Senaste kommentarerna i forumet

Att tala om för din fru att du tänker vara nykter resten av semestern är en riktigt klok tanke!
Har du svårt att vistas i situationer där andra dricker men du själv ska vara nykter?
Isf kan du be henne om att kollektivt vara nykter ihop med dig.
Jag själv har några få vänner jag berättat för som gör nyktra aktiviteter med mig + min familj, de dricker alkohol nu ändå, min mamma har inga problem med att vara nykter men jag brukar säga till henne att ”idag är det inge smart om du ska dricka vin när jag är hemma hos er” eller ”ta du ett glas vin, det gör inget”. När jag ser pappas perioder får det mig att må illa/få ångest och bara göra mig ännu starkare i att mitt val är rätt.
Det som är bra med att berätta för din fru va planen är är att du också kan spotta ur dig att ”nu är det jobbigt” eller ”påminn mig om varför jag inte ska dricka ikväll”
En extra säkerhetslina, men också precis som du skriver, en extra person du bryr dig om att visa hänsyn till. (Vi alkohllister är fruktansvärda egoister har jag förstått i efterhand, det kan va bra att öva sig på att visa andra hänsyn i sjukdomsinsikten)

Ja du, hur gör man egentligen för att styra upp en trasig hjärna?
Jag tror grundregeln är att hålla sig borta från alkoholen. Det räcker absolut inte med en månad för att kunna formatera om beteenden eller tankar. Det krävs längre nyktra perioder. Om jag ska förändra ett djurs default beteende är det 3 månader av 24:7 träning i triggern som gäller tex.
Hitta andra belöningsformer.
Bejaka va som triggar en.
Samtala med andra och va ärlig/öppen.
Samtala med likasinnade som just där och då står trygga i nykterheten.
Ta en dag i taget.

Jag läser mellan raderna, kanske jag har fel, att det känns jobbigt att tänka att nykterheten ska vara livet ut.
Jag hade en period när jag tänkte mycket på det och kände att det kändes som en omöjlighet. När jag började bryta ner oändligt länge till mindre mål och ibland bara en dag i taget, kändes det enklare. Att nå sina delmål och sätta nya är ju en belöning i sig.

Önskar att jag satt med svaret,
Dee

Min tanke nu är att resten av semestern ska bli alkoholfri för min del. Vill säga det till min fru. Vet inte om jag lovar för mycket. Vill inte göra henne besviken om jag faller. Fan va svårt det är att leva ibland. Mitt enda liv måste jag kunna leva som jag vill. Alkoholen behövs ej om jag lyssnar på min kropp och själ. Min A hjärna tycker dock att jag måste belöna mig med en pilsner då och då. Hur gör man för att styra upp en hjärna som är trasig?

Jag ser varken mig själv eller andra som några sorts förebilder. Att man tar tag i en situation som man inte trivs med är däremot fint och beundransvärt. Inte att konstant lyckas.
Jag vet hur det kan kännas, när vad som helst vore bättre än den panik/ ångest/ sorg/ rädsla man känner. Ibland blir det övermäktigt att befinna sig i de känslorna. Jag tycker det var bra att du ändå reflekterade över det och dessutom delar med dig av dina slutsatser. Det hjälper iallafall mig som just nu har det svårt att stå ut mellan varven. Tack, Vinäger. Hoppas den här dagen blir lite bättre och att din panikångest inte blir för svår.

Jag har inte heller några problem så länge jag inte umgås med alkoholen. (Fast det har jag, jag är till fullo alkoholist. Jag är sjuk i en progressiv sjukdom som kan hållas under kontroll så länge jag är nykter)

Sjukdomsbilden kan se annorlunda ut.
Min pappa är som du. Han kan också vara nykter under perioder och sen go bananas. Jag tror inte han har reflekterat så mycket kring sin sjukdom som jag har, men jag vet att han verkligen försökt vara mer i de nyktra perioderna sen jag berättade om mina problem i familjen.
Jag vet inte vad som är värst. Att vara periodare eller heltidsalkis som jag blev när jag blev sjuk. Jag tror att vara periodare är 17 resor värre eftersom man på något sätt ligger ganska långt ifrån sjukdomsinsikten när man kan kliva av och på tåget under perioder.
Det måste vara så jobbigt.

