Senaste kommentarerna i forumet

Mycket mörker igår. Berodde mest på sömnbrist och väckta känslor från dagen innan.
Tackar mig själv för att jag var snäll mot mig själv och vilade och tränade. Så tacksam mot kroppen som faktiskt gick med på det intensiva träningspasset.
Nu har jag fått sova och sinnet är betydligt lättare.
Det blir en bra helg det här.

Jag är vaken, och har varit vaken hela natten, var så trött men nu har det vänt. Sov lite på dagen i går och har haft restless legs hela natten.

Har även funderat något så in i norden och tror jag har kommit på en viktig sak för mig. Förra veckan när jag slutade dricka alkohol läste jag på och hade nog initialt inte förstått vad jag var, var min roll var, eller hur stort mitt problem var. Jag hade inte reflekterat kring det. När jag tidigare i mitt liv hade försökt dra ner eller inte dricka så var det alltid halvhjärtat och syftet var att det blev för dyrt, eller att jag ville gå ner i vikt. Alkoholen och mitt mentala mående var aldrig boven liksom (trodde jag).

Men det jag har kommit fram till nu är att jag har inte bara ett osunt förhållande till alkohol utan jag är alkoholist. Det känns på något sätt så befriande att säga det och med detta så känns det också så jädra självklart att jag måste ju ta tag i det, vilket jag gör. Jag visste det inte innan men nu är det så solklart. Jag tror det är därför det hitintills har gått så "lätt". Jag vill inte se mig som en alkoholist, därför måste jag jobba mot det.

Detta kanske bara är mitt sömnlösa delirium men jag känner mig så tacksam för att jag får vara nykter i dag.

Du skriver så klokt och bra!
Jag kanske har frågat förrut så ursäkta ifall jag råkar upprepa mig :) men har du testat nån extra hjälp som tex antabus, AA, sponsor, 12-steg eller annat? Lite som stödhjul på vår vingliga färd innan man cyklar stadigt själv på dom här ibland guppiga nykterhetsstigarna?
Och en till liten tanke, att aldrig ge upp kampen. Kanske är det just det vi bör göra? Ge upp kampen alltså, inse att a-djävulen bara vunnit. Och sen gå vidare i livet nyktert och skita i att fightas med en så stark motståndare. (Obs, ska ju inte läsas som att ge upp och bara dricka och ge efter såklart).
Jaja, du förstår nog hur jag menar :)

Wow, vilken underbar självinsikt du har. Jag har bara varit nykter, ja om 10 minuter, 10 dagar men har läst igenom din tråd och känner igen mig så väl. Och känner även som du skriver i de sista inläggen, att allt sitter i förhållningssättet och ärligheten gentemot sig själv och gentemot andra.

Du är en inspiration. All lycka!

Eller så kan du alltid skicka ett mess till mig. Är själv uppe och ser till så natten rullar :D

Tog DetGårBättres råd och kollade på en serie. Min absoluta-favoritserie POSE, satt och stortjöt över senaste avsnittet, men det är så skönt när alla känslor kommer ut. Även om man inte identifierar sig med kulturen så är den serien så äkta och innefattar många karaktärer med problematiskt förhållande till mångt och mycket. Ett tips för de som önskar en tillflyktsort och att bara försvinna in i en historia.

Tack Mirabelle G-S, du ar ju så rätt. Har ju inte ett jättestort socialt nätverk så inte så ofta jag hittar på saker, men varken känner eller tror detta är en bra idé. Får lite pushar från annat håll att jag borde för mitt eget välmående, men de som pushar vet inte om detta med alkoholen. Jag skyller på att jag inte vill dricka för det stör mig diet och träning, vilket funkar bra.

Vet att jag inte kommer kunna somna ännu, men hänger väl här en stund och lyssnar på några podcasts tänker jag innan sängen kallar.

