Senaste kommentarerna i forumet

Av olika anledningar är jag inte lika frekvent med mitt skrivande här.
Vad gör jag då som är så viktigt att jag inte längre skriver här?
Jag försöker i möjligaste mån låta telefonen vara. Inte impulsivt titta på något för att fly undan eller hindra mig från att delta i vad det än må vara.
Inget är viktigare än nuet, åtminstone inte när jag är tillsammans med min familj eller mina vänner.
Jag försöker hantera stressen i vardagen och på jobbet. Det är inte alldeles okomplicerat och enkelt i mitt stundtals stressande arbete, med kivande småbarn eller stora tonårsdottersproblem.
Men jag kan hantera det genom att, om det blir för mycket, gå iväg och sätta mig och bara andas lugnt och metodiskt.
Det är inget jag praktiserat någonsin tidigare, utan jag har bara låtit mina känslor styra fullt ut och jag har oftast sett mig själv som ett offer under andras omständigheter.
Jag försöker att prata om mina känslor, så gott jag förmår, i de situationer det behövs.
Det är inte alldeles enkelt då jag under 38 år inte ens kunnat skilja på lycka och alkoholfylla.

Intensivt själsligt fotarbete tillsammans med min fantastiska Birgitta, min kloke sponsor, min fru med hennes änglalika tålamod OCH mina möten.
Kändes som att det lossnade efter gårdagens möte, och jag börjar få tillbaka en liten balans utan ständig ångest.

En dag i taget.
Det är så mitt liv ser ut, och jag börjar acceptera att det handlar om just det.

Jobbhelg och Draken håller sig lugn, är en skön känsla av kontroll som jag känner. Är bara på början av resan och vet att det är många strider kvar, men vågar ändå tro på en framtid.
Funderar mycket på hur man kan förebygga, vad jag måste ändra på för att klara av att behålla kontrollen och vad min största rädsla är.
Trötthet och stress är en stor trigg, flykten och så rädd att jag skall glömma hur jag mådde. Fick förslag om att gå på AA för att dela och bli påmind, men vet inte om det är jag eller om jag vill lämna ut mig så.
Terapeuten är riktigt bra, gillar att prata med honom och att det blir som en kontroll att jag är på banan.

Det som jag är helt säker på är att jag vill inte tillbaka till måendet som fanns den dagen när jag gick till företagsläkaren, så även om det är svårt vissa stunder och jag får lära mig ett nytt sätt att hantera livet så vill jag det så mycket.

Önskar er en fin dag med styrka och mod// Kram Strulan

Tack för att du fyllde på med din bild och gav lite nyans. Härligt att höra positiva ord. ?

Jag fumlar lite i vad jag eg vill säga, för jag är inte helt klar i det själv.

När man nyktert tvingas tänka så mycket på sig själv och på andra människors beteenden, så hamnar man i nåt flanörliknande tillstånd - ett limbo. Och ju mer man tittar, ju tydligare ser man denna strävan folk har att fly från sina nyktra verkligheter. Även om det för många är sällan flykterna sker, så ligger ofta de där och lockar i horisonten - och ger folk tröst i att de snart ska få avlasta sina sinnen. Spa (med Cava), Tjeckien (och öl), Alperna (och gluewine), aw, middagar, grillningar, bastu, tipslördag... ?

Jag vill tillägga att jag inte känner mig exkluderad. Jag har massor goda vänner som aldrig tjatar om att man bör dricka. Vi golfar, åker skidor, cyklar, fiskar och vandrar. Dock flyttade jag med familjen till sambons hemstad för ett år sedan, 85 mil från det gamla umgänget (som jag dock försöker träffa så ofta vi kan).

Att bygga upp ett nytt socialt sammanhang utan alkohol är inte helt lätt, då de flesta har sina belöningar som ligger och väntar på dem i sina horisonter. Drack man, då skulle man lätt kunna i flätas i de flestas planer. Det ställer frågor, omedvetna sådana, hos folk då en icke drickande dyker upp. Och får folk välja, så orkar de inte reda i sådana frågor när de ska ha sina guldstunder. Då är det lättare att fråga grannen i huset bredvid. Som till och med kan smita ut och ta en kvällswhiskey ibland på altanen. Och då är det också lättare att inte bjuda med den där nye på jobbet på matlagningskvällen.

Jag vet också i detta läge att det finns ett stort gäng där ute som inte kunde bry sig mindre om en kollega eller granne drack eller inte. Men orkar inte ta med alla perspektiv på en och samma gång. ?

