Senaste kommentarerna i forumet

Måhända är det för tidigt att börja skriva i "Det vidare livet" men jag vill inte Förändra mitt nuvarande drickande. Jag vill fortsätta vara nykter. Hela livet.
Det här med 100 dagar känns som en mycket viktig milstolpe och jag måste bara få berätta det. Få berätta att jag är oerhört stolt och vill fira min framgång med er. Utan alkoholhjälpen hade jag inte kommit hit, till dag 100. Och det känns otroligt viktigt att dela glädjen över den här dagen här.
Så viktigt att jag äntligen tog mod till mig och startade min egen tråd.
Jag hoppas kunna inspirera någon och få lite pepp i deppiga stunder. För såna kommer ju. Men nu njuter jag så länge jag kan av prestationsruset (dopamin är kraftfulla grejer) och ser fram emot ytterligare 100 vita dagar!

Ha en trevlig kväll!

har också stoppat som det kändes ett liv i fritt fall.
Jag använder mig också av proffshjälp i form av Länkarna och min otroligt duktiga drogrådgivare.
Sedan att man har sina jättefina arbetskamrater som inte känner till min sjukdom(tror jag). Har också återaktiverat mitt gymkort.
Funderar på att besöka ett AA möte för att se hur det är.
Är det någon som har testat AA?
Har en liten utmaning på fredag kväll. AW med jobbet. Som tur är det med bowling och inte bara krogen. Då hade jag tackat nej.
Vad ska man säga om någon frågar varför man som vanligt inte dricker massa öl?
Kommer nog att köra med raka puckar och säga att jag slutat dricka. Har ju fått min ranson genom åren med råge dessutom.
Man kanske inte behöver säga att man gått med i Länkarna. Inte på fredag i varje fall.
Men nu ska vi fortsätta kämpa mot A.

Ett stort tack även till dig Li-Lo och att du belyser det att "VI" kan hjälpas åt och att man inte behöver känna sig ensam.

har också stoppat som det kändes ett liv i fritt fall.
Jag använder mig också av proffshjälp i form av Länkarna och min otroligt duktiga drogrådgivare.
Sedan att man har sina jättefina arbetskamrater som inte känner till min sjukdom(tror jag). Har också återaktiverat mitt gymkort.
Funderar på att besöka ett AA möte för att se hur det är.
Är det någon som har testat AA?
Har en liten utmaning på fredag kväll. AW med jobbet. Som tur är det med bowling och inte bara krogen. Då hade jag tackat nej.
Vad ska man säga om någon frågar varför man som vanligt inte dricker massa öl?
Kommer nog att köra med raka puckar och säga att jag slutat dricka. Har ju fått min ranson genom åren med råge dessutom.
Man kanske inte behöver säga att man gått med i Länkarna. Inte på fredag i varje fall.
Men nu ska vi fortsätta kämpa mot A.

Ett stort tack även till dig Li-Lo och att du belyser det att "VI" kan hjälpas åt och att man inte behöver känna sig ensam.

Tack för ditt varma välkomnande, Li-Lo!

Det är inte så att jag enbart backar och faller djupare. Jag använder mig av de verktyg och strategier jag fått överräckta från andra.
Min enormt duktiga Birgitta som sedan maj varit min behandlare och terapeut. Min sponsor som vad det än gäller alltid får mig att skratta. Mina vänner som alltid finns ett telefonsamtal. Min älskade hustru som står ut med mig, trots mina inte alltid så genomtänkta idéer och infall.

Imorgon går jag för andra gången till en efterbehandlingsgrupp.
Det var lite så där jag trott att AA/CA skulle vara. Ett gäng likasinnade som pratar om sina erfarenheter, men lite mer som i filmer.
Det föll mig väl i smaken.

I morse lämnade jag tillbaka ett par motorsågskedjor. När jag var på väg från motorsågskedjeaffären såg jag att jag fått för mycket pengar tillbaka och vände tillbaka.
”Nä, de kostade 229kr styck, men tack för din ärlighet.”

