Senaste kommentarerna i forumet

...Det går, jag lovar! Även om det kan kräva hårt arbete och medvetenhet. Du är ju redan på väg med stora kliv i rätt riktning här! Det är ju som med alkoholen, ofta en långvarig, djupt inrotad vana och en stor omställning - vem är jag, vad är mitt liv om jag inte ska styras av vad jag tror att andra förväntar sig av mig? Kanske går det i olika situationer att hitta en liten tyst viskning som säger något om lust, drömmar och mål - saker som du vill sträva efter, oavsett vem som får reda på det eller inte - och följa den rösten, som snart växer sig starkare. Läskigt till en början, men utvecklande!
Så fint att ta del av hur du gav dig ut på en mils löprunda istället för att döva besvikelsen och känslan av misslyckande och där landade i viktiga insikter. Tänk om du hade tagit den andra vägen...
Tack för att du finns här på forumet och skriver så ärligt, välkomnande och hjälpsamt, det är värt oerhört mycket.
Allt gott!
Sofia, Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Bra sprunget och fint berättat!

det jag inte kan förändra
Förändra det jag kan
Och inse skillnaden.
(Jo, lite förkortad version)

Och den största och ärligaste bekräftelsen får du av dig själv ! Ge dig själv en blomma, lite godis, gott te/kaffe, en klapp på axeln, en stund i solen, gå på nåt event bara för att du vill.....skäm bort dig !

Tackohej, det är sant, men jag känner just nu att det hänger ihop så mycket. Om jag inte reflekterar och jobbar med nummer 2 så kommer jag inte klara nummer ett. Precis som tvärt om. De lever i symbios.

Funderar och funderar, det är jobbigt och har tråkigt nog börjat sova dåligt sedan jag slutade med A. Sömnen har alltid varit det som faktiskt har funkat. Är beroende av rutinen och mat och sovklocka för att jag ska må bra, vara positiv och funka till 100%, men har alltid varit dålig (extremt dålig) på just mat och A. Sömnen har aldrig varit några bekymmer. Så det känns lite jobbigt, dock inte så jobbigt att jag känner att A vore en lösning, inte ens lite.

Har funderat så mycket på mitt beroende och även i det andra beroenden jag har, jag är en riktig beroendepersonlighet har jag kommit fram till. Ren tur att jag aldrig testat droger eller mediciner, hade väl fallit dit direkt. Men jag är (var varit) så sjukt blind för det själv. På samma sätt som jag smusslat med alkohol har jag smusslat med godis, snacks, onyttig hämtmat osv... det är bedrövligt. Jag gör det fortfarande, är som jag läste i någon annan tråd.. hellre nyckter och tjock. Det kan man ta tag i sen. Problemet är att när man inte känner sig hälsosam och snygg nog (i sina egna ögon) så faller de där två sakerna som Tackohej talade om tidigare, alkoholen och resten blir en så mycket lättare utväg.

Jag vet att jag mår bättre när jag äter bra, skippar all skitmat och inte dricker, men ibland känner jag som att jag faktiskt inte tycker att jag är värd att lyckas. Exempel, har gått ner en del i vikt vid några tillfällen, precis till en viss gräns men sedan har jag bara skitit i allt och gått upp igen. Har någon inre demon som säger jag inte är värd att spräcka den där barriären. Jag tror helt ärligt att jag medvetet/undermedvetet inte vill bli nyttig och må bra för då har jag ingen ursäkt längre för mitt liv, min ensamhet.. och ifall jag skulle komma till mitt mål - om inget skulle förändras, det är jag också så sjukt rädd för. Jag är medveten om allt detta, reflekterar kring sådant dagligen, men kommer inte vidare.

Jag vet att jag borde ta en kontakt och börja samtala med någon men jag är själv inte riktigt där än, tiden rinner iväg och jag har gått i KBT förut och det har funkat så bra, men vill klara mig själv. Vill vara - ensam och stark. Men jag vet, att så är ofta inte fallet. Men har något i mig som säger att - men du är undantaget till regeln.

Nu har jag babblat på om så mycket annat än A. Behövde få ut det bara. Det är så skönt att få ner det man grubblat på, på pränt.

I dag, fredag och allt, väljer jag att inte dricka, istället så fortsätter jag storstädningen och unnar mig lite bra serier.

