Senaste kommentarerna i forumet

- Vad är det bästa med nykterheten Dee?
Jag sitter tyst en stund i telefonen. Min f.d vinpimplande väninna, den kvinnliga varianten av "Grannen" i Beck har alldeles nyss i telefonen sagt en mycket djup sak. Nyktert. Hon har sagt att hon verkligen funderat sedan hon nåddes av att jag "tagit tag i mitt liv" som vi så många gånger alltid lite skämtsamt sagt på fyllan.
Att ta tag i sitt liv behöver väl knappast definieras, ni fattar själva.
- Det bästa med nykterheten? svarar jag till sist med en känsla av att någon lagt en kunglig mantel på mina axlar och givit mig ett stort förtroende. Jag vet att hennes fönster var öppet ikväll liksom, jag hörde det på något underligt vis i tonen i telefonen. Jag fortsätter lugnt, då jag funderat ut mitt svar under ett par sekunder ".. Det bästa med nykterheten är helt klart att jag inte känner att jag behöver dricka på sinnesstämningen jag är i."
- Hur menar du Dee? Dricka på känslan liksom?
- Ja... rätt och slätt vad det låter som. Jag har liksom kontakt med den riktiga Dee nu. Dee´s känslor. Jag känner och jag tillåter mig själv att känna. Accepterar liksom.
Det blir tyst i luren en kort sekund så jag fortsätter:
- Jo, men jag har haft under de senaste åren så enormt svårt att tackla känslor. Bra känslor, som till exempel när man gillar någon, eller det har gått bra med nått man rott i hamn. Då har jag druckit för att "fira" och spä på den känslan ytterligare. Att få pika i glädjen liksom. Andra gånger har jag druckit för att jag är ledsen och vill fly från det som gör ont inombords. Har jag varit likgiltig så har jag druckit för att inte va så jävla plan, för att få känslostrecket att röra på sig, skit samma i vilken riktning.
- Okej.
- Det funkar ju ett tag. Men till sist får man bara ångest, så var det för mig i alla fall, och där har du det igen. Ångest är någon form av känsla i kroppen = dricka på det med och få ännu mer ångest, kemisk ångest, sen har det liksom bara tuggat på i det spåret.
Jag fortsätter:
- Så det bästa med att vara nykter är att kunna få känna känslan av att känna, för mig är det en ynnest och något jag när jag har bra dagar, som i dag, kan göra att jag får hybris nästan (haha) Idag har jag gått runt och myst och fått en kick av att bara ha känt mig glad och att jag har grejat det här i 6 månader utan en droppe nu på torsdag. Att äntligen efter 6 månader kunna känna att jag får vara glad, jag kan fira inombords, jag behöver inte höja sinnesstämningen med alkohol, jag är bara nöjd just nu! Och tacksam!
-

Vissa dagar är det så överjävligt kämpigt, det kom smygande efter 4 månader nykter och varför har jag ingen aning om. Jag antar att det har till bearbetningen att göra. Andra dagar går det plättlätt. Det svänger så otroligt fort, det kan diffa på ett par dagar/en vecka.
Jag har lärt mig en hel del av mig själv och hanteringen av de svårare stunderna, beslutet om att vara nykter har aldrig ifrågasatts till den yttersta nivån, absolut inte, men stundom undrar jag vad allt det här är värt och vad som skulle få mig att verkligen tippa över, men jag är så jävla medveten om det att det känns som att jag har chans att se det om det skulle komma.
Dagar som denna är ju lite mer skönare att leva i. Det är då jag verkligen bidar min tid åt reflektionerna kring nykterhetens fördelar och jag ägnar dagen åt att tänka att jag är extremt tacksam över vad den här resan gjort med min självbild, men också med hur jag behandlar mig själv inombords, främst mentalt men också fysiskt.

Aldrig det där första glaset.
Aldrig leka med elden du ändå aldrig kommer kunna tämja.
Aldrig övermod.
Bara ödmjukhet.
/Dee

Alltså, så mycket klokskap det finns på detta forum. TACK! ? Ni får mig att känna lite mindre skam.

