Senaste kommentarerna i forumet

Du är faktiskt helt grym! Ett halvår nykter, och en oerhört skicklig skribent! Jag tycker dina historier är väldigt givande och stärkande. Det är fint att se en person växa så som du har gjort.

I 10 år höll jag upp med alkohol sen började suget eller längtan efter ruset.

Ett halvår har gått, det har blivit oftare och oftare, har varit hemma från jobbet, tappat humöret på jobbet, prioriterat att dricka en helg istället för att umgås med barnen.

Nu i helgen skulle det inte slutat som det gjorde... Tappade kontrollen mer än någonsin, kände att jag skiter i allt, då i fyllan. Har gjort bort mig rejält och inser att mitt liv inte kommer fungera om jag fortsätter dricka. Ångesten är total. Samtidigt känner jag att bättre att insikten kommer nu även om det gör ont och känns pest. Vad vill livet mig? Varför får jag chansen att få ordning på livet när inte andra får det?

Ett halvår passerades i torsdags.
Jag fattar inte hur det gått till.
Var det jag som gjorde det här?
Va det verkligen lilla jag?
Jag hade en riktigt tuff period under 1,5 månader strax innan halvåret passerades. Den var inte tuff i den bemärkelsen att jag var nära att ta något återfall, men den var tuff för att jag hamnade i en tankebana som ifrågasatte meningen med det hela. Lika snabbt som de tankarna dök upp, försvann de bara en dag igen.
Jag är så tacksam över att få njuta av lugnet inombords just nu.
Jag känner mig trygg i mig själv. Bekväm. Umgås med mina känslor.
Jag drack på känslor tidigare. Jag drack för att fira. Jag drack för att lugna ner mig. Jag drack för att stå ut. Jag drack för att få bort ångest. Jag drack för att jag var ledsen. Jag drack för att det var dystert, muntert, sorgligt, enastående. Jag drack för att jag var nervös, arg, glad, lugn, stressad, trött och pressad. Jag drack för att jag inte orkade. Jag drack för att orka. Jag drack hjärtekrossad. Jag drack för att jag var så jävla kär. Jag drack för att jag var ensam. Jag drack för att vara social.
Jag drack för att jag trodde att jag inte kunde fungera som en normal människa utan alkoholen.
Hur sjukt beteende?

I helgen var jag bortrest på jobb. Ett "ex" om man kan kalla det så, vi dejtade runt lite i somras och höstas, dök upp på den platsen jag befann mig i. Mitt i mitt jobb.
Vi var inte bra för varandra någonstans, dels för att han också har problem (det var väl typ sånna killar jag valde för att själv kunna dricka utan att behöva höra "oj, va du dricker!") men också dels för att jag, när jag drack, hade ett jävla humör (har jag insett när jag blickar tillbaka på alltihop med nyktra ögon) och han inte kunde tolerera att en kvinna sa ifrån. Han har aldrig varit dum med mig på ett fysiskt sätt, men jag borde ha dragit tidigare än va jag gjorde, eftersom han jobbade med en form av härskarteknik som inte var okej någonstans.
När jag klippte i höstas så hördes vi ett par gånger via telefonen, i samma veva som jag blev sjukskriven för min ångest så slutade jag också dricka i vintras, vilket han på håll hörde av en gemensam vän och började höra av sig igen. Vänligt men bestämt bad jag honom att backa och sluta höra av sig, men det fortgick. Det blev tillslut lite stalker-feeling på det hela när han tog sig in i mitt trapphus och lämnade små presenter utanför min dörr osv. Där någonstans tog det verkligen stopp för mig och jag blockerade honom för inkommande sms och samtal, på all social media och sen har det varit tyst.
Naturligtvis så hade han sett till att ha en position i helgen på min arbetsplats som gjorde honom till min högra hand.
Jag fick en riktigt olustig känsla i kroppen av detta och det dröjde ju naturligtvis inte längre än till klockan 8 på lördag morgon tills jag exploderade av ilska på honom och det liksom bara rann ur mig saker som jag normalt aldrig skulle säga till en person, men när han vevade igång med sin nedlåtande översittarattityd om att en ung kvinna som jag inte kan göra mitt jobb korrekt, då brast dammen kan man väl lite lugnt påstå.
Hade detta varit Dee för 6 månader sedan hade dammen också brustit och vattnet hade forsat fram, med den skillnaden att jag hade låtit den brista och sedan försvunnit iväg och halsat en flaska vin i syfte att "lugna ner mig" och sedan fortsatt arbetsdagen full och med en jävla attityd och varit så sjukt jävla långsint tills dess att jag typ översköljts av skuld och skam och druckit på den känslan också.
Men suget efter alkohol dök aldrig upp och när dammen brustit såg jag till att få honom bortflyttad från mig och jag fick en ny högerhand som inte tryckte ner mig och min kompetens och arbetsdagen fortskred i en riktigt god stämning och min hjärna ältade aldrig mitt vredesutbrott som förmodligen för en utomstående som inte känner mig eller denna "man" (ja, "man" - en riktig man behandlar inte en ung kvinna på det sättet som han behandlar mig) såg riktigt awkward ut.