Vinäger, hoppas du återkommer till forumet snart. Jag förstår ditt beslut om att ta forum paus. Glöm inte bort att vi finns och stöttar om det behövs. Enligt läkarvetenskapen lider vi av en kronisk sjukdom. Glöm inte det. En dag i taget...
/Mrx

Är i grunden en morgon pigg människa när jag inte dricker. Det är så skönt att vakna tidigt och få lite ensam tid på morgonkvisten. I går kväll såg vi hela serien "chernobyl" på OBH. Den serien rekommenderas. Bra sysselsättning istället för att umgås med A djävulen.
/Mrx

Du är allt annat än ett hopplöst fall, bästa Vinäger! Skönt att höra att du mår bra även om du just nu inte orkar leva upp till ett ärligt försök att hålla dig nykter. Vi är komplexa varelser och det blir inte alltid som en har tänkt sig.
Dina inlägg berör på djupet - du skriver så himla bra! - så jag hoppas att du inte håller låg profil på forumet alltför länge.
Var rädd om dig och kom i håg att ingen dömer dig, alla vill ditt bästa. Varje dag är sprillans ny!
Ett stort knippe kramar

Det är bra att du tar en paus från forumet om du känner så. Det kan bli lite för mycket att ständigt skriva i "allas" trådar med peppande kommentarer när man själv inte är på topp. Välkommen tillbaka när du känner för det. ?

Hopplöst fall skrev jag för ett tag sedan - och så är det nog...

Känner att jag just nu inte kan leva upp till "Ett ärligt försök". Eftersom ärlighet är mitt motto håller jag en låg profil tills vidare.

Förstår om jag sviker en del, i förlängningen mig själv mest, men just nu funkar inte det jag försatt mig. Inga karatefyllor eller skandaler, långt ifrån, tack och lov, men vill inte skriva något förskönande här.

Jag mår bra, så det är absolut inte synd om mig på något vis. Vill bara att ni ska veta det.

Ännu en gång tackar jag alla för otrolig stöttning och respons. Ni är bara så himla bäst. ?

Kram på er från en just nu lite uppgiven men inför framtiden hoppfull Vinäger

Vad jag blev glad av en hälsning från dig.
Har tänkt massa på dig men vart ganska
säker på din nykterhet.

Funderat lite på din relation, hur det gått med det.

Enligt numerologi står änglasiffrorna 888 i kombination för:
- ambition, styrka och oändlighet.
- En fas i livet avslutas och att man ska börja förbereda livet därefter.

Kan vara värdelöst vetande men det passade in.

Kram till dig och fin njutbar sommar .....

MM

Oj, va mycket pepp!
Tack för att du skrev ner den 888 dagen!

Grym du är! (är på min 223 dag, känns som långt tid, jag har lärt mig en del, tacksam, nu längtar jag efter min 888 dag jag med när jag läste det här!)
Fortsatt mod och styrka till dig, tack igen, precis va jag behövde for tonight!

Dee.

Idag är det dag 888 alkoholfri för mig. Lite coolt ? Jag har semester och upplever den både som mer effektiv och avkopplande i år tack vare att jag verkligen valt det här vita livet och vet att jag inte ska någon annanstans.

Sover inte bort förmiddagarna och dränker inte eftermiddagar och nätter i gift.

Trejde nyktra fria sommaren och nu känns det att det här är min vana. Suktar inte efter annat än vatten, kaffe, cola och ännu mer kaffe ♥️ Visst är en månads semester ganska lång men dricker man bort halva den tiden så blir det väldigt mycket kortare.

Tacksam för att jag stått på mig och är där jag är. Tacksam varje dag för just det. Saker runtom kan storma men jag klarar allt iklädd min vita dress ?

Vill bara skicla en kram ♥️ du passar fint här i det vidare livet ♥️

Fokusera Dee.
Du kan inte gå runt och söka bekräftelser hela tiden.
Fokusera Dee, men fokusera inte utåt. Fokusera inåt.

Hur fan fokuserar man inåt, på sig själv?
Hela mitt liv har gått ut på att bli bekräftad. Så fort jag varit bra på något har fokuset legat i att söka ord från andra.

I eftermiddag har jag haft en hyfsat stor aha-upplevelse rörande nykterheten, som mer och mer går hand i hand med min självrespekt som det ser ut.
Jag träffade Mr J i eftermiddags, det var en trevlig promenad, om än kort. Våra händer snuddade vid varandra flera gånger, vi samtalade mest om våra arbetsdagar som spenderas under samma tak men med skilda områden.
Vi gick förbi "mitt system" på vägen. Jag kan ju säga att jag skämdes som en hund när vi gick förbi det. Jag vred bort hela huvudet från fönstersidan. Jag tror jag till och med blundade. Det där jävla systemet som nu har gjort att jag och Mr J är milsvida ifrån varandra.
Vi höll om varandra länge när vi skiljdes åt vid stationen, sen gick vi åt varsitt håll.
Jag kan ju understryka att jag sökte som en jävla idiot hela promenaden efter det där fönstret att säga att jag ville säga något under lite mer ordnade former, men det där fönstret var förseglat idag.
Jag saknar det vi varit för varandra.
Jag ältar och grämer mig. Jag grämer mig över att jag var full. Jag grämer mig över att jag inte var jag.
Helvete. Det kan vara det enda jag egentligen riktigt bittert har ågren, ångest och känner skuld över. Mr J.