Skam är en naturlig känsla. Tack och lov har jag aldrig skadat någon annan än mig själv när jag druckit. Är så tacksam över att mina barn hann bli vuxna innan mitt drickande eskalerade och tog över en stor del av vardagen.

Visst gäller En dag i taget. Klokt, simpelt, enkelt. Även om vi vet att det inte alltid är så. Men det är ett bra utgångsläge. Ska försöka anamma det igen.

När jag tänker på att påverka någon i fel riktning handlar det om att inge hopp om att vi kan dricka ibland, även vi som har druckit oss till ett beroende. Erfarenheten visar att så tyvärr sällan är fallet. De flesta av oss kan helt enkelt inte det. Märk väl att jag skriver de flesta.

L-glutamin är en aminosyra som hjälper vid sug. Tror att det i första hand har använts för sockerberoende, men har visat sig fungera bra även mot alkohol. Jag skickar efter det från ett nätapotek, får inte skriva varifrån här, men googla så hittar du/ni det. Förvånansvärt bra för många. Själv löser jag upp cirka en matsked i vatten och dricker på fastande mage cirka 30 minuter före frukost. Inget varmt får intas samtidigt. Många tar det flera gånger om dagen, då suget sätter in.

Ska våga mig på att uppdatera lite oftare. Håller med om att man inte måste kommentera i allas trådar. Så gjorde jag under en lång period, ville önska alla nya välkomna och ge uppmuntrande ord till var och en. Men det höll inte i längden. Förstås. Så typiskt mig... Men ni ska veta att jag tänker på er. Mycket och ofta. Särskilt alla vänner jag fått under de snart två år jag hängt här. Skrivit och gråtit. Fått inspiration och en hel del skratt. Kommit framåt gång på gång. Som sagt, här finns så otroligt mycket klokskap. Ni är otroliga.

MIRABELLE! Det måste ju vara du. ? Som jag har funderat över hur det har gått för dig. Du har varit saknad. Precis som Skillnad, som nu heter Skillnaden, dyker du upp och överraskar. Tråkigt dock att det inte gått som du föresatt dig. Dock - det här är en process och alla lyckas inte första gången. Inte andra eller tredje heller för den delen. Hoppas verkligen att du stannar ett tag och uppdaterar. Gillar skarpt ditt sätt att skriva.

Nu blev det två inlägg samma dag. Blev så glad över era kommentarer, så ville genast skriva något.

Tack för att ni finns. Tack för att vi finns för varandra. Vad var det nu min käre M sa efter ett av mina återfall... Tillsammans är vi varandra. Det stämmer, så är det. Forumkärleken är stark. Alla vet hur det känns - på ett eller annat sätt. Visst, vi gör vår egen resa, vilken kan se ut på många sätt. Men en sak har vi gemensamt - kampen mot vår fiende och vän Alkoholen.

Kram på er

Har också tänkt mycket på det här med sug och abstinens. Har ju tidigare trott (i min enfald) att det är jag själv som VALT att dricka alkohol. Att jag VALT att gå till systemet. Nu tänker jag inte så längre. I mitt fall så har jag ett sug som måste stillas. Ett begär. Jag vet att jag inte borde och att det är skadligt att dricka den mängd jag gjort.
Och ändå gör/gjorde jag det. Man vaknar på morgonen och tänker: Idag ska jag inte dricka, jag måste dra ner, det börjar bli farligt osv osv. Framåt eftermiddagen är förnuftet som bortblåst och plötsligt är man på väg hem med en kasse.
På senare år har jag verkligen försökt att dricka måttligt. Tänkt på det varje dag. För mig är det nog ett kraftigt sug som gör att jag inte kunnat låta bli. Gillar egentligen inte att bli full, ändå blir jag ju det. Har provat att köpa alkohol med låg procent för att kunna dricka som andra och inte ”tippa över” efter ett tag och få sug efter mer och sen till slut bli packad. Efter två-tre glas får jag bara begär efter mer...Blir som fixerad. Det måste väl vara sug?

