Senaste kommentarerna i forumet

Mina närmsta 2 vänner har jag gett hela fulla osminkade versionen. De fattar och dömer inte även om de så klart skulle vilja att jag drack av egoistiska skäl. Tycker övrig omgivnig är mer förstående än vad jag trott till halvdana förklaringar också. ”Har blivit för mycket så nu är det en lång paus”, eller bara ”började gilla det för mycket”. Nästan ibland så jag anar en viss avundsjuka. Du kommer att ha kul ändå på festen med gamla kompisgänget. I alla fall tills de blir för packade ;)

Klart du ska behålla ditt driv! Det är verkligen en tillgång och en del av dig tänker jag!
Jag skulle nog må bra av hitta tillbaka till mitt..!
Har ju varit i den berömda väggen med utmattningsdepression som följd, därav min försiktighet. Men som det är nu trivs jag inte riktigt heller..
Den berömda balansen - svår.. Men jag ska hitta den! The quest for the holy grail..??

(Blir så nyfiken på vad det är för beslut du tagit som är så oåterkalleliga..)

Kram/
Fibblan ?.

Ha en bra lördag. Nu ska spikskorna på och isen bemästras.

Inget svammel?! Men jag vill förtydliga mig lite känner jag. Menade verkligen inte att låta eller verka dömande mot dem som är nöjda med/i det lilla. De är på många sätt de sanna vinnarna?!
Menade snarare de tillfällena man själv möts av oförståelse och lite fördömande mot ens egna person, för att man är så komplicerad som man är..typ, människor av den sorten som liksom bara tycker att det är att "rycka upp sig".
De vet inte vad de talar om..

På tal om från tanke till handling, så är det precis där jag är nu..
Mkt som ligger på plats och som jag kommit fram till, som nu ska omsättas i handling. En stor del i det, och som jag är så glad och stolt över, är att jag valt nykterhet för en längre period (ännu inte gett upp hoppet om att kunna ta några glas i festliga sammanhang..).
Men det är lång väg kvar..
Så fint att vi har varandra här och kan bolla, peppa och följas åt i utmaningar och framgång❤️!
Ha en fortsatt go lördag!
Kram
/Fibblan ?.

Jag tror inte att jag kan eller vill få stopp på mitt driv. Men det kanske går att rikta. Kanske inte måste vara i den värsta hetluften eller springa i 100 hela tiden. Kanske kan utveckla kreativiteten eller använda drivet i mer fungerande områden i lägre tempo. Så det är inte frågan om att göra om mig själv helt från grunden och bli nöjd i en mysig småstad långt från bruset med en hund och mina fiskenät. Men jag måste minska stressen, kanske inte alltid spana efter nästa topp utan allmänt dra ner på tempot. Innan väggen. Den verkar så hård. Men som sagt har jag redan bestämt mig och tagit beslut som jag visserligen kan få ångra men ändå inte göra ogjorda. Just nu tränar jag på att folk, jag eg inte bryr mig om men som ändå trott varit viktiga i mitt liv, är besvikna på mig (för att jag gör vad som är bäst för mig och inte dem). Känns faktiskt bra. Hej då!

Nästa helg får vi besök av vårt gamla kompis gäng. Vi ska som vanligt ut på stan och roa oss. De bor i Norrland och uppskattar att få lite Stockholms puls när de kommer. Alla i sällskapet gillar alkohol. Ingen mer än min fru vet att jag försöker ändra mitt förhållande till alkoholen. Jag har redan bestämt mig för att vara nykter. Har ju lajv träffen på lördag att se framemot. Jag tar det som en utmaning att avstå även om det känns lite jobbigt just nu. Ibland saknar jag någon annan att prata med än min fru om mina A problem. Funderar om det finns någon annan som tänker i samma banor.

Håller med om att det kan missförstås. Försöker nyansera, men håller ibland tillbaka av rädsla för misstolkningar. Har fortfarande jobbigt med konflikter, trots många års träning.

När jag var i tjugoårsåldern var jag mycket mer erfaren och klokare än många av mina äldre vänner. Så visst är åldern oftast vara en siffra. Menade inte att jag med automatik sitter inne med mer visdom för att jag levt lite längre. Men det förstod ni nog.

