Senaste kommentarerna i forumet

Jag hejjar på dig också, går vid din sida ??

Kram Nejlika

Det går överlag mycket bättre, men ikväll är en riktig kriskväll. Min dotter bråkade järnet hela eftermiddagen och jag var jättebra, jag var lugn och höll mig till bra tankar, men jag kom igång för sent med maten och blev stressad. Det blev en sån där ond cirkel, barnen tjatade för att de var hungriga, jag fick ingen chans att komma ifatt med maten. Det slutade med att jag stresskastade en kastrull kokande sås i vasken, så att den såklart skvätte upp och jag skållade armen. Jag är rädd och jag förstår hur fruktansvärt ensam jag är. Jag har bara mig själv när sånt här händer. Jag misströstar och känner mig helt, helt, helt värdelös. Vad i helvete liksom, hur kan jag ha gjort mig själv såhär helt utan mänskligt skyddsnät.
(Det är inte akut jättefarligt, jag skulle såklart ringa mitt ex om jag behövde åka till sjukhus.) Helvetes jävla skräp till människa.

Usch, känner med dig... det är jobbigt när A-rösten börjar sina förhandlingar. Starkt att du kunde stå emot! Hur mår du idag? Är det lugnare?

Kramar ❤️

Fina Fibblan, det är okey att inte alltid kunna stå emot. Vi kämpar mot något som är svårt att bemästra. Jag har ju inte alls lyckats lika bra som du trots att jag i många andra sammanhang är väldigt disciplinerad. Har du funderat över vad som fick dig att dricka just den här fredagen? Och hur mår du nu? Du får inte tänka att vi är "besvikna" på dig. Du ska tänka att nu ska vi ge energi tillbaka när du behöver det som mest! Du har öst glädje och energi över forumet, nu är det din tur att få tillbaka kärlek och energi av oss.

Skriv och berätta hur du har det- vi är många som tänker på dig.

Kärlek ❤️

Bra jobbat att vara nykter bland berusade vänner! Härligt med en söndag som pigg och med en massa bokade aktiviteter. Heja dig!

Kramar till dig och hoppas du får en fin dag!!

Wow, du har varit nykter ett bra tag - bra jobbat!! Jag ligger lite bakom dig, men jag är också sjukt stolt över mig själv, det ska man vara!
Tänk egentligen vilken bedrift och vilken styrka alla här inne besitter!

Vet dina nära allierade och din familj om att du slutat dricka pga att du inte kan dricka alkohol?

När jag läser om dina polare blir jag faktiskt en smula förbaskad på dom! (Förlåt mig för det)
Jag bor också centralt så jag vet va du menar med att låna toan, men jag skulle faktiskt aldrig öppna min dörr för några fulla polare som ringde på en lördagkväll nu när jag själv är nykter och har min kamp - å andra sidan så har jag gjort mig av med polare som skulle komma på tanken att göra så och sett vilka mina verkliga nära vänner är som ger mig 100% stöd i detta.

Man är rätt liten och ensam i denna stora kamp och det man behöver är dom som ser allvaret i detta och som kan fatta situationen men också förlåta tidigare snedsteg, samt dom som kan guida en in i nykterhetens alla konster och regler.

Familjen är ju annorlunda. Den går ju inte att välja bort.
Har du talat om precis hur det ligger till?
Jag är mållös över hur det blev för mig. Två föräldrar jag trodde inte spottade i glaset innan jag blev nykter men senare insett har druckit lite extra när jag varit på besök för att orka med mig (jag vet, skämskudde på den) men som nu ger mig 110% av respekt och stöd i min kamp. Hade det varit tvärt om hade jag nog valt att ha mindre umgänge med dom tills jag blivit så pass stark att det känts okej ändå om du fattar va jag menar.

Kanske det enda raka är att ta dig en funderare på vem som är din polare och vem som är din vän?

Va stolt över dig själv, vi är många som är ditt virtuella kontaktnät här inne, forumet är grymt att använda en lördagskväll istället när det ringer på dörren och du inte öppnar ?

☀️/Dee

Hej!

