Senaste kommentarerna i forumet

Tror att man behöver erfarenheter mot att tillslut lyckas! Konsekvenstänk och långsiktiga mål. Du gör detta bra och inspirerar till ett nyktert liv.
Kram?

Farliga tankelekar eller ett sätt att hantera sjukdomen, huvudsaken är att du har styrkan och modet att fortsätta din resa. Tror det kan vara nyttigt att få känna hur stark Draken är i sin vilja att ta över din hjärna och själ.
Så idag är du en vinnare som bara lekt med en farlig tanke, så klappa dig själv på axeln och sträck på dig???
Kram Strulan❤️

Vill bara skicka lite vit pepp här från en missbrukare till en annan så här en extra helg.

Just i dag är jag nykter och mår bra. Vet också att det blir följder. En positiv start av morgondagen med andra ord.

Har extremt mycket att göra på jobbet. Allt ska klaffa inför både sommarsemestrar och nyrekryteringar till hösten.

Åh, vad jag skulle vilja rida på känslan av att ta en öl, ett glas vin, två öl, två glas vin, en whisky, två, tre, fyra... FAN... En eller två FLASKOR av ovannämnda vore guld värt.

Men - som sagt - i dag är jag nykter och tillåter mig vara nöjd med det. Varför skulle jag inte vara det?

Kram på er ?

Du vet väl att det bara är rent ljug det där med att ”det är tanken som räknas”... Planen du gottar dig i må mycket väl vara att du ska svepa en bag in box och kedjeröka, men det är bara handling som räknas :) Annars skulle jag vara jääääkligt vältränad, kan jag lova. Jag har tänkt på att träna flera gånger om dagen hur länge som helst... Och flera av mina kollegor skulle vara superbra på sitt jobb, om det var tanken som räknades. Ack och ve. Sorgligt nog är allt som det är, trots så himla många storslagna tankar... Men just nu i ditt fall är det ju toppen att tankar och planer inte förändrar ett dugg. Du är nykter. Du förblir nykter. Ha en trevlig kväll!

Just nu sitter jag och kämpar hårt mot alkoholsug och nikotin sug.
Jag vill sååååå gärna dricka vin och röka cigaretter. Känna den där avslappningen som vinet skänker. Ansvarslösheten och tillförsikten som vinet ger efter bara en enda klunk. Har spenderat en helg med en vindrickande rökare och bara längtat efter att få ge efter för suget. Egentligen var det bara ett dygn, om jag ska vara ärlig, men det kändes som 4 dagar. Spöket dröjde sig kvar och pockade på hela långhelgen. Jag ville göra personen sällskap. Jag ville också dricka vin och röka. Men jag gjorde det inte. För rädd för att göra bort mig om jag inte kunde behärska mig med Ett glas vin. Istället började jag planera för en dag då även jag skulle kunna få njuta som den här personen. En dag då det bara var jag ensam (inte inför barnen) och en bag in box och ett paket cigaretter. Kanske någon vän som klarar att se mig full kunde få vara med. Och så bara gå lös och ta en rejäl fylla. Bara för att få känna det där sköna en gång till. Bara en gång till.

Jag har fortfarande inte släppt den planen helt och hållet. Men jag vet att jag borde. Jag borde verkligen verkligen lägga ner alla såna tankar helt och hållet.
För om jag tillåter mig en dag så finns inga som helst hinder för att jag inte ska tillåta mig att planera in flera “fina festdagar”.
Jag var helt oförberedd på att suget skulle drabba mig så oerhört starkt och hårt den där helgen då vindrickaren var och hälsade på. Trodde inte alls jag skulle bli berörd. Jag har ju varit nykter länge nu. Tar nykterheten för givet. Prestationsglädjen är borta för länge sedan och ersatt med tankar som det var väl inget. Jag drack ju inte ens så himla mycket, om jag jämför mig med många här som varit och fortfarande är lååångt djupare nere I träsket än jag någonsin varit. Så vad hade jag att gnälla över. Det borde inte ens varit ett problem för mig att sluta. Jag drack inte tillräckligt mycket för att min nuvarande nykterhet ska vara en prestation.

Jag vill inte alls fira längre. Känner inte att jag är värd det över huvud taget. Undrar om det går att byta namn på tråden....

oj vad gnälligt det blev idag.

