Senaste kommentarerna i forumet

Bra att du är stolt. Det skall du vara. Jag undrar om jag hade klarat det? Antagligen hade det gått, men med stor ansträngning. ??

Det texten träffade rakt i hjärtat

Var stolt det är du värd ❤️❤️❤️❤️

Så stark. Så målmedveten! Du är helt enkelt grym och alldeles fantastisk på många sätt! Vi ses där!

Kram från en fortsatt nykter PimPim ☀️??

Är på resande fot, men vill så gärna uppdatera lite snabbt med ett riktigt positivt inlägg.

I går blev jag helt ensam med en öppnad whiskeyflaska. Tidigare hade det aldrig funkat. Nu registrerade jag bara möjligheten utan en tanke på att utnyttja den.

Det är stort. Mycket stort.

Jag är så j-a stolt. Och glad. Och tacksam. Över vilken vändning mitt liv tagit efter så många struliga år.

Påminner om att det går. Det går att sluta. Det går att leva nyktert.

Jag vet att jag fortfarande räknas som nynykter, men jag tar ändå tillfället i akt att njuta av friheten. Fri från Alkohol.

Ta alltid ut glädje i förskott. Det värsta som kan hända är att du varit glad i onödan.

Kram på er alla kämpar

Om du visste om hur allt varit, skulle du tycka annorlunda om mig då?
Skulle du se på mig på ett annorlunda sätt?
Om du visste om hur dan jag varit, skulle du behandla mig annorlunda då?
Skulle du vilja ha mig i din närhet?
Om du visste om min kamp, hur jag kämpat för att vinna över min demon, skulle du tycka att jag är modig då?
Eller skulle du se mig som en misslyckad person?

Jag skulle så gärna vilja att du valde att se mitt mod.
Jag vet själv att jag varit så modig, samtidigt som jag känner mig misslyckad när jag tittar över axeln på mitt gamla liv.
Det finns en tunn slöja av dimma längs med vägen bakom mig som skymmer sikten.
Var jag inte bättre än såhär?
Jag fortsätter gå längs med stigarna, framåt. Försöker att inte se mig om för mycket.
Jag hoppas hela tiden att du kanske skulle möta mig någonstans här på vägen.
Att du gått en genväg från den platsen jag sist såg dig på.

/Dee.

Känns som det har gått fort. På onsdag en månad utan alkohol.
Känns som den där som bara drack var någon annan, inte jag.
Nu är jag trött, så innerligt trött. Sover och drömmer drömmar där förflutet blandas ned nuet. Det kommer upp personer från min barndom i drömmarna och ställer till det i mitt nuvarande liv. Kanske bearbetning av min jobbiga uppväxt med mobbning mm. Vet inte, men jag sover och drömmer jättemycket.
Försöker vara mycket med djuren, ffa mina små hästar.

Så fint och omtänksamt du börjar ditt inlägg "Vet inte hur det funkar med just detta forum med privata medd".

Det här är ett anonymt forum och vi undviker att uppmuntra kontakt utanför forumet, till den grad att vi faktiskt ta bort/redigerar information som skulle kunna ledas till privata uppgifter. Som exempelvis bloggar där personuppgifter finns, adresser eller andra sidor. Det finns många skäl till varför vi valt att ha det på det här sättet. Vad vi är glada för är att många kan vara stöd för varandra trots eller på grund av anonymiteten här.

Tack för att du var så "försiktigt" i ditt erbjudande om kontakt och hoppas att du vill stanna hos oss.

Vänligen Li-Lo
Alkoholhjälpen

Helgen som kom och gick.
Jag är nu askblond, Vettefan om jag diggar det egentligen. Men det får mina ögon att poppa igen. Bort med alla röda toner och rosa och orange och ingen utväxt och bort med det som var så befriande ett tag. Vet inte varför så mycket frihet sitter i sitt hår? Kanske för att det symboliserar ens person? Är ju ganska standard att kvinnor ändrat håret efter någon typ av kris.

Hon tog nästan absolut inget på längderna, hittade flera klyvna hårtoppar efter besöket. Men det är väl okej. Finns nog någon anledning för det med. (Dvs tiden tog slut eftersom färgningen tog över 2h?)

