Senaste kommentarerna i forumet

Vilken jävla skillnad ett år kan göra... kontrasterna. Det hårda arbetet bakom. Beslutsamheten. Självkärleken. Att ge upp men sen vända skiten som ur ett jävla mirakel. Råstyrkan. Vännerna och hoppet. Facebook påminde mig om idag för ett år sedan. Jag var så ledsen då. Idag väckte MrNiceguy mig med att ge mig hans ena hemmanyckel. Kontrasterna.

Jag har jobbat hemma på förmiddagen, min chef tyckte det var en bra idé. Jag är lycklig.

Försöker spara känslan. Memorera varje litet ögonblick. ❤️

Fridens ?

Klarade jag innan mitt återfall. 16 dagar sedan dess. Idag har jag haft mkt tankar på alkohol. Tur att älsklingen är hemma annars hade det varit svårt att hålla sig. Jag vill ju vara nykter så jag förstår inte mina tankar. Känner mig som en slav under spriten. Blä.

Kram

Jag hinner inte med. Tiden flyger fram. Jätte jättefort går allt.

Idag var jag på ett till kundmöte, det gick bra. Men jag behöver slipa mig. Vissa saker har jag ju lixom aldrig gjort. Men det fixar jag säkert. Det är ganska läskigt att vara på provanställning. Tänk om jag inte klarar det lixom. Jag tror jag kommer fixa det men tanken finns där i bakhuvudet ändå.

MrNiceguy sa igår att han älskar mig. Stora ord. Viktiga. Jag älskar honom oxå. Det är så sjukt.
Jag är i en monogam relation(och vill det), det trodde jag faktiskt aldrig skulle hända igen.
Jag är kär i honom och han älskar mig ?

Kan räkna på en hand hur många nätter vi varit ifrån varandra sedan denna där första dejten.
Livet är så himla lustigt ibland.
Tack ödet ❤️

Fridens ?

Vanan är livsfarlig, kan man bryta den har man nog vunnit mycket. Själv har jag ätit så mycket Lglutamin sista året att jag till och med tror det hjälp mot det fysiska beroendet. Hinner aldrig få fysisk abstinens, och när jag håller uppe är det inga problem fysiskt förutom trötthet. Men det mentala, de där rutinerna. Jag kan gå ner på stan för att handla mat och komma hem med 6 flaskor vin utan att ens ha tänkt på att de kommit med hem. Kan öppna en flaska för att varva ner kl 17 utan att ens reflektera om jag var sugen, vanan sitter så stenhårt att det har blivit det normala trots att jag inte ens vill dricka. Det har blivit lika normalt att det ska dricka på kvällen som att man ska äta. Faktist helt sjukt hur man fastnar i en rutin, en rutin som inte ens är bra. Förlåt att jag kidnappar din tråd lite, men kännde igen mig så mycket när du skrev om vanan.

Grymt bra jobbat av dig iallafall, jag är en av sina superfans!

Så bra kämpat v dig, fortsatt imponerad av dig och dina tankar. Det låter som du verkligen är på en bra väg. Känner så igen mig i flyktbeteendet. Antar att själva roten är just det, att hitta tryggheten att inte behöva fly eller byta känslor. Men innan man en dag kanske kommer dit är väl vad som helst utom droger o alkohol helt ok ett tag. Trocadero är gott, ska leta efter det idag jag med. All lycka till önskar jag dig

Känner igen de nyvakna hormonerna? Jag testar nu Femarelle rejuvenate som jag beställt på apotea. Ett naturligt preparat som ska jämna ut hormonobalans. Känner kanske av dem redan. Den här pmsen var inte lika jävlig som föregående månader, (jag är inte lika rasande arg) så jag testar visade. Googla! :)

Vanor... är kanske ofta en flykt? Nåt man tar till för att fly en känsla/uppnå en annan känsla? Det är insiktsfullt att reflektera och skratta åt sig själv. Nu måste jag fundera på vad jag själv gör för vanor/flykt...?? Jag flyr ofta in i böcker, både fakta och romaner. In i en annan känsla. Men hellre böcker än sprit. Oavsett så blev jag påmind om att backa, ta det lugnt, inte fly/jaga en annan känsla. Vara i nuet!
Kram?

