Senaste kommentarerna i forumet

Visst är det hemskt Thermostokles att begäret är så starkt, håller med dig om att man blir helt slut och rädd för att tappa kontrollen.
Skrämde mig igår, men skapade också lusten att tämja Draken som bor i mig.
Sätter hoppet att terapeuten skall lära mig och få mig att förstå hur jag skall hålla mig på banan.
Är ju målfocuserad så kan inte tänka att jag skall låta bli alkohol under en period, redan prövat och då faller jag efter målsnöret. Så jag får försöka ta en dag i sänder och hoppas att det rullar på.

Idag är en sådan där dag när tankarna snurrar och börjar inse att påsken närmar sig, frågan kommer skall jag jobba eller vara ledig är ju långledig. Kan vara säkrare att vara på jobbet för att slippa påskmiddag med goda vänner och med det riskera att falla. Är ju ingen som vet att jag har problem, sköter mig borta och super hemma.

Känner igen mig i många av era historier om vin i kaffekoppar, läskflaskor, hur man gömmer och planerar sina inköp på olika bolag. På bolaget här måste de väl tro jag är död som inte varit där på snart en månad.

Fått forumet in i min morgonrutin det och kaffe det stärker min dag, så önskar er alla en fin dag och vilja att få den dag ni vill// Strulan

Det mesta går väl i vågor? Själv är jag ovanligt pigg just nu. Beroende på våren. Men så är jag ju inte allergisk...

Ha det gott!

Ja, suget är äckligt starkt. Det gäller att komma ihåg när det väl kommer, att det bara varar en stund. Fast efter det sug jag fick i torsdags var jag helt tagen, matt och darrig. I flera timmar. ?

Undrar när suget upphör helt? Eller kommer man för alltid känna av det?

Mitt i denna underbara dag fick jag känna ett sug jag aldrig tidigare känt, blev riktigt rädd för den kraften.
Mitt i min lilla stund av lugn med solen i ögonen, slog Draken till och höll på att ta över min hjärna.
Är ju ruskigt, hade en stund bara vin i huvudet som om det varit vatten i öken och jag verkligen inte skulle överleva om jag inte fick en bib.

Är ju hemskt hur ett begär kan vara så starkt, att alla kloka tankar och konsekvenser är som bortblåsta, nu vann jag denna strid.
Blev ingen handling jag fick åka hem och gömma under en filt en stund, tur jag hade styrkan från skogen som jag fått på förmiddagen.

Men detta skrämde mig och lärt mig en nyttig läxa, underskatta inte Draken och begäret utan rusta för strid och hitta redskap för att vinna över det.

Så imorgon är det en ny dag och nytt mål
Hoppas ni har haft en fin dag// hälsningar Strulan

Gubben känner sig trött och utmattad. Har väldigt låg energi nivå just nu. Kanske det beror på pollen allergin. Känns som jag skulle vilja jacka ur en stund från allt och bara vara.

Heja Surkärring!! Jag älskar ditt namn=)
Jag har inte uppdaterad hur det har gått, men tänker att göra det nu.

Jag har varit nykter lite över 4 månader och det blir lättare hela tiden, men samtidigt måste jag kämpa och ständigt påminna mig själv varför jag kan aldrig mer dricka alkohol.

En månad sen hände det en rolig sak: Jag blev stormförälskad i en person som jag har känt ett tag och han blev stormföräkskad i mig också. Ett tag sen berättade jag ärligt varför jag inte dricker. Jag vill bli älskad för den jag är för annars älskar personen inte mig, utan en bild som han har om mig. Samtalet gick väldigt bra och vi kommunicerar väldigt öppet med varandra. Han respekterar och stöttar mig i mitt val. Det här är bara så vackert och fint!

Det var svårt i början att låta mitt hjärta säga vad den vill, och tro på den.

Om jag hade fortfarande druckit hade jag inte vågat göra det. Jag hade inte kunnat släppa honom in på grund av skammen jag hade.

Jag har märkt är att nykterhet har redan börjat påverka mig positivt. Jag är helt vild på fester för att jag kan inte vänta tills berusning gör mig modigare. Det är skitroligt. Jag säger det jag vill säga för att jag kan inte vänta tills jag är full att säga det. Det är extra viktigt vad gäller kärleken.

Det finns inga negativa konsekvenser att bli nykter.

