Senaste kommentarerna i forumet

@miss lyckad Jag är så glad för din skull ❤️ Bra att ni skyndar långsamt.

Kram 🐘

@Andrahalvlek Det finns anknytningsteorier om feeling not dealing, att man agerar mest på känslor. Sedan dealing not feeling, att man agerar mest på att undvika att känna och köra på. Det bästa är om man kan ha både, feeling and dealing, att man både kan känna sina känslor och även köra på. Tänker att om man vuxit upp i en miljön som varit lite ”dysfunktionell” blir det lätt att man lär sig trycka undan sina känslor och bara kör på ändå i livet eller att man mesta agerar på känslor men blir lite handlingsförlamad. Man kan också ”tro” att man är i kontakt med sina känslor då, men det bottnar inte riktigt för man har inte lärt sig hur man kommer i kontakt med sina äkta känslor. Man känner ofta oro och är ängslig. Så att komma till feeling and dealing, innebär att ha kontakt med sina äkta känslor och sedan kunna hantera dem och handla utifrån det. Att man blir ett sant själv, autentiskt jag, den du är innerst inne, då du är i kontakt med dig själv, dina känslor och sedan handlar utifrån det. Motsatsen är ett falskt själv om man inte har fått möjligheten att utforska känslor mm och lärt sig att anpassa sig i den miljön man växt upp i.

En terapiform som jag tror på och hört mycket goda resultat från är EMDR. Här kan du läsa mer om det https://emdr.se/vad-ar-emdr/

Alltså jag tycker att det är så spännande och fascinerande med att nyfiket utforska sig själv. Man kan verkligen få ett ännu bättre liv genom att komma i kontakt med sitt innersta, det är som att hitta en skatt❤️

Idag jobbar jag dygn. Här på jobbet hinner man tänka mycket. Snart är det midsommar, då jobbar jag en del också. Alla mina barn kommer hem med sina familjer på Lördagskvällen. Det var längesedan vi alla var samlade. Det blir mysigt!❤️🦋🌺. Jag träffar mannen som bor i närheten fortfarande. Det känns bra på alla vis, han är pålitlig. Men ändå bäst att ha framtidstro, samtidigt som man tar det med ro. Vi grejar tillsammans med ved och andra göromål kring våra hus och hem. Jag har träffat hans ena dotter, och han har träffat 2 av mina syskon. Jag har ju dejtat några stycken under dessa 7 år jag varit själv. Det har oftast slutat med att jag upptäckt beroende, eller att vi varit för olika för fortsatt relation. Ibland har jag tänkt att jag nog passar bäst själv. Svårt att hitta någon bra match. Men jag har aldrig gett upp helt. Just för att det har varit flera magplask, så är det svårt att verkligen våga fullt ut. Nu känns dock allt enklare, eftersom vi bor så nära. Jag känner till hans bakgrund och han känner till min. Vi är väldigt öppna mot varandra, och värjer inte för det mörka i våra liv. Vi får se hur allt fortskrider, men otroligt skönt att ha någon som stöttar och finns, även när livet är lite tuffare ibland. Vi har en del gemensamma bekanta, det är också trevligt. Vi har badat på samma ställen som unga, men aldrig träffats tidigare. Vi är en bra matchning, hur bra, det får tiden utvisa. 🌟🌟🌟

@Varafrisk Tack för din omtanke ❤️ Jag ska suga vidare på den karamellen! Syftet med all form av terapi är ju att inte trampa i samma fälla gång på gång. Lära känna sina mönster och hitta strategier att gå runt istället för att klampa rakt in i saker.

Kram 🐘

@Se klart det där att få folk att förstå saker och ting som gäller andra människor, det är nog enligt min erfarenhet tyvärr bara förspilld energi. Brukar inte hända. Bättre att du försöker skydda dig själv så gott du kan. Ja, så tänker jag. Önskar dig lycka med det växande, jag är ivrig att komma ut o inspektera men precis fått rapport att hjortar ätit upp alla blommor, tom clematisen. Surt! Kram!