Den nya Dee gillar jag. En tuff brud i lyxförpackning med jädra skinn på näsan som inte tar vad som helst, men som också handlingskraftigt i den där situationen såg problemet, tillät sig faktiskt med befogenhet att reagera, och löste situationen.
Och det bästa av allt? Att få reagera och känna att det var okej att bli så jävla arg utan att för den sakens skull vara full eller bli ännu fullare. Det var liksom helt genuint och faktiskt jävligt befriande på något vis. (även om jag inte vill bli arg på någon såklart, det var bara befogat i denna situation)

#me2

Helgen började redan på torsdag för oss. Både jag och frun lyckades biba för mycket vin på kvällen. Vi hade det mysigt men tyvärr glömde vi dricka varannan vatten. Vi blev ej tok fulla men vi var båda rejält trötta på fredagen. Sen har vi spolat kröken resten av helgen och mått kanon bra.

Hej vitutanvin

Grattis till dina nu 100+ dagar, starkt jobbat!!
Hade själv 14 vita månader och mådde kanon bra. Den jobbigaste delen var alla tillställningar, ”men eeettttt glas vin kan du väl ta”
Till slut blev det eeetttt glas, för jag hade ju klarat 14 mån, som resulterade i att jag snabbt kom in i tråkiga rutiner. Uppenbarligen klarar jag inte eeetttttt glas...

Under dessa månader så tog det mig 6, 7 månader innan kroppen började svara på träningen. Så ge det lite tid innan du förväntar dig underverk på konditionen. Jag menar hur lång tid tog det för dig att bryta ner den? Föreställ dig att det tar lika lång tid att bygga upp..
Känner också så väl igen mig när det kommer till tröttheten. Fick då tipset ”lyssna på kroppen och ge kroppen vad den behöver”
Sömn, mat, vatten, ro, vila, aktivitet. Allt utom A..... fungerade för mig då och skall nu göra samma resa igen. Inne på dag 2 och har lång väg kvar.

Styrke kramar till er alla!

Hörreni... Vad långa helgerna blir utan alkoholdimma. Man hinner hur mycket som helst. Lustigt, jag trodde vinet var vägen till vila. Men jag hinner vila så mycket mer utan det. Och måndagsångesten är svagare än vad den brukar vara när söndagen närmar sig kväll. Inte ser jag fram emot att släpa mig till jobbet ytterligare en vecka. Uppsägningstid är plågsamt meningslöst. Särskilt som ångesten sprider sig i kollegiet när de inser att allt de tagit förgivet att jag gör nu kommer att förbli ogjort. Kanske kan de hitta någon som kan utföra delar av mitt ansvar. Men allt? Knappast. Om de mot all förmodan hittar någon med kompetensen så är jag rätt säker på att människan inte ställer upp på det. Så... jag förbereder mig mentalt för ytterligare en vecka av att lugnt lyssna på gnäll, beklaganden och farhågor om framtiden. Men jag får inte den vanliga ”hur-i-helvete-ska-jag-ORKA” paniken.