Var på dejt i lördags. Det var najs! Klädde upp mig lite, på med klänning och strumpbyxor, sylvassa röda läppar och nytt hår. Han hade ingen chans? vi satt seriöst och pratade tills natten blev morgon.
Det var länge sedan jag pratade så mycket med en annan människa.
Dejten höll i nästan 24h.
Det som gjorde mig glad var när han sa att han inte förväntat sig ett sådant djupt intellektuellt möte.
Ibland träffar man bara någon som pratar på samma våglängd.
Jag tror jag sopade mattan under honom ett tag. Han var nog inte beredd på... mig?

Jag vill träffa honom igen, Fasten han är för mjuk för mig. Kunde inte urskilja något sadistiskt drag i honom, men man vet ju aldrig? Kanske dags för mig att ha en MrNiceguy?

Jag upplevde honom som vuxen iaf, trygg och reflekterandes.

Nu påfågeltime!
Bara 2veckor kvar av Hell on earth ? fridens!

Nu kommer min första stora test, ville ju ha semester och det fick jag så nu skall umgås med mig själv. Alla frågar vad jag skall göra, men ingen resa utan håller mig i stugan och planen är fixa hemma, skogen och träna.
Lite orolig för längre ledighet har betytt mycket vin hela dagarna och inget blir gjort, men denna gången skall det bli som jag tänkt och skall ta tillvara på min ledighet.

Funderade lite över fb och mina vänner, tycker det svämmar över av vin, öl och drinkglas och de lyckliga livet. Läste någonstans att vi mår dåligt på att vi jämför oss hela tiden, fb och liknande belönar och straffar omgående så belöningssystem får kaos.

Så en liten test blir det nu när jag satt förbud på mig själv och användning av de socialamedierna inte helt, men begränsat iallafall. Lever ju själv så jag får väl visa att jag lever ibland annars tror väl de att jag är död.

Man blir lite knäpp av att låta bli alkohol, hjärnan leker nyvaken och idéer om hur man vill leva växer för varje dag. Det är en härlig känsla och rädslan att förlora den håller Draken tystare och hanterbar.

Så idag väljer jag att vara nykter och önskar er en riktigt fin dag med styrka till era strider// Kram Strulan

Även jag skall vara nykter i påsk. En märklig känsla. Ingen öl, ingen nubbe, inget rött till grillen. Men ändå ser jag fram mot det. Har bjudit hem några släktingar till lunch. Barna skall leta påskägg i skogen. Sedan skall vi elda ris och torra buskar från i höstas. Med enbart påskmust i glasen. Jag ser fram emot det. ?

Nästa vecka är det påsk helg. Tidigare år har vi brukat fira påsken på nån mysig camping tillsammans med vänner. Det har alltid inneburit hög konsumtion av öl och vin. Vi har sålt husbilen så i år firar vi på hemmaplan. Vi får hem alla barn och deras familjer under påsken. Gubben ska i princip vara helt nykter i år. Det ska bli riktigt nice. :)

Jag har renoverat och försöker ändra mitt förhållande till alkoholen. Började jobba med detta i september förra året. Jag vill kunna dricka alkohol i sociala sammanhang. Har testat mig fram efter längre perioder med total nykterhet. Ibland har det funkat helt okay att dricka lagom. Andra gånger har det blivit precis som tidigare dvs för mycket. Innerst inne vet jag att jag mår bäst av att avstå helt. Men just nu befinner jag mig mentalt i fasen att lära sig att dricka lagom. Det kräver mycket energi att förhandla med sig själv vad det gäller alkohol. I framtiden får vi se om jag lyckas kunna hantera alkoholen som jag önskar. Gör jag inte det lägger jag ned helt.
/Mrx

Bra jobbat.
Själv vågar jag inte testa mina bromsar, tror de är ur funktion :)

Igår var vi bjudna på 40 årskalas. Tänkte många tankar om hur jag skulle göra med alkoholen. I bilen på vägen dit bestämde jag mig för att dricka alkohol. Frun blev orolig av tanken på att jag skulle bli tokfull. Än en gång måste jag berömma mig själv. Under de 7 timmarna festen varade drack jag följande. Ett glas välkomst bubbel, ett glas rött till maten och därefter 3st små öl. Bromsen funkade och jag hade en super trevlig kväll. Fick faktiskt lite beröm av frun idag när vi satt i bilen på väg hem.
/Mrx

Grattis, Nejlika! Starkt, inspirerande! Tre månader är ju en evighet. ???

