Senaste kommentarerna i forumet

Dina svar och texter är alltid lika kloka och jag känner verkligen hopp när du skriver.
Innerst inne vet jag att jag inte är ensam, men ibland får jag för mig att så är fallet och då är det skönt att höra om hur andra fortfarande är nyktra och hur de gjort för att hålla sig på banan.

Gårdagens grupp var riktigt bra!
Vi pratade mycket om vikten att lära sig att vara med sig själva. Att klara av att ha tråkigt. Fixa vardagen. Känslor och beteenden.
Det är min sponsor som leder dessa grupper så med min tillåtelse fick han berätta för gruppen om ”min” situation.
Råden och tipsen var många, och jag ska testa ett nytt möte kommande vecka. Nytt blod, typ.

Träffade Birgitta en stund idag och hon ställde sina kloka frågor, lät mig begrunda och berätta.
OAS
HALT
Prata
Avslappning

Hon pratade även om den riktiga brist på dopaminer vi beroende kan få, så jag berättade stolt att jag låg steget före och har telefontid med sjukvården på tisdag. Inget att vara så stolt över direkt, men den bollen är också i rullning.
Vi ska gå igenom stegen, hon och jag. Det känns riktigt bra faktiskt. Göra dem utifrån en behandlares perspektiv.

Tryck över bröstet.
På gott humör.
Yngsta dottern fyller 5 år.

PS. Ska komma på något att sysselsätta mig med. Nåt att kicka på som inte leder till mer oro och stress. Birgitta.. Helt jävla fantastisk! DS.

Älskar hur mycket kraft det krävs att bråka med min hjärna att jag visst måste gå till jobbet. Som att bråka med ett litet trotsig ungjävel á5år.

Nu sitter jag på tuben mot jobbet iaf. Hittade inte klänningen igår, får försöka lösa det i helgen ist.
Idag ska jag till en riktig frissa! Hör och häpna, studenten ska bli normal i sitt hår igen.
Tänkte försöka dra från jobbet vid 15. Hoppas det går.

Kom ut på en powerwalk igår efter jobbet, det var så himla najs. Men hostan sitter fortfarande i, och lite allmänt förkyld fortfarande.
Mindre najs. Blir ju aldrig frisk. Kanske får lära mig att leva med förkylning, lite som med ångest. Var ett tag sedan jag hade ångest nu. Iaf en vecka. Sjukt skönt. Hade det ganska mycket veckan innan jag fick mens igen. Min ångest kanske har en koppling till pms?
Ska notera det när det är på ingång igen. Livet som kvinna alltså...
Jag har sagt det förr, men vilka jävla övermänniskor kvinnor är egentligen. Fyfan vad starka vi är!
Görlpower Gudrun!!!!

Annars inte mycket nytt på taket. Gjorde en svingod pasta carbonara igår. Pratar med den nya duden ganska mycket. Sover mycket. Läget är stabilt. Jag mår bra ?

Påååååfågeljävlatime.
Fridens ?

Var på ett fördrag i går kväll som var riktigt bra, handlade om att styra sina tankar och hantera stress. Satte igång tumlaren i hjärnan, så har lite att fundera över idag.
Tänk vad man orkar när man inte dricker, innan hade jag sagt att jag skall med för att sen avboka och stanna hemma med vinet. Börjar känna lust att göra saker och livslusten börjar komma tillbaka.
Nu gäller det för mig att inte dra iväg med tusen projekt, för att sen krascha in i en vinbox när jag blir stressad och trött.
Försöker påminna mig om att det andra kallar mitt driv är både en styrka och svaghet, det är oftast drivet som sätter mig i situationer som jag sen vill fly ifrån och in i dimman.

Så nu rullar jag på med foten på bromsen och skall lära mig leva utan flykt, ge mig själv tid tills lugnet kommer in i mitt liv.

Så nu tar vi en dag till med klar hjärna och utan flykt// Kram Strulan

Hälsningar från dag 62.
Tänker som du - fortsatt min dagbok under vidare livet men undrar om det är för tidigt då tankarna kanske inte riktigt släppt helt på riktigt. Livet är så vackert utan a! Bra jobbat!

