Senaste kommentarerna i forumet

Ja, det var i dag jag skulle jubla och känna en enorm stolthet och glädje.

Det är klart att det känns bra. Självklart. Men också lite tomt. Jag vill ju verkligen peppa och inspirera. Men något tar emot. Vad? Varför?

Ok, jag ska inte dra på det. Här kommer den icke rosenskimrande anledningen:

I går hände ännu en sak som gör att jag förstår att jag har de vita marginalerna på min sida. Det har blivit flera sådana gånger nu, vilket innebär att jag spelar riskfyllt. Farligt, farligt...

Jag köpte vin.

Två enliterstetror. Tog inte de med allra högst procenthalt, utan de med näst högst. Inbillade mig att det inte var lika illa då. Jo tjena... Att jag ens kom på tanken att handla var för att vi skulle ha främmande och jag inte visste om M skulle hinna köpa en flaska.

Finn fem fel.

1. JAG gick in på Systembolaget
2. Jag köpte TVÅ terror, inte en flaska, som vi skulle ha
3. Jag kollade på PROCENThalten
4. Jag SMÖG in dem i huset
5. Jag GÖMDE dem

Så, vad hände sedan?

Jo, M hade kommit ihåg att köpa en flaska. Shit, jag behövde inte avslöja mitt inköp. Yippie, eller...

Under stark hjärtklappning öppnade jag den ena som var gömd i jobbväskan - efter en hel arbetsdag var jag ju plötsligt tvungen att jobba lite extra i tio minuter - och förde den mot munnen. Utan något konsekvenstänk drack jag - fel, klunkade jag i mig - den sura drycken. Hann känna lite lite av den sköna berusningen, ni vet, den som stannar ca fem minuter innan man druckit sig förbi och börjar bli full. Jag stoppade innan jag blev påverkad, men smusslade tillbaka resterande.

Under middagen med gästerna tyckte jag att M tittade lite speciellt på mig. Antingen var det min skam och mitt dåliga samvete som gjorde att jag inbillade mig blickarna eller så hade han förstått.

Efter ett par timmar gick jag tillbaka till gömman, oklart varför. Tror uppriktigt inte att jag tänkte dricka mera, den logiska N-hjärnan hade börjat ta över. Men riktigt säker är jag inte. Det får jag heller aldrig veta. Tetran låg nämligen inte kvar. Panik! Vad i hela... Jag letade som en besatt, inte som förr för att jag behövde mera, utan för att jag började inse vad som hänt.

Efter typ fem minuters letande i alla skrymslen och vrår gick jag ut till M. Han tittade på mig och frågade rakt upp och ned: "Köpte du vinet i dag?" Jag erkände förstås och hans besvikelse var nog nästan lika stor som min.

Han berättade att han hade känt på sig att något var fel ända sedan jag kom hem. Skammen måste ha bränt genom hela mig under tiden jag bar in väskan med hemligheten. Sådant jag sällan kände under min aktiva tid som professionell smygare. Det var flera omständigheter som gjorde att han förstod och helt enkelt gick och hämtade tetran och ställde undan den. Något han aldrig tidigare gjort, då han är så långt ifrån en snokare man kan bli. Detta gjordes helt och hållet av omsorg, vilket jag är så tacksam över.

På frågan om jag köpt något mer, svarade jag nästan ivrigt ett ja, hämtade tetra nummer två och bad honom låsa in den. Lättnaden när jag slapp ta ansvar för även den andra var obeskrivlig.

Sedan pratade vi länge. Kramades och klamrade oss fast vid varandra och älskade så där intensivt och desperat som man bara gör när man klarat sig ur något som upplevts som en blivande katastrof.

-----

Varför varför varför utmanar jag A?

Jag vet inte.

Just nu vet jag bara att jag är nykter och att det kom ut något bra av gårdagen. Det är över för den här gången. Jag är stark igen.

Fel, starkare faktiskt.

