Senaste kommentarerna i forumet

Ser vi fram emot lite fler ansikten. Det var inte farligt alls, bara avslappnat, ärligt och trevligt. Var kul att ”komma ut” ?

Ser vi fram emot lite fler ansikten. Det var inte farligt alls bara avslappnat, ärligt och trevligt. Var kul att ”komma ut” ?

Vilken bra sammanfattning av träffen för oss som inte var med.
Jag säger som en del andra, hade jag bott närmare Stockholm, hade jag gärna varit med.
Kramar
???

Vilken urkraft du besitter!
Snart släpper det värsta och du är igenom!
Vilken härlig lycka du kommer känna då? jäklar anamma!!

För egen del har det varit en lugn men lite trist helg. Är begränsad i min rörlighet på grund av mina benhinnor.
Var det du eller Pim Pim som nämnde magnesium spray..?
Iallafall så har jag en fysioterapeut på vårdcentralen jag kan ringa imorgon.

Hoppas du får en någorlunda skön kväll.

Kramar
???

Jag VILL nykterhet!
Är fortfarande nykter. Tillbaka på timme för timme. Så får det vara idag. Måånga timmar, har jag klarat redan..?.
Jag har gråtit, promenerat. Känt värme och doft av sol. Sett vintegäck och snödroppar i blom. Stunder av absolut närvaro i något större än mig själv. Tror jag lyckades hämta lite kraft. Jag VILL möta våren nykter, med ett klart och öppet sinne. Jag har sökt mer hjälp och den är på väg.

Tusen tack för ert stöd?! Så tacksam för dina peppande ord FinaLisa och till dig Nejlika, för ditt engagemang. Jag känner din värme och den gör mig gott?! Vi har det lite upp och ner både du och jag, (minst sagt). Och jag har aldrig varit så nära ett återfall, sedan jag slutade, som idag..grät när jag läste ditt inlägg. Någon därute förstår. Och tycker inte jag är konstigt, fel, för komplicerad att försöka förstå.

Så glad att du mår mkt bättre idag och att det känns som du lyckats vända din svacka?! Också glad att du stod ut?!

Hur går det för dig FinaLisa?

Varmaste av kramar till er båda!
/Fibblan ?

Gråter o tar vin nu....

Man ångrar aldrig en nykter kväll?

Hoppas du fixar denna dagen också?

Kramar
???

Här är en liten sammanfattning av hur alkohol och beroende påverkar hjärnan, från boken ”This Naked Mind” av Annie Grace. Jag läser den på engelska men tror att den finns på svenska också.

“To summarize , three changes happen in your brain as a result of drinking:

• First, alcohol increases cravings (but not pleasure) by releasing dopamine.

• Second, alcohol artificially activates the pleasure center of your brain, the nucleus accumbens. Your brain tries to compensate for this overstimulation, leading to tolerance and the eventual numbing of your pleasure center.

• Finally, alcohol damages your prefrontal cortex, decreasing your ability to exercise self-control and making it more difficult to abstain.

You are caught in the horrible cycle of addiction—more cravings, little to no pleasure, and an impaired ability to break out of it.”

Gråter o tar vin nu....

Oj postade jag tråden för tidigt?
Ny här
Skall börja med antabus i morgon o är livrädd
Hur reagerar kroppen, jag, sug....

Nytt steg. Vet inte om jag vill.

Jag skulle så vilja kunna hjälpa dig just nu, ta dig ur ditt mörker. Säga att det är beroendet som pratar till dig just nu, som säger att livet utan alkohol kanske inte ens är bättre än det med. Att det inte är värt att stå ut, att det inte är värt kampen. Det låter som du är i en depression. Men det spelar ingen roll om jag säger det
För jag vet. Att förändring måste komma från en själv. Insikt måste komma från en själv och viljan måste finnas hos en själv.

Jag blir bara ledsen av att tänka att du kanske håller på att falla. ❤️ Men jag förstår hur tufft du har det. Det är oerhört starkt av dig att våga vara så ärlig.

