Senaste kommentarerna i forumet

@Himmelellerhelvette Vad skönt att du förstod vad det var som skavde. Vi har varken tid eller lust att göra sånt man borde längre, för att ställa upp. Såg en annons för en stadsfest precis nu. Så skönt att inför mig själv erkänna att jag inte gillar sådant. Hög musik, stök och stoj och fylla. Nej tack. Förr kunde man stå ut genom att bedöva sig med alkohol, nu tänker jag inte ens tanken att gå dit. Jag gillar inte aktivitet i stor flock. Aldrig gjort, men nu vågar jag stå för det fullt ut.

En personalfest eller grillfest eller 60-årsfest eller bröllop tex skulle jag nog tacka ja till, och delta nykter tills de andra gästerna blev för fulla för min smak.

Kram 🐘

@Andrahalvlek Jag har ju verkligen kännt så, att jag tillhör de upplysta, denna helgen har varit första på oerhört länge som jag kännt såhär, jag var så obeskrivligt trött och uttråkad och trodde mig vara tvungen att vara på dessa ställen med dessa människor. Idag när jag rannsakade mig själv ordentligt i skrift (lättaste sättet för mig att hitta mitt skav är genom att skriva, bara låta pennan gå utan censur) hittade jag hur galet mycket jag vantrivdes på alla de sammankomster jag var på. Jag insåg att jag tvingar mig göra något jag inte gillar eller vill för att jag ska ställa upp, inte svika, inte vara den tråkiga som säger nej bara för att jag slutat dricka, låtsas att jag är den jag var när jag drack! Allt blev fel, allt kändes fel och det var det jag ville fly ifrån! Därför slog mig tanken att det är bättre att supa för att slippa lidandet men nu har jag skrubbat mig lite och börjar komma tillbaka till mitt sunda förnuft! Jag är jag och jag lever mitt liv som jag vill och önskar, jag kan ställa upp på vissa saker men inte såpass att jag tappar bort mig själv eller trampar på mina egna viljor! Jag måste inte umgås i sådana sällskap, jag kan säga tack men nej tack. Jag kan säga hur jag vill ha det om jag ska vara med, fråga om dom vill samma och annars säga att jag då hoppar för denna gången. Nu har jag testat detta ett flertal gånger och kännt mig bitter varje gång, nu vet jag att jag inte trivs med detta och jag ska ta hand om mig själv och min vilja till välmående❤️Kram och tack för dina kloka ord!

@vår2022 Tack för dina kloka ord och du sätter huvudet på spiken. Kärnan är jag, mig själv, i tankarna om andra är det i grunden tvivlet på mig själv, gör jag rätt? Gör jag det jag vill i min värderade riktning? Gör jag det för egen vinning eller är det av de rätta orsaker jag trodde i grunden. Har mitt ego tagit över eller är jag genuin. Jag vill vara snäll och göra snälla saker men ibland är jag rädd att jag blir vilseledd och manipulerad, är jag falsk? Pratar jag bakom ryggen på människor av illvilja eller försöker jag få rätsida.

Jag har ifrågasatt mig själv mycket det senaste och undrar om jag gör rätt eller om jag fallit in i något jag inte kan stå för. Jag är villrådig och försöker hitta svaren inom mig men det är så mycket lidande på så många fronter.

Jag tror att jag kört på lite väl mycket på alla plan det senaste, prioriterat bort vilan för att fly genom träning. Är lite utmattad fysiskt och psykiskt och behöver landa ett tag och hitta mig själv igen. Jag kände mig väldigt grundad ett tag efter jag slutade med bulemin. Kände mig stark och gick in i en tumultartad situation som jag hållit mig undan innan men som jag nu kände att jag var stark nog att ta tag i. Motgångar gör mig starkare, för när jag tagit mig igenom är jag stolt och jag hoppas jag kan vara det efter denna är slut. Kram

Ja, ingen kan anklaga mig för att dra saker i långbänk. Bytte till sommardäck idag, fick köpa fyra nya för 6.800 kr. Passade på att gå in i bilaffären bredvid. Det är 8,5 år sedan jag köpte bilen, hög tid att byta. Har lovat mig själv att aldrig ha en bil som är äldre än tio år.