Jag kan inte riktigt relatera till det du skriver eller ge dig nått bra tips men vill bara skriva att jag är SJUKT imponerad över dig och din nykterhet/drogfrihet!
Wow!

☀️/Dee

Tack för peppen! ??

Härlig söndag med sol önskar jag dig ☀️
/Dee

Jag har lidit av overklighetskänslor hela livet. Blivit mycket kraftigare sen jag blivit nykter. Jag har sökt hjälp för det ett par gånger, men ingen har förstått vad jag menar. Min gissning är att det är en ångesthanteringsstrategi, att man liksom sticker iväg ifrån situationen för att den blir jobbig, och att det till slut går så mycket på automatik att man aldrig riktigt är med liksom. Jag har också försökt läsa lite, och verkar som bästa strategin är att bara acceptera känslan. Att försöka kämpa mot gör det värre, som det är med den mesta ångest.
Grattis till din stora förändring, och jag hoppas du får lite lättnad snart.
<3

Hur går det för dig? För mig börjar det bli lite bättre. Kan nuförtiden återhämta mig på helgerna även om jag fortfarande är trött i veckorna. Men det är mer hanterbart nu, tack gode ? Hoppas det börjar lätta för dig med!

Både igår kväll och ikväll har jag spenderat tid med folk som druckit. Och det har gått superbra. Inser i efterhand att jag inte ens blev sugen. Hade ändå trevligt även om jag gärna rundar av då folket omkring mig börjar bli märkbart berusade. Det blir mindre kul då (tycker jag), men känner ingen avundsjuka.
Känns bra, och snart ska jag lägga mig och vakna till en ny nykter dag imorgon med en del planer. Vanliga träningen, besök på utställning och fika med några bekanta. Inget jag hade orkat som bakfull men som nykter känns det kul!
Tröttheten har minskat för mig också, känner mig inte som en zombie längre.
Godnatt och kram??

Och tack för att du tittade förbi!
Även om jag känner mig säker på min sak, att träningen kan vara det som får en att lyckas med nykterhet så känns det bli bra att bli bekräftad i det. Bra att du också hänger på gymmet och bra jobbat med snart en veckas nykterhet! Första veckan kan vara väldigt tuff men nu har du snart avklarat den ? God natt och trevlig (bakfylleri) morgon i morgon :) ?

Jag ligger här i min säng en lördagkväll, inte en droppe alkohol sedan 29 november 2018! Ja jag är rätt stolt över det, jag drack när jag mådde dåligt och det slutade sällan bra. Kan faktiskt inte säga att jag mått bra någon gång av alkohol ändå älskar jag det destruktiva i mitt rus.

Iallafall ringer det på dörren och en berusad vän och ett följeslagare av 5 likasinnade vill låna toaletten (bor centralt). Dom är så glada och luktar starkt med sprit. Blir irriterad att mina vänner och familj tar noll hänsyn till vad jag gör! Ibland kämpar jag för mitt liv för att inte skita i allt. Jag ska motstå det enda som får mig att agera känslomässigt, utan det känner jag mig stundvis död inombords.

Tills jag hittar mitt nya rus.

(Det här var endast tankar en lördagkväll)

Jag började dra ner mitt drickande i slutet av augusti förra året. Tidigare låg jag konstant på 2-3 fyllor per veckor och har gjort under många år. Har haft långa helt vita perioder hela hösten. Jag märker att jag mår mycket bättre av att inte dricka men gör det ändå ibland. Jag kan tänka på alkhol ibland men känner inget sug. För mig var alkholen belöning och ett sätt att koppla av. Mitt jobb är väldigt ryckigt och vissa perioder är det väldigt stressigt. Jag är inne i en sådan period just nu men gör ordentliga avbrott och går till gymmet för att hitta balansen. Tidigare tog jag några pilsern och lite rödtjut. De funkade bäde som bränsle och smörjmedel för att orka. Jag har alltså förändrat mitt alkholmönster rejält sedan i höstas. Nästa gång jag tänker dricka alkhol är sista helgen i Mars då jag ska på ett event där det förekommer mycket alkhol. Jag har fortfarande dåliga bromsar och hinkar i mig för mycket. Det är min nästa grej att jobba med. Alltså att försöka reparera bromsen så jag kan sluta och dricka i tid. Visst går det att att bli "normal" drickare men det kräver mycket planering och styrka. Ibland tycker jag det inte är värt att hålla på att förhandla med sig själv om alkholen. Jag vet ju att jag mår absolut bäst när jag inte dricker.