Kram,
Dee

Orsaken till återfallet, alltså. Fattar inte att jag inte kopplade det på en gång.

I veckan har jag haft rejäla känningar av min panikångest med svår hjärtklappning som följd. Fick till och med ställa in ett möte på grund av det. Det värsta är inte själva anfallen i sig utan besvikelsen över att det kommer tillbaka. Är så himla rädd att bli begränsad i vardagen igen. För några år sedan höll den på att ta över mitt liv. Jag kunde varken handla, prata i telefon, gå på bio, teater, åka tåg, buss eller sitta i baksätet i en bil.

Genom åren har jag jobbat oerhört med att ta tillbaka min vardag. Och borträknat alkoholen har jag lyckats rätt bra. Vågar göra många av de saker som tidigare var omöjliga. Inte bara ta mig förbi det jobbiga utan kunna göra det utan att reflektera över situationen.

Som sagt, jag blev skräckslagen när paniken anföll mig flera dagar i rad. Och nu förstår jag att det var detta som låg bakom planerandet att dricka. Slippa känna - om så endast för en stund. Vet ju att det oftast blir värre eftetåt, så det är knappast en strategi att rekommendera.

Vill inte ursäkta mig med ovanstående utan mest hitta en förklaring. I vilket fall som, måste jag hitta på något annat när ångesten håller på att äta upp mig. Det håller förstås inte att ta till flaskan varje gång.

-----

Alltså, tack för alla fina ord. Jag är inte lättrörd, men tårarna trillade när jag läste era inlägg. Har svårt att ta till mig dem, då jag allt som oftast känner mig som en dålig person som inte lyckas få stopp på drickandet en gång för alla.

------

Är så tacksam över att forumet och ni med det finns. Att vi finns för varandra.

Ha en fin söndag. ?

Kram på er

Jag köper ditt resonemang till fullo. Jag måste ändra min självbild. Just nu går jag omkring och tror att jag inte har så stora problem. Jag kan ju vara helt nykter i flera veckor. Sedan kommer drykes kvällen och jag tömmer lagret. Jag skulle säkert kunna leva resten av mitt liv på samma sätt. Jag vill dock inte göra det. Jag vill hitta andra belöningar än en massa bira och vin. Tänker mer och mer på hälsan.

Hoppas kvällen inte slutade på fel sätt, det låter iaf inte som det med ditt sista inlägg.
Jag brukar föra denna dialog med mig själv i huvudet om jag, de få gångerna det har inträffat att jag fått sug efter alkohol sedan jag blev helt nykter:
- Ett glas kan jag ju ta.
- Bara ett, Dee? Ett enda glas? Skulle du kunna köpa en flaska vin hem och ta ett enda glas från den flaskan? Hur skulle du må efter det glaset? Skulle du va glad? Skulle du va nöjd?
Svaret är ALLTID nej. Tar jag ett glas så kommer jag till 100% vilja ha mer. Jag kommer bli sur, arg, irriterad och tycka så jävla synd om mig själv och känna att hela världen är emot mig och att det är orättvist, hela dagen kommer bli förstörd för här får jag smaka på en känsla jag vill ha mer utav. Och efter det glaset kommer det inte mer och jag kommer behöva låta ruset gå ur min kropp för tidigt när hela jag skriker efter att få stanna kvar i den känslan.

Sånna som vi, du och jag, kan inte vara som dom där andra människorna. Vi kan inte spontant en lördag eftermiddag sätta oss på en uteservering och ta ETT ENDA GLAS. För vi kommer vilja ha mer. Vi kommer inte skuta förns the botten is nådd på flaskan.
Det går inte.
Och både mitt och ditt belöningssystem i hjärnan är helt fuckat. Det säger till oss att efter en period i nykterhet har vi ju varit så svinbra att vi är värda att ta ett glas. Faktum är att det för min del va den enda belöningen som jag ansåg var en belöning tills dess att jag blev nykter. Jag tror att det är riktigt viktigt att om man blir nykter inte bara övar sig på att hålla sig ifrån alkohol utan också över sig på att hitta andra former av belöningar eftersom att hålla sig borta från alkoholen inte är en jättebedrift (jag trodde det skulle va svårare iaf, 100% svårare än va det är) Det svåra ligger i att känna till vilket pris är jag nykter? Vad kan möjligt toppa den känslan av att va packad? Och va är alternativa belöningar för mig? Va uppskattar jag annat än känslan av att va packad?

