Senaste kommentarerna i forumet

Vänd på dina eventuella skamkänslor och tänk hur du själv så många gånger peppat och stöttat andra här inne på forumet med samma besvikna skamkänslor...
Det är mänskligt att känna skam för att man svikit sig själv eller andra. Om man inte gjorde det så hade man varit en psykopat...
Eftersom vi alla härinne känner skam när vi gjort något vi inte vill så är vi ju normala, eller hur?
Och därför ska vi inte förminska oss själva när det svajar.
Vi ska kämpa vidare för detta är ett långlopp för många medans andra klarar det lite snabbare. Märk väl snabbare och inte bättre...

Vinäger, jag känner igen mig så himla väl i dig och jag har precis som du druckit den senaste tiden.
Och det är ingen annan härinne som triggar igång mitt sug, det kommer bara från min egen ångest och oro
Nu har jag bestämt att jag ska göra ett nytt försök och jag känner samma motivation som i höstas då jag höll 49 dagar.
Önskar dig allt det bästa och hoppas att du tittar in här ibland så man vet hur läget är. Man behöver ju faktiskt inte följa allas trådar och kommentera. Det kan ju bli en stress i sig.
Glöm inte att rummet här heter "Förändra sitt drickande"
Och visst har vi förändrat vårt intag sedan vi startade här Vinäger!

Kramar och lyckoklöver till dig!
??????

Tack för boktips! Både Robert Laul och Rebecka Åhlund har ju varit gäster i Alkispodden!

Jag kan tipsa om Robert Lauls "Alkisbarn" och Camilla Kuylenstiernas "ansvars FULL".
Fantastiskt bra böcker också!

Såå glad att jag ramlade över den. Boktips är också Rebecka Åhlunds bok ”Jag som var så rolig att dricka vin med”. Helt fantastisk läsning!

Såå glad att jag ramlade över den. Boktips är också Rebecka Åhlunds bok ”Jag som var så rolig att dricka vin med”. Helt fantastisk läsning!

Du har kämpat och kommit väldigt långt i din resa mot ett hälsosammare liv. Dina inlägg har varit och är uppskattade och inspirerande. Vi är ju alla människor med våra olika förutsättningar och livsöden. Ingen kan klandra eller dömma dig för att du är öppen och ärlig. Jag hoppas att få läsa mer inlägg av dig här inne framöver. En dag i taget..
/Mrx

Oavsett man har bestämt sig för att sluta helt, ta en paus eller kämpa med att dricka normalt så är det för sin egen skull man gör det. Oftast. Klart att man gör det för sin familj eller vänner osv om de har tagit skada av ens drickande. Känn inte att du måste be om ursäkt för någonting.
Forumet dömer ingen. (Hoppas jag)
Det är ju det som är det fina.
Alla kämpar här och kampen ser olika ut för alla men är säkert lika svår och tung för var och en av oss. Men vi är alla lika under solen. De som lyckas hålla upp ser jag som förebilder och inspiration men jag motiveras lika mycket av alla. Även dom som är på andra nivåer.
Man behöver känna att man har en tillhörighet. Det har vi kanske inte ute i livet men här är man bland vänner.
Du nämner L-glutamin, blir nyfiken, vad är det? Och vad är det bra för? (kan det här med Google, men är trevligare att ha en dialog;)
För övrigt hejar jag på dig och följer gärna din kamp. Ha en fin söndag

...vad jag ska skriva. Eller rättare sagt hur jag ska formulera mig. Såg att min text om Smusslande pusslande ännu en gång finns under "Från rådgivarna" och skäms lite.

Varför?

Många här har följt min resa och jag har fått oförskämt mycket respons emellanåt från alla fantastiska människor här på forumet. Ni alltså. Jag har alltid varit brutalt ärlig - åt båda håll.

Efter nyår verkade allt släppa och nykterheten kändes självklar. Ett tag i alla fall. Jag fick sedan kämpa mot giftet på alla sätt och vis. Suttit på händerrna och väntat ut det värsta suget har jag fått göra många gånger. Till slut gick det inte längre...

Vad hände?

Ingen fara, dock. Ännu så länge. Det sistnämnda är viktigt: Ännu så länge. Jag har druckit kontrollerat några gånger utan att falla tillbaka. Ännu så länge. Vet förstås att jag leker med elden, utmanar ödet, är ute på väldigt tunn is, men vet inte vad jag ska göra.

Ännu så länge.

Ok, jag vet att jag borde kunnat stå emot. Så många andra här har ju klarat det. Tror jag att jag har ett värre sug än andra? Nope, inte alls. Veta kan jag förstås inte, men antar att jag bara inte klarade det.

Hur kunde det bli så här?

