Senaste kommentarerna i forumet

Kommer ihåg känslan när tårarna bara rann och kriget i huvudet var vidrigt. Men nu är du ännu starkare och denna seger kommer bära dig// kramar och styrka till dig❤️?❤️?❤️❤️

Wow, så coolt av dig att stå emot och vinna över den förbaskade a-djävulen - utanför Systemet! Riktigt snyggt jobbat.
Dina tårar är allas våra tårar; här på forumet känner nog varenda en igen frustrationen/smärtan/sorgen över att ha hamnat i a-fällan.
Lycka till framöver. En dag i taget.
Stor kram!

Du kan och du vill! Bra jobbat! ?

Jovars, nog blev min Ginger iced tea lyckad... så lyckad att två av telningarna bestämde att det var det godaste de druckit på länge... En jättekanna räckte inte långt. Poff. Så var den ett minne blott. Hepp. En ny sats är på gång. Nu med tillsatt chili. Det kanske avskräcker den yngre generationen som ännu har fungerande smaklökar ;)

Först av allt, välkommen hit! Du har kommit helt rätt om du vill diskutera och få råd och stöd vad gäller alkohol. Här finns massor med erfarenhet av alla olika sorters problem.

Ser att du och Pianisten diskuterat beroende och vad det är. Om du är intresserad har jag skrivit en text där jag reflekterar kring just detta. Den finns som repris i inlägg #1248 (!) i min tråd. Men bara om du känner för det, alltså.

Önskar dig lycka till.

Kram

Du är suverän! Det gör mig ont att kampen är så hård för dig... Men då är bedriften desto större, varje seger desto mer ljuv. Och idag segrade du. Det kan ingen någonsin ta ifrån dig. Den här svårerövrade segern är för alltid din. Kram kära vän

Jag tror helt klart på din ”clean break” och att sluta i ett skede där du har tillgång till ett socialt nätverk. Verkar vara en riktigt solid plan. Är impad över att du redan nu ser din på/av-personlighet och vet om att det första glaset leder raka vägen ner i träsket igen. Det här fixar du! Jag vet inte hur mycket råd jag kan ge, för jag famlar och snubblar mig fram på minfältet som är min nykterhet. Faror tycks lura överallt. De egna tankarna tycks vara de värsta fienderna. Tex de där tankarna om att ”äsch inte hade jag så stora problem med alkohol när det nu gick så bra att sluta... Det är nog helt ok att dricka något glas vin bland...” Just nu förvarar jag mig mot de tankarna med att bestämt hävda att man inte MÅSTE ha problem med alkohol för att sluta dricka. Vem som helst får välja att avstå alkohol. Faktiskt.

Hela veckan har flutit på utan sug. Har inte ens behövt tänka på att jag inte ska dricka - jag har helt enkelt inte velat ha.

Har gått in i den där underbara känslan av att veta att jag är på rätt väg. Utan större ansträngning dessutom. Ljuvligt.

Vet ju av erfarenhet att det är lätt att falla, men envis som en åsna har jag njutit av varje sekund. Samlat energi och styrka till de jobbigare dagarna som jag vet kommer.

Redan i dag fick jag än en gång känna på hur snabbt tankarna kan vända...

Åkte hem från jobbet utan en tanke på A, trots att jag tagit ut komp och därmed hade ett ypperligt tillfälle för eget-drickande-tid. Nåja, svängde in på köpcentrat och snabbhandlade.

På vägen ut passerade jag Systemet, vilket jag inte ens reflekterade över att jag gjorde på vägen in.

Hjärtat började plötsligt bulta och A-tankarna började tjattra:
- Tänk vad skönt att komma hem och ta ett glas, du behöver ju inte köpa så mycket, då är det ju safe.
- Nja, det är nog inte så smart, viskade N-hjärnan.
- Men om du bara köper ett par öl blir det bara lagom. Dessutom finns det inte mera kvar då.
- Nej, snälla, jag vill inte, snyftade N-hjärnan.

Till slut blev det krig, så jag fick själv gå in och avbryta tjafset. Helt skakig satt jag i bilen, förbannade all j-a alkohol i hela världen medan tårarna rann. Grät inte för att jag faktiskt ville ha den där ölen och inte fick, utan för att det måste vara så j-a jobbigt.

Visst, det är jag själv som försatt mig i den här situationen och det är jag själv som måste ta mig ur den. Skulle bara önska att det var lite lite mindre smärtsamt.

Nåja, nu har jag skakat av mig offerkoftan, umgåtts med er här på forumet ett par timmar, lyssnat på hög musik och bara njutit av att jag stod emot så pass lätt som jag ändå gjorde.