@Andrahalvlek Tänkte på det här med traumaterapi. Jag har berättat om några händelser när jag var barn för min terapeut. Händelser som hon bedömer har varit traumatiserade för mig men som jag aldrig skulle tänkt vara ett trauma. Jag tänkte att trauma är mer övergrepp av olika slag och som du skrev krig mm. Jag har även kroppsminnen från min dotters olika maniska perioder. Som tex när jag ser ett 010-nummer i displayen. Jag får katastroftankar och på endast några sekunder har pulsen stigit….Jag tänker att nog skulle väl du kunna vara i behov av traumaterapi både när det gäller din barndom/uppväxt/ditt yngsta barns födelse/starten på hennes liv/sjukdomsperioder. Du ger till så många men var rädd om dig. Allt gott t dig❤️

Kram🌺

@vår2022 Vilka härliga morgonrutiner du har 😊

Ja jag hade gissat att det var nåt sånt med enheterna. Jag har inte fått någon tillsägelse iaf. Jag är fullkomligt på det klara med att det inte är några strategier som läggs upp för att inte dricka och jag använder det, precis som du uttrycker, som träffpunkt. Jag försöker sprida lite glädje och hopp i tillvaron. Men att omskriva alkohol till enheter, blomsklossar och gud vet vad tycker jag distansierar mig från kärnan vad som ledde mig hit - alkoholen. Jag kan inte heller se hur det kan trigga enbart..det borde ju kunna avskräcka likväl. Väcka minnen varför man ska vara försiktig. Jag menar inte på något sätt att sätta mig på höga hästar - jag har stor respekt för vad som ledde mig hit.🥰 Så jag skriver en snutt i stugan som lite trivsel - och sätter nollan - för att det ska vara på riktigt. Annars kan jag möla min tråd full av ord som ingen skulle läsa 🤣

Jag har kollat till mina odlingar på ägorna här (balkongen -det tog max 2 min) jag har tomat, chili, morötter, rädisor, ruccola, zucchini, gurka, sockerärtor och "morning glory" jag importerat helt själv från Thailand. Ska försöka ta mig ut på en promenad och skingra tankarna och lufta hjärnan. Känner mig bakis idag. Drömde otäcka drömmar hela natten bla att jag och min systerdotter hittade hennes mamma knivmördad 😭😱😨 Jag har så lätt att bli påverkad av drömmar långt in på hela dagen och ibland i flera dagar -det är så hemskt.

Hoppas du får en fin löptur i skogen
🩵

PS. Traumaterapi känns kanske överdrivet. Jag tänker på att folk levt i krig och misär liksom. Fast jag kan inte hjälpa alla andra. Men jag kan kanske hjälpa mig själv. Att inbilla sig att livet framöver blir orosfritt är ju en utopi.

@Se klart Jag håller med. Oron måste ju försvinna inåt i kroppen på något sätt. Att det är så vi gör med oro och stress, sen barnsben. Idag är det svinsvårt att bearbeta både de känslorna och beteendet eftersom jag inte minns min barndom. Ytterst få glada barndomsminnen har jag, någon skolavslutning, somrarna hemma hos morfar etc. Jag minns verkligen inte allt det jobbiga.

Men när jag lyckades bli ihop med, och till och med bli sambo med, en alkis så kom klumpen i magen tillbaka. Då fick jag flashbacks från barndomen. Den orosklumpen i magen levde jag med för jämnan. Jag gick på nattgammal is i ett halvår medan sambon gick på antabus. Min psykolog sa: ”Du har två val - leva med oron för återfall eller bryta med honom.”

När han tog ett återfall fick han flytta nästa dag. Tack och lov att han hade flyttat hem till mig! Det tog ytterligare några dagar, sen försvann klumpen i magen. Han drog hemåt igen, cirka 15 mil. Jag blockade honom i alla kanaler. Ett halvår efter den incidenten kraschade jag i utmattningsdepression för tredje gången.

