Senaste kommentarerna i forumet

Vi människor är flockdjur, trots att sådana som jag gärna är ensam ibland. Men vi behöver ändå känna oss delaktiga i ett sammanhang för annars kan ensamheten bli tärande. Jag tror det är därför jag trivs så bra att gå på AA möten. Jag ingår i ett sammanhang med andra som bråttas med liknande problem och tankar. Du kanske inte är så illa ute ännu men det är bra att du reflekterar över din situation redan nu. Om du fortsätter likadant i tio år till mår du garanterat sämre. Hitta din "flock". Eller kanske flera stycken olika sammanhang som du mår bra i. Lycka till! ?

Håll i! Det kommer svaja mycket i livet. Viktigt du kan hålla fast när det blåser och stormar, annars blir impulsiviteten det som förr eller senare styr igen. Våga reflektera på ens tankar och idéer och inte handla efter dessa. Andas och bolla med någon är ofta en bra lösning, intala sig vad risker och konsekvenser är!

Kämpa på! Vi sitter i samma båt men trots vi ror åt samma håll så är det alltid nån som ska fiska åt ett annat håll och någon ska i land här och där. Någon slutar ro och hoppas på vinden. För att inte tala om de som ska bada. Vi är ingen samlad flotta precis även om vi alla har ett mål på kartan. Den här liknelsen skulle jag slipat på. Kunde blivit bra :(

Har en skön kväll här hemma i min ensamhet, trivs ensam men utan A så känner jag mig verkligen ensam. Men jag överlever och fixar det.

Jag är, och har länge varit en grubblare (och en förnekare i mitt eget huvud) och vill bara delge er en sak. I helgen som var så var jag husvakt på annan ort och kunde då dricka mitt vin tills jag somnade och hade det så härligt, men jag bestämde mig då för att detta var slutet. Jag hade ett problem, då jag inhandlade allt och smygde med A så att ingen skulle veta att jag drack i min ensamhet. I vilket fall. Jag drack inte upp allt, det blev kanske ca 2 glas "över". Så på måndagen, när jag var hemma så kunde jag ju inte hälla ut resten, Vinet kände sig ju ensamt - och jag KUNDE inte bara dricka 2 glas vin, det är värre än att inte dricka alls. Så jag knata iväg till Bolaget och köpte lite till.

Alltså hur tänker hjärnan? Eller hur tänkte jag? Nästa dag hällde jag ut det som var över och kom över min idioti!

Hoppas så innerligt att mitt beslut nu håller, jag är sån som människa, beslut kommer i en handvändning - köpa lägenhet, bil, flytta, sluta röka, resa osv. är impulsiv. Men jag känner att detta är rätt - inget har känts så rätt (just nu) i hela mitt liv. Jag hoppas bara det känns lika rätt i morgon, om en månad, när ångest, tristess, svek kommer.

Fy vilken obehaglig konfrontation! Vilka neandertalare! Civiliserade människor uppför sig inte så. Bra att du avlägsnade dig. Besvärligt att din vän väljer att frottera sig med det anhanget. Förhoppningsvis vaknar hon upp om liknande scenarion utspelas tillräckligt många gånger.

Tar orden till mig ????❤️

Livsdämpande har det nog varit för många. Ibland inbillar ni oss nog att A är livshöjande, men det varar i bästa fall bara några minuter, sedan övergår det till att ta oss nedåt och i slutändan ge oss ångest, inte minst dagen efter.

Du är så klok. Tror på att du fixar detta.

Ha en skön kväll.

Kram

du har ett mess i din inkorg på din gamla nickadress :-)) Om du nu hittar dit efter så lång tid :-)))

kommer ihåg att all mat smakade mycket bättre när jag varit nykter ett tag !! En bonus jag nog inte räknat med !

fem deviserna så som jag en gång lärde mig dem och som hjälpt mig så många gånger :
AA´s Deviser :
Ta det lugnt.
En sak i sänder.
Det viktigaste först.
Gör det enkelt.
Lev och låt leva
Där den sista nog har betytt mest för mig !
Kram !!

”Livsdämpande nektar” - mitt i prick! Vi brukar även använda uttrycken ”bromsmedicin” och ”snuttefilt” :)

Att läsa i detta forum ger mig styrka att inte dricka. Nu är det ju bara 4:e dagen, men det är så skönt - jag känner mig fri. Om 1 h stänger systemet, så då kan jag inte ens, om jag stänger av hjärnan ta cykeln ner och införskaffa den livsdämpande nektarn. För A är just det, livsdämpande. För mig i alla fall, det intas för att dämpa min känsla av existens och för att jag inte ska behöva känna eller fundera på vad eller vem jag är, vad jag har eller inte har och hur allt hade kunnat vara om...