Jag har blivit jävligt bra på att felsöka och analysera mina känslor och sinnesstämningar sen jag blev nykter för 216 dagar sedan.
Faktiskt riktigt imponerad av mig själv.
Det är njutbart att få känna känslor, och känna att man har kontrollen. Och även om jag ibland inte har kontroll, så är det numera helt fullt godkänt och okej att känna så ändå, det är befriande!
Den enda situation direkt kopplad till känsla jag ännu inte riktigt bemästrar eller vet hur man egentligen kan begränsa är pressade situationer på arbetsplatsen, typ saker jag verkligen inte kan styra över eftersom det är ledningens fel. Senaste veckan har jag fallit tillbaka något steg i mitt gamla beteende av att när det är mycket att göra så blir jag lätt lite svårhanterlig när det kommer till återhämtningen efter jobbet.
När jag kommer hem så kan jag rent av uppleva mig själv som rastlös och lite plockig med småsaker hemma, när jag egentligen är så trött att jag klipper med ögonen och hela kroppen skriker "lägg dig ner människa!" Jag är lite sånt till person som älskar högt tempo på jobbet, men den där off-knappen råkade mina föräldrar glömma när de skapade mig tror jag faktiskt.
Jag har väl egentligen inte riktigt sett sambandet med alkoholen och det här beteendet så klart förens idag när jag verkligen började felsöka min känsla i kroppen efter jobbet, vilket jag är enormt tacksam över.

I mitt tidigare liv, pågick den här både fysiska stressen men också mentala stressen 24:7 fast ungefär på nivå 10 om jag i dagsläget efter denna arbetsvecka skulle skatta att jag befinner mig på en nivå 3-4. Det var verkligen fruktansvärt.
Stress föder mer stress och det absolut enda sättet för mig att tillslut sätta mig ner och "vila" efter en arbetsdag, att kunna tillåta mig själv att få sätta mig ner och vila ska jag rättare sagt skriva, var med ett glas vin i handen. Som blev en flaska inom 1 timme, som blev ytterligare en flaska innan man däckade. Sen ångest när man vaknade. Självmedicinering i form av två glas för att klara av att komma upp ur sängen. Repeat.
Det, ser jag ju nu, funkade som en otroligt farlig belöning för min hjärna. Jag var endast värd att sätta mig ner med ett glas vin i handen. Jag var så jävla värd "avkopplingen" med alkohol.

Sen jag blev nykter har jag stenhårt fått jobba på att hitta andra belöningstekniker i min vardag, andra sätt att kanalisera stress på, och tvingande vila och återhämtning. Det är ibland, inte ofta, men ibland som att gå som en kravallklädd piképolis med sköld, hjälm och batong mot den mentala stressen och gamla beteendemönster. Det måste tyvärr bara göras, det måste hållas undan, för dricka alkohol för att hantera någon form av stressande situation, eller känsla i kroppen, det finns ju inte på världskartan som botemedel har jag ju fattat för 216 dagar sedan.
Den känslan kan man inte ignorera med alkohol. Den måste jag vara lyhörd för.

Idag har jag behövt gå med elpistol utöver min stridssköld och hjälm. Förjävligt. För det finns inget jag kan göra för att påverka just den situationen som utlöser stressen. Vi är tyvärr kort om folk. Vi måste få sakerna gjorda. Och jag vill inte lämna min enda kollega på plats i sticket, men jag känner ju att detta inte är bra för mig.
Runt eftermiddagen när allt hade lugnat ner sig och jag fick tid för lite återhämtning small det till av bara helvete i min hjärna. Faktiskt en av de största sugen jag haft.