Oron för min yngsta dotter och henne diagnos, mående, framtid osv har givetvis fått mig att oroa mig massor. Långt inombords. På ytan har jag satt upp ett happy face och snudd på trollat för att få allt att lira. Hemma, på jobbet, skola, vård osv.

Jag har hjärntvättat mig själv så mycket i att tänka positivt och göra det jag kan, och strunta i det som inte kan göras, så att oron har gått och gömt sig. Långt därinne finns den, och den nöter liksom på mig inombords. Och när oron antingen kulminerar eller släpper kraschar jag mentalt. Det är som om någon slår mig med att bollträ i bakhuvudet. Krasch.

Jag har funderat på traumaterapi. För att komma till rätta med den stackars oron som finns där långt inom mig och gömmer sig. Inte ens när det inte finns något att oroa sig över kommer den till ro. Och den kan vända upp och ner på hela mig på en millisekund.

Just sjukvård är jobbigt tex. Yngsta dottern, och jag, låg på sjukhus hennes första fyra månader. Varje kvadratcentimeter av henne är undersökt i jakt på diagnos. Med åren fick hon fler diagnoser, och så har det hållit på. Blodprovstagning var en mardröm när hon var liten, men det lärde vi oss att klara av riktigt bra. Krävde mycket jobb.

Men om det krisar riktigt rejält, som när hon fick hjärtmuskelinflammation för två år sedan och hamnade på IVA i två veckor, samtidigt som jag hade det kämpigt på jobbet, så accelererar min oro så till den grad att till slut är det som att rycka ut kontakten. Hela kroppen reagerar med ångest 24/7. Jag slutade sova, tappade alla mina förmågor, och blev till slut sjukskriven för fjärde gången med utmattningsdepression. Allt vi har varit med om tidigare kommer tillbaka, som om man häller en spann vatten över skallen på mig.

Hmm, jag ska kanske lägga pengar på just traumaterapi framöver. Ska kolla vad Mindler kan erbjuda.

Stort tack för din input ❤️

Kram 🐘

@Carisie Verkligen morgon lördagsmys att få valda delar upplästa högt av maken❤️. Mitt morgonmys på helgen är alltid densamma. Upp och släpper ut mina två hundar på tomten för morgonpink. Knäpper på kaffekokaren som jag laddat kvällen innan. Går själv på pink😂. Fixar frukost till hundarna som sitter ute i givakt till jag kallar in dem. Sedan tar jag mitt kaffe till sängen och hundarna galopperar efter mig och vi kör morgonhälsningar. Sedan lägger de sig tätt in till för att sova lite till och läser nyheter/DN och kikar in här och planerar min dag. Så nice!😁

Det finns historia i varför man säger ”enheter” i ”kaffestugan”. Om jag minns rätt så har det funnits medlemmar som blivit lite upprörda av att det där tidigare nämndes olika sorters alkoholdrycker som skulle drickas, mängd eller hade druckits och att det kunde trigga andra kämpande medlemmar till att dricka. Synpunkter på att man lätt i kaffestugan mer ”underhöll” sitt beroende och drickande än att diskutera och skapa strategier för att vara måttlig. Även admin var inblandad då det blev lite hett och rörigt. Därför kom ordet enheter till som jag minns det. Kaffestugan är väl kanske mer som en träffpunkt, där man checkar in kort om hur det går/gått med en kaffe och man går inte in så mycket på djupet och ber om stöd. Alla träffpunkter är viktiga och vi har olika behov av hur vi vill prata/hur mycket och djupt om alkohol och vi har olika sätt att ta oss an vårt alkoholbeteende. Jag nämner också gärna saker vid sitt rätta namn för att inte gå in i ett undvikande beteende. Summan av kardemumman blev ”enheter” för att även ta hänsyn till övriga medlemmar. Det är vi själva som skapar innehållet och trivseln i detta forum och det verkar som att detta blev ett resultat som accepterades och godkändes i kaffestugan.

