Senaste kommentarerna i forumet

Så fint men så sorgligt❤️ Snälla släpp denna man i tanken och unna dig kärleken.
Kram Strulan ❤️?

Jävlar vad utvecklande detta jobbet ääääääär! Helt galet.

Men nu något alkoholrelaterat. Igår var jag på en nätverksträffsAW för människor i branschen. Supertrevligt och lite nervöst, gratis bubbel. Tog två glas ganska snabbt och sen två till och sen två till. Vette fan vad som hände men ni vet detta där, ”dricka mycket snabbt” kom tillbaka. Och sen drack jag 2 öl och ytterligare mer efter det. Där någonstans blev det lixom för mycket. Vet inte om man kan kalla det ett återfall, och jag vet inte om det var det. Men jag har lite minnesluckor idag och hoppas verkligen inte att jag gjorde bort mig någonstans. Jag tror inte det, drog från träffen när jag kände att det började slå på riktigt. Men det skapade ändå någon typ av varning i mig.
Varför blev det så? Varför valde jag att dricka så mycket när jag vet att jag skulle upp tidigt idag? Försökte jag få utlopp för något? Eller var det ett gammalt mönster som kom tillbaka.

Jag mår ganska bra idag, men har inte presterat så bra som jag hade kunnat göra och det grämer mig. Har inte vilat ordentligt sedan april. Kan nog vara det som ligger som grunden för att det blev som det blev.

Jag tänker lyssna på min varningssignal och backa från alkohol ett tag igen. Lägga mer fokus på vila. Näst nästa vecka kommer jag kunna ha egentid. Denna veckan har och är varit galen. På riktigt alltså. Nästa vecka är det saker inplanerat varje dag igen. Och i helgen är jag toastmadam på bröllop. Sen ska jag vila.
Nu fokus på tillräckligt med sömn. Har missat den delen också. Och mat.

När jag tänker efter har jag vacklat på alla mina trygghetspunkter. Även självreflektionen här.
Så nu tar vi ett steg tillbaka igen.
Ingen större fara, men vet hur snabbt ett litet steg till vänster kan bli flera kilometer fel i längden.

Fridens ?

Tack för att du delar med dig! Alla goda erfarenheter behövs här!
/ mt

Ofta som att läsa om sig själv. Så intressant.
Har också insett att det är känslorna man dricker på. För att förstärlka, fly, vila. Så riktiga botemedlet är att lösa känslorna så man inte behöver dricka. Jag kör 12-stegsprogrammet nu och tror det kommer funka bra för mig men funderar på att som du ordna en terapeut också. Alla medel som finns tillgängliga för att hålla draken så långt bort som möjligt. Heja dig, sjukt imponerande att du kommit så långt utan antabus som stödhjul.

Vi får kasta oss in, 1000% engagemang i att stanna i lugnet, nuet och vårda oss! Kramar??

Jo Tackochhej det händer saker med mig och min själ.
Jag har gett mig sjutton på att denna gången skall jag förstå och lära mig hur jag funkar. Kommer med 100 frågor till min terapeut, underbart att kunna bolla med honom.
För alkoholen är en jäkla drake att slåss med, men insett att problemet är ännu större?
Det är vanor, flykt och behovet av kickar mm som gör det hela så svårt.
Så försöker lära mig att leva med denna knasiga kvinna, som är allt eller inget och kastar, rusar in i olika projekt med 1000%
Denna gången tvingar jag mig själv att vårda mig själv, med lika stort engagemang som jag ger andra.
Det är min tur nu att få leva fullt ut.
Kram och styrka till er❤️// Strulan

Har väntat på dig Vinäger!
Tack för livstecken!???

Kramar
???

Du har räckt ut handen och vill göra ett nytt försök med alkoholen. Den har tagit en gigantisk plats i ditt liv i snart fyra år och du är trött på att känna att du myglar.
Alkoholens plats, som den är nu inte passar dig som person. Du är ambitiös, driven, klarar av att studera en svår utbildning samtidigt som du arbetar deltid och försöker finnas till hands för din mamma som spelar bort sina pengar. Verkligen en tuff situation.

Du känner att du klarar det med nöd och näppe låter det som, samtidigt som du är medveten om att du behöver ta hand om dig och du vill inte vara i detta ekorrhjul.

Vi har tidigare skrivit om lite olika förslag på stöd att söka, såklart känner du säkert till det mesta som finns, det viktigaste är ju att du hittar något som du vill och kan passa dig.

Ett steg som är taget nu är att du hittat tillbaka hit och skrivit till oss här på forumet, bra gjort verkligen!
Trots att du mår som du gör just nu tog du detta steg, liksom samlade dig och klev ut.

Vad skulle du vilja ha för stöd om du fick välja helt fritt?
Vi har forumet här som du vet och så har vi ett självhjälpsprogram baserat på Kognitiv beteendeterapi som du kan jobba med, och om du vill med stöd av en rådgivare. (man anmäler sig på startsidan www.alkoholhjalpen.se).
Ibland känns det enklare med anonymt stöd då finns också Alkohollinjen, 020- 84 44 48 www.alkohollinjen.se

Detta var bara ett par förslag. Du kanske redan testat att ringa tidigare eller liknande, och du vet ju såklart vad du känner för just nu.