Som en tidigare fantast av alkohol, är det kanske svårt att se klarsynt på folks förhållanden till alkohol. Jag läser säkert in för mycket. Men som nykter har jag ändå förstått tydligare hur viktig alkoholen är i detta land.

Inte konstigt att många trillar dit igen, då det ibland känns som att alkoholen är en av stöttepelarna i den svenska folksjälen. ?

NU ÄR JAG FRI!!!❤️?

JAAAAA!

Ja, jag kan bara instämma i vad ni andra redan har skrivit. Dee, du kommer att klara det här galant och du är redan förberedd för många olika scenarion. Ser fram emot att följa hur det har gått för dig, oavsett hur det blir så är du några nya erfarenheter rikare.
Trevlig helg!
Sofia, Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Är själv man strax över 40. Jag håller med din analys om att ”alla vägar bär till alkohol”. Dock har jag inte upplevt att jag blir exkluderad. (Observera att jag inte argumenterar emot vad du skriver! Jag bara delar med mig av min upplevelse på samma tema.) Snarare är det jag själv som skiter i mer alkoholkopplade aktiviteter för att många av dem egentligen är ganska trista.
Gå till grannpar och dricka alkohol var ju mest en ursäkt för alkoholen som gjorde det kul, men vi har inget eg. som är särskilt intressant gemensamt. AWs är kul ibland men ofta (jag är chef) så blir det diverse jobbgnäll som ältats 1000ggr förut. Plus att kollegor har man inte valt själv så det är alltid diverse inkompatibla individer med. Gå ut med polare eller halvpolare är kul ibland men ganska tråkigt att vara wingman nykter då jag själv inte ”shoppar”. (Menar inte att jag gjorde det förr heller men ytliga diskussioner var roligare med alkohol) Jag blir trots det lika ofta med eller inbjuden men det kanske går ner på sikt eftersom jag tackar nej oftare och gör något ”bättre” av tiden som träna, läsa på nått eller snickra. Är dock inte oroad över att bli av med vänner för jag har genom åren valt att fokusera mer på färre ”riktiga vänner” och lägga lite mindre tid på ytliga relationer. Så vi hittar på annat i samma utsträckning i stället. Tex tränar ihop, fikar, reser, vandrar, bastar. Skulle de inte vara ok med att jag inte dricker så är vi inkompatibla. Så jag har eg inga problem om det minskar i antal utekvällar (alkoholfokusaktiviteter). Nu kanske det låter som jag blivit helt anti men så är det inte, det är kul att hänga på ibland men sällan lika länge, och när samma skämt upprepas, raggandet,
eller pinsamheterna börjar så är jag out. Tar bilen och kör hem i stället. Alkohol för mig gjorde saker, som inte egentligen var så kul, roliga. Så jag försöker göra saker som är roliga, kreativa eller utvecklande ”på riktigt” i stället. Jag har inga problem att få kontakt med folk eller att prata och skämta (även om jag inte lever för det så kan jag fejka bra) så jag tycker inte att jag är så mkt tristare om man kan kalla det så. Saknar alkoholen i sig själv betydligt mer än situationerna jag drack den i. Man kan ju sitta i nya uterummet med alkoholfritt hur som helst. Men jag saknar tystnaden i fyllan. Den tomma skallen, munnen som kunde sköta sig själv utan min medverkan. Avslappningen. Unnandet. Men all-in-all så är den saknaden på väg ner.
Har dock märkt av att det ofta förväntas lite att man ska ”gå lite mer över gränsen” i alkoholsammanhang. Man kommer in på mer förbjudna områden av olika slag beroende på grupp. Men som nykter sitter alla spärrar kvar med full effekt, och det kan kanske ibland upplevas som ”lite tråkigare”. Dock är jag ganska öppen som person och bjuder på mina misstag, äventyr och åsikter och annat så det täcker upp en del ändå. Mina spärrar i bekväma sammanhang är lite som svängdörrar ändå menar jag ;) (Ej gällande sånt som kan leda till exempelvis ett personalärende på jobbet eller en krashad relation).

Jag har inte drickit en droppe på ett år nu; är 33 år; drack mycket för mycket innan jag valde att helt sluta. Var helt klart beroende, parallellt med att jag högutbildad jobbade och levde med min sambo. Valde (och var tvungen såklart) att sluta när vi fick vår dotter.

Jag önskar säga att "allt är så bra nu, när jag slutat. Jag fick tillbaka livet...", men kommer istället ge en liten ärligare bild.

Jag mår fysiskt tipp-top. Är snygg, vältränad och har massor av kraft i kroppen. Jag har inget sug efter alkohol.

