Senaste kommentarerna i forumet

Lyssnade på låten direkt igår. Gillade den - mysig, hoppfull?!
Jag har oxå tagit kontakt med min vårdcentral idag, för jag kan inte gå med detta mående mkt längre till utan att ta till flaskan..?
(De kommer höra av sig nästa vecka, för samtalskontakt och ångest medicin)
Försöker peppa mig själv och övertyga mig på alla sätt att detta oxå kommer att gå över och jag har tagit mig igenom svåra känslor senaste dygnen här. Också tacksam för det stöd
jag får av er här?!
Det är guld värt✨!
Men jag känner också att det behövs mer hjälp. Symtomen är typ som första veckan. Kanske jag lider av post akut abstinens..? Som jag rättså nyligen blivit varse och fått mer kunskap om. Det är iaf kämpigt som fan nu, såväl fysiskt (!) Som psykiskt..! Mest förvånad är jag nog över att de fysiska aspekterna av det..att de är tillbaka..
Jag var ju förbi det. Är det möjligt att det är detta? Håller ihop och försöker göra det måstes, men jag vill bara skrika och gråta och sedan lägga mig i ett mörkt rum i en vecka minst!
Utanför skiner solen iaf, och jag har bestämt mig för att klara av även denna dag utan alkohol.

Kram
/Fibblan ?.

Vad fint att se dig här och att du har varit nykter i 5 veckor! Starkt! Klokt att du här använder forumet för att söka erfarenheter från andra som liksom du har en bipolär sjukdom och ett missbruk/beroende. Du har tidigare kämpat med drogproblem, anorexi och bulimi. Nu märker du att du äter normalt till väldigt lite när alkoholen tar fokus och när du är hypoman, medan det nu under din nykterhet blir alltmer jobbigt med hetsätningen istället. Ibland överväger du vad som egentligen är värst, du verkar behöva välja mellan två alternativ som ger dig mycket lidande - om än olika konsekvenser på längre sikt. Du känner dig ensam, ledsen och tom och det är tufft att vara nykter just nu. Ändå har du klarat 5 hela veckor. Hoppas att du ska känna att du är i ett välkomnande och stöttande sammanhang här på forumet, fortsätt gärna att skriva mer om hur du mår och hur det går!

En tanke som väcks hos mig, som jag hoppas att det är okej om jag delar, är om du får någon hjälp/vård när det gäller din hetsätning, som fungerar för dig? Är det något som du tror skulle kunna hjälpa? Jag tänker att det skulle göra nykterheten lättare om du inte behövde kämpa med hetsätning och att må dåligt över det som alternativ...

Varma hälsningar,
Sofia, alkoholhjälpen och anhörigstödet

Jag är i grund och botten en öppen person. Varför skulle jag inte vara det med min alkohol konsumtion. Hur många i min närhet har problem med alkoholen? Har ingen aning om jag ska vara ärlig. Varför pratar vi inte mer öppet om riskbruk/missbruk? Min familj och mina vänner har ju redan fått uppleva hur jag blir som full. Jag blir väldigt uppåt och kör mitt race tills jag somnar. Vaknar ofta dagen efter med minneslucka. Hallå! Det är ju pinsamt att få berättat för sig vad man gjort eller inte gjort på fyllan. Jag har bestämt mig för att köra med öppna kort och berätta om mitt riskbruk/missbruk om någon funderar varför jag inte dricker alkohol längre. Har alltid fått höra att ärlighet varar längst. Vi får se om det stämmer även den här gången.

Någon som har bipolär sjukdom i botten av sitt missbruk/beroende av alkohol?

