Senaste kommentarerna i forumet

Tacka dig själv för det vita året och fortsätt var snäll mot dig själv!! Styrkekramar!

HEJAHEJAHEJA!!!!!!!! ❤️

Behöver höga hejarop just nu...
Kramar
???

Väckarklockan ringer. Jag kom i säng för dryga 3 timmar sedan, alldeles för packad.
Munnen är torr, det smakar gammal alkohol, hela kroppen värker och min hjärna känns 4 storlekar för stor i jämförelse med kraniet.
Jag orkar inte gå upp. Hela kroppen liksom stretar emot. Kliver ur sängen och sekunden efter är den där ångesten där som en blixt från klar himmel. Så välbekant men absolut inte inbjuden.
Tar upp mobilen, jag känner hur svetten tränger genom mina porer. Alltid samma fråga:
Va skrev jag igår egentligen? Vem ringde jag? Vem messade jag med? Vill jag ens veta hur mycket jag gjort bort mig?
Handen darrar när jag öppnar upp telefonen. Jag vill inte titta men går ändå igenom min kväll eftersom jag har luckor jag behöver fylla.
Okej, jag ringde min alkade väninna som också va pruttfull. Ett vagt minne blixtrar till om att vi blev osams igen, som vanligt. Vi pratade 3 timmar igår, samtalet börjar alltid glatt men slutar i att vår ton mot varandra blir mer och mer aggressiv.
”Så jävla tragisk människa” mumlar jag för mig själv och går in i chatten på telefonen där jag hittar två meddelanden från henne efter att samtalet avslutats i natt.
01.50 ”Sluta va så jävla dum i huvudet, du fattar ju ingenting!”
02.05 ”Jag är ledsen för att du inte mår bra, jag älskar ju dig lilla vän, förlåt förlåt”
”Ojdå, tvära kast i känslorna. Snacka om multipel personlighet.” tänker jag. ”Nu måste jag göra något åt det här. Idag ska jag inte dricka!”
Går ut i köket för att koka kaffe, påvägen till kaffebryggaren passerar jag kylskåpet där bag in boxen med vitt vin står. Jag häller upp ett stort dricksglas med vitt vin som jag tar med mig ut på toaletten och börjar sminka mig.
Klockan är 05.30.
Big fail idag igen.

På dig Finalisa! ?

På dig Finalisa! ?

Vill berätta att jag fortfarande är nykter och att varje dag tänker jag mindre på alkohol. Hoppas att det håller i sig!
Kram och hopp om en fantastisk vår! // Gröna blad

Plötsligt öppnade det sig en till ny möjlighet. Min chef tog in mig på möte igår och berättade om en ny typ av tjänst inom mitt nuvarande företag. Väldigt liknande den jag har sökt mig utåt till. Chefen vet självklart inte att jag aktivt söker nytt. Men detta tåls att tänka på. Jag kommer sitta i ett nytt team på en annan avdelning, med nya arbetsuppgifter MEN behålla min fasta anställning. Frågan lyder isf om detta kommer påverka min lön.

Tåls att tänka på. Tåls onekligen att tänka på. Om inge annat är det en trygg plan B. Jag ska träffa den andra nya chefen i början på nästa vecka för att få mer information.

Idag har jag tagit på mig ett uppdrag i samarbete med ett annat stort företag och kommer tillbringa eftermiddagen med dem. Det ska bli riktigt roligt, jag ser fram emot det :)
Och i kväll ska jag äntligen träffa vänner.

Det är lite intressant hur livet rullar på. Jag får så mycket nya erfarenheter (för jag tar vara vid dem när de kommer) för tillfället och det är jag så sjukt tacksam för.

Onsdag! Nu kör vi.
Fridens ?

Jag väntar med spänning på nästa sändning!?

Kramar
???