Varit bra dagar, men inser att man sätter sina vanor gillar trocadero zero och så var den slut i butiken ? Var tvungen att skratta åt mig själv, när jag på fullaste allvar tänkte köra till nästa butik.
Men inne i beroende tankar, så fick det bli en annan dricka måste ju vara att man är lite knäpp?
Är just därför jag tvingat bort glaset vid spisen och annat som kan ersätta vinet, för vanan är lika farligt som beroende för mig.
Mycket som händer med mina tankar just nu, funderar mycket hur jag skall lägga upp livet och vad jag vill med resten av det.
För på något sätt vill jag ta hand om livet och göra det på ett sätt som jag vill leva.
Styrka och mod till er// kram Strulan

Men på banan igen!
Vad hände?! Ja, jag var i ett forum där alkoholen flödade fritt och i mängder under 24 timmar. Oklokt att jag deltog, nu vet jag bättre jag är sårbar.
Jag räknar inte om mina dagar nykter. De får vara kvar, tänker minus en.
Kanske fel, kanske rätt?!
Livet är inte ett spår rakt fram de har krokar.
Kram alla?

Idag lämnade jag sista blodprovet på Previa. Kändes skönt att få ett avslut ett mål att uppnå. Nu ska jag fixa allt på egen hand. Har mina verktyg ifall att om eventuellt det kommer ett sug ett bakslag. Det ska det inte. Tyvärr har min son som är 10 år fått grav skolios och troligtvis en tuff operation. Gäller att vara stark för alla. Min träning går bra. Köpt en ny hybridcykel och cykeltränar en del. Mår ganska bra. Som lärare på högstadier det just nu tufft jobbmäsdigr med mängder av nationella prov att rätta och flera hundra betyg att sätta.

Åh, fantastiskt, precis den pepp jag behövde höra. Heja heja dig!
Vi är starkast <3 <3

Nu har jag alltså varit nykter i 497 dagar - nästa mål för mig är 555 dagar, en bit kvar dit.

Livet går vidare - antabus-behandling sen december - det fungerar, men jag skulle ljuga om jag sa att suget inte fanns kvar.
Det går inte undvika alla egna associationer till alkohol - har man druckit i åratal så finns det inte så mycket att göra åt den saken, men jag måste säga att det är ganska jobbigt att inte kunna njuta av ett varmt bad utan att känna "Om jag ändå hade alkohol till det här så vore det perfekt" - småsaker, som ensamt kan låta som överdrifter, "vad är väl det att klaga på" - men tillsammans... Det gäller att hålla koll på sådant man bör undvika vid vissa tillfällen - när det är dags att styra åt ett annat håll... Men som sagt, just nu är det ingen som helst fara, eftersom jag tar antabus.

Jag tycker fortfarande inte att mitt korttidsminne blivit bättre - men det har antagligen att göra med en liten klunga av anledningar - irriterande i alla fall.

Nåväl. Jag antar att jag inte har så mycket att klaga på - mestadels saknar jag känslan att inte vara riktigt närvarande, eller att närvaron har uppmjukade kanter - kontrasterna som flyter in i varandra - händelselösa dagar när man knappt är vid medvetande - det kan låta underligt att sakna det, men det gör jag faktiskt.

Är tillsammans med en kvinna, hon vet om mina tidigare problem - det hjälper att inte vara lika ensam, skulle jag börja dricka igen så skulle jag sabba det vi har tillsammans, och även om jag bortser från det: hur länge jag nu varit borta från spriten, den kan fortfarande sänka mig - en tydlig känsla - något att ha i åtanke: påminnelser om vad man har att förlora, på det stora är det mer negativa upplevelser med alkohol än positiva - underligt att man kan sakna något sådant.
Men ni vet hur det är.

