Senaste kommentarerna i forumet

Du skall vara stolt?????❤️Den där människan gillar att reta dig, ta dig en funderarare om det händer i andra situationer. Härligt att du hade en bra kväll och ännu en gång så stolt du kan vara över dig själv????Kram Strulan ❤️

Ett trick är ju det klassiska varannan vatten.. Men jag använde mig av (när det gick bra:-) att när kicken
kom så fortsatte jag inte direkt. Avstod ett tag. Just när kicken kommer så triggar det för mer och då avstår man,
är själva tricket...
Titta på film, gå ut med hunden, ha sex..
Om man vet om mekanismerna, så kan man dämpa intaget till dräglig nivå..
Hoppas att du får må bra och att du kommer på "tricket"
Mår toppen själv..:-)

John

”Vän med fienden inuti” finns publicerad på Media 365, man kan registrera sig och läsa gratis (om man inte stör sig på reklam)

av dig Dee!
Du ska verkligen känna dig stolt över gårdagen.
Jag är så imponerad av hur du hanterade läget och alla frågor.
Man kan väl verkligen ifrågasätta varför din kollega skulle blanda in er gemensamma vän.
Men det är väl tyvärr så att vissa människor blir obekväma om någon faktiskt tar ett beslut att bli nykter.
Jag hade nog tur på min första nyktra AW för några veckor sedan eftersom vi spelade bowling så dom glömde nog bort att kolla om det fanns några "torrisar".?

Jag är så glad för din skull att du kan bocka av det här också.

Ha nu en lugn & skön kväll. Det är du värd.

Många kramar??
Babar

Konstig kollega, har varit på massvis med AW och ingen har någonsin ställt de frågorna.
Starkt jobbat, hade det gällt mig blev det garanterat ett kvartssamtal med kollegan, givetvis på måndagen.

Mvh

Att vara beredd på många olika scenarion är ju alltid bra. Jag är av den typen att jag tänker att man aldrig kan förbereda sig nog i vissa avseenden.
Väl inrepeterade svar, med en vänlig känsla i orden även om det finns en underton i att det skall stanna vid mitt svar, för jag behöver inte förklara något för dig.
Ytterligare en punkt på listan av mitt gamla liv som kan checkas av nyktert. Jag kan känna mig lite tryggare och lite säkrare återigen. Beslutet är rätt. Och jag är stark.
När jag gick hem igår efter aw:n var jag så oerhört stolt över mig själv. Jag kände mig glad och faktiskt lite imponerad av mig själv, för jösses, jag tror jag fick utstå alla grejer man ens kan tänka sig att behöva förklara eller försvara om man är den enda nyktra i sällskapet.
Det var alltså som jag befarade, det var som jag redan långt innan hade läst situationen bara genom att sitta i fikarummet och lyssna med mitt analytiska lilla öra.
Första frågan kom redan när vi beställde första glaset:
- Varför köper du alkoholfritt?
- Därför att jag gör det, jag dricker inte alkohol.
Tänkte att jag eleminerat kommande grejer, eftersom jag sa det tydligt och bestämt.
Nästa grej kom efter några minuter:
- Varför dricker du inte alkohol?
- För att jag inte tycker om att känna mig påverkad.
Jag hade verkligen innerligt hoppats på att det skulle sluta där. Jag bad en tyst bön om att det skulle sluta där, men det gjorde det ju inte, för sug på denna:
- Hur länge har du varit nykter då?
- Nästan 5 månader.
- Va va det som hände senaste gången du blev full som gör att du inte vill dricka ett endaste glas?
(!!&%#+^¨*!!)
Jag har ju uppenbart tänkt helt jävla generalknas när jag så godtroget tyckte mitt förberedda svar var ypperligt bra eftersom jag trodde det skulle sätta punkt för vidare frågor. Det öppnade typ upp för massa frågor jag inte alls hade räknat med..
Vidare kom några frågor till:
- Dricker dina föräldrar alkohol?
- Ja, det gör de.
- Har de problem med alkoholen eftersom du väljer att vara nykter.
- Nej, de har inte problem med alkoholen, detta är mitt egna beslut.
Vidare så konstaterades det att personen som jag visste skulle tycka det var störande att jag inte drack och den som ställde alla dessa frågor kring min nykterhet (för det var bara en person som ställde alla dessa dumma frågor) känner en bekant till mig. Typiskt. Världen är så himla liten.. Och, ja, en gnutta ångest har jag över detta då kollegan säger "Jasså, du känner honom. Då ska jag fråga vem den där Dee egentligen är och varför hon inte dricker alkohol!"
Min bekant har typ enbart träffat mig med ett glas vin i handen, men å andra sidan spottar inte han i glaset heller. Man vet aldrig vad folk säger. Tycker. Tänker. Dömer en för.
Det enda jag vet är att jag skulle gå sönder om någon sa något nedlåtande om min kamp för att vända livet och komma på fötter igen, för min kamp är blodigaste allvaret för mig själv och kantat med så mycket stolthet, självrespekt och mod att några fula ord inte finns för min resa efter den 8/12 2018.

