Senaste kommentarerna i forumet

I helgen har jag gått hundkurs, lektion 1 av totalt 8, första gången var det teori utan hund. Allmänlydnad. Efter det tänker jag gå kurs i spår, sök eller nosework. Men först måste jag få lillprinsen lite mer allmänlydig. Jag och lillprinsen gick också en långrunda och njöt av både hav och bokskog (icke utslagen än). Och vitsippor 😍 Och svanpar och fågelsträck med gäss.

Jag har också städat min balkong, tjoho! Besökt en sängaffär med yngsta dottern och hennes pappa och beställt en svindyr säng till till dottern (vilket också innebär att jag tar över hennes tre år gamla 160-säng, då jag inte är lika kräsen med sängar som dottern och hennes pappa är pga ryggvärk.) Lagat matlådor, bakat bröd, inhandlat hundleksaker till hundkursen och ätit middag hemma hos ex-svärisarna. Grillpremiär 😎 Och vi hade 19 grader varmt igår, så jag njöt massor av sol och värme hela helgen.

Om 40 min inleder jag min tredje kvällsvecka av sex, och hittills trivs jag jättebra med att jobba långa arbetspass och njuta av långledigheter. På ons-tor är jag ledig igen, tjoho! Och på onsdag hämtar jag min nya bil, nice 🤩 Tömma bilen på prylar har jag gjort också, men jag slipper städa den, skönt. Jag gör fortfarande mentala hoppsasteg av glädje över den nya bilen, men mest över alla bekymmer jag slipper i och med bytet.

Kram 🐘

Lite tankar och funderingar denna förmiddag surrar kring vad som gör att vissa klarar förbli nyktra och andra faller tillbaka efter nått år, två eller flera? Kan det vara att man tror sig sitta för säkert i båten? Kan det vara för att man slutar ha kontakt med jobbet om nykterheten? Jag tror att koden kan vara att man behöver ge vidare det man ”fått” alltså nykterheten. Jag har på något sätt fått en massa nycklar och verktyg för att vara nykter och dom behöver jag dela med mig av till andra för att dels inte glömma varför jag inte dricker alkohol och dels att det är en bricka i spelet om livet. Att försöka hjälpa, vara en fin medmänniska. Jag har fått gåvan med redskap, när jag inte delar med mig kommer jag sakta, långsamt ifrån varför jag är nykter. Jag börjar inbilla mig att jag är nykter bara för att jag är så hälsosam och bygger min fasad efter mitt hälsosamma liv men i grunden slutade jag dricka för att jag blev beroende, det börjar suddas ut med tiden som jag inte är i jobbet med nykterheten.

Jag fick en väckarklocka när jag i påskhelgen kände mig så rastlös, utanför och deppig att tanken slog mig att det kanske är lika bra att jag dricker!
Jag blev rädd för tanken och började nysta, vad är fel, hittade saker som jobbet och umgänget privat men insåg sen att det är sånt som ligger utanför mig. Det är något annat som är väldigt fel när jag får tanken om att det är lika bra att jag dricker! Jag hade börjat glida ifrån forumet mycket, detta med att ge vidare, jag hade mer och mer gått in i rollen som ”den hälsosamma” och nästan börjar ljuga för mig själv om grundorsaken till varför jag är nykter.

Jag är nykter för att jag blev beroende, jag gömde alkohol, jag drack i smyg, jag drack i veckor i streck varenda dag, jag bestämde mig för att inte dricka på vardagarna men klarade det bara två till tre dagar.
Jag drack när jag läste godnattsagor, jag drack när jag satt och diskuterade med mina barn och deras kompisar, jag tog återställare, planerade dagen innan att ta återställare för jag viste att jag är för full och kommer må skit när jag vaknar så jag ställde vin eller öl bredvid sängen som jag kunde klunka i mig när jag vaknade innan jag kände att jag mådde så dåligt som jag förtjänade, jag hade alkohol i handväskan som jag svepte på någon toalett om jag var iväg. Jag var inte lite beroende som kanske kan bli att jag kan dricka igen. Jag var totalt beroende och mentalt besatt av alkohol! Jag kan aldrig mer dricka! Det handlar inte om att jag är så duktig och hälsosam, det handlar om att jag är alkoholist!