Just nu är jag glad, men vill så gärna bara berätta för någon att jag har slutat dricka - men det var ju inte någon som visste att jag drack innan... men jag nöjer mig med detta forum, för ni är så sjukt fina och ärliga.

Ha en fin lördag, jag har tänkt att ta en långpromenad, lyssna på någon bra podcast och kika på stranger thinsg s3 :)

Mina tankar till dig, kramar ❤️??❤️??❤️

Jag beklagar sorgen. Att säga farväl elker på återseende till ett älskat husdjur är verkligen bland de tyngsta man kan göra.
Sörj , gråt och var arg, det är helt naturligt. Och när den värsta stormen är över skapa etg minneskollage i huvudet med de bästa ögonblicken ni hade tillsammans.
Du kommer att klara även denna storm.

Nu är äntligen alla flaskor vin bortgivna och vinkylen är full med kolsyrat vatten och iste.
Resan gill danmark gick bra, men jag drack en halv deciliter musserande vin under kvällen. Nu vet jag inte om jag ska räkna detta som ett återfall, olycksfall i arbetet eller som en ikke händelse.
Middagen var underbar och mina vänner likaså. Jag hade beställt alkoholfritt vin men det hade de inget så det fich bli cola. Lite synd för jag har nog aldrig ätit bättre tillagat kött.
Har skaffat mig ett säsongskort på en familjepark i uppland|gästrikland för att för en billigare penning gå och lyssna på konserer onsdagar,fredagar och lördagar.
Jag tänker försöka med musik som tidsfördriv denna sommar.
Än så länge går det bra, bortsett från den där halva dl då.

Igår berättade jag för en vän om att jag valt bort alkohol, att jag inte berättat för henne innan är att hon haft så jobbigt med annat. Väldigt skönt att hon vet och det var en fint samtal, även om hon tyckte det var lite konstigt att jag inte sagt något.

Skulle på en tillställning som jag verkligen ville gå på, grill hemma hos en vän innan och humöret på topp och kände mig stark.
Väl på stället träffar vi på alkoholens baksida, en vän har valt fel man och dansar nu med Draken i en farlig dans. Är ju ingen hemlighet vad jag tycker om han och hans släkt, så då händer det två skitfulla människor vill ha bråk och förklaring varför jag inte gillar dem. Trodde jag hamnat tillbaka till tonåren igen med fylla, bråk och drama visserligen har jag druckit för mycket men glad att jag inte har sprungit runt på krogar och bråkat utan druckit och varit hemma.
Nu körde jag så jag åkte hem, men befinner mig i chock idag är så arg, ledsen och orolig för min vän så nu gäller det att hitta balansen igen, kramar mitt stora träd och ber om kraft.
Alla mina beroende vaknar flykt, medberoende att ta hand om och rädda, så vägrar släppa trädet om det behövs för att inte kasta mig in i drakdansen igen.
Lyssnar på samtal på beroende och alkispodden för att höra andra som lyckats, det ger kraft,mod och tystar rösten i huvudet som vill styra mig fel.

Så tar alla dessa känslor låter de tumla runt och skall våga känna, låta mig vara ledsen och känna att det inte är farligt.

Om ni undrar över trädet, så sa jag till mig de första dagarna att du får åka till bolaget men du får inte släppa trädet. Mitt trygga träd har räddat mig många gånger och vet allt om mig.

Så en något skakad Strulan lovar sig själv idag att vara nykter vad som än händer idag, önskar er styrka, kraft, mod och ett stadigt träd??❤️??

Inte lätt att våga släppa kontrollen över någon man älskar. Medberoende kan ta sig olika uttryck, men till syvende och sist är det varje människas eget ansvar att leva sitt liv. Hjälpa, pusha, leda, javisst, men att bestämma över någon annan funkar inte, speciellt om denne saknar insikt om vad den håller på med.

Hoppas att han slipper braka helt, det blir ju så mycket jobbigare då, utan att han hinner dra i (nöd)bromsen.

Kram till dig

också en viktig upplevelse. Jag tycker inte om folksamlingar. Och alkohol har varit ett hjälpmedel för att kunna ta in och njita av musiken. Jag blundar och lyssnar oftast bara. Men den första utan. Den blev lika härlig och gåshudsframkallande. Med ändringar. Jag stod längst bak i lokalen med en afri öl i handen( äcklig ovärt) för trygghet. Gick in sent istället för att stå och vänta. Med anpassningar fungerar det precis lika väl. Kan känna livet skarpare med musik i kroppen.

