Senaste kommentarerna i forumet

Som om det inte bara är den stressigaste jobbveckan på mannaminne, från idag är det noll socker som gäller också!

Suget och intaget av choklad och glass har varit SKYHÖGT de senaste veckorna. Jag vet att jag mår mycket bättre helt utan. Jag vill inte öka alla kilon igen. Jag vill ha en aktiv andra halvlek i mitt liv - inte en sjuklig och orörlig.

Jag tar det på samma allvar som med nykterheten. Har aktiverat en ”Noll socker- klocka i appen Nomo. Har ikväll lagat matlådor ända fram till torsdag, har köpt hem mycket frukt och grönsaker.

Inte ens ”lite” är okej. Faktiskt. Inom några veckor tycker jag att det är plättlätt att avstå. Jag kan det här - jag har gjort det förut! Många gånger. Alldeles för många gånger. Kl 18 är min ”bryttid” så dygn 1 är avklarat, tjoho!

Kram 🐘

@Varafrisk Att genuint be om ursäkt för att man inte mäktade med bättre än man gjorde är så himla mycket värt ❤️ Jag dömer henne inte, jag förstår att hon var svårt medberoende. Att hon hade tunnelseende och inte kunde ta in mina behov också. Men att bara lättvindigt säga ”det har jag lagt bakom mig” är provocerande för mig. Hon borde vilja veta hur jag upplevde det. Sluta stoppa huvudet i sanden. Sen får man ta det i småbitar, för att båda parter ska orka utan att bli helt knäckt.

Kram 🐘

Känner mig ledsen. Vet inte varför. Inget speciellt som hänt. Kanske beror det på veckan vi befinner oss i Midsommarveckan. Det kändes i atmosfären på ICA-affären idag. Full rulle! Fiskdisken som brukar vara stängd var öppen. Har alltid känt som om alla ska umgås med minst 10, 20 personer eller mer. Barn och barnbarn. Eller barndomsvänner. Traditioner. När min syster firade vi ofta tillsammans m henne och min bror m fru fast det var liksom ingen tradition. Jag sa t min man igår att det känns på ngt vis som om jag alltid glömt av årstiden vi lever i, ljuset när det är Midsommar förutom när barnen var små. Då var dansen runt Midsommarstången viktig. Annars har jag känt att jag måste fira med någon. Midsommar har faktiskt inte inneburit massa alkohol. Alkohol har funnits men jag har inte varit direkt full. Jag menar inte att vara präktig. Ev kommer barnen hem ev inte. Tänkte fråga min bror m fru men vet inte om jag orkar. Jag ska försöka lyssna inåt. Stänga av känslor som påminner om ensamhet. Jobba på känslan att jag är nykter, att jag har min man och barn. Att jag mår lite bättre.
Jag vet även vad som påverkar min ledsenhet och det är sockerberoendet. Vill verkligen först bryta med snacks, godis, fikabröd och fet mat. Om jag kunde börja med detta och lyckas först en dag då tror jag att det skulle kännas gott! Jag fixade ju att plocka bort alkoholen!

Idag har jag vikarierat på mitt gamla jobb, det som jag blev sjukskriven från för drygt 2,5 år sedan. Det jobb där man ska ha tusen bollar i luften, samtidigt som man är fullständigt beroende av att andra levererar. Vilket de förstås inte gör fullt ut, och då får jag tänka om. Snabbt. I nästa led sitter folk och väntar på att få göra. Mina närmaste kollegor normalt.

Just idag kommer jag ihåg varför jag aldrig vill ha det här jobbet tillbaka. Det känns som jag har stoppat in skallen i en torktumlare. Nej, ännu värre. Stenkross. Men nu är värsta dagen gjord, innan man blir hyfsat uppdaterad på nyhetsflödet. Jag vadar i texter, det svåra är att välja bort. Välja det bästa, mest relevanta. Tre dagar återstår. Andas, andas, andas.

Från och med fredag har jag semester, tjoho! Min gamla chef ska göra det här jobbet nästkommande två veckor. Hon ska få se. Resultatet jag tror det blir börjar på pip… Men jag hoppas att det går okej, för mina kollegors skull. Själv är jag bortrest, åker till äldsta dottern. Ingen dator med mig, förstås. Och nästa sommar säger jag nej när hon frågar.

