Senaste kommentarerna i forumet

Nykter i lite över en månad och jag dör av trötthet. Kan ligga ner hela dagen typ. Ögonen vill stängas. Har börjat ta vitaminer för att jag antar att det kanske är en brist där. Specifikt magnesium och b12. Försöker dricka mycket vatten. Träna... men svårt när man är så trött.
Önskar jag hade mer energi.

Vill att du ska gå. Vill att du ska klara det!

Har inte druckit på tre månader och en vecka. Jag är så stolt, men så oändligt trött, energilös och nöstan apatisk. Som om hjärnan är nedslängd. Glömmer saker, ofokuserad och har svårt att fästa blicken. Kan det vara spår av min alkoholkonsumtion som varit hög i fyra år? Borde jag inte vara pigg och stark nu när jag slipper vara bakis? Någon som känner igen sig?

Visst snurrade tankarna några varv, innan de hamnade i print..?.
Förstår att mitt agerande väcker oro. Men på ngt sätt, står jag ändå fast vi att det inte bara var "ondo" att jag tog de där glasen. Framförallt utifrån det som jag var inne på, att faktiskt få syn på att det INTE är såå befriande, härligt, fantastiskt, som hjärnan så innerligt vill övertyga mig om, när suget sätter in.. (och det var inget vansinnigt sug, som jag agerade på heller för den delen.) (Försvar..eller ???)

Nu känns det iaf som att jag har en mer realistisk bild, och det hjälper mig faktiskt att hålla min linje. Lite sug idag. Men det kommer och går precis som tidigare och i varken mer eller mindre utsträckning. Och som sagt. Jag känner mig stark i att fortsätta min nyktra linje. Vägrar sätta "räkneverket" på 0 dock. Allt slit är inte förgånget, (heter det så..??) av detta sidosteg. I bästa fall kommer jag än starkare ur det!

Du är också så klok. Och jag tänker som du. Så länge alkohol upptar ens tankar (och känslor) på det sätt de gör idagsläget, är det bäst att låta bli.
Jag vill bli fri, och det ska jag bli!
Det ska vi båda bli!
Nu kör vi, du med din obrutna linje och jag med min lilla bump..?!
För min del är det, det bästa sättet att förhålla mig till det val jag gjorde. Upp på hästen igen liksom, och kanske ligger det ngt i att en bra ryttare inte är den som aldrig fallit av, utan den som sätter sig upp igen, och fortsätter utmana sin rädsla..?.

Det känns som det är det arbetet vi gör nu. Möta alla de känslor, som det innebär att vara människa, utan att döva, förstärka etc..
Jag håller i och hänger på ??!

Stor kram!
/Fibblan ?.

Jag började kröka för ungefär 30 år sedan. Måttligt i början, med det eskalerade. 2012 tog jag kontakt med beroendemottagningen och fick Antabus under några månader. De gav mig alternativet att antingen komma till mottagningen eller att låta min närmaste chef distribuera dosen. Är det senare en möjlighet för dig?

Tips från coachen: Du kommer aldrig klara att lösa dina alkoholproblem på egen hand!
Var ärlig mot dig själv och din omgivning. Varför känner du att du måste klara detta på egen hand? Om du berättar, om än bara för din närmaste grupp, hur det ligger till med dina problem så tror jag att du kommer att få mer stöd och förståelse än du någonsin kunnat ana.

Tag hand om dig, Frontlina, tag hand om dig. Släpp all prestige och låt saker och ting ha sin gång. Vi vill ju inte läsa om din alkoholrelaterade död om fem år...

Har såklart följt din resa genom återfallet, som du själv kallar det. Men jag har väntat med att kommentera, helt enkelt för att jag inte riktigt vet hur. En oro byggdes upp - en oro för att det kunde trappas upp - två glas kunde bli tre osv och middag ute med mannen kunde bli middag hemma med mannen osv. Men samtidigt hade jag ingen aning om oron var gällande dig eller mig. Jag skulle känna den oron för mig själv om jag själv skulle ta två glas vid tillfälle, jag vet inte om jag skulle kunna stanna där, kanske dag ett men det skulle kanske väcka suget. Men ville inte riskera att projicera min egna oro på dig.

