Senaste kommentarerna i forumet

Hej Vinäger, det var ett tag sen så ville bara kika in och säga hej och kram. Jag har precis läst din tråd en stund och ser din kamp.. imponerande ska du veta. jag hejar på dig, på oss och på mig själv. KRAM till dig / Odette

Jag var nöjd efter min öl och kände inget sug. Innan jag tog beslutet om att ta bira fladdrade tankar i min hjärna om att kvällen skulle sluta på en pub. Det var jag faktiskt lite rädd för. Men jag fixade att klippa av efter en bira och ta tunnelbanan hem. Känner mig lite stolt över mig själv.

Och hur är suget efter att ha druckit en öl? Jag skulle inte våga ta ett glas så där. Än. Får se hur det går efter mina tre vita månader. Starkt av dig! ?

Har varit på AW idag. Drack 1 öl och nu är jag på väg hem. Känner mig nöjd och tacksam. Tveka länge innan jag vald att ta en bira.

13 dagar, det är ju toppen! Bra jobbat!!! Vad har varit positivt tycker du med dessa dagar av nykterhet?

Tungt som sirap men nykter.
Suget har börjat plåga mig. Tiden innan gick lätt, nu e de trögt.

Stressen äter upp mig, tror det är boven till suget.

Totalt Tvärdeckade i måndags. Sa upp mig och drog hem direkt efter. Sen sov jag. Vaknade nu. Influensan kallas det tydligen. Herrejävla Gud alltså.

Ögonlock är fortfarande uppsvullet och jag nyser stup i kvarten, men febern börjar gå ner.

Influensan får 0 av 5 toasters.
Idag ska jag fortsätta vila, har till och med fått i mig en kaffe nu på morgonen.

Håller alla tummar och tår att de återkommande sjukdomarna försvinner med att jag byter tjänst, tror verkligen att det är min arbetssituation som fuckar upp med immunförsvaret. Jag menar jag gör ju allt rätt typ för att inte bli sjuk. Vi märker vi märker.

Fridens ?

Uppe och väcker tuppen, det är en skön känsla att vakna pigg utan dimma i huvudet. Sakta, sakta börjar börjar minna sinnen vakna ur vindimman och jag ser lite ljusare på allt.

Börjar att hitta mina triggers och kommer hitta flera, för Draken kräver sitt vin och vill verkligen inte ha en nynnande tant i skogen som just nu går lite rakare och stoltare.

Men nu börjar det hårda jobbet, att behålla känslan av kontroll och fortsätta framåt utan flykt in i dimman.

Så en dag till som jag väljer att vara nykter, så styrka till er och era val för dagen//Strulan

Nu bor sonen enbart hos mig.Han har diskuterat med sina äldre systrar, och jag har stöttat och sagt att han väljer själv. Sonen förstår och vill inte vara hos pappan när han väljer umgänge med a-missbrukare. Jag har inte lagt mig i utan lugnt talat om för pappan,att det är han som väljer. Huset börjar bli sunkigt, och sonen vill inte bo så. Har ju försökt diskutera beroendet med pappan många gånger. Men som många andra med beroende gör. Han lyssnar, men gör ingen förändring. Tycker sonen är stark när han gjorde valet. Sonen läste upp ett sakligt, känslosamt och bestämt sms för mig som han skickade till sin far. Det känns bra att jag har en så stark son. Och starka barn som stöttar varandra..Kram?

Du går framåt som en ångvält i din nynykterhet.. tvåla till A-nyllet
nu en gång för alla... Du har fantastiska 100 dagar.. Väldigt bra jobbat.
Vi som följt dig här på forumet vet ju hur du kämpat och kämpat..
Du har gjort en drömstart som många härinne nu är avundsjuka
på.... Du visar vägen nu för många som behöver förebilder
i sin egen kamp. Du visar att det går att fixa till livet till det bättre även
om det känns jobbigt ibland.. Du kanske bör lära dig leva med dessa situationer
och som du skriver "vara rustad för det". Inte fel alls att vara beredd varje
dag.. Dessa situationer och dagar kommer resten av ditt liv även
om det blir lättare och lättare att stå emot. Många vittnar även om att efter en viss
tid (olika för alla) slutar man tänka på det.. Även om det kanske krävs
flera nyktra dagar till dina 100 så kommer dagen när det mesta är
ett halvtaskigt minne blott..Själv har jag valt bort kompisen helt..
Känns inte så väldigt jobbigt tycker jag fast jag saknar ett gott rödvin ibland
förstås.. Några gånger har jag fått stålsätta mig. Fredagar och Lördagar
främst och nu kommer påsken som var hemsk förra året.Vill inte känna så
som jag gjorde då..