Första april och måndag igen. Klistrade fast en post-it lapp under kollegans mus på skrivbordet idag, det tog ett tag innan han hittade felet, annars har dagen rullat på utan att ha blivit prankad själv.
De alkoholfria veckorna läggs på hög och på något vis försöker jag komma till ro med att det ska vara såhär livet ut.
En ganska svindlande tanke, för att vara helt ärlig.
För någon månad sedan kunde jag knappt beröra den tanken på att detta beslut behöver bli livslångt, det kommer nog inte gå att dricka lite granna så att säga.
Det är inte det som gör att det känns jobbigt, jag känner att ju fler nyktra dagar jag tillryggalägger desto mer osugen på att berusa mig blir jag, vilket jag känner är en sund och positiv tanke, det är nått annat jag egentligen inte riktigt kan sätta fingret på, vilket stör mig lite.
Först tänkte jag lite naivt att det kanske kändes lite jobbigt för att jag aldrig mer skulle få känna smaken av en god drink. Jag säger bara: "Gå till systemet och köp den där alkoholfria flaskan men GT som finns på alkoholfria hyllan - jösses, skulle kunna lura vilken fullblodsalkoholist som helst!"
Så nej, de alkoholfria alternativen håller garanterat måttet, så den punkten kan jag avskriva.
Det blir tråkigt?
Nja, kanske en tillstymmelse..? (Fast vad var egentligen roligt med att dricka på det viset jag gjorde?)
Tråkigare att vakna med bakfylla, minnesluckor och ångest. Definitivt. Känns ganska lugnt och skönt utan alkohol hemma. Rofyllt. Närvarande på nått märkligt vis.
Fysiskt sug har jag inte haft på evigheter, det var kanske lite i början men inte så farligt som jag trodde det skulle bli, så inte ens kroppen saknar alkohol.
Det är nått annat bara som jag går och oroar mig lite över, endast när jag berör tanken om ett livslångt beslut.
Jag tror jag är rädd för att det ska vara en kamp livet ut. Ett ständigt inre slagsmål liksom?
Jag förstår inte varför jag skulle oroa mig för att det skulle vara ett ständigt inre slagsmål. Jag slog ju till den jäveln en gång för alla den 8/12 2018, han ligger fortfarande på rygg med blåklocka och plirar på mig.
Jag borde vila i att det är jag som har kontroll istället. Från början kanske lite mer åt det sjukliga hållet för att klara av att bli nykter, nu på en mer lagom nivå. Om 10 år förhoppningsvis mer distanserat och vidare rätt enkelt.
Och så en dag i taget, det som jag är sämst på. I min värld är det redan 2025 och jag ska sätta nya mål.

Ja du Dee, det vidare livet..
Hur ska du egentligen angripa det så att det blir så lyckat som möjligt?

Och jag med den. Just nu har jag haft lite svåra tankar, vill gärna älta svårigheter som varit och jag är inte där jag vill vara. Jag vill vara en person som kan förlåta och gå vidare, strunta i saker som hänt under många år av både drickande och livet tillsammans som gift.
Jag ältar saker som hänt, vad som sagt och gjorts mot mig och som jag gjort och gör andra.
Jag vill inte vara den personen, men tyvärr så släpper inte alla svårigheter för att man blir spritfri.
Alkoholen är inte problemet längre, men mitt mående periodvis är inte kul. Om jag struntar i mina möten och inte jobbar i stegen, kommer mina dåliga sidor fram och jag blir ingen rolig person.
Tack gode gud att du visade mig vägen till AA, där har jag fått stöd och hjälp på många sätt. Men allt kan de inte hjälpa mig med om jag inte själv lägger manken till.
Nu har jag gnällt av mig lite och det känns ganska bra att kunna göra det här, där jag vet att det finns människor som kanske förstår.
Jag är ändå glad över att jag nu har varit nykter i 1 år och 9 månader. På AA kallar de mig nynykter och jag förstår varför, än är det långt att gå, ja hela mitt liv som går en dag och ett steg i taget, framåt, Alltid lär jag mig något nytt om mig, ja varje dag gör jag det och ibland är det smärtsamt och ibland är det glädjefyllt.
Mina fina vänner här inne, jag är så tacksam att jag i detta forum fann måna fina människor och även början till min nykterhet.
Stor kram till er alla, i det stora hela, en tacksam Gunda <3 :-)

... alla fina ? Nu tänkte jag hänga här igen. Jag bantar och ska köra en vit period för att ta bort kilona. Och vilket ställe är bättre än detta för stöd och pepp ? Jag har ett BMI på 29.... huga; inte bra.

