Senaste kommentarerna i forumet

Okej, jag är på dag 15, det är ju ganska häftigt :)

Har ju varit nykter någon månad tidigare så visste väl att det skulle gå, men då låg inte fokus på att inte dricka, utan att vara nyttig (gå ner i vikt).

Är så sjukt stolt över dessa 15 dagar, inte bara att jag inte druckit utan att jag vågar. Att jag låter mig själv känna ångest, ensamhet, ledsamhet, glädje på RIKTIGT. Inte på fake. Men det är jobbigt, det ska jag inte hymla med. Har inte hittat de rätta strategierna än för mig, känns som att jag är i ingenmansland p.g.a. min boendesituation.

Där jag bor just nu, har jag bott i ca 8 år, det är en stad där jag knappt känner någon, det är en ganska stor stad så jag får vara totalt anonym, jag har kunnat smussla och jag har kommit på att jag associerar staden och min lägenhet där till mitt drickande. Den nya lägenheten, som jag inte kan flytta in i på allvar förrän om några månader, ligger i en mindre stad där jag känner många. Där kan jag inte smussla och välja att vara osocial på samma sätt. Det känns såååå jobbigt att veta det då jag trivs så bra med det andra (som inte är bra för mig såklart, det är bara enkelt).

Vill bara komma till nya staden och lägenheten och bygga något nytt där. Är inte naiv och tror att bara det gör en förändring men det var därför jag valde att sluta dricka innan jag flyttade, så att allt inte hängde på just det. Men att nya starten blir definierad av positiva saker (och inte A).

I dag väljer jag att inte dricka och fokuserar på diskberget i köket istället ;)

Vaknar pigg och utvilad utan bakrus. Skön och fin känsla på semester. Dee, jag kommer ihåg att vi träffats och minns hur du såg ut. Jag är själv en grov och rätt stor gubbe. Våra kroppar är underverk som vi ska vara rädda om. Vi ska absolut inte förstöra dem med giftet alkohol. En dag i taget...

Nu är jag ute på vift igen. Den här gången bar det av till släktens sommarhus vid kusten. Gubben och jag passade på att lämna de medfarande telningarna i ivriga händer och drog ut på galej... Allsång i stadsparken. Tjohooo! Det var vi och vitluvorna, typ. Fast kul ? och solen stekte på bra. Men nog undrar man ibland var de hittar folk de släpper upp på scenen för att sjunga... Sätter de ut annons i lokaltidningen a’la ”Vi ser helst att du kan ta två halvrena toner och däremellan låter som en skadeskjuten katt”... eller ”Fungerande tonöron undanbedes. Det är rosslig pratsång vi vill ha.”... Nåja, efter ett och annat lyssningsbart framträdande, blandat med oavsiktlig lyteskomik gick vi iaf vidare till ett uteställe med trubadur. Vi drack alkoholfri öl och mumsade i oss landgångar. En kvinna vid bordet intill beställde alkoholfri öl. Servitrisen sa att den var inte riktigt kyld än, så gick det bra med en lättöl istället? Kvinnan såg besvärad ut när hon vidhöll att alkoholfritt skulle det vara, så ljummen fick gå bra. Jag ville göra tummen upp och ropa skål, men avhöll mig från sådant yvigt beteende. Gubben ville inte ha ljummen öl, så han köpte alkoholfri prosecco åt oss istället. Runt oss blev folk på pickalurven. Alltså, vissa karlar kan man ju få spader på... De där 50+ som fortfarande rör sig i flock, blir skrävliga och orediga. Som högstadiekillar, bara fetare och rynkigare, med ocoola frisyrer.

Haha va gullig du ör, det värmde! ?☺️
Ta hand om dig med och tack för att du finns här för mig och alla andra!

Mod och styrka ??
Kram,
Dee

må vara 2 äpplen hög men din personlighet är verkligt stor ! Ta hand om dig !

I drygt 3 år låg min konsumtion på 2500 kr ungefär per månad (alltså sjukt mycket, du har ju träffat mig på riktigt tror jag, jag är två äpplen hög - hur klarade min kropp detta?! Då snackar vi budgetvin med ”bra” procentsats)
Håller med, jag hade alltid pengar till alkohol men var barskrapad varje månad, så pinsamt att aldrig ha pengar.
Den här sommaren kan jag resa, jag har ordnat med en buffert för ev plötsliga händelser och ekonomin känns trygg! Skön känsla!

Pengar och en frisk kropp - what else do you need? ??