Inte gör du någon besviken här inte ?! Vill dock verkligen bekräfta dig i den känslan. Har också känt så..Det går på rätt håll. Glimmar till av energi och positiva känslor. Man glädjs, tror och hoppas att de tyngre känslorna är förbi, för att sedan upptäcka att nä då, det fanns mer där tydligen.. Precis som du säger, mycket som rörs upp iom nykterheten..sådant vi inte behövt ta i när vi kunnat gjuta olja på vågorna, med alkohol..så är det för mig iaf..
Känner så med dig❤️! Hoppas det kan skänka lite tröst och bidra till mindre känsla av ensamhet. Ibland känner man sig så liten och rädd. Det är okej. Det kommer att gå över. Just nu är det tufft. Jag finns här. Skriv på.
Om det du vill och behöver ?! Precis som du gjorde nu.
Jävlaranammat är inte borta - det har bara gått och gömt sig för en stund! Det finns i dig och det kommer tillbaka! Hoppas du kan hitta lite förtröstan i mina ord och våga lita på det. Jag vet.
Och jag vet att du vet?!

Kärlek och omtanke till dig?!
Kram
/Fibblan ?.

Jag gillar detta forum då det ger utrymme för både toppar och dalar. Mkt tankar och känslor släpps ju upp till ytan så det vore konstigt om man inte svajar med. Du var en av de viktigaste i början på mitt försök att bryta mig loss från helvetet som hittills har gått väldigt bra. Vi får turas om att vara starka och dra med varandra.
Kram

3 månader nykter. 88 dagar.
Helt sjukt när jag ser det såhär på pappret.
Vad hände liksom?
Hur har jag lyckats kapsejsa, hur har jag hunnit med att totalt och fullständigt kapitulera och sedan vända tillbaka på rätt köl igen?
Vart fick jag kraften ifrån att ha orkat göra den här helomvändningen?

För dryga 3 månader sedan var jag beredd att dö. Jag visste helt ärligt inte om jag ville eller inte ville leva längre. Jag visste inte vem jag var längre, eller hur jag skulle klara av det här.
Jag hade nått botten. Botten ser verkligen helt olika ut beroende på vem du är som person, hur dina tidigare erfarenheter har format dig och helt individuell. Vissa människor har (o)turen att aldrig hamna där, det viktigaste är att vi alla bör vara ödmjuka kring varje individs upplevelse av sin egen botten.
Min botten var fruktansvärt mörk. Solens ljus orkade inte träna sig genom vattnet utan jag kunde skymta det ovanför, där jag satt fast med fötterna i någon form av vad som kändes som blålera du vet, man liksom sugs ner i den där geggan och det blir nästan som ett vakuum i det med fötterna. Ju mer man sprattlar, desto hårdare håller den där blåleran fast fötterna.
Det var tyst. Mörkt. Kallt. Överjävligt. Syret började ta slut.

Min seglats började för några år sedan och fick ett ganska abrupt slut efter att min båt kapsejsat under kulmen av en storm som jag egentligen inte kan sätta ett exakt finger på när jag råkade navigera fel och köra rätt in i, och efter en tids trampande i vattnet sjönk jag.
Hur jag tog mig upp till ytan igen och lyckades hitta en livbåt att häva mig upp i, hade jag tänkt försöka förmedla här i min första egna tråd här. Det och mycket mer.

/Dee.

Känns som jag kanske gör någon besviken med att säga att den där energin redan är som bortblåst :/ Idag känner jag mig liten, ensam och rädd... Var tog allt jävlaranamma vägen? Vart sugen på vin, köpte till och med alkoholfritt för första gången, men vet inte, känns som det bara triggar mer. Är nog inte min grej. Tur att systemet nu är stängt så kan inte ens överväga att gå tillbaka.

Förlåt om mina tankar gör någon besviken ? Men känner att jag behöver vara ärlig med allt...
Tror det kanske är mycket som rörts upp från alla dessa nyktra dagar. Det har börjat bli lite överväldigande...