Vilken kraft och styrka, du hjälper oss andra att fortsätta kämpa. Så grattis igen ?????

Yes, jag klarade det!!! ?

Mitt mål var tre månader och nu är jag där, har vart nykter i tre månader, personligt rekord så långt tillbaka jag minns!

Har ju redan beskrivit mycket av allt det positiva som hänt för mig i min resa. Min hjärna har byggts om, den behöver inte längre snabba belöningar eller flykt vid minsta oro. Jag är starkare, kan jobba för mer långsiktiga mål och är så oerhört mycket mer stabil i mitt mående, känsloliv och känner mig inte så jäkla förvirrad hela tiden över vem jag är och vad jag vill.

Vad har gjort att jag klarat det? Finns ju mycket att nämna där men håller mig kort just nu:

1) Motivation. Jag hade nått botten mentalt och alkohol funkade knappt längre för dövande av ångest, ens tillfälligt. Det var ett evigt lidande och jag hade inget att förlora. Jag bestämde mig för att fullfölja minst tre månader och Aldrig tillåta mig ens överväga snesteg. Livet med alkohol var för mig inte ett liv och i kombination med mina andra problem hade jag dagliga självmordstankar - det var inte ett liv att gå tillbaka till.

2) Träning. Träning har väckt mig till liv igen, gett mig energi och gjort mig mer balanserad, klartänkt och gett massa må-bra-kickar utan baksmälla. När jag springer får jag perspektiv, världen utanför mig själv växer och resten sker "under huven" - jag VET att träning vart magi för min hjärna och hjälpt den omprogrammeras till det bättre.

3) Möjlighet till vila och sömn. Sovit massvis och har respekt för de som klarar kampen utan att ha den möjligheten att få vila ut. Vila ska aldrig underskattas och det är då det riktiga jobbet sker tror jag. Utan vila tror jag kampen förlängs avsevärt, det skulle den iallafall definitivt ha gjort för mig.

Flyttar snart till "det vidare livet" och hoppas vi ses där ? Där kommer jag reflektera vidare över nästa steg.

Många kramar till de som kämpar ? Håll ut - det blir bara bättre!

Brukar läsa här i forumet nästan varje dag. Gläds åt att så många klarar av att låta första glaset vara. Även åt de som försöker men ibland inte kan låta bli. Det viktigaste är att hitta sin väg till ett liv där alkoholen inte är det viktigaste. Nu ska jag ut och byta till sommardäcken på bilarna. Våren är här. Jag låter fortfarande bli att ta det första glaset alkohol. Tänker njuta av den tredje våren som nykter. Fortsätt kämpa alla här på forumet.

"Berusad av livet" - tänk hur skönt det är att komma ut på andra sidan och kunna ha ett helt annat perspektiv på livet. Så mycket viktigt i ditt inlägg, så mycket inspiration, säkerligen en stor tröst för de som fortfarande kämpar, och jag kan inte annat än att stämma in - det är värt kampen, det blir bättre - så jäkla mycket bättre! ??

Keep up the good work Jagäger ??