Gud giv mig styrka. Jag vet att det låter som att det var en AW from hell, men det var det då rakt inte, jag har bara valt att lägga fokuset på just frågan kring att jag är nykter. På det hela taget hade vi riktigt roligt och det var länge sen jag skrattade så mycket! Och jag känner mig extremt omtyckt, och jag är tacksam för att den andra kollegan inte eldade på frågestunden eller "dömde" mig för min nykterhet utan accepterade mig för mitt val.
När jag kom hem var jag helt slut, kapsejsade redan klockan 21.30 och sov så sjukt tungt oavbrutet till klockan var 8 imorse, vilket är superovanligt för mig.
Jag upplevde också ett kort sug igår som låg på på skala 3-4 av 10, väldigt obekant - något sug har jag inte haft på evigheters evighet - och det var precis när vi gick genom dörrarna från jobbet påväg till stället och jag kort ryktes med i den förväntan och längtan efter alkohol som låg i luften.
Det släppte lika fort som det kom, initialt blev jag lite förskräckt, men sen tänkte jag på att det enda jag vet om det här scenariot, det enda jag tryggt kan luta mig mot, är min nykterhet och att jag är alkoholfri. Suget lös med sin frånvaro direkt efter att den infunnit sig.

Det känns som att jag är rustad för livet efter igår, lite som när jag tog mitt dykcert i svenskt vatten, i december, 0 grader, med torrdräkt och tre lager kläder under och dräkten läckte och ansiktet frös till is 15 meter ner, 0 sikt och regulatorn som skickade syre från tuben på ryggen frös till is och jag fick göra en skarp nöduppstigning under pågående certifiering och fixade certifikatet. Jag lovar, att dyka i tropiska vatten med hajar har varit en baggis efter det.

Det är bara att bryta ihop och komma igen.
Tänkte att Einsteins klassiska citat kanske kan passa "Definitionen av galenskap är att göra samma sak igen och igen och förvänta sig andra resultat.”

Mvh

Varför funkar inte bromsen? Nu drar jag i handbromsen och kör vitt igen. Ska se till att jag får avlastning på jobbet. Har bokat ny tid hos förtagshälsovården. Vill absolut prioritera min hälsa istället för mitt jobb. ?

Hoppa av idag, så är du pigg på måndag ?
Även jag sliter, men är i dag inne på dag nr 7 som nykter. Varför är det så svårt ? Varför hamnar man där från början, när man vet vilka konsekvenser det kommer få om man blir beroende.. eller vet man det? Kanske inte.. eller så blundar man och tycker livet är bättre med lite promille i kroppen ??

Fy fan, jag har supit två kvällar i rad i mitt gamla mönster. Satt uppe till klockan 2 i natt och funderade över livet. Har för mycket på jobbet igen. Alla förväntar sig att jag ska fixa allt. Jag mår piss av alla krav. Känner att jag är på väg åt fel håll med hälsan. Är rädd för att jag börjar själv medicinerna med alkohol igen. Nu gäller det att vända utvecklingen. Jag har inget sug efter A men är rädd för att jag börjar dricka tre dagar per vecka igen. Alltså bli hög konsument för att orka prestera på jobbet.