Du frågade i början om du gör något fel på forumet här. Du gör inget fel!

Du har ett par trådar sedan tidigare. Om du skulle vilja kan vi sätta ihop allt så det blir enklare för dig och andra som vill följa och stötta dig. Men de var inte så långa och det är helt upp till dig, säg bara till så ordnar vi det i så fall.

Varmt välkommen hit och fortsätt gärna skriv och läs här på forumet!

Vänliga hälsningar,
Rosette

Själv sitter jag i Grekland nu och har det bra. Läser en bok som heter "easyway" av Allen Carr. Titeln är äntligen full kontroll - lär dig behärskar ditt alkohol intag. Boken känns helt okej men jag har inte hunnit läsa så mycket ännu.
/Mrx

För din fina kommentar! Den värmer verkligen ??

Ifrån dig Du äger..Kram

Du har skrivit många fina och kloka tankar som har hjälpt och stöttat många gånger..Tack för att du finns..Kram

till 3,5 års nykterhet kloka miss lyckad.

Kram!

Låter som om du har förstått dig själv och problemen på djupet nu Sannah..Ofta förstår man lite i taget..Men tillslut är konsekvenserna jobbiga och kanske man då gör val som gynnar nykterheten..Jag tror på dig..Styrkekram..

Skönt att höra art du är ok!

Jag har nog alltid varit bra på att sätta ord på vad jag känner.
Alltid bra på att höra vad jag själv tänker och på något vis förmedla det, både för mig själv och för andra.
Men med dig blir allt bara ett kaos av tankar som sticker iväg. Känslan är dunderhärlig men så sjukt frustrerande på en och samma gång.
Att få en stund tillsammans med dig innebär liksom ett mindre kaos av känslor som sticker högt och lågt, kors och tvärs och huller om buller.
Jag har varit helt upp över öronen betuttad och förtjust i dig sen första gången vi två började konversera med varandra.
Den ärlighet och omtanke som präglat vår relation, vill jag värdesätta med den finaste jag har.
Det djupet på samtalet och på det sättet du vidrört min själ, tror jag faktiskt inte att jag funnit tidigare.
Jag önskar så att jag inte haft alkoholen i mitt liv när vi sågs på tu man hand i vintras.
Det är nog det enda jag riktigt grämer mig över, resten vill jag ändå på något sätt se som en erfarenhet att bli stark i. Min nykterhet och resan till att bli nykter vill jag välja att se som en superkraft jag faktiskt är ödmjukt tacksam över, nästan som ett hemligt triumfkort. I det tysta. Jag vet vad jag är kapabel till. Bara jag vet hur stark jag kan bli.
Jag ser generellt på mig själv med en ny nyans, som en tuff brud i lyxförpackning ibland - jag tycker om mig själv på ett helt annat plan och mycket högre dimension nu, vem skulle inte bli tacksam för det?

Vi är inget speciellt för varandra längre, fastän du i alla fall är snudd på allt för mig.
Jag bär fortfarande min nykterhet som en hemlig skatt jag noggrant och omsorgsfullt tar hand om, en skatt jag en dag förhoppningsvis kommer kunna få dela med mig utav till dig. Vid rätt tillfälle.
Kanske du skulle få de svar på de frågorna du säkert har om du bara visste?

Varje minut, varje sekund med dig får ju ett slut oavsett om jag vill eller inte. Oavsett vilket manus jag än försöker få ihop så är det bara så.
Någon skrev till mig här på forumet alldeles i början av min resa:
"Tänk på vad härligt att kunna få säga till honom att du tycker om honom när du är nykter. Även om han inte kanske besvarar eller känner lika dant så är du ändå ärlig mot dig själv"
Kanske det är så enkelt? Livet?
I grund och botten handlar hela grejen om att vara ärlig mot sig själv?

Du gjorde mig sällskap idag en stund. Vi har inte setts sen i mars och vi har inte pratat på en månad. Jag har i ärlighetens namn gjort ett ärligt försök att glömma dig. Glömma oss. Glömma vintern, glömma känslor. Utplåna känslor. Utplåna minnen.
(Det gick ju sådär.. Typ med beröm icke godkänt, dagens betyg skolan har skulle väl vara ett F om jag fattat det rätt hur Underkänt ser ut på papper?)
Vi gick och småpratade bredvid varandra en stund. Jag kommer knappt ihåg vad jag sa, hörde knappt vad du sa eftersom mitt hjärta bultade så hårt, men precis innan vi skiljdes åt hör jag mig själv säga:
- Jag tycker om dig Mr J. Jag tycker om dig så himla mycket. Och jag saknar dig!
Du såg på mig. Du log, Du tog min hand, du drog mig intill dig. Du höll om mig. Jag tryckte mitt ansikte mot din hals och luktade på dig, som jag alltid brukar göra när du håller om mig. Din lukt fick varenda receptor i min hjärna att bara trycka på knappen "fullt ös, lukta, lagra och föreviga".
Vi stod där och höll om varandra i parken en stund innan vi skiljdes åt, när vi tillsist släppte taget om varandra, så tog du mina händer och höll dom en stund, sen vände du dig om och vi båda gick tillbaka till våra respektive arbetsplatser.