Jag skulle vilja berätta för dig om gårdagen. Hur det vände så snabbt efter min svacka. Hur mycket bättre jag mår idag. Hur fort det kan vända. Och hur glad man är när det vänt att man stod ut.

Jag önskar så att du står ut. Men jag klandrar dig inte om du inte gör det.
Varma kramar ?

gillade jag med☺️! Jag hänger här på forumet nu medan barnen leker och har fullt upp med sitt och sina kompisar. Ska snart göra lunch till dem, och gör mitt bästa för o få ur mig snurret i hjärnan..
Såg nu att du Mondaymorning skrev att du glömt din medicin och att du är lite i ngt av en manisk period (?) Måste genast ta mig till din tråd, då jag behöver läsa och bolla med ngn som har bipolaritet. Oavsett om du har det eller ej, kanske jag kan "snappa upp" ngt som hjälper mig. Jag har på sistone nämligen börjat fundera på om jag kanske har ngn psykiatrisk diagnos i botten..

Hursomhelst, den tanken..att vi kanske längre fram i vår, skulle kunna samla ihop oss på en filt i solen. Det hade varit ngt☺️!

Kram
/Fibblan ?.

Jag står inte ut med mig själv just nu. Huvudvärk. En klump i magen och en i halsen. Kryper i armarna, ja hela kroppen.
Jag är nästan beredd att ge upp..
Jag skriver nästan, för ngnstans finns det fortfarande en strimma hopp, om att jag ska klara även denna dag. Kroppen skriker nej, men jag har ändå bokat på mig på ett träningspass ikväll. Måste få ut ångesten på något vis. En promenad kanske innan dess. Men mannen min måste komma hem först. Huset fullt av ungar! Allt händer inom mig. Utanpå en trevlig mamma, som strax ska förbereda lite lunch.
Det jag egentligen vill är, dricka 2 glas vin i snabb takt. Känna värmen och lugnet sprida sig och sedan lugnt och metodiskt ta itu med tvätt, städa kylskåp etc etc.
Hur fan ska jag ta mig igenom denna dagen ?
Är det nu jag planerar för återfallet.. 2 glas - vad är väl det. Jag kan stanna vid det. Max 3.
Försöker som mot-tanke använda faktumet att jag närmar mig 50 dagar..! Hade inte det varit ngt, att få uppleva det..50 dagar av nykterhet..!
Men till vilken nytta..? Vad väntar där? Mer ångest?
Kanske dags att lyfta frågan med läkaren, om jag nu får ngn tid i nästa vecka.. Har med denna tids rannsakan och återblickar mer och mer närmat mig tanken att jag kanske förutom beroendet, har ngn psykiatrisk diagnos..
Mitt förlopp har ju varit lite klassiskt, vad jag förstår innan man får sin diagnos bipolaritet.. perioder av stort självförtroende, ostoppbar, körde stenhårt. Och så rätt in i väggen. Diagnos utmattningsdepression. Antidepressiva i 2 år. Hjälpte inte,, slutade. Mådde bättre faktiskt. kom ju på att alkohol fungerade rättså bra..
Vad händer härnäst?
Å andra sidan, om jag har ngn form av bipolaritet (tänker typ 2 då, annars hade jag nog inte klarat mig så länge utan psykiatrisk vård) Kanske en välkommen tid av hypomani är i antågande..

Samtidigt är det lätt hänt oavsett depression eller hypomani, att alkoholen vill göra sitt inträde. Kanske om jag gjorde en utredning och den visade vad fan det är på tok med mig, så skulle jag kanske få en ännu bättre chans att läka, eller åtminstone förstå mig själv på ett bättre sätt. Bipolaritet är ju en kronisk sjukdom. Men kanske det finns medicin som hjälper mig. Alkoholen har ju i mångt och mkt varit en form av självmedicinering. Så här kan jag inte ha det. Har insett mer och mer att jag inte är som alla andra. Har funnit många likar i er här. Och det har varit enormt betydelsefullt att få känna mig mindre udda, mindre fel. Och bästa fall, är det bara ångest och en beroendesjukdom jag har. Vad vet jag. Känner mig bara så förvirrad och för tillfället värdelös. Typ, som att jag håller hårt i sista slöjan och faller den
Faller jag
Faller allt.