Grattis till 100-dagar. Klart att du ska känna dig stolt. Finns inget annat och ge dig själv så mycket kärlek du bara förmår. Det är du värd.
Kram
Ellan ❤️

Att söka belöningar i annat när vi inte har alkoholen kvar är nog ganska vanligt. Jakten på något utanför oss själva. Jag kan känna igen mig i det men har som tur var kunnat stoppa beteendet och jakten i hyfsat god tid. Men visst har det legat och grott i perioder och tar jag idå nte hand om det så mår jag sämre och sämre. Vi lär oss längs resan och att inte vara ensam i det är så viktigt.
Jag jobbar ganska mycket med att våga vara sårbar. Att våga prata om mina rädslor med bla min man. Jag har ett motstånd som jag bryter ner bit för bit. Men jag känner att jag och vår relation behöver det. Fint att su inkluderar din fru och vågar vara ärlig. Det är ingen självklarhet.
Jag fortsätter att följa dig här och skickar en tanke inför den 16/4. Din dag.
Kram
Ellan

Hej Vitutanvin! Vad glädjande att se dig så målmedveten i din nykterhet, att du nu tar steget över till Det vidare livet, att du har vågat starta en egen tråd och att du njuter av din 100:e vita dag! En viktig milstolpe, värd att fira och njuta av. Inspirerande för andra att ta del av. Det blir ju också lättare att få ta emot pepp och stöd de dagar som resan känns motigare, nu när du har en egen tråd som andra kan följa. Uppmärksammade du dagen på något särskilt sätt, mer än att skriva här igår?
Varma hälsningar med hopp om många härliga dagar framöver!
Sofia, Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Jag är imponerad och känner igen mkt av det du skriver.
Blev och skickat på terapi i grupp, av jobbet alltså.
Det fanns ett ställe i Stockholm där jag gick, för två tre år sen.

Lycka till i dag, en ny nykter härlig dag ?

Det här med öppenhet är något vi själva väljer, vem vi berättar för och anförtror oss åt.
Det dröjde väldigt länge innan jag talade om för mina kollegor att jag är alkoholist, men det var ytterligare en sten som lättade ur min ryggsäck. Jag kunde sluta bända på sanningen och ljuga på jobbet när jag skulle på möte. Det resulterade i ännu lite mer sinnesro.
AA har jag faktiskt aldrig varit på. Jag går på CA (Cocaine Anonymous), och där fann jag en gemenskap av värme och kärlek.
Tyvärr är vi en samling beroende, så en konflikt ledde till en så pass djup splittring j gruppen att vi sedan årsskiftet mer eller mindre varit samma få personer.
Jag törs inte svara på om detta bidragit till att jag börjat gå bakåt, men min sponsor har lite olika idéer om hur jag ska fortsätta för att hamna på rätt kurs igen.

Din AW kan du äga genom att säga att du valt att inte dricka. Jag trodde alltid att det skulle bli komplicerade följdfrågor i såna sammanhang, ofta för att jag alltid trodde att JAG var universums center. Folk struntade fullständigt i om jag sörplade på en Cola och det var mest mina egna rädslor som spökade som så allra oftast.

Tillsammans kan VI hjälpa varandra, med olika erfarenheter till en stabil och hållbar nykterhet.

God morgon!
Vaknat ganska tankspridd, morgonen har mest gått på rutin.

Vaknade upp med tanken att om man dör i sömnen så märker man ju inte att man aldrig vaknar igen.
Lite spontan tanke så. Inga värderingar, bara ett Jahopp.

Tänkte försöka ta mig ut under arbetstid och titta på en klänning till min kompis bröllop. Har sett en på HM men den är ganska dyr. Så den behöver sitta jävligt bra om jag ska köpa den. Svårt med dresscode att klänningen ska sluta nedanför knäna när man är lång som en giraff i övrigt. Men vi märker.

Idag händer inget speciellt alls, bara en till transportsträcka till helg.
Insåg att de tankar jag tänker blir min verklighet, så ska försöka tänka mer positivt igen under arbetstid. Blir bara en ond spiral om jag blir mega negativ igen. Snart är jag inte kvar där. Glada tankar, neutrala tankar ? jag vill inte bo eller hänga med en negativ potatis. Inget blir bättre av det.

Torsdag here i am!
Fridens ?

Att vakna utan att vara bakfull ger mig en sådan härlig känsla, startar dagen med kaffe och läsa här. Forumet är min livlina och ger styrka att välja nykterhet även idag.
Någon faller, någon firar sina dagar alla lär mig något i denna kamp och modet att fortsätta kämpa.
Att läsa och tumla runt tankar, se att man inte är ensam om att slåss emot drakar och begär gör min dag lite lättare.

Skrivit ned många av mina triggers och alla leder i slutet till flykt, spännande att börja lära känna sig själv och inse att det är inte lätt att leva men härligt.

Så idag gör jag som Kenta och sjunger högt i skogen " Just idag är jag stark. Just idag mår jag bra. Jag förs fram av kraftiga vindar"
Så blir inte rädd om ni träffar en knasig kvinna som sjunger i skogen, hon hämtar bara energi av naturen.

