Senaste kommentarerna i forumet

Vad härligt att du fick uppleva den med råge. Känslan efter ett städrace är så himla skön.

Tänker också att du låter piggare totalt sett. Trots jobbiga tankar kunde du gå vidare. Det är stort.

Hoppas att du får fortsätta känna lugnet. ?

Kram

Bra du känner dig stolt - för det ska du verkligen vara ?!
När jag läser ditt inlägg och det som du skrev i min tråd häromdagen, förstår jag att du förstår. Det går upp och ner - det gör verkligen det..energi så ingen dammråtta går säker..?, för att senare hamna i en helt annan sinnesstämning..med inte fullt så "goa" känslor..
Men du är så klok och lugn och stark i allt?! Fint att höra att det finns en grundstyrka som blir allt starkare för varje vecka som går..
Hejar på dig❤️!

Stor kram ?
/Fibblan ?.

Alltså vad gäller den där fikastunder med dig och Nejlika. ☕ Gissar att PimPim och några till inte heller tackar nej.

Allvarligt, så himla kul och framför allt givande det skulle vara. Men men, det är iaf tur att vi har forumet att släppa loss alla tankar och känslor på.

Hoppas att allt ordnar sig till det bästa för dig, fina Fibblan. ?

Kram

Med perspektiv till händelsen i dag känns den lite overklig. Jag var lika peppad att fortsätta vara vit när jag kom hem i dag som jag varit hela tiden och fortfarande är. Vet faktiskt inte ens om jag var nära att verkligen dricka det där glaset. Känns mer som ett slags test. Tänkte ju inte analysera, men har ändå en del tankar.

Skulle jobba hemifrån ett par timmar. Det har tidigare alltid inneburit fritt fram vad gäller A. Lilla julafton varje gång. Kanske något underliggande triggades i gång redan då. När jag sedan såg boxen gick jag fram och lyfte den. Blev helt ställd när den inte var tom. Sedan gick det av bara farten.

Jaja, nu är prövningen över och den slutade väl. Boxen står fortfarande kvar, men berör mig inte det minsta.

Jag mår bra och är t o m ännu starkare i min övertygelse nu.

Tack för fina reflektioner och pepp.

Välkommen tillbaka, Mod, även om jag antar att det bästa vore om du inte hade behövt återvända. ?

Kram

Jag har känt mig låg och ofokuserad större delen av dagen. Funderade om det finns ett samband med helgens alkohol vurpa. Jag har varit väldigt besviken på mig själv. Trodde jag skulle kunna dricka mindre och mer kontrollerat än vad jag gjorde. Förhoppningsvis har jag lärt mig något nytt av den här planerade fyllan. Är totalt sett väldigt stolt över min förändringsresa. Så sent som i augusti förra året drack jag tre gånger per vecka. Nu dricker jag ca 1-2 gånger per månad. I framtiden kanske det blir totalt nykterhet för min del. Just nu vill jag försöka lära mig att dricka på ett mer kontrollerat sätt. Vi får se vad framtiden har med sig till mig.

..och höra hur du mår??
Kram
/Fibblan ?.

Heja dig, finaste ❤️!
Förstår att det var en skakig upplevelse, minst sagt..
Men du fixade det - fantastiskt bra gjort❤️!
Stor kram
/Fibblan ?

Sist i april förra året när jag trillade dit hällde jag upp ett glas exakt så och jag svepte hela altet... och bara det lilla väckte åtrån efter a så starkt att hag drack dagligen i ytterligare 8 månader. Hur sjukt är inte begäret egentligen?

Och så starkt av dig att stå emot och hälla ut! Wow! ??✨

Kram PimPim ?

Läskigt :-(..
Starkt av dig att få ihop det. I de här lägena skulle du ha någon att ringa för extra stöd.
Bra att forumet finns ... Du kommer att vara nöjd om ett tag när du tänker tillbaka..
Som sagt starkt gjort :-)

Kram

John

Hej Vinäger.
Mod är tillbaka igen...

Jag förstår att det var otroligt jobbigt för dig! MEN! du klarade det, javisst du var nära. Men du hällde ut skiten!
Det är så märkligt att autopiloten går på när man har alkoholen framför sig och att man dessutom är ensam hemma.