Hittade en jättefin, begagnad som bara gått 2200 mil. Min bil har gått 14.000 mil. Då var frågan vad jag får för min nuvarande, den är ju kontantinsatsen.

Signerade precis köpeavtal och billånet elektroniskt, hämtar min nya bil på onsdag. Behöver inte ens städa min bil, bara tömma den på prylar. Och rostskadan på bakluckan, sprickan i kofångaren och den möjligen misstänkta oljeläckan ”någonstans” kan jag bara lägga bakom mig. Ljuvligt 😍

Och det blev ytterligare en bensinare, en laddhybrid får vänta tills jag bor så att jag kan ladda. Att komma till skott och flytta blir nästa projekt. Väntar dock ett tag med att börja titta efter hus aktivt. Det lär gå snabbt när jag väl börjar leta, om jag känner mig själv rätt.

Kram 🐘

@Varafrisk @Sisyfos @Andrahalvlek Japp, mycket taggad på dessa träffar och precis som du säger AH säkert en stor hjälp för att få perspektiv på sitt eget. Ser mycket fram emot detta! Tyvärr såg jag nu att det krockar med ett par viktiga möten på jobbet men detta får gå före faktiskt. Jag har varit i kontakt med anhörigstödet. Ett speciellt möte för mig då jag verkligen fick ta mig en funderare över mina fördomar. Fick träffa en utländsk man i medelåldern, otroligt inkännande och god lyssnare. Men de erbjuder inte något som jag behöver. Fungerar mer som en informationscentral och information skaffar jag mig själv. Han hade helt enkelt inget att tillföra, det konstaterade vi båda. De har inga egna aktiviteter för anhöriga här.
Och ni ska veta att jag gör allt för att undvika bråk med x. Men det är ofta så att han är "sjuk" när det är möten bl.a. första mötet med sjukgymnasten. Eftersom jag tycker det är viktigt att även han får ut flickan på promenader eller gymmet eller vad som så "bråkade" jag med honom när vi skulle ses på gymmet i går (han "kunde" inte sa han först. Genom sonen visste jag att han skulle hänga med flickvän på hennes lantställe. Hur tusan man kan prioritera det framför flickan fattar jag faktiskt inte). Han behöver förstå att han också har en uppgift med flickan. Vid mötet fick jag också sjukgymnasten att vara tydlig med att det vore bra om hon kan göra detta varje vecka (och inte varannan). Det är så jag jobbar, försöker få andra att prata med honom. Det kan vara skolans personal (om vikten att hon får sova tillräckligt) eller tandläkaren (haft mkt problem med tandborstningen till tandläkaren tog upp det med honom, det kvittade vad jag sa). Det tar tid och kraft som jag eg. behöver lägga på mig och mitt jobb. Så kort, jo jag är orolig för mig själv. Nu har jag varit ledig några dagar med flickan men i morgon är det jobb. Och det kommer tyvärr bli helgjobb eftersom vi precis innan påsk beslutade att ett underlag ska fram och vara klart till början av nästa vecka. Och det är jag som sitter vid pennan huvudsakligen.

Kram!

@Charlie70 Tänkte på det där med att ta hand om sig själv. Vet du vad anhörigstödet i din kommun erbjuder? I min kommun kan man få taktil massage kostnadsfritt fem gånger per termin likaså gratis inträde till badhuset fem gånger. I november förra året anordnade man en temakväll för föräldrar då man bla fick testa reiki, afrikansk dans, taktil massage samt blev bjuden på exotisk planka. Man kan även få samtal m anhörigsamordnaren. Hon känner t mig nu så hon tänker till om det finns ngt som kan passa mig. Det finns ett center för personer m funktionsnedsättning där hon sitter plus en man som arbetar med fritidsaktiviteter för personer med funktionsnedsättning. Han är otroligt engagerad.