Ses snart ???

Hej alla mina fina forum-vänner,

Det har hänt en del oväntade saker, vilket dessvärre har lett till att jag varit tvungen att ta bort mina trådar. Det känns oerhört tråkigt, men det fanns inget val. Jag kommer därmed heller inte kunna skriva särskilt mycket fram över.

Jag mår ändå bra. Övar på att leva i nuet. Är glad och tacksam över mitt liv, det jag har och dem som jag har nära och faktiskt kan lita på. Är också oerhört tacksam för, och ödmjuk inför, allt som forumet har gett mig. Jag går stärkt vidare och sträcker på mig, men glömmer heller aldrig att det bara finns en väg att gå.

Skickar kärlek, värme och styrka till alla som behöver det
<3<3<3

Tack för du delar med dig av din fantastiska inställning. Jag blir glad av att följa din resa.
Jag ska försöka dela ditt vårskrik.
<3

Måndag, jag är nog inte helt redo. Hej frossa och svett. Mitt ena ögonlock har svällt upp som fan, ser lite ut som en pirat. Men Hey, man kan jobba med ett öga bara. Idag ska jag säga upp mig.
Det är ju ändå något att vara glad för änna!

Fridens ?

27 dagar är en blinkning men även en evighet om man skall slåss med drakar och annat otyg. Efter ett helgpass brukar min måndag vara ett rus, började redan på sönagkväll och sen små pimplade hela måndagen. För att på tisdagen vara helt slut och inte kunna förstå hur jag skulle kunna jobba på onsdagen.
Tror jag för första gången i går kände mig naturligt trött, somnade gott och vaknade tidigt med en bra känsla av lite ork.
Här är en fantastisk morgon med fågelsång och sol, kan inte komma ihåg när det kändes så här. Det kanske nu det vänder livet och jag vågar hoppas lite.
Skall prata med chefen idag om semester, vill vara hemma och lära känna den kvinnan som håller på att vakna i mig och ge henne alla möjligheter till att klara detta.
Idag skall jag ut i skogen, möta våren och hämta energi till ännu en dag som jag väljer att vara nykter.
Så ser ni en tant i skogen med galna hundar som ger ett vårskrik, då är det bara jag som en minut kramar livet
Ha en fin dag och styrka till er alla

Med vila och återhämtning.
Att jag är alkoholist fick några till veta.
De vet inte hur de ska bemöta det och försöker att förstå. Det viktiga är att jag vet.
Stå stadigt med fötterna på jorden.
Balansera och åter balansera är ledord.
Lagom med prestation spara på energi.
Ny jobb vecka väntar.
Kram alla?

Jag tror inte ångest/panikångest bara upphör för att man slutar dricka,däremot ökar pga att man dricker.
Jag tror snarare man behöver hjälp av en psykolog/kurator/samtalsterapeut för att bli av med ångest helt pga att man ofta dricker pga att det finns ett grundläggande problem (i mitt fall dålig självkänsla och självbild/alltid tro att man blir omtyckt pga prestation och inte för den man är)

Så svaret på din fråga: tror det är individuellt hur länge ångest sitter kvar, men som sagt, bara för att man slutar dricka försvinner nog inte ångesten helt utan man behöver gå till roten av den plantan för att få upp den ur rabatten..
Ingen quickfix med nykterhet mao.

(Jag går hos en psykolog jag fått remiss till via VC, kostar knappt nått och har varit ett bra komplement - annars hade jag nog trillat dit igen månne?)

Vaknade upp brevid militären. Blev sent igår. Massor av grejer har gjorts idag. Lägenheten börjar bli klar. Mitt ena ögonlock har svällt upp, haft massa ångestpåslag idag igen. I morgon säger jag upp mig.

I natt var första gången som jag fick flashbacks från våldtäkten när jag lekte med en annan. Så jag avbröt, vi pratade igenom det. Militären är genomgod. Rolig är han oxå. Är så glad att jag kan vara trygg med män trots det som hänt.
Det är skönt.
(Nu har jag blåmärken runt halsen dock ? inte jättebra inför morgondagen, får ha polotröja.) Kom ihåg att samtycke är A&O. Alltid.

Nu ska jag och min härliga ångest äntligen lägga oss för natten.
Måndag, jag är redo för dig!

Fridens ?

Kramar om och klappar på .