Det är så jag vill leva och somna om kvällarna.

Dag 38 här. Mår också utmärkt. Kan inte ens påstå att jag saknar alkoholen. Och jag var typ vinexpert fram tills jag slutade att dricka. Älskade vin, kunde allt. Även om jag egentligen bara ville bli full.
Men som du skriver, sämre tider kommer att komma. Då gäller det att vara förberedd och vid god vigör. ?

Dagarna rullar på 36 idag, känner mig helt ok och börjar få höra att det strålar om mig. Frågor om ny kärlek kommer och är så att jag är lite småkär i mig själv kanske.
För även om Draken envisas att visa sitt fula tryne och vill ha strid, så just nu har jag lite mer styrka än den har. Skall inte bli kaxig, för då går det åt pipan direkt.

Men just idag mår jag bra och njuter av det, sparar känslan för att använda när det kommer sämre dagar.

Så styrka till era kamper// Strulan

Här är du alltid välkommen. Din längtan till ro och din förmåga att söka den och stundtals få njuta av den inspirerar. Du bidrar verkligen till hopp och belyser vikten av ett "vi" och tillsammans. Vackert.

Varma hälsningar
Li-Lo

Jag håller i skrivande stund på att ta mig ur ett mående som legat och grott sedan en tid. Rättare sagt försöker ta mig ur.
Ångest, stundtals deprimerad, irritation, trötthet, ja listan kan fyllas på men ni hajar.
Istället för att ta till alkoholen har jag aktivt sökt diverse köp och sälj-sidor på jakt efter något som ska fylla tomrummet inom mig. Gång på gång har jag handlat något som ska ge mig den kick jag tror att jag ska få. Svetsar (har aldrig svetsat i hela mitt liv så för säkerhets skull köpte jag två), verktyg, grejer, prylar och pinaler.
Detta gjorde jag även under tiden jag drack, men för att finansiera både drickande och shoppande så handlade jag ofta på kredit - allra helst på fyllan. Ett enormt berg av skulder växte, och istället för att ta tag i problemen så drack mig i form.
För en tid sedan när jag gjorde mitt femte steg, så lade jag alla korten på bordet inför min fru. Jag var så övertygad om att det skulle innebära slutet på vårt äktenskap, men så blev det inte. Snarare den raka motsatsen. Jag såg att jag faktiskt kunde vara helt ärlig mot henne, och tillsammans gjorde vi en plan. Vi fann en lösning.
Exakt när det började gå utför igen är jag osäker på, men det kom smygande och nu resulterar det i ännu ett smygande och smusslande med en trasig själ som följd.

Jag heter Fredrik och jag är alkoholist.
På tisdag den 16/4 har jag varit nykter i ett år.
Jag ser min ”comeback” på Alkoholhjälpen som ett viktigt steg för att fortsätta min nykterhet.

Sakta sakta rör sig tiden framåt. Gårdagen var speciell, jag var så jävla uttråkad. Så så att jag nästan började gråta, den nivån. Tillslut drog jag faktiskt hem från jobbet och körde de sista 3h hemma.
Skrev till en vän att om jag hamnar i helvetet sen så kommer det vara såhär. Överdriver inte ens. Jag blir nästintill handlingsförlamad på det där kontoret ibland.

Väl hemma så kunde jag jobba mer effektivt, ökade inflödet med säkert 100% på de 3 timmarna.

Efter det tog jag ett bad och fortsatte chatta med en ny kontakt. Förra veckan när jag låg i flunsan så tindrade jag lite samtidigt. Varför inte lixom? Nu har jag pratat med denna där ett tag och han bjöd ut mig på dejt på lördag.
Så jag sa ja, varför inte? Det var länge sedan jag var på en dejtdejt.
Kanske ska gå all in och faktiskt ta på mig klänning och fixa till mig inför dejten? Kan bli kul! LIte romance i livet hade varit trevligt ?