Jag själv har bipolär sjukdom typ 2.
Jag är 35 år och har under mina senaste 20 år missbrukat alkohol. Mellan 13-20 års ålder hade jag även drogproblem, sedan har jag haft ett par återfall genom åren men nu varit borta ifrån det helt sedan 1,5 år. Utöver detta har jag haft ätstörningar, anorexi och bullemi som gått över i främst hetsätningar sedan 10 år tillbaka i perioder. När alkoholen tar fokus i mitt liv och när jag är hypomanisk äter jag ”normalt” till knappt något, men nu sedan min nykterhet (har varit nykter i 5 veckor) har mina ätstörningar varit värre än någonsin, dem har trädigt fram och tagit plats igen när inte alkoholen finns där. Så hetsäter varje dag. Mår oerhört dåligt och undrar ibland vad som är värst. Självklart alkoholen som ger värre konsekvenser..men dit jag vill komma är att jag känner mig fortfarande som en missbrukare..agerar på samma sätt som när jag drack på så vis att jag smyger ljuger och gömmer mina sockerkickar. Som med alkoholen. Känner mig så ledsen och tom - ensam! Rädd för att jag snart kommer ta till flaskan igen, smärtsamt och kämpigt att vara nykter just nu

Vi är på samma dag, räknade jag ut. Du, jag och PimPim. Jag har koll genom er. ?

Däremot hade jag drygt två vita veckor efter min botten i slutet av november, innan jag föll tillbaka några gånger under en tiodagarsperiod. Min botten blev till slut alldeles för djup. Och fort gick det. Innan jag träffade läkaren en knapp månad före jul drack jag till och med handsprit... Fy f-n, rent ut sagt.

Vid det sista tillfället i mellandagarna rann allt bara av mig. Sög i mig en flaska 21-procentig glögg, tittade på den med avsky och sedan var det över. Jag blev fri på riktigt. Kapitulerat hade jag redan gjort, det här var större. Svårt att beskriva känslan, men när man upplever den, vet man. Jag skriver inte om, utan när. Jag är dock ödmjuk inför kraften från alkoholen. Den är djävulskt stark. Men just nu njuter jag av känslan. Det är jag värd.

Att på drygt två månader gå från att dricka varje dag, från morgon till kväll sista veckan och till slut alltså även handsprit, till att slippa både sug och A-tankar, det är knappt att jag tror att det är sant. Men det är det.

Du kommer dit en dag. Som jag skrev i din tråd, jag hoppas att det blir snart. Alla som kämpar är värda att få uppleva känslan. Känslan av befrielse.

Kram ?

...men jag lyssnar på en remake på 'Three Little Birds' just nu med Branches.

Lyssna gärna på den i lurarna nästa promenad du går på ?

...ge dig den chansen du ville ge dig, den chansen du Förtjänar! ???

Om du inte ser efter så vet du inte vad som visar sig bakom hörnet... ?

..att du har kommit till punkten att du varje dag känner dig trygg i att du inte kommer dricka! Guld värt för den egna trygghetskänslan ?
Framtiden hinner du tänka på senare känner jag. Du kanske ser på saken annorlunda då och känner dig ännu mer trygg.

"Kanske" är bra. Du håller du fortfarande garden uppe ;)

Ang barnfrågan så tänkte jag att det kanske låg mer tankar bakom, så jag förstår dig. Även om det är oerhört tråkigt om du på något sätt känner att du ska behöva ta ansvar för hur tidigare släkt levt. Du har nu bestämt dig för att vårda dig själv genom att bryta alkoholmissbruket och det finns inget som säger att du längre fram är världens starkaste och bästa mammamaterial. Det är oavsett inget du behöver veta eller tänka på idag, var sak har sin tid ??

Hoppas du får en lugn och skön kväll!

För stöttning och pepp! Blir tårögd. Känner mig så skör just nu..