Tja, A började uppta precis all min tid. Antingen genom sug eller att försöka motstå detsamma. Jag orkade till slut inte. Kände att jag inte kunde andas, leva eller njuta av något i tillvaron. Svagt? Säkert, men just då föll jag. Nu har jag som sagt druckit några gånger sedan mitten av april och tankarna på A har lugnat ner sig. Lustigt nog var första gången dagen efter mitt inlägg om att jag lyckades låta en öppnad whisky stå orörd.

Framtiden då?

Eftersom jag är en av dem som tror att det är endast en bråkdel av alla som druckit sig till ett beroende som kan lära sig att dricka kontrollerat, är jag förstås rädd. Ironiskt nog är jag en av få som aldrig suktat efter eller försökt att bli en normaldrickare, vad det nu är. Har ju alltid sett mig som helvit i mitt fortsatta liv. Men just nu funkar det inte.

Äter mina Naltrexon och dricker mitt L-glutamin varje dag. Kanske är det dessa som gör att jag kan bromsa i tid. Dricker två-tre öl ibland och känner mig nöjd. Ännu så länge. Ännu så länge. Ännu så länge.

På något konstigt sätt vill jag be er om ursäkt. Så många har trott på mig. Känner mig som en svikare, även om jag självklart förstår att det är mig själv jag sviker mest. Har ingen aning om hur det kommer att se ut om några veckor eller månader. Kanske vågar jag uppdatera hur det går. Total ärlighet har för mig alltid varit viktigt, men det har tagit emot att skriva här. Visst, för den nyss nämnda skammen, men också för att jag är rädd att påverka någon i fel riktning.

Så nu vet ni hur det ligger till. Ber inte precis om att ni ska hurra, men döm mig inte alltför hårt. Det är jag så bra på själv.

Tack för allt stöd. Ni är bäst. Men det vet ni väl redan.

Kram på er

• Att jag är nykter och har kontakt med mina känslor, att jag inte längre känner ett behov att dricka på känslorna oavsett om dom är positiva eller negativa!
• Att jag har ett jobb jag verkligen trivs med för närvarande.
• Att jag och min hund har en mysig och lugn helg trots att jag har varit dundersjuk i förkylning.

Vill slå ett slag för en podd jag lyssnar på just nu som handlar dels om att vara nykter men också ur en medberoendes perspektiv.
”Min nyktra resa” heter den - check it out!

... bara dåliga kläder...! (Hävdar ur-och-skur-skogsmullen här ?)
Det doftar ju så gott i skogen när det regnar!

till Alkispodden!

Det blev några avsnitt igår & fortsätter med några idag oxå.
Väldans bra och intressant.

här också Sofia!
Det du beskriver stämmer så himla bra in på mig också.
Jag vaknade idag upp nykter och var pigg och mådde bra igen. Idag kliver jag in på dag 88 i mitt nya nyktra liv.
Blir så glad att du också känner dig stolt för det ska vi verkligen göra.
Ja en dag i taget är det som gäller. En del dagar är lite jobbigare än andra men det funkar bra.
För mig har det hjälpt att erkänna min sjukdom som alkoholist. Sjukdomen är ju med rätt vilja och hjälp synnerligen behandlingsbar.

Så Sofia stort tack för ditt och alla andras inlägg på forumet.
Vill önska er alla en fortsatt skön söndag!???

Exakt så! De där timmarna när jag annars skulle ha druckit. Men jag tackar Gud för alkoholfri öl. Underbart gott!

Skön söndagmorgon. Jag vill så gärna säga till mig själv att jag aldrig mer kommer att dricka A. Säger det också och hoppas av hela mitt ❤️ att det ska vara sant. En dag i taget var det visst. Det klarar jag lätt. Just idag...
Älskar mig själv i nykterheten. Rannsakar och njuter på samma gång. Skäms och är stolt på samma gång. Skäms för att jag i så många år har dykt in i A:s falska njutning. Stolt över att jag inser det nu. Stolt över att jag gjort något åt problemet.
Idag är en bra dag! Tack, vänner på forumet för att ni finns och delar er berättelse. Det hjälper mig oerhört.
Jag heter Sofia och är alkoholist. Jag heter Sofia och är, trots det, en bra människa! ❤️

Märker också att vi tänker lika!
Precis som du beskriver är inte socialdrickande ett problem utan ensamdrickandet. Ett glas som vill bli fler.
En stunds avkoppling och flykt varva ner..
Sedan kommer ångest, illamående och trötthet dagen efter.
Har försökt att öva upp konsekvenstänk och vad är bäst på lång sikt inte på kort sikt.
Att träna hjälper mig och sedan bara vara. Just de där få timmarna en fredag eller lördag mellan 17-21
De timmarna mår jag ibland skit! Oftast uttråkad. Men dagen efter är obeskrivligt härlig om jag avstått vinet.
Jag blir pigg, ser livet ljusare, en stolthet infinner sig och styrka!
Kram?