Idag blir det löptur med hundarna i skogen och lite trädgårdsfix. Har odlat ätbara saker och ogräset vill växa ikapp! Ha en fin söndag!🌞💕

Ps. Tänk att jag varje varje dag har förmånen att känna stor tacksamhet över det faktum att jag inte dricker. Wow!

Godmorgon del 2 😊
Lunchgäster kl 11, upp och hoppa efter kaffe och lite funderingar i sängen denna morgon.
Vädret är mulet men alla mina plantor mm hade överlevt veckan. Det är så fint här nu! Mitt första år med köksträdgården- spännande. Potatis, lök, ärter, fänkål gurka och tomat. Och massa blommor. Och kål! Och broccoli. Ja vi får se hur det blir med allt.
I stora perennrabatten tampas jag i hjärnan med en stor iris som skymmer en nyplanterad ros. Hm.
Sen håller jag på och flyttar runt mina krukor för att få dem liksom i nån harmoni. Jag köper ju blommor som jag gillar när jag ser dem- sen är det inte säkert att de passar ihop..
Ett dygn i vilsamt tempo väntar. Imorgon är det tandläkare i stan- och jobb.
Jobbar även veckan efter midsommar sen blir det (minst) 4 veckors helt ledigt. Det var väldigt länge sen! Ska välkomna ett nytt barnbarn, det blir sommarens höjdpunkt. Fira en 30-åring och åka på lite kortare resor. Det blir bra.
Kram på er och njut av dagen nu 😍

Godmorgon
@heh jag fattar de här med att få nog, och det var ju bara helt rätt att dra gränsen så som du gör. Mina utsikter för en anställning är rätt små, även om jag iofs kan jobba med allt möjligt. Just precis nu är det yttre livet anpassat efter det jobb jag har men är inte främmande för att ändra på det (flytta till mindre etc). Men det orkar jag inte ta ställning till just nu.
Främst vill jag att företaget ska förstå vad som händer när man sätter inkompetenta människor att leda en verksamhet.
Jag är säker på att det kommer att gå bra för dig! Kram 🤗

… att sova. Svårt att koppla av och känna mig trygg i att någon annan skulle ”ta hand om”.
Jag tror iaf jag förstår life av det du beskriver.. stor kram 🥰

Jag återknyter till ditt svar ovan. Att lära sig att inte känna oro (när föräldrar bråkar/dricker) är inte att man inte känner oro, utan att man kanaliserar den på annat sätt. Tänker jag. Man kan vara så fylla av oro att själva beteenden blir bekymmerslöst. Om man läser lite om affektteori blir det ganska logiskt. Liksom att bära på så mycket skam i sig själv, att konsekvensen blir att vara skamlös.
Ofta har de där jobbiga känslorna liksom konverterat och är inte helt lätta att få fatt i. Det är svårt för den alltid glada- att hitta sin känsla av sorg, kräver forskande och mod. När mina föräldrar grälade var mina öron som tefat. När de blev fulla likaså. Jag reagerade med att ha svårt

Alla fina, kikar in en kortis. Blir ju inte ofta precis. Måste komma in o läsa sen om hur ni har det, för mig går det bra i alla fall.
Fick en bra grund, står stabilt i nykterheten. Mycket ändrar sig vartefter tiden går och det på ett så positivt resultat så man kan inte fatta det där i början, eller hur? 4.5 år är det snart för mig. Såå gött, björnkramar🤗

Vi uppträdde i ösregn 🤣 Bland det knäppaste jag gjort. Men vi höll oss varma genom att sjunga och dansa, och det var roligt. Roligt minne blir det.

Kram 🐘

@Sattva ❤️Ja, jag tänker också att det kommer bli bra en dag! Något som jag har varit medveten om men medvetenheten har inte gått in i mig på djupet det är det här med energitjuvar.