Hihi- var precis inne i din tråd Vinäger och försökte tanka upp lite tillförsikt om bättre tider.. du har ju en lite längre nykter period än mig bakom dig, så jag försöker verkligen ta till mig både av det du skrev där, och det ni skrivit till mig här.
Det är det som får mig att inte bryta nu. Viljan att få uppleva det naturliga i nykterheten om ni förstår vad jag menar..?. Jag kan inte kasta in nu, då får jag ju bara börja om igen, och vad för gott ska komma ur det? Inte ett skit! Det är inte värt det..
Ska jag göra det, ska jag åtminstone göra det tillsammans med min man, på restaurang, med god mat och att vi kan gå hem, dit inget mer finns..
Så tänker jag. Om jag nu mot all förmodan skulle bryta min överenskommelse med mig själv om nykter till midsommar, så ska det vara på det sättet. Och kanske inte ens då. Lika bra o köra på till midsommar, som jag ju bestämt. Jag hade ju ursprungligen till och med förhoppningen om att vilja fortsätta nykterheten, även därefter.
Absolut tidigast bryta min överenskommelse på midsommar! Nu får jag fortsätta ge mig den chansen jag egentligen vill ge mig!
Kanske hör det bara till ngn lite svacka jag är i nu, och när jag kommit upp ur den så har jag ännu bättre utsikter från min nya platå..?!
Hoppas det är så
och så kämpar jag vidare!

Kram/
Fibblan ?.

Glad och nykter alla?dag, önskar jag dig!
Är det 2 och halv månad något, du varit nykter nu?
Så fint och rofyllt inlägg?!
Längtar efter den upplevelsen - helt naturligt nykter, utan kamp..?
Klart det är skillnad för mig, inte så att varje dag är en kamp längre på det sättet som det var förut, men har känt mig så frustrerad senaste veckan, att tankarna fortfarande vill gå till alkoholen, oavsett om det har varit en bra dag som jag är särskilt nöjd med eller en jobbig dag där känslan är motsatsen. För att jag är ledig. För att jag jobbar hårt.
Oavsett, går tankarna till det där glaset vin..och ett till. Fantiserar om 3 glas. Skäms lite över det och känner mig besviken och lite uppgiven då..
Är så trött på närvaron av dessa tankar, vill bara ha bort dem!!
Nåväl, nykter är jag fortfarande som sagt och jag hoppas att jag ska vara någonstans där du är när jag varit ifrån giftet lika länge..?
Tack för att du genom ditt inlägg iaf får mig att inte ge upp hoppet om att det kan bli så
Även för mig..?

Fortsatt fin kväll i kärlekens
och tacksamhetens tecken ?
Kram/
Fibblan ?.

Vill bara säga att jag tror på dig. Stenhårt. Med din förmåga att analysera och ventilera kommer du att fixa det. ?

Om 25-30 år, när du är i min ålder, då kan du förhoppningsvis se tillbaka på ett nyktert liv istället för att som många andra av oss fundera över varför du lät det gå så långt. Sååå värt att slippa skiten, rent ut sagt.

Håller med Nejlika och FinaLisa. Tänkte skriva något, men allt är redan nedpräntat.

Tillägger dock att det är nu det brukar vända på riktigt och slitgörat börjar ge resultat i form av mindre kamp och färre A-tankar. Hoppas hoppas verkligen att du får uppleva det. Snart.

Många kramar ?

Tack för ditt svar Ironwill, och du har så rätt. Om man ska vara nykter för resten av livet så måste man ju kunna ta sig igenom dessa stunder. Det är dock svårt att inte oroa sig, men jag försöker verkligen ta det en dag i taget och inte tänka så mycket på framtiden. Det är några månader tills dess och hoppas att jag känner mig mer säker i mig själv då.

Vaknar med en speciell känsla varje morgon.

Tacksamhet de luxe.

Utsövd, så jäkla skönt.

Jag som i alla år trott att jag behövt A för att kunna sova - och så visade det sig vara tvärtom...

Ännu en sak på pluslistan.

-------

Målande och träffsäker beskrivning, PimPim. Angående hur det var då. Viktigt att komma ihåg. Dåtid.

Skickar lite extra cyberkärlek till alla, dagen till ära. ? Sänder också med energi och hopp.