Kram 🤗

@Charlie70 Hårt jobb lönar sig. Bra kämpat! Du kommer att finna fin stöttning av de andra föräldrarna. Och på något konstigt sätt inser man ofta när man träffar andra att det finns väldigt många andra som har det värre, och det faktumet gör en ödmjuk och tacksam över allt som faktiskt funkar. Man hamnar lätt i spiralen att processa allt som ofunkar.

Kram 🐘

@Sisyfos Tack för dina rader! Det betyder mycket att någon som "känner" mig tar del i det jag skriver. Jag är ju väldigt inaktiv på forumet o det är verkligen ingen självklarhet att någon läser. Tack!
Ja, jag försöker navigera så gott jag kan. Det är som om han är påväg ner i en svart spiral. Det är som om han öppnat en dörr till ett laglöst land, där det är ok att säga typ vad som helst. Jag börjar komma till läget då jag undrar hur pass förstående jag kan vara. Jag fattar att han lider, att han inte förmår härbärgera sina känslor. Men nånstans på vägen blir ju skadan för stor o går inte att reparera. Jag känner att jag börjar släppa taget om det hela. Hans liv o mående är inte mitt ansvar. Men som gifta o den man älskar så vill man ju hjälpa. Men att gång på gång få ta emot ord som gör ont, och ingen vilja att själv vilja jobba med sitt mående-ja gränsen måste ju dras.
Han är en mycket ensam människa har jag förstått. Han har ingen familj i livet. Jag trodde han kunde prata med dem han har kontakt med från sin hemstad, men tydligen gör han inte det. Så han är helt insnurrad i sina egna tankar.

@Ljusmorgon Ja, stress påverkar hjärnan mycket. Den går på sparlåga. Det tar tid att bli utmattad och det tar lika lång tid för att komma i balans igen. Man får ge det den tid som behövs och försöka göra sköna saker för sig själv. Att prata med någon är att göra saker för sig själv och sitt välmående. Det kan ta mycket energi men i slutändan så ger det energi tillbaka, när man får hjälp att sortera och bena upp sig själv.

Ha en fin dag!❤️

Tänk Sattva, hur bra du agerar ändå i det här.Jag är imponerad. Synd att han inte kan se hela bilden utan bara sin egen. Det är omoget. Man skulle önska att han hade någon utomstående som kunde hjälpa honom att se sammanhang.
Hur som helst tycker jag att du ska vara stolt över dig själv. Med facit i hand så kan man ju ofta se att det hade varit bättre att göra si eller så, men sanningen är ju att det kunde ha gjort saker ännu värre. Hoppas det ordnar sig till det bästa.

Herregud vad tiden går fort! 500 dagar! Respekt och grattis!
💐🎈🎉

Tacksamhet är svårt tycker jag. Och för den del allt det där som man borde känna… det ”rätta” att känna. Det får en bara att känna skuld över att inte vara glad, så jag tänker att man kan få vila i att man känner det man känner. Sen kan det ju finnas mer eller mindre tydliga orsaker till varför man mår dåligt och ibland finns ingen yttre orsak. Det är farligt för oss som har medicinerat med alkohol och jag tänker att man måste försöka vända det i tid. Jag håller tummarna för att ditt mående var en tillfällig svacka och att du mår bättre igen. Mår du fortfarande dåligt och har försökt de tanke- och rörelsetekniker som brukar tipsas om, sök hjälp. Det är inte ett normaltillstånd att vara så nere som jag uppfattade dig i ditt inlägg och det kan mycket väl ha kemiska orsaker. Så sköt om dig Aeromagnus.

Åh vad fint att googlandet och din ihärdighet lönar sig! Bra jobbat!!! Det är synd att ni inte delar ansvaret och att du ska dra även pappan i det här. Hoppas att han kommer loss och tar lite ansvar.
Hur går det för dig då? Att du är nykter vet jag, men det tar ju en del på krafterna att googla och bråka. Hoppas att du vilar också. Man får fokusera på det som går bra och jag önskar dig all lycka till på träffen! Hoppas du kan få lite stöd.