Samtidigt blev jag lättad att du valt att inte mer "unna dig" - kanske är det ändå den säkraste vägen att gå.

Men kan ju egentligen bara tala för mig själv - och jag har ju inte ännu beslutat hur jag gör efter mina tre månader - men som jag känner nu - så ska jag inte dricka alkohol igen så länge jag "räknar dagar" dvs så länge alkohol tar upp en så stor del av min tankeverksamhet åtminstone. För så länge den gör det så känns det som det finns en missbruksrisk. Om jag ska dricka igen så ska det vara utan en stark längtan och förväntan - lite mer som det är för alla "andra" som inte har missbruket. Och kommer jag inte dit, nej då kanske jag inte kommer vilja dricka igen. Det är hur jag känner för det.

Men hur det är för dig kan jag inte säga, men låter lite som din magkänsla säger dig att det är bättre att avstå. Och magkänslan är en bra grej att lyssna på ?

Sen vill jag ge en eloge till dig hur moget och fantastiskt du hanterat hela situationen efteråt. Direkt kunnat reflektera sunt och utan att fastna i försvarsmekanismer när folk ger råd (vet inte om jag hade lyckats så bra!!) - och sen tagit ett nytt beslut. Wow! Vilken styrka och klokhet du utstrålar i dina inlägg ???

Jag uppskattar dina inlägg, långa som korta..?. Och de lite längre kanske än mer..?! Jag sätter verkligen stor värde på det du väljer att dela med dig av. Och som vanligt väcker de tankar och skapar utrymme för vidare reflektioner..

Inte minst med tanke på mitt återfall, kanske det är läge att plocka fram de där minnen som jag helst ställer in i en mörk garderob..
Att plocka fram dem, damma av dem och se dem i all sin fulhet i dagsljuset..
Tänk att du hade modet att dela med dig av det här med handspriten.. Fantastiskt starkt gjort! Vad skulle du säga att det gjorde för skillnad, att du tog modet till och klarade av att vara så brutalt ärlig? Jag har några lik, som jag gör mitt bästa för att hålla dolda..men precis som du har jag verkligen ansträngt mig för att inte försköna eller förminska problemet inför min man..
Ändå var det jag som övertygade honom på middagen om att jag absolut fixar de där två glasen.. Nu gjorde jag ju lyckligtvis det. Men har också satt stopp för vidare förhandlande. Det ska inte hända igen av den enkla anledningen att det inte är värt det! Jag längtar ju efter naturlig nykterhet. När det är målet, verkar det korkat att tillföra giftet, om än i aldrig så liten mängd..!
Har svarat dig i min tråd, men passar på att tacka dig igen för den klokskap och värme, du sprider här på forumet ?!

Kramar
/Fibblan ?.

Ibland (typ hela tiden) kommer tanken: ”hur ska jag kunna göra hela den här nyktergrejen resten av livet? Säg att jag lever tills 80, vilket betyder 55 år till av detta?!”
Väldigt överväldigande och läskigt.
Stopp.
En dag i taget. En dag är rätt lätt. Vill jag dricka idag? Nej.
Idag är jag nykter.
??

..det här..men smålog när jag fick upp bilden av dig. Hur du vaknar vacker, nykter, sund, stark och övertygad. Och nästan sätter morgonkaffe ☕ i halsen, över mina alltför spännande inlägg..??. Det var verkligen inte min mening?!