Idag ska jag sitta med mitt andra team, äntligen. Tror inte denna dagen kommer vara Hell on earth, så det är ju ett plus. Och i kväll ska jag träffa några brudar inför en möhippa. Ena tjejen verkar helt dum i huvudet, men jag ska vara snäll. Lovar. Är inte aspepp på att träffa henne tbh.

Påfågeltime,
Fridens?

En gång beroende människa alltid beroende människa. Har förstått att det är just så. Försökte att sluta snusa! Vilket skämt! Nu prioriterar jag bland mina beroenden och alkohol är absolut det viktigaste. Så helnykterist men snusare på heltid.
Är alla beroenden en sjukdom?!
Får titta närmare på detta.
Kram alla?

Vilken förebild! Jag hoppas att jag kan inspirera på liknande sätt!

Jag skulle låta bli vin (och övrig alkohol med för den delen) i 21 dagar. Det hade jag bestämt.
Egentligen började tanken tidigare, att någon gång måste jag ändra det här livet, men har gått på Inderal i evigheter för att jag varit överambitiös och lidit av prestationsångest. Tog dem när jag skulle jobba och när jag blev ledig så bröt jag ihop med en bag-in-box, slutade med att jag inte mindes hur jag kom i säng och ibland inte ens släckt ner huset. Dagen efter låg jag till sängs blickstilla och trodde nästa jag skulle dö till kl.14 ungefär då jag for upp och hann till systemet och fyllde på förrådet sedan var det att börja om.Den här dagen var mina Inderal slut, skulle till jobbet, panik, måste ha nya. Ringde vårdcentralen och nej, de skrev inte ut några utan att jag kom dit. Fick akuttid. Att detta blev början på mitt nya liv visste jag inte. Läkaren var fantastisk o innan jag visste ordet av så hade jag hasplat ur mig att jag inte mådde riktigt bra, även om jag ff mörkade det där med bag-in-box vinet.
Han föreslog ett Läkemedel som heter Lergigan. När jag googlade stod det att det kunde användas mot alkoholberoende och jag tänkte, nu eller aldrig.
Nu har jag inte köpt vin och inte druckit något på 23 dagar. Nu är mina 21 dagar över. Vi ska dricka vin och äta gott nu när jag blir jobbledig. Pratade med särbon på telefon och han ska handla...och så köper jag en flaska vin så han....
Men jag vet inte om jag vill ha det, sa jag och kände att jag verkligen menade det. Jag vill inte ha vinet, verkligen inte, eller är det ångesten jag inte vill ha som vinet obönhörligen skapar.
Kanske skulle jag kunna vara "som folk" och bara ta ett glas men jag vågar liksom inte chansa. Precis som jag inte kan ta en cigg sedan jag slutat röka. Tog en på julafton och sedan fick jag kämpa med mig själv i en vecka för att inte köpa fler och det var faktiskt 25 år sedan jag slutade med dem.
Så tror det kan bli samma med vinet...

Sträcksåg störst av allt på Netflix igår. Herre jävla Gud, se den.
Lämnade en bismak i munnen som jag kände igen allt för väl.

Detta med att försöka rädda andra hela tiden. Att vuxna lämnar en eller inte vill se. När man är ensam med honom mot världen. Manipulativt och hjälplöshet.

Pratade med mamma idag, hon har oxå sett serien. Jag sa att den påminde om robin och att jag är så glad att jag inte är tonåring längre. Hon mindes honom ”han var elak mot dig”. Det var han, riktigt elak och jag skulle rädda honom.
Ganska mycket att bära på en 16årings axlar för att göra historian kort. Jag träffade honom andra veckan i gymnasiet, han ”räddade” mig ur en buss, jag var alldeles för full. Det var inspark i skolan och efter den sommarnatten var jag fast. Han hade mig i 3 år. Minns en natt specifikt när han kom hem mitt i natten med blod över hela honom. Han hade varit ute på en gängskjutning i Täby. Han var skakig och rädd. Jag funderade lite varför tidningarna inte skrev om detta då. Men han sa att tidningarna var korrupta, att hans liv inte fick plats i media. Så jag köpte det. Han slogs mot många. Jag blev ombedd att kolla mig över axeln ute. Vara försiktig.
Jag var allt han hade...