@vår2022 Tack för ditt fina svar. ❤️ ja, du har rätt i att självkänslan är viktig för att våga stå upp för vem man är. Jag är nog inte riktigt där än. Jag är nog rädd för att skämmas mer än jag redan gjort. Har också funderat på att gå i terapi. Har inte orkat det heller pga stressen som varit och till viss del fortfarande är. Men det håller på att bli bättre. Det har tagit mig över 2 år att ens orka börja skriva här. Och jag är verkligen glad för det. Även om hjärnan fortfarande många dagar inte riktigt orkar varken läsa eller skriva. Det känns som om stressen verkligen har påverkat hjärnan. Jag kan inte tänka klart vissa dagar. Men det är verkligen till hjälp som du skriver att sätta ord på tankar och känslor. Jag ska pröva ditt tips att säga det högt 😊👍 kram

@Charlie70 Så gott att höra både m träffen och sjukgymnasten! Å vem vet det kanske finns ngn på träffen som du finner gemenskap med. Håller tummarna för dig att det kommer ngt bra ur detta! Skriv gärna och berätta efteråt.

Jo, men visst är det så att jag jämför men framförallt känner jag för min dotter att hon vill så mycket mer!

Kramar 🤗

Två av sex kvällsveckor avklarade, tjoho! Nu är jag ledig torsdag, fredag, lördag, söndag, wow 🤩

Sista passet idag var dagtid och jag kände mig nästan lika euforisk som jag kände mig på fredagar back the days. Då hela kontoret vibrerade av partystämning efter eftermiddagsfikat på fredagar. Idag jobbade jag hemifrån med hunden som enda sällskap när jag gjorde mentala hoppsasteg. Rent fysiskt göra sådana pallar inte knäna.

Onsdagsmyset ihop med yngsta dottern blev uppgraderat, med hämtmat och hennes pappa som gäst. Det var länge sedan bara vi tre åt ihop. Typ tre år sedan. Innan åt vi middag ihop varje gång dottern bytte hem, dvs en gång i veckan. Men den 10/4 är det tre år sedan hon flyttade till LSS-boendet. Fy fan vilket slit det var 🥵 Och fy fan vad bra det blev!

Lite planer för ledigheten, men mest ska jag bara vara ledig 😍

Kram 🐘

Oroat mig länge för tvättmaskinens avlopp, minns dunkelt att det var problem men vi har aldrig använt den, har snabbare tvättstuga. Och så nu inför försäljning o allt. Usch. Men nu har jag tagit tag i det, testkört, konstaterat stopp, rensat med dundermedel flera gånger. Och så hett vatten på. Imorgon ska jag testköra maskinen igen, det verkar lovande. Tänk om man kunde lösa alla möjliga fnurror så, hälla på dundermedel och så vips! Och så börjar en ny period av att rensa ut o bära bort, nu mina egna saker. Jag skall verkligen slimma rejält innan flytten. Ska bli skönt. Skrivandet har varit paus en dryg månad men nu är jag tillbaka i rutinen. Allt börjar rulla på!

@andrahalvlek ja du har rätt i det här med balansen hemma och på jobbet.
Jag har haft ett antal ärenden och rehab-planer för medarbetare som varit utbrända. En gång kom jag som (rätt ny!) chef till en arbetsplats där 4 personer var sjukskrivna, det hade ingen riktigt berättat. Då höll jag på att slita ihjäl mig.
Arbetsgivaren ska ta ansvar för återgång till arbetet och allt som kommer med det. Men jag har också haft medarbetare som inte vill se sambandet mellan jobb- och familjeliv, att de sakerna samspelar. Sen kräver man ju inte som arbetsgivare att medarbetaren ska ”ta itu med” sina hemförhållanden. (Om det inte handlar om missbruk)
Men jag tycker att de mest lyckosamma rehabinsatserna varit när man ser just det, att livet hänger ihop, alla delar och påverkar varandra.
Jag har ett jättejobbigt personalärende just nu. Det påverkar mig jättemycket. Som chef är man ju verkligen också en människa, funderar mycket över vad man gjort fel eller för lite av.
Kram 🥰