Ena stunden känner jag ett jöttemisslyckande, andra ett bagatelliserande. Den där balansen. Jag tror att jag börjar hitta den. Tänkte först att jag föll i går, men det känns mer som att jag var på väg att falla. Jag tog mig upp innan jag landade på botten. Det känns bra. Riktigt bra till och med.

I dag är jag nykter.
För att jag vill.
För att jag behöver det.
För att jag mår klart bäst så.

Alternativet är inget alternativ.

100 dagar. I mot- och medgång.

Wow, jag är rätt bra ändå.

Kram på er

Nytvättade fluffiga sängkläder och en nyvaken jag. Försöker skjuta bort tankarna på att jsg ska jobba på måndag. Acceptera att det är vad det är.

Idag ska jsg iväg och fixa mina fransar och sen fira flickvännen som fyllt 32! Herregud jag fyller 30 i år. Helt galet. Vet inte hur kvällen blir eller vad vi ska göra. Lär dricka någon typ av alkohol. Kanske tar jag de där ölen som legat i kylen i en smärre evighet. Vi märker. Men der kommer bli lugnt från min sida iaf. Fortfarande inte frisk. Fortfarande inte pengar ?

Nu kaffe ❤️
Fridens ?

Nytvättade fluffiga sängkläder och en nyvaken jag. Försöker skjuta bort tankarna på att jsg ska jobba på måndag. Acceptera att det är vad det är.

Idag ska jsg iväg och fixa mina fransar och sen fira flickvännen som fyllt 32! Herregud jag fyller 30 i år. Helt galet. Vet inte hur kvällen blir eller vad vi ska göra. Lär dricka någon typ av alkohol. Kanske tar jag de där ölen som legat i kylen i en smärre evighet. Vi märker. Men der kommer bli lugnt från min sida iaf. Fortfarande inte frisk. Fortfarande inte pengar ?

Nu kaffe ❤️
Fridens ?

Du är så välkommen AL, styrka till dig ❤️

..och kommer att slå följe med dig om jag får. Blev avslöjad även jag och känner stor sorg, uppgivenhet och jävlaranamma på en och samma gång. Jag har nu lite svårt att formulera mig. Känner mig stum av skam. Läser det du skriver och känner igen mitt beteende. Tack.

En kopp och fågelkvitter startar denna morgon, fantastiskt väder och borde känna lycka. Men denna gången i nykterhet kommer inte riktigt den känslan, men är glad för det för denna gången är det allvar.

Visst känner jag mig glad och korta stunder av lycka, men inte den där helt galna känslan utan mer ett lugn och insikt om att detta måste du göra.

Hoppas jag kan skynda långsamt och bli trygg i min nykterhet, Draken lurar i bakgrunden men jag rustar för strider och till slut en slutstrid som jag skall vinna.

Väljer idag att vara nykter och önskar er en fin dag och styrka till er//Strulan

Solen tar tametusan. Sakta men sälert börjar lite färg komma tillbaka från vinterblek hy. Ååååååh det ska bli så jävla najs med sommar! ?
Jag är ett sommarbarn ut i fingerspetsarna. Det är då jag mår som bäst. Alltid gjort. Hösten vintern och våren brukar vara svåra XD.
Men denna vintern har ändå gått riktigt bra. Skönt ^^

Var ut på upptäcksfärd i förmiddags. Hittade ett spår. Tydligen ligger det ett naturreservat här, inte alls lång i från min lägenhet. Vilket är helt jäva FANTASTISKT?! Kan se mig och vovven gå massa promenader där. Kanske till och med kan ta upp löpningen igen. Om jag håller mig frisk tillräckligt länge.

Kom hem, käkade Lurre, satte mig på balkongen drack kaffe, åt en chokladboll. Vilade. Lyssnat lite på tedtalks, njutit av livet.
(Fortfarande tvärförkyld. Men inte döende. Alvedon/nässpray/halstablett/vatten/vila= fungerande jag).

Chefen påminde att jag behöver sjukintyg om jag inte kommer tillbaka på måndag. Så jag får la maka mig dit igen. Fyfan vad jag inte vill det. Inte haft ångestpåslag på hela veckan hemma. Men får det så fort jag tänker på arbetet. Korrelationen är hög. Snart slipper jag den skiten ?

