det så mycket bättre och klokare än det jag nyss skrev, och jag har funderat mycket på det sedan vi gick en promenad och pratade om det senaste gången vi sågs.

Jag är typ stel av skräck, motiverad, beslutsam och undrar vart off knappen för känslor finns på en och samma gång.
Låter jag som en galning?
(Risken finns.)

Jag är glad för att jag inte gick till systemet, jag är glad att snart ha klarat 2 veckor. En dag i taget. Fokus på må-bra-känslor utan alkohol. I dag var en kraftprov och jag klarade av det. Så mycket styrka det finns i kroppen trots att man i vissa fall känner sig så ynklig.

Från en skala 1-10 i abstinens så var nog delar av dagen en stadig sexa, värst hittills. Tankvärt är just att detta enbart berodde på ångest, ensamhet, maktlöshet. Inget hade att göra med det fysiska suget, det sociala. Allt hade att göra med känslan av att vilja försvinna och glömma allt för en stund. Jag tror ibland att jag är bra på att hantera mina känslor. Jag börjar inse att jag är urusel och behöver strategier för detta. Har varken råd eller möjlighet att gå i terapi nu (kommer aldrig gå via VC - har gjort en gång, aldrig mer igen) så det får vänta. Får ta mina lärdomar jag lär ut till andra och försöka applicera på mig själv och se det hela objektivt. Och meditera, eller försöka meditera ;)

Att felsöka är alltid bra, att leta mönster i beteenden.
Jag känner så väl igen mig i det du skriver om jobbstress och dryckesvana. För mig är det likadant.
Jag såg ett tydligt mönster och samband mellan sug/stress här om sistens (man kan läsa det inlägget i min logg, det är det senaste jag postat)
För min egen del kan jag inte påverka den situationen som råder kring min arbetsplats eftersom jag inte kan nå ledningen, jag är så kallat golvfolk som står längst ner. Det är bara att tugga och svälja på sommaren.
Här har jag nu tre val i min egna situation:
1. Jag kan antingen acceptera situationen och jobba mig igenom de stressiga perioderna under särskilt sommarhalvåret då jag är 2 personer till i min position.
2. Byta arbetsplats.
3. Sjukskriva mig.

Alternativ 1 är ju det allra rimligaste. Jag kommer att leva som kroniskt sjuk i min sjukdom alkoholism resten av livet, och stress på jobbet eller privat kommer jag aldrig kunna linda in mig själv i bubbelplast för att slippa. Så det gäller att se beteendena i tid och hitta vägar att hantera stressen på. Och att hitta ett sätt att ta timeout från prestationsångesten som bara växer sig starkare ju stressigare det är för min egen del.
Alternativ 2 är ju absolut ett alternativ, men jag undrar om det finns någon stressfri arbetsplats?
3 är ju ohållbart men en markering.

Stress kan man absolut ha i perioder i sitt liv, men det måste också ges tid för återhämtning, en balansgång, för att man över huvudtaget ska kunna reflektera och felsöka problemet när det väl dyker upp.
Men det allra viktigaste är mitt egna beslut om att vara nykter. Att aldrig ta första glaset. Bara för att man har det stressigt på jobbet betyder inte det att det är okej att falla ur och ta ett glas i ren självömkan (usch va jag låter hård nu) utan det är hela tiden ett aktivt val jag själv måste göra (jag har gjort det en gång idag, förra veckan under dagen min stress pikade på, valde jag 10 gånger aktivt att inte ta det första glaset)
Det är så lätt att vi tar på oss den där offerkoftan, ja vi alkoholister är sjukt duktiga på självömkan tyvärr, men ingenting blir ju bättre av att dricka alkohol, få ångest, vara bakfull, bli slow i huvudet, förstöra sin kropp, förstöra relationer, göra bort sig etc pga att jag inte kan spinna ur den nedåtgående spiralen av stress på jobbet.
Det är ju min hjärnas beslut. Helt egna beslut.

Beträffande att outa sig för ledning/chefer om sina problem - tänk noga igenom det om du ska göra det. Jag röstar för ett nej helt solklart. Tänk steget längre, vad säger dom till framtida arbetsgivare? Kommer de ta dig ur tjänst? Anse att du inte är kapabel att jobba på den positionen du har nu?
Jag tror istället på att du, precis som jag, lätt kan spä på de där stressade situationerna genom våra ambitioner att prestera till ytterligheterna.
Vem tackar oss egentligen för det?
Vad skulle hända om du säger att du inte hinner/det får vänta tills du hinner?

Härlig kväll önskar jag dig,
Dee

jag känner så väl igen det där med viktuppgången :-)) Alla säger att man går ner i vikt när alla kalorier från alkoholen försvinner men ingen tänker på att maten smakar så mycket bättre också ! Jag gick upp 8 kg första månaden !!!

Men jag är hellre fet än full :-))

Har gått igenom min dryckes logg för år 2019. Det ser väldigt bra ut fram till slutet av mars. Då började mitt intag öka sakt men säkert. Jag kan bara konstatera att min konsumtion gick upp när det blev för mycket på jobbet. Har registrerat väldigt mycket övertid som vanligt ända fram till semestern. Vill ju vara produktiv och oumbärlig på jobbet. Jag har ju lovat både mig själv och frun att inte prioritera jobbet. Varför gör jag fel hela tiden. Vilket ansvar har min chefer? Jag har typ haft samma konsultation av chefer i 10 år. Har alltid ställt upp för företaget på bekostnad av min hälsa. Jag tror de bara tar för givet att jag ska ställa upp. Vi har ju en bra dialog med varandra. De kanske bara tycker jag gnäller och överdriver problematiken. Jag har i alla fall både muntligt och skriftligt medelat min åsikter till dem. Har dock inte berättat om mitt missbruk. Fundera på om jag törs det. Kanske jag hamnar i dålig dager om de få veta om mitt missbruk
/Mrx

Ensamvargen... tack, du känns som min person här i gruppen. Följer din tråd såklart men orkar inte alltid svara. Men försöker.

Har för övrigt hejdat mig lite och försökt lugna ner de knasiga tankarna om att dricka i dag. Som tur är så spöregnar det ute och har inte tillgång till någon bil så moder jord ville nog hjälpa mig att inte dricka i dag. För blöt vill man ju inte bli ? ?

Ska iväg snart och kika på färg, golv, kök... ja precis allt som behövs när man flyttar in i en lägenhet som ägts av en 90-årig dag i 45 år. Bra sätt att distrahera mig, får sällskap av min mor. Vi retar gallfeber på varandra men det finns ingen som stöttar mig mer heller.

Försöker meditera bort stressen och pressen men har något i mig, (känner mig ibland som en gungstol som jämt gungar), som gör att jag alltid måste röra på något, även om det bara är en lilltå, eller öronen eller... gud vad jag kände att jag behövde skriva av mig. Osmidigt på telefonen men skönt.

Jag vet exakt vad du menar, man vill unna så något, dont Do it, du är grymt stark, följde din tråd när jag hade det som jobbigaste, det hjälpte mig. Kämpa på nu ❤️