/Fibblan ?

... vara med! Hade varit skönt få släppa lite på sin anonymitet och få se ansikten på er som skriver. Jag kopplar ju lättast ihop folk med ett ansikte eftersom jag även arbetar med människor. Det finns ju slutna grupper som man måste ansöka till och på så sätt kan admin genom PM ta reda på vem som ansöker. Bara en tanke...
Hoppas du hämtat energi efter gårdagen! Se nu till art få en härlig söndag!

Kram PimPim ?

Var ju på en mindre tillställning igår och även om det var många som drack runt omkring mig, och suget infann sig, så tror jag ändå för egen del att det är större risk (läs: jag behöver vara mer vaksam) i situationer när jag är själv. Visst hade jag förut problem tillsammans med andra att hålla mig till måttlig nivå, men tar jag bara inte första glaset, så är det lugnt. Och så tänker jag att jag kanske är bättre på att förbereda mig mentalt när jag ska vara tillsammans med andra som dricker. Att det är ett isolerat tillfälle liksom, och så ser jag till att klara av det. Här hemma har jag svårt att få till samma tänk. Dagarna och timmarna flyter ut på nåt vis. När jag är på jobbet är det också rätt så lugnt, även om tankar på A kan poppa upp, så har jag aldrig druckit på jobbet, så den situationen är jag också trygg med.
Det är alltså vägen hem från jobbet och ledig tid när jag är själv, alternativt ledig tid med familjen som är de mest prövande situationerna..
Strategin är att inte ha ngt hemma och det har vi inte heller. Vi hade ju det första veckorna. Mkt över från nyår, även om jag gjorde mitt bästa att hälla i mig så mkt som möjligt..
Men det bad jag min man att konfiskera, när jag började känna att jag var nära att ta ett återfall. Jag brydde mig inte om vart det tog vägen, om han hällde ut eller gömde undan. Och jag har heller inte letat, eller frågat.
Så igår, när jag gick ut till garaget för att hämta in slipmaskinen, (vi håller på att renovera) upptäckte jag att där stod det som blivit över från nyår..
Nu vet jag att det bästa antagligen vore att än en gång be honom, alternativt själv, göra sig av med skiten. Men jag känner mig så dum, som inte klarar av att ha det där. Som om jag skäms för att erkänna vilken makt alkohol fortfarande har över mig.. Ni vet ju här. Men inför min man vill jag nog verka starkare och visa att jag kan behärska mig, att jag har självkontroll och karaktär. Vi vet att det handlar om mer än så, när ett beroende hunnit utvecklas, men jag tror att han och gemene man s.a.s många gånger tänker att det är precis det, det handlar om. Även om jag skulle försöka förklara tror jag inte han skulle förstå.
Usch, nu blev det mest svammel..
Summa : jag har som mest svårt att avstå alkohol när jag är på hemmaplan, nu har jag upptäckt att finns det på hemmaplan, och vet inte riktigt hur jag ska göra..
Förutom att göra mig av med det, vad mer kan jag göra som hjälper mig handskas med min "lediga tid". Jag fick mer gjort på ett sätt när jag drack för då fick jag mer energi, för stunden och jag hade också rättså mkt dåligt samvete så jag kompenserade genom att vara en bättre fru, mamma, hushållerska än vad jag är nu. Nu är jag bara trött, ingen sexlust, ingen energi och far inte längre runt och fixar med allt som jag gjorde innan. Just nu vet jag knappt vad fördelarna med att inte dricka är. Förutom att jag ser lite fräschare ut då. Och jag tror, en mer närvarande mamma. Det borde ju vara så. Om än inte lika påhittig och initiativrik..
Som sagt, förmodligen är jag bara i en dipp nu. Och jag kommer ur den. Och förmodligen är listan på vinsterna med nykterhet, fler än vad jag ser nu.

Kram
/Fibblan ?.