Åh så glad jag blir av att läsa det ni skriver till mig för att peppa! Det hjälper verkligen. Jag är peppad ?

Glasögon Smurfen - du har så himla rätt! Har aldrig tänkt på tanken som räknas på det viset. Smart!!! ?

Strulan - du har antagligen också rätt. Att det är nyttigt att känna den destruktiva "draken" sätta in då och då. Så man inte får för sig att det går att hantera alkohol intaget. Tack för dina ord. Jag rätar på ryggen! ?

Adde - det ligger mycket i det du berättar också. Det förklarar varför mitt (än så länge enda) återfall blev så tokigt. Det stämmer precis, att jag försökte dricka ikapp och lite i förskott också. ?

Åter igen tusen tack!!!!
Att ni skriver hjälper mig väldigt mycket.

Ha det fint!

Oh ja, det har jag onekligen varit.
Dagarna går, senaste breakdown var i oktober förra året. Efter det har det ändå varit mer stabilt. Sista pusselbiten som verkligen landade och förändrade mitt mående är nog ändå tryggheten med lägenheten. Det är skönt.
Hoppas du också mår bra ???

Det låter som om ditt liv rullar på. Skönt att sonen naturligt kommer bort från sin pappa ett tag. Distans brukar hjälpa tankarna i rätt riktning. Hoppas du vågar satsa på kärleken. De som dricker sparsamt har ju sällan svårt att låta bli om man ber dem i en viss situation. Om man nu skulle önska det.

Kram till dig

Jag känner mig lika tacksam precis varje morgon jag vaknar pigg och utan baksmälla.

De börjar bli många nu. De baksmällefria dagarna alltså.

Dock glömmer jag aldrig att påminna mig om hur det var. Då - i mitt tidigare liv.

Sömnen är så mycket bättre.

Tänk att jag i så många år drack bland annat för att jag hade sömnproblem. När jag slutade så visade det sig vara precis tvärtom. Alkoholen gav mig många mer oroliga nätter.

-----

Kloka ord från er, G-S och miss lyckad, som vanligt. Tack!

-----

Tänker lite extra på er som just nu utkämpar den värsta striden - som senare kommer att mynna ut i den bästa.

I dag är jag nykter. Hoppas att ni orkar och väljer att hänga på.

Kram på er

Jag och sonen hade bastuinvigning i vår nya bastu..Det var så härligt. Nästan overkligt. Vi bastade och drack bubbelvatten. Gick ner till sjön, men för kallt för ett dopp..Mysigt ändå..Livet känns bra..Jag har en del nya planer..Sonen ska ju gå i skolan i en annan stad till hösten..När han inte behöver mig så mycket mer har jag funderingar på att flytta närmre havet..Vi får se..På kärleksfronten är det ganska lugnt..Finns en man som dricker sparsamt..Kanske funkar, hellre det än att vara i någon annans sug..Dvs. någon som lider av sitt beroende men har inte gjort en inre rensning..Och har då sug och psykisk obalans..Kanske försöker hantera beroendet med jobb, skärm, spel..Sonens pappa frågar om hjälp för sitt alkoholmissbruk av mig..När han är full..Jag rekommenderade honom till forumet..Jag bryr mig inte så mycket om honom..För min del kan han supa så mycket han orkar men hade varit bättre för barnen om han kunde välja ett nyktert liv..Tänker prata med honom och säga att han smsar mig nykter hädanefter...Nu är det snart semester?. Kram

Många av oss har närstående eller vänner vi kunde använt som varnande exempel. Vissa av oss vet när det börjar gå utför, ändå är det svårt att tvärnita..Vi småbromsar istället och gör uppehåll från alkohol, som kanske går bra.Det var ju inte så farligt, påt igen..När omgivningen reagerar då är vi ute på väldigt svag is..När konsekvenser märks av drickandet, känslomässigt och tidsmässigt,att vi tänker på substansen flera gånger om dagen, planerar, längtar..Då är det dags för långsiktig förändring..Med kunskap och medvetenhet,kan vi göra goda och livsviktiga val igen..Kram ?