Tjena.
Minns fortfarande när hans hjärntvätt sprack. Jag vet vart jag satt. Jag vet hur tom jag kände mig och jag minns hur isolerad jag var när luftslottet sprack. Inga vänner kvar, bara han. Allt jag visste då var ju inte sant. Hans lögner var min verklighet och den var inte riktigt.
Efter honom ser jag sociopatiska drag ganska snabbt i andra. (Men Hey bara för att jag ser dem betyder inte att jag inte vill leka med dem) (pga uppenbarligen korkad och tycker om att leka med elden). Jag lite dras mot dem, de karismatiska världsvana elaka manipulativa jävlarna. På något sätt dras dem till mig med, kanske för att jag varit naiv? Eller för att jag anses vara vacker? Kanske kombinationen?
Jag hoppas att exet var min sista psykopat.

Vilket som! Se serien, den finns på Netflix. 6 avsnitt. Fruktansvärt bra.

Påfågeltime,
Fridens?

Grattis till de små underverken! ?

Igår fick min tik valpar, fyra små underverk❤️ En kväll som jag inte hade velat missat, så idag är jag hemma för vård av tik och valpar? Så idag blir det promenad med pappahund och njuta av en extra ledig dag.
Skall hålla mig i stugan i skogen, så Draken kan sura bäst den vill för kommer inte närma mig byn och bolaget.
Så hoppas ni får en fin dag//Strulan

TROLLDRUVA? första natten inatt då jag börjar om igen utan a. Hjärtat hoppat lite hit o dit sen slutade det och jag har sovit ganska gott faktiskt mem ska ha lergigan i åtanke om det inte blir bättre? yes vaknade nykter ??hur går allt för dig?

Ledsen själ
Jag fick ett läkemedel som heter Lergigan. Det brukar jag ta framåt kvällen. Det är då jag blir mest sugen på att ta ett glas vin (som blir oftast till bra mkt fler än det där enda jag tänkte från början). Det läkemedlet har tagit bort det värsta suget och gör även att iaf jag sover som en stock. Det man får räkna med är att man drömmer mycket, kanske bara bra för jag tror man reder ut saker i sitt undermedvetna då.

Jag styr min tanke och tid. Jag regisserar och redigerar mitt eget liv. Inte någon annan och definitivt inte flaskan.
Grundläggande beslut, däribland nykter eller full kan jag ju definitivt styra över. Jag kan också styra över relationer, i alla fall från min egen sida av planhalvan - se till att spelet sköts snyggt och rent och att man alltid passar bollen snyggt.
Jag kan välja att lägga min fritid på saker som ger mig energi, inte på sånt som dränerar.
Däremellan kommer jobb. Det kan jag försöka styra på ett konstruktivt sätt, vilket jag gjort.
Jag har fått min drömtjänst, om än bara för en period i livet, jag sökte den en kort tid efter att jag slutade dricka, hade turen att bli utvald för en intervju och stod överst och ensam kvar när allt var klart.
Naturligtvis kändes det ju som den ultimata belöningen för att jag valt att bli nykter, men jag minns att jag aktade mig att tänka att det skulle vara någon slags morot för fortsatt nykterhet. Jag vet inte riktigt varför jag tänkte att jag borde se upp med just den tanken, men jag har varit fast besluten att göra det här för min skull, min egen skull, inte för att uppnå något annat än välbefinnande inombords + bättre hälsa.
Den här tjänsten tillträddes av mig, ett vikariat, och precis när jag skrivit kontraktet dök ytterligare en tjänst upp, denna gång permanent. Jag uppmanades att kandidera till den, vilket jag såklart gjorde.
Varje dag har jag sedan gått och känt och klämt på detta speciella yrke, jag har funderat och vänt och vridit på det för att verkligen veta om detta kunde vara något permanent för mig, vilket jag till sist kommit fram till att absolut, javisst, jag pallar trycket och jag gillar det och jag passar för det. Så visst skulle jag inte alls dröja med svaret när ansökningarna var klara och jag haft det där samtalet med chefen där hon skulle säga, så som jag regisserat henne till att säga:
- Dee, jobbet är ditt om du vill ha det!
Jag hade regisserat mig själv, tänkt så många gånger på hur jag skulle säga det och kommit fram till att jag skulle utbrista ett stort JA. Kanske skulle jag börja gråta av tacksamhet, för den här tjänsten vill jag ju verkligen ha.