Jag läste en sommaröls recension och där kickade det in. Längtan. Men det är i romantiseringen som faran finns. Det är ju aldrig sådär som på reklamen. Verkligheten är mycket soggigare än så. På alla sätt.

Jag funderar mycket på hur mitt sociala liv kommer att se ut. För jag vill inte längre vara en del av onyktra sammanhang. Jag har två nyktra år bakom mig nu. Så står stadigt och tryggt. Då jag äter mediciner för att fungera. De går inte kombinera med alkohol. Då förloras deras uppbyggande effekt på min tillvaro.

Inte är det lätt när det slår till. Men vi har den där skeva uppfattningen om att saker och ting borde vara lätt. Fast livet inte är så. Att vi förtjänar en paus osv. Men a är en falsk paus. Den är inte riktig. Ångest är ett helvete. Och den bekämpas bäst med annat. Men vilken resa det har varit att ta sig till den här platsen. Med dem här ögonen. År. Många många år.

Ibland läser jag tillbaka i min tråd. Både för att förstärka de bra perioderna och ta hjälp av kloka resonemang, men också för att påminna mig om det jag inte vill återvända till.

Hittade nedanstående inlägg om val. Hur det än är har vi alltid ett val. Ett ansvar över att välja rätt:

"Svagstark, kan man vara det? Så känner jag mig just nu i alla fall. Svag i tankarna, men ännu så länge stark i övertygelsen.

Häromdagen var det lite gråmulet både ute och inne. Jag gick och tyckte synd om mig själv som inte får dricka. Muttrade över att jag misslyckats så kapitalt med A. Det fanns ingen hejd på eländet: Blä blä blä, bla bla bla, usch usch usch... Fastnade rejält.

Dagen efter gick jag en långpromenad i solskenet. Tankarna började viska om att det är då för synd att jag inte får dricka.

Men så mitt i ett steg slog det mig:

Vadå inte får dricka. Det får jag väl - hur mycket jag vill. Jag har dock gjort ett val att inte dricka. Det är en stor skillnad tankemässigt. Jag får dricka, men väljer att inte göra det. Det är mitt liv, jag bestämmer över mig själv.

Jag har alltid ett val. Hur kidnappad hjärnan än känns ibland är det ändå jag som tar beslutet att dricka eller inte. Så måste det förstås vara, annars är det ju helt kört. Även om autopiloten varit påkopplad och jag rätt som det är har ett glas framför mig är det jag som tar det yttersta beslutet om jag ska föra det till munnen eller inte.

Det är inte lätt, det ska gudarna veta. Tvärtom, det är fruktansvärt jobbigt emellanåt. Men ansvaret vilar ändå till syvende och sist på mig. Jag kan självklart välja att ta hjälp. Tror jag mig inte reda ut det på egen hand finns det massor av stöd, som mediciner, terapi, AA, olika forum. Det är inte ett nederlag, tvärtom.

Ibland måste jag vända och vrida på de här tankarna för att komma vidare. För att underlätta lite lite.

Efter ett par månader med riktigt flyt har det nu varit några supertuffa dagar. Jag har suttit på händerna ett par gånger, men klarat av att stå emot.

Som sagt, Svagstark, så känner jag mig.

Men jag är fortfarande nykter, det är huvudsaken.

Och det är mitt eget val."

-----

Tack för all pepp, den är så viktig för mig.

Just nu är det ingen kamp alls, tack och lov. Försöker ta tillvara de fina vita sköna dagarna på bästa sätt.

I dag är jag nykter. För min egen skull.

Alternativet är inget alternativ.

Kram på er

Alltså, jag är faktiskt ganska upprörd på min man. För att han är så jävla manlig och odödlig, tror han. Han har inte gått på semester än. Sedan i tisdags har han varit på resande fot (vilket brukar betyda dygnet-runt-jobb och minimal återhämtning). Han kom hem inatt kl 05:35 och svimmade i säng. Kl 07:00 ringde klockan och han klev upp, bytte väska och for iväg till flygplatsen igen. Nästa resa. Åt andra hållet. Hur fan planerar man då? Hur ställer man ens upp på det? En människa som varit en utbränd gurka med svår ångest, och just börjar återfå förmågan att fungera som en vuxen människa på hemmaplan. Jag SER ju att han är en radiostyrd zombie. En hård vindpust, så tippar han över och bli liggande där han faller. Men HAN lever i förnekelse vad gäller hälsans skörhet. Han vet mycket väl att det är en absurd situation han ställer upp på. Annars skulle han inte vara sådär självgod och stolt över att han minsann fixar det. Åhjo, har man som jag levt med karln i över 20 år kan man läsa av ack så subtila uttryck, även om han inte säger ett knyst om saken. Han är alldeles belåten med att leka stålmannen och minsann göra det ingen annan ”klarar av” å pliktens vägnar. Dumma karlskrälle fattar inte att andra helt enkelt lämpar över det på honom av den enkla anledningen att de inte är fullblodsmasochister. Jag blir så TRÖTT! Men en sak är säker, jag samlar inte ihop skärvorna av en trasig gubbe igen. Det får han fan göra själv.