För att höja stämningen lite kan jag ju berätta att jag haft två riktigt härliga vardagar med underbara stunder med ungarna, trevliga luncher med vänner och en riktigt bra arbetsdag också :) Livet känns största delen av dagen riktigt bra ändå :)

Man kan vara trött på att vara nykter, men man blir ju ännu mer trött av att dricka. Så jag hoppas att du finner lugn i nykterheten och slipper besvikelser idag och imorgon!! Det kommer att kännas bättre snart.

Ledigt imorrn då... Det är ju smutt. Men hej och hå vad trött jag är på att vara nykter. Redan. Precis just nu skulle jag vilja hälla i mig rödtjut och låta de senaste dagarna rinna av mig. Fast jag vet ju att det där lugnet i vinet är en illusion. I vinglaset finns endast besvikelse nu för tiden, inget lugn, ingen tillfredsställelse. Om man dessutom har fattat beslutet att hålla sig nykter så är det inte bara en besvikelse längre, utan även ett misslyckande. Sådana behöver jag definitivt inte komplicera min något hysteriska tillvaro med. Det är mycket nu... Men snart semester. Och sedan nytt jobb... Då blir det mycket igen, antar jag. Men annat mycket. Hoppfullare mycket.

Ja, med det menar jag att livet får tillåtelse att fortsätta flöda igen. Jag har haft ett riskbruk/missbruk av a i nästan 20 år. Jag gillade ruset och avslappningen som a gav samt smaken av vinet.
Ingen i min närhet har någonsin funderat på om jag har haft problem med spriten. Och inte har jag haft turen att ha haft baksmällor med ont i huvudet och så, bara varit seg trött och sur.
I många fall drack jag för att få tiden att gå, för att få sova och stressa ner i från jobbet. Min arbetsplats är inte den roligaste med mycket stress och några vuxna som inte släppt högstadiet ännu utan mobbar en utvald i taget.
Har funderat länge över mitt alkoholintag, men har liksom inte kunbat låta bli flaskan mer än 14 dagar tidigare. Nu är jag på dag 36 och det känns så bra.
I och med min gastric bypass i november förra året så har jag förmånen att sjukvården tar blodprover för att se hur det står till. Mitt visade bra värden i allt itom just en förhöjning i det som visar leverns raktion på a. Då skruvade jag på korken och konstaterade att nu var det bra. Jag har inte lovat att aldrig dricka, det har jag gjort förr och inte lyckats. Jag har ett uppehåll nu, och det ska bli långt.

De texter och berättelser ni har delat med er av har varit till stor hjälp, särskillt när suget dag 20 fick mig att räkna sekund för sekund, sedan timme till timme, innan dag för dag gilldes i gen.
Pch första veckan var en ögonöppnare jag hade små men tydliga abstinensbesvär. Det var läskigt faktiskt.

Då insåg jag att jag är beroende på allvar.

Nu går det bättre samtidigt som jag utsätter mig för en omgivning som inte begriper problemet.

Jag som har en vikyl modell större och fina viner och annan finare sprit kan ju inte ha problem, eller?

Jah har berättat för alla i min omgivning om mitt blodvärde och jag skyller fegt nog på min gbp när jag förklarar varför jag numera är nykter på aw, fester och middagar. Bara till min kusin har jag sagt precis som det är, och nu till er med.

Det jobbiga är reaktionen; men så tråkigt! Kan du inte dricka alls, inte ens ett glas?

För det första, varför är det tråkigt? Det finns andra goda saker att dricka, testa granaräppeljuice.
Och nr två, jag gillar ruset och smaken, det stannar inte vid ett glas.

Ja, det är en svår tid med bjudningar, grillkvällar, uteserveringar o.s.v.
Och då känns det tråkigt att ha ett alkoholproblem. Är man singel så kanske det kan finnas bättre begagnade gubbar som av nån anledning inte svingar glas och bägare i tid och otid?
Jag som också är en tant med oregelbundna arbetstider, önskar dig en fin dag tillbaks!!