Kämpa på Vinäger, styrkekram från mig <3

John

Nej, precis bara.jag! Det är inte värt det. Alkoholens fejs är maskerat med en vacker och ljuv fasad... men bakom är den ett falskt ångestladdat äckligt monster... en ulv i fårakläder. Låt dig inte luras!
Det är inte värt det! Fortsätt kämpa!!! Heja dig!

12dagar utan.

Idag tycker jag synd om mig själv.
Alkoholdjävulen sitter på axeln o argumenterar för hur värd jag är vin ... hur gott det är... hur avslappnande det är.

Pulsen stiger och hjärtat slår.

Otroligt jobbigt.

Tänker på hur jag mår efter. Svettas, ångest, sover illa och dagen efter blir som en påse kattskit.

Det är inte värt det.
Det är inte värt det.
Det är inte värt det.
Det är inte värt det.
Det är inte värt det.
Det är inte värt det.
Det är inte värt det.
Det är inte värt det.
Det är inte värt det.

Tack Sisyfos, jag tyckte jättemycket om det klippet! Det känns begripligt att tänka på negativa spiraler som en funktion för att det ska bli förändring, det är precis sådär det känns, som en desperation för att man egentligen vill att det ska vara annorlunda. Och att prata om det som ett beroende man behöver bryta, det är så jag tänker om det också. (Vilket i sin tur blir en egen negativ spiral eftersom det då också blir någonting jag kan eller inte kan prestera).
Hur har du gjort för att lära dig stopptankar, DGB, är det genom terapi? Vad underbart om du hittat något som funkar, tog det lång tid att lära sig?
<3

Visst är det hemskt Thermostokles att begäret är så starkt, håller med dig om att man blir helt slut och rädd för att tappa kontrollen.
Skrämde mig igår, men skapade också lusten att tämja Draken som bor i mig.
Sätter hoppet att terapeuten skall lära mig och få mig att förstå hur jag skall hålla mig på banan.
Är ju målfocuserad så kan inte tänka att jag skall låta bli alkohol under en period, redan prövat och då faller jag efter målsnöret. Så jag får försöka ta en dag i sänder och hoppas att det rullar på.

Idag är en sådan där dag när tankarna snurrar och börjar inse att påsken närmar sig, frågan kommer skall jag jobba eller vara ledig är ju långledig. Kan vara säkrare att vara på jobbet för att slippa påskmiddag med goda vänner och med det riskera att falla. Är ju ingen som vet att jag har problem, sköter mig borta och super hemma.

Känner igen mig i många av era historier om vin i kaffekoppar, läskflaskor, hur man gömmer och planerar sina inköp på olika bolag. På bolaget här måste de väl tro jag är död som inte varit där på snart en månad.

Fått forumet in i min morgonrutin det och kaffe det stärker min dag, så önskar er alla en fin dag och vilja att få den dag ni vill// Strulan

Det mesta går väl i vågor? Själv är jag ovanligt pigg just nu. Beroende på våren. Men så är jag ju inte allergisk...

Ha det gott!

Ja, suget är äckligt starkt. Det gäller att komma ihåg när det väl kommer, att det bara varar en stund. Fast efter det sug jag fick i torsdags var jag helt tagen, matt och darrig. I flera timmar. ?

Undrar när suget upphör helt? Eller kommer man för alltid känna av det?