Resterande dagen förstår jag inte hur jag har varit kapabel att fullfölja to be honest.
Helt upp över öronen. Utan att kräva någonting tillbaka.
Det får liksom bara vara i stunden.

/Dee

Nu var exet full igen på sin pappa-vecka..Sonen vill inte dit mer..Jag är glad att sonen är stor och kan säga ifrån..Jag blir så trött och förbannad..Tittar på hus långt härifrån, närmre havet..Det är min nästa ide..Lämnar inte sonen själv i trakterna utan att han måste vara stor nog att klara sig..Pratade med en av döttrarna som tyckte det kunde vara bra..Vill inte vara kvar i denna bygd för länge där exet och hans nya, spiller över sin fylleskam på oss.. Jag har inget som binder mig här sen..Denna jävla alkohol som förstör så mycket...Känner ilska och frustration..Kom precis på att imorgon har jag varit nykter 3, 5 år...Tiden går fort..Läste något bra på forumet..”Vill inte slösa bort min tid på någon som slösar bort sin tid..Angående medberoende eller Pardrickande, där den ena vill sluta dricka..Ett himla tidsslösande med alla former av beroenden....Kram

Hej!
Har säkert missuppfattat detta med forumtrådar helt men jag försöker, gör jag fel snälla rätta mig!

Vet egentligen inte vad jag vill skriva, mer än att denna sjukdom dödar mig. Jag är högfungerande (grattis till mig!) och jag har börjat plugga läkarlinjen och allt är ... helt vidrigt, på riktigt vidrigt. Jag tar återfall titt som tätt och missar veckor av studier, men sen tar jag igen det efter en avtändning och jobbar ikapp. Har hittills fått godkänt på allt och jag tackar gudarna. Men jag märker hur jag blir bitter, alla snackar om hur tuff utbildningen är och jag blir arg, jag tänker: men ni tampas inte med beroende! Ni har inte haft åtminstone fyra veckor stryket från schemat pga avtändning och delerium och helvettes kval. Ni jobbar inte 50% extra på kvällarna för att täcka upp för er mamma som spelar bort sina pengar och ni VET INGENTING.

Jag blir bitter, jag ser det. Några råd?

Tittar på min rubrik som inte är lyckad men ändå, ärligt, hug länge står man ut så här? Är inne på fjärde året av tungt missbruk som jag döljer för alla, hela livet är ett myglande. Vart går gränsen?

Då får du dubbelvinsten. Nykter och vältränad. Heja livet!

Tack för att ni bryr er. ?

Förlåt att jag inte hört av mig på ett tag, vet ju hur orolig jag själv blir när någon vanligtvis aktiv "försvinner".

Vill och kan av olika skäl inte skriva mer än att jag lever och mår bra. Återkommer.

Och, som vanligt, kom ihåg:
Ta alltid ut glädje i förskott - det värsta som kan hända är att du varit glad i onödan.

Kram på er

Jag sliter med mitt kreativa jobb. Jag blir stressad och hatar alla som är framgångsrika. Jag tycker synd om mig själv och önskar att gud fanns.
Min hjärna tjatar på mig att jag ska lösa det med slukhålet. Bara ta ett dygn och dricka så att jag orkar tycka det är kul att jobba hela natten och känna mig som ett mörkt geni. Så att jag blir av med ångesten.
Nähe serru hjärnjävel för ångest är min frukost nuförtiden. Jag äger mina känslor.
Jag tänkte att det hjälper att få ner det här. Så att det blir som att jag har lovat. Jag ska inte dricka. Jag ska ta mig igenom det här.
P&K

Hej på er? Jag vill bara berätta att jag varit nykter i 57 dagar idag⭐️ Tycker att det går bättre och bättre. Ni har alla gett sånt fint stöd genom att jag läser era kloka och bra tankar om livet här på forumet❤️ Sen har jag börjat att träna??‍♀️, hade jag inte trott för några månader sen. Kram på er?

Välkommen! Du börjar din tråd med "Tips & råd" om du vill får du gärna specificera lite. Kanske har du hittat det du eftersökte i andras trådar, om inte så berätta gärna lite mer.

Vänligen Li-Lo
Alkoholhjälpen

Det ”hörs” liksom i dina texter att det hänt mycket med dig. Önskar dig en vecka full med lätta steg.

Livet rullar på och det är ett behagligt lugn över dagarna, är väl i ett uppvaknande fortfarande. Det är väl nu man skall försonas med saker i livet som alkoholen varit orsak till för att senare kunna börja bygga sitt liv.
Orsak och verkan, förståelse för mig själv och mina val i livet utan att lägga det i ångestsäcken, bara titta på det och se att så här var det och sen lägga undan det.
Svårt men känner att jag är på väg och att säcken lättar för varje gång jag packar upp något ur den.
Så med lättare steg börjar jag denna veckan och väljer att vara nykter idag// kram Strulan❤️