Längtar till semestern och resan jag bokat i april. Behöver vara ledig från jobbet känner jag. Kanske får perspektiv då.

Kram till alla kämpar därute ?

Uppfattade inte det så först, men ser nu att den tolkningen mycket väl skulle kunna ha gjorts?, och som du säger ibland ingår också "det" i bekräftelsen?. Men när det gäller just det är faktiskt en hotellnatt inte så dumt.., iaf med småbarn hemma. Skönt o slippa att tänka på ljudnivå och tiden.. som småbarnsförälder är snabbheten ibland helt avgörande för att få till det överhuvudtaget emellanåt..?.

Angående alkoholen;
Skönt att inte vara den som är mitt i striden just nu. Lutar mig faktiskt lite tillbaka i nuläget, och låter dagarna av nykterhet få rulla på..?. Hoppas du också känner att du är lite tillbaka i det nu, efter prövningen?! Än en gång - så bra gjort!! Så stolt du ska vara över dig själv ??!
Vi håller i det vi byggt upp så här långt ?!

Stor kram!
/Fibblan ?.

Vet inte ens om du läser längre, men vill ändå passa på att skriva en hälsning. Hänger inte så mycket här på Det vidare livet.

Tack för alla tänkvärda inlägg och all stöttning du gett både mig och andra. Du har en särskild gåva vad gäller att kunna uttrycka dina tankar. Är säker på att du hjälpt flera här.

Kommer att sakna dig, men förstår ditt beslut. Hur det än är hålls A-tankarna vid liv när man hänger här.

Kul ändå att vi hann träffas.

Kram på dig

Tack för att ni orkar kommentera. ?

Gamlahäst, vad kul att få ett livstecken från dig. Alltså, sex veckor, det är ju inte klokt så bra. Nu vet du att inte ens efter så lång tid går det att ta ett glas - för det blir ju alltid två, tre, fem, åtta... Och, precis som du skriver, det första glaset ledde till en veckas drickande. Inget ovanligt, tvärtom. Det är precis så det brukar bli för oss som inte kan hantera skiten.

Passar på att skicka en hälsning till alla, oavsett var ni befinner er i kampen. En del är mitt i striden, andra kan luta sig tillbaka för tillfället. Men vara på vår vakt måste vi alltid - mer eller mindre.

Kom också ihåg att man aldrig ångrar en nykter kväll.

Kram på er alla

-----

Haha, läste igenom mitt inlägg om min man och såg att det står att man inte måste åka på hotellövernattningar utan att det går alldeles utmärkt att göra det på hemmaplan. ? "Det" betydde i det här fallet att bekräfta varandra, inget annat. Även om "det" självklart kan ingå som en del av bekräftelsen. ?

Alltså, vilken prestation att klara två månader ! Och att du klarade av att hälla ut vinet . Wow !!
Det är ofta såna tillfällen jag själv trillar dit igen . Skulle åka tåg häromdagen , har alltid köpt lite vin då . Kunde inte låta bli denna gången heller . En liten ’egen stund ’ . Som du skrev lilla julafton . Sen drack jag i en vecka . Efter haft 6 vita veckor .
Nu är jag på dag 4 igen ...
härligt att läsa vad du skriver , uppskattar att du är så ärlig , igenkänningsfaktorn är hög , du peppar verkligen oss andra
Ha en fin dag ?

Börjar verkligen verkligen förstå hur viktig återhämtning och sömn är, för mig.

Helgen vart intensiv. Flytta tar mer energi än vad jag trodde. Så sömnen blev lite lidande lixom.
Märkte igår på jobbet att jag var lite off, att jag levt sådär off och haft det som normalläge är häpnnsväckande. Att man kan bli så hemmablind i sitt egna mående.

Det är inte kul att behöva säga nej till saker. Men att pririoritera min återhämtning först kommer nog (antagligen) bara gynna mig.
Igår släckte jag lampan 22:00, tror jag sov 22:01.