Så gick jag där, den sista biten hemåt, med varken en öppen fönsterjävel eller nått sagt. Inte ens att jag ville berätta något för honom.
Misslyckad. Så kände jag inför mig själv en stund.
Jag tänkte också att jag kan ju lika gärna börja dricka igen, åtminstone blir jag lite mer rätt fram och lägger på kråset när jag snackar?

Gick hem. Kände mig som att jag hade en multipel personlighet. Glad över stunden med Mr J, maktlös över att jag inte kan styra mitt manus, ledsen över att inte fått den bekräftelse jag hade hoppats på.
Men.. Hur skulle han kunna ge mig nått jag behöver höra när jag inte berättat något för honom?
Drog på mig löparskorna när jag kom hem, visst kände jag sug efter att dricka på de negativa känslorna, men mest behövde jag springa milen pga att jag behövde få landa i alla känslor.

Efter 2 km tänkte jag på att jag inte kan fokusera utåt på något sätt med min nykterhet.
Jag kan omöjligt få självrespekt genom andra. Det här är helt nytt för mig att tänka såhär.
Jag har gått dryga 30 år av mitt liv och hela tiden tänkt att om andra tycker om mig så kommer det mesta lösa sig.
Om jag är svinduktig på jobbet, om jag gör jobbet fort, om jag säger dom rätta sakerna, om jag är som jag tror att jag borde vara i olika sociala sammanhang, om jag gör det andra vill, om, om, om...
4 km. STOPP! Om finns inte!

6 km. Jag kan inte fortsätta fokusera utåt, jag måste fokusera inåt. Med allt i mitt liv.
Hur gör jag det? Är det ens möjligt?
Jag funderade en bra stund medans jag sprang och kom på att min nykterhet är min alldeles egna resa inuti mig själv. Det här gör jag enkom för mig själv.
För att jag ska må bättre. Och det har ju aldrig varit så svårt, om man skalar av det mesta och bryter ner det till nykterheten. Det är inte många som vet om det här, faktum är att det är den första livsförändringen jag gör utan att över huvudtaget bry mig om att få bekräftelse. Ändå har det gått hand i hand utan att jag ens tänkt tanken. Några värdefulla pusselbitar längs med vägen har jag ju fått med som en stor bonus att använda med tillförsikt, lyhördhet och tacksamhet.

10 km. Jag kom hem klar i huvudet.
Vilken mirakulös effekt löpning har!

Känner igen mönstret. Men när alkoholen blivit ett problem (oavsett problem-procent) tror jag det är superviktigt att ändra prioordning på lösningarna.
1. Lös alkohol-problemet
2. Lös resten

Nr 2 blir så oerhört mycket lättare med en frisk hjärna.

Heja dig

Tack för återkoppling och positiva stärkande ord.

Har förstått att det här med att sluta med alkoholen är kanske 10% av mina problem, det är orsaken att de andra 90% av problemen har kunnat gömmas, glömmas bort osv i alkoholdimman.

Men det tuffaste nu är inte att dricka utan att möta och våga känna de känslor som kommer. Att försöka motivera mig till att förändra mig själv och min vardag på fler sätt än bara genom att inte dricka.

Det enda alkoholen gör för mig är att jag kan skjuta fram känslorna och bidra till att jag inte tar tag i livet och lever så som JAG vill leva, inte som alla andra vill leva, men som JAG vill leva.

Starkt av dig ?

Hej Ensam1984! Vad fint att följa hur du lyckas stå emot de där lockande "man kanske skulle testa"-tankarna och Kalle Anka-ängeln på axeln får vinna över djävulen. Det du gör, som du beskriver i inlägget, är himla bra. Att kartlägga vad det finns för orsaker till att de där tankarna dyker upp - stress och oro kan trigga att du dricker. Istället hittar du alternativa sätt att hantera känslorna. Alkoholfri öl, snacks och en serie du gillar. Det låter som en fin stund, du unnar dig lite för dig själv, utan att bryta ditt löfte till dig själv.
Lycka till med ditt arbete med att låta dig själv känna alla känslor, det är en modig och jättebra väg framåt!
Allt gott,
Sofia, alkoholhjälpen & anhörigstödet

Har inget att berätta, vaknade på rätt sida i dag.