Längtar inte ett dugg efter skiten. Visst, det kommer fler prövningar, men den här är över. Vet också att det blir mindre tufft efter varje utmaning.

I dag är jag stolt. I dag är jag trygg. I dag är jag beslutsam. I dag är jag lugn.

Men framför allt...

I dag är jag nykter.

Tack för att ni finns här för mig. ? Kram

Ja, innehållet i glasen ser nog så tilltalande ut... Men det gör sig som sagt bäst där, kvar i glasen. Urdruckna glas, med vinfläckar eller kvarblivet ölskum längs kanterna, ser så sorgligt sunkiga ut. Vi gör en estetisk välgärning när vi låter glasen förbli fyllda, vackra och tilltalande :) Bäst att befinna sig utom räckhåll dock, för säkerhets skull. Idag experimenterar jag med att göra iced tea på ingefära. Tror det blir superlyckat, och rena rama hälsodrycken :)

Tack så jättemycket du anar inte vad det betyder för mig. Och tack för de visa orden och tipsen. Tack för att jag är välkommen. Ska definitivt motionera mera och göra aktiviteter, packa inför flytt och försöka få tankarna från " å va gott det vore med..." för det är bara tillfälligt.

Har ett jobb som innefattar mycket samtal av terapeutisk karaktär så vet hur jag ska ta mig igenom detta tror jag, rent strukturmässigt, men det är så mycket enklare att inte behöva tänka, att förtränga och inte behöva känna. Har aldrig druckit på jobbet eller dagen innan jobb, bara för att klargöra - känns viktigt för mig att säga när man jobbar med människor.

Och jag tror definitivt att jag är beroende, på vilket vis vet jag inte. Har lyckats vara nykter i 1,5 månad-2 månader men då har det varit för att jag skulle vara nyttig (mer sett från kalorier) och det har ju funkat, så nog vet jag att det går. Men har alltid satt igång som vanligt sen och det har eskalerat, och blivit värst på sommaren/semester

Måste nog också komma över tanken att jag aldrig mer kommer ha kul (vilket självklart inte är sant) men är så trött av att inte uppfylla min potential och slänga bort mitt liv. Jag är fast besluten, men som sagt - dag 2, återkommer efter helgen så får vi se hur det gått.

Och passa på att tacka för att du gör skillnad här, inte minst hos mig. ? Du är också unik, då du har det enda namn jag vill se särskrivet, bara det... ?

Ha en fin sommar! ☀️

Kram

Du låter som en självsäker person, det är nog bara bra i detta fallet. Du låter säker i ditt beslut och att ska du sluta blir det till 0 direkt, det är också bra. Då hinner du förhoppningsvis inte trassla in dig i velande om att kanske låta dig dricka ibland, då och då, vilket är ganska komplicerat för de som en gång skapat ett problem runt alkoholen..
Om du är beroende eller inte lär du inte kunna svara på innan du slutat. Jag får för mig att vissa har bilden av beroende från någon film där man ligger instängd i ett rum och kallsvettas och hallucinerar i flera dagar. Beroende är lömskt och kan vara allt annat är fysiskt. Beroende kan vara i väldigt många olika skepnader och skalor. Stresskänsla, UTTRÅKNING, ångest (som väldigt många inte ens vet var det är när de upplever det). Det lömskaste är tankarna, din hjärna kommer sannolikt försöka övertala dig under de närmsta dagarna att livet faktiskt är mycket roligare med alkohol då och då. Du säger själv att du inte är beroende, åtminstone fysiskt vilket jag tror är en nackdel som inställning. Det kan vara ett argument för att låta dig fortsätta dricka i ett svagt ögonblick, eftersom du ändå inte anser dig beroende än.
Om du upplever de här sakerna och fortfarande är fast besluten att ta dig igenom det så är vi många här som är eniga om att träning, (konditionsträning framför styrka i mitt eget fall) är högst effektivt för att hantera dessa biverkningar. En perfekt syssla att prova göra den tiden du normalt hade druckit och lindrar förhoppningsvis resten av dagen!
I mitt eget fall hänger känslan av uttråkning direkt ihop med dricka, när jag dricker så tappar jag motivation till det mesta annat på fritiden och tillslut är det bara alkoholen som finns som utväg för att dämpa den känslan som vi kan kalla uttråkning. När jag slutar dricka kommer sakta men säkert motivation och lust tillbaka att använda min tid till.

På frågan om någon är med på din resa skulle jag säga att alla här är det, med mer eller mindre sträcka i bagaget :) Så välkommen hit!, men hoppas såklart din tid i "gänget" blir kort! Hoppas något av det jag sagt kan vara till din hjälp på vägen.