Jag måste inte berätta det för alla men jag måste veta det själv! Aldrig glömma! Aldrig ta första glaset!

@Geggan Ett tips. På de flesta orter brukar det finns en Pensionärspool. Ett gäng pigga praktiskt lagda pansjisar som mot rimlig summa hjälper sina medmänniskor. De kan lätt fixa ditt avlopp. En sådan pool tänker jag nyttjat om/när jag köper hus, för jag har tummen mitt i handen. Pga ointresse och bristande övning.

Kram 🐘

Veckoslutet och helgen har förflutit i stilla mak, inget sug efter alkohol och inga dramatiska uppträden från något håll. Mycket aktivitet utomhus och träning på gym har stått på agendan. Hunden har varit risig i kistan, så det har blivit en hel del spring in och ut med henne. Igår gjorde jag en sjukt god kasslergratäng till mig och skonkost till vovven (kokt fisk, ris och mixade morötter). Imorse en klar förbättring av magen, det känns lugnt och skönt överlag. Mitt problem brukar återuppstå efter en längre tid, det är som att jag blir nöjd och "glömmer" bort mina löften till mig själv och till andra. Så det jag gör annorlunda denna gången, förutom att vara aktiv här är att jag ska fortsätta påminna mig om varför jag vill förändras. Tänka på vad jag riskerar att förlora och värdet i att det finns kvar i mitt liv.

Jag väljer att vara snäll mot mig själv, det är den enda personen som jag garanterat ska leva resten av livet tillsammans med.
Önskar alla kämpar en bra måndag. 🏖️

@AndyAndyAndy Hej och vad bra att du skriver av dig här. Fantastiskt bra gjort att du hållit dig nykter i över 4 år! Du berättar om en separation som tagit hårt på dig, att du har barnen varannan vecka och att jobbet är det som håller din ångest borta. Att ”lyckan” inte kommer med nykterheten. Tänker att lyckan eller lugnet kommer genom att man får en kontakt med sig själv och sina behov. Det första steget för att få kontakt med sig själv är att vara nykter, sedan behöver man bearbeta sin ryggsäck och få en kontakt med sig själv om vem man är. Det kan finns mycket outrett som ligger där under ytan som yttrar sig i ångest, stress, panik och ensamhetskänslor.

Det verkar som att du flyr på ett sätt genom ditt arbete, flyr bort från känslor då du får ångest, stresspåslag och panik känslan när du stannar upp utan jobb och barn. Att få dessa känslor är en signal om att dina verktyg inte räcker för att hantera denna situation. Tror du behöver komma i kontakt med varför du får dessa känslor och det underliggande om vad som utlöser dessa känslor. Ett sätt är att bearbeta detta tillsammans med en psykolog. Det kan vara svårt att själv få syn på detta. Få ett stöd och hjälp i att bolla och reflektera. Jag har tagit hjälp av psykolog för att reda ut min ryggsäck och det har hjälpt mig att komma framåt, inte fly, inte känna samma ensamhetskänslor och känna ett lugn.

Sköt om dig och var inte rädd för att ta stöd utifrån. Det är spännande resa att närma sig och nyfiket undersöka vem man är där innerst inne, det är bara sig själv man möter och reser med.❤️

@Geggan Oj! Vilken vurpa och tur att det ändå verkar ha gått relativt bra❤️. Ta det lugnt och kanske kan du få hjälp med avloppsreningen. Sköt om dig och bli bra❤️

Usch så otäckt! Ta hand om dig och var försiktig med ansträngning ett tag. Huvudet ska man vara försiktig med.
Hoppas det ordnar sig med avloppet.