Jag får bara acceptera för mig själv att mina dygn kommer vara kortare änn tidigare. Fasten det känns lite kvävande, för det är det som är bäst för mig långsiktigt.

Vuxenpoäng ☝️(Eller nått ?)

Nu rövslickeri en dag till. Snaaaaaaart snart snart snart är jag fri därifrån. Snart ?
Kom igen nu ödet!

Fridens ?

läsa dina inlägg, korta som långa. Grattis till två månader, nu är jag på väg och jag hoppas att jag aldrig hinner ikapp dig:-)

Vinäger! Ännu ett möte ikväll, och en ny fin upplevelse. Fick också en kontakt med telefon jag kan ringa om jag behöver, nu har jag tre människor som går att kontakta. Inte illa... Hoppas allt är väl med dig,

Håller med de andra. Läskigt såklart att ha ett glas balanserande mellan fingrarna, men jag kan inte låta bli att tänka vad stark du är! Stå där och titta på vinet... men ändå låta bli! Detta ser jag bara som en styrka och ett steg i rätt riktning! En frestelse som du lyckades övervinna gör dig bara ännu starkare och du har tagit upp dig själv till nästa nivå! Icke falla för frestelse! Check på den, liksom! Vad blir nästa utmaning som du ska kämpa emot och ta dig igenom som en vinnare?

I staden jag bor nära finns det hur många mysiga caféer som helst, ”tyvärr ”också mysiga krogar och restauranger men vad mysigt det skulle vara att slå sig ner i en härlig soffa med en god latte med mumsigt tillbehör och bara sitta och tjattra, utbyta historier om livet och underliga erfarenheter vi varit med om! Ingen som dömer någon annan just för att vi är i samma sits!
Jag är ju så ensam i min nykterhet och har bara er här dör jag bara skriver, att prata om det är något jag aldrig gjort med någon någonsin. Ingen som vet... En gång beroendemänniska - alltid beroendemänniska ❤️

?✨Sov gott fina ✨?

Kram PimPim ?

Efter alla kommentarer angående min man vill jag bara säga att jag vet att jag är lyckligt lottad. Jag har också förstånd att uppskatta honom.

Att ta vårt förhållande för givet har vi aldrig gjort. Motgångar har vi, som de flesta andra, fått känna på vid ett flertal tillfällen. När han fick sin cancerdiagnos var det som om det var jag själv som mottog beskedet. Men, ni vet, det som inte dödar, det härdar...

Genom alla år och alla barn har vi alltid försökt att hitta stunder för oss själva. Det betyder inte nödvändigtvis hotellweekends, utan det går alldeles utmärkt att göra det på hemmaplan. Det gäller att se varandra, bekräftelse.

Har många gånger undrat vad jag gjort för att förtjäna honom. Jag, med enormt känsloregister, typ "här kommer alla känslorna på en och samma gång..." och så han, lugnet själv. Det där med att dras till varandras motsatser stämmer in på oss.

Trots ett långt fantastiskt förhållande hamnade jag i klorna på A. Det bevisar bara att det kan hända vem som helst. Däremot tvivlar jag på att jag klarat att kravla mig ur A-träsket utan honom. Är fortfarande grymt imponerad av er som klarar att bli nyktra utan stöttning av partner. Ni är hjältar i mina ögon.

Vilken klok dotter. Och vilken lättnad för dig. Kanske ännu en hjälp framåt på vägen. Hoppas att du hittar det du söker.

Kram

Ju mer vi lär känna varandra, som man ju gör när man delar så mycket av sina innersta tankar, ju mer skapar jag min lilla bild av hur ni ser ut och har det där ni bor..☺️. Såg dig framför mig i din minst sagt laddade stund när du var så stark och hällde ut det där vinglaset.. En bild som får leva kvar.
Säger det igen - så fantastiskt bra gjort?❣️

Kram
/Fibblan ?.