Mitt i denna underbara dag fick jag känna ett sug jag aldrig tidigare känt, blev riktigt rädd för den kraften.
Mitt i min lilla stund av lugn med solen i ögonen, slog Draken till och höll på att ta över min hjärna.
Är ju ruskigt, hade en stund bara vin i huvudet som om det varit vatten i öken och jag verkligen inte skulle överleva om jag inte fick en bib.

Är ju hemskt hur ett begär kan vara så starkt, att alla kloka tankar och konsekvenser är som bortblåsta, nu vann jag denna strid.
Blev ingen handling jag fick åka hem och gömma under en filt en stund, tur jag hade styrkan från skogen som jag fått på förmiddagen.

Men detta skrämde mig och lärt mig en nyttig läxa, underskatta inte Draken och begäret utan rusta för strid och hitta redskap för att vinna över det.

Så imorgon är det en ny dag och nytt mål
Hoppas ni har haft en fin dag// hälsningar Strulan

Gubben känner sig trött och utmattad. Har väldigt låg energi nivå just nu. Kanske det beror på pollen allergin. Känns som jag skulle vilja jacka ur en stund från allt och bara vara.

Heja Surkärring!! Jag älskar ditt namn=)
Jag har inte uppdaterad hur det har gått, men tänker att göra det nu.

Jag har varit nykter lite över 4 månader och det blir lättare hela tiden, men samtidigt måste jag kämpa och ständigt påminna mig själv varför jag kan aldrig mer dricka alkohol.

En månad sen hände det en rolig sak: Jag blev stormförälskad i en person som jag har känt ett tag och han blev stormföräkskad i mig också. Ett tag sen berättade jag ärligt varför jag inte dricker. Jag vill bli älskad för den jag är för annars älskar personen inte mig, utan en bild som han har om mig. Samtalet gick väldigt bra och vi kommunicerar väldigt öppet med varandra. Han respekterar och stöttar mig i mitt val. Det här är bara så vackert och fint!

Det var svårt i början att låta mitt hjärta säga vad den vill, och tro på den.

Om jag hade fortfarande druckit hade jag inte vågat göra det. Jag hade inte kunnat släppa honom in på grund av skammen jag hade.

Jag har märkt är att nykterhet har redan börjat påverka mig positivt. Jag är helt vild på fester för att jag kan inte vänta tills berusning gör mig modigare. Det är skitroligt. Jag säger det jag vill säga för att jag kan inte vänta tills jag är full att säga det. Det är extra viktigt vad gäller kärleken.

Det finns inga negativa konsekvenser att bli nykter.

Första april och måndag igen. Klistrade fast en post-it lapp under kollegans mus på skrivbordet idag, det tog ett tag innan han hittade felet, annars har dagen rullat på utan att ha blivit prankad själv.
De alkoholfria veckorna läggs på hög och på något vis försöker jag komma till ro med att det ska vara såhär livet ut.
En ganska svindlande tanke, för att vara helt ärlig.
För någon månad sedan kunde jag knappt beröra den tanken på att detta beslut behöver bli livslångt, det kommer nog inte gå att dricka lite granna så att säga.
Det är inte det som gör att det känns jobbigt, jag känner att ju fler nyktra dagar jag tillryggalägger desto mer osugen på att berusa mig blir jag, vilket jag känner är en sund och positiv tanke, det är nått annat jag egentligen inte riktigt kan sätta fingret på, vilket stör mig lite.
Först tänkte jag lite naivt att det kanske kändes lite jobbigt för att jag aldrig mer skulle få känna smaken av en god drink. Jag säger bara: "Gå till systemet och köp den där alkoholfria flaskan men GT som finns på alkoholfria hyllan - jösses, skulle kunna lura vilken fullblodsalkoholist som helst!"
Så nej, de alkoholfria alternativen håller garanterat måttet, så den punkten kan jag avskriva.
Det blir tråkigt?
Nja, kanske en tillstymmelse..? (Fast vad var egentligen roligt med att dricka på det viset jag gjorde?)
Tråkigare att vakna med bakfylla, minnesluckor och ångest. Definitivt. Känns ganska lugnt och skönt utan alkohol hemma. Rofyllt. Närvarande på nått märkligt vis.
Fysiskt sug har jag inte haft på evigheter, det var kanske lite i början men inte så farligt som jag trodde det skulle bli, så inte ens kroppen saknar alkohol.
Det är nått annat bara som jag går och oroar mig lite över, endast när jag berör tanken om ett livslångt beslut.
Jag tror jag är rädd för att det ska vara en kamp livet ut. Ett ständigt inre slagsmål liksom?
Jag förstår inte varför jag skulle oroa mig för att det skulle vara ett ständigt inre slagsmål. Jag slog ju till den jäveln en gång för alla den 8/12 2018, han ligger fortfarande på rygg med blåklocka och plirar på mig.
Jag borde vila i att det är jag som har kontroll istället. Från början kanske lite mer åt det sjukliga hållet för att klara av att bli nykter, nu på en mer lagom nivå. Om 10 år förhoppningsvis mer distanserat och vidare rätt enkelt.
Och så en dag i taget, det som jag är sämst på. I min värld är det redan 2025 och jag ska sätta nya mål.

