Senaste kommentarerna i forumet

Låter som en skitjobbig dag på riktigt... Härligt att din man rår om sin trasiga fru så fint. Haha ett hederligt kn-ll brukar göra susen för nerverna, så beställ en maratonmangling ;) Underbart att du kunde lämna tetran. Fortsätt så, en minut i taget. Det kommer bättre tider. Kraaaaam

Jaga inte välbetalt jobb om du inte genuint tycker yta och status är det absolut viktigaste i livet.

Vet hur det känns att längta efter kärlek. En bundsförvant, någon som förstår, är på samma sida, hjälper istf skälper.
Hoppas du kan hitta det med din man, om inte med honom så med någon vän så länge, tills du orkar bryta destruktiva förhållandet.

Styrke tankar från en utmattad till en annan.

Ja, den utnyttjar jag redan i dag.

Ångestpåslag typ 500 procent, hjärtklappning de luxe, tårarna fullkomligt sprutar helt okontrollerat. Vet inte när jag mådde så här akut dåligt senast.

Jag som kände mig som en drottning för bara ett par dagar sedan och skröt om det. Åh, om jag kunde hålla min stora trut...

Ringde M så han är förberedd på att ta hand om en trasig fru i kväll. Han sa att han skulle rädda henne genom en promenad, ett sällskapsspel, en påse godis, ett hederligt kn-ll, ja, vad som helst som krävs. Älskade M, vad vore jag utan honom...

Köpte en tetra i dag. Märk väl, endast en. Satt med den i handen nyss. Hade till och med fingrarna runt skruvkorken. ..

Loggade in här och hittade flera kommentarer. Tror ju inte på ödet, men det måste vara en konstig slump att fina PimPim skrivit på forumet just i dag för första gången på flera månader. Läste igenom det ni formulerat så klokt och ställde tetran på köksbordet. Låter M ta hand om den.

Just i dag mår jag skit.
Just i dag finns ni för mig.
Just i dag är jag nykter.

Tack som f-n.

Kram

Jag föll men börjar komma tillbaka! ??
Har åtminstone haft många fler nyktra dagar än onyktra detta året och utifrån det får jag blicka framåt!

Ta hand om dig ?
Kram PimPim ☀️

Jag avundas dig, vilken otrolig glöd du har! Duktiga du.

Dag 58 i verkligheten.
Mår bra. Har ätit frukost i sängen och samlar nu krafter för att ta tag i tvättstugan. Eckerö resan gick bra. Inget sug och en ny snygg skinnväska blev det från taxfree.
I helgen blir det fest i Danmark med många europeiska kompisar. Jag har beställt alkoholfritt till middagen. Orkar som inte förklara mitt val på engelska med. Är det en röd vätska i mitt glas med så ... ska bli roligt.
Har ingen tanke på att glida bort från verkligheten, så jag kommer att ha forumet som en livlina om det behövs.

Nej, jag läser inte ditt inlägg som ett offerkofte text. Däremot är du kanske lite frustrerad över situationen, och det är helt naturligt.
Jag har själv haft utmattningsdepression och om det är det du har så kan man inte bara rycka upp sig och bli frisk. Det tar tid och riktigt som innan blir man inte, men man lär sig hantera det. Alkohol gör saken bara värre, men är frestande i stunden.

I stället för att jaga pengar och välbetalda jobb så fundera över vad som ger dig livskvalitet. Det kanske inte är en resa till långtbortistan eller saker. När jag funderade över det ledde det till att jag mådde bättre. det hjälpte mig också att göra de förändringar jag behövde göra för att fortsätta må bra, även om det i bland var jobbigt och smärtsamt.
Hoppas du får en bra semester

Inser att jag låter som en offerkofta...
Vet inte hur jag ska ta mig ur det här.
Nr 1 : bli frisk från din utmattning
Nr2: skaffa dig ett välbetalt jobb
Nr3: var glad