Hej Dee!
Jag har räknat ut att jag söp bort mellan 2000 - 3000 kr varje månad när det var som värst. Jag tog tag i min konsumtion efter semestern förra året. Det är konstigt men det har alltid funnits pengar till alkohol. Sedan jag drog ned på konsumtion har vi köpt en till bil så vi har varsin. Det är min största belöning. Ni kan jag dessutom köra bil utan risk på helgerna.

Hej MrX!
Va noga med att fundera ut kortsiktiga och långsiktiga alternativa belöningar och glöm inte bort att verkligen tänka på andra former av belöningar!
En motivation kan vara att lägga undan pengarna du skulle ha använt - jag har hittills på 8 månader sparat 20 000 kr som skulle gått till alkohol, lågt räknat. Varje lördagsmorgon lägger jag undan den slant jag skulle lagt under veckan på alkohol och öronmärker dessa med vecka 1,2,3 osv.
När man ser det svart på vitt är det en belöning i sig!
Och unna dig andra saker - skulle aldrig fallit mig in att köpa en kaffe och en kondisbit ute på konditori tidigare till exempel pga att jag tycker det är onödiga pengar, nu är det nått jag unnar mig.

??/Dee

Ja åren går, och nykterheten består..Det känns fint att vara här..Köpte en bok idag om Jan Johansens liv , och när han blev nykter.Har precis börjat på den..Alkoholen styr mångas liv. Spelar ingen roll om du är kung eller svetsare, lika illa för alla..Semestern börjar lida mot sitt slut..Känner lite stress för att inte ha gjort så mycket resor..Men har ju faktiskt möjlighet till det framöver också..Kram???

Shit vad jag sitter och funderar, är sugen på onyttigheter men försöker stå emot, vill in i vindimman, är uttråkad så in i bänken... har bara massor av tråkiga grejer och göra och har fastnat. Vill bara att klockan ska bli 19,00 så systemet stänger och jag kan andas ut lite.

Jag kommer inte dricka i dag, men å vad surt att är. Första semesterdagen var inget att hänga i julgranen.

Det gick fint att flytta tråden.Kram

Inne på min tredje vita dag och mår bra. Just nu är frun och jag ute på camping semester. Visst saknar jag mina "stödbens öl" som intas när vagnen är på plats. Det måste jag erkänna. Min A hjärna ska inte få en droppe alkohol av mig. Det har jag bestämt och så får det bli. En dag i taget...

Nu är din tråd flyttad, fint att känna att det är dags för nästa steg. Hör av dig om det är något som verkar på tok men vad jag kan se borde den ha flyttats smidigt!
Varma hälsningar,

Rosette
Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Ur ett meme ”What doesn’t kill you... gives you unhealthy coping skills, a drinking problem and a dark sense of humour.”

Det uttalandet ska jag mynta och ha som mantra - Jag är hellre fet än full! ?

I dag är en bra dag, dag 14. Så stolt över mig själv.

Har mycket att jobba på och med alla känslor som kommer upp så vill jag förändra mer än mitt drickande. Mitt förhållande till mig själv, andra och min inställning. Ibland kan jag bli så sjukt negativ i mitt huvud, fast jag försöker med allt jag har att vara positiv och jag tror att jag ses som en positiv person från utsidan.

I dag har jag bestämt mig för att inte dricka, jag är tacksam över att jag har kraften till det och personerna som jag har här som hjälper mig varje dag :)

En riktigt bra och rolig ordvits??
Kramar ???

En riktigt bra och rolig ordvits??
Kramar ???

Tack, IW! ?

(Nu när jag kan skratta åt den)

På Systembolaget:
– Behöver du hjälp?
– Ja, men jag är här och köper mer alkohol istället.

Här kommer en ordvits i repris. Använder själv ofta en avväpnande humor mitt i allt allvar, även om det kanske sällan framgår av mina inlägg...

-----

Vad blir man om man super i smyg?
-
-
-
-
-
-
-
Hemlighetsfull. ?

Har läst ditt inlägg och känner oxå igen mig i det du skriver. Alternativ 1 är det vettigaste val vi kan göra. Jag har valt den strategin och den har funkat bra tidigare. Tyvärr tog stress helvete tag i mig igen. Vilket fick till följd att jag började dricka för mycket igen. Nu ser jag ett tydligt mönster. Det är svårt för oss alkisar att tro de kan bli normal drickare. Nu blir det nya tag och totalt nykterhet för min del. Jag håller med dig om att inte berätta för min arbetsgivare. Det kan få dåliga konsekvenser för mig.
/Mrx

Du kan starta en ny tråd under ”Forum för anhöriga”. Om du inte lyckas kan du säga till så hjälper jag dig. Där får du kontakt med andra som är i liknande sits som du själv. De kan antagligen råda bättre än jag som är nykter alkoholist.