Jag har ofta läst om ”suget efter A” här på forumet... Jag vet inte om jag någonsin känt ett sug efter A. Inte sådär som jag kan bli helt galet sugen på pizza, för att det är så förbannat gott. Efter mycket funderande har jag kommit fram till att jag egentligen inte ens tycker om alkoholhaltiga drycker. Vin är det jag dricker, men inte tycker jag det är speciellt gott egentligen. Första glaset tar ofta emot till och med... Men om man smuttar slinker det ner, och andra glaset smakar inte så tokigt. Varför i hela friden dricker man då??? Jag har kommit fram till att jag helt enkelt dricker för att bli berusad, avtrubbad. Inte redlös, bara ta udden av... livet. Och så har det nog alltid varit. Och det är därför lagom blir mer... mer blir mycket... och mycket blir ännu mer över tid. För den där sköna avtrubbningen infinner sig inte lika lätt. Är det DET som är ”sug”, längtan efter avtrubbningen? Själva alkoholen i sig är jag inte så särdeles sugen på... I ärlighetens namn.

Long time no see... Nu minns jag inte vad jag kallade mig då, men tror det klingade franskt och började på M. Jag vågade mig in här igen idag, efter att jag lämnade forumet utan ett ord för ca ett år sedan. Ledsen för det. Jag har tänkt på er alla. Men jag avgjorde att jag kunde ”dricka normalt” trots allt, och ville inte påverka någon åt fel håll. Eller så kanske jag förberedde mig för att återuppta mitt vinande i soffhörnet i lugn och ro... Vem vet. Det är där jag har hamnat igen iaf, med vinglaset i soffhörnet. Nu tänkte jag resa mig igen. Ska vi försöka tillsammans igen? Kram

Det var drygt ett år sedan jag hängde här. Jag var osäker på om jag verkligen hade alkoholproblem eller om jag var nojig. Avhållsamhet var inte outhärdligt, mer grådassigt och trist. 100 dagar helnykter utan problem. Följt av att bara ta ett glas vin eller två vid restaurangbesök. Strålande. Jag lämnade forumet när det pågick en del tjafs jag inte orkade ta del av. Och så kände jag mig litet larvig som hängde här och skrev som om jag visste något om alkoholproblem. Det var ju uppenbart att det gick alldeles för lätt för mig att förändra mitt drickande till något hälsosamt. Men så sakteliga smög sig gamla mönster på igen. Stresshantering med vinglaset i soffhörnet. Ensam. Att inte kunna slappna av och ”få tyst i huvudet” utan det där vinet. Nu kan jag dricka en hel flaska själv på en fredag eller lördagkväll. Bara för att få ro i själen. Så nu är jag här igen. Jag börjar i rätt ände den här gången. Har sagt upp mig från arbetsplatsen där den psykiska ohälsan härjar och den ena efter den andra sjukskrivs för utmattningssyndrom. Med följden att vi som fortfarande står upp får axla bördan de inte längre kan bära, plus vår egen. Efter semestern vänder jag blad. Och då vill jag vara nykter.

Jag tycker inte att man sviker någon om man dricker. Man faller inte. Man är inte svag. För då ligger det ju nära att man inte är riktigt ansvarig för det man gör.

När man däremot uppför sig illa, sårar sina kära, ljuger, stjäl eller slår sönder någons saker eller till och med ger sig på någon verbalt eller fysiskt, då ska man skämmas. Det är då man har gjort bort sig som människa. Och alla de där försyndelserna, sker ju oftare och lättare när man är berusad.

För mig varit bra att prova det där med "En jädra dag i taget". Löftet heter inte " Ett helt liv i taget". Nykterheten är ett aktivt val vi tar varje dag. Är det inte så??
Man avstår inte från alkohol för att kolla hur duktig man är. Det gör man väl för att det har försämrat livet.