- Jo, Dee, jag vill att du ska veta att tjänsten är tillsatt nu.
- Jasså! Vad roligt! (en 3-åring hade kunnat läsa exakt vilken förväntan som fanns inuti mitt huvud just by looking)
- Ja.. jo.. Tyvärr gick den till en annan som har en mer övergripande roll.
Tystnad. Helvete. Hur blev det såhär, någon måste ha gett henne fel manuskript. Hallå? Hon säger ju FEL replik.
- ... Jaha.. Vad besviken jag blir.

Som en katt som åkt ett program i torktumlaren och överlevt lämnade jag kontoret och återgick till arbetet.
Det var nog länge sen jag vart så här besviken.
Men det måste vara okej att få vara besviken. I Dee´s tidigare liv gick det inte att hantera någon form av känsla, det var inte okej att känna. Det kostade om jag skulle hantera Dee´s känslor. Fylla hette myntet.
Men nu äger jag min tanke. Min tid. Och mina känslor. Och bara jag, med en nykter hjärna, kan bestämma hur jag ska känna. Och det är okej. (Gud, jag har säkert sagt att det är okej att känna mig besviken 1000 gånger i eftermiddag till mig själv. Ett mantra liksom.)
Egentligen, om jag skulle vara rationell, om jag skulle agera på de glimtar av impulser som far genom mitt huvud, gått och sänkt en halv BiB och tänkt att mitt liv ändå är crap ikväll.
Men när jag lugnar mig från de destruktiva tankarna som ibland ilar till någonstans långt där inombords väljer jag att styra min tanke och tid och tänka att jag har kämpat för nykterheten, och jag har fått chansen att jobba på min drömposition i 1 år i alla fall och det bästa av allt - jag vågar känna känslor igen!!
Wow!

Ps. Det var nog riktigt bra att jag inte tänkte att det skulle bli eller vara en morot för fortsatt nykterhet, för den där moroten vart överkokt och äcklig. Riktigt viktigt att välja sina morötter med omsorg, sånna som varesig riskerar att bli överkokta eller bryta sönder tänderna, utan som stannar just så fina och krispiga som de var när man bestämde sig för att plocka dom.

Vilken energi ditt inlägg andas.

Önskar dig lycka till i ditt framtida liv. Du har så mycket klokskap inom dig. Förvalta den väl. ?

Kram

Hoppas att du är ok. ?

Skönt att höra det du skriver att man börjar se det "nya livet" som det normala livet. Själv är jag nu på dag 21 utan en droppe och detta livet känns inte alls som det "normala livet" för mig.
Jag är helt inne på att det kan bli så att jag måste avstå helt för att det inte ska spåra ur och bli "hela flaskan" vin om jag tar ett glas eller 2 flaskor...
Underbart att läsa detta
Kram

Du är definitivt på god väg. ?

Jag riskerar inte heller att bli ensam med alkohol och har inte gjort på länge. Dock kan jag träffa andra som dricker. Men ensam... Nej. Och vet du, det behöver vi inte heller. Inte på länge än. Det är bara vi själva som kan avgöra när vi är redo för det.

Kram

Tusen tack alla! Helt otroligt så många fina kommentarer jag fått på mitt förra lite osäkra inlägg. Kul också att höra från dig, IW.

Har sagt det förr, så mycket klokskap som detta forum besitter skulle räcka långt för att avskräcka en hel bunt med riskbrukare där ute.

