Senaste kommentarerna i forumet

Och jag ser ingen direkt koppling mellan ämnet och ditt svar heller...

När suget härjar med själen och man vill krypa ur sitt eget skinn så är det ju så tydligt att japp, det var verkligen så illa. Utan sug och relativt till freds med tingens ordning, till och med utmaningar som skitdagar på jobbet, så är det lätt att börja trivialisera kampen och nödvändigheten i det hela. Vi får hjälpas åt att minnas utan att älta. Ha en fin kväll!

#redigerat av admin p g av stötande innehåll#

Vad har hänt i ditt liv som får dig att ens överväga dricka igen? Berätta! Vi finns här för dig. Har du varit i kontakt med AA? Om inte så rekommenderar jag att du går på ett möte omedelbart. Du kan t o m ringa dem och någon kommer ta dig i handen ifall du tycker det känns jobbigt. Be Gud om stöd att inte dricka närmaste dygnet.

Åska, ösregn och en riktig skitdag på jobbet.
Borde vara nog för att väcka Draken, men se den ligger och snarkar och jag vill bara hem och sova.
Draken vilar sig för strider under midsommar och semester eller så är det ännu en steg till nykterhet.
Så idag blir det soffan, påse godis och en film.
Suget är konstigt och det är kanske här man börjar vackla om sina problem.
Var det verkligen så farligt, kanske kan dricka ibland osv men det är då jag påminner mig om hur det var.
Skall aldrig låta mig glömma det, inte älta men påminna när det behövs.
Hoppas ni har en bra kväll med styrka och mod// kram Strulan

Kram. Du väljer själv. Det finns inget förbud att inte dricka. Det kanske kommer den dagen du känner att NU släpper jag detta, att du tröttnar. Är du inte där ännu så är du inte det. Du är bra. Du faller reser dig faller och reser dig..... Tror det viktiga är att man inte ger upp och att du är vaken, medveten om riskerna.

Det verkar ändå vara ett medvetet val att dricka snarare än ett impulsivt återfall (vet dock inte om det är någon skillnad?)
Genomtänkt och nöjd så känns det :)

Att det funkar bra - att inte hinka i sig är förmodligen för att du har Naltrexon. Den fungerar ju så. Den stoppar suget efter ett visst intag.
Jag själv skulle bli irriterad och frustrerad över att jag inte blev full. Bortkastat.

Börja inte gasa på med alkoholen om du märker att du vill ha mer berusning, för det är svårt att bli berusad med Naltrexon, risken finns för att man intar mycket A för att uppnå effekt. Det är ju inte bra för kroppen. Blir du berusad? (nyfiken)

Om det funkar för dig så är det bra. Flyt med på det och njut. Och fundera om det funkar i längden? Man kanske kan äta Naltrexon hela livet och då kanske det funkar med måttligt intag. Kan man det? Äta de på livstid?

Kram Vinäger och ha en fin sommar och var uppmärksam på signalerna så det inte brakar igen.

MM

... att du blickar framåt. Tänk på det du har framför dig. En dag i taget, en timme i taget, en minut i taget. Andas...

Kram på dig

Skickar lite pepp. Vi har kommit så långt, både du och jag.

Är precis som flera andra vad gäller träning. Tar i på tok för mycket i början = ledsnar på tok för fort. Detta gäller det mesta jag företar mig. Då har jag ändå blivit bättre...

Kram på dig

Om jag kopplar bort A-hjärnan är det så enkelt. Det är klart att jag vet vad som gäller. Jag vet vad som är rätt. Hur jag bör göra. Inga tveksamheter alls egentligen.

Brutalt ärlig var det...

Jag klarar inte total nykterhet just nu. Det är förstås det allt handlar om. Hittar en massa bortförklaringar, eller rentav rättfärdiganden, för att jag misslyckats med det jag föresatt mig.