Så för mig har du inte gjort något fel, Vinäger. Du är fortfarande en föregångare för mig och jag har mycket att lära fortsättningsvis.

Jag önskar dig en fin dag, där du känner att du tar rätt beslut för dig själv. Fortsätt gå framåt och ta hand om dig!

Vänd på dina eventuella skamkänslor och tänk hur du själv så många gånger peppat och stöttat andra här inne på forumet med samma besvikna skamkänslor...
Det är mänskligt att känna skam för att man svikit sig själv eller andra. Om man inte gjorde det så hade man varit en psykopat...
Eftersom vi alla härinne känner skam när vi gjort något vi inte vill så är vi ju normala, eller hur?
Och därför ska vi inte förminska oss själva när det svajar.
Vi ska kämpa vidare för detta är ett långlopp för många medans andra klarar det lite snabbare. Märk väl snabbare och inte bättre...

Vinäger, jag känner igen mig så himla väl i dig och jag har precis som du druckit den senaste tiden.
Och det är ingen annan härinne som triggar igång mitt sug, det kommer bara från min egen ångest och oro
Nu har jag bestämt att jag ska göra ett nytt försök och jag känner samma motivation som i höstas då jag höll 49 dagar.
Önskar dig allt det bästa och hoppas att du tittar in här ibland så man vet hur läget är. Man behöver ju faktiskt inte följa allas trådar och kommentera. Det kan ju bli en stress i sig.
Glöm inte att rummet här heter "Förändra sitt drickande"
Och visst har vi förändrat vårt intag sedan vi startade här Vinäger!

Kramar och lyckoklöver till dig!
??????

Tack för boktips! Både Robert Laul och Rebecka Åhlund har ju varit gäster i Alkispodden!

Jag kan tipsa om Robert Lauls "Alkisbarn" och Camilla Kuylenstiernas "ansvars FULL".
Fantastiskt bra böcker också!

Såå glad att jag ramlade över den. Boktips är också Rebecka Åhlunds bok ”Jag som var så rolig att dricka vin med”. Helt fantastisk läsning!

Såå glad att jag ramlade över den. Boktips är också Rebecka Åhlunds bok ”Jag som var så rolig att dricka vin med”. Helt fantastisk läsning!

Du har kämpat och kommit väldigt långt i din resa mot ett hälsosammare liv. Dina inlägg har varit och är uppskattade och inspirerande. Vi är ju alla människor med våra olika förutsättningar och livsöden. Ingen kan klandra eller dömma dig för att du är öppen och ärlig. Jag hoppas att få läsa mer inlägg av dig här inne framöver. En dag i taget..
/Mrx

Oavsett man har bestämt sig för att sluta helt, ta en paus eller kämpa med att dricka normalt så är det för sin egen skull man gör det. Oftast. Klart att man gör det för sin familj eller vänner osv om de har tagit skada av ens drickande. Känn inte att du måste be om ursäkt för någonting.
Forumet dömer ingen. (Hoppas jag)
Det är ju det som är det fina.
Alla kämpar här och kampen ser olika ut för alla men är säkert lika svår och tung för var och en av oss. Men vi är alla lika under solen. De som lyckas hålla upp ser jag som förebilder och inspiration men jag motiveras lika mycket av alla. Även dom som är på andra nivåer.
Man behöver känna att man har en tillhörighet. Det har vi kanske inte ute i livet men här är man bland vänner.
Du nämner L-glutamin, blir nyfiken, vad är det? Och vad är det bra för? (kan det här med Google, men är trevligare att ha en dialog;)
För övrigt hejar jag på dig och följer gärna din kamp. Ha en fin söndag

...vad jag ska skriva. Eller rättare sagt hur jag ska formulera mig. Såg att min text om Smusslande pusslande ännu en gång finns under "Från rådgivarna" och skäms lite.

Varför?

Många här har följt min resa och jag har fått oförskämt mycket respons emellanåt från alla fantastiska människor här på forumet. Ni alltså. Jag har alltid varit brutalt ärlig - åt båda håll.

