Senaste kommentarerna i forumet

Du är ledsen, du känner dig rädd. Det är okej. Och det gör dig inte till en värdelös mamma. Det är en jättetuff och svår uppgift att få barnen att känna sig trygga i det nya. Och för din del oxå ju.
Du gör ditt bästa, mer kan du inte göra. Och det är med all sannolikhet FULLT TILLRÄCKLIGT!

Sänder dig styrkekramar och och "reality-check".
Det är hjärnspöken och låg självkänsla som får dig att tappa fotfästet och tvivla. Du kan ta kommandot över dina tankar igen. Du har gjort det förut..!
Du är bra!
Du är en fantastisk kämpe.
Du kan stå ut och

Det kommer bli bättre.

Stor kram!
/Fibblan ?.

Wasabi, precis så är det. Livet är bättre utan alkohol. Punkt slut. Den korta stund som ruset är lagom mysigt innan det övergår till fylla är inte värd ett dugg dagen efter.

Jag flyr in i att hantera ett worst case, det är såhär det är igen. Istället för att vara ledsen över att det är svårt att få barnen att känna sig trygga i det nya, går jag in i självhat och totalkatastrof - barnen hatar mig för att det är fel på mig. Varför gör jag såhär? Vad är det min hjärna är ute efter? Är det kontroll i att förbereda mig för det värsta tänkbara, så att jag ska slippa besvikelse? Varför är det lättare för mig att umgås med avgrunden än att acceptera att jag är lite ledsen??
Hur som helst, jag vet ju nyckeln nu:
Jag är ledsen.
Jag känner mig rädd.
Det är okej. Jag kan stå ut med det.
Eller hur.

Jag känner mig oönskad, bortvald. Jag är säker på att ingen tycker om mig, och att det är som det ska, naturligtvis skulle ingen välja att vara med mig om det fanns någon annan att välja på. Jag försöker och försöker och försöker förstå vad som händer, om det är någonting som händer, eller om det bara är som det känns. Jag vill lära mig förstå skillnaden på verkligheten och min låga självkänslas tolkning av verkligheten, men jag har ingen aning. Jag vet på riktigt inte om mina barn ogillar att vara med mig eller om det bara känns som att de gör det, och jag har ingen aning om hur jag ska få veta det objektiva i situationen. Om de tycker att jag är helt värdelös att vara med så är ju det här projektet att skapa ett liv tillsammans med dem bara helt själviskt, jag borde vara låta dem vara. Det är mitt behov att vara med dem. Jag tror att jag någonstans är med på att jag har snurrat till det men jag hittar inte ut. Vad är det verkliga.

..utan mer, som i att jag vet med mig att jag är en känslig figur, där det är mkt toppar och dalar..

Förhoppningsvis, gör avståndstagandet till alkohol mig mer jämn. Även om jag till en början använde det just som en "medicin" för bl.a. det..
funkade inte i längden förstås..
Och som sagt lite mindre ångest har det nog allt blivit..?

Kram
/Fibblan ?.

Tack Wasabi?!

40 DAGAR - Det ÄR stort!
Skapade mig lite paradmusik tillsammans med ditt grattis?!

Tack för att du påminde mig och gav mig tillfälle att reflektera och insupa min framgång ?!

Varit en rättså trumpen dag annars nämligen..? och som vanligt lurar a-jäveln bakom hörnet då.. mkt tankar på alkohol och den lilla rösten som säger att två glas vin nu, vad hade det gjort..
Jobbar på, accepterar att tankarna finns där, och att jag inte behöver agera på dem bara för att de existerar. Hade helst sluppit dem, men vet av erfarenhet att ju mer jag kämpar mot dem, ju starkare växer de sig. De får finnas där och jag fortsätter göra det jag tänkt ändå.
Jag som var så säker igår. Bra påminnelse dock om att inte sänka garden s.a.s

Om du orkar ta dig igenom tråden wasabi (?) kommer du märka att det är just så det är för mig. Väldigt mycket upp och ner och det kan svänga snabbt eller ta längre tid..
Inte konstigt kanske, så är det väl för alla som bryter med alkoholen och/eller jobbar på med nya vanor. Men mer eller mindre, förmodligen. För mig mer..
Men sån är jag. Och samma sak där. Tror min lösning för att hitta rätt i detta nya är just att tillåta mig att vara precis som jag är. Det är när jag ska passas in i en andra massa former, som det lätt blir för mkt..då blir jag missnöjd, känner mig misslyckad och otillräcklig. Och då blir oxå alkoholen mer attraktiv..
Skit dras till skit. Vet inte om det är ett uttryck..nu är det, det?!

Klart vi ska stötta varandra ?!
Kramar
/Fibblan ?.