Hej det låter jobbigt. Är själv nykter alkoholist men abstinensen är nog värre för dig. Har du tagit ssri-antidepp så kanske du kan pröva snri som är liknande men kan ge bättre effekt. Gå till öppenpsyk, de kan bättre om medicin mot detta. Jag har Campral (mot suget) och Sertralin (ssri) mot depressionen. Försök att hålla ut, du är fantastisk som klarat 6 månder redan.
Lycka till

Hej!

De gånger jag har lyckats hålla mig vit en längre period har jag också tränat mycket. Har inte velat sabba ett träningspass genom att dricka efteråt. Sedan har jag ibland tappat fokus på träningen och det alltid i samband med att jag börjat "vina". Nu har jag inte druckit sedan i söndags och istället ägnat mig åt gymmet. Jag är helt övertygad om att träningen är det som räddat mig från att dricka på heltid.

Jag vet inte vad jag vill ha sagt med detta... Bra att du tränar... Bra med fokus på annat än alkohol... Gott jobbat!

Mikael

Det är ok.
Du ville se hur det var, det var inte så härligt som du tänkt dig, du har tagit det till dig och nu är det dags att blicka framåt!

Get back on that ? you lovely lady ☺️??? Tänker på dig idag och försöker skicka lite styrka ?✨

Kanske kommer träningen få mig att en dag hitta riktiga jag, den jag kan vara när jag är mitt bästa jag. Och då kommer jag kanske kunna hålla uppe styrkan även mellan träningen, fortfarande behålla stabilitet . Kanske inte. Men har inget att förlora så det blir mitt fortsatta största fokus.

Fy vad jag blev irriterad när folk tjatade om träning. När jag var deprimerad eller var djupt nere i alkoholens grepp.
Träning var då otänkbart. Träning höjde pulsen och höjd puls var ju något som för mig representerade ångest. Och hur skulle man kunna träna när man knappt orkade borsta tänderna eller duscha? Ja, jag har vart djupt nere på botten och jag kommer alltid ha respekt för hur lätt man kan hamna där. Ett felaktigt beslut, ett snesteg eller bara otur. Något som startar en nedåtgående spiral. Så har det iallafall vart för mig, som alltid levt med en viss skörhet, känslighet.

Det jag mest vill säga är att jag har ofta inte kunnat träna, det har vart för avlägset.

Så när jag började jogga samma vecka som jag blev nykter var det inte med tro på något mirakel eller ens med hopp att det skulle bli en vana. Första gången var tuff. En minut i taget, kändes som mina lungor höll på att gå sönder. Så extremt otränad var jag. Varvade med gång. Klarade inte mycket.
Sen varje vecka ökade jag lite. Det gick bättre och bättre.
För att göra historien kort så har jag på sju veckor utvecklats så oerhört. Visst genom ett slit, men ett slut utspritt på flera veckor.
Och nu ser jag resultatet.

Idag vet jag inte om jag klarat nykterheten utan träning. Jag som inte har ett starkt socialt nätverk, ingen partner, inga barn, depressioner i bakgrund (inkl självmordsförsök), ångest, hade vart så lätt att igen ge upp. Men just träningen tror jag gett mig styrkan.

Har nyligen insett hur träningen påverkar min motivation nått så oerhört. Till och med kunnat se exakt hur länge styrkan håller i sig. Ett dygn. Ett dygn efter jag tränat har jag mer energi, motivation och positiva tankar. Efter ett dygn börjar jag se omgivningen mer pessimistiskt och börjar tvivla på min förmåga (tänk på att jag haft depression i botten). Helt otroligt egentligen, men jag ser det så tydligt nu. Ser mönstren. Det har hänt varje gång. Så jag har kunnat se att i senaste dippen hade jag inte på tränat på två dygn. Tränade, dagen efter såg jag saker på ett nytt sätt.