Anyhow! Nu blir det tvätt och disk. Sen bad och bok och tidig säng ❤️
Tror jag brännt mig lite i ansiktet ??

Fridens?

Nu gäller det att behålla viljan och styrkan, idag är det samtal hos terapeuten och bara erkänna att jag behöver den hjälpen. Måste få lära mig att hantera stress och trötthet, eller behöver lära mig hantera livet.

Kom att tänka på HALT och att jag måste lära mig sätta foten på bromsen när de känslorna kommer. Fast min drake vill ha vin i alla möjliga och omöjliga situationer, värst är eftermiddagar på väg hem från jobbet.

Lusten av att stänga av snabbt och effektivt, sen att jag vaknar som ett ras har jag ingen tanke på då.

De sägs att jag både är klok och kunnig i mitt jobb, vore bra om jag kunde använda det även på mig själv men det funkar inte. Jag hoppas att jag en dag kan komma dit, när jag är lika klok med mig själv som jag kan vara med andra.

Så väljer att vara nykter idag och önskar er en fin dag med era val// Strulan

Grattis till en månad! Stort. ???

Att vara nykter räcker långt. Eller: att vara nykter är allt. Just i detta nu har jag tränat klart på ett utegym. I solnedgången. Bland vitsippor. 14 grader, ljumma vindar. Detta kunde jag uppleva för att jag är nykter i kväll.

Jag tänker ofta på allt jag gick miste om på den tiden jag söp. Vårarna till exempel. Dem får jag aldrig tillbaka. Det finns en sorg i det. Kanske är det därför jag blir nästan lyrisk över våren nu. Jag tvingar min fru att se på knoppar, föreläser för barna om blåsippor och berättar anekdoter för kollegor om hur morfar blev stungen av bin i maj 1982. Nykterheten gör underliga saker med min alkoholisthjärna. ??

För dina ord! Kram?

Blir rörd av situationen. Vikjen fin och klok mamma dina barn har. Så skönt att du inte behövde gå in och peka med hela handen, utan det fick bli en mogen sons eget beslut. Det blir bäst så.

Kram på dig ?

En milstolpe att säga månad istället för dagar. Snart blir det flera.

Grattis!

Jag sitter på händerna emellanåt
Jag aktiverar mig nonstop
Jag letar substitut
Jag gråter

Jag är nykter

Det är f-n inte mer, men jag är nykter

Det får räcka just nu

Jag är nykter

-----

Tack alla för fantastisk pepp. Känner mig oerhört privilegierad, även om något försöker intala mig att jag inte är värd det. Det struntar jag dock högaktninfsfullt i. Jag suger i mig alla ord, jag behöver dem så väl.

Använder då och då min mans fina ord efter att jag tagit ett ytterst pinsamt återfall i höstas:

Tillsammans är vi varandra! ?

Det gäller även vänskapen på forumet. Jag har sagt det förr, utan er vore jag inte där jag är i dag.

Gould: ett extra tack för länken.

Kram till er alla

En månad! Bra jobbat

Jag har släppt alla tankar på att dricka. När jag gjorde det blev jag fri - de orden berörde mig. Tack. Så talande. Jag följer och läser också mycket av Sanna Ehdin.
Vilken vacker kvinna, hon är så sprakig. Och tänk att få se ut som 30 när man närmar sig 60. Ja tack!

Kram

MM

Såg att en kompis till mig ska ha vernissage i helgen. Det blir en utställning från fredag-söndag. Kul tänkte jag, klart jag ska glida förbi på vernissage, inte för att jag är särskilt konstintresserad och absolut inte för att jag förstår mig på hans konst, men mer för att visa min uppskattning och mitt deltagande för honom, samt att det är kul att se honom igen, det var ett bra tag sen sist och vi har alltid sjukt roligt ihop när vi ses.
Hör av mig via sms:

- Bubbis, va skoj med vernissage, jag såg eventet och funderar på att glida förbi i helgen, catcha upp då?!
- Verkligen! Guuu va kul om du vill komma, kom imorn så får du massor med vin och bärs också!
Jag har naturligtvis inte berättat att jag blivit nykter och känner väl inte att han ska få veta varför jag blivit nykter heller, den faktiska orsaken, iaf inte på ett sms, så jag blir en aning deppig över hans svar. Jag börjar skriva ett svar med en antydan till att jag vill vara nykter men suddar ut det för att det helt enkelt kändes fånigt och präktigt på något vis.
- Jag är hemma från jobbet, dunderförkyld, hade tänkt komma förbi lördag eller söndag i så fall. Du är väl där då också?
- Ja, visst, utställningen pågår men det kommer inte finnas någon bar där då.
- Okej, jag får se hur jag känner mig imorgon, om jag går till jobbet imorn så kommer jag på kvällen, annars ses vi nog lördag eller söndag. Jag messar!
- Yes, do it, hoppas du kommer imorn så vi kan pimpla lite vin ihop.

Jag kan inte låta bli att tänka att det på något vis är sorgligt att se en glimt av mig själv, som känns som från ett tidigare liv i ett annat universum på en avlägsen planet.
Var jag verkligen såhär?
Jag blir lite ställd to be honest. Jag är liksom inte alls med på tugget längre, det känns som att jag står i ett kalt mörkt rum i en källare, tittar på den gamla Dee´s monster som sitter där i sin bur jag låst med dubbla lås, som är lugn och har givit upp, som är tämjd och kontrollerad, bredvid buren finns en dörr som leder ut till det där gamla livet och bakom min rygg finns en trappa upp från den där källaren.
Jag tittar på monstret som rycker lite på axlarna och inte verkar vilja göra någon ansats att vilja följa med, jag själv skulle vilja träffa kompisen på vernissagen, men det enklaste är att kanske ta trappan upp, därifrån jag nyss kom ner för att fråga om han ville catcha up på vernissagen, upp till den där vardagen jag har nu, som är långt ifrån hur mitt liv en gång var, och som jag faktiskt gillar bättre på alla plan.
Jag funderar också på om jag kommer klara av att gå igenom den där dörren nykter in i denna så främmande värld där jag förut hörde hemma - kommer jag att veta hur jag ska göra och hur jag ska bete mig utan att vara full?

Jag börjar förstå folk som selektivt valt bort mig ur sina liv tidigare pga att jag drack för mycket. Har man inte samma längtan till alkohol så är det rätt jobbigt att umgås med folk som alltid ska dricka så fort man umgås. Som ser umgänget som en ursäkt för att få dricka och som egentligen kanske inte är så intresserade av att vara sociala om alkoholen inte finns med i bilden. Som har fokus på alkoholen.
Om och om igen så vill jag falla på knä av tacksamhet att mina två närmaste vänner aldrig varit sånna som jag varit och framför allt stått ut - det är dessa personer som är huvudpersonerna för mig att spela med om jag ska etablera en vardag som funkar även i festliga sammanhang - för vilka vänner väljer aktivt att inte dricka för att stötta sin nyktra vän i ett festligt sammanhang.
Om jag ser på mig själv för bara ett par månader sedan i en omvänd roll hade jag aldrig ställt upp på det för deras skull. Jag fattar inte att de är här för mig, och hur jag kunnat förtjäna dessa två fröknar i mitt liv.

Tacksamheten efter att ha överlevt ytterligare en immunförsvarkollaps. Idag ska jag våga mig utanför dörren. Hade velat åka till närmsta köpcentrum meeeen det kan vara att puscha mig på gränsen. Så lokala Ica blir bra.

Idag har jag utnyttjat min balkong, både ätit lunch och fika ute i solskenet. Så länge det inte blåser värmer solen på bra ändå.
Tror jag tog beslutet att inte röka igen. Vågar inte jinxa något. Men det var att sluta röka igår när paketet tog slut, eller tvinga ut mig.

Jag gick inte ut.

Insåg att om jag bara slutar upp med den där jävla skiten någon gång så kan jag lägga undan de där pengarna som ändå går upp i rök.

