Senaste kommentarerna i forumet

Du ska verkligen vara stolt.
Jag blir så glad och lite rörd också när jag läser det här.?
Det är så otroligt bra gjort med tanke din resa att hitta ditt nya jag.
Sådant här stärker ju självkänslan ytterligare i fajten mot ett nyktert och välmående liv.

Så nu känns det ännu lättare för mig också att ta mig an ytterligare en nykter helg.?

Tack Strulan och jag vill önska er alla en bra lördag!

Kram Babar

2000 dagar låter bra! Härligt!

Det lugna livet utan oro. Att vara medberoende är inte lätt heller. Det är så många kring alkoholisten som far illa och får kämpa med det. Det är hemskt när man tänker på det. Man blir berörd när man ser så många som kämpar men också glad att dom hittat hit. Livshistorierna skiljer sej men med många gemensamma nämnare.

Så skönt att det är rullar på hos dej. Ha det fortsatt gott!

Åh heja dig!!

Middag ute med vänner, alkoholfri öl i glaset och god mat en av de trevligaste kvällen på mkt länge. Jag är så jäkla stolt över mig själv, att jag gick med och utan konstigheter kunde beställa alkoholfritt.

Tänk att i dag för två månader sen ville jag dö, jag drack vin i en takt som gör att jag fortfarande eldar tomma vinboxar och levde i en mardröm. Jag har fått en andra chans och börjat våga göra saker, vinet gjorde mig rädd och asocial ville bara vara hemma och dricka ifred.
Mitt nya jag vill vara med, testa den rädda kvinnan som inte tycker hon duger och jag skall kämpa så för henne och att hon får leva fullt ut.

Så nu börjar vandringen för månad 3 känner mig laddad, men tar en dag i taget och samlar kraft för strider och viljan att finna lugnet.

Önskar er en fin lördag med kraft och mod❤️// kram Strulan

Jag tycker inte om känslan av alkohol. När jag tänker på ordet vin smakar det torrt i munnen, jag känner smaken av gammalt vin, muggen som stått bakom sängen från kvällen innan, att det bränner i halsen, det smakar surt och jag anstränger mig för att inte kräkas.
Jag försöker känna efter om jag minns det glada. Jag tror jag kan komma ihåg förväntan, ljudet av kartongploppen, kanske att första klunken känns varm. Men det känns mest som ångest, redan första klunken är mest rädsla för att det kommer ta slut, det kommer inte räcka till imorgon, jag vill inte dela med mig, jag vill inte känna det gå ur kroppen, jag måste köpa mer.
Jag vill inte ha tillgång till något som förhöjer min vardag. Tanken att jag skulle klara det, att jag skulle dricka ibland och att det skulle vara trevligt, gör plötsligt alla vanliga stunder lite tråkiga. Jag vill att upplevelsen av livet ska vara grejen. Alltid.
Jag tänker aldrig aldrig aldrig mer vara en bakfull mamma. Vara en rädd mamma. Slarva igenom godnattsagan, bli sur för att dom inte somnar snabbare så jag får börja dricka. Jag vill längta efter tiden med barnen.
Min stora risk är arbetet. Första dagarna med snuset rasslade det till med kreativiteten, jag kunde jobba hela natten, nikotinruset tog udden av prestationshetsen och gjorde alla mina idéer bättre. På några dagar blev det normalt och lika kämpigt som förut. Jag tänker på att rädda mitt arbete med alkohol, att det ska lossna, att jag ska slappna av, att det ska kännas roligare. Har det här någonsin stämt? Jag minns känslan av att rusa mig in i ett flöde, glädjen att jobba i det där självförtroendet alkoholen ger. Men jag minns ju mest att slarva bort det och somna ifrån det, att till slut inte kunna kombinera bokstäverna med varandra, att börja skicka pinsamma mess istället. En gång när jag hade deadline och drack så mycket att jag trodde att jag skulle dö. Att jag fick lägga arbetstiden på att koncentrera mig på att andas.
Att jag inte vill vara en jävla idiot, kunde ju vara anledning nog att aldrig mer ens lukta på ett glas vin.
Jag blir deppig. Jag ramlar in i självbilden kaos. Trassel trassel trassel jag. Jag vill säga ja när min bekanta föreslår ett glas vin för att jag vill vara normal. Easy breezy som kvinnorna på film som dricker drinkar till lunch och sen går tillbaka till sina fina kontor och jobbar till sent på kvällen utan att dricka mer. Jag vill inte vara stinkande skräpjag som måste planera varenda sekund av mitt liv för att inte råka trilla över kanten till kaos eller bara plötsligt lösas upp i atomer.
Fast det måste jag ju vilja.
Jag tycker inte att det är tråkigare utan alkohol. Jag tycker att det är lite svårare att prata.
Jag ska berätta för min bekant att jag inte dricker.