Visst börjar man även tänka "vem är jag egentligen!!" När jag inte ens kan lita på att mina tankar är jag, utan att det handlar så mycket om signalsubstanser.
Samtidigt så är det så oerhört lärorikt och jag tänker utnyttja det nu när jag har kunskapen.

Ingen har nog inte orkat läsa detta ^^ Men får se det som ett "note to myself" annars. Något jag aldrig får glömma.

Jag är ju ny här och har inte följt dina inlägg. Jag är nykter sedan i måndags, men funderar redan på hur jag skall kunna "dricka ibland" i framtiden. Funkar dina 1 till 2 gånger per månad? Eller tänker du på A även all tid däremellan?
Mikael

Känner mig trygg i min nykterhet just nu, och det känns skönt. Och det känns som jag har börjat jobba med allt det där andra, kommer nog bli en väldigt lång resa, men jag är glad att den är påbörjad.

Jag tror tillsvidare att jag ska göra som du, se detta framför allt som en dagbok.

Kämpa på bästa nejlika.
Jag har liknande funderingar både kring stress/oro och forumet.
Jag kör just nu egoistiskt på dagbok med syfte att jag om tex 6 månader kan läsa och påminna mig om hur dåligt det var .
Heja dig

Hej allesammans !
Jag är en 29 årig man med grava alkohol & kokain bekymmer . Har förlorat allting jag byggt upp, familj , vänner & arbete . Har nu varit alkohol & drogfri i närmare 6 månader efter ett mångårigt missbruk . Jag går 2 ggr i veckan på kbt terapi & samtalar men känner at det börjar slå runt , vill ha lite hjälp av någon i samma sits eller börjar jag bli galen ?.

Jag har ont i höger armen känns som någon skär i mig , jag drömmar att jag dricker och beter mig illa som fan . När jag vaknar tar det ett tag innqn jag inser att det bara var en dröm! Jag har fått tvångstankar & tänker ofta på döden, kan självfallet ha bra perioder på ungefär 5-7 dagar sen blir jag ledsen, ångerfull och känner att ingenting i livet är kul eller bra. Dem känslorna bara slängs över mig från ingenstans . Klarar heller inte stesss längre , alltså ingenting kan läggas på mig för då blir jag sängliggandes . Känner mig ständigt trött & humöret är inte det bästa heller , på allt detta känns det som jag går i en bubbla stundtals !
Försöker träna , sköta kost & tar extra vitaminer men känner för att ge upp och börja smälla i mig igen för det livet ja hade innan var inte bra såklart , men kände mig aldrig någonsin såhär!
Är det någon som känner igen sig, eller börjar jag tappa det helt ??
Jag är på uppriktigt orolig nu, har fått antidepressiva från vårdcentralen men dem slutade jag med för mådde ännu sämre med dem Åt dem i tre månader .
Tacksam för svar någon ❤️

För era tidigare inlägg. Jo jag känner numer att jag ska vara nöjd med OK, för det är så livet är ibland. Men varje sådan dag jag klarar stärker, så det känns skönt. Jobbar på andra mer hälsosamma sätt att tackla oro och stress.

Hoppas ni båda två också är ok idag och "ok med det", läst att ni också haft det tufft. Styrkekramar till er ❤️

Blir folk stressade när man skriver om framsteg och triggade om man skriver om sug eller bakslag?

Det är saker jag tänker på och känner mig rädd för att börja censurera mig, men tankarna har ändå börjat dyka upp. Borde jag endast se detta som en dagbok?
Själv blir jag alltid bara sporrad när jag läser om framsteg och såklart ledsen för andras skull när jag läser om bakslag, men det ökar inte mitt sug. Men alla kanske inte reagerar så, och det vill jag kunna visa respekt för.

För det är oerhört viktigt för mig att inte påverka andra negativt, vill ju stötta när jag kan och inspirera när jag kan.

Vet inte om jag kommer få svar på frågorna så grubblar lite nu..