Hopp om att det går att leva nyktert. Det går. Utan kamp. Helt naturligt. Det tar ett tag. Men det går.

Kram på er

Det kommer prövningar, dagar som är så gråa och trista men som ändå hör livet till.
Man suckar och stönar, vill så gärna känna sig gladare.
Alkoholens falska röst börjar viska bakom örat och det är då man ska vara stark och spela hela filmen.
För vi vet ju att det inte funkar att dricka, vi blir inte gladare egentligen. Tvärtom blir vi mer ångestfyllda och ledsna.
Så när det känns grått och trist så lägg dig i soffan och tänk på hur mycket värre det skulle kunna vara.
Eller tvinga dig att se en rolig film där du tvingas att skratta.

Kramar
???

Du är verkligen inte en dysterkvist men du får "gnälla" precis så mycket du vill, det är ju därför det här är ett stödforum ? Du kan inte rå för hur du känner och det är inte konstigt. Det har bara gått lite mer än en månad och du känner dig trött, såklart! Det är en enorm förändring du gått igenom och det kommer kännas tomt ett tag. Har du funderat på att gå och prata med någon, om du inte redan gör det? Jag märker att du kämpar just nu och det finns ju mer hjälp där ute att få ? Hjälpmöten av något slag?

Och du, du behöver inte tacka, skriver så gärna ❣️

Angående bollen..?.
Härligt o höra att du uppskattat/uppskattar mina inlägg! Det är ömsesidigt ??!
Och för egen del är det verkligen till glädje för mig när det går bra för andra! Man vet ju själv vad det kräver, så att bjussa på det man kan i form av pepp och stöd, ger oxå mig positiv energi✨!
Så än en gång - heja dig?!

Kram
/Fibblan ?.

Tänker att du förmodligen har alldeles rätt i det du säger ?! Vet bara inte vad det ska kunna vara. Träning är ju ett utmärkt förslag och jag har varit inne på det längre upp i tråden oxå. Jag har ju dessutom en historia av att ha varit vääldigt aktiv..
Det borde sporra mig..men det är en sådan låång uppförsbacke och jag har varit på en sådan hög nivå tidigare, att jag liksom bara blir nedslagen vid varje ansats att ta tag i min träning igen..
Förstår att jag inte bara kan sitta här och gnälla..
Att det är upp till mig att påbörja det jag vet att jag behöver och skulle må bättre av men det är som att energin inte räcker till..även om jag rent intellektuellt oxå förstår att det förmodligen skulle ge mig mer energi..
Usch, måste ur denna negativitet som tar allt för stor plats..så trött, så trött bara. Läget är inte så mkt bättre idag, men jag är fortfarande nykter och det får va bra nog för även denna dag..?
Tack för du finns till för mig här, uppskattar att du orkar engagera dig i en sån
dysterkvist som jag..??!
Ska nog hämta upp mig snart..??!

Stor kram!
/Fibblan ?.

Japp, grymt bra jobbat av oss! ?
Jaa du får tänka ut något tycker jag definitivt, det är så lätt att missa annars att fira framsteg, och det är också härligt att ha något att se fram emot :)

Hoppas dagen vart bra! ?

Taaaaack mulletant❤️

Nuuuuu har jag skrivit på kontraktet för min lägenhet. I morgon säger jag upp denna. Hurra!

Har gett mig ut på arbetsmarknaden nu också. Eller i måndags, och är nu med i 3 processer. Förra jobbet gick till en annan med mer spetskompetens, vilket jag kan förstå ifs ^^ no hard feelings.
Att söka jobb är lite som att dejta ändå, och dejta är jag ju bra på ?‍♀️?

Så nu kör vi livsprojekt nummer två; ”hitta nytt jobb med högre lön” ?

Fridens ?