Jag svarade så här:

Hej Rosette!
Tack för ditt engagemang det är en del av det pussel som gjort att detta funkat; Personlig pepp/rådgivning. Nästa del är gänget som slutade samtidigt. Vi fick så himla fin kontakt i vår tråd och peppade varandra den första tiden. De två faktorerna var mycket viktiga - att veta att någon faktiskt brydde sig om hur det gick för mig. Det innbar också att det fanns motivation att rapportera läget vilket förutsatte att jag fortsatte reflektera dag efter dag (ibland timme för timme eller några minuter itaget) .

Programmet med att svara på frågorna fyllde också en viss funktion. Särskilt i början. Något praktiskt ohc konkret att ägna sig åt för att komma framåt. För mig som genomgått flera personlighetsutvecklingsprogram och gått i terapi några omgångar var det inga nyheter i programmet men repetition är ju kunskapens moder :)

Den kunskap som jag haft mest nytta av är "Surfa på suget" . Att tillåta suget när det kommer och betrakta det nyfiket. Det hjälpte mig också extremt mycket mot nikotinsuget när jag oplanerat blev tvungen att sluta snusa mitt i allt.
På detta kommer det "typ planerade" bakslaget/återfallet på nyår. Det var nödvändigt för mig att uppleva den otrevliga fyllan för att grunda beslutet om att sluta med alkohol för livet. Utan det hade jag gått och undrat om jag inte kunde lära mig dricka måttligt. Men det visste jag naturligtvis inte innan jag upplevde återfallet. Och jag var inte alls medveten om att mitt val att ändå dricka på nyår skulle leda till det beslutet. Det var inget medvetet test. Jag kunde helt enkelt inte stå emot.

Nu njuter jag verkligen, lika mycket om inte ännu mer, av att dricka något gott alkoholfritt vin eller bubbel eller annat ur ett vackert glas. Precis som förr men ändå helt annorlunda. Jag saknar inte alkoholen alls. även om suget kommer ibland. Särskilt när det är svårt i livet och min ångest hängt i flera dagar i sträck. Då kan jag bli riktigt sugen för jag vet att på kort sikt skulle alkohol blåsa bort det obehagliga direkt. Men suget kan också komma helt utan förvarning - som på påsklovet då jag sett fram emot en nykter vecka på landet med mycket härliga naturupplevelser, promenader i soluppgången, kroppsarbete i trädgården som gör en så där härligt trött så man lägger sig tidigt och vaknar utvilad. Men jag gick och suktade hela veckan efter vinet som finns där. Jag måste nog göra mig av med det. Känns dumt att bara hälla ut. Jag är av den gamla slolan "inget får förfaras" så det tar verkligen emot att slänga bort något som funkar. Men jag vill inte heller ge bort alkohol till någon jag tycker om ftersom risken finns att denne ska åka dit på samma beroende som jag. Och ge bort presenter till någon jag inte gillar - nej men det är ju helt galet. Jag kontaktar inte ens folk jag inte gillar ännu mindre ger dem presenter. Och i ärlighetens namn önskar jag inte detta destruktiva alkoholhot ens för mina bittraste fiender.
Lyx-Dilemma! ;)

Tack för att du frågar och bryr dig! Det är som sagt en av de mest värdefulla bitarna i min nykterhet.

Tack, vad bra du vänder på steken och påminner mig...?

Kramar
???

Om man som människa har låtit alkoholen infiltrera för mycket av ens väsen och liv.

Om man aldrig låtit det ta så stor plats, eller har stor respekt för dess verkan.
Så blir inte heller avsaknaden av den så påtaglig.
Man rör sig i andra kretsar,tänker andra tankar osv.

Som medberoende och anhörig så förstår jag exakt vad du menar.
Men eftersom jag själv inte har törsten så ser jag inte spritoaserna på samma sätt kanske.

För mig så finns alkoholen där ibland som en ventil,men mitt liv består av så många andra aspekter och därför blir bara alkoholen en bråkdel.

Kan det vara att din alkoholhjärna fortsätter bråka med dig?