Jag tror inte att lyckan kommer med nykterheten för alla. Kanske inte för någon. Men om tänker på det du skriver, du har snart varit nykter i 5 år och tagit dig igenom en separation utan återfall. Du mår dåligt och känner dig ensam. Men vilket jäkla bra jobb du gjort! Imponerande!
Sen är det kanske så att det har varit slitit. Att bli nykter är ett jobb och jag tänker att en separation också är ett stort jobb och mycket nytt att förhålla sig till. Kanske är du trött och behöver hitta något nytt i livet.
Jag tror absolut inte att du har gjort resan ”fel” för att du inte mår bra. Var stolt över dig själv istället. Och ta fasta på vad du kan förändra. Kanske finns det någon som du kan återuppta bekantskapen med nu när du kanske har tid över. Sen är det kanske då att du behöver bearbeta både separationen och livet i övrigt och då kommer många känslor. Vila i det. Hoppas det känns bättre snart.

Tänker på hur det hade varit för er om du fortfarande druckit. Jag kan bara se katastrofala scenarier. Tänk vilken tur och att du är stabil i din nykterhet. Sen tänker jag på det du skrivit om din man och när gränsen går i förlåtande och förståelse. Jag tycker att du har tagit ditt ansvar. Du har gett honom otaliga chanser och rekommenderat honom att prata med någon. Så länge han sitter fast och inte vill ta sig loss, kan du nog inget mer göra. Det är otroligt tråkigt. Att det blivit så, men det känns som om du gjort mer än nog. Skönt att du har bra människor omkring dig.
Ha det fint!

Har haft en sjukt tung helg mentalt och ifrågasatt mycket av mina val. Separerad sen 6 månader tillbaka, två barn på halvtid och nykter sen 20190909. Har jobbat otroligt mycket när jag inte har haft barnen efter separation. Allt för att hålla ångest borta som näst intill alltid kommer smygandes med ensamheten. Jag har lyckats (med otroligt mycket jobb) att hålla mig nykter i 5 år i September som kommer. Ändå så har jag haft känslan av att allt jobb kopplat till nykterhet har vart i onödan på grund av att en helg utan mitt vanliga jobb och att "bara vara" utan barnen så kommer ångest, stresspåslag och panik känsla.. Jag testade AA under det första året men det kändes inte bra. Har kämpat på själv men känner inte att "lyckan" kommer med nykterhet lixom. Känns som att jag har gjort resan fel lixom... Försöker klamra mig fast vid att jag har sinnesro när jag vaknar och inte har gjort bort mig eller förstört någon relation. Samtidigt så har jag typ inga vänner kvar idag pga det enda som har funkat för mig i min nykterhet är att jobba... Jag vet inte.. Var bara tvungen att skriva av mig...

@Geggan Kryakramar i massor till dig ❤️ Tänker också att det hade kunnat vara mycket värre.

Kram 🐘

Avloppet fortfarande problem. Men jag fick annat att tänka på. Halkade på isig gata, slog bakhuvudet i trappsten. Bula stor som en tennisboll. Blev hjälpt in i affär, yr o illamående. Ambulans kom o undersökte, körde efter överläggningar hem mig. Så nu är det egenvård i hemmet. På tredje dagen, ännu lite medtagen. Hoppas bra imorgon så jag kan gå och skaffa rensband till avloppet. Rörmokare vill numera att man gör vad man kan själv. Tänker ändå att jag hade tur. Ett så hårt slag mot huvud är ju livsfarligt. Så tacksam trots allt.

Oj, jag glömde ju min närmsta vän i tacksamhetslistan! Hon som jag skriver med varje dag. Vi bor i olika städer o ses sällan. Men pratar som sagt var filterlöst i text flera gånger om dagen. Vi träffades i första klass! Snart har vi varit vänner i 50 år. Jösses!🙏❤️

@Varafrisk Tack Vara frisk🤗!
Jag är ju väl medveten om att jag blivit en okänd person för de flesta av dem som nu är aktiva på forumet. Och det får vara ok så. Och jag skriver väldigt lite även hos dem jag "känner". Och det får vara ok så också!