Sitter och nyper, klipper bort en stor förhårdnader strax under ringfingret. Har haft ont där längen. Trodde att det var en blåsa. Men icke. En förhårdnad som vuxit sig inåt och strimlat ut smärta under ganska lång tid. Hoppas den försvinner nu.
Två dagar kvar till semester. Tänker att den här sommaren ska bli bra.
Har så mycket att ta tag i, hantera, styra upp och prioritera upp och bort. Samtidigt som jag har så mycket att jobba med när det gäller mig själv.
En del av mig är väldigt orolig inför ledigheten tillsammans med min man och hans barn/ungdomar. Pga tidigare erfarenheter.
Den andra delen av mig säger, gör det du mår bra av tillsammans med din son. Släpp de andra. Låt de vara.
Problemet är att min ekonomi är så ansträngd att vi inte kan ta oss så värst långt. Vi bor jättefint och det finns mycket "gratis" runt omkring. Vilket känns fantastiskt.
Men vi kommer ju aldrig "iväg eller ifrån"
Orken känns långt bort, men viljan finns!
Min man har mycket god ekonomi. Men han tycker att det inte är hans ansvar. Han har lagt 70 000 på sin son den här våren. Samtidigt har vi inte råd att göra något tillsammans eftersom jag inte kan betala hälften. Jag sparar till mopedkörkort till min son. Säger att de kan ju åka iväg någonstans i sommar. Så löser sig mycket. Men nej. Vi bor ju så bra. Han ska bjuda hem släkt o vänner. = alkohol och annat som jag starkt är emot. Dessutom bjuder de ungdomarna i smyg.
Känner mig förtvivlad över att styrkan som finns där någonstans inte går att hitta!
Hur gör ni?
Ber om ursäkt för sorgligt inlägg, känner mig egentligen desperat efter kärlek tror jag. ❤️

Många små positiva saker som hänt och några kul grejer att se framemot blir med synergieffekten: en Flinande Fågel Fenix som stiger mot solen!

Jag njuter så mycket jag kan. Låter mig flyga så högt det bara går. Struntar i att fallet blir hårt.

Idag flyger jag! Nykter naturligtvis och såå nöjd med det. ?

Känner så igen mig. Man tror att nykterheten ska vara lösningen, men det är egentligen med den det verkliga jobbet börjar.
Jag vacklar hela tiden fram och tillbaks med den där självbilden, skräp - okej, skräp - okej. En vacker dag kanske okejet får stanna lite längre.
Vad helt fantastiskt att du höll uppe ett helt år. Det är ju det som räknas. Och att du klättrat tillbaks. Hur går det nu?
För mig var det för stort hinder att dela livet med någon som inte såg och ville kämpa med mig. Det var alldeles för lätt att falla tillbaks i förnekelse när det fanns någon alldeles bredvid som normaliserade (och tömde upp). Om du klarar det är du ju en superhjälte. Om det är för svårt kanske du behöver fundera över vad som är viktigast. Eller hitta sätt att hjälpas åt även om ni har olika mål.
Tack för dina ord <3 Vi följs åt mot den där helheten.
Och PS, fick höra från min dotter att mitt ex firar bröllopsdagen med tårtkalas för barnen. Alltså, har du nåt tips på en lämplig reaktion på det tar jag tacksamt emot, fattar inte vad i hela världen jag ska känna...

Den tycks komma i explosiva färgsprakande utbrott... Idag är jag så trött och håglös att jag knappt står på benen. Men det var det värt :)

Hur går det med allt? :) Läser dina senast inlägg, ditt lilla återfall och starka vändning. Grym du är!
Jag är här igen.. kan ju inte kalla det återfall riktigt för jag har ju aldrig slutat helt men allt gick så bra så länge.. Helgens ångestattack blev droppen och nu har jag också fått på mig löparskorna igen och ser lite ljusare på framtiden för tillfället.
Dina ord med träningen som hjälper en att bara vara, de där jobbiga tiderna, 17-21 fredag lördag, kunde varit precis mina ord! <3
Ta hand om dig, kram.

Har hållit lite utkik efter ett inlägg från dig, jag gillar ditt sätt att skriva, du har ett språk jag förstår.
Att frihet kommer med ensamhet kände jag tydligt i slutet av min förra nyktra period som varade nästan ett år. Sen tog besvikelsen över att nykterheten inte tog bort ångesten och hålet i hjärtat och jag började dricka igen. Och med det blev jag den där ledsna alkisen som skriver sin egen undergång som du berättade om.
Jag lever fortfarande med min man även om jag ofta önskar att jag inte gjorde det och är jag nykter är jag ensam i vår relation eftersom han dricker och lever i total förnekelse.
MEN☝?Jag tror att du, precis som jag, har alla förutsättningar att komma dit: till lugnet i kroppen, ekonomin som inte ger magsår osv.
Den här viljan att skada sig själv, den tror jag går att jobba bort, med hjälp förstås, men inte är det lätt när den funnits med så länge. Jag är ofta väldigt, väldigt ledsen över att ha blivit vad jag är, trasig trött och ledsen. Jag tycker det är fint att du skriver att du har plats för att vara ledsen. Själv klarar jag det dåligt fortfarande. Känslor som exploderar har jag lättare att leva med, då händer det liksom grejer! Kicktorsken, jodå det är jag...
Men ändå är jag rätt säker på att vi har ett värde, vi är värda att finnas, älskas och ses. Åt helvete med det instagramperfekta, det finns bara i sagorna och helt ärligt, du vet de som inte har lite svärta i själen, som inte kan se bortom det som ligger framför näsan, de som tror att allt bara har en botten? Vill vi egentligen vara som dem? Visst hade livet kanske varit enklare men eftersom vi inte är födda sådana är det omöjligt för oss att transformeras. Däremot måste vi vara rädda om oss, bejaka och bevara det som gör oss hela men att kampen mot det som sliter sönder oss tar tid, lång tid, måste vi acceptera. Jag gjorde inte det första vändan, jag var naiv, hög på min egen förmåga, full av tillförsikt att NU kommer jag bli hel igen! Som om jag någonsin varit det, hel...
Massor med tid tar det kanske men det är ok (intalar jag mig varje dag...) det är väl meningen antar jag.
Ville säga hej och önskar dig all lycka till i din kamp.
Kram från Amanda???‍♀️