Av olika anledningar är jag inte lika frekvent med mitt skrivande här.
Vad gör jag då som är så viktigt att jag inte längre skriver här?
Jag försöker i möjligaste mån låta telefonen vara. Inte impulsivt titta på något för att fly undan eller hindra mig från att delta i vad det än må vara.
Inget är viktigare än nuet, åtminstone inte när jag är tillsammans med min familj eller mina vänner.
Jag försöker hantera stressen i vardagen och på jobbet. Det är inte alldeles okomplicerat och enkelt i mitt stundtals stressande arbete, med kivande småbarn eller stora tonårsdottersproblem.
Men jag kan hantera det genom att, om det blir för mycket, gå iväg och sätta mig och bara andas lugnt och metodiskt.
Det är inget jag praktiserat någonsin tidigare, utan jag har bara låtit mina känslor styra fullt ut och jag har oftast sett mig själv som ett offer under andras omständigheter.
Jag försöker att prata om mina känslor, så gott jag förmår, i de situationer det behövs.
Det är inte alldeles enkelt då jag under 38 år inte ens kunnat skilja på lycka och alkoholfylla.

Intensivt själsligt fotarbete tillsammans med min fantastiska Birgitta, min kloke sponsor, min fru med hennes änglalika tålamod OCH mina möten.
Kändes som att det lossnade efter gårdagens möte, och jag börjar få tillbaka en liten balans utan ständig ångest.

En dag i taget.
Det är så mitt liv ser ut, och jag börjar acceptera att det handlar om just det.

Jobbhelg och Draken håller sig lugn, är en skön känsla av kontroll som jag känner. Är bara på början av resan och vet att det är många strider kvar, men vågar ändå tro på en framtid.
Funderar mycket på hur man kan förebygga, vad jag måste ändra på för att klara av att behålla kontrollen och vad min största rädsla är.
Trötthet och stress är en stor trigg, flykten och så rädd att jag skall glömma hur jag mådde. Fick förslag om att gå på AA för att dela och bli påmind, men vet inte om det är jag eller om jag vill lämna ut mig så.
Terapeuten är riktigt bra, gillar att prata med honom och att det blir som en kontroll att jag är på banan.

Det som jag är helt säker på är att jag vill inte tillbaka till måendet som fanns den dagen när jag gick till företagsläkaren, så även om det är svårt vissa stunder och jag får lära mig ett nytt sätt att hantera livet så vill jag det så mycket.

Önskar er en fin dag med styrka och mod// Kram Strulan

Tack för att du fyllde på med din bild och gav lite nyans. Härligt att höra positiva ord. ?

Jag fumlar lite i vad jag eg vill säga, för jag är inte helt klar i det själv.

När man nyktert tvingas tänka så mycket på sig själv och på andra människors beteenden, så hamnar man i nåt flanörliknande tillstånd - ett limbo. Och ju mer man tittar, ju tydligare ser man denna strävan folk har att fly från sina nyktra verkligheter. Även om det för många är sällan flykterna sker, så ligger ofta de där och lockar i horisonten - och ger folk tröst i att de snart ska få avlasta sina sinnen. Spa (med Cava), Tjeckien (och öl), Alperna (och gluewine), aw, middagar, grillningar, bastu, tipslördag... ?

Jag vill tillägga att jag inte känner mig exkluderad. Jag har massor goda vänner som aldrig tjatar om att man bör dricka. Vi golfar, åker skidor, cyklar, fiskar och vandrar. Dock flyttade jag med familjen till sambons hemstad för ett år sedan, 85 mil från det gamla umgänget (som jag dock försöker träffa så ofta vi kan).

Att bygga upp ett nytt socialt sammanhang utan alkohol är inte helt lätt, då de flesta har sina belöningar som ligger och väntar på dem i sina horisonter. Drack man, då skulle man lätt kunna i flätas i de flestas planer. Det ställer frågor, omedvetna sådana, hos folk då en icke drickande dyker upp. Och får folk välja, så orkar de inte reda i sådana frågor när de ska ha sina guldstunder. Då är det lättare att fråga grannen i huset bredvid. Som till och med kan smita ut och ta en kvällswhiskey ibland på altanen. Och då är det också lättare att inte bjuda med den där nye på jobbet på matlagningskvällen.

Jag vet också i detta läge att det finns ett stort gäng där ute som inte kunde bry sig mindre om en kollega eller granne drack eller inte. Men orkar inte ta med alla perspektiv på en och samma gång. ?