Skämt åsido, som sagt. För återigen, det är på riktigt. Och jag värdesätter högt din omtanke och den ärliga känslan av att du känner med mig, förstår, reflekterar..?. Och jag ser att det finns skäl till oro. Det gör det alltid när ngn börjar låta sig förhandlas med..?- ?..
Denna ngn var jag denna gång.
Och jag är tacksam för ditt stöd. Du är äldre, visare och har gjort fler erfarenheter i detta träsk, som berört mig djupt när jag läst dina ord..?! Det vore bortkastad tid att gå igenom alla misstag ännu en gång för egen del. Vi är ju här också för att försöka göra det bästa av andras erfarenheter också, tänker jag.
Du är så himla fin mot mig och jag tar åt mig av din klokskap! Tack Vinäger ?!

Jag vågar påstå att vi kan pusta ut för denna gång?. Fortsatt vaksamhet gäller. Men kaffet ☕, kan vi njuta av i lugn och ro, för lång tid framöver, känns det som nu. Har avbrutit allt förhandlande. Och det känns skönt!

Fortsatt fin helg?!
Kram
/Fibblan ?.

Några av oss har skapat anonyma FB profiler med samma namn som vi har här inne. Detta för att kunna snacka privat med varandra utanför forumet.
/Mrx

Såg att jag varit medlem här i två år och tre veckor.
Lika länge sedan som min senaste period.
De fyra helgerna för 1 1/2 år sedan var ett steg i processen som kunde slutat illa men istället gav mig värdefulla insikter.
Jag har börjat sortera i alla mina dokument, bokutkast. Fyra olika spår, fyra olika böcker så småningom. Kanske blir jag färdig med någon av dem snart, beroende på hur arbetssituationen utformar sig.

Arbete, ja.
Jag tänker i mina deppstunder att det är jag själv som kan förstöra allt jag tar i, i mina självmedkännande stunder ser jag att jag följer mitt hjärta och är modig, gör sådant många inte vågar, och därför hamnar i skottgluggen.
Verkligheten är nog något mittemellan de två tankespåren.
Jag hade precis fått ett jobb senast jag skrev i tråden, ett som jag verkligen var taggad inför.

Varade i två veckor. Sedan sa jag ifrån till ledningen om brister i vården av ungdomarna. Konstruktivt men bestämt. Erbjöd mig dessutom hjälpa dem styra upp och åtgärda bristerna.
Uppsagd per telefon samma kväll. På ett osnyggt och kallt sätt.
Jag förstod - det var tydligt - att de inte var minsta intresserade av att ge bra behandling åt de placerade på boendet.
Anmälde dem. IVO och arbetsmiljöverket.
Blev kontaktad av reporter.
Verksamhetsledningen förbannade.
Jag har släppt det nu. Måste fokusera på det som är viktigt.

Mitt företag är i fokus nu. Och det är här jag vill vara. Min egen.
Ingen annan inkomst än de konsultuppdrag jag kan få tag på och privata mottagningsklienter.
Ska hoppa in vid behov på timanställning inom missbruksvården, träffa verksamhetschefen till veckan.

Egentligen trivs jag såhär.
Boken/böckerna kan äntligen bli skrivna och jag jobbar med min hemsida; både för att marknadsföra mig själv, men främst för att sprida kunskaper som kan komma andra till nytta.

Den viktigaste relationen kan vara den svåraste. Den med dig själv.
Bli din egen vän genom kunskap och självmedkänsla.

Garanterat bihåleinflammation. Garanteeeeert!

Jag fick ihop alla intervjuer igår, slog till och med in en extra intervju. Så 6/5 gjorda, med bihåleinflammation och utan röst typ ?

Jag vill verkligen ifrån mitt jobb☝️

Intervjuerna gick bra, jag tror jag skötte dem snyggt. Om inge annat börjar jag bli väldigt bekväm och trygg i den typen av situation, och det är ju kul ^^
Och det är förbannat intressant att se hur andra företag arbetar, hur deras kultur är och vad de kämpar för. Det är som dejting, det är verkligen det.
Avslutade dagen med att få se bio med exmannen. Det var välbehövligt. Behövde lite socialsamvaro.