Efter nyår verkade allt släppa och nykterheten kändes självklar. Ett tag i alla fall. Jag fick sedan kämpa mot giftet på alla sätt och vis. Suttit på händerrna och väntat ut det värsta suget har jag fått göra många gånger. Till slut gick det inte längre...

Vad hände?

Ingen fara, dock. Ännu så länge. Det sistnämnda är viktigt: Ännu så länge. Jag har druckit kontrollerat några gånger utan att falla tillbaka. Ännu så länge. Vet förstås att jag leker med elden, utmanar ödet, är ute på väldigt tunn is, men vet inte vad jag ska göra.

Ännu så länge.

Ok, jag vet att jag borde kunnat stå emot. Så många andra här har ju klarat det. Tror jag att jag har ett värre sug än andra? Nope, inte alls. Veta kan jag förstås inte, men antar att jag bara inte klarade det.

Hur kunde det bli så här?

Tja, A började uppta precis all min tid. Antingen genom sug eller att försöka motstå detsamma. Jag orkade till slut inte. Kände att jag inte kunde andas, leva eller njuta av något i tillvaron. Svagt? Säkert, men just då föll jag. Nu har jag som sagt druckit några gånger sedan mitten av april och tankarna på A har lugnat ner sig. Lustigt nog var första gången dagen efter mitt inlägg om att jag lyckades låta en öppnad whisky stå orörd.

Framtiden då?

Eftersom jag är en av dem som tror att det är endast en bråkdel av alla som druckit sig till ett beroende som kan lära sig att dricka kontrollerat, är jag förstås rädd. Ironiskt nog är jag en av få som aldrig suktat efter eller försökt att bli en normaldrickare, vad det nu är. Har ju alltid sett mig som helvit i mitt fortsatta liv. Men just nu funkar det inte.

Äter mina Naltrexon och dricker mitt L-glutamin varje dag. Kanske är det dessa som gör att jag kan bromsa i tid. Dricker två-tre öl ibland och känner mig nöjd. Ännu så länge. Ännu så länge. Ännu så länge.

På något konstigt sätt vill jag be er om ursäkt. Så många har trott på mig. Känner mig som en svikare, även om jag självklart förstår att det är mig själv jag sviker mest. Har ingen aning om hur det kommer att se ut om några veckor eller månader. Kanske vågar jag uppdatera hur det går. Total ärlighet har för mig alltid varit viktigt, men det har tagit emot att skriva här. Visst, för den nyss nämnda skammen, men också för att jag är rädd att påverka någon i fel riktning.

Så nu vet ni hur det ligger till. Ber inte precis om att ni ska hurra, men döm mig inte alltför hårt. Det är jag så bra på själv.

Tack för allt stöd. Ni är bäst. Men det vet ni väl redan.

Kram på er

• Att jag är nykter och har kontakt med mina känslor, att jag inte längre känner ett behov att dricka på känslorna oavsett om dom är positiva eller negativa!
• Att jag har ett jobb jag verkligen trivs med för närvarande.
• Att jag och min hund har en mysig och lugn helg trots att jag har varit dundersjuk i förkylning.

Vill slå ett slag för en podd jag lyssnar på just nu som handlar dels om att vara nykter men också ur en medberoendes perspektiv.
”Min nyktra resa” heter den - check it out!

... bara dåliga kläder...! (Hävdar ur-och-skur-skogsmullen här ?)
Det doftar ju så gott i skogen när det regnar!

till Alkispodden!

Det blev några avsnitt igår & fortsätter med några idag oxå.
Väldans bra och intressant.

här också Sofia!
Det du beskriver stämmer så himla bra in på mig också.
Jag vaknade idag upp nykter och var pigg och mådde bra igen. Idag kliver jag in på dag 88 i mitt nya nyktra liv.
Blir så glad att du också känner dig stolt för det ska vi verkligen göra.
Ja en dag i taget är det som gäller. En del dagar är lite jobbigare än andra men det funkar bra.
För mig har det hjälpt att erkänna min sjukdom som alkoholist. Sjukdomen är ju med rätt vilja och hjälp synnerligen behandlingsbar.