Som en tidigare fantast av alkohol, är det kanske svårt att se klarsynt på folks förhållanden till alkohol. Jag läser säkert in för mycket. Men som nykter har jag ändå förstått tydligare hur viktig alkoholen är i detta land.

Inte konstigt att många trillar dit igen, då det ibland känns som att alkoholen är en av stöttepelarna i den svenska folksjälen. ?

NU ÄR JAG FRI!!!❤️?

JAAAAA!

Ja, jag kan bara instämma i vad ni andra redan har skrivit. Dee, du kommer att klara det här galant och du är redan förberedd för många olika scenarion. Ser fram emot att följa hur det har gått för dig, oavsett hur det blir så är du några nya erfarenheter rikare.
Trevlig helg!
Sofia, Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Är själv man strax över 40. Jag håller med din analys om att ”alla vägar bär till alkohol”. Dock har jag inte upplevt att jag blir exkluderad. (Observera att jag inte argumenterar emot vad du skriver! Jag bara delar med mig av min upplevelse på samma tema.) Snarare är det jag själv som skiter i mer alkoholkopplade aktiviteter för att många av dem egentligen är ganska trista.
Gå till grannpar och dricka alkohol var ju mest en ursäkt för alkoholen som gjorde det kul, men vi har inget eg. som är särskilt intressant gemensamt. AWs är kul ibland men ofta (jag är chef) så blir det diverse jobbgnäll som ältats 1000ggr förut. Plus att kollegor har man inte valt själv så det är alltid diverse inkompatibla individer med. Gå ut med polare eller halvpolare är kul ibland men ganska tråkigt att vara wingman nykter då jag själv inte ”shoppar”. (Menar inte att jag gjorde det förr heller men ytliga diskussioner var roligare med alkohol) Jag blir trots det lika ofta med eller inbjuden men det kanske går ner på sikt eftersom jag tackar nej oftare och gör något ”bättre” av tiden som träna, läsa på nått eller snickra. Är dock inte oroad över att bli av med vänner för jag har genom åren valt att fokusera mer på färre ”riktiga vänner” och lägga lite mindre tid på ytliga relationer. Så vi hittar på annat i samma utsträckning i stället. Tex tränar ihop, fikar, reser, vandrar, bastar. Skulle de inte vara ok med att jag inte dricker så är vi inkompatibla. Så jag har eg inga problem om det minskar i antal utekvällar (alkoholfokusaktiviteter). Nu kanske det låter som jag blivit helt anti men så är det inte, det är kul att hänga på ibland men sällan lika länge, och när samma skämt upprepas, raggandet,
eller pinsamheterna börjar så är jag out. Tar bilen och kör hem i stället. Alkohol för mig gjorde saker, som inte egentligen var så kul, roliga. Så jag försöker göra saker som är roliga, kreativa eller utvecklande ”på riktigt” i stället. Jag har inga problem att få kontakt med folk eller att prata och skämta (även om jag inte lever för det så kan jag fejka bra) så jag tycker inte att jag är så mkt tristare om man kan kalla det så. Saknar alkoholen i sig själv betydligt mer än situationerna jag drack den i. Man kan ju sitta i nya uterummet med alkoholfritt hur som helst. Men jag saknar tystnaden i fyllan. Den tomma skallen, munnen som kunde sköta sig själv utan min medverkan. Avslappningen. Unnandet. Men all-in-all så är den saknaden på väg ner.
Har dock märkt av att det ofta förväntas lite att man ska ”gå lite mer över gränsen” i alkoholsammanhang. Man kommer in på mer förbjudna områden av olika slag beroende på grupp. Men som nykter sitter alla spärrar kvar med full effekt, och det kan kanske ibland upplevas som ”lite tråkigare”. Dock är jag ganska öppen som person och bjuder på mina misstag, äventyr och åsikter och annat så det täcker upp en del ändå. Mina spärrar i bekväma sammanhang är lite som svängdörrar ändå menar jag ;) (Ej gällande sånt som kan leda till exempelvis ett personalärende på jobbet eller en krashad relation).

Jag har inte drickit en droppe på ett år nu; är 33 år; drack mycket för mycket innan jag valde att helt sluta. Var helt klart beroende, parallellt med att jag högutbildad jobbade och levde med min sambo. Valde (och var tvungen såklart) att sluta när vi fick vår dotter.