Stiger upp och kokar te och kollar ’läget’. Ser mina ’gamla vänner’ santorini, PP och Pi31415 på ’första sidan’. Känns fint på allt sätt, vi är några ’gamlingar’ som hänger kvar. Adde och Berra hör ju självklart till. Även några nyare, Monday Morning, miss lyckad och Äntligen fri - eller Ella . Jag har inte så bra koll på er nyare:) Ursäkta!

Jag tänkte skriva på Valborg eller 1 maj men det kom annat emellan. Annat trevligt. Jag tänkte i alla fall på valborgsmässoafton vid 19-tiden när vi som vanligt eldade brasa, att ’nu är det sju år sen mannen tog sitt återfall’. Ett fruktansvärt ögonblick. Och det bästa som hänt - fast det visste jag inte då. Jag visste inte att det var den andra avgörande vändpunkten. Den första var när jag gick 1 och 1/2 år tidigare.

Jag blir glad när jag ser att de som är nykomlingar här läser och tar hjälp av tidigare erfarenheter, som Fina-Lisa nu löser santorinis tråd. Det här forumet är en erfarenhetsbank av obeskrivligt värde. Erfarenheter som haft ett högt pris på många sätt. Ibland blir jag bara uppgiven när jag tittar in och läser samma berättelser som under alla år jag läst och skrivit här. Men så är det nån som hittar ett handtag, tar tag i det, öppnar dörren och ser en ny väg. Någon som förmår släppa drömmen om det man tror är det normala och enda möjliga livet. Eller som medberoende inser att var och en måste göra sin egna livsval.

Allt det bästa till alla och särskilt till kära forumvänner! Nu ska jag somna om:) / mt

Härligt att se att din tråd ’lever’ och är till hjälp och nytta för andra! / mt

Så roligt och så fint att du delar med dig! / mt

till 2000 alkoholfria dagar!

Jag tycker att du ska vara glad och tacksam för det.

Låter såklart galet, vem räknar efter så lång tid?! Faktum är att jag inte funderar så mycket längre, men när jag väl tänker tanken blir jag glad och tacksam. Det är i år 9 år sedan jag hittade hit. Efter ett misslyckat försök och ett par år av fortsatt drickande, genomförde jag ytterligare ett försök. Har grym respekt för alla som nu kämpar här inne. Stötta varandra, ge inte upp. Mina forumvänner var ett enormt stöd för mig. Lycka till alla!
//PP

Jag kommer nog behöva bocka av ett besök här varje dag i ett bra tag framöver. Bara för att det hjälper mig. Sen om jag skriver nånting speciellt har ingen betydelse. Ha det!

Skönt att det är fredag!
Ledigheten är efterlängtad även en 4-dagars vecka som denna. Det blir nog en flaska vitt, afritt förstås.

Upplever stor lättnad över nykterhetsbeslutet. Befriande att slippa fundera på alkohol. Inget sug alls. Räknar med att det håller i sig till på måndag, minst! ?