40 dagar är stort. Hoppas du får en underbar, vit dag! Ska läsa hela din tråd nu, tänkte jag. Glad att vi kan stötta varandra.

FinaLisa: Haha, tack. Det är som sagt inte första gången jag försöker sluta, så jag visste att jag var tvungen att göra någonting annorlunda för att det skulle fungera. "Insanity is doing the same thing, over and over again, and expecting different results" - Albert Einstein. Jag har fått många av mina verktyg och strategier från böcker så som This Naked Mind och Alcohol Explained, vilka jag verkligen kan rekommendera.

Fibblan: Tack för svar, stöd och pepp. Jag är väldigt stolt över mina nu 24 dagar. Mer än jag har klarat av på år. Jag tror verkligen att nyckeln är att inte känna sig arg och ledsen över att inte kunna dricka. Ska man gå hela livet och känna FOMO? Nej tack. Dock kräver det ju mycket jobb att komma dit mentalt... skönt att du också börjar tänka så nu! Du har så rätt, det är vi som är vinnarna här.

Man skriver ju för sin egen skull, men det känns bra i mig, att det blir bra oxå för dig, att läsa i tråden (och i andras) ? !

Visst är det häftigt med samhörigheten! Håller med om att den är stärkande. Och så bra att det finns någonstans, att vända sig, där man kan tanka upp tillförsikt och få inspiration, när ens egna tryter..

Dag 13 - ?✨?!
Så himla bra gjort! Klart du ska känna dig stolt över dig själv??!

Och precis som du säger är det många gånger först när man är ur det, som man får lite mer perspektiv på hur det såg ut, och hur det var när man var i det..
Inte så kul alla gånger..
Men nyttigt samtidigt, så man kan ha det som en påminnelse, på vart man inte vill hamna igen..!

Hyfsat trygg i ditt beslut att vara nykter,
hejar på dig??!
Och det bästa är väl I guess, att ta det beslutet en dag i taget. Som du läst, har jag för egen del, både långsiktiga och kortsiktiga beslut igång samtidigt. Det hjälper mig?! Att just nu tänka att nykterheten är för all framtid, hjälper mig inte..
Tar ett nytt beslut vid midsommar, och kan därför lämna all ambivalens tills dess. Jätteskönt ☺️!

Vad gäller sömnen är den ju ett "aber".. Den är så viktig för vårt välbefinnande, och jag kämpar fortfarande med att få rätt på den..?

Men det har varit bättre däremellan ??!
(Ville bara förtydliga det och ingjuta lite hopp om
att det blir bättre ??!)

Hur har det gått förresten med tankarna på att få ngt utskrivet mot suget? Släppt det, eller processar fortfarande? 13 dagar har du klarat utan, så du har ju verkligen visat dig själv att du har kapaciteten och förmågan att stå emot suget?! Och som sagt, det är ju svårt att veta vilken skillnad tabletterna gör. Var så mkt som var annorlunda för mig denna gången, jag bestämde mig att sluta, så hade säkert klarat det utan oxå. Men samtidigt, bra det finns medikament. Fast jag tänker att den första månaden nog är den som är mest utmanande, just med det fysiska begäret eller vad man ska säga..och där är du redan halvvägs??!

Tack för din fina respons???!
Önskar dig all lycka och framgång i ditt beslut?!
Och du är välkommen att skriva så mkt du vill här, tills dess om/när du vill starta en egen tråd/dagbok..?!

Stor kram/
Fibblan ?.

Allt, allt det bästa önskar jag dig ❤️?
/ mt

Ligger under värmefilt, lyssnar på hans andning. Nyhetsmorgon brusar lite i bakgrunden och det luktar kaffe i min lägenhet.
Om en månad kommer jag inte längre bo här.
Dessa 20kvadratmeter som ändå fått mig att landa i livet.
Här har jag gråtit mer än vad jag gråtit i hela mitt liv. På riktigt alltså, helvete vad jag gråtit inom dessa 4väggarna.
Här har jag gått vidare ur skilsmässa, här har jag blivit våldtagen, här har jag blivit dumpad, här har jag skrikit i kuddar, här har jag varit så himla jävla förlorad och vilse.
Så förbannat vilse.

Men dessa 20kvm har oxå öppnat ögonen för tacksamhet. Jag har längtat efter ett kök. Längtat efter en annan typ av framtid. Varit tacksam över att jag faktiskt har ett tak över huvudet, att jag är bortskämd med att få bo själv ändå. Den har svalt mängder med stålars som jag inte egentligen har. Den har fått mig att bli mer ekonomiskt medveten.
Att växa upp.