Har läst ikapp lite efter några dagars påskfirande och slås av alla dessa/vi mammor som kämpar, fixar, oroar oss, fixar och hjälper. Papporna finns ju också men kan inte minnas att jag läst några pappa-erfarenheter av det slaget här. Läser om era rutiner, möten att få till, hjälp att ha rätt till. Hjälp.
Jag har ju arbetat i verksamheter med människor med olika typer av funktionsvariationer, och inte heller jämförbara. Men det enda jag tänker är att om vi ska ha ett jämställt samhälle sett till män, kvinnor, ursprung, inkomst (i den mån det går att politiskt genomföra), så är ju variationen av oss människor själva grunden för allt.
Jag har träffat ett antal föräldrar som säger att sorgen över barnets sjukdom/handikapp, den har sin gång och bleknar, men kampen för att få rätt vård/omsorg/ledsagare mm- den tar aldrig slut. Vad lätt att åtgärda eftersom det är en fråga om resurser och Sverige helt plötsligt är EUs mest miljardär-täta land?
Påsken var fin och fullproppad med allt inklusive mamma som jag var så trött på att jag nästan fick migrän. Sov som tur var middag varje dag då väckningen var tidig (4-åringen).
Idag har jag tagit tjänstledigt från påsk-vakt till 9- åring, helt enkelt lite trött.
Ska skola om några plantor och äta en sen middag, fil flingor och knäckemackor.
Imorrn ägnar jag mig åt civil olydnad och jobbar hemifrån innan farmor-tjänst på kvällen. Är irriterad på min man som har mans-förkylning, sprätter snytpapper och tycker synd om sig själv.
Nå. Ja.
Våren 2020 såg jag fram emot påsken- då skulle mina 3 nyktra månader vara över! Men de fortsatte. Förstås påsken var otroligt nervig, stressig. Det har lugnat sig lite för varje år- att blir fri och frisk från missbruk tar tid, måste få ta tid.
Tänk på det, eventuella gröngölingar och andra. Kram 🤗

Måste bara berätta att jag nu fått en riktig fullträff med Ågrenska. Anmälde mig till föräldraträff i helgen. I går ringde dem med en del frågor. När det kom upp att vi bor i Stockholm fick jag veta att det finns träff hos oss i april. Kontaktade den samordnaren och idag fick jag veta att jag får en plats! Mycket glad för detta och för att inte behöva vänta till hösten eller annan oklar tidpunkt. Det blir en grupp med blandade sällsynta hälsotillstånd och det passar mig fint eftersom utmaningarna vi lever med säkert i mångt och mycket är desamma ändå. Och tänk om jag kunde finna föräldrar där att hålla kontakten med. Kanske att hoppas på mycket men hade varit guld värt, verkligen.
Till detta har jag och flickan fått sällskap av sjukgymnasten på habiliteringen i dag på gymmet. Vi gjorde det vi brukar, sjukgymnasten hade en del tips men i stort har vi gymmat på "rätt sätt" utifrån sjukdomens förutsättningar. Känns så otroligt bra med denna bekräftelse. Lyckades dessutom få med flickans pappa (en del bråk och tjat innan, han skippar gärna möten som han inte ser som så viktiga) med (mitt) målet att han också ska träna med henne. De sitter inomhus precis alltid nämligen. Hoppas att han nu för flickans skull också går iväg med henne på sina helger. Hon behöver det verkligen för att inte försämras i onödan.
Viktiga steg på vägen för mig och oss!
@AH ja jag googlar ihjäl mig. Suttit hela påsken med detta bl.a. Men nu kanske det händer något!
@Varafrisk ja du har en helt annan utmaning med din dotter som vill (och kan) agera självständigt men som inte riktigt klarar av det alltid. Och det där med resor och andras ungar som har så höga betyg och som kommer in på bra universitetsutbildningar och allt det där, det kan jag också känna av. Men jag låter det stanna med att jag känner glädje för deras barn (och för samhället som behöver högutbildade) och så tänker jag på allt bra mina barn gör i stället - utan att jämföra. Inte lätt, jag vet.
Kram!