Idag kommer mamma förbi med lite flyttlådor, annars har jag planerat in VILA hela dagen. Behöver nog ge mig ut och köpa nassonex och nya alvedon. Kanske behöver någon typ av krubb oxå men mat är förbannat tråkigt när man inte känner någon smak. ?‍♀️

Nästa vecka har jag vad jag vet 3 intervjuer inbokade, än så länge. Och så ska jag hämta nycklarna till mitt nya hem på fredag!!!❤️❤️❤️

Nu lite mer Java.
Vill nog läsa lite bok idag oxå. Riktigt vilodag❤️
Lutar lite åt att bjuda över Mr klick i kväll med. Fast vet faktiskt inte om jag orkar, hade varit mysigt att skeda lite dock.

Trevlig helg!
Fridens ?

Har läst en del bland dina många bra inlägg ?
Så nu sitter jag och funderar lite, finna det en FB grupp?
Eller gör ni en FB profil med era profilnamn, som ni använder här..sen blir ni vänner på FB?

Håller med Jasmine, att vara en nykter och närvarande mamma räcker.

Hoppas att du orkar och kan ta till dig de orden. Att spiralen kan få vända uppåt genom det. Det är du värd nu.

Kram

Ännu en gång läser jag flera inlägg i rad från dig och hinner först bli lite orolig innan jag pustar ut på slutet. Så glad att du tog till dig de välmenande orden från Onkel F och Jasmine. Det är annsrs lätt att hamna i försvarsställning när A-rösten talar, lockar och försöker övertyga.

Det kanske går, någon enstaka kanske kan klara det, att lära sig dricka normalt. Kanske, kanske, kanske... Men är det värt att prova då så gott som alla här under många år vittnar om motsatsen? Nej, självklart inte. För vad händer om man inte fixar det? Ännu djupare ner i A-träsket för varje gång är erfarenheten från de allra flesta.

Är så lättad över att du kom till insikt om detta. Det betyder att du är smartare än din förrädiska, lismande, falska "vän". Du vann och du kommer att göra det igen. Vinsterna med att vara nykter överstiger vida känslan av att (riskfyllt) kunna dricka två glas vin. Men det där vet du ju...

Kramar i massor ?

Ja, sedan forumträffen, alltså.

De vita dagarna läggs på rad än så länge. Hoppas att det framgår hur oändligt tacksam jag är för detta. Men också fortfarande ödmjuk inför kraften i A. Lägger också till glädjen och att njuta så länge det vita livet känns enkelt. Jag rider på framgången helt enkelt.

Ok, det var känslorna efter träffen jag var ute efter att förmedla. Med lite perspektiv känns den nästan overklig. Att det bara gått en vecka är svårt att förstå, känns snarare som en månad. Minst.

Det mest speciella, förutom att ha fått se hur många av vännerna här ser ut, är känslan av att ha pratat om sitt missbruk. Att högt och med riktiga ord berätta om olika händelser och skeenden med A inblandat. Inte ursäktande "oj, jag råkade dricka lite för mycket i går, förlåt" utan att verkligen vara tillåten att helt naturligt sätta ord på ångesten och kampen. Alla förstår ju, vi är där av samma anledning, om än via olika resor. Jag vet att jag ibland stannade upp och tänkte "oj, sa jag det här nu, pratade jag verkligen om handspriten med de här människorna". En mycket märklig - men också befriande - känsla. Jag var hög på känslorna länge, är det fortfarande, även om det mattats av en del.

På vägen hem bubblade och babblade jag om mötet, visst, men också om A-problemen på ett annat sätt. Med min stackars man, alltså, som säkert hade skavsår i öronen innan vi var hemma. Och fortsatt under veckan...