Kanske var det precis såhär det skulle vara.
Kanske är det såhär det ska vara?

Jag vill pausa tiden. Stanna upp. Njuta av känslan över att i sommar kommer jag kunna sitta på min balkong med en kopp kaffe och titta ut på träden och löven som rör sig i vinden.

Lägenheten som snart är min är mer än vad jag vågat be om. Inte ens i min fantasi har jag vågat se mig i en 2a, själv. Att kunna stänga dörrar. Ta hem folk på middagar. Att kunna frysa in mat, storkok.

Det känns som att mitt liv startar på riktigt nu. Min självständighet.
Ett riktigt hem.

Tack igen ödet. Tack för detta❤️

Fridens ❄️

Att finna lugnet i nykterheten är mitt mål nu. Veckan som kommer blir tuff med begravning och allt annat men jag ska klara det.
Livet är inte så långt som man tror när man är ung och sjukdomar och olyckor kan slå till när som helst.
Att självmant dricka sig till sjukdom är ju så idiotiskt och galet.
Livet är det ju enda vi har, varför är vi inte mer rädda om oss!!??

Kramar
???

Det slog mig en tanke när jag läste att det är jobbigt för dig att din fru inte litar på dig. Kanske du kan tänka som vi anhöriga; det är hennes problem, du kan inte göra mera åt det än du gör nu - du är nykter. Och det är du för din egen skull. Hon lider säkert också över att hon inte kan lita på dig men detsamma gäller henne - den enda hon har makt över är sig själv och sina egna val.
Härligt att läsa att ditt liv är underbart, njut och var stolt över dig själv! / mt

Jag läser med stort intresse din tråd, som du nämnde i ditt svar till mig. Även jag får pepp, inspiration och tillförsikt av att följa dina tankegångar. Du har ett härligt, målande språk!??
Eftersom jag är helt ny härinne (OCH! Helt ny i att kunna identifiera mitt problem med alkohol) har jag så många tankar, känslor, funderingar i detta att jag har fullt upp att ta in, läsa om er andras erfarenheter, och låta tankarna vandra som de vill.
Men absolut kommer en egen tråd/dagbok kallar några det även från mig när jag är mogen. ?
Jag upplever redan efter några dagar här att jag halvt omedvetet går in på forumet och tankar "rätt tankar" och får en känsla av samhörighet med er andra, som stärker mig.
Utan att just nu gå in på alla detaljer, kan jag nämna att jag slutade dricka a helt och idag är på dag 13. Känner mig både stolt över det men samtidigt inser jag ju hur illa det också hade blivit innan jag vaknade.
Som många skriver härinne har jag haft svårt att sova sedan inflödet av A avstannade, men det får väl ses som ett sekundärt "problem" och det lär nog bli bättre med tiden tänker jag.
Än så länge hyfsat trygg i mitt beslut att vara nykter, hejja mig ?
Tack för massvis av bra läsning, Fibblan ?
Kram / Nattflickan ?

Väl talat "systra-min"?!

Vi är bra mammor❤️!
Vi ska "bara.." jobba på att fortsätta va bra för dem, SAMTIDIGT som vi ska bli bättre på att vara bra för oss själva..
Tack för du skrev?!
Skönt med ngn som förstår och sliter med samma..

Ha en fortsatt fin lördag, det lilla som är
kvar av den☺️
och en skön söndag imorgon ??!

Kram
/Fibblan ?.

Nu har det gått tre år av nykterhet. Jag är stolt över mig. Ska lämna mitt sista blodprov i maj. Alla prov under två år utan anmärkning. Nu har mitt liv börjat på allvar igen och det känns underbart. Ni som läser detta och vacklar. Det går om man vill. Ta all hjälp ni kan få. Tyvärr litar fortfarande inte min fru på mig och det är det jobbigaste.

Tror jag..☺️!
Jag har 40 dagar nykterhet imorgon
(39 alltså idag, men kändes roligare
att skriva 40..?) och jag vet att jag kommer att somna nykter imorgon oxå, så det känns lugnt?. Skönt att äntligen va lite mer säker på vart jag har mig själv i förhållande till alkoholen. För min del var det den första tiden som var jobbigast och jag kan ärligt säga att jag inte vet om lyckats med det jag nu gjort utan forumet! Så jag tycker verkligen det är en sådan bragd av dig,
- det du redan klarat av?!

Nu till det jag egentligen ville säga. Jo, att den inställningen som du har, har jag precis börjat "veckla upp". Att inte tycka det är jobbigt, tråkigt, ensamt. Först nu på senaste jag lyckats vända på perspektivet. Det är ju jag som är vinnaren! Och DU, och vi alla som väljer nykterheten nu! Det är ngt vi skapar och de fördelar och vinster som vi får av det, är med största sannolikhet bättre, än de val vi gjorde för lite mer än 22- , 39-, -3 dagar sedan eller vad det nu kan vara..