Är kluven vad gäller att vara nöjd med det lilla i livet. Kanske är det jag som är fördomsfull, tänker jag ibland. Personerna som har bott på samma ställe hela sitt liv, aldrig rest utanför rokets gränser, verkar tillfreds med det mesta... Tidigare trodde jag att det var en slags liknöjdhet, men har tänkt om en del. En del är verkligen nöjda med sitt liv.

Sedan håller jag med dig, Fibblan. Själv skulle jag inte kunna tänka mig att byta plats med dem, även om en del jobbiga tankar säkert skulle försvinna på kuppen. Men det är ju för att vi är dem vi är, det grubblande folket. Vi får tänka och tro att det är nog ändå vi som i förlängningen sköter utvecklingen och förändrar världen. Alltså, alla vi som ifrågasätter det som är. Läste någonstans att det är en ytterst liten procent av alla människor som har sett och fortsättningsvis ser till att vi är där vi är i dag och inte kvar på grottstadiet. Kanske var en överdrift, men lite kul att tänka så ändå. Utan att förhäva oss, förstås. ?? Men då gäller det också att omsätta tanke till handling, annars lär det inte hända mycket.

Förlåt för ännu mera svammel. Det var bara så kul att hitta den här lite filosofiska tråden.

Hade missat inlägget om tips på A-fria drycker. Håller mig mest Förändra sitt drickande-sidan.

Gillar du IPA, tycker jag att Gotlands Easy Rider Bulldog är ett mycket bra A-fritt alternativ. Vad gäller "vardagsöl" är Falcon blå helt ok, dessutom prisvärd.

IW, ska genast testa Brooklyn. Tack för tipset.

Det där med att man ska göra allt för alla o speciellt för barnen! Man slår alla knutar man kan på sig själv för att göra ALLT o glömmer eller försakar sig själv helt...
Man kör käpprätt in i väggen SKA o KAN nog orka lite till...
Sen är man så förbaskat slut så man vet inte var man ska ta vägen ??
Då har vinet varit en fin vän på helgerna att bara få lite lugn o ro i hjärnan koppla av lite.
Sen går det bara runt...man orkar mindre för man är bakfull o att göra listan o alla måsten blir fler - ångesten större!
Jag jobbar som du på att försöka ta mig egen tid träna yoga är toppen mindfulness. Svårt att hitta tiden men kämpar med det som du ??man måste investera i sig själv med för att orka vara en bra mamma. Inse att man är den bästa mamman om man kan ta igen sig få lite egentid o göra saker för sig själv! Vi jobbar på det så kommer vi bli dom bästa mammorna ❤️❤️ Ja eller det är vi redan ??
Kram på dig o ha en superfin härlig vit lugn helg! ⭐️⭐️

IronWill
Förstod att du inte vill dö, därav valet av emoji s (?) ?! Det kunde varit ett påhopp om ngt, en skrattade emoji om ngn uttryckt ärligt menade tankar på att vilja dö..
Fy, va hemskt. Men jag kanske ska passa mig lite, för det är inte alltid man kan uppfatta nyanserna i skriven text. Men denna gång, gick det ju bra?!

Tycker om dina inlägg. Dina nakna/ofiltrerade tankar om dig själv och omvärlden ☺️!

Visst är det som du säger också Vinäger, att vi blir klokare med åren. Och ju fler av livets vedermödor vi hunnit med att trampa igenom, ju mer visdom har vi fått på vägen. Samtidigt som det ju finns de som levt ett helt liv, utan att egentligen kommit ngn särskild stans..där man ibland kan haja till och liksom och känna sig minst 35 år äldre än en 65-åring oxå..
Och på ett sätt kan jag känna mig lite avis på dem. Förskonade från sådant man själv varit igenom. Bara lullar runt. Aldrig känt ångest etc. Men tror och väljer att tänka att jag fått/har ett rikare liv, just för att jag är som jag är. På gott och ont..att det är källan till personlig utveckling och tillväxt.
Men vem jämför..???(?!)

Önskar er en fin helg??!

(Med goa möjligheter till en stund extra kvar i sängen..??!)

Kram
/Fibblan ?.