Öppen mot honom har jag varit hela tiden - till viss del. Jag har dock haft ett visst motstånd till att prata om annat än det absolut jobbigaste eller det absolut enklaste. Nu har jag berättat om missbruksproblematik både generellt, om händelser från inlägg av er på forumet och mina vardagstankar.

Och han lyssnar, tar in, nickar och hummar. Säger att han inser att det är så, även om han inte erfarenhetsmässigt kan förstå. Han litar till hundra på mina känsloupplevelser. Förstår också att det inte är självvalt, vem f-n väljer ett sådant här liv...

Tenderar att skriva längre och längre inlägg när jag är igång, snart orkar väl ingen läsa, så jag avslutar med orden min älskade man sedan trettio år tillbaka sa, under ett samtal efter ett jobbigt återfall. Orden som då jag tvivlade och bad om stöttning gjorde att jag förstod - att han förstod:

Det hade lika gärna kunnat vara jag.

Tack, ni är två av flera jag verkligen skulle velat möta på träffen. ? Ni har varit med mig så lång tid och både filosoferat och stöttat så många gånger.

Ml: ser fram emot en vänförfrågan. Kanske blir det en träff IRL så småningom. Som MM skrev, på en filt i vårsolen låter väl helt ok. Och ja, man får vara beredd på att människor kan se helt annorlunda ut än man kanske trott.

Jasmine: Du är också sååå värd att få må bra. En dag är du där, det är jag övertygad om. Det gäller att kapitulera, att se förbi oförmågan, att våga ta steget. Kanske att söka hjälp. Men det måste komma inifrån, annars funkar det inte. Du vet ju hur lång tid det tog för mig... Vill inte pressa, men önskar att du klarar att bryta snart. Har du Fb skulle jag bli superglad om du vill skapa ett Jasmine-konto och "träffas" där. En speciell känsla att kunna skriva på messenger, fortfarande helt anonymt, men utan att någon annan kan läsa.

Kram till er båda ?

Vad fint och stöttande skrivet. Jag ska ta dina ord med mig. ?

Lyxen att vakna utan baksmälla och ångest.
Livsgivande av hopp.
Igår em svepte suget in över mig som en storm.. bara en liten öl som belöning, bara en liten öl för att döva tröttheten, bara en liten öl för att...
Jag kopplade på konsekvenstänket.. kopplade på mina barn.
Stod över den lilla ölen och nöjdheten idag är belöningen.
Till alla er som inte stod över: Idag är en ny chans att börja om! Det underbara är att varje morgon får alla en ny chans att välja om.
Kram?

Jag tror att jag blev nykter dvs inte intog ngr alkoholhaltiga drycker.. men jag vistades i allaforum för alkohol tycker att jag löste det bra..... men jag lever i en stor stress och jobbar på tok för mkt.min sambo har ett mkt bra företag som går riktigt bra jag borde vara lycklig... vi har nuvalt i ett ganska tidigt skede att satsa all in.... detta betyder att min sambo har satsat miljoner ivårt projekt.... det är dock en gård som genererar pengar men han är väldigt medveten att han har satsat mkt pengar...
Jag har egentligen det perfekta livet.... men sitter nu mitt i ettåterfall.. jag tror par av allt så. Ska jag fixa detta ... gör inte det . Det skapar en otrolig ångest. Hur fan kommer man tillbaka...

att ni tittade inom och tog er tid att dela med er av era tankar och erfarenheter ?!
Jag läser med stor respekt det ni vill förmedla!