Det är nog dags att sluta diskutera med din hjärna?
Om du backar tillbaka och läser va du själv har skrivit, ser du kanske med nyktra ögon alla anledningar till att varken du (eller jag själv) kan ta det där glaset.

Jag tror på dig, mod och styrka MrX ???

Helt rätt! Jag för en dialog med mig själv hela tiden. Ska jag dricka vin eller inte! Idag går det bra och du kan dricka lagom. Åsså blir det samma visa igen. Jag kan inte dricka lagom. Jag tömmer lagret. Känner aldrig sug men när jag dricker gör jag det rejält. Jag vill inte tömma lagret men går på auto pilot med nån öl innan för västen. Rejält jobbig dialog. Idag väljer jag att vara nykter för jag vill må bra imorgon. Tror det bästa för mig är att helt skippa alkoholen. Den tanken blir mer och mer verklighet i min skalle. Är inte alkiis med sug och sköter mig rätt bra. Det är bara mina bromsar för fylla som är helt trasiga. Jag har försökt reparera dem i 1 års tid men ej lyckats få dem att funka igen. Ibland tar de rätt bra ofta när jag dricker i sociala sammanhang. När jag dricker här hemma är de helt trasiga. Jag bara dricker å dricker tills jag stupar.

Nu är jag hemma igen. Det var en fin health boot camp ute i obygden. Vet ni, jag måste vara den enda människan i världshistorien som blir tjock av att motionera. Eller tjock är kanske att ta i... Men idag är det 6 veckor sedan jag slutade dricka och då började jag samtidigt motionera igen. Ingen intensiv träning, utan vardagsmotion varje dag. Typ minst 20 tusen steg om dagen och litet mer några dagar i veckan... Ställde mig på vågen efter att jag simmat 3 km igår. Två kilo plus!? Man får visst aptit av att må bra...

Så förväntansfull inför morgondagen. Får nya lägenheten då, ska ha kvar min gamla också (den är så billig) och ska renovera nya så kommer inte flytta direkt. Men det känns skönt att få något nytt att fokusera på. Hoppas det inte blir allt för mycket stressmoment och att jag fixar allt, men det känns lugnt än så länge :)

I dag väljer jag att vara nykter och går in i nästa vecka med energi och positiva tankar :)

När det blir svårt prata med mig ❤️

Åh fina Vinäger... Du är en förebild för mig också. Och nu måste jag ju fundera över vad det består i... Jag ser inte dig som vare sig ett avskräckande exempel eller ursäkt att dricka för att ”bara” resa sig igen. Det är så flerbottnat det här med förebilder. Jag beundrar dig för att du är en genuint varm och empatisk person, trots ditt eget mående. Jag beundrar dig för att du är så klok och klarsynt, och verbalt skicklig. Jag beundrar dig för att du är handlingskraftig. Du har tex haft modet att genomföra förändringar i ditt yrkesliv som andra kan tycka både det ena och det andra om, men du själv mår bättre av. Jag beundrar dig för att du är en av dem som har lyckats i livet i allmänhet (utbildning, familj, karriär, bostad etc) trots din kamp mot alkoholen. Och jag blir inte ett dugg sugen på att dricka av att läsa om ditt återfall. Inte för att du är misslyckad eller avskräckande, utan för att jag ser hur du lider. Dessutom tror jag du skulle bli fruktansvärt ledsen om vi som beundrar dig använde ditt lidande som en dålig ursäkt att dricka. Jag tror att du tvärtom behöver få heja på oss och se hur vi lyckas, så att din egen lilla hoppets gnista kan bli till en livligt fladdrande låga igen. Kram!

Stor varm kram kommer här din väg!