Det har gått flera månader utan kaosångest. Jag lär mig välja en annan väg. I höst ska jag få hur mycket vård som helst. Jag är så tacksam över att jag vågar ta mig själv på allvar.
Det rör sig. Jag fyller sakta på mitt liv med människor som jag vill ha i det. Jag skäms inte över att finnas så jag vågar ta kontakt. Jag blir bättre på att vara mamma, eller på att acceptera att jag gör så gott jag kan.
Jag vaknar ledsen idag. Det är nog bra. Jag har verktyg för det nu, såhär känns det att vara ledsen. Resten av sommaren kommer dra på i ultraspeed, idag har jag plats att vara ledsen.
Det är min elvaåriga bröllopsdag. Skilsmässan går igenom i oktober.
Jag sörjer inte det. Jag vågar nog inte röra vid det. Jag undrar lite försiktigt längst bak i huvudet om han tänker på det. Om han minns att jag kunde vara någon annan än den han ser nu.
Jag är ledsen för att det tar sån tid att skapa det nya. Mitt liv är fortfarande så mycket kamp. Det vidare livet med lugn i kroppen, tid som går ihop, ekonomi som inte gör ont i magen, tankar som inte vill skada mig, är fortfarande så jävla långt bort.
Jag är ledsen för att friheten kommer med så mycket ensamhet. Det är okej.

Önskar att jag hade en bråkdel av din energi så kanske jag skulle få Nånting gjort! ?

Vilket inlägg!!!
Blev nästan andfådd av att läsa!! Och att skratta?
Du borde skriva ett filmmanus?
Att du bara orkar ha en sådan energi!!?? Imponerande hur du lyckades också ????

Kramar
???

Mer höxkraft med våra tankar till dig ??❤️?❤️

Härlig läsning ?☀️? jag blir så glad och det smittar av sig. Ska bära med mig den känslan idag ?

Kramar
???

...ska försöka själv att ta mig tid till det. Ett tips till dig Strulan. Har en väninna som kör yoga med en tjej på youtube. Googla på "yoga with adriene". Du kanske redan gjort det, hon älskar det. Följer några på instagram och de personerna ger mig också kraft att hålla kursen

Jag tycker du är grym!

Sommaren är i gång med alla lockelser, insett hur viktigt det är att hitta kraft som hjälper till och håller kursen. Börjat med yoga och kan bara säga pröva, är något som händer som ger ett lugn även om det är jobbigt som tusan.

Tog mig tid en stund i solen igår att tänka på alla de gånger alkoholen varit orsaken till problem och ställt till det, skrev en lista för att ha när jag svajar. Känns som om att det är dags att rannsaka sig själv för att kunna få kraft som är bestående och våga se hur det var är så lätt att försköna.

Är så rädd för ett återfall för det börjar med en tanke som växer och plötsligt har man glaset i handen och avgrunden öppnar sig igen. Så samlar kraft, mod till ännu en dag jag väljer att vara nykter vad som än händer idag// kram Strulan❤️?

Just så är det, känner så igen mig// kram Strulan

Härligt att ha dig tillbaka! Och det du kallar ostrukturerat svammel är som vanligt så kloka observationer och reflektioner så man hajar till. Allt-eller-inget-personer... Begränsningstvång... Balansgång... Överhettning... Bromsmedicin... Huvudet på spiken, min kära. Det är ju precis just så det är! Kram, från en överhettad duracellkanin.

Jag är så gärna Mirabelle för dig :) Det var härliga diskussioner vi hade då. Många gånger skrattade jag högt och hjärtligt för mig själv :) Nu är vi litet stukade, men vi kommer igen!