Mitt nästa mål i livet nu är att aldrig, aldrigaldrigaldriiiiiiig hamna i den ekonomiska situationen som sjuksrivningen på ett sätt försatt mig i, och som jag satt mig i. Dålig val helt enkelt. Lata val.

Så nu har jag lägenheten, jobbet Soon to come fucking ekonomisk trygghet.
Hälsan ska in någonstans där också, men antar att immunförsvaret blir starkare utan massa gifter i kroppen.

Älskar min balkong❤️
Älskar min kaffe och jag älskar min chokladboll. Tack igen ödet ?

Fridens ?

14 dagar är det det längsta jag typ vart nykter på år o dar. Hurra för mig!

Suget är enormt, men det känns som att jag fixar det nu. Solen skiner och i morrn är det fredag. Feel good!

https://ehdin.com/15-saker-folk-upptacker-nar-de-slutar-med-alkohol/

Läser detta i bland och känner mig stärkt ?

Och stor inspiration till mig?
Till dig ett stort och härligt Grattis!!❤️
Jag önskar dig allt gott!

En månad och i morgon är det besök hos terapeuten igen, vet inte vad jag tycker om det är dubbla känslor. Har alltid tryckt bort problem och bara kört på, men måste väl lära mig ett nytt sätt.
Skall försöka göra detta med öppet sinne, men han måste väl ha skojat när han sa att jag skulle gå där ett år?

Igår var en sådan dag på jobbet att jag bara ville dränka hjärnan i vindimman, men eftersom jag tömt hemmet på alkohol fick jag nöja mig med light läsk och det funkade det med.
Det är jag väldigt glad för idag, tog hunden och gick till skogen redan kl 6 fick energi för hela dagen.

Nu till jobbet och hopp om en bra dag// Strulan

Nu har tre år gått och nykterheten består. Kan till och med känna att tillfrisknandet har ökat ytterligare ett snäpp eller kanske ett par under detta tredje år. Året har till stor del bestått av vardag då jag numera jobbar heltid. Har fått en ny tjänst (igen) men kvar på samma arbetsplats. Försöker att inte styra o ställa utan åker med. Som resultat av detta erbjöds jag en tjänst som jag egentligen velat ha i flera år. Full fart runt mina barn men jag är högst involverad och närvarande. Kan vara mamma och en förebild för mina barn både när jag har bra dagar och mindre bra. Jag är lycklig men inte alltid på topp. Många dagar känns livet stressigt och känslan av att inte räcka till kommer över mig. Men jag är nykter. Prio ett, alltid! Meditation, möten och yoga. Min medicin.
Har en fantastisk sponsor och relationen till min man blir bara bättre. Jag känner tillit till honom och jag känner att har detsamma för mig. Jag är stolt över det arbete och fokus jag har lagt på mig själv. Tacksam över människor i min omgivning och över möjligheterna jag numera har. Ödmjuk inför beroendesjukdomen och hur skört livet är. Men jag är stolt och tycker att dem nya Ellan är än ganska skön person. Inte så hård längre... snarare mjuk, sprallig och sårbar.
I kväll blir det medalj.?
Kram
Ellan

Och jag är fortfarande alkoholist. Igår var jag på systemet med en vän och det konstiga är att det lika gärna kunde varit biltema. Dvs ingen lockelse alls att köpa.
Jag har släppt alla tankar på att dricka. När jag gjorde det blev jag fri.
Jag har en sjukdom.
Kram alla?

Det positiva är min sömn som är bra.
Att jag tänker klart och känner mig fräsch i kroppen.
Att jag bevisar för mug själv att jag klarar mig utan sprit! Att jag unte är en alkholist... bara har alkoholproblem. Även om det inte är så bara å bara...

Dock är jag så utmattad nu... såååååå mycket jobb, var såååå nära att köpa en flaska.

Men nu sitter jag här utan vin, trött o sur.
Hoppas att morgondagen visar sig från sin bösta sida och att suget släpper lite.

Mot dag 14... God natt ???