Ja, det har blivit en märklig vändning på allt i mitt liv. Jag är så otroligt tacksam över det som är stabilt och bra; jag har två fina barn, ett givande jobb, ett värdefullt fritidsintresse. Det kommer jag långt på i mitt mående! Vad som än händer finns det så mycket gott som väger upp❤️❤️❤️

stillibåten.....
tack för dina kloka ord ! Jag blir också så förvånad när jag hör om vårdinrättningar där personalen har nollkoll på oss beroende ! De förstör livet för så många människor.
Kram !!

Dee....tack för dina fina ord och att du delar din erfarenhet ! Du behövs !
Kram !!

@Sattva Läser alltid dina inlägg. Nu skrev du i torsdags men det är alltid trevligt när du tittar in. Jag tänker att du hanterar allt kring din man så balanserat men det måste vara smärtsamt och sorgligt. Det måste vara smärtsamt när någon man har valt att leva tillsammans med förändras och blir t ngn annan. Önskar dig en fin och så bra vecka som möjligt den som kommer🌺

Kram🤗🥰

@Varafrisk Så skönt att veta förutsättningarna ett tag framåt! Att jobba halvtid ger dig möjlighet till att forma din arbetssituation till det bättre, samtidigt som du har möjlighet till återhämtning.

Håller helt med, vilken bra insikt som har landat i dig. Att DU kan välja vad som är värt qtt fästa sig vid o lägga energi på. Jag tror att den insikten kommer göra mycket gott för dig.
Ha en fin söndag!🤗🌸🍃

Finns inte så mycket nytt att skriva om. Mailade lite igår med en av mina två yogalärare. Hon vet i stora drag vad som sker i livet. Hon sa så självklart "Bara låt det gå...". Ja, det är den känslan jag haft det senaste. Jag släpper taget.

@Ljusmorgon Jag förstår fullt ut att det känns jobbigt att din man fortfarande dricker vid varje ledigt tillfälle, någonting skrek inom mig när min man höll på så, det gjorde fysiskt ont och jag förstod att jag gör illa mig själv om jag lever med honom när han har det beteendet som jag slutat med. Min man har fallit in i det beteendet då och då efter han bestämde sig för att bara dricka vid speciella tillfällen (ett år efter jag slutade dricka) Jag blir liksom äcklad av honom när han dricker i ”onödan” men jag är väldigt öppen med det, det blir bråk men han vet innerst inne att jag har rätt när han druckit i onödan.

Har du pratat med din man om hur du känner?

Jag har gjort samma resa som dig låter det som, jag började min nykterhet med att vara alkoholfri för att sedan lära mig bli måttlig. Jag tänkte också efter några månader att jag skulle kanske dricka igen som pensionär men jag fortsatte att hjärntvätta mig med nyktra fakta och sedan utvecklades det till ett intresse att växa i mig själv och utvecklas till en bättre människa med en bättre hälsa och självkänsla. Jag gick över på böcker i personlig utveckling och hur hjärnan fungerar och började meditera för att bli lugnare och börja våga titta inåt. Gick till botten med vad grundorsaken var till mitt beroende och fann dem i min barndom, gick igenom barndomstrauman och rensade upp i allt psykiskt lidande jag har gått igenom. Det som gällt för mig är att ha tålamod och tillit till processen i alla mina processer. Nu efter 20 månader har jag kommit en bit och behöver nog inte gräva något mer bakåt i tiden utan kan bara utvecklas framåt och fortsätta med det i resten av livet. Det är så häftigt att man kan fortsätta lära genom hela livet❤️

Att skriva är verkligen förlösande, både att skriva här på forumet och med penna och papper. Jag har fått andra perspektiv på mina tankar när jag har skrivit. Nu har jag skrivit med penna och papper i över ett år och det har blivit en rutin jag inte kan vara utan. Oftast skriver jag när jag inte kan få fatt i olika skav och många gånger kommer jag till botten med skavet genom skrivandet.