Så var vi här igen med sol= vill du komma över på ett glas, grillfest osv alla är ju lediga i morgon.
Nej alla är inte lediga hela servicekåren jobbar dvs jag, inte vill jag ha ett glas heller = grinkärring.
Har aldrig tänkt på att allt snurrar runt alkohol i umgänge, tv och i böcker den trötta polisen skall alltid ta en whisky.
Fick frågan om jag inte skulle träffa någon, varit singel ett tag. Men hur sjutton skulle det gå till. Bättre begagnad tant, som har druckit färdigt. Inga middagar med vin här inte, inga lugnande drinkar som gör än avslappnad.
Det får bli ett senare problem, just nu har jag fullt upp med mig själv.
En gnällig Strulan önskar er en fin dag med mod och kraft?❤️

tiden tiden tiden springer så glatt och jag med den.
Bröllopet gick fantastisk bra, jag överraskade mig själv hur bekväm jag var att leda dagen och kvällen. Pratade i mikrofon å grejer. Brudparet var jätte nöjda, jag med.
sen gick en till vecka på högfart på jobbet. Jag är bra, jag presterar. Det är lite mycket men det är kul så jag tänker inte på det. Har märk av att jag får ute svårt att andas ibland, lixom andas högt upp. Sen kom Helgen som var och jag hade min födelsedagsfest. Massa folk och alla var så jävla vackra och hade verkligen lagt fokus på outfits. Jag fick en session på korset av en vän och blev lite hög på livet, hej endorfiner <3

Men kraschen kom och söndagen var helt jävla mörk. Riktigt mörk. psykiskkollaps. Jag vet ju att jag behöver vila- ändå springer jag. För det är kul, bara kul saker, men det spelar lixom ingen roll egentligen. För stressen sätter sig i kroppen ändå.
Var hos barnmorskan i måndags för att hämta ut nya Pringar, och hon tog blodtryck som vanlig. Hon såg orolig ut och tog testet igen.
Jag hade 150/96, där och då sa det mig inte mycket. Men vad jag förstått nu är det jävligt högt som 30åring när det inte finns någon ärftlighet i släkten. Jag fick inte ut mina Pringar. Det var för hög risk för blodproppar och blev ett wakeup call för mig. Jag måste, behöver, vill ta det lugnare igen. Inte planera upp varje dag och helg. festen det är kul saker. jag behöver komma ut i skogen mer, vara hemma i min lägenhet mer. (nu har jag bott mer tid hos mrniceguy än hos mig, sedan jag flyttade in. Hej samboliv XD) Jag fick något nytt mellanpiller iallafall, aldrig gått på Ppiller tidigare, eftersom jag haft så svårt att komma ihåg saker. Jag vill INTE gå på piller egentligen. inte alls. men jag vill INTE bli gravid. Då tar jag hellre en blodpropp.. anyhow.

idag jobbar jag hemma, och mrniceguy är på arbetet så jag har egentid nu. Det är välbehövligt. känner hur hela jag slappnar av. Hade behövt sova ett dygn eller två.
Det har onekligen varit mycket nu. snart semester. Men först ett telefonmöte.

Fridens ^^

Tack, för ett fantastiskt inlägg. Att få vila. Exakt där befinner jag mig också just nu. I lugnet. Tacksamhetens lov...

1 vecka har gått sedan jag klättrade upp i sadeln igen. Är såå tacksam att jag snabbt lyckades vända om på rätt väg igen. Tacksam och skärrad. Varför tillät jag mig? Efter flera månader!!! Varför tänkte jag att jag var ”värd” ett glas vin? Varifrån kom tanken att det är lite synd om mig om jag inte får dricka vin??? Ångrar mig bittert men väljer att tänka att det korta återfallet var en nyttig erfarenhet och en påminnelse om hur otroligt lätt det är att trilla dit igen. En påminnelse om att vara en ödmjuk nykterist.

Orkar inte kämpa mot A längre. Vill inte ha berusade människor och deras bröl i mitt liv längre. Mår ju så fantastiskt bra när jag lever helnyktert. Tycker om mig själv, fokuserar på rätt saker, är närvarande och tillåter mig själv att bara vara jag. Nya Sofia. Gillar henne.