Kram 🐘

@Himmelellerhelvette Nä, det fick jag inte. Man gjorde inte så då. Jag teg och led, satte på mig happy face och blev galet lösningsorienterad. Och diplomatisk. Alltid mig själv närmast, den enda jag kunde lita på var mig själv. I alla lägen.

Ärligt talat är det först de senaste åren som jag har insett att jag var medberoende redan då, och att jag har anammat det i mina relationer. Slår nästan knut på mig själv för att få relationer att funka. Som jag så skämtsamt brukar säga: Jag var fan beredd att lära mig spela golf i den senaste relationen 🤣 Men det tog slut på hans initiativ. Tack och lov!

Och på mitt eget initiativ vill jag fan inte ha någon gubbe längre. Jag är trött på att anpassa ihjäl mig. Jag har så underbart fint sällskap av min hund, så det räcker och blir över. Jag känner mig numer aldrig ensam ❤️

Kram 🐘

@danisa Du behöver inte alls be om ursäkt! Jag tänkte mer att när du skriver i din tråd kan du få mer stöttning för då hittar andra till dig. Men vi hjälps åt här på forumet❤️

Varafrisk, förlåt menade inte att " kapa" din tråd. Teknik är inte min grej och det hör med olika trådar förvirrar mig. Men det himmelellerhelvete skrev tycker jag var bra.
Ha det så gott så hörs vi😊

@Himmelellerhelvette Jag ska inte säga att jag är helt ok i alla lägen men jag försöker. Även om jag på vissa punkter tycker som min kollega så leder det oss inte fram. Vi pratar inte så mycket på jobbet men hon skriver långa meddelanden på messenger men jag ska sluta att skriva där.

Middagen var mysig med SÅ god mat i synnerhet varmrätten👌🏼😋

Kram❤️

@danisa Jag vet inte om du svarade på det inlägg som @Himmelellerhelvette skrev i din tråd? Det kändes så.
Jag skriver vidare i din tråd.

Så klok du är. Det tar jag till mig. Ju mer jag tänker på det så varför ska man behöva argumentera eller ha en ursäkt för att man inte dricker, det är ju det som är det tokiga. Tänk så många positiva tankar som kommer när hjärnan får jobba på som den ska. 😂 Nu har min son hjälpt mig handla och plocka in all mat här i stugan. Har fått dela upp det i flera kylskåp. Mat till 20 pers. torsdag till söndag...
Det blev lite. Nu kokar jag tevatten och tänker ta en middagsslummer. Sen blir det att plantera om några tomatplantor och handarbeta lite.
Förstår fortfarande inte hur jag hade tid att dricka. Ha en fortsatt bra dag.🥰

@Andrahalvlek Jag har också upplevt mycket bråk mellan mina föräldrar när jag växte upp. Känner igen det du skriver om att ha öronen öppna och klumpen i magen. Stämningen var så hotfull, skrik och gap och smällar! Jag vet inte hur ofta pappa verkligen slog mamma men jag såg rädslan i hennes ögon och hela kroppsspråket varje gång han gapade och stod hotfullt nära och gestikulerade. Jag tror nästan det räcker med att en man slår kvinnan en gång i en sådan relation för att kvinnan ska vara livrädd varje gång han agerar i ilska. Den rädslan och otryggheten ett barn känner när föräldrar bråkar påverkar och jag tror det gör ännu mer skada när det aldrig pratades om det. Antar att du inte heller fick gå till någon och prata om dina upplevelser? Kram❤️

@Varafrisk Det där har jag tänkt mycket på. Just när man pratar med andra på arbetsplatsen om alla dåliga grejer. Visst man får lätta på trycket men det tar så ofantliga mängder energi att prata om det för man behöver ju då lyssna på det som kommer tillbaka och så är det igång! Sen blir det lätt att det negativa tar över och växer! Jag har lärt mig att inte prata om sånt som inte fungerar om jag inte tar tag i saken! Ska jag lägga min energi på att prata om det negativa så ska jag våga ta upp det där det hör hemma så något kan göras åt problemet. Jag är så oerhört trött på folk som bara pratar för det blir faktiskt enligt mig skitsnack bakom ryggen om man inte vågar lägga fram det på bordet. Då blir det ofta samma gamla klagoramsor från samma personer månad efter månad och ibland år! Det hjälper ingenting, drar bara ner stämningen både för personen själv och för de som behöver lyssna.