Jag har också väntat med att berätta om mitt beroende för folk. Jag vill vara helt stabil i min självkänsla och fullständigt kunna stå upp för mig själv innan jag går ut med det. Jag vill inte oroa folk omkring mig så dom blir rädda för att jag ska ta återfall, jag vill heller inte att dom ska behöva skämmas för mig för det är så jag upplever människor. Att prata om den som blev beroende ”stackars dom barnen, undra vad dom fått uppleva med en mamma som är alkis” Nej det vill jag bespara dom och även min man ”usch undra hur han haft det med en fru som är alkoholist?” Människor gottar sig i andras olycka genom att prata bakom ryggen och få sig själva att växa genom andras olycka. Det är såklart inte alla som gör så och jag önskar att färre människor hade behovet att att göra så. Hade det varit bara för mig själv om jag inte haft Make och barn då hade jag lättare stått upp för att jag är nykter alkoholist.

Tröttheten har varit som en filt över mig med och även där har jag fått jobba ordentligt med att ha tålamod till att läka min hjärna och kropp och tillit till processen. Nu tycker jag att jag är duktig på att vila när jag känner att jag behöver. Inte pressa mig till att göra saker när jag inte orkar, lyssna på orken utan att vara lat. Det har varit en balansgång att lära mig vad som är att jag behöver vila för att läka och vad som är att jag blir lat. Kram

@Ljusmorgon Godmorgon! Läste ditt svar först nu. Boktips, som jag använt mig av för att hjärntvätta mig från mitt beroende:
•This naked mind
•skål ta mig fan
•jag som var så rolig att dricka vin med
•beroende: en bok om missbruk och vad det gör med oss och dem vi älskar
•livsstegen: 12 steg till inre hälsa
•beroende på ren svenska

Alla finns på storytel

Det är dom jag kommer på just nu samt Nemos podd som jag tror heter ”en beroendepodd och ”alkispodden” de första ca 70 avsnitten

@Dee Ligger vaken o har svårt att sova inatt så jag läser lite här om människors erfarenheter. Problematiken du tar upp är jag mycket bekant med men har nu kapitulerat och accepterat att jag aldrig kommer kunna dricka som andra - har aldrig kunnat men har alltid drömt om.

Det finns ett kemiskt beroende som sätter igång direkt efter första glaset - jag får inte nog. Det finns massor av böcker, kloka ord,terapier och metoder. Det är bra. De behövs, men till sist kokar allting ner till det där ”första glaset”. Det glaset som vi ansvarar för - sen tar andra krafter över som vi inte kan kontrollera.
Det uppstår ett kemiskt beroende - en ”allergi” som vi helt enkelt är födda med.
Det är en allergi som vi inte behöver dö av men som vi garanterat kommer dö med.

Jag gick till en sådan klinik för att lära mig dricka normalt. Fick t.o.m. piller som skulle få mig att inte vilja ha mer än normalt! Funkade det? Ja tjena😊
Tack för ditt inlägg 👍

@Himmelellerhelvette Ja, man får vara rädd om sin energi. Så viktigt att ödsla med den på rätt ställe. Det är verkligen en övningssak för mig❤️

@Ny dag Lite längre sjukskrivning gjorde mig lite lugnare🙏🏻🥰

Om några veckor ska jag se Maria Lindqvist föreställning ”Shirley Valentine”. Jag följer Maria på Instagram. Vill citera ngt klokt som hon skrev och som jag tror föreställningen handlar om. ”För alla som någon gång funderat på livet vi lever, tristessen, det svåra i att förstå hur viktig del man själv har i att våga leva sitt bästa liv”. Det ligger mycket i dessa ord ibland behöver jag nog påminna mig om det.

Kram🌺

Brev till dig.