Vilken osannolikt frågvis människa! Det är bra att vara förberedd, sen kan man inte vara beredd på allting. Det är oförskämt att ställa såna frågor. Det säger ganska mycket om den personen. Inte vanligt folkvett. Varför skulle du behöva stå till svars för att du inte vill dricka? Hmm.
Du klarade dej fint och värre blir det knappast. Jag har nog inte varit med om nåt sånt. Nån syrlig kommentar har jag fått från en kollega som jag tror har egna problem. Man upplevs lite hotfull och märkvärdig...Jättebra förslag att vända på frågan, varför dricker du? Haha.
Du har så bra inställning!

tips, utfört härmed och ölen finns numera hos någon säkert förvånad EU-medborgare som tog hand om ett par kasssar tomburkar:-) Kan ju komma till pass en kall fredagskväll!

personliga åsikt är nog att de som käftar mest om nykterheten själva har grava problem. Min nykterhet blir provocerande för dem då de inte själva kan välja bort spriten. Jag har inte träffat på många såna men de kan ju vara lika irriterande som mygg när man ska sova !
Att känna framstegen som du gör nu Dee är så stärkande för självkänslan ! Och du har nästan ett helt år kvar att upptäcka nya styrkor hos dig själv ! Njut av varje upptäckt !!
Kram !

Två månader utan att bedövat eller flytt, Draken vilar och längtan till bubblan och dimman känns hanterbar. Känner mig just nu som om jag kommer att överleva, känslorna måste jag lära mig hanteran och inte fly in i dimman.
Tränar på att hantera livet och allt vad det innebär med för ingen kan säga att det är lätt, mycket lättare att ta sig några glas vin och bedöva sig.
I dag blir det stor test, middag ute med goda vänner och visst finns en oro att jag tar den lätta vägen och smiter från mig själv. Men jag skall inte ge mig själv möjligheten, inte öppna den dörren utan lämna Draken hemma.
Är jag orolig för att de skall undra, kanske men bestämt mig för att skita i det och jag är nykter för min skull och behöver inte förklara mig för någon.

Låter det kaxigt, jo säkert men känner mig tuff i detta beslutet för detta gör jag för min skull och jag vill verkligen ha lugn och ro i mitt liv.
Funderat på om jag kommer att dricka någon gång mer i mitt liv, det vet man aldrig men just nu är det nu och då väljer jag nykterhet.

Kram och styrka till er❤️//Strulan

Starkt jobbat, angående ölen som stör, häll ut giftet.

Mvh

Jag har inte märkt det, men det är något som har hänt. Jag tänkte inte en sekund innan jag tog upp snuset igen, rösten sa gör det och jag gjorde det och det hjälpte.
Häromdagen pratade en bekant om att dricka vin och jag sa ingenting. Jag måste ju tala om att jag inte dricker. Jag dricker ju inte?
Jag pratar om min beslutsamhet, att jag vet att jag inte kommer ta ett glas, att jag inte ens är sugen. Jag fantiserar om att sänka en låda och ta sönder mitt liv, men det där sociala glaset har jag inga illusioner om att jag ska närma mig, säger jag. Men jag har känslomässigt glömt bort varför det är sant. Varför dricker jag inte? För att jag är rädd?
Jag behöver hitta en ny motivation. Jag måste ladda om. Det funkar inte att avstå för att katastrofen skrämmer mig, det sitter inte i kroppen längre.
För att jag inte vill fly ifrån mitt liv, för att jag inte vill berusa mig för att uppleva, för att jag vill vara vaken. Men jag känner mig inte vaken och jag upplever bara livet som ett schema, som går ihop eller inte går ihop.
Jag vill inte dricka, jag har heller ingen särskild lust att inte dricka. Jag är likgiltig och det är det farligaste, rätt som det är kommer det ju slå till och jag måste ha något att slå tillbaks med.
Det är nog dags för lite göttig rannsakan igen.