Jag är stolt över dig och tycker du är bara så bra!

Många kramar från Mod

Oj vad läskigt. Känner igen känslan av att liksom bli ”radiostyrd”. Heja dig som stod emot.

Åh, gud, nu var det nära ögat. Jag måste ventilera på en gång.

I helgen var det fullt hus. Alla barn med respektive var hemma samt ett par ytterligare släktingar. Av dessa är det tio som smakar alkohol. En bag-in-box rött hade de med sig. När de åkte hem var den inte ens slut. Trots tio personer...

Nåväl, min man missade att boxen stod kvar (har sedan drygt ett år bett honom att låsa in allt som har med A att göra) och det gjorde att jag hittade den nyss.

Ensam hemma. Ingen som vet.

Fy f-n, rent ut sagt...

De senaste tio åren har jag aldrig kunnat låta bli att ta "chansen" då A finns tillgängligt och ingen skulle märka.

Med autopiloten påkopplad hällde jag, utan att förhandla med mig själv, upp ett glas. Balanserade det i min hand, tittade på det. En gång, två gånger...

Efter en liten stund kom äntligen tankarna ifatt situationen. Jag dividerade med mig själv i max tio sekunder. Vill jag verkligen dricka? Är det värt det?

Sedan kom tårarna och den praktiska smarta konsekvenshjärnan tog över.

Jag hällde ut skiten.

Blev riktigt skakis. Vad hände? Hur kunde jag ens tänka tanken?

Nu sitter jag här och andas ut. Tänker inte analysera mera. Det viktigaste är att det slutade väl. En j-a tur att jag kom till insikt om vad som höll på att hända.

Det är bara att ännu en gång konstatera att vi aldrig är längre än ett glas bort. Det första.

Tack för allt stöd, fina kommentarer och för att ni finns.

Kram

Att jag har kontroll över mitt egna liv igen. Jag orkar saker.

Precis kommit ut från en ny intervju, en lite mjukare roll. Oklart om jag går vidare där, tror de söker en gul personlighet. Jag är ganska rödgul.
Men det var ett kul möte. Lärde mig lite nya saker :) fick en Combucha, alltid värt ?

?

inte helt enligt planerna, men i helgen hade jag ett fantastiskt samtal med yngsta dotter som är 30 år. Vi pratade i timmar om min alkoholism, och grät lite ihop. Hon är så klok, och dessutom numera i socialsvängen. Resultatet blev ett AA-möte för mig i går kväll, och nu har vi ett band ihop som känns som en kätting. Hon sa att hon hoppas att jag verkligen klarar upp mitt beroende, men skulle hon framöver träffa mig och jag druckit, så kommer hon aldrig att döma mig! Puh... Känner ett riktigt stort hopp för första gången på länge. Nu blir det så många möten jag klarar framöver, och mötet med riktiga människor med samma problem är vad som krävs för min del har jag insett.

3 dagar klarade jag galant!

Men nu trillat dit. Sitter med ett glas o tar en klunk sakta för att kolla biverkningar.
Kan typ inte med o skriva hur lågt jag sjunkit.

Fått sånt tufft besöket att allt vältes omkull. Blir jag sjuk av antabusen bryr jag mej inte ens.

Orkar inte en säga kram

Nu har jag fått in allt i lägenheten. I dagarna 3 har vi kämpat. Fortfarande imponerad över hur mycket grejer jag lyckats samla på mig.

I två nätter har jag sovit som en bäbis, i två nätter har jag bott där. Hemma. Mitt hem.

I dag har jag en lunchintervju för ett nytt företag, och i kväll har jag möte med VDn från USA. Min bihåleinflammation har äntligen lämnat mitt kropp och jag har återuppstått. Lite tilltufsad men ändå stark.

Idag vill jag få ihop mitt köksbord och börja få in stuff i köksluckorna.
Snart kommer jag kunna sitta och titta på soluppgången med en tidning och kaffe från köket. Det är bättre än vad jag visualiserat. Köket är jättefint ❤️

Men nuuuuuu buttlick på nuvarande arbetsplats.✌️

Fridens ?

