Senaste kommentarerna i forumet

Det känns bra om jag kunnat hjälpa någon genom mina erfarenheter. Mitt skrivande har hjälpt mej själv att se klarare. Intressant kommentar av Ironwill, det sjuka i att man räknar dagar ”sen man sist kunde droga sej”. Visst låter det lite knäppt kanske. Men i själva verket räknar vi väl varje dag i frihet? Så ser jag det. Man är så glad och stolt över sej själv så man håller räkning. Jag såg filmen om Elton Johns liv, ”Rocketman” och där stod det på slutet att han varit nykter i 28 år. Så det tycks som om alla räknar. Men det skulle vara sunt att sluta räkna, faktiskt.

Vad är skillnaden mellan de första åren och nu? Ja det första året var jag glad bara över att ha lyckats sluta. En hel del lycka och eufori, tacksamhet. Också lite mera ”tänka till”. Varje nytt tillfälle där man tidigare druckit måste man aktivt gå igenom. Första semesterresan utomlands, första stughelgen, första personalfesten osv. Varje tillfälle krävde att jag bestämde strategi. Nu går det av sej självt. Att vara nykter är normalläget och det är skönt. Inga toppar, inga dalar.

Jag börjar känna mig rätt patetisk som gnäller så förbaskat... Men jag är så jävla trött på att hålla mig nykter. Hänger som vanligt ihop med arbetsdagen och ett sjudande raseri inombords. Folk som aldrig gör ett skrapande skrammel och fasen inte ids dyka upp på jobb hälften av tiden. Dem ska det jamsas och tramsas och klemas med. De ska höjas till skyarna och belönas för någon liten oviktig detalj de råkade göra rätt. Så att de får bättre självförtroende. Så att de mår bra och är nöjda med sig själva. Så man kanske kan lura dem till att prestera någon oviktig detalj igen om några år. Vi som alltid är där och sliter livet ur oss varje minut av varje dag (och även stor del av vår fritid) bara för att arbetsplatsen inte ska braka samman pga de där människorna det ska jamsas och tramsas och klemas med... Vi får en klapp på huvudet i förbigående ibland. Tills vi är så tagna för givna att vi till och med hålls ansvariga om vi någon gång inte slår knut på oss och går over and beyond för att lösa det som borde vara jamsmänniskornas ansvar. Baaaah! Det är fredag. Jag vill ha mitt vin och domna bort. Men jag tänker inte dricka något vin. Jag tänker lugna ner mig och sluta gnissla tänder utan vin. Igår hade jag inget sug alls efter berusningens dimma. Jag besökte nämligen min nya arbetsplats för att prata ihop mig litet med chef och kollegie. Åkte hem med stjärnor i ögonen och en underbar sprudlande känsla i maggropen. Så de känslorna tänker jag försöka hitta tillbaka till. Sluta tänka på det som snart är historia, och koncentrera mig på framtiden som nalkas.

Underbart att läsa! Du är en av dem som tog makten i ditt liv och dessutom har delat med dig på ett sätt som hjälper andra.
En sann livräddare! Njut av sommaren? / mt

Det låter som att din semester är tusen gånger bättre nu. Mycket bra beskrivning av alla äckelkänslor som alkohol kan leda till. Att tycka om sitt liv och trivas i bikinin: Det är så det ska vara på sommaren!!

Förr: All planering handlade om att fylla husbilen med det man behöver..Sedan åkte vi iväg..Helst hade vi packat med oss vindunkar och ölbackar innan..Annars var det smidigt att handla på vägen så man slapp hemmabolagets kassörer med i vårt tycke, spion och nedvärderande blickar..Vi var ju stamkunder på ortens enda bolag. Resan gick ibland till Danmark och Tyskland. Där gick många tusenlappar till alkohol, för det var ju så billigt..På semestrarna var aktiviteterna grill, bad och annat..Men många semestermornar kändes hemska. Med kvällen i ett fylletöcken..Vad hände, just det ja, vi träffade folk.Som vi söp med..Skönt att vi rumlade oss tillbaka till husbilen på natten..Museum och nöjesparker som besökts i bakfyllans ånger..Inga roliga minnen så här efteråt..Barnen som bara fick acceptera och ibland skämmas för oss..................,Idag: Jag packar min bil med allt utom alkohol..Alla pengar kan jag nu använda till mig och mina nära, istället för att köpa alkohol..Slipper fundera på när jag kan köra på morgonen..Ingen behöver skämmas för mig längre..Inte jag eller mina barn..Jag har fått en bikinivänlig kropp..Allt smakar bättre när skammen är borta..Mer Sol och bad för jag har inte bråttom till uteserveringar eller till vindunken i husbilen..Varm Sommarkram?