Jag har en kollega som är vikarie h oss. Började h oss i början på förra året och kommer sluta sista augusti. Hon är trevlig och lätt att prata med. Så jag sökte mig lite till henne mycket pga att jag kände mig ensam. Det visade sig att hon kände sig ensam. Vi pratade inte så mycket m varandra på jobbet. Sitter på olika plan. Hon är sekreterare och jag behandlare. Så vi skrev/skriver på Messenger…långa meddelanden…och det blev mycket negativt om vår arbetsplats. Saker som jag mer konstaterat att så är det dessutom kunde hon likna min syster väldigt mycket i vad hon sa till mig. Det var i all välmening men jag kände att jag behövde inte de råden…ville/vill bara kunna säga saker utan att det blir så stort. Faktum är att hon är en energitjuv för mig…även om jag inte tycker att min arbetsplats är den bästa så tar det negativa så otroligt mycket energi och det leder ingen av oss framåt vare sig hon el jag. Jag känner att vi kan ha liknande behov av en kollega men jag känner att jag kanske inte får det på min arbetsplats. Så jag försöker känna inåt och känner att jag måste vara mig själv…att ge utan behöva få tillbaka. För att uppmärksamma en annan person, säga ngt positivt det ger mig själv så mycket.

Nu måste jag sluta skriva för jag ska sminka mig. Min man och jag ska åka utanför stan och äta på en ”finrestaurang” brukar inte göra det men idag får det bli så. Vi firar 33 år som gifta min livskamrat och jag❤️ Det har inte alltid varit så enkelt, ibland har jag tvivlat och att han fortfarande valde mig efter alla år som jag satt i fåtöljen och drack. Han blev ju dock starkt medberoende. Så mycket tungt vi har mött i vårt liv och även mycket glädje men tack och lov så har vi valt varandra hela tiden🙏🏻❤️Jag är ytterst tacksam för det🙏🏻 Om inte jag hade varit nykter hade vi inte valt den restaurang som vi ska besöka ikväll eftersom vi måste köra bil. Så jag ser framemot kvällen!

Kramar 🌺💕

I ungefär 10 år har jag på olika sätt försökt kontrollera mitt drickande med varierande resultat. Det senaste året har det dock gått bättre än någonsin. Jag tog hjälp och hittade tillslut vad jag känner är den ultimata lösningen, antabus. Jag har nämligen kommit på att nyckeln till att jag ska kunna hålla mig nykter är inte bara att hålla de långsiktiga vinsterna synliga för mig utan även den omedelbara konsekvensen är nödvändig. Den konsekvens som antabus ger.
Detta gav mig ett lugn och ett hopp som är svårt att beskriva. Plötsligt kunde jag vara, och är, den jag alltid önskat. Min tro på mig själv i nyktert tillstånd vet inte så många gränser.
Men det är bräckligt så klart. Det är också en tro jag har. Tron på alltings bräcklighet.
Så när min tro på mig själv är som starkast passar jag på, för jag vet ju också att det inte krävs särskilt mycket för att rubba den. Jag passar på att skaffa mig ett fantastiskt jobb, passar på att skapa en fantastisk version av mig själv, passar på att bygga upp en lika fantastisk relation till mina barn. Inget av detta hade funkat om jag samtidigt dricker, det vet jag av erfarenhet.
Alkohol har alltid gjort mig dummare och fulare än vad jag egentligen är. Den har sövt mig men också gett mig pauser från mig själv. Jag har tänkt att de varit välbehövliga. Och det kanske de har varit, jag tror säkert många av oss använder alkohol för att undkomma oss själva.
Sist jag hängde här i forumet hade jag ett större behov av komma undan den jag är. Tack och lov är det behovet mycket mindre idag.
Det tragiska i min strategi är att jag lägger väldigt stor vikt vid min Antabus, den är avgörande tycker jag. Den ger mig den sista styrkan jag vet att jag behöver. Därför är det tragiskt att min kropp plötsligt bestämt sig för att jag inte tål den...
Mina levervärden har flippat ur, märkligt och en smula komiskt då de aldrig gjort det när jag drack. Även kliniken är förbryllade.
Först fick jag panik när jag fick beskedet, kände att min kropp stod och hånskrattade åt mig och att allt var förlorat.
Detta var i måndags, har varit på kliniken och vi har en ny plan. Återigen träffat en läkare som gav mig hopp. Fick ännu mer panik när jag insåg att min vanliga läkare inte kunde ta emot mig men den nye såg mig också och jag lugnade mig. Jag har minskat dosen och har tagit alla tänkbara prover. Nu kan jag bara vänta och se även om det inte är min starkaste gren.
Det var en bräcklig lösning, det borde jag vetat.