Jag vet, jag är inte misslyckad i egentlig mening. Har många många nyktra dagar sedan jag började skriva här. Vet att en del inte tycker att det är viktigt att räkna dagar om man ändå faller gång på gång.

Men, vet ni vad? Det struntar jag i. Just nu. Annars går jag ner mig helt. Jag måste få känna lite stolthet över att jag kommit en bit. Om inte annat har jag skaffat mig en massa erfarenheter.

Ett av mina livsmotton är att om jag inte uppnår det bästa måste jag tillåta mig att vara nöjd med det näst bästa.

Det tänker jag anamma nu. Vet att jag är farligt ute. Självklart. Men jag KAN INTE prestera bättre just nu. Sorry! Det bör jag väl i och för sig säga till mig själv. Det är ju bara jag själv som är förloraren.

-----

Har sagt det många gånger, men det tål att upprepas: Så mycket klokhet detta forum besitter. Wow, ni är fantastiska.

Maran, det var längesedan. Tack för ditt inlägg, vilken egoboost! Så rätt du har i det du skriver. Självklart är det A-hjärnan som pockar på uppmärksamhet. Du har gjort det så bra.

Sisyfos, visst är det märkligt. Vi vet vad som måste göras, ändå är vi där och upprepar det mindre bra alternativet gång på gång. Tror dock att du har helt rätt angående att dricka på mående. Det går så länge det går...

G-S, din reflektion kring hur vi dricker är klockren. Givetvis är det så. Det blir så tydligt när man läser det du skriver om hur olika kulturer hanterar svårigheter. Ibland behövs inga forskningsrapporter, även om jag är otroligt källkritisk och skeptisk till det mesta.

-----

Tack för att ni finns här, för mig, för oss, för alla.

Vill tillägga att jag fortfarande ser mig som helvit när jag blickar framåt. Jag har alltså inte gett upp. Lite ledsen just nu, men försöker att inte känna mig alltför uppgiven. Det blir inget bättre av.

Kram på er

Jag är periodare i allt. Träna, plugga, dricka, forumet, jobba, virka, dejta, kolla på film.
Mani kallas det :D Svart eller vitt. Upp eller ner. Aldrig lagom som andra.
Är inne i en cykelperiod nu och fick för mig att jag skulle cykla till Visingsö.
Hejdade mig dock och insåg att det var lite långt för en cykeltur.
Ser ni någon som far på en vit cykel som en raket så är det nog jag...

santorini till 7 kvalitetsår i det fria.

Hoppas du får en fin sommar.

Som ung körde jag mycket sportsande men det var mest för kompisarna och tjejjerna. Det var bra motivation.

Sedan dess har jag varit periodare. Det kommer ett ryck som varar några månader, då jag nästan blir frälst och beroende av träning. Sen poof borta. Inte ett spår av intresse eller motivation. Tänker nog att jag är sån. Men jag kan korta ner perioderna av ointresse genom att försöka köra lite extra då och då för att se om det är dags igen.
Min kropp vill mer ibland och mindre ibland. Eller om det är hjärnan.
Kanske skulle gå att ”kötta” igenom men jag pallar inte. Då tränar jag hjärnan ett tag med att läsa böcker, bygga nått, lära mig nått eller göra nått annat som träning är i vägen för. Det är mitt sätt.

Härdsmälta under arbetstid. Känns definitivt mer tillfredsställande än att supa ner sig under fritid. Det var inte första gången jag läste lusen av mer eller mindre hela organisationen samtidigt. Men det var den sista. Resultatet, som alltid, när jag till slut brände propparna var att alla (från det högsta hönset till de grönaste kollegorna) strök mig medhårs. De gör så. Hukar för draget, stryker medhårs och avger ack så trovärdiga löften, som de räknar med att slippa infria. Jag blir lika chockerad varje gång jag inser hur ansvarslösa vuxna (?) människor på en arbetsplats faktiskt kan vara. Om jag säger att jag ska göra, eller inte göra något, då levererar jag. Come high water or hell. Oavsett vad jag själv må behöva försaka (tex skolavslutningar, läkarbesök, kafferaster, fritid, sömn...) så ser jag till att det som ligger på mitt ansvar inte medför krishantering för andra. Fy fasen vad jag hatar samarbete. Samarbete är bara ett fint sätt att säga ”Glasögon-Smurfen tar allas ansvar, eller så går det åt helvete”.