Onkel F - tack för att du valde att dela med dig av dina personliga erfarenheter av exakt hur förrädisk den där alkoholen är.. 2 års nykterhet! Snacka om bragd?! Inte konstigt heller då att man hamnar i tankar och sedermera agerande om att man klarar av de där ett-par-glas-vin.. men att du fick göra den smärtsamma erfarenheten att det inte funkade..att ett par, blir fler och till sist tillbaka till dagligt drickande..Den risken är ju ofantligt stor vad det verkar. Du är varken den första, antagligen ej heller den sista som berättar om ett sådant scenario..tyvärr, väldigt sorgligt är vad det är..
OCH viktigast av allt i sammanhanget och som jag är tacksam över att du med största ödmjukhet förmedlar DET KAN GÄLLA ÄVEN MIG!
Med största sannolikhet: DET GÄLLER ÄVEN MIG!
Absolut krävs karaktär och vilja, men har man lyckats utveckla ett beroende så räcker kanske inte ens det till.. tar emot dina ord med vördnad och vill passa på att önska dig all lycka med din återgång till nykterhet?! Du har verkligen tagit ett rejält tag igen nu och gör vad du kan för att komma på rätt spår! Så himla bra gjort?! Vi hörs kanske vidare här. Följer gärna din resa och peppar om jag kan!

Jasmine - tack för dina fina ord?! Inte visste jag att du läste mina inlägg, men det gör man ju förstås. Läser både här och där, menar jag, även om man inte kommenterar alla gånger☺️. Jag tar med mig även dina ord, som säkert också har sin tyngd, med egna erfarenheter bakom..Det är väl själva f-n och kanske en del av att ha utvecklat beroendet, att tro, att önska, att hoppas på att en dag kunna hantera skiten som alla andra..
Jag lovar både dig och framförallt mig själv att vara fortsatt vaksam! Det är en "sneaky" vän..Jag vet. Bestämde mig faktiskt för att skita i och dricka vid tillfället i maj, redan nu. Varför ens överväga det?!? Det är ju så hon gör, "vänninan". Lockar med fler erbjudanden om "lyckade tillfällen". Jag betraktar nu detta återfall som en engångsföreteelse.

Tack för att ni båda hjälpte mig att
tänka ett varv till?!

Ska leta upp era trådar och se om jag kan återgälda tjänsten, vid tillfälle?!

Kramar
/Fibblan ?.

..och inte lika starka! Det är stort!
För mig också..!
Beundrar din förmåga att se det, som trots i allt det kämpiga, ändå lyfter! Förstår dig mkt väl. Det är verkligen en skillnad som gör en skillnad.. ?.
Skönt att höra att suget är på en låg nivå också iaf. Hjälper säkert till i hanterandet av de andra inte så härliga symtomen, som liksom är tillbaka lite igen. Det var precis så det var för mig med vid den tidpunkten som du är i nu. Så det måste ju ligga ngt i det..det här med PAA/PAWS. Har du tur så kommer det ett litet släpp om 10 dagar..?✊?! Jag upplever åtminstone för egen del att ngt lättat lite igen nu☺️!
Du är så stark - du kämpar vidare!
Och det kommer gå bra?!

Hoppas på en god natts sömn för dig och en lugn helg, där du kan ta hand om dig och fortsätta lyssna in vad som blir bäst för dig?!

Kramar
/Fibblan ?.

... du är dina barns världsallt... men du behöver inte reagera mer på det än att finnas där för dem ;) Du är nykter och en närvarande mamma- det räcker.

Kärlek <3

Jag bara undrar... för att kunna förstå... Jag bryr mig om dig och ser hur mycket du kämpar! Berätta gärna så kanske vi kan ge dig perspketiv.. Och precis som du skriver, det är ändå något positivt att barnen kan var trygga hos sin pappa, Visualisera det omvända... att du till exempel misstänkte att barnen for illa hos sin pappa.. vilken ångest.

Många, många kramar till dig <3

.. vill bara säga att jag läst massor av dina inlägg och kommentarer hos andra och du sprider sååå mycket energi. Såg att du tagit ett "återfall" och jag kanske är beredd att hålla med Onkel F om att vara vaksam. Din "vän" är svår att hålla på "lagom" avstånd".

Fina, fina Fibblan, tack för att du förgyller forumet.

Kramar <3