216 dagar in i nykterheten och där kom det där jävla suget from hell. Va gör man?
Jag välkomnade suget, inte med någon större applåd eller så, mer ett konstaterande att "Jaha, du nu igen. Jag ser dig. Det är okej". Jag kanske inte hade tittat så mycket närmre på suget om det varit en av mina tankar som kan dröja sig kvar typ 10 minuter eller så, då kan jag med lätthet låta den tanken bero och se till att vara sysselsatt, men den här situationen var lite ny för mig, eftersom jag varit sysselsatt hela dagen och nu bara krävde en paus och kände att jag inte ville göra något en stund för att vila mig.
Då vart det helt plötsligt väldigt tydligt hur hårt etsat mitt gamla beteende sitter i mig.
Först blev jag nästan rädd, sen blev det till en reservation, sen till en betraktelse och efter att ha kämpat mig igenom 4 timmar med suget så lyckades jag vända det till min fördel och lägga en pusselbit på plats och se en ny sak jag behöver hitta en strategi för. (Sug en 5:a av 10:a, vilket inte är så farligt ändå, det var tiden det satt i som var hemsk)
Jag såg mitt gamla beteende när jag är stressad idag, glimtar av saker som nappade upp alkoholen till en stor best i mig.
Jag hade svårt att släppa stressen och tänkte när jag cyklade hem att jag inte riktigt kunde sätta mig i soffan och koppla av, för jag var orolig, jag vet inte om det fanns en potentiell risk men jag var inte villig att ta den, att om jag satte mig i soffan och vilade, skulle kanske suget vinna. Och det var där poletten trillade ner idag över vad som varit belöning och vad som nu är ett ganska tydligt straff mot mig själv och mitt välbefinnande.
Istället valde jag att ta en promenad till Alkohollinjen nere på Riddargatan och passande nog hämta tidningen som legat undanlagd ett par veckor till mig där jag deltagit i en artikel om stöd och hjälpprogram på internet. Jag valde att göra så idag för att bli rejält påmind om varför jag sitter här och skriver detta just nu och om varför jag är nykter.
Sen gick jag en vända på stan fast jag egentligen behövt vila och tänkte mycket på konsekvenserna av att "ta ett glas", inte bara de kortsiktiga, utan främst de långsiktiga. När jag jag kände att jag var lugn i sinnet efter stressen på jobbet gick jag hem läste jag igenom artikeln i "Alkohol & droger nr 2 2019" , kände mig stolt över att jag vågade ställa upp på intervjun och övade på att njuta av belöningar som inte innefattar alkohol: Jag hade en liten spa-kväll för mig själv istället och reflekterade över dagens insikter, som jag nu försöker förmedla till mig själv i skriftlig form här.
Kanske det hjälper någon annan som kanske kan känna igen sig i det jag försökt beskriva.

Jag är inne en kortis och kollar läget. Det går bra i min ände. Jag tänker öht inte på alkohol. Åker hit varje år sedan barnsben och har aldrig druckit en droppe här. I år känns det extra fridfullt eftersom jag slipper bli rastlös av tankar på vinet jag ska dricka när jag kommer hem... Jag kör min nackgympa morgon och kväll och börjar känna resultat. Jag går långa promenader, i snitt 20 km/dag. Resten av tiden läser jag deckare och spelar mina instrument. Umgås i sparsamma doser, av den enkla anledningen att sällskapet gör mig prillig. De må vara absolutister, men är typ bindgalna... Autism blandas med bipolaritet, ADHD och grandiosa vanföreställningar. Kära nån, vilken kompott. Men det är iaf en kärleksfull kompott :) om än något hysterisk.

Klart slut från mig för denna gång, och kram till var och en som behöver!

Du är bara fantastiskt grym på riktigt! Att du stannar upp, rannsakar den inre rösten och verkligen känner igenom känslorna... Wow, så långt du har kommit! Ditt inlägg får mig att tänka på judarnas väg från slaveriet i Egypten. Så snart de blir osäkra på vägen återgår de till att dyrka avbilder... Du vet, den där guldkalven som Moses vräkte ner i avgrunden. Kanske är alkoholen vår Guldkalv under vårt personliga exodus (svenska ordet??? Famlar mellan språken...) Låt oss vräka guldkalven i avgrunden gång på gång, på vår resa från slaveri till frihet! Kram

Så sant!

Du stegar vidare i din uppförsbacke... Strongt! Oroa dig inte för festen. Jag skulle heller inte gått när nykterheten är så färsk. Man måste få landa i det och tänka ut fool proof strategier innan man utsätter sig för prövningar. Livet är långt. Det kommer fler fester. Kram

Du får massa hjärtan av mig, alldeles oavsett vad du skriver ❤️ i medgång som motgång ❤️ Något gott ska det komma av detta också, även om du inte ser det just nu. Kram

Tack Rosette, du har verkligen en förmåga att samla de tankar man slängt ur sig på resan i sin tråd. Nästan så man tror du har läst samtalsmetodik ;) Använder sammanfattningar mycket i mitt arbete själv och det är skönt att se det här med mina tankar.