I mitt nya jobb kommer jag flyga solo :) Det är tydligt avgränsat vad som är mitt ansvar och vad som är andras. Mitt jobb påverkas inte av vad som händer (eller inte händer) i de delar av organisationen jag inte har ansvar för. Måluppfyllelsen inom mitt ansvarsområde beror på mig. Bara MIG. Själv är bäste herde.

Alltså 7 år! Stort Stort Grattis kloka människa. Miss Lyckad tog kanske rygg på dig och tog rygg på Miss Lyckad.
Ett bra nyktert tåg. Tut tut - här kommer vi och är nyktra.
Vill också tacka dig för kloka och värmande ord som så många gånger har gett mig styrka.

Ha en superfin sommar Santorini

Varm kram

Känner med dig Mrx. Det har ju varit min raket ut ur problemen också. Jag har nog ungefär som du, snittat runt 20 pass i månaden januari, februari, mars och allt i livet bara fungerade, mådde toppen. Men när motivationen till träningen började sina är det som att allt hänger ihop och pusselbitarna faller isär en och en igen.
Förlåt, jag ska ju peppa och säga nått som kan hjälpa dig att hitta motivationen och inte komma med domedagsprofetia.. jag är väl bara så frustrerad, att jag själv inte kommer runt det där. Det är ju som du säger, man bygger upp nått under lång tid och lägger ner en sån effort för att känna sen hur man håller på att tappa allt och få börja om på noll. Motivationen är drivkraften till nästan allt men vad är drivkraften till motivation..? Tänk den som listade ut det...
Har en teori om att det är kemi allt det där. Man rider på endorfinernas våg i början av träningen men när motivationen tryter har endorfinerna (och alla de andra bra hormonerna) börjat avta i effekt och då räcker det inte att hålla igång med små promenader och liknande. Frågan är vad som "räcker"
Skönt att du inte har nått A-sug i alla fall! Jag klarade det inte igår.. kände mig både nere, trött och hungrig (jag försöker få tillbaka målvikten..) Blev pannkaka av allt, gav upp helt enkelt. Idag försöker jag vara snäll mot mig själv.

Fortsätt vara arg och nykter och använd den energin konstruktivt! Till slut har du arbetat dig genom värsta ilskan och är bara nykter! Och kanske lite trött men nöjd med dig själv.

kramar Santorini !!
Din erfarenhet av det nyktra livet skriver jag under helt och hållet på !!
En mycket bra sammanfattning är när du skriver : "Friheten jag har nu är värd allting" !!!

Just friheten är så viktig i mitt liv nu så jag har väldigt svårt för att binda upp mig på vad det än kan tänkas vara. Bara tanken på att jag kan göra vad som faller mig in idag är så obeskrivligt underbart att inget kan jämföras !

Ha det gott och njut av din frihet på alla sätt du kan tänka på !!

Du är värd många fina presenter!!
Fantastiskt med 7 år?

Många kramar
???