Ja du Dee, det vidare livet..
Hur ska du egentligen angripa det så att det blir så lyckat som möjligt?

Och jag med den. Just nu har jag haft lite svåra tankar, vill gärna älta svårigheter som varit och jag är inte där jag vill vara. Jag vill vara en person som kan förlåta och gå vidare, strunta i saker som hänt under många år av både drickande och livet tillsammans som gift.
Jag ältar saker som hänt, vad som sagt och gjorts mot mig och som jag gjort och gör andra.
Jag vill inte vara den personen, men tyvärr så släpper inte alla svårigheter för att man blir spritfri.
Alkoholen är inte problemet längre, men mitt mående periodvis är inte kul. Om jag struntar i mina möten och inte jobbar i stegen, kommer mina dåliga sidor fram och jag blir ingen rolig person.
Tack gode gud att du visade mig vägen till AA, där har jag fått stöd och hjälp på många sätt. Men allt kan de inte hjälpa mig med om jag inte själv lägger manken till.
Nu har jag gnällt av mig lite och det känns ganska bra att kunna göra det här, där jag vet att det finns människor som kanske förstår.
Jag är ändå glad över att jag nu har varit nykter i 1 år och 9 månader. På AA kallar de mig nynykter och jag förstår varför, än är det långt att gå, ja hela mitt liv som går en dag och ett steg i taget, framåt, Alltid lär jag mig något nytt om mig, ja varje dag gör jag det och ibland är det smärtsamt och ibland är det glädjefyllt.
Mina fina vänner här inne, jag är så tacksam att jag i detta forum fann måna fina människor och även början till min nykterhet.
Stor kram till er alla, i det stora hela, en tacksam Gunda <3 :-)

... alla fina ? Nu tänkte jag hänga här igen. Jag bantar och ska köra en vit period för att ta bort kilona. Och vilket ställe är bättre än detta för stöd och pepp ? Jag har ett BMI på 29.... huga; inte bra.

Ses snart ???

Hej alla mina fina forum-vänner,

Det har hänt en del oväntade saker, vilket dessvärre har lett till att jag varit tvungen att ta bort mina trådar. Det känns oerhört tråkigt, men det fanns inget val. Jag kommer därmed heller inte kunna skriva särskilt mycket fram över.

Jag mår ändå bra. Övar på att leva i nuet. Är glad och tacksam över mitt liv, det jag har och dem som jag har nära och faktiskt kan lita på. Är också oerhört tacksam för, och ödmjuk inför, allt som forumet har gett mig. Jag går stärkt vidare och sträcker på mig, men glömmer heller aldrig att det bara finns en väg att gå.

Skickar kärlek, värme och styrka till alla som behöver det
<3<3<3

Tack för du delar med dig av din fantastiska inställning. Jag blir glad av att följa din resa.
Jag ska försöka dela ditt vårskrik.
<3

Måndag, jag är nog inte helt redo. Hej frossa och svett. Mitt ena ögonlock har svällt upp som fan, ser lite ut som en pirat. Men Hey, man kan jobba med ett öga bara. Idag ska jag säga upp mig.
Det är ju ändå något att vara glad för änna!

Fridens ?