Dock är det så sjukt trist att vara helnykter hela tiden. Hela samhället bygger på alkohol. Precis som alla länkar på nätet tillslut leder till porr, leder alla vägar på jobb och fritid till alkohol.

- ska ni inte köpa det där huset, jag hjälper er med att bygga altanen. Tänk sen en solig sommarkväll med en bärs i handen.
- vi ser till att konferensen är klar vid tre, då hinner vi jobbasta och ta ett par kalla innan middagen.
- vi kör på vinprovning som teambuilding i år.
- TV4-morgonsoffa. "och till vårvärmen rekommenderar vi detta bubbel, eh ja det finns ju alkoholfritt också (fniss från Steffo)

Haha, ni fattar såklart grejen... Det tråkiga är att som nykter så kommer man inte bli bjuden på lika många middagar. Inte blir lika inkluderad på jobbet. Inte lika omtyckt i kvarteret. Vissa kommer att säga att det bara är en farhåga. Men så är det inte. Det är nåt med helnyktra personer som skrämmer. Som att drickande personer känner en press på sig att förhålla sig. Och folk vill inte förhålla sig. Folk vill ha det okomplicerat och kunna bli småfulla i fred.

Folk kan säga sig vara imponerade av de som valt bort alkoholen. Men innerst inne hamnar dessa inte på middagslistan. För. I slutändan är den där kalla ölen och följande salongsfyllan, tillsammans med likasinnade, det enda som får folk att orka kämpa på i vardagen.

Och där kan man inte vara med längre. Den gemensamma moroten har försvunnit. Så jag får gå till gymmet jag, eller glo på en serie. Buhu. Får la gå med i en frikyrka eller nåt.

Nu blev det långt. Hehe, och kanske inte så upplyftande. Men jag letar fortfarande efter nya gemensamma morötter som inte känns som kompromisser i avsaknaden av alkohol. Finns de?

Detta fixar du galant! Hoppas du får en trevlig AW?
Tanken har slagit mig med, tänk om jag blir bortvald nu som nykter.. men sedan slår det mig att blir jag bortvald så kanske det är det bästa för mig. Då är jag nog värd något bättre..

Du skriver i vilket forum du själv vill, tänker jag. Det är att gå vidare då man fått nya insikter enligt min mening. Jag har inte följt forum på länge så jag vet inte vad som hänt. Reagerar då jag ser din mening ”kanske jag återtagit kontrollen över alkoholen eller så lurar jag mej själv”. Du vet var jag står i den frågan...missbruket är listigt. Försök att återta kontrollen över din nykterhet istället. Du kan.
Kram

Mitt inlägg ovan borde jag kanske ha skrivit i min andra tråd.
I detta rum ska vi väl egentligen bara vara i om vi är helvita...?
Hoppas ni har överseende..??

Befinner mig i någon slags mellanting sedan en tid tillbaka. Dricker inte alls på det vis jag gjorde förut men ändå lite då och då. Kanske en gång i veckan.
Har lugnat ned mig betydligt och strävar inte längre så desperat efter den totala nykterheten. Inte heller är forumet lika viktigt i nuläget.
Vet inte riktigt vad denna nya fas ska leda till men jag avvaktar och ser var och hur jag hamnar.
Kanske jag återtagit kontrollen över alkoholen eller så lurar jag mig själv.
Tiden får utvisa detta.

Ha en skön helg alla forumvänner???
Kramar
???

Du skrev de orden jag skrev i rubriken och det är fantastiska ord. Jag känner också ödmjukhet och tacksamhet över att jag bestämt mig för att välja bort alkoholen.
Skrattade lite åt dina jämförelser med nötallergiker.. Ha ha ha, men det är klokt tänkt! Varför måste " allergi mot alkohol" vara förknippat med skam och skuld? Dock tror jag och känner jag att vindarna börjar blåsa åt ett annat håll. Fler och fler väljer bort alkohol.

Åh vilken grym peppning, TACK ??☀️??

Älskar jämförelsen med matchen och att börja spela innan motståndarlaget dykt upp, det är exakt så det känns!

Jag hoppas på att det inte kommer någon fråga i eftermiddag och att jag bara kan få vara jag, med mina beslut och mins val i glaset, men jag är förberedd. Sånt är bra att vara har jag hört ??

Sant, det här med att det ligger förväntan på att man ska dricka i olika sociala sammanhang. Innan jag blev nykter gick sånna som mig under namnet ”torrisar” och det var absolut inte mitt förstahandsval att umgås med - hoppas livet inte bjuder mig att smaka samma medicin nu, det vore förbaskat tråkigt men tanken har slagit mig att ”tänk om de typ inte vill ha med mig nästa gång nu när de får veta att jag är nykter”.