@Se klart Fy! Det är så hemskt när jobbet tar all ens energi. Så ska det inte vara! Det är så vanligt idag att folk mår dåligt på grund av sina arbeten! Jag är en av dem, jag sa ju upp mig som du kanske läst! Läskigt men jag kände att det inte går längre, jobbet åt upp all min tid, tänkte på jobbet dygnet runt för jag försökte finna lösningar men tillslut när jag bara grät och kände att det tagit över hela mitt mående då fick jag ta detta beslut! Jag vet fortfarande inte vad jag kommer göra efter min uppsägningstid men jag söker jobb och hoppas på det bästa 🙏❤️.

Jag hoppas verkligen HR lyssnar på dig och kan hjälpa dig!
Underbart alla fall att du somnar så gott efter du börjat terapin!❤️ Kram

Gick och lade mig kl 22 och sov till 9. Lillprinsen har nog varit vaken sen 7 men så länge jag sover så låter han bli mig. Det är kärlek det ❤️ Nu har jag ätit frukost, ska packa ryggan och dra till skogs några timmar. Den här gången precis vid havet, så lillprinsen lär nog bada. Jag är inte så badsugen, det har utlovats regn i eftermiddag.

Ikväll står det uppträde med kören på schemat. Utomhus. Inte sugen ett endaste dugg. Men jag gör det för körledarens skull. Vissa saker gör man inte för sig själv utan för andra. Det finns plats för sådant fortfarande i mitt nyktra, sanningssägande liv. På med leendet, fake it until you make it. Min körledare betyder så mycket för mitt mående generellt att jag gör det här utan större problem. Det lilla motståndet jag känner kör jag över, det handlar bara om några timmar av mitt liv.

Jag är pigg och utvilad, snart trött efter en långpromenad, och nöjd med skogsvistelsen. Då fixar jag att sjunga en stund - och jag kommer att njuta av det när vi väl gör det. Om det inte blir inställt pga regn, risken är stor.

Trevlighelgkram 🐘

@Sattva Håller med ❤️

@Vinäger Så fint ❤️ Jag upplever själv dagligen storheten med ett nyktert liv, och att dela det med någon vore verkligen mysigt 🥰 Men jag klarar mig utan gubbe, jag har lillprinsen som sällskap 24/7 nästan, förutom de timmar jag är på jobbet eller på annat hundvänlig ståhej. Mycket sällsynt dock, jag föredrar hundinkluderande ståhej.

Kram 🐘

@aeromagnus Grattis till att sonen gått ut nian och att det till hösten väntar nya äventyr för er båda! 🥳🥳🥳 Lite fint ändå att en del elever uttryckte tacksamhet för det du gjort för dem.

Fortsätt din grej, på den nya skolan uppskattas det förhoppningsvis. Jag tror själv på att man som lärare ska ha viss distans till sin elever, precis som en chef ska ha till sina anställda. På jobbet tar man på sig jobbmössan liksom. Jag vet lärare i döttrarnas skola som haft dubbla Facebook-profiler, varav en där de tydligt är Läraren. Att outa sitt privatliv för mycket känns gränslöst. Man kan vara personlig och inkännande utan att vara för privat.

Ha det bäst på Kreta!

Kram 🐘

@Andrahalvlek Härliga insikter!!!