Kommer att tänka på ett ordvitsigt citat ”Hurt people hurt people”. Det är en sanning vi som arbetar med människor ofta får känna på. Man blir lätt nedslagen och självkänslan naggas i kanten när man tvingas ta skit från dem man sliter livet ur sig för att hjälpa. Att upprätthålla en professionell distans hjälper för att iaf bryta cykeln, så man inte själv blir en sån där hurt people who hurts people. Har du fått utbildning i förhållningssättet ”Lågaffektivt bemötande”? Om inte, googla och läs på. När du bemästrar det förhållningssättet hjälper du både dig själv och brukare. Kram

Idag är jag liten.
Sliter på mitt sommarjobb. Kollegorna behandlar mig som en tonåring. Jobbar idag hos en brukare som avskyr mig. Jag har empati, jag har tålamod, jag tar emot och låter det rinna av. Jag ska inte gråta.
Det är lite för många pusselbitar som är svåra just nu. När jag sliter rumpan av mig för att få ihop tiden, pengarna, livet skulle jag behöva några små glimtar av att få känna att det räcker till.
Jag ska gifta mig igen bara för att ha någon bredvid mig på morgonen som säger att jag duger.
Jag ska börja om igen och födas in i en kropp med kapital och makt och självförtroende.
Jag ska lösa upp mig själv i universums atomer och bli en del av rymden så jag kan se mig själv från ett rimligt perspektiv; det ordnar sig.
(Och om det är nån som har en kram över tar jag gärna emot)

har ingen mer diagnos än alkoholism och diabetes, vad jag vet :-)) , men som du så mycket riktigt skriver så mår jag allra " bäst med motion, bra mat dvs inget socker osv och sömn. " !! Sent omsider i livet så har jag kommit på att min kropp är gjord för att röra på sig och jag har lyckats träna upp en helt ok styrka fast det är för många kilon på den ! Men bra mat är ju så gott !!
Och ja ! Jag mediterar fast inte schemalagt utan "bara sådär". Det har hänt att jag "försvunnit" ute på nån bänk i solen när bekanta har gått förbi och sagt hej och jag har inte reagerat :-)) Det är en väldigt skön, vilsam, känsla att kunna stänga ute omgivningen och bara vara för mig själv.
Söndagskramen !

Jag är tacksam att du finns här och skriver så bra texter.
Känner igen mig i din kamp och även om vi ännu inte lyckats hålla oss helnyktra till 100% så har vi åtminstone minskat intaget väldigt radikalt.
Det får vi vara nöjda med iallafall tycker jag!!

Kramar
???

Dagen har varit bra, blev så nyfiken på detta med alkoholfri öl att jag köpte två stycken när jag var och handlade mat. Tog en till maten, den var god. Skönt att inte bli full, tyckte om känslan. Har ingen längtan till ruset.

Och Ensamvargen, vad glad jag blir. Stolt över dig med, vi är som sagt i liknande sits och följer din tråd med.

Ska snart hoppa i säng, snart dag 12, yeah!

Funderar på om jag har några tricks, har ju letat vad som triggar mig och vad som kan släppa min oro i kroppen och knoppen.
Använder just nu träning som antabus och valium, kommer kanske inte hålla i längden men funkar nu.
Har turen att jag lever själv och barnen är vuxna, så kan vara ego där.
Men det finns stunder när jag bara vill hälla i mig vin och stänga ned, då blir det gymmet, skogen kör slut på mig.
Tror jag har adhd för funkar bäst med motion, bra mat dvs inget socker osv och sömn. För fuskar jag kommer suget och oron direkt då tål jag ingen stress och blir upp i varv.
Så trickset ät bra, motionera, meditera och få din sömn.
Fy tusan vad det låter redigt, men försöker leva så vi får se hur länge det går// kram strulan

För att vi skall komma framåt, så behöver vi olika vägar men vi har samma mål att få må bra. Så vi är alla förebilder så länge vi är ärliga här, för det visar att man kan göra på olika sätt.
Ju mer jag läser och lyssnar på andras resa ju mer lär jag mig.
Så för mig är du en förebild att fortsätta framåt och inte ge upp// kram Strulan ?❤️

Väldigt imponerad som vanligt av din resa.
Har du några speciella tricks du använder som du tycker funkar bäst?

Vinäger du har skärpa och vilja. Du är en strateg med bra insikter. Dina åsikter är alltid förnufftiga och ärliga. OM vi spårar ur lite nu så har vi hela framtiden på oss att bli bättre människor. Jag har inte någon meducin mot mitt missbruk. Det är bara jag själv som känner att det är för mycket. Har haft fina perioder sedan jag började skriva här. Just nu är jag inne i fel stuk med fylla ett par gånger i veckan. Det är ej bra. Jag är dock väldigt glad och tacksam för att jag helt öppet kan prata med min fru om dessa problem. När hon dricker två glas vin en fredag kväll hinner jag få i mig typ två flaskor. Det är ej hållbart i längden. Nya tag och framtidstro ska vi ge varandra..
/MrX Kram på dig oxå!!