Laddar, vaknade med en bra känsla i kroppen, är så nyfiken på att gå på premiären i eftermiddag av ”Dee’s sociala liv som nykter” (jag känner huvudpersonen och jösses va hon repat inför föreställningen, tror hon kommer va outstanding!)
?

Det kommer att bli en mycket bra och spännande AW som du kommer att greja så himla bra.?
Jag gjorde ju testet med nykter AW för några veckor sedan och det gick jättebra.
Hade också laddat för ev. frågor varför man skulle dricka annat än A.
Några kanske undrade men ingen sa något.
Tror bara att det är min chef som känner till min alkoholism men omgivningen vet nog mer än vad man tror.
Håller med er om att alkoholnormen är galen. Fokus hamnar ju alltid på oss alla som gjort valet att inte dricka alkohol av olika anledningar.
Nej jag tycker också att vi som gjort valet att inte dricka ska känna oss stolta.?
Dee! ha en trevlig kväll i morgon.?

Kram till er allihopa!
Babar

Du kanske ska ra kontakt med någon och be om hjälp. Det är lätt att bli nojig när man behöver konfrontera verkligheten utan drog/alkohol om man är van att döva känslorna.
Jag går försökt fylla livet med olika 'andra" saker att oroa mig för än mig själv. Sådde en massa fröer, tog hand om en häst som behövde hjälp mm. Detta gjorde att fokus hamnade utanför mig själv och att jag kände att jag var tvungen att finnas till för frá den lilla hästen. Honom mpste jag dessutom köra bil till och händer honom något så måste jag kunna komma dit.
Sedan finns ju läkemedel, prata med VÅC så hjälper de dig med det.
Kram

Den liknelsen att på ett charterflyg tex ropa ut att idag har vi en alkoholallergiker ombord så vi kommer inte att servera alkoholhaltiga drycker gjorde mig full i skratt. Vilket jäkla liv det skulle bli!!! Ingen alkohol på resan men då går det ju inte att flyga?! Ja alkoholnormen är så galen. Känner igen din känsla av nyfiken att testa det nya. Att vara nykter i sammanhang när man förväntas dricka. Visst är det en utmaning men jag är oxå en överanalyserare och har landat i följande; om vår omgivning får ”problem” med att vi väljer bort alkoholen så ligger inte problemet hos mig. Att du och jag avstår alkohol (och många fler med oss) är av respekt för oss själva. Det brukar jag peppa mig själv med. You go girl, ha en mysig och spännande AW.
Kram
Ellan

Styrka en sammanfattning av dig❤️
Men skrattar lite åt att du troligen inte kommer få frågan du tränat in svaret på?
Brukar reta en vän som gör så, förbereder sig på vad folk kommer säga eller göra. Jämför det med att spela en match innan det andra laget har kommit?
Men vet att du kommer att klara det galant?❤️kram Strulan

Det känns lite som att det skulle kunna vara julafton för mig imorgon.
Min första after work nykter.
Jag känner mig helt lugn och trygg i mig själv, jag har 100% tillit att jag inte kommer ta första glaset.
Det känns spännande att få utforska en helt ny sida av livet, det känns på något fånigt sätt lite vuxet att faktiskt "ta ansvar för sina handlingar", i det här fallet att förbli nykter, det är faktiskt en rätt härlig situation att känna att man börjar ha kontroll igen och jösses vad den här resan på väldigt kort tid har förändrat mig i grunden till det positiva.
Ödmjukhet och tacksamhet i överflöd, lojalitet och tillit till mig själv och en stolthet. Det här med stoltheten är otroligt stort för mig. Jag har tidigare varit väldigt framgångsrik i det som varit mitt arbete, en sak jag borde ha varit stolt över och verkligen klappat mig själv på axeln för att jag tog mig så långt och gjorde det så bra, men det kom liksom aldrig. Allt var bara kantat av krav.
Nya mål. Mer pengar. Större uppdrag. Att alltid göra bättre ifrån sig. Slipa lite på nått som redan var sylvasst, för att på något sätt visa att jag stack ut. Att jag var lite bättre än alla andra.
Jag njuter av att få må bra. I mig själv. Att känna ett lugn och att vara nöjd med mig själv och mitt val - det är väl den största grejen med nykterheten, förutom att jag typ skulle ha supit ihjäl mig om jag fortsatt förstås.
Det jag känner mig mindre trygg och till freds med är morgondagens svar på varför jag väljer alkoholfritt.
Jag har tänkt på alla möjliga olika scenarion:

1. Frågan kanske aldrig kommer - snopet på nått sätt nu när jag lagt timmar på att gå runt och prata med mig själv för att hitta en säkerhet i rösten här hemma som en annan idiot.
2. Jag har tänkt på scenariot att vi sätter oss ner vid ett bord och någon av kollegorna erbjuder sig att ta första rundan, att jag då ska säga att jag är osäker på vad jag vill ha och vill följa med och beställa och sen köpa ett glas alkoholfritt vin, liksom för att få bestämma själv och slippa eventuellt tjat.