känner så enormt för din sorg och skulle helst vilja vara i närheten för att kunna ge dig en kram och kunna låta dig prata och gråta och bara finnas där för dig. Ta hand om dig nu !! Kram !!

utan a.
Saknade det inte en sekund!
Däremot har jag problem med luriga tankar om a på dagarna nu under semestern. Varje semester har ju varit lika med a i npgon form typ varje dag... öl i solen, rödvin i ljumma kvällen, drink på eftermiddagen, vitt vin till lunchens räkmacka.
Tvivlar nu flera gånger om dagen på mitt beslut om att det är vettigt att avstå a. Tänker att jag behöver vila från ångesten några timmar. En dag bara.
Har det tungt.
Trots strategier....

Mirabelle G-S, det där gillade jag - Man måste inte ha problem med A för att sluta dricka. Nu har jag ju ett problem med det, det kan jag själv se, men det är en nedrans bra "ursäkt", om nu någon skulle ifrågasätta det. Visserligen brukar folk inte ifrågasätta mig, jag är ganska tydlig och rak och inviterar inte till diskussion kring mina ställningstaganden men den tar jag ändock med mig.

Och Tack Vinäger, jag skall definitivt läsa i din tråd, jag är också en reflekterande person och älskar att få nya smarta infallsvinklar till ens ibland tunnelilknande seende.

Förresten, i dag är tredje dagen utan A, måste ju säga att jag känner att det inte är särskilt kul, är lite uttråkad och funderar på vad ajg kan hitta på istället, men det går :) Ska ta råden jag fått innan och gå utb på en långpromenad och aktivera mig fysiskt

Min hund dog igår.
Hon blev 14,5 år.
Den där dagen man fruktar kom tillsist. Planerad fast ändå inte.
Hon fick somna in på operationsbordet då det vi hade hoppats på var en bursa på hasen visade sig vara en tumör av elakartad cancer med spridning till lymfan. Det beslutet att inte låta henne vakna var ett helt rätt beslut, i samråd med veterinären hade vi talat om det redan innan hon kom dit igår för operation, så senaste veckan har vi bara gjort svinroliga saker hon tycker om och avslutet har varit så himla vackert och jag känner genuint att jag inte kunde ha gjort det så mycket bättre. Vi gjorde sånt hon tycker är superkul: Bada, personspår, specialsök och leta grejer.

Jag befinner mig i något slags svart mörkt hål, i sängen bland snorpapper och chokladkaka. Jag vill inte ha riktig mat. Jag är hemma från jobbet. Har tagit semester igår och idag. Det där hålet vet jag är djupare än på den nivån jag befinner mig på just nu, initialt saknar jag henne nått så enormt mycket, men om ett tag kommer det bli så att man undrar vad man ska fylla den där tiden med, vem man ska ge sin kärlek till, vem man ska klappa, gulla och pussa på, vem man ska skämma bort, vem man ska snacka med och vem man ska längta till. Vem man ska utöva sin största passion och hobby tillsammans med, närmligen att träna olika typer av hundsport tillsammans med.

Min bästa vän.
Igår kväll kom jag på mig själv med att ropa på henne för att gå ut på promenad, jag började hälla upp mat i skålen och imorse så sparade jag sista biten av smörgåsen för att hon skulle få den.
Den här smärtan är inget jag önskar någon annan och är sådär fruktansvärt tung att jag inte kan andas riktigt, eller veta vart jag ska ta vägen.
Senaste gången jag gick igenom sorg, gick jag igenom den packad. Det var väl egentligen då jag fullt utvecklade det monstret med hjälp av alkohol som bodde i min kropp. Inget jag är stolt över. Men det var den enda lösningen tyckte jag då.
Jag är fullt medveten om att detta scenario med att hunden skulle dö, fanns med på min risk-lista för återfall jag gjorde när jag genomgick alkoholhjälpens program.
Jag har denna gång försökt bädda så noggrant som möjligt för mig själv genom att prata med min familj om att inte dricka alkohol i närheten av mig, och även bett min mamma att hålla koll på mig. Jag har berättat mitt beteendemönster när jag smygdricker, så att hon ska vara observant.
Jag får bara inte trilla igen. Inget återfall för att "hantera" sorgen. Jag måste vara stark. För min egen skull, för det blir för många konsekvenser om jag skulle ta "ett glas" vin. Jag måste hela tiden tänka på steget framför att bara döva sorgen - konsekvenserna av att förlora jobbet, bli en sämre människa, ångesten, att inte känna att man har kontroll etc. Det hjälper, att tänka på det.