Tjena MrX!

Trist att läsa att du skriver att du druckit när du skriver här inne tycker jag!
Det låter ju som att du borde slopa alkoholen helt, denna diskussion som du hela tiden för mellan alkoholen och dig själv måste vara enormt tröttande. Och svårt.

Nyfiken på vilka steg som skulle krävas för en sådan insikt?

Ha det fint,
Dee

Nu sitter MrX och känner sig nöjd med några bärs innanför västen. Hoppas kvällen inte slutar i kaos. Just nu mår jag som en prins och hela livet leker. A-djävulen är en falsk vän. Usch och blä.. Har fått signaler från en nära släkting att de ligger i skiljsmässa på grund av att gubben super som fan. De är en välbeställd familj med eget företag och mer än 20 anställda. Släktingen har fått nog när det dricks bärs till frukost lite då och då och sedan fortsätter det hela dagen med missbruk. Intresset för företaget är lika med noll. Tur att det finns anställda som hantera den dagliga driften. JAG vill absolut inte hamna i samma situation. Just nu lever jag i en tro att jag ska kunna bli normal drickare! Vad det nu är?? Jag kanske måste inse att jag inte lirar ihop med alkhol överhuvudtaget.. Det är några steg kvar innan jag inser det till fullo. Tur att forumet finns så jag kan skriva av mig ibland. Det känns super bra att lätta på trycket..
/MrX

Ja, har sagt det förr, så mycket klokhet det finns här på forumet. Om det redovisades som ett stående inslag i en A-spalt i våra dagstidningar skulle hela alkosynen förändras ganska snart. Inte så att alla skulle bli nykterister, men stigmatisering skulle minska och det skulle kännas mer naturligt att prata om det.

Ett drömscenario kanske, men ändå. Det är ju så otroligt vanligt med A-problem, eller iaf A-funderingar av olika slag, vilket vi kan konstatera bara efter att ha smygtittat i några trådar här.

Nåväl, mina egna A-äventyr är komplicerade. Ska varken försköna eller förminska dem. Vet att en del tycker att jag är en förebild, men jag känner mig tveksam till det. Det är dubbelbottnat. Verkligen.

Vi har diskuterat det förr. Förebilder som lyckas behövs självklart. Det är er vi ska följa och låta oss ledas framåt av. Tack för att ni finns. Sådana som jag kanske fyller en funktion om man misslyckas. Det går att ta ett återfall och komma igen. Dock känner jag mig emellanåt helt misslyckad och konstig. Men så läser jag i någons tråd och inser att det är precis vad många kämpar med/mot. Igenkänningen är stor.

Jag äter Naltrexone efter att ha träffat en förstående läkare i slutet av november, då botten slogs i.

Vad gäller det senaste återfallet... Tja, jag får erkänna att jag nog helt primitivt ville det. Känna ruset, välbehaget. Mitt drickande påverkar sällan heller andra än mig själv, vilket iofs är tillräckligt då jag vill leva ett annat liv, men också gör att jag inte måste ta hänsyn till andra. Det förenklar ett återfall, tyvärr.

Tja, vet inte vad jag ska skriva mer än det viktigaste:

I dag är jag nykter, i morgon och nästa dag likaså. Och förhoppningsvis nästa dag och nästa och nästa...

Det är min plan iaf. Ibland blir som det blir, det får dock inte rättfärdigas med att det bara är att resa sig upp igen. En balansgång det där...

Tack för att ni finns.

Kram på er

-----

Uppdatering: Angående att ge upp kampen förstår jag vad du menar, Tackohej. Tror att det var det jag gjorde i julas någon gång. Det var en underbar känsla att slippa kämpa. Men av någon anledning tog sig A-djävulen in i mina tankar igen. Och är det något denne besitter så är det övertalningsförmåga.

Porriga kor, galna människor det är vad man behöver för att slippa draken?❤️??Ha det underbart:/ kram Strulan