På frågan "varför dricker du inte alkohol?" vill jag självsäkert svara:
- Jag dricker inte alkohol pga att jag inte tycker om att känna mig påverkad.

Jag vill vaggas in i en tanke att det svaret också kan sätta en punkt på eventuella följdfrågor, det är ju faktiskt så att jag uttryckligen säger att jag inte gillar att känna mig påverkad, vad skulle de göra åt saken? (Tvinga i mig? Haha!)
Jag tror det är bättre att säga så än att säga att jag mår dåligt av alkohol, för då känns det som att man får "ett glas kan du väl ändå ta utan att må dåligt dagen efter" slängt i ansiktet.
(För visso, ett glas med er ja. Sen två flaskor vin ensam hemma. Och en halv flaska direkt på morgonen för att jag har sån jävla ångest. Eventuellt några glas mitt på natten om jag vaknar innan morgonen också, för att få somna om igen.)

Jag vet inte, men jag är experten på att överanalysera allt. Och ibland kan jag bli så himla trött på mig själv, eftersom jag plockar ner grejer till en macronivå, istället för att bara flyta med.
Jag är på det klara med att jag i alla fall absolut inte vill att ena kollegan (vi är tre stycken) ska få veta att jag är nykter pga att jag är alkoholist, den andra kollegan har jag hittat en fin relation med och det känns inte som att jag skulle bli dömd om jag skulle ge ett förtroende där.
Ibland önskar jag så innerligt att alkoholism skulle tas emot av samhället i stort som en sjukdom snarare än att det är belagt med skuld och skam. Och speciellt när man som jag, ser ut som en vanlig ung normal tjej. Hel och ren. Funkar socialt. Bor bra. Har en bra relation till min familj.
Jag vet inte, men ibland önskar jag att jag kunde tas emot som typ en nötallergiker. Om en nötallergiker får vittring på minsta spår av en nöt kan det innebära fara för personens liv. Folk respekterar det - herregud, hur många gånger har man inte fått ett utrop på flygplanet att "vi har en allergiker med ombord, jag ber er att inte äta några nötter, försäljningen är inte heller tillgänglig ombord på denna flight".
Haha! Tänk om jag skulle kunna få kliva in på samma plan med utropet "vi har en alkoholist ombord, det blir en nykter flight, vi säljer bara vatten och sockerdricka ombord!"
Det samma gäller ju för mig som för nötallergikern. Typ. Om jag skulle ta första glaset dör jag troligtvis inte av kvävning, men tillståndet kan bli så allvarligt att jag inte överlever även om förloppet handlar om kanske 10-15 år och inte 5 minuter så är det ju på precis samma sätt.
Det gäller faktiskt i allra högsta grad även för mig.

Hej
Det ör 6 veckor sedan jag slutade med alkohol.Det känns skönt att se att jag klarar detta. Hade trott jag skulle må bättre. Mitt liv är bara kaos Så mycket ångest och oro. Jag har gått igenom alla sjukdomar på datorn och jag tror att jag har alla. Blir så rädd.❤️

Hej Fenix,
Du är inte ensam här ute.

Hej Fenix X
Som du säkert sett så är vi många här. Välkommen hit.

Tack?
Hoppas din huvudvärk snart är över!

Vad fint att du sträcker ut en hand och söker gemenskap här, Fenix x! Vilket mod det krävs att skaffa ett konto här och starta en tråd med ensamheten som tema. Jag tror säkert att många delar din upplevelse. Skriv gärna mer om hur det känns för dig just nu och om vilken roll alkoholen spelar i ditt liv! Ibland tar det ett tag innan nya trådar tar fart, så man kan behöva skriva flera gånger eller kommentera i andras trådar. Jag hoppas att du ska finna det du behöver här, att du ska trivas och få mycket stöd och pepp.
Varma hälsningar,
Sofia, Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

när man uppnår det stadiet !! Sköt om dig !

Så jäkla ensam. Finns det någon därute?