I tisdags kväll hade jag ett samtal med min hund. Jag vet att det låter lite konstigt kanske, men ni som har djur har säkert upplevt den där känslomässiga, tysta kommunikationen som sker mellan en individ till en annan. Jag berättade för henne att när jag var mitt uppe i mitt missbruk var den enda egentliga anledningen till att sluta, att hunden skulle kunna återfå sin nyktra matte sin sista tid i livet. Och det fick hon, dryga 7 månader. Och det är jag enormt tacksam för att jag kunde ge henne, så därav får jag inte börja dricka för att jag tror att jag kan hantera sorgen bättre på det sättet.
Det får bara inte hända. Hon skulle bli så djupt besviken på mig då. Och jag på mig själv också.

-

"Den människa som inte upplevt kommunikationen, den rena, klara, icke dömande, tysta men ändå så uttrycksfulla kärlek, mellan sig själv och ett djur, är något fattigare än andra.
Den gränslösa, osjälviska och ovillkorliga kärlek vi två hade till varandra, är en ynnest att ha fått uppleva. Utan ord men med en högre dimension av tankar och känslor, har vi tagit hand om varandra.
Det är bara så vackert. Villkorslöst, kärleksfullt.

Livet har varit så vackert och fyllt av skratt och äventyr. Beslutet är det mest osjälviska handlingen en människa kan fatta. Sorgen efteråt är förlamande. Och saknaden som ett stort tungt täcke.
Vila mjukt min nalle!
M 2005 - 4/7 2019"

Härligt att höra att du har hittat ännu en strategi, att be om hjälp, klokt! Det är tydligt att du har bestämt dig för att fokusera på dig själv nu, för att kunna må bra och få tillbaka energin.

Du skriver att du har svårt att hitta din tråd och dina kommentarer, så här kommer ett tips. Klicka på ditt användarnamn så att du hamnar på ”din” sida. Då bör du se ett antal flikar, bland annat en som heter Spåra. Klicka på den så ska du kunna se din tidigare aktivitet. Säg till om det inte fungerar så kan jag försöka förklara på ett tydligare sätt.

Ta hand om dig!

Varma hälsningar,
Amanda, Alkoholhjälpen

Insomnia, käre gamle vän, välkommen igen :p Tänk att det ska vara på det här viset... Med jämna mellanrum är det stört omöjligt att sova under ett par, tre nätter. Sen sover jag istället som en död under några nätter. Och sedan är det färdigsovt igen på ett par, tre nätter... osv osv osv... Kanske är det ytterligare en effekt av att passera 40. Eller så är jag kanske bipolär. Fast nä, då ska man väl ha skov som varar längre, och dessutom ställa till det för sig. Det gör jag inte. Tvärtom uträttar jag en massa apro-på som är nyttiga för livet i allmänhet. Inatt har jag snöat in på huskurer mot ledvärk tex, och gjort en del häxbrygder. Jag har även hunnit baka fuskmuffins. En egen uppfinning som lurar i telningarna att nyttigheter som tex olika frösorter, kokosolja och havregryn är oskyldiga chokladstinna bakverk. Lämna fuskmuffinsarna framme med förmaningen ”Låt stå - mammas!”. Lämna köket obevakat. Ett tu tre är alla fuskmuffins spårlöst borta och den frukt-och-grönsaks-fruktande avkomman är fylld upp till öronen med viktiga vitaminer, mineraler, antioxidanter, fleromättade fetter, vegetabiliskt protein och omega-3. Mitt nya jobb har jag hunnit ägna några entusiastiska tankar också. Jag har skummat en del facklitteratur, för att minnas vad det var jag behövde fylla på med aktuell kunskap om, och beställt en del sådan litteratur. Nu har klockan passerat 6:00, så nog kan det kallas morgon. Idag ska jag och yngsta ungen promenera till simhallen. Det slog mig när jag höll på med nackgympan att rörelserna är väldigt lika dem man ägnar sig åt i de fyra olika simsätten. Så jag föreslog motionssimning. Minstingen är givetvis game. De andra tittade på mig som om jag plötsligt fått ett par huvuden extra.