.. att du delar med dig av dina personliga erfarenheter! Generöst av dig och det finns mycket mer jag skulle vilja säga, men måste verkligen sova nu, så vi hörs vidare helt enkelt ?..?
Stor kram?
/Fibblan ?.

så mycket?! Tycker det är fantastiskt att du tar dig tid att skriva ner dina tankar kring detta som snurrar hos mig. Det betyder mycket att du gör det och jag tar det verkligen inte på ett sätt, som att du vet bättre?!
Återkommer i ämnet imorgon, måste sluta mina blå nu..☺️?

Stor kram
/Fibblan ?.

Vad glad jag blir ? härligt att höra! Och så blev jag peppad av dig tillbaks?!
Underbart! Tack för du tittade inom - önskar dig detsamma ?!

Kram och god natt
/Fibblan ?.

Jag HEJAR på dig Fibblan, du är stark o vet vad du vill få ut av saker o ting, känns som du har bestämt dig! STORT LYCKA TILL, jag blir peppad av dig ?

Jag HEJAR på dig Fibblan, du är stark o vet vad du vill få ut av saker o ting, känns som du har bestämt dig! STORT LYCKA TILL, jag blir peppad av dig ?

Behövde läsa detta.
Jag tror att jag behöver dämpa ångesten när den blir för illa. Alkoholen lindrar när jag mår dåligt, det är då jag behöver dricka så ibland är det en gång i månaden, ibland två och ibland varannan månad. Spelar liksom ingen roll hur ofta utan det är för att lindra. Inga tabletter hjälper mot ångesten som alkoholen gör. Är också rädd för att bli beroende av lugnande och då har det på nått sätt känts bättre att ta till vinet än tabletter. Vet inte vilket som är värst.
Jag har stöttning hemma. En jättefin sambo. Dock skäms jag väldigt mycket nu i efterhand o känner att jag sluter mig. Jag funderar på att lämna för att min sambo ska slippa mig. Känns lättare att fly undan problemet på nått sätt.
Tack för att du läste och för din stöttning! ?❤️?
Vill du berätta om din resa?

Det där ger sig.. Man orkar inte hålla på
med sina förhandlingar om A till slut.
Din hjärna jobbar rätt nu när du tänker anti A.
Längre uppehåll räddar i alla fall kropp och själ.
Sen om man trillar så har man ju vilat
lever, njurar hjärta m.fl. Du är på rätt väg
om du fortsätter på den nyktra banan ett tag
nu. Eventet ok. men det får inte axa därifrån.

Du fixar det kompis :-)

John

Håller med, man blir verkligen upplyft av att ha det rent omkring sig, för mig själv har dessutom stöket hållt mig påmind om den tidvis misär jag levde i ? Nu blänker handfat och kläder ligger där de ska, känns SÅ skönt! ✨

Önskar dig med en fortsatt bra söndag fina du! ? Kramar Nejlika

Då jag lever med diagnoser runt omkring mig har jag blivit en jävel på att anpassa omgivningen här hemma för mina barns skull trodde jag. Den anpassningen med fyrkantighet och rutiner passar ju även mig. Min kvicka hjärna med mitt logiska tänkande att kunna lösa saker i flera steg snabbt som få är något min dotter ärvt efter mig. Mina barn har två helt olika diagnoser och jag ser mig själv jättemycket i båda. Sen har min särbo även han ADHD där han uppfyllde alla kriterier och jag hjälpte honom att påbörja sin utredning när vi träffades. Jag hade inte kunnat leva med honom om han inte medicinerat sig. Min dotter äter även hon medicin sen åtta års ålder, något som jag känner mig tryggare med så hon inte kommer in i någon annan beroendebana som är så lätt att göra.
Jag är nog där själv och min särbo tycker att jag ska utreda mig... jag har lite av allt känns det som. Och eftersom båda mina barn har diagnoser så vore det kanske bra att få svar på papper vad jag har också, men samtidigt har jag inget stort behov av det. Ja vi får se...

Hoppas du får en underbar söndag ?
Kram PimPim ?