Avskyr verkligen när suget gör sig påmind. Längtan efter att vara ”normal”. Strävan efter att kunna ”dricka normalt”. Tycka-synd-om-mig-känslan för att jag inte kan dricka A alls längre. Kämpade länge med vad jag skulle ta till som ersätter det som vinglaset gett mig när jag sjunker ner i soffan. Det är den saknaden som alltid fått mig att dricka igen efter en vit period. Inte socialdrickandet, utan mitt ensamdrickande...
Men de erfarenheterna har också lärt mig vad som är ett faktum idag. Jag är alkoholist. Ingen vet det mer än jag. Ingen ser det. Men så är det. Tack för dina tankar. Vi tänker väldigt lika märker jag när jag läser. Vi får stötta varandra. Tack!

Det är härligt att vakna med en klar hjärna och bra känsla i kroppen. Jag är lite besviken på vädret här i Stockholm. Har planerat för en vända till skogen idag. Ta med lite fika i ryggsäcken och ge sig ut på vandring är super nice. Det kanske klarnar upp lite längre fram på dagen. ?

Tre månader av mitt liv är ju som varit otroligt lärorika och viktiga för resten av livet.
Semestern närmar sig men just nu skrämmer det mig inte, svårt kommer det bli men hoppas att styrkan finns där.
När man nyktrar till ser man allt med andra ögon, ser andras problem med alkoholen.
Vill verkligen inte bli den där tanten som påpekar andras problem och fel.
För vem är jag att säga det, jag som gjort allt det där själv och lite till.
Är jag öppen med mitt egna problem, nej inte ännu och kanske aldrig.
För jag måste jobba med mig som människa, alkoholen är en del men problemet så mycket större.
Allt jag gör blir för mycket eller flykt ifrån något säkert en diagnos på adhd om man frågar expertisen.
Så detta året skall gå till att lära mig lagom i allt, lära mig säga nej och att vara rädd om mig själv.
Fortsätter att lära mig hur jag funkar och bromsa när det börjar gå för fort i livet.
Hoppas ni får en riktigt fin söndag// kram Strulan❤️

Våga stå ut
Våga känna alla känslor så som
Sårbar
Uttråkad
Arg
ledsen
Skam
Trött
Less
Besviken
Förkrossad
Glad
Uppåt

Står man ut utan flykt går de över, flyter ut utan att du gjort något.

Har ni lyssnat på Alkispodden? Såå bra. Jag plöjer just nu flera avsnitt/dag.
Kanske kommer det en dag då jag också vågar säga: ”Nej, tack. Inget alkoholhaltigt för mig. Jag är nämligen nykter alkoholist!”

Skammen är nog det svåraste. Skam över att jag är en av dem. De som inte fixar att dricka normalt.

Podden lyfter just sådana frågor. Viktigt och hoppfullt! /Sofia

Har ni lyssnat på Alkispodden? Såå bra. Jag plöjer just nu flera avsnitt/dag.
Kanske kommer det en dag då jag också vågar säga: ”Nej, tack. Inget alkoholhaltigt för mig. Jag är nämligen nykter alkoholist!”

Skammen är nog det svåraste. Skam över att jag är en av dem. De som inte fixar att dricka normalt.

Podden lyfter just sådana frågor. Viktigt och hoppfullt! /Sofia

Jag håller med Mrx, vad oerhört skönt det är att vakna utvilad och inte bakfull. Tillgänglig och påkopplad. Jag hoppas som du att jag efter 60 dagar (är på dag 41) nykter ska kunna återgå till ett modererat drickande, helst begränsat till endast sociala samband. Men tiden får utvisa om det kommer att fungera. Men heja dig!!

det är nog lättare att få tag på en bra soffa än en bra gubbe.
Och soffan är lättare att bli av med om den visar sig ha dolda fel och brister.

Kram

Vaknade nykter och utvilad idag. I natt drömde jag om att jag var full och gjorde bort mig. Drömmen var så stark att jag vaknade till. Behövde visserligen besöka toa och lätta på trycket. Fy fan för detta gift som jag tidigare valt att dricka. Jag är bara på dag tre den här gången men hoppas det blir väldigt många vita dagar. Känslan jag har i kroppen nu säger No more för min del. Ska strax iväg på ett gym pass. Vilken livskvalitet istället för att vakna bakis. En dag i taget.. ?

Det blir en omstart återigen med början idag.
Jag ser framemot att hålla mig helvit nu för den senaste tiden har mitt intag av vin eskalerat och ångesten ökat.

Och jag skyller på mitt medberoende som jag också kämpar med.
När ens vuxna barn mår dåligt vill jag bara fly, orkar inte bära denna oro och vet inte hur jag ska fixa detta.
Men alkoholen är inte lösningen, det vet jag ju redan.
Måste, måste kämpa vidare. Någonstans där framme blir det bra vill jag tro.
Vi får inte ge upp Amanda!

Kramar
???