Hoppas ni hade en underbart mysig middag❤️Kram

@Andrahalvlek När jag läser ditt inlägg om din mamma tänker jag på mig själv hur jag har varit/är som mamma både innan jag blev alkoholberoende, när jag drack och nu efteråt. Min mamma var ofta arg och jag har ofta varit arg. Kan vara arg fortfarande men inte lika ofta. När jag läser ditt inlägg kan jag få lite ångest. Jag har pratat med båda min barn om min ilska/mitt beroende. Pratat mest min dotter för hon har blivit hårdast drabbad. Visst känner jag oerhörd skam samt att det gör ont in i hjärteroten att mina barn fått uppleva det. Jag ska åter igen prata m dem när jag kommer t steg 9 då det handlar om gottgörelse. Jag vill ta ansvar för mitt beteende och förklara. Jag kan inte göra något ogjort men jag kan förklara.

Kram🌺

Usch för djur som äter våra blommor, även om de också ska leva… vi har märkvärdigt nog inga rådjur i vår lilla ”by” de håller sig i närliggande skog- men det är möjligen bara en tidsfråga i dessa klimat-tider. Tack för råd- tar dessa till mig! 😍

God morgon. Det stöd jag har är min helt fantastiska man. Han anklagar inte, är otroligt förstående och förlåtande. Vi pratar mycket. Han var vild i sin ungdom. Efter en tragisk bilolycka där hans flickvän dog drack han från fredag em till måndag morgon varje helg, och ibland på veckorna. När vi träffades slutade han med det. Det gör att han förstår det där med att dricka för att lösa stress och sorg. Sen får jag ju ett fantastiskt stöd här på nätet. Bor på en liten ort så det är inte så lätt att hitta någon som kan ge rätt stöd, fast visst har jag tänkt att det vore bra med en fysisk person också. Min plan är att berätta för min kusin som kommer i morgon och ska stanna en hel månad. Hennes man är nykter sen 15 år tillbaka. Där vet jag att jag får stöd utan anklagelser. Hon och jag bor långt ifrån varandra men är otroligt tajta. Om nån har gissat är det hon. Jag var precis som du. Skicklig på att smyga, såg till att sköta det som skulle skötas och hade en spärr vad gällde jobb och bilkörning. På helger och ledigheter började jag vid frukost och småtullade hela dagar. Ryser nu när jag skriver det. Dit vill jag inte tillbaka igen.
Nu sitter jag kvar i sängen i stugan med en tekopp och lyssnar på fågelkvittret utanför fönstret. Ska storhandla till midsommar idag och ska för första gången in på systemet och köpa alkoholfritt bubbel. Just nu har jag hög motivation men är lite orolig för hur jag ska klara midsommar.
Det blev ett långt svar, hoppas du har det bra. Tack för att du finns. Kram😊

Ibland tänker jag att man ”får det man får”, det kan vara svårt att önska hur en ursäkt eller förståelse/förlåtelse ska ta sig ut, och ibland är det så att man kan behöva ta omvägar eller genvägar.
Din mamma beskriver att hon inte minns- men det kan ju såklart vara av samma skäl som du inte minns, för henne handlar det förstås också om skam och skuldkänslor?
Jag tar henne alltså inte i ”försvar” men kanske kan du komma åt ett samtal eller liknande från ett annat håll.
Typ; ”jag vet att du lämnat många saker bakom dig, men för mig ser det annorlunda ut, jag skulle behöva bekräftelse på mina känslor kring min uppväxt, som jag upplevde såhär.
Det jag tänker är (utifrån erfarenhet från tex min pappa men även mamma) är att det finns flera vägar till att känna försoning, ibland hamnar man i återvändsgränder då är det snarare backa ut och testa en annan väg, än att fortsätta igen och igen.
Ibland kan en sorts försoning komma i själva livets skeende. Att en förälder blir mer hjälplös kan väcka alla möjliga känslor men det kan också innebära att höga murar sänks, att vi hamnar i ny relation till varandra.
Bara en tanke.
Kram 🤗

@vår2022 Ja, några minnen har jag. Orosklumpen i magen minns jag tydligt, och den ständigt ”påslagna” hörseln för att läsa av stämningen likaså. Och när mina föräldrar grälade, vilket de gjorde i princip varje dag, så hade jag ett mantra: ”Bara jag blir vuxen så att jag får leva mitt eget liv”. Den känslan av vanmakt kan jag nästan återskapa.