Svar på #61: Den nya Brooklyn Special Effects är supergod! Finns på bolaget och nu på flera ICA och konsum. Kan inte berömma den nog.
(Ingen affiliation med bryggeribranchen eller Brooklyn. Bara på jakt efter nya rusfria drycker)

Har eg bara haft facebook, och siktade på att hålla det mer på riktiga vänner-nivå. Men sen kom svensexor som skulle planeras etc. sen var det där. Det ytliga skitnödiga flödet. Och i en av mina värre depressioner blev jag än mer deprimerad över att alla andra hade familjemys, vinglas på stranden, nya altaner, just bänkat 1ton på gymmet etc. Då stängde jag den dörren och har aldrig blickat tillbaka. Men facebook etc är ju inte problemet, bara symptomet på att det är viktigt att vara lyckad och i vissa fall bättre än alla andra. Jag har bra självförtroende men låg självkänsla så för mig var det oerhört jobbigt att tävla. Även jag och mina syskon har tävlat hela livet. Mest materiellt. Det är mindre och mindre viktigt. Med inre glädje och tacksamhet över vad jag har så spelar det ingen roll om andra har det bättre materiellt, statusmässigt eller vad det kan vara. Inser att jag låter lite som en självhjälpsfanatiker eller något men det är inte meningen. Det har bara inte funkat för mig och jag måste hitta något annat. Kanske funkar det för andra med materiellstatuslycka men man läser ju om ökad press och psykisk ohälsa bland unga.
Men det finns ju så klart en gråskala och vi är alla olika. Ovan är bara en beskrivning om hur jag insett att jag fungerar. Jag är som gladast i interaktioner med andra människor när fasaderna är så nedfällda som möjligt. Jag är inte bättre än någon annan, inte mer lyckad eller oersättningsbar. Och jag kommer bara ha mig själv att stå till svars för på slutet. Gjorde jag vad jag kunde för att ha så trevlig, mysigt och härligt på vägen? Jag är 41, dags att utvärdera och kurskorrigera. Hit gav mig materia men det kostade mycket sann glädje. Kanske inte måste vara superdrastiska åtgärder men att ändra perspektivet och inte jaga materian utan upplevelsen. Acceptans.

Edit: Facebook, instagram, snapchat etc behöver inte vara dåligt, det är inte min poäng, men för somliga av oss är det destruktivt eftersom det driver på ”Tävlingen”.

Edit 2: Om ni tycker att jag övertänker och grubblar för mycket så har jag bara en kommentar...Exakt!

Har jag tänkt det, har jag uttalat det, ökar jag förutsättningarna att agera därefter. Så tänker jag.
Hade det varit enkelt gjort, hade jag gjort det jag vet jag behöver för längesedan..
men det är ju allt annat än enkelt..
Ett hårt och krävande jobb är var det är, att bryta mönster..phu

Men som sagt på G, är ju alltid ngt. Någonstans ska man ju börja..??!
Och tack till dig för dina varma
och stärkande ord❤️!

Hoppfull och med tillförsikt möter jag dagen!
Nykter.

Önskar dig också en fin helg?!

Kramar!
/Fibblan ?.

Bra diskussioner. Håller med om det mesta, även om allt inte är svart eller vitt.

Vad gäller Facebook kan det ju användas på olika sätt. Mycket beror nog på vilken vänkrets man har. Släktingar långt bort, gamla vänner, politiskt engagerade kompisar, arbetskamrater... Som alltid ställer jag mig frågan vad syftet är. Tycker att det går att starta och hitta diskussioner med djup i. Om det är det man vill. Allt är vad man gör det till. Men förstår självklart faran med prestationsångest och lyckliga fasader.

Att inte alltid behöva vara bäst. Jag har sådan tur att min man är lite av den där kompisen som du har, IronWill. En mera grundtrygg person är svår att hitta. Han har inget behov av att strida för att få rätt, utan släpper det mesta. Gode värld, vad jag avundas honom ibland. Samtidigt är det nog tur att jag, då det begav sig, hittade precis just min motpol.

