Senaste kommentarerna i forumet

Känner igen ångesten för sjukdomar.
Jag har haft dödsångest anfall, där jag vart övertygad om att jag ska dö. Man måste arbeta sig igenom. Andas. Se framåt.

Kanske leta upp en läkare som du kan prata med om dina mediciner? Berätta om dina känslor. Ta tag i situationen och ta tillbaka kontrollen. Kämpa på!

Nu är det värsta suget passerat. Men nu kommer sommar, sol, grillkvällar och rose. Ska köpa på mig lite alkoholfritt bubbel så att man har och är redo!

Jag känner mig stabilare och stadigare. Jag ser klart vilka som är mina vänner och inte. Jag har kontroll och kan styra situationer istället flr att "supa bort dom". Jag känner mig stark!

En dag i taget forstätter jag.

Jag har haft ångest i hela mitt liv mer eller mindre. Ibdag tror Jsg eller vet att Jsg tagit till alkoholen som tröst. Jag hsr druckit mycket och länge. Jag har inte velat visa någon att Jsg har haft problem. Ett tag tror jag att de märkte på jobbet men Jsg hsr hållit det i det tysta. Min man jobbar ofta dygn och jag har då druckit mer. Mitt blodsocker har gått upp och jag har sista tiden varit mer och mer orolig. Så fick jag något för ett par veckor sedan. Jag blev så yr. Kunde inte fästa blicken och kräktes. Kunde inte stå inte heller gå. Jag åkte inte in den dagen men dagen efter eftersom jag blev så rädd.När jag kom in ville de utesluta stroke. Då blev jag otroligt rädd CT skalle visade inga proppar eller blödning men en gammal skada troligen infarkt Oh jag blev så rädd. Skulle på magnetröntgen men fick inte tid direkt. Oh så spänd och rädd jag var. Jag tog min MR röntgen och så blev jag mer rädd eftersom jag väntade på svaret. Min man skulle jobba då brast det höll på att svimma och blev så rädd. Blodtrycket gicknupp massa som vid stress. Ambulanspersonalen blev så rädda Kom till sjukhuset igen och då fick ja reda på att röntgen var så fin. Ingen gammal infarkt det var ett litet blodnystan som hade snott ihop sig Jag fick massa läkemedel hem Jag är så rädd att ta mediciner eftersom jag lätt reagerar. Det är detta trauma. Ångesten är så förlamande så jag vågar inte gå ut. Jag tror jag dör. Känner overklighetkänslor mm mm. Förstår att detta är resultatet sv mitt drickande. Så jobbigt???

Börjar man kl 7 är det inte kul idag, sno en timme bara så där.
Läste något kul på fb, att det var som att klippa av en matta i ena änden och sen sy på i andra änden. Sen säga att den blivit längre.
Sista dagen på dessa pass, söndag är en bra dag systemet stängt och draken vilar.
Så väljer i dag att vara nykter, så ha fin dag där ute och styrka till er

Det går att stoppa tankar om man vill. Men det krävs ju att styra om fokus. Jag har stundtals dödsångest och då kan jag snurra in i de tankarna. Det måste jag stoppa om jag inte ska in i ett panikläge. Då är det stopptankar som gäller. Finns olika strategier för sådant. Det borde gå att applicera på det mesta.

Jättebra beskrivning av en missbrukares vardag..Alkoholen i din text kan bytas ut mot droger, sex, spel ja alla beroenden..Hjärnan letar och planerar automatiskt efter lösningar för att få sin substans eller kick..Vår vardag och allt det viktiga i livet hamnar i bakvattnet..Vill heller inte ner i träsket mer någonsin...Kram?

Välkommen hit!

Vad bra att du har slutat dricka - alltid ett klokt beslut!
Har du haft ångest tidigare när du drack?

Jag har haft massor med ångest, känner mig som en professor i ämnet ångest ibland! För mig tog det inte långt tid efter att jag slutade dricka som jag lyckades tämja min ångest, men då och då nu nykter hälsar ångesten på. Det brukar vara särskilda händelser eller sinnesstämningar som triggar min ångest, senast var igår när jag väntade på ett viktigt besked.
Det är lika obehagligt varje gång, men det finns sätt att hantera den på.
Vad är du rädd för?