Känner igen mig SÅ i det du beskriver med träningen. Perioder när man är helt frälst och beroende av träningen, tror att ingen kan stoppa en igen. Tills allt bara dör, inte ett spår av motivation. Man vet att man borde bara kötta på och ibland har det till och med varit vändningen i en kass period när man gått ner och bara tokkört ett pass och vips så börjar det där fröet att gro igen. Men ibland GÅR det bara inte. Som du säger, man får försöka då och då att testköra för att se om nått börjar pirra.
Jag borde nog också inse att det bara är så, men jag vill inte för något som har med lösningen att göra ligger där runt träningen för mig, när allt bara verkar börja fungera i livet igen och a-problemen är plötsligt som bortblåsta. Ändå sitter man där igen en dag med glaset och motivationen styr allt.

Tyvärr blir vi det, gamla alltså, fast mycket fortare. Som att snabbspola tiden. Jag säger ingenting om ditt val, bara förstår. Har man väl bestämt sig så har man, då finns det ingen logik kvar i sitt resonemang eller spelar någon roll vad man egentligen vet. Jag har nämligen gjort precis lika fel denna veckan..
Det där med HSP kan jag ju också skriva under på, inte gjort något test men det känner man nog ganska bra själv. Har pratat om det i min tråd nån gång tidigare också. Känslor och intryck tar över och styr allt som oftast. Så hittade man ett medel som dämpar det där och ack vad skönt det var.

Styrkekram

Du beskriver så väl varför du druckit, och hur tillvänjningen sett ut. Jag hade kunnat skriva det själv, men nu slapp jag tänka när du gjorde det så bra ;) Precis så är det! Jag har börjat hantera jobbet med tanken ”Vems ansvar är det?” Förvånande ofta, nästan varje gång tom, är svaret inte Glasögon-Smurfens. Det som försvårar att även agera enligt den tanken är att vårt jobb handlar om människor i beroendeställning... Men jag försöker härda och avgränsa mig. Det mildrar iaf tankerallyt i hjärnan, och även längtan efter ruset.

... till 100 dagar också. Måste kännas väldigt skönt och rent i kropp och själ. Jag förstår känslan av att lyckas. Själv känns det som att; väck mig efter 14 dagar och jag kan fortsätta själv. Man kanske inte ska inleda sin vita period i sommartid men just nu är det så för mig. Inte en sommar igen att släpa runt sig själv i en trött, vinplufsig kropp!

Du ger iaf mig hopp och inspiration, som jag skrev i mitt inlägg. Bättre läsa här än boken
!!Ha en fin helg!

Sista passet innan semestern, fem veckor av bara sommar. Lite skrämmande kommet jag fixa detta, men rustat mig väl mentalt.
Elin123 nej jag har inte berättat för många, men tror det är fel. Vill ju skrika ut, ser ni att jag lyckats hålla över 100 dagar.
Hur tacklar jag det om någon frågar, säger att det blivit för mycket och nu får det vara bra.
Jag tror man skall ha så mycket stöd som möjligt och skaffa den hjälpen man behöver.
Men jag valde denna vägen, drack själv och nu blir jag nykter själv, men tar den hjälp jag behöver.
Hämtat kraften för dagen och skall vara nykter vad som än händer idag// kram Strulan

Tack!

Hur har dina nära och kära tagit att du inte dricker längre? Stöttar de dig eller gör du allt detta själv utan att berätta för folk? Kan man göra det själv utan att göra en stor grej av det och erkänna inför alla att man har ett problem?

Svårt att förklara men jag försöker sätta ord och bild på kraften, tänka på hur länge det sitter i. Låter mig inte glömma hur det är att kräkas rödvin och vakna med ångest som gör att man vill dö.
Försöker leta upp det som triggar mig, förbereda mig på de strider som kommer att komma.
Finns ett bra självhjälpsprogramm här på AH, gå in där och anmäl dig det hjälper till att man får en bild och verktyg att klara av dagarna// kram Strulan

Ensam hemma ikväll. Frun är hos barnbarnen en 30 min från oss. Jag förhandla med mig själv och kom fram till drick nu innanför det är för sent. Alltså tänkte på vin dunken. Va rädd att vinet skulle bli gammalt. Blir jag gammal om jag fortsätter supa? Svar=Nej.

Hej strulan. Hur gör du när det sker något jobbigt och suget att dämpa det kommer?

Har du någon speciell taktik?

Sisyfos du fick mig att tänka på hur jag hamnade här en lång resa. Konstigt förhållande till alkohol när man var ung gav det mod och skydd, några år senare ett socialt medel som gjorde livet roligare och sen kom det självmedicineringen och lusten att stänga av livet och hjärnan.
I och med att jag drack mer, mådde jag sämre och behövde döva ännu mer det hjulet snurrade snabbare och snabbare.
För mycket av allt jobb, familj och viljan att göra allt 100% och ändå känna att man inte räcker till, hjärnan som känns som om den kokar och där kom alkoholen som bara stängde ned systemet.
Gjorde allt som krävdes sen hem och in i vindimman och fly.

Bara denna korta tid jag varit nykter får mig att se allt på ett annat sätt och fått ett nytt mod att vara mig själv, är bara i början men viljan att fortsätta framåt är så stark.
Tränar på att inte falla ned i stressen och ta allas problem som mina egna, inse att jobbet är ett jobb och de kommer klara sig utan mig. Gör givetvis ett så bra jobb jag kan men försöker att göra det med distans.