Nykter. Dagen har varit så bra. Vaknade fräsch och fick massor uträttat. Orkat mig ut på promenad ett par timmar. Lagade god (kolhydratfattig och grönsaksspäckad) mat tillsammans med gubben och vi lyckades få alla ungarna att äta middag tillsammans vid köksbordet. Det händer inte så ofta. Men idag hade alla energi och ro i sinnet att sitta ner och bemöta varandra. Annars brukar det alltid vara någon som lider av stimuli-overload och behöver få vara ifred. Och de åt maten. I en familj med diverse diagnoser brukar det annars mest ätas enligt konceptet ”var och en blir salig på sin egen fason”. Till och med ungen som endast ätit mamma scans köttbullar i nära nog ett års tid smakade litet av det mesta. Halleluja, plötsligt så händer det! Jag börjat läsa en ny bok och har fem Wordfeud matcher pågående. Allt tipp topp. Och ändå känns det så jobbigt just nu. Rastlösheten kryper i både kropp och själ. Men det är trots allt bara just nu, och det går över så småningom. Oavsett hur det känns just precis nu i denna stund, så har det varit en perfekt dag. Och fler sådana ska det bli.

Skönt att läsa din lägesrapport. Har varit orolig ibland för att du känns så instabil i ditt mående.
Är jätteglad för att du mår bättre och trivs med livet???

Kramar
???

Jo, somnade direkt. Och kom upp men det var snurrigt på morgonen. Kom även iväg med bussen nu så nu är jag i Brno. Idag har jag mest vilat. Tror det blev stressigt igår. Sådant kan påverka mer än man tror. Jag behöver ju mina stunder där jag inte gör något alls. Viktigt ta hand om sig själv.

Men det går super på resan totalt. Blev lite snedsteg igår men ingen större skada skedd som tur är. Kram!

Hur går det på resan? Lyckades du sova? Kom du upp? Var försiktig där ute i världen... Kram

Det regnar. Jag ligger i säbgen och äter färskt bröd med mogen Roquefort ost. Ett sådant tillfälle då ett minne av mitt tidigare alkoholindränkta liv fladdrar förbi. Nu är det inte så längre, gott är det. På sista tiden har tillfällena tilltagit igen då jag kommer i närkontakt med alkoholen. Hör säkert ihop med årstid och fler spontana sociala kontakter.

I samband med mitt nuvarande arbete blev jag igår hembjuden till en framgångsrik person. Ok, tänk er en skala på 0-10 så är det en klar 10 - åtminstone när det gäller pengar. När jag kom dit för en husesyn vid 5-tiden hängde han med sin brorsa, båda påtagligt berusade.
Alldrig träffats tidigare. Trots överflöd och löjlig rikedom, en ganska trevlig kille i min egen ålder. Han visade runt och tillslut den stora stoltheten - baren. Han förklarade med ett skratt att han är både arbetsnarkoman och alkoholist...
Alkoholen och problemen de medför är lika för alla. Men på denna nivån är det ingen som ifrågasätter. Personalen öppnade bara dyrare flaskor. Jag hade redan under rundvandringen klargjort för tjejen som serverade att hon kan servera mig vad som, utan att fråga, så länge det är alkoholfritt. Varför gjorde gör jag så? Det är säkert en kombination av att jag inte vill förstöra stämningen, eller kanske vill slippa att förklara mig. Därför är det fiffigt att förekomma frågan.
Idag tillbaka till min egen verklighet. Den är mycket enklare, och den är alkoholfri!