Många kramar

Jag går också på CA möten och AA. Det är samtalen och gemenskapen som räddade mig. Jag höll mig nykter över ett år innan jag tog mitt återfall som höll i sig i 6 veckor. Jag kunde alltså inte sluta att dricka utan att bli tvärsjuk. Jag drog ett djupt andetag och sa fuck it, nu ger jag upp. Jag ringde avgiftningen och blev inlagd med ett gravt förhöjt blodtryck och skenande puls. Abstinensens mindre trevliga sida. Det var så skönt i hjärtat att be om all hjälp som finns, JA, jag vill ha samtal, JA, jag vill ha hjälp med min besatthet.
Just att prata öppet med andra som förstår är en otrolig befrielse. Jag är öppen hemma om jag känner sug och känner irritation.
Jag blir arg när Alkohol-djävulen stör mina tankar inför en vacker skogspromenad. Jag är jävligt arg på mig själv när jag tänker på hur jag har hanterat ekonomi och tid pga alkohol.
Det är skönt att dela och samtala om i down perioder.
Jag vill inte gå in i en torrfylla och handla eller trycka i mig godis men en sak i taget

av att läsa ditt inlägg Strulan (idag också).
När man är i den situationen många av oss är i här på forumen så är såna här solskenshistorier så upplyftande.
Man blir ju ännu mer peppad av att fortsätta med sin nyktra framtid.
Så i morgon går jag också på dag 40 som nykter och välmående.
Jag är fortfarande stolt över att jag var med kollegorna på AW i fredags kväll utan A. Trots att ångestdrickan flödade som vanligt blev det bara cola & vatten för mig.
Det var ju en ny upplevelse och dessutom otroligt skön sån att vakna pigg och inte bakis efter en AW.?

Ha en skön söndag allihopa så fortsätter vi kämpa och peppa varandra.
Nu väntar strax en långpromenad i det vackra vädret.

Kramar??

Känner så mycket igen det där. Numera älskar jag att bli stoppad av polisen. Gjorde en medveten extrasväng förra veckan bara för att få blåsa när polisen hade kontroll i motsatt körriktning. ?

Tänker ibland på hur ofta jag måste ha kört bil till jobbet med gårdagens fylla kvar i blodet. För jävligt. Att jag kunde med. Får ångest när jag tänker på det.

Solen skiner. Trevlig söndag!

Igår blev jag invinkad av polisen i nykterhetskontroll, hjärtinfarkten var nära i några sekunder innan jag insåg att jag faktiskt inte druckit på 39 dagar. Herr konstapel måste tro jag varit knäpp som blev så himla glad för att få blåsa, nästan så jag ville hoppa ur bilen och krama honom men sansade mig???
Så idag 40 dagar och glädjen från kontrollen igår lever kvar i mig och skall sparas?

Ha en fin dag//Strulan65

En annan grej jag har väldigt svårt att skaka av mig är mitt tolvstegsarbete.
Steg 1 och 2 berörde vi knappt tillsammans, jag och min sponsor, annat än prata om att jag insett att jag var maktlös och att jag var villig att göra vad som krävdes för att komma vidare.
Resten hade också tendenser till att gå för snabbt. Jag hängde inte riktigt med, och var fortfarande i känslan att allt skulle bli bra till slut.
Jag känner mig långt ifrån redo att ta mig an någon annans nykterhet, och jag vet inte ens den verkliga innebörden av stegen då jag endast läst ur 12 steg och 12 traditioner, utan några anteckningar och utan att känna mig färdig.
Min sponsor tycker annorlunda, att jag har massor av erfarenheter att ge vidare och visst har jag det, men inte i frågan om att sponsra.

Naturligtvis kommer mina rädslor in i bilden här. Rädslan för att bli avvisad och / eller övergiven, men hur tar jag upp det här på ett schysst sätt med honom?

Mina veckor idag ser ut på följande sätt:
Arbete heltid varje vardag till 18 utom torsdagar (då är barnen lediga och hemma med mig).
Jobbar sedan till 14 två av tre lördagar.
Ledig varje söndag.
CA-möte måndag och fredag 18-19.
Nu ska jag visserligen prova nytt möte onsdagar 18-19 och ha efterbehandlingsgruppen torsdagar 16:30 till 18.
Här i mitt veckoschema ska jag också få tid att vara med min familj som betyder allt för mig, tid för mig själv och tid att inte låta min fru gå under av trötthet.
Det känns inte rättvist mot någon inblandad, allra helst mig själv eller min familj, att återigen sysselsätta mig med något som på samma sätt som när jag var aktiv gjorde att jag var frånvarande.