Så kul att träffas. Glömde att ta min medicin på morgonen så jag upplevde att jag hade svårt att fokusera tyvärr. Var lite spattig.
Är i en upprymd, lite manisk period - fast utan A. Ska skriva om det i min egen tråd strax.

Jag presenterade mig som XXX först men det blir ju svårt, vi hamnade ju i en grupp som vet en del om varandra. Jag hade ju fått sitta och blåljuga - eller vart tyst - om hela min situation, om jag inte hade velat avslöja vem jag var. Det blir ju svårt.

Det spelar ingen roll. Vi är bara människor. Vi är där av samma anledning men med olika bakgrunder, olika personligheter, beroendeproblematik och strategier.

Jag hade nog velat sitta och prata en stund till. Hade inte haft något emot att sitta på ett enskilt fik och pratat vidare.
Vi får ta det nästa gång. Kanske på en filt någonstans under solens varma strålar....

Varm kram till dig.

ps. Roligt att vinka och heja på din man.
Och igen så glad att du är på rätt
väg. Med din man. ds

Bra kämpat!
Känslan när man når små mildrolpar är så sporrande att fortsätta även om vägen dit inte är spikrak! Lycka till!

Kram PimPim ?

Du är en pärla✨!
Och du är så bra på att hitta orden som skänker mig förtröstan ?!
Visst är det precis som du säger, tänker jag med. Men det är klurigt ibland att lyfta och se det från den synvinkeln, när man är mitt i det, därför är det så enormt betydelsefullt att bli påmind om det?!
Så hjärtekramar till dig för det?!
/Fibblan ?.

Vinäger, jag tycker du beskriver träffen väldigt bra. Jag som deltog har bara positiva minnen från gårdagen. Jag ser fram emot nästa träff redan nu. Jag trodde jag var ensam om att vakna 04.17 igår morse. Det var helt omöjligt att somna om. Kände mig rätt trött och sliten när det var dax att åka till Liljeholmen. Frågade min fru om jag såg bakis ut även fast jag inte druckit en droppe. Så pass sliten kände jag mig men det var väl mina nerver som spökade. ?
/Mrx

några stycken som finns under våra nick på fb men det har aldrig blivit en organiserad grupp av det vad jag vet. Men ingenting är ju omöjligt :-)
Tack för att du kom på träffen !

Tack för din beskrivning av forumträffen?! Vi är nog många som ville gå, men som inte kunde på grund av avstånd, tid, pengar etc.
Roligt att du delade med dig, så man kunde få lite inblick i hur ni hade det?! Hade verkligen velat va med. Men glad för eran skull som var där. Låter verkligen som en lyckad träff!
Vill också passa på att tacka dig för pepp i "min" tråd?! Tänker dom du, att när jag tagit mig igenom denna pärs, kommer jag ut än starkare och med ytterligare klarhet och tillförsikt..??!
Phu och Nasse har verkligen sina små underfundigheter, och alldeles rätt. Brukar också påminna mig om det. Mod är inte avsaknad av rädsla, utan att känna rädsla, men göra det ändå..?!

Många kramar och en fin söndag önskar dig?!
/Fibblan ?.

Det är verkligen det, det handlar om. En rättså turbulent resa kan detta vara..?!
Du verkar ha hittat ett framgångsrikt sätt att förhålla dig, genom att "separera" beroendet från jaget s.a.s. DU vet VAD DU VILL! Och nu har du lyckats når en milstolpe i dina 30 dagar,
idag 31?!
Riktigt bra jobbat?!
Stort grattis ?!

Kram
/Fibblan ?.

Så var dagen jag sett fram emot här. Vaknade tidigt, vilket jag i och för sig gör varje morgon, men inte vid fyratiden...

Steg upp efter en sömnlös timme och fixade till mig. Lite anständig vill man ju se ut. Tänkte att ju mer man lämnat ut sig då botten nåddes, desto mer vill man försöka visa att man trots allt är normal. Nåja, hyfsat vanlig i alla fall...

Efter ungefär en timmes bilväg var jag framme och mötte en man vid P-autmaten. Fick för mig att det kunde vara Mrx och, ta mig sjutton, det kom att visa sig att det var det. Carina tog emot och hälsade välkommen i porten.