Låter inte som en hållbar situation för dig. Men de flesta råd brukar vara att du inte kan ändra din mans vanor, han måste själv vilja och ansvara för att det ska bli bra. Du måste ta hand om dig själv och barnen.

Jag och Mr J har pratat om en promenad i veckan, om än en kort stund att vi ska ses, men ändå. Jag får äntligen chansen att träffa honom!
Det är alltid så himla intressant hur män funkar - jag riktigt njuter när jag får analysera både mina manliga kollegors ibland grottliknande resonemang och beteenden, såväl som mer detaljerade studier som leder till aha-upplevelser, det roar mig mycket!
Jag har alltid försökt lite mjukt förmedla till Mr J att jag gärna träffas om han vill, alltid med en liten fråga, som inte har krävt något svar. Men kanske man kan få ett litet, yttepyttigt svar..? Månne?
Men ack nej.
Till slut fick jag nog och skrev, efter lite radiotystnad på drygt 2 månader.
"Hej! Jag vill ta en promenad med dig snart."
Då helt plötsligt kom ett förslag på en promenad. Respons och jackpot. Det var alltså så man skulle hantera honom i den situationen.
Jag ska bli mer som kommandoran tror jag minsann!
Jag förstår att detta kan uppfattas som att jag är någon förklädd igel, men, det enda jag är angelägen om att få berätta, är att jag är nykter, vilket kan förklara mitt konstiga beteende i vintras för honom. Jag vill ge honom förklaringen, men bara han är villig att stanna upp och lyssna på mig.
Kanske han kan se modet i mig?
Och hur stark jag var, är och har blivit?

Jag är nervös, försöker att inte skriva ett manus där allt blir sådär happy endning som vanligt när jag sätter igång och dagdrömma. Faktum är att jag inte försöker skriva något manus alls. Det här ska jag göra primärt för min egen skull.
Jag har väldigt klart för mig att jag troligtvis inte kommer att blotta mig på öppen gata under tidspress, men det manuset jag i alla fall skrivit innefattar att jag ska försöka förmedla honom att jag har något jag verkligen vill berätta, två saker faktiskt. (1. Att jag är nykter - its gonna take all day baby to tell my story, undrar om han behöver ansöka om tjänstledigt för att höra den storyn klart? 2. Att jag typ är sjukt kärlekskrank. Typ töntigt kär.)
Jag tänker att min bikt måste ske under bättre former än en promenad till från jobbet hem. Där jag kan få ta tid.
Det här är viktigt för mig.
Även om han inte besvarar mina känslor, så vill jag att han ska veta att jag tycker om honom, kanske han behöver få veta att han är värdefull mitt i sin kamp med PTSD från en period i barndomen INGEN ska behöva få utstå?
Jag ser på mina känslor till honom som vackra och närvarande, och att det bara kan få vara såhär ett tag på obestämd tid framöver. Det var en vän till mig, som jag lärt känna via alkoholhjälpen, som sa att det finns ju något vackert med att få känna och tillåtas känna även fast man vet att det inte är besvarat, fast hon uttryckte det så mycket bättre och klokare än det jag nyss skrev, och jag har funderat mycket på det sedan vi gick en promenad och pratade om det senaste gången vi sågs.

Jag är typ stel av skräck, motiverad, beslutsam och undrar vart off knappen för känslor finns på en och samma gång.
Låter jag som en galning?
(Risken finns.)

Jag är glad för att jag inte gick till systemet, jag är glad att snart ha klarat 2 veckor. En dag i taget. Fokus på må-bra-känslor utan alkohol. I dag var en kraftprov och jag klarade av det. Så mycket styrka det finns i kroppen trots att man i vissa fall känner sig så ynklig.

Från en skala 1-10 i abstinens så var nog delar av dagen en stadig sexa, värst hittills. Tankvärt är just att detta enbart berodde på ångest, ensamhet, maktlöshet. Inget hade att göra med det fysiska suget, det sociala. Allt hade att göra med känslan av att vilja försvinna och glömma allt för en stund. Jag tror ibland att jag är bra på att hantera mina känslor. Jag börjar inse att jag är urusel och behöver strategier för detta. Har varken råd eller möjlighet att gå i terapi nu (kommer aldrig gå via VC - har gjort en gång, aldrig mer igen) så det får vänta. Får ta mina lärdomar jag lär ut till andra och försöka applicera på mig själv och se det hela objektivt. Och meditera, eller försöka meditera ;)