Jag önskar säga att "allt är så bra nu, när jag slutat. Jag fick tillbaka livet...", men kommer istället ge en liten ärligare bild.

Jag mår fysiskt tipp-top. Är snygg, vältränad och har massor av kraft i kroppen. Jag har inget sug efter alkohol.

Dock är det så sjukt trist att vara helnykter hela tiden. Hela samhället bygger på alkohol. Precis som alla länkar på nätet tillslut leder till porr, leder alla vägar på jobb och fritid till alkohol.

- ska ni inte köpa det där huset, jag hjälper er med att bygga altanen. Tänk sen en solig sommarkväll med en bärs i handen.
- vi ser till att konferensen är klar vid tre, då hinner vi jobbasta och ta ett par kalla innan middagen.
- vi kör på vinprovning som teambuilding i år.
- TV4-morgonsoffa. "och till vårvärmen rekommenderar vi detta bubbel, eh ja det finns ju alkoholfritt också (fniss från Steffo)

Haha, ni fattar såklart grejen... Det tråkiga är att som nykter så kommer man inte bli bjuden på lika många middagar. Inte blir lika inkluderad på jobbet. Inte lika omtyckt i kvarteret. Vissa kommer att säga att det bara är en farhåga. Men så är det inte. Det är nåt med helnyktra personer som skrämmer. Som att drickande personer känner en press på sig att förhålla sig. Och folk vill inte förhålla sig. Folk vill ha det okomplicerat och kunna bli småfulla i fred.

Folk kan säga sig vara imponerade av de som valt bort alkoholen. Men innerst inne hamnar dessa inte på middagslistan. För. I slutändan är den där kalla ölen och följande salongsfyllan, tillsammans med likasinnade, det enda som får folk att orka kämpa på i vardagen.

Och där kan man inte vara med längre. Den gemensamma moroten har försvunnit. Så jag får gå till gymmet jag, eller glo på en serie. Buhu. Får la gå med i en frikyrka eller nåt.

Nu blev det långt. Hehe, och kanske inte så upplyftande. Men jag letar fortfarande efter nya gemensamma morötter som inte känns som kompromisser i avsaknaden av alkohol. Finns de?

Detta fixar du galant! Hoppas du får en trevlig AW?
Tanken har slagit mig med, tänk om jag blir bortvald nu som nykter.. men sedan slår det mig att blir jag bortvald så kanske det är det bästa för mig. Då är jag nog värd något bättre..

Du skriver i vilket forum du själv vill, tänker jag. Det är att gå vidare då man fått nya insikter enligt min mening. Jag har inte följt forum på länge så jag vet inte vad som hänt. Reagerar då jag ser din mening ”kanske jag återtagit kontrollen över alkoholen eller så lurar jag mej själv”. Du vet var jag står i den frågan...missbruket är listigt. Försök att återta kontrollen över din nykterhet istället. Du kan.
Kram

Mitt inlägg ovan borde jag kanske ha skrivit i min andra tråd.
I detta rum ska vi väl egentligen bara vara i om vi är helvita...?
Hoppas ni har överseende..??

Befinner mig i någon slags mellanting sedan en tid tillbaka. Dricker inte alls på det vis jag gjorde förut men ändå lite då och då. Kanske en gång i veckan.
Har lugnat ned mig betydligt och strävar inte längre så desperat efter den totala nykterheten. Inte heller är forumet lika viktigt i nuläget.
Vet inte riktigt vad denna nya fas ska leda till men jag avvaktar och ser var och hur jag hamnar.
Kanske jag återtagit kontrollen över alkoholen eller så lurar jag mig själv.
Tiden får utvisa detta.

Ha en skön helg alla forumvänner???
Kramar
???

Du skrev de orden jag skrev i rubriken och det är fantastiska ord. Jag känner också ödmjukhet och tacksamhet över att jag bestämt mig för att välja bort alkoholen.
Skrattade lite åt dina jämförelser med nötallergiker.. Ha ha ha, men det är klokt tänkt! Varför måste " allergi mot alkohol" vara förknippat med skam och skuld? Dock tror jag och känner jag att vindarna börjar blåsa åt ett annat håll. Fler och fler väljer bort alkohol.