Jag sover inte inatt :P Duracellkaninen på rocket fuel är i sitt esse... Jag ”råkade” måla om idag. Hoppsan. Så det kan gå. Det började med en oväntad möjlighet att plocka ut ett par komptimmar på eftermiddagen. Det i sig är ett Halleluja- moment. I min yrkesroll är det vanligtvis hopplöst att få ut semester, komp osv. Så när man nu för en gångs skull har snortur måste man nyttja varje minut. Jag traskade glatt iväg på promenad, och fick den här måleri-idén på vägen. En sansad Glasögon-Smurf kan vänta på att maken kommer hem med bilen. Duracellkaninen förstår inte innebörden i ordet vänta. Fyra kilometer till färgaffären. Inga bekymmer. Förutom blöta tår i sandalerna i regnet. Petitesser. Icke helt nöjd med utbudet promenerade jag vidare till en annan sån där vi-har-allt-som-kan-köpas-för-pengar-affär, ca 1,5 km ytterligare bort. Men det var skräp. Traskade åter till första affären och inhandlade färg, roller, tråg, penslar, spackel och spackelspadar. Hupp, vad tungt det blev... Så knäna skakade en aning på utvägen. Nåja, ett par hundra meter bort finns en busshållsplats. Nemas problemas. Men ehhhh skruttbuss. Den går ju ingenstans vettigt. Ca en kilometer bort finns busshållsplatsen där bästa bussen går. Dvs, bussen som går hem till mig. Himla bra buss. Idel stånkande släpar jag min färg med tillbehör till busshållsplatsen. Och går förbi. Så kan det bli när man dagdrömmer på femtioelva olika tankespår samtidigt. Jag hinner gå ca 500 meter för långt innan jag reagerar. Just jädrar... Jag skulle ju ta bussen. Men nå, har det nu gått så här långt så går väl resten av vägen av bara farten. Inte riktigt. Jag svär jag blev minst 5 cm kortare av den promenaden. Nednött. Och kantstött. Jag har aldrig reflekterat över att man kan dänga till sig själv med en tung färgburk. Men jo, det händer när spaghettiarmarna sladdrar runt och inte gör sitt jobb. Nåväl. Hemma sätter jag genast igång och flyttar möbler. Hej och hå, vad det går. Extra fort gick det att få ner klockan och alla tavlor från ena väggen. En tavla hade fastnat, så jag ryckte till och när den for av kroken knockade den ner klockan. Och när jag skulle fånga klockan glömde jag att jag stod på en pall. På vägen ner rev jag resten av tavelväggen. Tjohej. Krash, bom, bang, kraaassss. Vettskrämda telningar dyker upp och undrar om det är inbrott. Det hade varit en jävla osmidig inbrottstjuv i så fall. En som borde byta jobb. Nåväl, då var vi snabbt och lustigt av med allt plotter iaf. Ungarna ser sig om i förödelsen och suckar. Jaha, mamma har en idé nu igen. De erbjuder sig som pliktskyldigast att hjälpa till, men jag avböjer. De kan ju klanta till nåt ;) De flyr fältet i flygande fläng, innan jag ändrar mig. Glassplitter är ett jävla aber! Det tog en halv evighet att sopa upp. Mitt i målningen dyker gubben upp. När han kommer mitt i pågående ommålning fattar till och med han att det här frakttåget går inte att stoppa. Annars verkar han se det som sin livsuppgift att förhala den här typen av projekt tills de läggs på is. Permanent. Jag tror den fras han har myntat under våra 20+ år tillsammans är ”Inte just nu”. Den lyckas han applicera på en hel myriad av situationer, scenarion, önskemål, visioner och fantastiska idéer (om ändock han med åldern har utvecklat nog med självbevarelsedrift för att bita sig i tungan vid direkta order). Han hmmm-ar litet att det blir fint det där och vad duktig jag är. Sen mumlar han nåt om ”extremt kort väg mellan tanke och handling” och ”försiktig” och ”akta” (som om jag skulle ramla, pffff). Sen har alla hushållets invånare vett att lämna mig ifred. De vet hur det är. Det är inte klart förrän det är klart. Och tills det är klart är jag icke pratbar. I’m on a mission med min roller och nu är det ”rädde sig den som kan” som gäller, för jag bryr mig inte så särdeles mycket om vem eller vad som kommer vägen... Nu sitter jag här med ett nymålat rum och trivs :) och är så till mig i trasorna att jag inte kan sova. En idé föder ju alltid 20 nya som slåss om tankeutrymme... Kreativitetens förbannelse, och samtidigt dess salighet....

Smitta mig gärna med din positiva speed. När ”nära” ringer och gråter en i örat pga alkoholproblem som drabbat någon vi båda älskar, konsekvenser av problemet och när en själv skälver inför alkoholdjävulen...ja då behöver en bli smittad av dig ♥️ Just nu ♥️