Idag är det studentmottagning för en kompis dotter och fest för en kollega. Är inte alls orolig. Kommer att skåla i a-fritt bubbel och gå hem tidigt. Ser fram emot em och kvällen. /Sofia

Jag ligger på rygg i vattnet på den strand jag drev i land på bland vrakbitarna av min båt som sänktes i stormen.
Då kämpade jag för mitt liv, kämpade för ett värdigt liv, tog mig upp hostande och fräsande ur det salta vattnet.
Sedan dess har jag hållit mig på land. Ibland går jag ner i vattnet, då jag har kontrollen och då det inte blåser storm och vågorna är otämjbara.
Det är sällan tyst och lugnt på stranden, trots att jag oftast som oftast är helt själv här.
Det är ett ständigt sorl av tankar och känslor som pågår kring stormarna och vrakdelarna, de lugna vattnet, de höga vågorna, strömmarna och tidvattnet.
Det är liksom aldrig tyst.
Men så idag när jag kom till stranden och började min morgon, låg vattnet spegelblankt och solen sken, några stackmoln gled förbi.
Jag tittade ut mot horisonten och andades in den ljumma luften.
Långsamt vadade jag ut i det turkosblåa vatten som jag en gång för 179 dagar sedan klev upp ifrån med tacksamhet att livet valt mig - eller var det kanske tvärt om?
Jag la mig på rygg, flöt runt och bara njöt.
Och det var tyst. Det enda som hördes var det knäppande, bubblande ljudet under ytan.
Inga pågående diskussioner i mitt huvud, ingen tanke på nykterheten alls, ingen längtan efter alkoholen, ingen känsla av att behöva ha kontrollen och granska min omgivning för att ligga steget före, inte en enda tanke på varesig beslut eller räknade dagar eller något.
Bara lättnad i kroppen.
Och det måste vara såhär det är att leva för en frisk människa utan allergi/anafylaxi mot alkoholen, låg jag där och tänkte.

Gick upp ur vattnet. Tog min pinne och skrev ner det jag är tacksam över idag i sanden, innan kvällen blir till natt.
* Tacksam över att en hel arbetsdag bara få koncentrera sig på det jag håller på med. Just här och nu.
* Tacksam över att vara accepterad men också att kunna få vara medmänsklig, en i gänget och att känna empati.
* Tacksam över att jag får äga min tanke och tid, att inte tanken är att hinna dricka eller över när jag får dricka nästa gång igen. Det är frihet det!

Har varit spelberoende. Nu beroende av annat.

Det är verkligen en hemsk känsla att inte minnas någonting. Vill aldrig mer vara med om det igen. Önskar dig all lycka också.

Så fint att dela med oss, all lycka till dig i livet❤️

Jag landade ett riktigt drömuppdrag idag. Som genom ett magiskt mirakel vill jag säga, men så är det ju inte, utan genom hårt jobb och kompetens och för att riktiga prestigepersoner på verkliga positioner tycker om det jag gör.
Det är dags för mig att växa in i mig själv. Det hände något längs vägen, jag blev livrädd och säker på att misslyckas. Jag vill vara den här vuxna kvinnan i början på en superspännande karriär, och den frånskilda småbarnsmorsan som sliter upp och ner på världen för att få livet att gå ihop. Men den där ledsna alkisen som skriver sin egen undergång kan väl gå och dö nu tycker jag.
Grattis mig.

Hej allihopa!

Nu var det längesen jag skrev här. Jag delade med mig av min historia den senaste gången jag drack och jag satt med tårarna i halsen och berättade om mitt liv. Men hur har det gått för mig? Svaret är att det har gått bra mycket bättre än jag hade kunnat hoppats på. Det allra största steget som jag tog var att söka hjälp för min depression och fått gå till en läkare och prata om att jag eventuellt lider av bipolär sjukdom. Både antidepressiva och antipsykotiska har blivit utskrivna och jag mår bättre än jag gjort på flera år. Förutom det har jag träffat en man som jag varit tillsammans med i snart tre månader och som har varit insatt i mina psykiska problem och mina alkoholproblem. Han är ett fantastiskt stöd i vardagen och som jag alltid kan prata med om det skulle vara något som jag mår dåligt över.

I mars fick jag ett antagningsbesked till en ny utbildning. Och gissa vad? Jag ska få gå på musikhögskola till hösten! Det har varit en av mina drömmar som jag aldrig trodde att jag skulle få uppfylla och det har verkligen varit en motivation till att hålla livet på rätt bana och blicka framåt.