Hur brukar du göra när du har ångest?
Jag har lärt mig efter många år med ångest, att ångest bara är en känsla. Jag kommer inte dö. Det är bara extremt obehagligt att ha ångest. Det är en känsla som går över, ibland är den känslan flyktig, ibland rätt segdragen.
Oftast när jag har ångest nuförtiden (sen jag slutade dricka) brukar jag försöka stanna kvar i den obehagliga känslan som finns i kroppen, och känna på den ordentligt. Analysera hur den känns rent fysiskt. Sen brukar jag försöka välkomna känslan (jag vet, det låter lite märkligt) men jag brukar tänka "Hej ångest, välkommen". Tidigare har jag försökt fly den. Det gick ett tag men till sist var varenda flyktväg blockerad och jag hade kronisk ångest. Jag drack för att få bort känslan. Jag sprang för att få bort känslan. Jag jobbade för att få bort känslan. Det går ett tag, men inte på längre sikt.
Om man istället tänker att ångest är en känsla, och att den inte skadar dig, eller någon annan, och att den får vara där och att den intensiva fasen oftast släpper om man bara låter den vara där, så går känslan fortare över.
Jag kan, när jag stannat i känslan en stund och jag känner att den kanske kommer att bli kvar, skingra tankarna med att göra något, till exempel fokusera på en arbetsuppgift eller kolla på en serie eller träna, för att få en paus från känslan i kroppen. Oftast hjälper det.

/Dee

Ja, det kanske var dumt uttryckt, men det Tolle pratar om är att skapa en förståelse för tankarna och varför de kommer och jag tror nog att i alla fall jag behöver jobba på att vara och uppleva hör och nu istället för att planera nästa steg eller grubbla och tänka. Det är klart att det inte går att stoppa tankar, men det ligger mycket i vad Tolle säger och jag märker att jag kan göra ett försök att slå bort dem genom att uppleva med sinnena. Jag menar inte att bagatellisera varken ångest eller tankar, men jag tror att det ligger nåt i det Tolle säger och mig hjälper det i alla fall hur omöjligt det än ör.

Man kan inte heller stoppa ångest.
Däremot kan man låta alltihop finnas. Även skammen.
Det är kampen mot tankarna, kampen mot känslorna som är skadliga, strategierna för att få bort naturliga mänskliga reaktioner.

Så trött i huvudet, skall prata med min chef på måndag och ta ut två veckor semester om det går. Skulle behöva lufsa omkring i skogen och få ordning på tankarna.
Hur har ni andra gjort, klarade ni bara att jobba på som vanligt och sluta med alkohol?
Är så trött när jag kommer från jobbet så jag måste sova en stund för att vila hjärnan, var faktiskt lättare de första dagarna då var jag så upp i varv av allt som hände

Så trött i huvudet, skall prata med min chef på måndag och ta ut två veckor semester om det går. Skulle behöva lufsa omkring i skogen och få ordning på tankarna.
Hur har ni andra gjort, klarade ni bara att jobba på som vanligt och sluta med alkohol?
Är så trött när jag kommer från jobbet så jag måste sova en stund för att vila hjärnan, var faktiskt lättare de första dagarna då var jag så upp i varv av allt som hände

Jag har druckit i många år.Ibland inte så mycket och ibland många glas Känner så mycket ångest nu Har slutat dricka helt för 2 veckor sedan Är så rädd. Har någon annan känt så här

Jag har druckit i många år.Ibland inte så mycket och ibland många glas Känner så mycket ångest nu Har slutat dricka helt för 2 veckor sedan Är så rädd. Har någon annan känt så här

Glad att också läsa att det går framåt för dig. Tuffa dagar kommer och går, men så länge riktningen är framåt så gör det inget om det ibland blir lite slalom :)
Önskar dig en fin dag!

Grattis till 75 dagar! Starkt jobbat. Skönt att läsa att allt blir lättare.

Och tack igen för dina ord som hjälpte mig hålla ut första veckan!

Tänk vilket grepp alkoholen kan få om en. Reder allt i sin omgivning för att få fortsätta dricka. Du går nu längs rätt stig där annat också får ta plats och växa.

Önskar dig en fin helg ?