Bra kämpat så här långt!
Jag tycker inte att du ska fundera så mycket på hur ”man är nykter på bröllop”. Bara gör det. Det finns fullt med tillfällen som man måste igenom, nyår, midsommar, bröllop, aw, sin 30,40,50-årsfest, etc. Det hjälper inte så mycket att fundera över dessa utan attackera dem rakt på bara. Sug upp stämningen, sänk alkoholfritt, dansa nykter, babbla på. Det är lite av en träningssak. Minns speciellt midsommar hur jag grubblade och funderade men sen kom och gick den bara som alla andra dagar jag beslutat att jag inte skulle dricka. Det är bara händelser som man lär sig uppskatta för vad de är (eller på nya sätt) även utan promille. En dag i taget när det behövs.

Jag börjar närma mig 30 dagar, vilket är mitt första mål. Jag är nog lite stolt över mig själv ändå. Det är skönt att veta, varje dag, att jag inte kommer dricka något. JAG VET DET. Jag kan kontrollera det och jag litar på mig själv. Jag skulle nog ha mer problem om min man drack mer, eller att jag gick ut mer på tillställningar osv. Sitter mest hemma... lätt att hålla sig ifrån alkoholen då. Men så kan man ju inte leva hela livet. Man kommer aldrig kunna undvika alkohol helt och hållet, man måste lära sig att leva med det helt enkelt.

Det jag är orolig för är framtiden. Jag vet att man ska ta en dag i taget och inte oroa sig så mycket för potentiella situationer men... det är svårt att inte göra det. T.ex har jag två bröllop att gå på i sommar. Ett i maj och ett i juli. Hur ska man kunna vara nykter på ett bröllop? Det ger mig ångest bara av tänka på det. Förhoppningsvis har jag väl 4 månader under bältet då och kanske klarar det. Usch, gillar inte att jag skriver kanske. Kanske är inte bra. Måste jobba på detta.

Jättebra kämpat, verkligen. Jag är så stolt att du (och jag) har orkat kämpa oss igenom de första dagarna, första veckorna för att sen få belöningen av att må så mycket bättre. Dagarna flyter på och suget blir mindre och mindre. Så skönt att du kan tänka framåt nu och att det inte skrämmer dig. Det är guld värt.

Funderade på vad jag skulle vilja belöna mig med om ett par månader men har inte svar på det än... ska tänka lite mer.

Ha en bra dag!

Jag vet att det är så mycket mer än generna när det kommer till beroende. Det är bara svårt att se igenom det när generation, efter generation bevisar samma beteende och problematik. Dock lär vi ju oss att hantera livet genom våra föräldrar och familj så det är en mix mellan nature-nurture där tror jag. Ångest vet jag att de flesta i vår familj lider av alla fall - vilket säkert ökar alkoholkonsumtion. Dock vet jag att vem som helst som dricker för mycket över tid kan bli beroende pga att alkoholen är ett beroendeframkallande gift.

Jag förstår hur du menar med barn. Samma för mig, ifall jag skulle vara mer säker på mig själv och veta att jag kunde ta hand om ett barn utan att själv gå under så skulle jag nog också vilja ha ett. Jag tror att jag inte vill upprepa min barndom (min mamma var alkoholist och deprimerad i perioder), så det skrämmer mig. Jag lämnar barnuppfostrandet till de mer lämpliga...

Här är det också soligt, men rätt kallt!

Förstår att du är frustrerad. Kan det vara så att du kommit till punkten där du behöver introducera något nytt i ditt liv, något som ger dig den där extra guldkanten i din tillvaro? Nej, den kommer inte ersätta alkohol och berusning men den kan fylla en ny, outforskad del av ditt sinne. Jag vet inte vad som är rätt för dig, för mig har som sagt träning hjälpt oerhört för att täppa till tomrummet, kan det vara så att det finns en plats för att utforska något nytt?
Bara spontana tankar jag får.
Hoppas du mår lite bättre idag och du ska vara så stolt för att du kan bocka av ännu en nykter dag!!! ???