Så väljer idag att vara nykter och önskar er alla styrka till era krig// Kram Strulan

Det är klart att du ska vara stolt och kunna fira din milstolpe.
Mycket imponerande och jag gläds så himla mycket med dig.
Själv är jag på dag 36 och blir ju naturligtvis peppad av din framgång.
Just nu får jag min stöttning av länkarna, drogrådgivare och alla er på alkoholhjälpen förstås.
Att man inte behöver känna sig ensam i kampen är jätteskönt.
Så både här på forumen och hos länkarna får jag möjlighet att prata med människor som är i samma sits.

Ha en fortsatt bra kväll & lycka till med kommande 100 vita dagar!

Måhända är det för tidigt att börja skriva i "Det vidare livet" men jag vill inte Förändra mitt nuvarande drickande. Jag vill fortsätta vara nykter. Hela livet.
Det här med 100 dagar känns som en mycket viktig milstolpe och jag måste bara få berätta det. Få berätta att jag är oerhört stolt och vill fira min framgång med er. Utan alkoholhjälpen hade jag inte kommit hit, till dag 100. Och det känns otroligt viktigt att dela glädjen över den här dagen här.
Så viktigt att jag äntligen tog mod till mig och startade min egen tråd.
Jag hoppas kunna inspirera någon och få lite pepp i deppiga stunder. För såna kommer ju. Men nu njuter jag så länge jag kan av prestationsruset (dopamin är kraftfulla grejer) och ser fram emot ytterligare 100 vita dagar!

Ha en trevlig kväll!

har också stoppat som det kändes ett liv i fritt fall.
Jag använder mig också av proffshjälp i form av Länkarna och min otroligt duktiga drogrådgivare.
Sedan att man har sina jättefina arbetskamrater som inte känner till min sjukdom(tror jag). Har också återaktiverat mitt gymkort.
Funderar på att besöka ett AA möte för att se hur det är.
Är det någon som har testat AA?
Har en liten utmaning på fredag kväll. AW med jobbet. Som tur är det med bowling och inte bara krogen. Då hade jag tackat nej.
Vad ska man säga om någon frågar varför man som vanligt inte dricker massa öl?
Kommer nog att köra med raka puckar och säga att jag slutat dricka. Har ju fått min ranson genom åren med råge dessutom.
Man kanske inte behöver säga att man gått med i Länkarna. Inte på fredag i varje fall.
Men nu ska vi fortsätta kämpa mot A.

Ett stort tack även till dig Li-Lo och att du belyser det att "VI" kan hjälpas åt och att man inte behöver känna sig ensam.

har också stoppat som det kändes ett liv i fritt fall.
Jag använder mig också av proffshjälp i form av Länkarna och min otroligt duktiga drogrådgivare.
Sedan att man har sina jättefina arbetskamrater som inte känner till min sjukdom(tror jag). Har också återaktiverat mitt gymkort.
Funderar på att besöka ett AA möte för att se hur det är.
Är det någon som har testat AA?
Har en liten utmaning på fredag kväll. AW med jobbet. Som tur är det med bowling och inte bara krogen. Då hade jag tackat nej.
Vad ska man säga om någon frågar varför man som vanligt inte dricker massa öl?
Kommer nog att köra med raka puckar och säga att jag slutat dricka. Har ju fått min ranson genom åren med råge dessutom.
Man kanske inte behöver säga att man gått med i Länkarna. Inte på fredag i varje fall.
Men nu ska vi fortsätta kämpa mot A.

Ett stort tack även till dig Li-Lo och att du belyser det att "VI" kan hjälpas åt och att man inte behöver känna sig ensam.

Tack för ditt varma välkomnande, Li-Lo!

Det är inte så att jag enbart backar och faller djupare. Jag använder mig av de verktyg och strategier jag fått överräckta från andra.
Min enormt duktiga Birgitta som sedan maj varit min behandlare och terapeut. Min sponsor som vad det än gäller alltid får mig att skratta. Mina vänner som alltid finns ett telefonsamtal. Min älskade hustru som står ut med mig, trots mina inte alltid så genomtänkta idéer och infall.

Imorgon går jag för andra gången till en efterbehandlingsgrupp.
Det var lite så där jag trott att AA/CA skulle vara. Ett gäng likasinnade som pratar om sina erfarenheter, men lite mer som i filmer.
Det föll mig väl i smaken.

I morse lämnade jag tillbaka ett par motorsågskedjor. När jag var på väg från motorsågskedjeaffären såg jag att jag fått för mycket pengar tillbaka och vände tillbaka.
”Nä, de kostade 229kr styck, men tack för din ärlighet.”