Så Sofia stort tack för ditt och alla andras inlägg på forumet.
Vill önska er alla en fortsatt skön söndag!???

Exakt så! De där timmarna när jag annars skulle ha druckit. Men jag tackar Gud för alkoholfri öl. Underbart gott!

Skön söndagmorgon. Jag vill så gärna säga till mig själv att jag aldrig mer kommer att dricka A. Säger det också och hoppas av hela mitt ❤️ att det ska vara sant. En dag i taget var det visst. Det klarar jag lätt. Just idag...
Älskar mig själv i nykterheten. Rannsakar och njuter på samma gång. Skäms och är stolt på samma gång. Skäms för att jag i så många år har dykt in i A:s falska njutning. Stolt över att jag inser det nu. Stolt över att jag gjort något åt problemet.
Idag är en bra dag! Tack, vänner på forumet för att ni finns och delar er berättelse. Det hjälper mig oerhört.
Jag heter Sofia och är alkoholist. Jag heter Sofia och är, trots det, en bra människa! ❤️

Märker också att vi tänker lika!
Precis som du beskriver är inte socialdrickande ett problem utan ensamdrickandet. Ett glas som vill bli fler.
En stunds avkoppling och flykt varva ner..
Sedan kommer ångest, illamående och trötthet dagen efter.
Har försökt att öva upp konsekvenstänk och vad är bäst på lång sikt inte på kort sikt.
Att träna hjälper mig och sedan bara vara. Just de där få timmarna en fredag eller lördag mellan 17-21
De timmarna mår jag ibland skit! Oftast uttråkad. Men dagen efter är obeskrivligt härlig om jag avstått vinet.
Jag blir pigg, ser livet ljusare, en stolthet infinner sig och styrka!
Kram?

Avskyr verkligen när suget gör sig påmind. Längtan efter att vara ”normal”. Strävan efter att kunna ”dricka normalt”. Tycka-synd-om-mig-känslan för att jag inte kan dricka A alls längre. Kämpade länge med vad jag skulle ta till som ersätter det som vinglaset gett mig när jag sjunker ner i soffan. Det är den saknaden som alltid fått mig att dricka igen efter en vit period. Inte socialdrickandet, utan mitt ensamdrickande...
Men de erfarenheterna har också lärt mig vad som är ett faktum idag. Jag är alkoholist. Ingen vet det mer än jag. Ingen ser det. Men så är det. Tack för dina tankar. Vi tänker väldigt lika märker jag när jag läser. Vi får stötta varandra. Tack!

Det är härligt att vakna med en klar hjärna och bra känsla i kroppen. Jag är lite besviken på vädret här i Stockholm. Har planerat för en vända till skogen idag. Ta med lite fika i ryggsäcken och ge sig ut på vandring är super nice. Det kanske klarnar upp lite längre fram på dagen. ?

Tre månader av mitt liv är ju som varit otroligt lärorika och viktiga för resten av livet.
Semestern närmar sig men just nu skrämmer det mig inte, svårt kommer det bli men hoppas att styrkan finns där.
När man nyktrar till ser man allt med andra ögon, ser andras problem med alkoholen.
Vill verkligen inte bli den där tanten som påpekar andras problem och fel.
För vem är jag att säga det, jag som gjort allt det där själv och lite till.
Är jag öppen med mitt egna problem, nej inte ännu och kanske aldrig.
För jag måste jobba med mig som människa, alkoholen är en del men problemet så mycket större.
Allt jag gör blir för mycket eller flykt ifrån något säkert en diagnos på adhd om man frågar expertisen.
Så detta året skall gå till att lära mig lagom i allt, lära mig säga nej och att vara rädd om mig själv.
Fortsätter att lära mig hur jag funkar och bromsa när det börjar gå för fort i livet.
Hoppas ni får en riktigt fin söndag// kram Strulan❤️