Själv tycker jag att jag har kommit långt, jämfört med hur jag har varit. Har jobbat med mig själv i många år för att komma dit där jag är i dag. Uppskattningsvis är jag tio-femton år äldre än er, IW och Fibblan, men vet inte hur mycket den faktiska åldern spelar in. Det är klart att ju längre tid man levt, desto mer har man hunnit grubbla - på gott och ont. Tycker dock att lite mer av att våga vara sig själv och strunta i normen kommer för varje år, eller för varje ny insikt. De existentiella funderingarna får en annan karaktär.

Äh, jag vet inte... Hade intentionen att skriva någorlunda strukturerat, men det blev mest svammel känner jag nu.

PS! Morgonsex is da shit. Utan bakfylla. Sådeså. ? DS

Tror på det du säger, Sannah. Här är en länk som jag fått av Skillnaden. En hjälp om det känns svårt att hålla fokus.

https://youtu.be/1VgMbYujjS8

Ha en fin helg. ?

Att stanna kvar när den som dricker är som mest inne i det.
Men det är just det som är att vara medberoende.
Vi tappar också omdömet,tar dåliga beslut och har ingen kontroll över oss själva eller den beroende.
Det är just det som är "sjukdomen",att veta vad man ska göra.
Men man förmår inte.
Precis som för er,bara en annan sida av det.

En del säger att det blir ett osunt beteende i en osund miljö. Men jag vill påstå att vi också som medberoende drabbas av vår egen sjukdom.
Just för att vi inte förmår sätta nödvändiga gränser.
Sjunker inför oss själva och flyttar våra gränser bortom rimlighet.

Att hitta igen den röda tråden och förmå sig själv att hålla fast vid den gör vi när vi "nyktrar till"
Eller den i vår närhet nyktrar till.

Men nästa gång så står vi där igen och undrar,hur kunde det bli såhär igen?
Mycket svårt och därför behöver vi ofta hjälp med strategier.
Sätta fokus på oss själv.
Sätta gränser runt oss själv.
Hitta strategier och självförtroende osv.

Grattis, det är din tid nu. ?

En bra start att vara förberedd. Jag skriver alltid om strategier för att förebygga risksituationer och de har du ju redan.

Du är stark (det hörs ju på ditt nick...) och med dina insikter och din medvetenhet kommer du att fixa det.

Jag tror på dig. Välkommen hit.

Kram

Gillar din sammanfattning:

Jag är på gång.

Ja, du är verkligen på g. Tycker att du har en otrolig självinsikt och - kännedom, vilket är en bra grund under den vita resan.

Hoppas att du hittar vad du än söker. ?

Nu håller vi!

Ha en fin helg. Kram

Tack alla för uppmuntran, det betyder mycket. ?

Visst är det så, Prick, att vi ofta känner igen oss, mer eller mindre, i andras berättelser. En av styrkorna med detta forum är ju just att läsa och ibland få en aha-upplevelse, en annan gång pepp. Det vi behöver för stunden.

Precis som MM, skriver, det gäller att inte sänka garden. Men jag är på min vakt. Dock har ett återfall aldrig känts längre bort och jag njuter av den känslan och hoppas att den kommer att sitta i.

Skrev till Gamlahäst nyss att varje nykter morgon är god, även om annat kan vara jobbigt. Dock är det lättare att ta tag i saker när man är helvit, man slipper ju iaf bakfyllan med all ångest den för med sig. Återkommer ofta till Dionysas ord, någon gång i början av min tråd, om att vakna alkoholfri. De går ut på att:

Välkomna en ny dag. Inte alltid problemfri, men nu möjlig att leva med.

Nu håller vi. Kram

-----

Denna har jag fått av Skillnaden, en hjälp att komma ner i varv och vara i nuet.

https://youtu.be/1VgMbYujjS8

I stillhet varje dag bara med dig själv och livet kommer att ändra sig?

Jobbar på med min självrannsakan, tankar och idéer om förbättringar parallellt med acceptans för det som är. Uppskatta nuet och tacksamhet för det jag har och den jag är. Samtidigt som jag vill och vet att jag kan både må bättre och ha det bättre genom förändringar som jag nu gör. Acceptansen handlar oxå om ge det tid,skynda långsamt. Men inte heller vänta med det till imorgon, som jag kan göra redan idag, för att nå mina mål. Små,små steg.