Lycka till!

Åh, vad glad jag blir av att läsa om ditt nya liv. ? Inspirerande var ordet.

Tänk att du kommit så långt in i en nykter semester, en av de stora riskerna/rädslorna är ju annars just långledighet.

Var stolt, tur är inte det första ord jag förknippar dina resonemang med. Men lite extra av den varan hjälper till.

Ha en fortsatt fin semester. ☀️

Kram

Fina kloka Mirabelle! Reflekterande och analyserande som vanligt, kryddat med humor. Det gillar jag.

Vad bra att du kunde resonera dig bort från alla glittriga rosékaraffer och immiga ölsejdlar. Vi vet ju att innehållet alltid är vackrare kvar i glasen än vad det blir när/om vi klunkar i oss det. Ett jäkla gift är det oavsett hur inbjudande det än må se ut i solen.

Du är så stark nu. Håll i, håll ut, så fixar du det här.

Många kramar

Hmm.. meningen var inte menat som sådan, utan jag tror att anledningen till att jag ska sluta är att jag ser det som ett clean break, jag har bestämt mig och har funderat på det länge, men tror har inget att göra med att sluta eller inte utan tror var i förhållande till att det är just denna situationen som fått mig till ett break. Det är rent meningsbyggnadsfel eller tolkningsfel.

Men jag förstår definitivt vad du menar, jag är som sagt 0 eller 100% och att "tror" att något ska förändras existerar inte i min värld.

Vi är många som gjort den resan men vi är även många som sen beställt en returbiljett!

Det fanns en sak jag direkt fäste blicken vid och det var "tror". Skriver du så vill du inte sluta. Önskan finns där dock.

Men jag ska inte sitta här med pekpinnar. Har fullt upp med mitt egna för att kunna trappa ner och fungera utan minst en halvliter vodka om dagen.

Kämpa på! Vi hejar på dig!

Jag är en 35 år gammal tjej som inte har någon familj, inga barn och knappt har kompisar, har ett bra jobb med bra lön, mina affärer i ordning och är inte totalt deprimerad. De flesta människor verkar gilla mig och jag ser ganska bra ut.

Men jag har en hemlighet - jag dricker ca 3 dagar i veckan för mig själv, ibland blir det mer än 3 dagar i veckan, nu när det är semester speciellt. Jag dricker inte 2-3 öl, jag dricker 8 stora starköl, eller 2/3 bag in box, och detta har jag gjort så länge jag kan minnas, men eskaleringen skedde när jag flyttade till en annan stad och blev mer ensam.

Alkohol för mig är inget jag direkt skulle säga att jag är beroende av - fast det är jag. Jag får inga fysiska krämpor av att inte dricka men jag är beroende, av känslan att ha min bästa vän bredvid mig - alkoholen, som aldrig sviker än (ja förutom dagen efter såklart), vi har så kul ihop och det innebär inga förpliktelser. Jag dricker mycket för att jag är uttråkad, så jag måste göra annat istället, men oftast finns inte energin där pga. jobb och HSP så då kommer tillflykten till alkoholen.

Jag slutade röka för 12 månader sedan och har sedan dess inte rökt/snusat, jag trodde aldrig jag skulle kunna klara det, men det har jag. Nu vill jag göra detsamma med alkoholen. Jag är en svart/vit person, en person som är 0 eller 100%, jag kommer aldrig mer kunna dricka, ALDRIG, ett glas och allt är förstört (i mitt huvud).

Jag tror att anledningen till att jag har bestämt mig nu för att sluta då jag ska flytta igen i mitten på juli, till en stad där jag känner fler personer och där jag har ett skyddsnät på ett annat sätt och jag vill inte starta upp på samma sätt. Jag är tveksam om jag vågar berätta för någon om detta, men dricker oerhört sällan ute/i sällskap med andra så det behöver inte vara en så stor grej.

Detta är dag 2 nykter. Någon mer som är med på resan och kan ge tips :)

Här i min ände har jag börjat dagen med nackgympa som jag hittade på nätet. Gud hjälper den som hjälper sig själv. Verkar vara något som kallas ”askungenacke” jag lider av. Träningen är enkel att utföra, så det vore bara för ynkligt att låta bli.

Igår promenerade jag inne i stan. Nötte mina skor mellan Södra station och Odenplan, med några avstickare hit och dit. Det var en farlig promenad. Jag har aldrig lagt märke till alla uteserveringar med rödmosiga, glada besökare, utefter vägen. Igår lade jag märke. Igår var det nära ögat flera gånger att jag agerade på tanken ”Ensam, utan ungar, det vore så lätt att slinka in och beställa ett glas vin och plocka upp en av böckerna jag har i väskan. Me-time.” På sätt och vis var den inre kampen skön, för jag får bekräftat att jag defacto har en aktiv A-hjärna, som vill lura mig till att ta det där första glaset. Resten går ju som på räls sedan... Kampen påminner mig om varför jag inte ska dricka. Så jag vandrade stoiskt vidare. Nykter.