Att vara arg kan vara nyttigt och att säga ifrån med nyktert sinne är fantastisk. Det ger styrka att fortsätta resan/ kram Strulan

Nu satte Sisyfos tummen på något som grott i mitt medvetande ett tag... Det här med att det går bra att begränsa drickandet, tills det börjar handla om självmedicinering. Jag hade en intressant diskussion med en kollega här om dagen. Hen kommer från en kultur där de flesta inte dricker alkohol alls, av religiösa skäl. Vi pratade om 90-talets kris. Då var hen chockerad av hur alkoholmissbruket eskalerade bland de människor vi jobbar med. Utan att avslöja allt för mycket, så kan jag säga att vi arbetar med människor, i ett socioekonomiskt utsatt område. Iaf... Vi kom fram till att problemet är den svenska kulturens grundinställning till alkohol. Normalkonsumtionen ligger farligt nära riskbruk. Det krävs ”bara” någon form av livskris, tex att förlora jobbet eller aldrig lyckas få ett jobb, för att väldigt många ska självmedicinera och tippa över kanten till ett missbruk. Under 90-talets kris befolkades området vi jobbar i mestadels av svenskar (och finländare) med låg utbildningsnivå och olika sociala problem. Nu befolkas området däremot i högre grad av nysvenskar. Trots att de människorna är minst lika socioekonomiskt utsatta som tidigare befolkning så stöter vi sällan på alkoholmissbruk. De kommer från kulturer där man inte dricker alkohol alls. Vår eminenta slutsats blev att det är mycket svårt att bli alkoholist om man inte dricker alkohol. I know, just call us Einstein 1 and 2 from now on ;)

Varning för gnäll! Jag känner mig så sur och tvär, på ungefär allt. Som om jag mentalt går omkring och pekar fulfingret åt allt och alla. Efter att jag sade upp mig från jobbet har luften gått helt ur och dammarna öppnats, på något vis. Jag ser allt så tydligt i retrospektiv. Den skamlösa exploateringen, som jag i åratal var för upptagen för att skärskåda. Den lätta går jag inte på igen. Nu sätter jag hälarna i backen och slutar leverera det omöjliga. Idag vill jag dricka. När jag dricker ersätts ilskan av lulligt lugn. Men jag tänker inte dricka bort ilskan. Utan känna den. Annars kanske jag lurar mig själv till att acceptera det oacceptabla. Igen. Jag är arg. Och jag är nykter.

Att begränsa sig och inte ramla dit igen, kan det verkligen fungera?
Visst, funkade alldeles utmärkt för mig så länge jag mådde bra. Men sen när det hände något hemskt och det blev för jobbigt medicinerade jag med alkohol som tidigare. Då var det snabbt utför. Har ännu inte fått helt ordning på det, men det går hyfsat.
Ska vi som har druckit för att bli fulla klara det, så tror jag att man måste må bra och strypa tillgången de gånger vi dricker. Begränsa, aldrig bli för fulla igen och absolut inte medicinera med a.
Låter ju sjukt enkelt... men jag vet inte jag. Vi lever lite farligt tror jag och ändå är jag inte beredd att ge upp det. Konstigt det där.

Lång nykterhet-långt och fint liv..Det är ju det man ofta får när man slutar dricka..Jag minns när jag fortfarande drack och läste på forumet både nykter och ibland full..Kommer ihåg ditt nick och dina inlägg..Sen gick det en tid och jag lyckades också sluta..Superbra jobbat..Kram

Nu får du gå över till att räkna årtionden i stället då ;)
Snyggt! Är det nån skillnad mellan de första åren och nu?

Förstår att inget ger samma kick. Det är väl bara att acceptera att den delen av ens liv är slut. Det goda med det dåliga. Sjukt eg att man räknar dagar och år sen man sist kunde droga sig, och fly livet med hjälp av lösningsmedel. Är väl iofs inte det mest konstiga i världen men ändå. Kanske därför.

Så inser jag att jag aldrig heller eftersträvat något ”normaldrickande”... Det har alltid handlat om avtrubbning för mig :/ och jag tror liksom du att då är det nog helnyktert som gäller. Eftersom längtan efter avtrubbning eskalerar mer och mer för varje gång man ger vika. Men den där ambivalensen du beskriver så väl, den känner jag mest hela tiden. Är det A-djävulens lockrop? Ingen aning. Just nu slår jag dövörat till. Kram på dig!