@Himmelellerhelvette Vet du, en sak som har varit hjälpsamt för mig!? Jag insåg att jag tillhör de upplysta, de som verkligen förstår att det är helt puckat att dricka nervgift. Lika puckat som det vore att dricka bensin.

Du och jag och många andra här på forumet tillhör en liten exklusiv skara, The Sober Club. Vi har genomskådat alkoholromantiken. Vi kan bara se på när våra vänner och anhöriga fortsätter låta sig duperas av alkoholens makt. Och giriga företag bakom. Alkoholindustrin och spelindustrin står på min hata-lista. Faktiskt.

Och sen måste du själv uppleva att det går precis lika bra att delta på ALLT nykter. Faktiskt uppleva det. Den risk som finns är att du blir uttråkad när de andra blir lulliga, men då kan du gå hem, alternativt gå och lägga dig. Sitt inte kvar och titta på eländet. Fram till dess fokuserar du på människorna, samtalen. Det kommer gå galant, men det kräver lite praktisk övning.

Och att försöka övertyga vänner och bekanta om att alkohol är ett fördärv är lönlöst. Svara så ärligt du vill om folk frågar, låt dem annars hållas. Det är inte din apa.

Kram 🐘

@Himmelellerhelvette Jag tänker att du är så slut och dränerad på energi, vilket gör att du känner alla känslor du har nu. Hjärnan går på reserverna. Det spelar ingen roll att det gått 5 veckor eller 20 månader. Tankarna som kommer i detta läge är oftast negativa och hopplösa. Tänker också att det är lätt hänt att man fastnar i något som tex ensamhetskänslor, att inte tillhöra och att det har att göra med att övriga dricker men inte du. Eller att andra inte dricker för hälsans skull och du inte gör det för att du inte kan. Att du målar in dig i ett hörn. Du har liksom inget val, vilket de som inte dricker för hälsans skull har. Du har val, men du ser dem inte just nu.

Tänker att du nog inte kommit åt kärnan till vad som utlöser dessa känslor och det är också därför bra att samtala med någon som tillsammans med dig kan komma fram till kärnan. Det är så svårt att göra det själv för hjärnan spelar en ofta spratt med olika tankar. Jag har ofta trott att orsaker till att jag mår dåligt beror på något speciellt, men har ofta visat sig vara något som framkallar att jag mår dåligt i vissa situationer, men själva grundorsaken har varit en annan. Sådant har jag fått hjälp med att synliggöra i terapi. Det har ofta handlat om mina tankar om mig själv och som jag arbetat med. Jag har andra tankar om mig själv idag. Även om du skulle ha kompisar som vet vad det innebär att vara nykter alkoholist så hjälper det inte mot tankarna om dig själv, för där är vi unika. Det är där du behöver jobba först och främst tänker jag. Bli kompis med dig själv, tycka om dig själv, vara stolt över dig själv och ha medkänsla med dig själv. Då tror jag att ensamhetskänslorna blir mindre. Utgår från mig själv när jag säger detta.

I kärnan sitter tankarna om dig själv. Jag höll på att gå under av alla mina höga krav på att ha kontroll och fixa mitt liv själv. Jag fick kapitulera precis som med alkoholen. Jag trodde alkoholen skulle hjälpa mig att vara som andra, ge mig andrum och lättnad, slappna av och go with the flow. Men det ledde mig fel, till helvetet. Jag var tvungen att komma åt min kärna, mina tankar om mig själv för att må bra. Först fick jag ta bort giftet, alkoholen i mitt liv, sedan börja nästa process, hitta mig själv, den äkta jag som låg under många lager av mitt levda liv. Till slut hittade jag fram till mig själv och vi började prata om vad vi varit med om i livet, med hjälp av en psykolog.