Vet hur det känns men vet också att det kommer blåsa bort....
Jag brukar ställa mig frågan om jag orkar börja om. Ett återfall, när man tar ett sådant
har en tendens att bli mycket kraftigt och leder till en överjävlig ångest som gör att man
dricker ännu mer. Spiralen är igång igen. Det håller mig borta. Jag skulle inte orka en gång
till, börja om - nä fan inte värt det.

Var snäll mot dig själv. Du gör det så bra.
Snart kan vi ligga o snacka skit i vårsolen....

MM

Du är stark och modig. Du fixar det här. Kämpa, kämpa och kämpa tills du slagit bort dessa A tankar.
/mrx

Ångest Panik Dåligt mående när man slutar dricka Hur länge sitter det kvar

Helgen gick väldigt bra. Jag har druckit rött vin och öl i lagom mängd tillsammans med vänner. Blev ej full och minns allt jag gjort och sagt. Har fått beröm av frun för hon tyckte jag skötte mig väldigt bra. Nu kämpar jag med en kass mage. Undrar varför den är kass? Känner att jag nu vill köra vidare med vita dagar. Stress är min värsta fiende. Jag SKA försöka jobba mindre och inte känna panik för att jag själv tycker jag kan prestera mera. Det är jag själv som till största del tar på mig för mycket och kör så det ryker. Hitta balansen i livet är något jag kommer att jobba mycket med framöver.
/Mrx

Hei! Jeg har lest rundt om på forumet et tag, men aldri tidligere skrevet noe.

Som du ser er jeg norsk, håper det går greit å lese.

Først: Fy fader hvor sterk og reflektert du er! Jeg kjenner meg helt sikker på at det kommer å gå bra. For det andre, når jeg leste din siste post, mintes jeg noe jeg hadde lest i en engelsk blogg jeg følger. Det ser ut til at A-djevelen er enda mer lumsk enn man først skulle tro.

https://mummywasasecretdrinker.blogspot.com/search?q=paws

Kram og styrke til deg! :)

Detta klarar du! 100 dagar är ju skitbra, det kan du inte kasta bort. Och jag vill ju ogärna gå förbi dig. ?

Var stark! Njut av våren! Ett liv utan alkohol är så mycket mer värt. Det vet du. ???

Önskar så att jag kunde skriva något med kraft och mod, men känner mig som en liten blöt flck på golvet.

Försöker att inte släppa in några A-tankar, men de bryter sig in ändå, trots tredubbla lås och larm.

Jag visste att det kan bli så här, har rustat gör det, men känner mig ändå helt vapenlös.

Jag vacklar. Jag tvivlar. Jag gråter.

Än så länge har jag klarat mig, men litar inte på mig själv längre. Feltänk, jag vet, men orkar inte uppbåda någon kraft för att bryta.

Hur kunde det bli så här svårt?

Kram från en liten och livrädd Vinäger, som snart skulle räkna 100 dagar.

Vad f-n skriver jag? Skulle räkna... Jag menar förstås SKA räkna hundra dagar. Någon j-a måtta får det ändå vara på uppgivenheten...

Jag provar igen, gör om och gör rätt:

Kram från en visserligen liten och rädd Vinäger, men som snart räknar hundra dagar. Hörde ni, 100 dagar.

Ge mig styrka att ta mig igenom detta! ?

Framför allt långvarig stress är farlig att gå med. Den tillfälliga är ju just tillfällig, men det är lätt att vi vänjer oss vid den och inte märker hur den skadar oss.

Finns det någon som helst möjlighet att ta ett steg tillbaka på jobbet, då det är där jag uppfattar att stressen föds?

Jag själv backade rejält i höstas, vilket blev min räddning. Även IronWill tog ett rejält kliv bakåt i karriären. Vet att det inte är lätt och på många arbetsplatser ses det inte med blida ögon, men ändå. Något kanske du kan ändra på?

Åh, denna stress som genomsyrar hela vårt samhälle. Är ingen bakåtsträvare, men önskar att vi använde alla bra framsteg på ett bättre sätt.

Hoppas att du fick en fin helg i alla fall!

Kram

Vilken hoppingivande text. Så glad för din skull. 75 dagar. Wow.

Dina ord vittnar om att du börjar landa naturligt i nykterheten. Vardagen tar över, den nya vardagen utan A. Vilken skön känsla. Problem har vi ändå, men det finn ingen gång A läser dem, det vet vi. I förlängningen blir det bara värre.

"Jag är för stark just nu för att låta alkohol få ta plats i mitt liv."

Underbart. ?

Kram