Nu väntar semestern och min plan är att vårda denna nya kvinnan med saker hon tycker om och ge mig själv denna sommaren.

Tack för du fick mig att tänka Sisyfos och tack för boktipset EnsammaPappan❤️
Önska er en fin kväll och i kväll tackar jag Moder Natur som visar sig från sin vackraste sida i kväll att jag haft modet att vara nykter i dag med// kram Strulan

Jag gjorde en test för att kolla om jag är en HSP personlighet på nätet ikväll. Jag fick svar på tal. Allt tyder på att jag är en HSP personlighet enligt testet. Det stämmer väldigt mycket in på mina egna värderingar ända sedan barnsben . ?
/Mrx

Tack för dina ord ??☀️

Idag har varit en intressant dag. Har varit på seminarie som var givande. Massa människor ut branschen var där, sen tillbaka till kontoret, tog lite telefonnöten, var på gymmet, jobbade och drog hem vid 16. I morgon ska vi på någon kickoff med mitt team. Kommer vara en heldag av kul och antagligen (med största sannolikhet) alkohol involverat. Jag känner inte att jag vill dricka, så jag kommer vara nykter.
Tar med mig några alkoholfria öler så är saken biff.

Tempot i livet har lagt sig, äntligen. Det uppskattar jag verkligen. Fokus på sömnen och rutiner har jag tagit tag i igen. Vilket ger effekt relativt fort ändå. Det är skönt.

Nästa vecka ska mrniceguy träffa min familj. På midsommar och allt. Det är fint. Förundras fortfarande över hur livet ser ut idag, överlag. Saker är så enkelt, utvecklande, fritt och bra.

Fridens ?

*Dubblett*

På oss härinne.
Som kämpar med sig själv eller en anhörig eller både och.
Den starka kraft beroende och medberoende har om oss människor.
Jag läste i en tråd.
Jag klarar inte total nykterhet just nu.
Underförstått,fast jag vet att jag borde.
Likadant är det för oss anhöriga/medberoende.

Vi klarar inte.
Jag tänker också på ordet vill.
Vilja.
Om jag inte vill tillräckligt så förmår jag inte förändra.
Det där som borde bli.
Och vad gör vi då?
Drar på oss skämsluvan eller står öppet för vårt val.
Jag gör såhär just nu.
I alla fall.
För sen ska jag minsann.

Och jag tänker,alla har vi vårt sen som kommer i små eller stora portioner.
När vi sitter där i ruinerna av det som var tänkt att bli annorlunda.
Det är svårt att vara människa.

om att sluta röka! Vi är många som kan vittna om hur mycket den hjälper. Dessutom så kan du faktiskt byta ut orden cigarett och rökning mot alkohol och drickande - hans poäng är densamma (och han har skrivit en bok där han mer eller mindre gör så).

Jag är övertygad om att du kan sluta helt på egen hand, men det kommer vara mer smärtfritt om du läser boken. Det lovar jag.

PS. Boken ska läsas när du röker. Så läs den innan du slutar.

aktiv alkis när båda mina föräldrar dog och saknade helt möjligheten att sörja på ett sunt sätt. Jag söp bort känslan dvs den enda lösning som jag då kunde.
Jag har haft anledning många gånger i nykterheten att ångra mitt agerande då men jag vet ju att jag inte kunde ha agerat annorlunda med den kunskapen jag hade då.
Idag är jag väldigt lättrörd och har (alldeles) för lätt för att gråta men jag har också upplevt sorgesamma stunder där just gråten har rensat mitt sinne och gjort sorgen lättare och, faktiskt, renande.
Sorg i dag är för mig en lättnad och inte en tyngd på axlarna och att få full tillgång till mitt känsloliv och kunna sörja fullt ut är ett friskhetstecken.

Grattis till dina 100 dagar. Det är riktigt häftigt vilken resa du har gjort. Egentligen har du inte skrivit så mycket om varför du drack... men när du skriver om att göra alltför mycket eller inget alls känner jag igen mig. Och de där tankarna på vänner eller andra som man vill hjälpa men inte rår över. Tror att yoga skulle vara bra även för mig.
Har funderat på det många gånger men inte kommit till skott.

Tagit min stund på morgonen, att hämta kraften som ger mig modet att vara nykter idag med vad som än händer.
Prövade yoga i veckan och tror att det är något jag kommer fortsätta med.
Fick ett lugn efter det som jag gillar även om jag är stel som en pinne och vig som ett kassaskåp.
Planen är att sluta röka under semester och håller på att ladda för detta. På något sätt drar nykterheten fram en vilja att vårda sig själv både själsligt och kroppsligt.
Så idag väljer jag nykterhet och önskar er mod och styrka/ kram Strulan

Måndag Morgon har inte kommit ännu.
Den där måndag morgonen när man vaknar upp och man vill inte mer.
Det var en vän som sa till mig när jag festade som mest ute på krogen.
Jag frågade om han var orolig över mitt drickande.
Han svarade. Din måndag morgon är inte här ännu.

Nu säger jag samma sak till dig....

Kram Fina