Skönt o höra att du har en förstående partner vid din sida oxå?!
Lyckönskningar på resan?!
Kram
/Fibblan ?.

..av nykterhet som du redan lyckats lägga bakom dig?✨?!!
Precis som du säger det är ett jobb att göra och du har redan klarat av många, många dagar ?!
Riktigt bra gjort?!

Och nu är du här.
Och vi är många som gärna stöttar o peppar, och som tacksamt tar emot det du vill dela med dig av på din resa ?!
Känns verkligen som du kommit så långt redan - häftigt ?!

Vi hjälps åt helt enkelt!
Kram på dig!
/Fibblan ?.

Oj, blev förundrad över dina unga år...
Så insiktsfull och klok redan?
Själv är jag 60+ och var inte alls så mogen som du vid 25 nu...
Du kommer säkert fixa att hålla dig vit.

Kramar
???

Jag gillar din insikt och hur du beskriver alkoholen och din relation till den. Jag tror vi har mycket gemensamt där med våra tankar om ett nyktert liv och hur vi ska åstadkomma det. Vi vet båda hur viktiga strategier och förberedelser är när det kommer till nykterhet, som du skrev i min tråd. 30+ dagar är verkligen en bedrift, bra jobbat! Om en vecka är jag också där. Ska läsa hela din tråd när jag har tid!

"--det lättare att ta tag i saker när man är helvit, man slipper ju iaf bakfyllan med all ångest den för med sig." Exakt så. Jag skrev i FinaLisas tråd att även om man har ett/flera problem, t.ex x och y. Du väljer att minska ångesten över x och y för stunden med alkohol. Nästa dag har du fortfarande problemen x och y men även bakfylleångest, fysiska problemen kopplade till alkoholen, skammen och dipp i självkänslan osv.

För dessa tips!?

Wow, tack for svar och välkomnanden. Det betyder mer än vad ni vet. Jag ska läsa era trådar också.

Absolut, man måste vara förbered på hur man ska hantera sug, situationer och vad folk kommer säga. Det räcker inte med att bara VILJA sluta dricka, det kräver jobb. Varje dag jobbar jag med min nykterhet, annars kan man lätt glömma hur listig alkoholen kan vara. T.ex om du bestämmer dig för att sluta dricka och inte gör någonting mer, vid första tillfälle då du känner ett sug så kommer du garanterat att ge in. Inte så konstigt om du inte har någon aning om hur du ska hantera det! Speciellt i början måste man vara extra på och det kan kännas jobbigt ibland att tänka mer på alkohol nu än vad jag gjorde när jag drack, men jag tänker ju på det på ett annat sätt.

En annan grej som är annorlunda denna gång är hur jag känner inför ett liv utan alkohol. Det känns inte tråkigt, jobbigt, eller ledsamt. Istället för att se det som att jag ger upp något så ser jag det som att jag får något. Jag FÅR ett nyktert liv. Såklart är det en omställning och det kan kännas osäkert ibland. Gör jag rätt? Är det här för extremt? Det är okej att vara osäker och fundera på det man gör. Jag är rätt ung (25, ska fylla 26 snart) och ibland blir det lite överväldigande att tänka mig ett helt liv utan alkohol. Det är där en dag i taget kommer in... ibland en situation i taget, ett sug i taget osv. Min partner är väldigt förstående också vilket hjälper enormt.

Jag följde en förutbestämd bana som skulle följas. Jag hoppade bara av den. Så nu är jag inte populär. Man kan säga att den vägen nu är stängd. Det chockade/irriterade en hel del personer som just ville att jag skulle följa den vägen och räknade med det. Jag var bra på det. Men det kostade för mkt. Min fru hon blev glad. Vill inte gå in på det för mycket i fall det finns någon som känner mig. Så nu ska jag komma på något roligare. Vet ännu bara inte vad det är...
Jag blev lite inspirerad av Vinäger till det steget.

Antagligen kanske han känner att det är lite mycket för hans del med men inte är redo att fundera på det. Skulle vilja säga att det är ju skönt att prata här men jag förstår att det inte är samma sak. Men fördelen här är ju att alla vill prata om det här. Tror inte mina kompisar skulle orka älta ämnet så mycket som jag skulle vilja.

Har försökt att prata med en kompis. Hans första kommentar va att du å jag är ju på samma nivå med alkoholen. Vi sköter våra jobb och dricker bara under helgerna. Det är lungt vi har inga problem. Sedan var det slut pratat om den saken.