Trevlig helg!
//PP

Fårstår inte riktigt, men det var snällt skrivet, Skillnaden! ☺
//PP

Tack för att du tittar in och kommenterar. Jag har varit mycket nära att göra som du, och uppgradera till sprit. Jag har börjat lusläsa procenten på vinflaskan, och letar rätt på en med 14 eller mer. Det var bara ett par veckor sedan jag tänkte om vinet att ”Fan det funkar ju inte längre. Nästa gång får jag köpa något starkare också, att ha som backup utifall att...” Vi gör så rätt, du och jag, som kommer tillbaka hit och samlar kraft och mod att röra oss mot en friskare framtid! Kram

Mitt ögonlock har svällt upp igen. Ytterst oklart vad det locket håller på med tbh. Samma ögonlock varje gång.

I natt har jag sovit själv. Eller själv och själv, med min lille vovve. Han tyckte att 06 var en rimlig tid att väcka mig. Det tyckte inte jag, så vi sov till 08.

Det är lördag morgon och jag är hemma själv. Nyhetsmorgon och kaffe. Ligger i soffan och tittar ut på trädtopparna. Det är vackert här.

Nu har det snart gått ett år sedan jag började skriva. Midsommarafton om jag inte minns helt fel. Nu i slutet har det varit mer sporadiskt. Jag har inte behövt det på samma sätt. Jag tror fortfarande att självreflektion och att få ner sina tankar är svinviktigt. Jag vet bara inte om detta är mitt forum längre. Jag är inte på långa vägar klar med min självutveckling eller vart jag vill i livet. Men jag trivs. Jag älskar mitt liv just nu. Trotts att det är stressigt ibland.
Jag tror inte jag kommer tappa bort mig själv igen. Allt destruktivt ligger bakom mig. Jag har aktivt valt bort mycket som var en del av mitt liv bara för ett år sedan. Sen vet jag inte vad som händer i framtiden, men det får vi ta då. Kanske kommer det fler kriser. Antagligen. Men det är då.

Jag blir fortfarande berörd över min egna resa när jag tänker tillbaka. Tror jag känner stolthet. Egenkärlek. Jag trodde verkligen inte jag skulle kunna må såhär.
Visst är jag trött. Visst har jag en sårbarhet. Visst har jag allt det där också. Men det jag verkligen har är nuet.

Nuet är det du har också.
Precis just nu.
Ta aktivt vara på det.

Fridens ?

God morgon glasögon smurfen!
Är själv tillbaks i detta forumet efter 2 års uppehåll och känner igen mig själv i din berättelse.
Tyvärr har jag det senaste året uppgraderat vinet till sprit för att få ”tyst” i huvudet efter en lång arbetsdag.
Är så imponerad av dig att du tog steget från den arbetsgivare som fick dig må dåligt, starkt av dig!

Förra gången jag var aktiv på dessa sidor så hade jag 14 månader utan en enda droppe A. Jag mådde så bra, både i kropp och själ.
Skall försöka komma till detta läge igen med hjälp från er alla och en stor portion envishet.

// vissen ros

Trust me! Andra föräldrar kolhydratbombar sina barn och andras stup i kvarten. Det kan du inte ens i vild, dålig fantasi fö ihop.

Haha, som du vet har jag första onyktra fredagskvällen på typ 80 veckor iaf ?. Öl efter öl beställs där tanken är att, så full är jag inte. Men jag vet att kroppen kommer vara uttorkad imorgon. Törst efter vatren etc. Men det är ju priset jag får betala. Lite somcatt om jag vill gå naken genom alska i februari är priset att jag blir frusen som fan.

Gah, men ypp om sex timmar är mot planen!

Så osocial. Orkade inte ens hälsa på de övriga som bor i rummet.

Kram

Yes! Nu har jag första nyktra fredagkvällen på länge under bältet! Det var jobbigare än förväntat, men görbart. Imorgon ska jag vakna fräsch :)

Mycket läsvärda tankar! Att hamna så långt ner i A-träsket så man inte behöver undra... Det är inte eftersträvansvärt. För mig sa det pling en dag när poletten trillade ner. Det finns ingen regel som säger att man MÅSTE vara alkoholist för att sluta dricka. Det finns inget att bevisa. Vem som helst som vill får sluta dricka. Och behöver man ett forum som detta till stöd... ja då är det nog bäst att sluta skyndsamt, medans man ännu kan. Kram på dig!