Redan uppe i korridoren kändes värmen i luften - och då avser jag inte främst rumstemperaturen. Några människor hade redan kommit och vi hälsade. Jag kollade runt och försäkrade mig om att ingen jag känner IRL fanns där, men kunde andas ut. Musiken spelade avslappnande i bakgrunden och gjorde att det kändes lite hemtrevligt.

Morgondag, Dee, Mrx, Berra, Adde och jag hälsade med våra nick och också namn, liksom ett par till, som jag inte vill berätta om förrän de själva avslöjat att de var med. Någon hälsade med endast sitt riktiga namn, om det nu var det. I vilket fall som helst spelar det ju ingen som helst roll. Kul också att få ett ansikte på all supertrevlig personal på Alkoholhjälpen. Stämningen var otroligt fin, det mesta pirret försvann. Dock såg endast ett par av alla ut ungefär som jag med min vilda fantasi föreställt mig. De flesta var i mitt huvud sina egna motsatser... Eller hur jag nu ska uttrycka det.

Efter lite kaffe satte vi oss i en ring. Personalen berättade om dagen och sedan kort om sig själva. Sedan var det fritt fram om någon ville säga något. De var tydliga med att det var helt frivilligt och jag tror ärligt att ingen kände någon press. Då flera berättat lite, vågade och ville en del av oss som kanske inte planerat det från början. Detta tyder på att det skapats en fin och trygg atmosfär i gruppen. Någon hälsade från ett par före detta forummedlemmar. Fint för alla som kände dem.

Tiden gick fort och det var dags för lunch. Sallad med gott bubbel till. I vattenform förstås, haha. Härliga samtal runt bordet. Då vi är på väg tillbaka till samlingsrummet dyker IronWill och MondayMorning upp efter att ha varit utelåsta ett tag. Ja, inte ur gruppen förstås, endast på grund av en svårforcerad dörr. Så himla kul att få ett ansikte även på dessa två, som färgar forumet på många sätt.

Vi samlades sedan för att dela upp oss i beroende- respektive anhöriggrupp. Sedan ytterligare indelning i grupper om tre. Diskussioner fördes kring var vi är i livet inom olika områden och utifrån dessa om det finns något vi konkret skulle vilja påbörja en förändring kring. En ur Alkoholhjälpen satt med i varje grupp och deltog även de i samtalen kring sitt liv. Mycket uppskattat. IW, MM, Li-Lo och jag bildade en grupp och det var extra givande då vi skrivit en del här. Vi var därmed hyfsat insatta i varandras bakgrund. Intressant dock att prata om saker som av anonymitetsskäl inte tas upp i forumet.

Återsamling och gofika ännu en gång. Allmänna diskussioner innan vi officiellt avslutade dagen med en spontan applåd. En lite goodiebag fick vi plocka ihop om vi ville. Mycket gott att välja på.

Några av oss satt kvar en stund innan vi tillsammans lämnade lokalen. Tror att alla tyckte att det var så givande att vi inte hade så bråttom därifrån. MM och jag fick sällskap till parkeringen och kände att det skulle vara kul att hålla kontakten med flera och kunna träffas utan foruminverkan. Jag tycker mig ha hört om att skapa en Facebookgrupp. Läser du det här, Adde, får du gärna berätta mera. Har för mig att det var från dig initiativet kom.

Full av positiva intryck - betydligt bättre än av alkohol - lämnade jag Liljeholmen. En av de bästa dagarna på senare år. Ser redan fram emot nästa träff.

Hoppas att jag inte glömt något väsentligt. Var som sagt mycket att ta in, så i så fall är jag förlåten.

Over and out från Vinäger

Både till 30 nyktra dagar och till känslan av att du föredrar dem vita även framöver. Det underlättar.

En situation som du funderat över och som alltid inneburit alkohol är nu fixad. Klarade du detta, blir nästa risktillfälle förhoppningsvis inte lika jobbigt. Nu vet du ju redan på förhand att du kan. Du äger.

Tack för i dag!