Och jag MÅR BÄTTRE ?!
Känns som längesedan nu, som jag hade ett sådant där riktigt ångestpåslag..yey. kanske bara är en vecka sedan..men känslan är den viktiga. Det betyder att jag lyckats vara i nuet! Inte hängt upp mig på det som varit, eller oro/rädsla för vad som komma skall..??!
Jag är på gång..??!

Tack och godnatt.
Kram/
Fibblan ?.

Och det är nog oxå det, att jag kommit så långt ifrån den, som gjort att jag mått onödigt dåligt.. och så min allt-eller-inget-karaktär.

Sådan låång uppförsbacke, och varje gång jag försöker ta fatt i den, blir jag bara så sur och irriterad och destruktiv. "Rackar ner" på mig själv, för att jag kunde låta mig sjunka så lågt..och så skiter jag i det istället för att få tag i revansch-lusten, som var så stark en gång i tiden..
Vart tog jag vägen..(?) ?
Känner mig så förvirrad.
Och orkeslös och initiativfattig.
Och dålig.
Men jag är en bra mamma iaf..! (Försöker peppa mig själv här nu..) och jag vet att sedan den sekund de kom till världen har jag gjort allt för dem. Lite för mkt förmodligen..Man kan inte ge ett barn för mkt kärlek, sägs det och det tror jag på. Men jag glömde bort mig själv..
Bara att jag tar mina promenader nu och börjat på yoga, känns som investeringar i mig som jag alltför länge försummat. Och jag vet och förstår nu att jag måste ta hand om mig själv, för att hålla för dem. Och jag vill visa dem GENOM HANDLING, att det är viktigt och göra saker för sig själv och som man mår bra av. Det vill jag lära dem, ngt jag uppenbarligen fick med mig för lite av..
Inget barn mår bra av en mamma som utplånar sig själv, som slår 100 knutar på sig, för att alla andra ska ha det bra.. Barn gör som man gör och inte som man säger..
Dags att börja agera lite mer utifrån det jag lär, med andra ord..

Vad gäller sug är det mer framträdande för mig när jag är själv och hemma. De stunder jag lekt med tanken på ett återfall är när jag är själv..
Säkert oxå en bidragande orsak till att jag värjer mig för o hamna i de situationerna. Och ser mestadels till att inte utsätta mig för det, som jag kanske mest av allt behöver.. vad vet jag..
Jag vet f*n ingenting just nu..
Men det är okej. Så får det vara. Jag processar, och skriver och tänker och processar..
ACCEPTANS. Jag duger som jag är. Jag gör så gott jag kan. Det är tillräckligt!
Eller..(?)
Sover på saken. Vaknar till en ny dag med nya möjligheter. Nya tankar. Nya känslor.
Jag är på väg.
Och jag har bestämt mig för att vara närvarande på den vägen. Ökar på med den och glädjen. Det jag har bestämt mig för, så brukar det bli!
Och så fick jag i alla fall fatt i lite av mitt "jävlaranamma" igen..?!
Förstår din känsla av motståndet som vädret kan erbjuda och att vara där ute då, ta i, känna kraften i sig..Den är mäktig. Ska hitta tillbaka till den!
Tack för inspi.?!

Kram/
Fibblan ?.

Så kloka insikter och bra strategier!
Följer din resa med spänning??
Lycka till dig ???

Kramar
???

och jag förstår att mitt råd inte fungerar i en pågående dålig period.
Men när personen är nykter - inne i en bra period - resolut markerar
DRICK om du vill - men inte här.

Jag tänker att man sätter en gräns, kanske ett tyst ultimatum, och kanske på något vis accepterar perioderna istället för att slåss emot, när man accepterar så släpper mycket av bördan. Perioderna finns - men inte i min närhet. Också att man fråntar sig själv skulden genom att inte vara den som lämnar. Alkoholisten får lämna.

Att ha någon som krälar runt i fylla, är naturligtvis inte sunt om det finns barn i hemmet.
Barnet väljer inte själv. Vi är vuxna - vi kan välja att vara kvar i krälandet, eller att gå.

Jag är dock inte duktig på medberoende mer än jag tycker det är tragiskt för de som drabbas.