-----

102 dagar i dag!

Nu gläds jag på riktigt och känner stolthet. Faran är över - i alla fall för den här gången. Hur det blir i framtiden vet ingen, men just nu njuter jag av känslan av att det gick vägen. Det känns som att jag blir starkare för varje gång jag genomgått ett eldprov, vilket många också vittnar om är fallet.

Nu vill jag skriva det jag alltid gjorde förr när jag tagit ett återfall och kommit upp på rätt sida igen:

I'm back!

Ja, så är det faktiskt. Så nära att trilla dit kommer jag förhoppningsvis aldrig mer att vara. Alltså, jag är mycket medveten om att jag måste passa mig. Mycket.

Det är en konstig och lurig känsla. Att ta ett återfall känns så otroligt avlägset, samtidigt som det aldrig är längre bort än det första glaset - eller tetran (eller terrorn) för den delen.

-----

Lite reflektioner och respons på alla fina kommentarer:

Jag hade inte tagit på mig att handla på Systembolaget. M skulle aldrig be mig, det är dessutom högst sällan numera det inträffar att vi behöver ha något därifrån. Det var helt och hållet min A-hjärna som tog (den dåliga) chansen. Hittade en anledning. Helt på egen hand. Min N-hjärna var för tillfället ur funktion. Nu är den dock aktiverad igen. Resetknappen, som santorini efterfrågade, är intryckt.

L-glutamin hjälper. Fattar inte att jag glömmer bort det så fort nykterheten flyter på ett tag. Tack MM för påminnelsen.

Jag riskerar ingenting vad gäller att ha A hemma. Ända sedan jag tog beslutet att bli nykter för ett och ett halvt år sedan har all alkohol varit inlåst. Jag vågar helt enkelt inte chansa ännu. Kanske inte på länge än. Jag har aldrig kunnat vara ensam med alkohol utan att dricka. Det sitter så djupt rotat så jag vill känna mig riktigt stabil innan jag antar den utmaningen. Förstår dock att det är jag själv som måste kunna klara av alla situationer så småningom. Men inte riktigt ännu.

Tänker på något som MM och John nämnt tidigare, nämligen att jag ju har en massa vita dagar med mig sedan tidigare. Större delen av 2018 var jag nykter. Vet dock inte hur mycket de är värda med tanke på hur allt eskalerade på slutet av året och jag snabbt drogs ned och alkoholen tog över mer än vad den någonsin gjort tidigare. Inläggen kring kraschen i november är riktigt tuffa att läsa, men en bra påminnelse om hur jag inte vill ha det, är de. Det kanske inte är så mycket att fundera över huruvida antalet nyktra dagar förra året spelar roll eller inte just nu, det viktigaste är att blicka framåt. Men ni som känner mig vet ju att jag gärna analyserar in absurdum...

-----

Vet inte vad mer jag ska skriva just nu. Om jag ens ska göra det. Har ju en tendens att dra i väg... Är fortfarande överväldigad av all respons. Ni är ju för sjutton mycket närmare vänner än mina ute i den så kallade riktiga världen. Och då är ändå många där riktigt bra... En del av er har jag ju dock haft förmånen att få möta. Tack själv, Fenix. Och ni andra.

Det är iaf lugnt nu. På riktigt. Kolugnt.

Jag har inget som helst sug.
Vet fortfarande inte vad som hände,
men tack o lov är det över.
Stabilitetsläget är påkopplat igen.

I dag är jag nykter!

Tack än en gång för att ni finns. ?

Följer åtminstone tillfälligt miss lyckads förslag på namnbyte:

Kram från Jagäger

Hopp och styrka till dig ❤️

Idag i terapin lossnade det äntligen äntligen äntligen. Jag ser och förstår vad det är som händer. Jag kan felsöka och komma fram till var det är jag måste göra annorlunda. Jag vet inte hur, men nu vet jag att det går.
DET FINNS HOPP
<3 <3 <3 <3