Det sägs ju att det tar ca 66 dagar att skapa en ny vana, och kanske var det ungefär där det också blev en vana för mig. Det nyktra, det lite mer hållbara livet. Slut med berg- och dalar, nu är det mer gropar eller trottoarer, ibland en och annan kulle. Det lunkar på och alkohol eller "icke-drickande" är inte längre ett av mina topp 5-bekymmer. Jag lider inte av att inte dricka, jag känner ingen stark sorg eller längtan. Jag har andra bekymmer som upptar min tid istället ^^ Men de känns ok, för dessa är inte lika akuta som de jag upplevde i bakfylleångest eller när jag kände sug. Mycket som jag "trodde" var problem under tiden jag drack ser jag inte längre som problem så även de vardagliga bekymmerna upplever jag som färre.

Visst kan jag sakna ruset, lättheten som man känner efter de första två glasen. Men det där hejdlösa supandet, fy det saknar jag inte. Saknar inte att tappa kontrollen, saknar inte ångesten, saknar inte baksmällan och alla tvivel på mig själv. Jag är för stark just nu för att låta alkohol få ta plats i mitt liv. Men ja, självklart saknar jag de där första glasen ibland. Men det är ok, saknaden känns på en normal nivå, som man kan sakna en gammal vän - livet går vidare ändå.

Tlöööött tjej är Tlött.
Noterat ångestpåslag i kroppen mer frekvent än tidigare. Försöker göra kedjeanalys på varför men det enda jag kommer på är att jag är nervös inför måndag och antagligen gått på högvarv för länge, samt att mitt nuvarande arbete triggar igång mer ångest.

Men det är bara att acceptera det lixom, visst är det jobbigt i kroppen men så länge den bara hänger med obesvarad så ger den med sig efter ett tag igen. Ångest är inte farligt, ångest är ett symptom på något.

Jag är inte färskillt förtjust i det men får acceptera att ångesten är en del av mig lixom. Behöver inte agera på känslan eller obehaget. Notera och acceptera. Ta kontroll över mina egna känslor, inte låta dem kontrollera mig?

Jag fick en hel del gjort här hemma igår. Tänkte köra en till dag med bara pack och uppflytt. Riktigt bra vardagsmotion om inge annat, svettades och kämpade som en gnu igår ?

I kväll kommer en polare över, Funtar på att laga lasange, eller en god pastarätt. Lagade godaste köttgrytan igår?
Mat är lajf!

Hoppas ni får en fin lördag!
Fridens ?

Just de där negativa känslorna eller tankarna är de vi troligtvis vill ha tyst på och då är lösningen alkohol. Eckhart Tolle har med jämna mellanrum höjts till skyarna här inne och det finns några youtubeklipp som är rätt intressanta, som handlar om våra tankar och vad vi vinner med dem och hur vi kan kontrollera dem:
https://m.youtube.com/watch?v=j91ST2gtR44
Jag tycker det är oerhört intressant att tänka sig att tankarna kanske finns där just för att vi ska till belöningen alkohol och att vi egentligen har makt att bryta detta, men kanske måste vara lite mer medvetna i ett tidigare stadium.

Jag har ännu inte läst några av hans böcker och uppenbarligen har jag ännu inte lärt mig det hör, men det borde vara görligt att få stopp på tankarna.
Hoppas att allt ordnar sig för dig.

Har äntligen fått en riktig natts sömn, utan mardrömmar men fortfarande trött. Skulle behövt varit hemma den här perioden och bara jobbat med att sluta med alkohol, för det är så mycket som poppar upp i huvudet hela tiden.
Allt som man måste ta tag i, all skit man ställt till med och vilken jäkla sopa man är som hamnat här och gör mig helt slut. Det funkar på jobbet men sen är jag helt slut och hjärnan känns helt kokt.
25 dagar och jag mår fysiskt riktigt bra, men saknar ork mentalt får hoppas att det vänder.

Är så van att vara den starka kvinnan, som hjälper och fixar och alltid kunnat hålla masken för det skall se bra ut.
Är ju alltid lättare att fixa andras problem, ser lösningar och ge stöd.
Men när det kommer till mig själv är jag kass, lösningen har varit flykt men vad sjutton skall jag ta till nu.

Samtalet med terapeuten startade en del tankar, har ju inte berättat mina problem för någon annan. Jo berättade för min bästa vän men hon tyckte inte jag hade några problem. Är nog riktigt bra på att ljuga och hålla masken, hoppas jag kan vara ärlig emot terapeuten annars blir det ingen ändring.