Det är så jag vill leva och somna om kvällarna.

Dag 38 här. Mår också utmärkt. Kan inte ens påstå att jag saknar alkoholen. Och jag var typ vinexpert fram tills jag slutade att dricka. Älskade vin, kunde allt. Även om jag egentligen bara ville bli full.
Men som du skriver, sämre tider kommer att komma. Då gäller det att vara förberedd och vid god vigör. ?

Dagarna rullar på 36 idag, känner mig helt ok och börjar få höra att det strålar om mig. Frågor om ny kärlek kommer och är så att jag är lite småkär i mig själv kanske.
För även om Draken envisas att visa sitt fula tryne och vill ha strid, så just nu har jag lite mer styrka än den har. Skall inte bli kaxig, för då går det åt pipan direkt.

Men just idag mår jag bra och njuter av det, sparar känslan för att använda när det kommer sämre dagar.

Så styrka till era kamper// Strulan

Här är du alltid välkommen. Din längtan till ro och din förmåga att söka den och stundtals få njuta av den inspirerar. Du bidrar verkligen till hopp och belyser vikten av ett "vi" och tillsammans. Vackert.

Varma hälsningar
Li-Lo

Jag håller i skrivande stund på att ta mig ur ett mående som legat och grott sedan en tid. Rättare sagt försöker ta mig ur.
Ångest, stundtals deprimerad, irritation, trötthet, ja listan kan fyllas på men ni hajar.
Istället för att ta till alkoholen har jag aktivt sökt diverse köp och sälj-sidor på jakt efter något som ska fylla tomrummet inom mig. Gång på gång har jag handlat något som ska ge mig den kick jag tror att jag ska få. Svetsar (har aldrig svetsat i hela mitt liv så för säkerhets skull köpte jag två), verktyg, grejer, prylar och pinaler.
Detta gjorde jag även under tiden jag drack, men för att finansiera både drickande och shoppande så handlade jag ofta på kredit - allra helst på fyllan. Ett enormt berg av skulder växte, och istället för att ta tag i problemen så drack mig i form.
För en tid sedan när jag gjorde mitt femte steg, så lade jag alla korten på bordet inför min fru. Jag var så övertygad om att det skulle innebära slutet på vårt äktenskap, men så blev det inte. Snarare den raka motsatsen. Jag såg att jag faktiskt kunde vara helt ärlig mot henne, och tillsammans gjorde vi en plan. Vi fann en lösning.
Exakt när det började gå utför igen är jag osäker på, men det kom smygande och nu resulterar det i ännu ett smygande och smusslande med en trasig själ som följd.

Jag heter Fredrik och jag är alkoholist.
På tisdag den 16/4 har jag varit nykter i ett år.
Jag ser min ”comeback” på Alkoholhjälpen som ett viktigt steg för att fortsätta min nykterhet.

Sakta sakta rör sig tiden framåt. Gårdagen var speciell, jag var så jävla uttråkad. Så så att jag nästan började gråta, den nivån. Tillslut drog jag faktiskt hem från jobbet och körde de sista 3h hemma.
Skrev till en vän att om jag hamnar i helvetet sen så kommer det vara såhär. Överdriver inte ens. Jag blir nästintill handlingsförlamad på det där kontoret ibland.

Väl hemma så kunde jag jobba mer effektivt, ökade inflödet med säkert 100% på de 3 timmarna.

Efter det tog jag ett bad och fortsatte chatta med en ny kontakt. Förra veckan när jag låg i flunsan så tindrade jag lite samtidigt. Varför inte lixom? Nu har jag pratat med denna där ett tag och han bjöd ut mig på dejt på lördag.
Så jag sa ja, varför inte? Det var länge sedan jag var på en dejtdejt.
Kanske ska gå all in och faktiskt ta på mig klänning och fixa till mig inför dejten? Kan bli kul! LIte romance i livet hade varit trevligt ?

Idag ska jag sitta med mitt andra team, äntligen. Tror inte denna dagen kommer vara Hell on earth, så det är ju ett plus. Och i kväll ska jag träffa några brudar inför en möhippa. Ena tjejen verkar helt dum i huvudet, men jag ska vara snäll. Lovar. Är inte aspepp på att träffa henne tbh.

Påfågeltime,
Fridens?

En gång beroende människa alltid beroende människa. Har förstått att det är just så. Försökte att sluta snusa! Vilket skämt! Nu prioriterar jag bland mina beroenden och alkohol är absolut det viktigaste. Så helnykterist men snusare på heltid.
Är alla beroenden en sjukdom?!
Får titta närmare på detta.
Kram alla?