/M

Då var jag inne på år två. Dvs nu har jag varit helt ren ca 42% av mitt liv. Men efter ett lång period av intag (22 år) har jag nu i alla fall skrapat ihop 1 till nykter.

Förra våren när jag precis slutat var extremt j jobbig och livet kändes heltomt och meningslöst. Inga belöningar fanns att få någonstans. Saknaden var oerhörd. Blev lite bättre under semestern och med hjälp av springturer som i alla fall gav någon form av kick. Jag förväntade mig att sexlusten (som för det mesta varit hög) skulle gå upp ännu mer och jag skulle vilja ha kickar även den vägen. Men den har tvärtom gått ner. Inte problematiskt låg utan ”lagom”.

Som jag skrivit i andra trådar så hoppar jag ofta över tillfällen då det är fokus på alkohol. Inte på grund av frestelserna utan snarare på grund av att utan alkoholen så är det mest tråkigt. Finns annat att göra med tiden än att försöka hänga med i dimman trots att sikten för mig är klar. Saknar inte just det så mycket. Ibland är det ändå kul, när jag är på rätt humör och vid större tillställningar.

Mycket av året har gått till att rannsaka mitt liv och val. Anledningen är nog mestadels avsaknaden av ventiler utan alkoholen. Jag har försökt hitta sätt att bli av med ”pressen” (samlingsnamn för känslor, tomhet, stress, etc). Kan tyvärr inte säga att jag lyckats. Att sluta löser problemen kopplade till alkoholen och ger mer energi till det andra. Men när man skalat bort det så finns bara jag kvar, och mina problem. De problem jag ”löste” med alkoholsuddgummi måste ändå hanteras.

”Smärtan har inget minne” har jag hört sägas och det stämmer på min situation på så sätt att det negativa med alkohol börjar bli väldigt suddiga men det fina blir än tydligare. Jag känner dock att jag bestämt mig för att sluta och då ska jag göra det. Men saknaden finns kvar. Inte starkt eller oemotståndligt. Jag har flera starköl i kylen sen en kompis var över, men det är mest som en klase gurkor för mig. Det kanske inte direkt är alkoholen jag saknar, mer känslan av att vara till freds. Och vägen den erbjuder för att komma dit. En kapsyl bort så att säga.

Det låter deppigt ovan jag vet. Men 2 saker får mig ändå att fortsätta. En kompis som slutat snusa sa att det tar några år innan det inte är jobbigt alls. Så jag räknar med att det är samma med alkohol. Det tar ett tag att lära av 22 års användande.
Det andra är de positiva effekterna av att sluta. Att känna att jag är på väg uppåt i stället för nedåt! Kurvan är vänd.
Jag kan alltid köra bil. Jämt. Även 23.00 en fredag. Så hamnar barnen i trubbel så får de pappataxi 24/7.
Aldrig bakis, aldrig okontrollerad, alltid bara jag. På gott och ont.
Så det är nog 50/50. Jag har fått igen vad jag gav. Men smärtan har inget minne och jag saknar konversationerna med min fru efter 2-3 enheter på restaurang. Men hon anser att det var värt det alla dar i veckan och det är väl också något för den positiva vågskålen.

Kämpa på där ute. Vi är inte ensamma, men ibland önskar jag att vi var fler och lättare att identifiera när alla runt om häller i sig som om man ställt in morgondagen.

Ja att vara uppriktig och ärlig utan att låta vreden ta över situationen, det har blivit min utmaning flera gånger. Vill ju att sonen ska förstå så mycket som möjligt, så han inte blir medberoende och döljer saker. Samtidigt så är det hans älskade pappa som han i goda stunder fortfarande har..Det är lättare med dom vuxna barnen, som ser på det utifrån. Nu är det inte länge kvar förrän sonen flyttar till annan ort för studier..Det känns bra..Kram..

I att vilja låta de destruktiva tankarna ta över. Att plåga sig själv och sedan få dränka sin sorger. Ta udden av allt en liten stund. Innan ångesten slår på med full kraft igen.