Sköt om dig❤️

@vår2022 Jag har faktiskt kommit mer och mer in på spåret med mindler. Känns överkomligt och skulle vara skönt att kunna prata utan att bry mig om ifall den som lyssnar bryr sig eller ej. Jag är så trött nu och ensamheten i nykterheten, att ingen förstår vad jag gått igenom, jag har folk i olika umgängen som inte dricker men då är det för dom valt hälsa och inte gillar alkohol, det är skönt att hänga med dom men jag hade velat ha några vänner som vet hur det är att vara nykter alkoholist.

Känns det inte konstigt att jag känner såhär efter 20 månader? Borde jag inte vara över ensamheten för gått?

@Charlie70 Jag lovar att jag ska testa och tänka på vad jag faktiskt gör🙏🏻Det är inte enkelt men jag ska försöka😃

Vet inte om det har varit riktigt snöoväder i hela Sverige idag men hos mig har det iaf varit det! Har säkert kommit mellan 2 -3 dm snö. Körde fast på vår gata. Min man har ca fyra mil enkel väg t jobbet och min son har fem mil enkel väg. Var lite orolig för dem båda men det gick bra. Fast för min son som har ca 45 minuters bilväg hem tog det över tre timmar innan han var hemma. Lastbilar som inte kom någonvart. Men då när jag gick och oroade mig blev jag plötsligt så ledsen tårarna kom. Det bara kom över mig… en sådan trötthet över att ofta bära på oro framförallt för min dotter samt en trötthet/ledsenhet över att behöva kämpa så över min rätt. Tänkte då på samtalen m chefen att behöva strida över att få bestämma vilka patienter som jag vill träffa, att övertyga läkaren om hur jag mår och att även om jag inte följer tolvstegsprogrammet t punkt och pricka så beror det på min trötthet. Jag vill äga mitt liv, jag tänker äga mitt liv, jag ska äga mitt liv och faktiskt jag äger mitt liv!!
Imorgon avstämning m chefen och på torsdag samtal m läkaren.

Jag har funderat på att ta upp körsången lite längre fram. Det finns ju inte en uppsjö sv körer i min stad men jag vill hitta någon ny. Vill så småningom göra saker på egen hand där jag utmanar mig lite i att vara ensam. Har en kollega som sov ute i ngn skog under bar himmel el min sponsor åkte t Gotland och tälta. Alltså…det är inte de sorters saker jag vill göra.. men ngt som är mer i min stil men lite utmanande… kanske även måla.. Vill iaf fastna mer i dessa tankar än andra mer negativa.

Nej, nu blir det att släcka lampan och sova! Godnatt och kram🥰🌺

@Himmelellerhelvette Förstår det, är man slutkörd och sitter i gropen så känns det mesta tufft och rörigt i skallen. Man vet varken ut eller in, var man börjar och slutar. Jag uppfattar det som att det är ett hårt tryck på dig nu. Du berättar medberoende till din mamma, tufft på jobbet, tröstätande och även tankar om att det vore lättare att dricka för att slippa känslan av utanförskap och att du inte mår bra. Mycket som tynger och skapar obalans. Jag har sagt det flera gånger och tror verkligen att det skulle vara bra om du fick lätta på trycket hos en terapeut. Få hjälp att sortera och bena upp lite, ta en sak i taget. Det är tufft på så många håll och kanter och det ena påverkar det andra. Det blir lätt kaos och känner ingen det läget så väl. Kanske i alla fall ge det en chans och ta hjälp, ibland är det verkligen svårt att fixa allt själv. Flera har provat Mindler här och har fått god hjälp, kostar 100 kr per gång. Det är ändå du som måste göra jobbet och att få stöd i det kan underlätta processen.

Försök att ta lite i taget, andas och stå still emellanåt. Du kommer att komma ur det, som du gjort så många gånger förut. Sköt om dig och kram❤️