Väljer att inte dricka i dag och istället städar jag köket :)

Vaknar pigg och utvilad redan klockan 7. Vilken fin dag det verkar bli. Solen strålar från en klarblå himmel. Tänker rätt mycket på alla tokigheter jag har varit med om på fyllan. Det är säkert bra för mig med lite egen terapi i skallen. Känner att jag jag aldrig vill uppleva mer saker på fyllan. En dag i taget..
/ Mrx

Ett nytt rum för dig att vara i även om du skriver här också ibland.
Du har ju hållt nykterheten så länge och jag är så imponerad?

Själv var jag lite väl övermodig och kaxig i vintras då jag trodde mig kunna leva helvitt och startade en ny tråd här i "det vidare livet"
Men den tråden ligger på hyllan tills vidare. Jag vill vara mer stabil när jag tar upp den igen.
Men det hindrar mig inte att läsa och kommentera härinne ändå ibland.
Även om mina kommentarer inte är så många nuförtiden och jag inte heller läser alla trådar. Det kan bli för mycket också.

Jag blir påverkad av alla sorgliga historier som så många människor lever i så jag själv känner mig ledsen och uppgiven.
Och då behövs verkligen alla ni positiva förebilder som lyckats vända skutan åt rätt håll.
Ha en fin dag miss lyckad!??
Kramar ? ??

Om det var jobbigt i går så var det värre i dag, eller inte riktigt.. men jag var närmre att övertala mig själv att, "nemen jag har nog inga problem, man kanske skulle testa, jag är ju ändå ensam så ingen kommer få veta, det skadar ju ingen annan".

Det var som i de där serietidningarna där man har ängeln på ena sidan och djävulen på andra (ser dem som kalle anka-liknande ängel/djävul). Lyckan för mig var att min objektiva hjärna kunde hålla kvar ängeln längre. Hittade en kompromiss, köpte två alkoholfria öl i en vanlig butik och unnade mig lite snacks också. Det funkar jättebra och jag bröt inte löftet med mig själv.

Orsaken till att jag hade dessa tankar: Stress, oro över flytt, över renovering och pengar.

Kämpar med att hitta substitut till mina instinkter och tänka att allt som man stoppar i sig/dricker/äter skall göras därför att det berikar och ger näring till kropp och knopp.

Nu ska jag kika på mina älskade serier och njuta av snacks o A-fri öl.

Det är inte alltid så lätt att förstå hur det här forumet är uppbyggt när man kommer som ny. Vi har olika "rum", där ett är speciellt vigt för anhöriga till personer med alkoholproblem (Forum för anhöriga), där du kommer att hitta många i liknande situation som kan stötta dig och dela med sig av sina erfarenheter. Du kan komma dit direkt via den här länken: https://alkoholhjalpen.se/forum/hjalpa-nagon-som-star-nara
Det lättaste sättet att få stöd och svar på sina frågor är att starta en egen tråd, vilket du gör genom att klicka på "Starta en ny forumtråd" högst upp på forumsidan. Då kan andra lättare följa dig.
Du är inte ensam i din situation! En sak som kan vara bra för dig är att söka stöd för din egen del som anhörig, antingen via kommunens beroendeenhet, genom att ringa Alkohollinjen på 020-84 44 48 eller genom att läsa och skriva här i forumet. Jag passar gärna på att tipsa om att vi just nu erbjuder program på nätet för anhöriga, inom ramen för en studie. Läs gärna mer här vid intresse: https://alkoholhjalpen.se/anhorigstodet/studien
Hoppas att något av detta var hjälpsamt för dig!
Varma hälsningar,
Sofia, Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Jag fattar precis dina metaforer! Känner mig som en ko som tar krumsprång med buller och bång och river stängslen på vägen :) Härlig känsla!

åt dina härliga inlägg, Mirabelle! Kasst att det inte fanns kyld alkoholfri öl! Att erbjuda lättöl i det läget är ju verkligen att vifta med röd flagga framför en ev alkis-tjur. Eller ko. Jag känner mig lite som en kossa just nu, går omkring i min lilla hage som är omgärdad med elstängsel. Så fort jag bränner för mycket energi på något projekt får jag en kraftig stöt. Måste lägga mig i ett mörkt, tyst rum i två timmar för att återhämta mig. Det är trist att ha så dåliga batterier. Förr var "stängslet" ett helt vanligt utan el och det var lugnt att hoppa över det ibland. Nu vet jag inte var gränsen går, famlar mig fram. Vill inte ha elstötar men heller inte trava runt på en pytteliten fläck som en rädd hare. Då tar ju gräset slut på den lilla ytan. Ja, det här var ett mer än lovligt flummigt inlägg. Men jag tror kanske att du förstår om du har lidit av utmattning tidigare.
Hur som haver, skönt att läsa att du njuter av sommaren nykter - och att din kloke gubbe också håller sig nykter. Stor kram!