Jag har varit (nästan) nykter i ett halvår nu. Det enda som jag har druckit är ett glas mousserande vin när jag fyllde år, två öl på en kompis födelsedagsfest och ett glas vin hemma med pojkvännen. Jag har gått på en mängd fester men där har jag enbart druckit cola light eller så har någon kompis åkt till systembolaget och köpt alkoholfri cider till mig. Nu på fredag tar jag ut min ingenjörsexamen och då hade jag tänkt dricka ett glas mousserande vin - men sen får det räcka. Än så länge har jag inte haft ett sug efter att dricka mer när jag väl har druckit och det ser jag som ett stort framsteg. Men än så länge kommer jag fortsätta att vara nykterist och inte ta det för givet att jag inte trillar ner i alkoholträsket igen.

Det finns såklart dagar när jag mår dåligt och skulle inget hellre önska än att sänka en flaska vin, men det är något som jag ännu inte har förverkligat och inte kommer att förverkliga heller. Jag vill vara nykter för min egen skull och jag vill göra mig själv stolt. Därmed har det heller inte varit svårt att tacka nej när folk har erbjudit mig alkohol på fester.

Jag är övertygad om att det kommer bli bra med mig i framtiden. Till hösten väntar ny stad och en ny utbildning. Och för att fira att jag har varit nykter i sex månader ska jag först äta en glass och sen åka och hämta ut min nya telefon.

Over and out för mig :)

Det finns inget värre än att vakna dagen efter en fylla och börja leta i sin mobil efter vad man gjorde igår. Vem man ringde, vem man sms:ade och vad man skrev på sociala medier.
Jag känner igen mig exakt! Det är en hemsk känsla att inte minnas någonting.
Önskar dig all lycka, att komma på rätt väg och att komma bort från det självdestruktiva beteendet! Bra att du hittade hit! Det gjorde jag också av en slump och här känner man sig inte ensam i sitt beroende.

Har legat i soffan hela dagen. Ibland bara stirrat rakt fram, ibland bläddrat i mobilen en kort stund. Inte ätit, inte gjort någonting. En psykolog sa till mig en gång; "det är ångesten som talar om för dig att du ska sitta i soffan hela dagen". Fetångesten har talat till mig idag. Bakis, men undrar om jag inte druckit vin om jag hade haft det hemma ändå. Eller behöver inte undra, vet att jag hade gått All-in tills flaskorna är slut. Men nu har jag ju bestämt mig, får inte lyssna på rösten som luras och säger att jag kan köpa en bag-in-box och bara ta ett glas då och då. Imorgon kommer jag vara i närheten av ett Systembolag. Måste gå förbi, gå bara förbi för guds skull.

Jag kom in här av en slump då jag googlade; "somna i solen med vin", vilket jag ju gjorde igår och fick den där feta minnesluckan från klockan ett på dagen fram till i morse. Kände så igen mig när jag läste din tråd så erkände för första gången "högt" för mig själv att jag har problem med A. Kämpar också mot snusbegäret sedan fem dagar tillbaks. Tror jag drack lite nästan i panik igår över att det var så jobbigt med abstinensen. Hoppas det går fortsatt bra för dig.

Man hinner fundera mycket, när man ligger i sänge och kurerar sig.
Är avundsjuk på de som går på AA, bor på en liten ort och det kommer inte hända att jag går dit.
Här i hålan känner alla varandra, så tänker inte möta grannar och jobbarkompisar ?
Men själva tanken med AA gillar jag och tror att de som lyckas väljer dessa vägar.
Att bli påmind och få se att man inte är ensam med dessa problem. Men just nu tar jag stöd här och lyssnar på beroendepodden när jag behöver påminnas.
Skrämmer mig när jag läser om de som tar ett återfall efter lång tid/ för vet inte om jag skulle orka ta mig tillbaka igen.
Kanske är bra att vara rädd, då kanske jag låter bli.
Så fortsätter att jobba med mig själv och tar ett steg i taget// kram Strulan

Exakt så kände jag också när jag skrev här för första gången (eller rättare sagt när jag började smygläsa offline). Kamp tillsammans är mer effektiv än ensam kamp. Här vet alla hur det känns. /Sofia

Vad hände igår egentligen? Jag ser i historiken i mobilen att jag pratat i telefon med tre olika personer. Minns inget. Var ute på en promenad, kanske sprang en runda. Minns inget. Träffade en person och grät, skickade konstigt meddelande till en annan. Minns inget. Gud vilken ångest.

Jag tänker att jag inte ska köpa mer A. Måste sluta innan något hemskt händer. Att något värre än det som redan har hänt händer.