Jag hoppas att du hittar din röst och får orken att stå upp för dig själv. Du är värd det. Du är värd att få duga som du är och inte vara nån annans jävla måttstock på hur jävla lyckade de är. Fy fan vad vidrigt. Men det är ju så det fungerar. Det är vår lott. Men vi behöver inte ställa upp på det. Vi kan säga tack men nej tack och nästa gång hoppas jag att du kan göra det. ?

Tillsammans ska vi orka kriga mot våra kritiska demoner och vara nyktra mammor till våra barn! ❤️?

Stor kram till dig.

för att du kommenterar!

Hur man kopplar bort "den onda världen"? ... det finns flera sätt. Ett sätt är ju att ta till alkoholen. Mycket effektivt. Men nu när det alternativet inte finns så märker jag att annat fyller liknande funktion. Tex att "dygna med netflix" snacka om verklighetsflykt men det funkar bara i väldigt sällsynta fall. Har ju barn och familj att sörja för. Behöver ursäkta mig med förkylning eller annat för att spendera ett dygn i sängen. Att träna tills jag stupar. Det är också bra:) eller gå ut och träffa vänner, lyssna på ljudbok, spela candy crush på mobilen.

Men alla de här aktiviteterna är flykt. Ingen av dem innebär att vara närvarande i nuet och ändå må bra. Det är ju det jag vill åt. En sysselsättning som likt alkoholen får mig att tycka att livet är härligt precis som det är, precis nu, i det här ögonblicket. Träffa vänner eller promenera kommer närmast. Då kan jag få korta glimtar av den där lyckan vi alla strävar efter. Att vara med barnen och gosa ger mig också små lyckorus.
Det är väl så lyckan får vara nu. Korta ögonblick. Ack så förgänglig.
Med A kan (kunde) jag få en väldigt lång tid, flera timmar, av det där härliga. Det tar emot att acceptera försämringen.

Det är så många saker som blir sämre och sämre. Behöver se något som faktiskt blir bättre och bättre - trots allt.

Jag har idag valt nykterhet i 12 dagar. Jag är så stark och nöjd med mitt beslut. Jag slutade för min egen skull även om jag såklart kan se att de är fantastiskt även för mina tre barn.

Min äldsta som är 10 år har vid olika tillfällen kommenterat mitt vardagsdrickande och registrerat hur mycket jag druckit vid flertalet gånger.

Nu undrar jag om och vad jag ska säga till henne om min nykterhet. Jag har tagit hjälp av AA-möten och programmet som finns här. Hon har undrat vad jag har för möte. Ska jag berätta som det är för henne. Jag tänker att hon är medveten om att det funnits något slags problem och att hon blivit illa till mods. Men kan man vara så ärlig med en 10-åring eller blir det för stor belastning?
De andra barnen är små så de förstår inte. Men 10-åringen är klok som en bok.

Hur har ni gjort och resonerat? Är det ärlighet som gäller eller ska jag bara strunta i att säga nåt tills hon frågar mer?

Tacksam för era kloka tankar och era erfarenheter kring detta.

Lite på hur det kunde bli så här. Jag som knappt drack nånting alls efter tonåren blev en alkoholist. Visst, det ligger i släkten men jag hade ju klarat mig så länge. Jag missbrukade mat fram till 2011 då jag gjorde en gastric bypass. Så när jag inte kunde missbruka mat längre blev alkoholen en tröst. Jag har haft många demoner i garderoben som har hemsökt mig och plågat mig. Nu när jag äntligen blivit fri dem så sitter alkoholdjävulen kvar och hånar mig. Men jag kommer bli fri från honom med.

Nu är lunchen slut. Vi hörs. :)

En helt ok måndag. Helnykter helg. Och jag är bara glad för det.
Det gör ingenting Dolomiterna. :) Självklart ska man få skriva av sig.
Nu ska jag jobba.
Ha det gott allihopa!