-

Hej du som kämpar,
du som undrar hur länge du ska hålla dig nykter för att kunna dricka igen, du som tänker att om du bara håller dig borta 2-3 månader från alkohol, ska kunna dricka normalt igen.
Vad är normalt, undrar jag?
Jag såg din story på instagram igår. Fredagsmys, en bild från ditt vardagsrum, lite ljus tända på bordet, Netflix igång och så det där glaset vin upphällt.
För ingen reflekterar ju över det där glaset?
Bara jag. Och du, egentligen, fast du förhandlar med dig själv.
Just då, när du postade bilden på din story, kände du dig som den mest normala människan i världen. Lite vin en fredagskväll har ju ingen dött av. Ett glas känns stabilt.
Men du vet att jag vet. Jag vet vilken förhandling du har med dig själv. Det är väl därför du undviker mig. Och jag har tagit avstånd från dig.
Jag står i skuggan av det där glaset och betraktar dig. Jag dömer dig inte, men jag känner för dig. Samtidigt som det dränerar mig.
Ditt fönster har varit öppet några gånger, det var då vi samtalade. Du undrade hur jag kunde vara så fast besluten att aldrig ta ett enda glas till. Att du tänkte att du bara behövde lära dig att dricka normalt.
Går det bra tycker du?
Det kanske det gör, men s.k normala människor har inte den där förhandlingen och den där rösten i skallen som jag så väl vet att du har. Precis som jag.
Att dricka kontrollerat tar all din energi.

Men vad är egentligen normalt och vad är inte normalt?
Är det onormalt att vara allergisk mot jordnötter?
Är det onormalt att ha diabetes?
Det skulle varken du eller jag tycka, vi båda skulle snarare ta strid för att det är en diskriminerande och omänsklig tanke att tänka så. En sjuk tanke.
Men så fort det kommer till vår allergi, då är alla jävligt snabba att dömma. Vi är onormala som inte kan hantera alkohol. Varför kan vi inte bara dricka ett glas och va nöjda sen?
För att vi är allergiska.

Till dig som kämpar, som förhandlar och förnekar och trillar, reser dig upp, tänker att nu får det va nog, tänker att du klarar en vit månad, tänker att du kan dricka igen.
Sluta håll på.
Det är inte värt det. Och det är inte värdigt.

Det är lite meckigt att vara nykter i ett samhälle som fokuserar på alkohol. Men det är värt det.
Energin kan du kanalisera på ett mer effektivt sätt, för varje prövning där du står över det där glaset blir du starkare.
Tiden kommer gå. När frågan kommer om det är värt det, så tänker du inte längre i stunden, utan du kan fullfölja tanken i ett längre perspektiv.
Tills dess betraktar jag dig i skuggorna, och när chansen kommer kliver jag ut i ljuset och plockar upp dig.

-

Jag hörde här om sisten om en mottagning i staden jag bor i, som står under regionens regi, som försökte lära en person att dricka normalt som ett första steg.
Jag blev ganska häpen faktiskt. Jag valde att berätta om min resa, trots att jag stod i en position där jag var i min yrkesroll. Det kändes ändå värt det.
Då har mottagningen nog inte förstått vad det är för en sjukdom vi lever med. Jag tänkte att om en person söker hjälp för sina alkoholvanor eller för att den vill ha hjälp att sluta dricka - varför ens erbjuda den sortens behandling?
Det är som att tro att en jordnötsallergiker kan äta jordnötter igen bara den vänjer sig.
Det känns som att hela konceptet kring den där kliniken är helt verklighetsfrånvänt faktiskt. Man har inte förstått att det inte handlar om konsumtionsvanor, utan det handlar helt och fullt om relationen till det där glaset, och vad som händer när vi dricker.

@Varafrisk Vad skönt att höra från dig❤️❤️❤️! Vilken klok läkare du har. Bra med sjukskrivning och fokus på mående om 6 månader.🥰🥰🥰