Men så konstigt skulle ju skriva något positivt om vår, fågelsång men det här skulle tydligen ut.
Ni får ha en fin lördag och styrka till era kamper, jag väljer idag att vara nykter

Tack för era svar.
Ja, det hjälper mycket att berätta. Det blir som att lägga det utanför hjärnan, formulera det tills det blir logiskt.
Jag blir förtvivlad för att kampen mot den här ångesten är så lik kampen mot alkoholen. Det känns som att precis när jag landat i att jag slutat dricka måste jag göra precis samma resa en gång till. Jag försöker tänka nytt på det idag, kanske som att det här är den riktiga kampen. Jag var tvungen att sluta med alkoholen för att komma till ett läge där jag kan börja slåss. Det ger mig hopp.
Det är också som att jag känner mig alldeles utmattad för att alla livsförändringar som skulle göra livet bättre bara lämnat mig trasig, ledsen och jävligt ensam. Jag tror att jag gjort det svåra och det här är vad det blev. Men tyvärr måste jag ju se det här på samma sätt, det har bara fan precis börjat. Det praktiska var den lätta biten, som tog mig fram till läget där jag har något att kämpa för.
Det blir alltså inga nerförsbackar som jag såg fram emot, jag har som vanligt haft för bråttom, det är uppåt uppåt uppåt och jag är liksom precis en millimeter upp.
Jag tror att det här kan hjälpa mot hopplösheten. Det är som att ångesten får fäste i att den förstör något som är bra, liksom hahaha du trodde det var lugnt men här kommer jag och är skitläskig, så om jag inte låter den få den funktionen kommer den skrämmas mindre?
Jag har också bestämt att bara helt enkelt inte tillåta den att komma i närheten av att förstöra mina relationer. Jag tror att det ska hjälpa att prata med någon när det värsta sätter in, men det stämmer inte, det blir bara värre. Det är precis som att vara full, jag blir bara elak och destruktiv och kastar ur mig saker jag inte menar, det blir svårare och svårare att reparera. Jag måste vara själv i de tyngsta attackerna. Jag kan ju skriva här.
Det var någon här inne som lärde mig tänka att det går över på 20 minuter. Jag ska försöka hålla fast i det.
Idag ska jag träffa familj. Jag är livrädd. Det är inte konstigt att det här blev en av de värsta ångestveckorna, jag visste ju att jag skulle vara helt paj inuti av anspänning. Jag försökte förbereda men jag var kass på det, precis som alla tidigare försök att förutse situationer som triggar drickande, om man inte är där så kommer det ändå bara bli kaos ju, det är något som måste hända inuti först. Hur som helst, jag är rädd idag. Och lite starkare än igår. Tack för att ni får mig att känna mig oensam. Jag låtsas att ni är med och håller mig i handen.
Vad himla fint att se dig, VM, jag hoppas med hela kroppen att livet lättat lite för dig sen sist.
<3

DU är ALDRIG ensam, såå bra att du skriver här och förhoppningsvis får en o annan tanke på vad som sker o vad du kan göra..
Jag tycker att det var JÄTTE starkt av dig att säga hur du mådde, att dina( kollegor) som jag uppfattat det, inte fattar vad du blottat.. skam på dem!
Starkt av dig, stå på dig o önskar dig allt gott?

Just det du nämner är farliga triggers.. Inte lätt när man är mitt i ekorrhjulet..
Håller själv på att jobba mig ur stressrelaterat
Ska inte sudda ut mig själv helt men känner nog att jag är på rätt väg när jag städar ut
i mitt liv.. Vill leva, som du säger, i nuet och vara nöjd med att ta del av livets utbud
naturellt och något mindre materiellt. Göra ett bokslut en gång för
alla..Försöka göra rätt och inte bara ånga på när den ävvlans inre stressen gör sig påmind.
Hoppas ditt event (det är väl avklarat nu?) gick bra och att du mår ok.
Kämpa på Mrx, tror på dig..:-) Reflektera och balansera, bra uttryckt....:-)

Ha det..

//John

Har inte varit inne här på länge pga svår sjukdom i familjen. Läste om hur tufft du har det och vill bara ge dig största cyberkramen. ❤️

Jag förstår inte vad det är som händer. Jag tycker att allt är okej och att jag klarar livet ganska bra, och sen rasar jag bara plötsligt rakt ner i en spiral av självhat och destruktivitet. Jag hittar liksom inte ut. Tack för din kram.