Jag var otrygg i mitt eget hem. Ensambarn. Aldrig rädd för att bli slagen själv, men alla hårda ord dem emellan gjorde stora sår i mig. Fortfarande blir jag nästan paralyserad och känner oerhört obehag om jag upplever att folk grälar helt i onödan, över skitsaker. Mina föräldrars gräl om hur man ska klä julgranen och sätta upp yttertältet fördärvade alla möjligheter för mig att skapa fina minnen.

Och det är skit att jag inte kan konfrontera min mamma med det idag, för det har hon ”lagt bakom sig”. Suck. Jag hade velat ha en genuin ursäkt från henne. Förlåt för att vi betedde oss som idioter typ. Men det lär jag aldrig få.

Kram 🐘

@danisa Kul att du tittade in hos mig❤️
Ja, men vad bra att det inte fanns ngn alkohol hemma. Har du stöd någon annanstans ifrån el är det via forumet som du får lite stöd?

I torsdags kom min sponsor ut med sin bok ”Bakom min stängda dörr”. Även om den kan vara mer riktad till unga vuxna utifrån att hon började dricka på gymnasiet. Drack mellan hon var 20 tom 30 år. Hon var skötsam. Hennes drickande påminner om mitt. Vi drack i vår ensamhet hemma. Såg till att sköta jobbet och allt omkring. Hon beskriver sin väg och i andra delen ger hon råd. Hon är 33 år och så himla klok! Har verkligen gjort en inre resa m sig själv. Såg att det är ett reportage om henne imorgon i vår lokaltidning. Jag är så glad för att hon finns i mitt liv🙏🏻

Godnatt😴🥰

@Andrahalvlek Jag tänker att du tex skulle kunna berätta om upplevelser du skrivit om när din pappa drack. När man börjar prata om saker och når sina känslor så kan en hel del poppa upp, som tex att det känns i kroppen på något sätt, en känsla eller ett minne. Är det sedan en utbildad psykolog i tex EMDR så har de metoder som tex att röra på ett finger framför ögonen som hjälp att nå känslan eller om det finns ett trauma. När jag gick hos psykolog (EMDR) kunde vi inte hitta något specifikt trauma, men olika händelser som bildade ett slags mönster. Jag hade sådant behov av att prata och vi kom framåt den vägen och det blev inte mycket EMDR behandling. Provade några gånger och det var skönt.

@Varafrisk Det stupar ju lite på att jag minns så lite från min barndom. Vad ska jag berätta? Av samma skäl minns min mamma lika lite. ”Det har jag lagt bakom mig” är hennes ständiga mantra. Och jag minns hur arg hon var på sin mamma som alltid sa likadant. De två är kusligt lika nu när min mamma är äldre. Vi kommer alla att dö som karikatyrer av oss själva, alla särdrag förstärks när vi blir äldre.

Kram 🐘

@vår2022 De gånger som jag har gjort övningen så har jag berättat något som påverkat mig starkt. Terapeuten frågar var någonstans känslan sitter i min kropp och jag försöker känna efter. Sedan får jag ta några djupa andetag därefter håller hon en penna i handen som jag ska följa med blicken inte röra huvudet. När terapeuten är färdig m pennan får jag ta några andetag igen ofta kommer tårarna och jag känner mig väldigt trött. Har inte gjort det så många gånger. Det har varit även så mycket annat som behövts lyftas.

Hej varafrisk. Såg din fråga i min tråd. Jag mår bra fast jag haft en downdag idag. Tack och lov hade jag ingen alkohol hemma så jag klarade dagen. Hoppas på en bättre dag i morgon. Hur har du det?

@Varafrisk Berätta hur du upplever det?

@vår2022 @Andrahalvlek Min terapeut har använt EMDR-metoden på mig.

@vår2022 Wow! Det ska jag kolla upp! Tack för att du berättade, har aldrig hört om det innan. Feeling and dealing. Coolt.

Kram 🐘