Jag har börjat dra mig till med en rutin som är lite jobbig för mig. Somnar på soffan (nykter) runt 17.00, det känns som att jag funderar och bearbetar så mycket på dagen att jag rent ut sagt tuppar av, av utmattning. Sedan vaknar jag runt 20.00. Problemet är att jag inte kan somna vid min vanliga tid då jag vill sova. Natten blir tid för att tänka ännu mer vilket jag inte gillar.

20.00 är ju dock en skön tid att vakna vid, titta på klockan och systemet är stängt. JIPPI! Ännu en dag, tjeck! Det var nog den tuffaste hittills, åt ett hel påse micropopcorn för att försöka stoppa hålet i mig, det funkade inte riktigt. Popcorna var dock goda - sådär perfekta som de nästan aldrig blir :)

Jag tänker att det är jättebra att du kommer in och "biktar dig" om man nu vill kalla det så här. Och från mig till dig, tappa inte stinget nu. Det var en gång, det återger inte resten av ditt liv. Surt är det självklart, men du står på benen i dag också och kan fortsätta.

Stor kram

Imorgon kan du göra dig själv en tjänst och reflektera över vad det beror på att du just idag planerade ett återfall? Det kan vara nyttigt att tänka över. ?

Tack fina Vinäger för att du är ärlig och delar med dig! Jag hajade till när jag läste om dina strategier kring alkoholen. Känner så väl igen tänket.
Det känns sorgligt att du föll dit i dag, men läget är förstås allt annat än hopplöst. Det vet du.
Älta inte detta till leda - ge dig själv kärlek och förlåtelse istället.
I morgon är en annan dag! Kampen fortsätter.
En varm och innerlig kram!

Så du får hjärta för styrka och mod, att vara det som är näst svårast efter nykterhet dvs ärlighet ❤️❤️❤️❤️❤️❤️❤️❤️❤️❤️❤️❤️❤️?
Vet inte hur farligt det är att göra som du gör, är svårt att vara duktig varje dag.
Men om inte klankar ned på dig själv, utan kanske lär av detta så kanske det är någon mening med det också.
Kramar styrka, mod och vilja till dig?❤️?❤️

Vilken process du är i, du är beslutsam och målmedveten. Det hörs att trots att det är tufft emellanåt stegar du på. Du är insiktsfull och reflekterar kring den plats alkoholen tagit och som du inte vill att den ska få tillbaka. Du beskriver hur ett sug kan dyka upp som ditt näst senaste inlägg här och hur du sen också trots det fixar det, du traskar vidare märker dina tankar, känslor och låter dem passera. Starkt jobbat!

Nu sittrer du med tankar på att gå till systembolaget och väljer att gå in här och skriva som ett sätt att hjälpa dig själv att göra ett annat val även idag. Att vakna imorgon pigg och känna dig stolt över att ha klarat ytterligare en dag låter som en stark motivation.

Säkert har du flera saker du skulle känna vore positivt med att vara nykter idag.

Klokt beslut att skriva här och bra jobbat med allt!

Varma hälsningar,
Rosette

Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Ja, förmodligen...

Gillar att skriva positiva inlägg, få en massa hjärtan som bekräftelse på att jag varit duktig. Men har lovat mig själv att vara ärlig här, självklart i första hand för min egen skull, annars vore det ju ingen vits med att skriva här.

Efter flera vita veckor föll jag som en sten i dag.

Åh, skulle så gärna vilja skylla på att hjärnan var kidnappad. Visst, så kändes det. Helt ärligt. Absolut.

Men...

Vem började tänka ut en massa strategier för att kunna dricka?
Vem slutade extra tidigt för att kunna dricka ostört?
Vem räknade ut att en tetra och två Norrlands djup var tillräckligt för att bli berusad, men samtidigt en gräns för att det inte ska märkas utåt?
Vem såg till att ha kontanter för att inte behöva lämna avtryck på kontot?
Vem åkte vägen förbi köpcentrat där det är lätt att slinka in på Systemet?
Vem har planerat att börja sent på jobbet just i morgon?