Vilken förebild! Jag hoppas att jag kan inspirera på liknande sätt!

Jag skulle låta bli vin (och övrig alkohol med för den delen) i 21 dagar. Det hade jag bestämt.
Egentligen började tanken tidigare, att någon gång måste jag ändra det här livet, men har gått på Inderal i evigheter för att jag varit överambitiös och lidit av prestationsångest. Tog dem när jag skulle jobba och när jag blev ledig så bröt jag ihop med en bag-in-box, slutade med att jag inte mindes hur jag kom i säng och ibland inte ens släckt ner huset. Dagen efter låg jag till sängs blickstilla och trodde nästa jag skulle dö till kl.14 ungefär då jag for upp och hann till systemet och fyllde på förrådet sedan var det att börja om.Den här dagen var mina Inderal slut, skulle till jobbet, panik, måste ha nya. Ringde vårdcentralen och nej, de skrev inte ut några utan att jag kom dit. Fick akuttid. Att detta blev början på mitt nya liv visste jag inte. Läkaren var fantastisk o innan jag visste ordet av så hade jag hasplat ur mig att jag inte mådde riktigt bra, även om jag ff mörkade det där med bag-in-box vinet.
Han föreslog ett Läkemedel som heter Lergigan. När jag googlade stod det att det kunde användas mot alkoholberoende och jag tänkte, nu eller aldrig.
Nu har jag inte köpt vin och inte druckit något på 23 dagar. Nu är mina 21 dagar över. Vi ska dricka vin och äta gott nu när jag blir jobbledig. Pratade med särbon på telefon och han ska handla...och så köper jag en flaska vin så han....
Men jag vet inte om jag vill ha det, sa jag och kände att jag verkligen menade det. Jag vill inte ha vinet, verkligen inte, eller är det ångesten jag inte vill ha som vinet obönhörligen skapar.
Kanske skulle jag kunna vara "som folk" och bara ta ett glas men jag vågar liksom inte chansa. Precis som jag inte kan ta en cigg sedan jag slutat röka. Tog en på julafton och sedan fick jag kämpa med mig själv i en vecka för att inte köpa fler och det var faktiskt 25 år sedan jag slutade med dem.
Så tror det kan bli samma med vinet...

Sträcksåg störst av allt på Netflix igår. Herre jävla Gud, se den.
Lämnade en bismak i munnen som jag kände igen allt för väl.

Detta med att försöka rädda andra hela tiden. Att vuxna lämnar en eller inte vill se. När man är ensam med honom mot världen. Manipulativt och hjälplöshet.

Pratade med mamma idag, hon har oxå sett serien. Jag sa att den påminde om robin och att jag är så glad att jag inte är tonåring längre. Hon mindes honom ”han var elak mot dig”. Det var han, riktigt elak och jag skulle rädda honom.
Ganska mycket att bära på en 16årings axlar för att göra historian kort. Jag träffade honom andra veckan i gymnasiet, han ”räddade” mig ur en buss, jag var alldeles för full. Det var inspark i skolan och efter den sommarnatten var jag fast. Han hade mig i 3 år. Minns en natt specifikt när han kom hem mitt i natten med blod över hela honom. Han hade varit ute på en gängskjutning i Täby. Han var skakig och rädd. Jag funderade lite varför tidningarna inte skrev om detta då. Men han sa att tidningarna var korrupta, att hans liv inte fick plats i media. Så jag köpte det. Han slogs mot många. Jag blev ombedd att kolla mig över axeln ute. Vara försiktig.
Jag var allt han hade...

Tjena.
Minns fortfarande när hans hjärntvätt sprack. Jag vet vart jag satt. Jag vet hur tom jag kände mig och jag minns hur isolerad jag var när luftslottet sprack. Inga vänner kvar, bara han. Allt jag visste då var ju inte sant. Hans lögner var min verklighet och den var inte riktigt.
Efter honom ser jag sociopatiska drag ganska snabbt i andra. (Men Hey bara för att jag ser dem betyder inte att jag inte vill leka med dem) (pga uppenbarligen korkad och tycker om att leka med elden). Jag lite dras mot dem, de karismatiska världsvana elaka manipulativa jävlarna. På något sätt dras dem till mig med, kanske för att jag varit naiv? Eller för att jag anses vara vacker? Kanske kombinationen?
Jag hoppas att exet var min sista psykopat.

Vilket som! Se serien, den finns på Netflix. 6 avsnitt. Fruktansvärt bra.

Påfågeltime,
Fridens?