Dagarna rullar på och sakta bygger jag på mitt nya liv, är i början så det känns lite vingligt ibland men det går framåt för varje dag. Ledig några veckor till men än går det bra med att vara ledig utan slaska vin dygnet runt, var lite rädd för att vara ledig men nu ser jag att det var det jag behövde.
Har ju lätt att fly in i jobbet, men nu var även den dörren stängd så verkligen varit ledig denna sommaren och det har varit läkande.
Gymmet är en livlina och yoga älskar jag, efter ett yogapass är min kropp och själ i balans är något magiskt med den kvinnan som leder det passet.
Så idag är jag nykter vad som än händer och önskar er styrka, mod och vilja// kram Strulan?❤️???❤️??

Då hoppas jag på att det vänder snart :) Ujuj... ta bort mjöl? Då tar man bort 90% av min kost... Allergisk mot väldigt mycket och ogillar resten, typ :P

Jag tyckte jag hade mer värk under första månaden, men nu när det gått 4 månader är kroppen så bra den kan vara efter 54 år. Jag provade att ta bort mjöl och socker, vilket säkert också har en del i det. Men värk mer första tiden tror jag är när levern börjar avgifta kroppen, den har ju tid nu när det inte kommer massa alkohol ner hela tiden. Kram Strulan

En negativ konsekvens av att jag slutat dricka är att kroppsvärken jag tampats med i många år har förvärrats. Det är främst nacke, axlar och mellan skulderbladen som värker konstant. Ibland är det så illa så jag inte kan hålla upp huvudet :/ Men värken har även spridit sig till andra leder... Höfter, knän, fotleder, handleder... Smörjer allt som gör ont med Ormsalva, och det hjälper mig att stå ut. Vanliga receptfria värktabletter som tex Ipren eller voltaren har inte hjälpt något vidare. Känner mig som en 80-åring! Har nu köpt receptfria läkemedel mot artros, ett långtidsverkande naturläkemedel och en mot akut smärta i leder. Det lindrar rätt bra.

Jag har hört att alkoholmissbruk kan ge just kroppsvärk... Borde inte värken börja gå över efter en månad nykter? Iaf inte förvärras? Nu kanske inte alkoholen var boven bakom värken i mitt fall iofs. Den kan ju ha maskerat värken istället. Är det bara så här det är att passera 40? Någon som känner igen sig?

Fy helvete vilken jävla pissdag. Haha, så löjligt jävla tung. Jag suger på mitt nya jobb. Och min kille har nog gjort slut (igen). Jag orkar inte ens. Bla bla bla jag är omöjlig att leva med.
Jag tycker om mig själv idag. Jag tycker om att jag vet att jag är stark.
Det är läskigt att vara ensam. Jag behöver träna på det.
Jag är glad att ni finns.
Kram

En blir väldigt självcentrerad av en kraftig motvind.
Hoppas på att kunna ge er samma stöttning som ni gett mig framöver❤️

Har hittat en till strategi. Istället för att "vänta" på att ett tillfälle ska dyka upp. Exempelvis en möjlighet för mig att träna eller kanske bara få vara ifred en stund. För att stärka mig.
Så försöker jag be om hjälp(sitter långt inne..)
Härom dagen ringde jag min far och lyckades få honom att spendera ett par dagar ihop med min son. Bara för att jag ska kunna paddla ut, sätta upp ett tält o vara ifred, och tryggt veta att sonen har det bra. Oron över vad som sker i makens liv finns kvar men behovet av att få vara ensam ett tag är starkare.
Hade aldrig samvete till detta tidigare. Kändes så självupptaget, särskilt gentemot hans barn.
Nu känner jag att jag måste göra detta. Alternativet att fortsätta döva med alkohol för att orka hantera har inte fungerat alls. Den insikten har jag ju!
Måste vidare!
Samtidigt är min hjärna så seg att jag blir rädd för mig själv. Kan inte tänka normalt. Det enda jag längtar efter är att få vila, lugn o ro!
Är inne här på forumet då och då. Har varit sen november. Är så tacksam över att det finns. Ändå har jag inte lyckats klura ut ens hur en hittar sin egen "tråd"...Eller svar!? ???
Därav min sena respons..
Hjärntrött!! Kallas det visst?
❤️