Jag. Jag. Jag. Jag. Jag. Jag.

Jag kommer inte undan. Det är mitt ansvar, bara mitt. Det är mitt beslut, bara mitt.

Tänker att jag har massor av vita dagar bakom mig.

Tänker att jag har massor av vita dagar framför mig.

Så är det och så måste det vara. Annars blir jag galen. Och det verkar ju korkat just nu.

En sak är säker. Jag ger aldrig upp. Aldrig.

Kram på er

Se en serie kanske? Svårt att fokusera? Se en som du redan sett och älskar :)

Jag vill bara åka till systemet nu. Gud, att bara få trubba av det som gungar, river inuti mig. Har lite panikångest, men försöker andas lugnt och fokusera på annat. Ifrågasätter min nykterhet men jag VET att jag måste. Dricker jag så är jag tillbaka på ruta ett och då är det inte säkert att jag någonsin kommer klara det. Helvete för ensamheten, helvete åt beroende, usch för mitt liv i dag. Vill inte dricka, ska inte dricka - vill bara sova och vakna upp i morgon bitti.

Jag kan nästan se dina arbetskamrater framför mig när du kommer in som en frisk och fräsch nykter virvelvind. Många brukar ju vara lite halvsega efter semestern. De blir nog lite avundsjuk på dig, tror du inte det? Det som slår mig när man kommer tillbaka efter semestern är ju att många sitter och pratar om hur de ska dra ner på semester drickat, komma in i normala gängor. Vissa klarar ju det bättre än andra!

Jag älskar att läsa dina inlägg ?? Kram ?

I går kväll var jag ganska rastlös så gick ut och tog en lång promenad genom staden. Gick utmed strömmen och förbi ett uteställde där det skålades och skrattades. Blev lite avundsjuk, men mest på att folk har umgänge att göra sådant med, det har inte jag.

Men såklart så slutar inte historien där, jag går på i rask fart för att få upp pulsen lite, sen ser jag en person som håller i ett ölglas, ja ni vet ett sånt där gigantiskt med ljus lager, och vips, jag snubblar till, ramlar och slår halvt ihjäl mig. Okej, jag slog inte ihjäl mig, får nog bara lite blåmärken och skrapade till lite på ena handen. Brukar sällan skämmas.. men nedrans, jag var inte bara röd i ansiktet för tempot kan jag lova.

Men om detta inte är en metafor för att jag INTE ska dricka så vet jag inte vad. Tyckte i alla fall att det var värt att skriva här :)

Är stolt över mig själv för de dagarna jag fixat och har bestämt att i dag ska jag inte dricka.

Funderar på att jag alltid är beroende av något, nu är det väl hälsa och träning som skall begränsas.
Att vara en människa som alltid gör allt för mycket eller inte gör något, är jobbigt. Givetvis är det adhd som spökar man är en människa utan skal, älskar och känner för mycket i alla situationer.
När skyddet som alkohol gav innan även det blev ett problem är det som att leva naken och utan skydd.
Träningen ger mig utlopp och funkar som min livlina, men saknar stunderna när man stänger av huvudet och bara slipper känna och reagera på livet.
Är ju bara i början så kanske kommer att lära mig det också, eller så får jag leva med det.
Idag väljer jag att vara nykter vad som än händer önskar er en fin dag med styrka, vilja och mod/: kram Strulan ❤️??❤️??

säger starksvag. Det tycker jag är fint. Då får man plats med allt. Att vara stark är också något jag fått höra. Och ja. Jag är allt annat. En kämpe möjligen. Ibland.

Vill bara uppmuntra dig till samma sak. Vila en stund. Vila från A. Ta en minut i taget. Och varje minut räknas. Det är så fridfullt sen när det inte längre har huvudrollen. So what om du trillar lite då och då. Varje stund utan. Varje glas mindre. Det räknas alltihop. För det är frihet. Frihet som ligger och väntar. Även om det inte känns så när klorna kramar i.

Du fixar det.