Måndag och ny vecka, med nya möjligheter och val.
Träna på att hantera livet och att ha tråkigt, det är ju det att inte fly som är så svårt.
Känner att jag ibland bara rusar runt, istället för att göra det jag skall/borde göra en ny form av flykt.
Det är dags att leva i vardagen och nuet, inte byta alkohol emot nya flyktvägar.
Är känslan av lycka att vara nykter, som börjar avta och det går inte att rida på den på samma sätt.

Det är nu som jag måste ha en plan och mål som jag håller.
Får ta dagen till att fundera på detta

Önskar er en fin måndag med styrka och mod, i dag väljer jag att vara nykter// kram Strulan❤️

Jag hoppas att det löser sig med din son. Jag tycker det är så starkt av dig att stå stark vid din sons sida i maktlösheten som det medför när sonen far illa hos sin pappa. Det är starkt av dig att välja en annan väg. Vägen uppåt och framåt. Tänk vilken tur att han har en sån klok mamma! En klok mamma som är villig att reparera och arbeta aktivt för en bra relation.

Jag önskade också att vi kunde prata mer öppet om beroendeproblematik. Den är ju så vanlig och kan se ut på så otroligt många olika sätt.
Kram

Jättetack !!! För grattis , blev så glad att du tog dig tid att skriva det - betyder mycket ?
Insåg sen att ja skrev i ”din tråd” hoppas det var ok.
Jag har ingen egen då jag hör till den skaran som nästan bara läser och ytterst sällan kommenterar .
Ska väl nån gg få till min historia/bakgrund, har ju typ ”bara ”läst på det här forumet i ett år nu.
Har följt din resa och tycker du är jätteduktig ! + känner igen mycket i din historia med min egna.
Kram

Ni är grym. :)
I helgen bad hjärtat att jag skulle smaka på hans öl. Skulle tydligen vara lakrits i ölen. Totalt vidrigt. Jag blev så illamående av den lilla sippen jag tog. Om all alkohol kunde smaka så illa skulle det aldrig vara några problem att vara nykter.
Jag tuffar vidare, inget sug alls. Känner dock att jag har blivit intolerant mot skitsnack. Men om det här med nykterheten att göra vet jag inte. Jag är den personen som alltid vill hålla mig väl med alla. Men för min egen skull har jag blivit bättre på att säga ifrån. Så nu säger jag precis vad jag tycker. Så länge det inte skadar någon vill säga.

Kram

Det är verkligen din tid och inte berusningens eller skammens..Jag läste delar av din tråd, du jobbar fint och starkt med din nykterhet..Nu har du ju mer redskap än förra gången. Vårt beteende och våra konsekvenser ser olika ut. Den gemensamma faktorn är alkohol, en sinnesförändrande substans som gör oss beroende..Som tur är går det att göra bättre val än vi gjort tidigare..Styrka och kraft till dig..Fortsätt som du gör..Det blir bra?Kram..

Mycket kloka tankar// kram strulan

Dessa sköldar som gör att vi inte söker hjälp för vårt beroende..Synd att öppenheten och kunskapen om beroende och missbruk går så sakta..Annars hade många barn sluppit lida. Tänk om arbetsgivare i högre grad hade pratat med anställda, så fort misstanke om missbruk finns..Nu tänker jag på alla missbruk, som gör att vi mår dåligt och pendlar i humöret. Spel, alkohol, droger, mat, porr, träning mm. På nuvarande arbetsplats ser och hör jag om flera som troligtvis har problem. Det är många som byter missbruk beroende på livssituation. Förmodligen utan att tänka så mycket på det..Det blir för mycket av något helt enkelt..Mani, passion, beroende..Det hänger ihop..Önskar att samhället blev mer öppet och att vi människor började reflektera kring missbruk och beroenden..För att den yngre generationen skulle ha bättre odds mot alla sorters beroenden..Att vi har gener i hjärnan som ökar risken för att bli missbrukare av något..Jätteintressant men tragiskt samtidigt..Kram..