Och allt tuffar på som innan återfallet. Men jag tar det försiktigt. Vet att det kommer gå bra tills jag är ensam nästa gång. Som tur är dröjer det tills i höst.

Tiden rusar och jag med den. Det är redan torsdag?

Idag har jag mys med min mamma. Igår hade jag tacomiddag hemma med vänner. Innan det var introducerade jag MrNiceguy till flickvän och kompisar. Vi var ut på kareoke och dansade tills stället stängde. Han är så rolig.

Detta med att försöka vila och få i ordning hemma har gått åt skogen. I natt sov jag hemma för första gången sedan helgen. Jag vet att jag kanske kommer få betala för detta rent psykiskt, men jag tror tamefan jag är lite hög på honom. Det vill säga, jag tror jag faktiskt tycker om om honom. Fasten han är snäll. Vi får se folket. Vi får se vart detta bär av. Det känns seriöst.
De andra har inte varit seriösa. Visst tyckte jag om Mrklick, förälskad var jag. Men han var inte bra. Har inte skrivit vad som hände där men alltså nej. Thank you, next.

Nu Påväg in mot huvudstaden för att äntligen fixa mina fransar och sen ska jag bjuda MrNiceguy på taco från igår. ?

Jag är glad, det är mycket bra som händer nu. Och jag är så jävla glad över att slippa jobba på detta där skitföretaget. Tacksam etc ?

Fridens ?

igen för pepp! Jag lade om tidsplanen, är ju alkis, så att resan börjar i dag. 1 maj blev sista dagen då jag drack upp nästan allt som fanns kvar i huset. Finns fyra små starköl som stör mig, ska göra mig av med dem på ngt sätt. Solen skiner och det är kallt ute, ska ta på mig gympaskorna och gå en promenad. Har kommit till uppdrag 3 i programmet, och det är faktiskt mkt givande att sitta och gå igenom varför man dricker, hur man dricker och vad man egentligen triggas av. Bra tips om att dela med sig hur det känns, sådana saker kan jag säga till min fru. Har också en vän som varit nykter alkis i 30 år som jag kan säga allt till när det gäller alkohol. Nu tuffar jag vidare i programmet. Kram!

Det är alkohol i de flesta sammanhang. Man påminns hela tiden, i filmer och böcker dricks det en massa. Visst kryddar det livet för den som kan hantera det. Antar jag. För mej har lite aldrig varit tillräckligt. Det roliga förstärktes en stund men sen blev det för mycket. Och det tråkiga förstärktes också.
Grattis PP till 2000 nyktra dagar! Så bra! Du vet ju att om vi kunnat nöja oss med lite lagom hade vi inte varit här. Du har nog rätt att det finns många ensamma nyktra alkoholister men jag var mer ensam som alkoholist. Att dricka ensam hemma, smyga, gömma och vara rädd för upptäckt. Ånej aldrig mer. Friheten man har nu är värd allting.

Fortsatt mod och styrka till dig!
Hoppas det går bra för dig, tänkte på dig alldeles nyss, så jag surfade in hos dig här för att lämna ett spår av min tanke!
Hoppas du haft en lugn och skön valborg. Det var lugnt hos mig, hade faktiskt sug igår men det hjälpte verkligen att få tala om det för min mamma.
”Idag hade jag jättesug”
Det är faktiskt till stor hjälp om man har någon man litar på att bara kunna få säga hur det är. Superskönt.

Stor kram!

För egen del ser jag att de flesta helgdagar, resor och rent allmänt roliga tillfällen förstärks med alkohol. Hade jag nöjt mig med dessa, och då förstärkt lite lagom, så hade det kanske inte blivit ett stort problem?!
Med tiden blev det ett vardags tillstånd som höll på i drygt 15 år. Nästan dagligen salongsberusning, det krävdes mer och mer att uppnå det. Ja, det är nog så att det finns ganska många ensamma nyktra alkoholister.
Om två dagar noterar jag 2000 nyktra dagar.
//PP