Senaste kommentarerna i forumet

Jötapetter vad kul!!!?????

Andras inlägg väcker minnen som behöver dras en vända till.
En anhörig har beskrivit sin svåra situation och hur hon blir handlingsförlamad och maktlös.
Hon får då en klok fråga av annan varför hon inte ber sin man lämna platsen för att så att säga freda sin familjs mående.

Jag svarade såhär,men väljer att lägga det i min egen tråd,då den jag skrev i inte tillhör mig.

Jag svarar i hur jag skulle ha resonerat när jag var i den sits xx är i nu.
Om den drickande väljer att gå för att supa till på annan plats så tappar vi anhöriga kontrollen (vilken kontroll..)
Jag inbillade mig att min närvaro skulle dra ned intaget,lindra ångesten och häva drickandet snabbare.
Vilket det förstås gjorde.
Jag var som en levande krockkudde.

Men det var värre att tänka sig att han skulle lämna platsen och där skulle jag sitta kvar,ännu mer utom mig av maktlöshet.
Så länge de krälar runt och dricker så har vi lite koll på eländet.
Så illa blev det för mig.
Jag hade kontroll på det supande som inte var mitt inbillade jag mig.
Mycket sorgligt,men så var min verklighet.

Jag gjorde så att jag började att ställa mig utanför hela situationen och försöka blicka inåt och i varje situation försöka göra lite annorlunda.
Men det skapade ett utanförskap och en distans som jag sedan inte klarade att överbrygga i den nyktra relationen.
Men det var också tack vare det distanserandet som gjorde att jag klarade att ställa ultimatum.

Så det är så svårt att inte låta sig påverkas,nedslås och lamslås.
Att vara stark i en situation som inte är rimlig och försöka hålla sig mentalt stabil är nästan ogörligt.

Jag hoppas och tror att vi alla som skriver här kommer en liten bit på väg varje dag.
Det har jag gjort även om jag bara ibland känner att jag har totalkoll på livet.

Må jag aldrig komma dit att jag faktiskt har totalkoll,då är jag nog sjuk igen :-)

Jag tog en alkoholfri öl. Kändes lite välförtjänt. Men nu så här vid 22-tiden börjar jag ångra att jag inte tog en springtur. Något visst att vara ute när vädret är emot en och man är ensam på gatorna. Promenader är ett bra substitut men du har ju idrotten i dig vad jag förstod. Jag är impad av ditt emojianvändande, jag fattar inte vad hälften av dem ens betyder (om de inte är riktigt uppenbara). Hur som helst skönt att suget inte håller dig fast. Tycker jag mest får sug nu förtiden när andra dricker, men mitt ”hemmasug” har gått över helt och hållet.
Trevlig kväll!

.. faktiskt.
Hur f*n kan det vara svårt..(?)
Jo, för att jag så länge tryckt undan det min kropp och själ försökt säga mig. Så nu när jag stannar upp och lyssnar, vet jag inte riktigt hur den där rösten låter..
Och det är lite svårt oxå att få till eftersom livet rullar på i samma rasande tempo..
Sjuka barn, läxor, alla hushållsbestyr, renovering, jobb etc m.m.
Och jag ska oxå motvilligt erkänna att det är enklare att inte lyssna..
Bara köra på som vanligt, fast i nyktert tillstånd. Det är både bra och dåligt, tänker jag. Bra, för att ju livet inte stannar upp, och det krävs olika saker av mig i mina olika roller, som gör att dagarna får rulla på och jag lägger dagar av nykterhet bakom mig, med en större enkelhet nu. Känner glädje, sorg, ibland lite energi och en välkommen känsla av att vara alert och klar i skallen. Men mest är jag trött. Och konstigt vore ju annars..Jag har ju bara kört på. Ett par glas vin, och så fixar jag resten med..
Min kropp och själ behöver återhämtning. Svårt bara att förstå vad det är FÖR JUST MIG. Och klarar bara av att va med mig själv i små stunder. Flyr gärna in här på forumet..eller ägnar mig åt annat med skärmen framför ögonen..
Bara jag kan reda ut vad det står för. Men det känns lite som flykt..
Kanske ska ta en paus härifrån och såklart mobilen i stort och då.
Våga ta tid att vara med mig själv. Tror jag ska åka på en sådan där'a tyst retreat. Att tvinga mig att va med mig själv. Ge mig en chans att ta i fatt och lyssna inåt.
Jag har ju en medberoendeproblematik i grunden oxå och duktig flicka syndrom på det. Så att hela tiden sätta alla andras behov i centrum framför mina egna är det jag är van vid.
På ett sätt blev alkoholen ett sätt att bryta det mönstret. Då blev jag lite mer ego, (fast på ett felaktigt sätt förstås).. men jag kunde skita i kraven och tillåta mig att bara vara..
Det var bra, men samtidigt var jag ju i rus. Och även om jag tyckte jag tänkte bra tankar och hade bra idéer, mer kreativ osv. så spädde det ju bara i förlängningen på med mera trötthet och mer ångest..
Alltså, hitta rätt i detta nya..
Har redan gjort bra grejer för mig. Men de kan bli fler. Absolut. Mer av sådant som stärker mig inifrån och ut. Och även det omvända. Behöver komma igång med regelbunden träning. Promenader i all ära, och förstås bättre än inget. Men behöver nog steppa upp den fysiska aktiviteten, för o få lite mer fördelar i form av dopaminpåslag.. kroppen skriker efter det. In med mer av det..!
Vila/återhämtning OCH aktivitet. Ska försöka få till lite mer av båda och balansen däremellan ??!

Snart är fredagskvällen slut och inte känt en uns sug av alkohol - såå skönt?!

Kramar/
Fibblan ?.

Ni tillför själva mycket tänkvart genom era upplevelser! Det är bra med det här forumet att vi inte behöver spendera energi på att upprätthålla fasader utan vi kan uttrycka oss relativt ofiltrerat. Det ger mig hopp att vi har så få påhopp också. De allra flesta vill hjälpa, diskutera och hälla ut tankar.

Vill bara förtydliga att ”The subtle art of not giving a fuck” är en hyggligt läsvärd självhjälpsbok. Grundtemat är dock ganska enkelt, man har svårare att förändra välden än sitt sätt att se på den och man har en begränsad mängd saker man orkar bry sig om.

Ett till förtydligande är att jag inte heller vill dö. Mer att det känns som jag gjort allt jag ämnade och nu är allt bara mer repetition och kamp för att hålla sig kvar. Så det skulle inte göra så mycket om det råkade hända. Palla.

Tack ullabulla och fibblan! Och hoppas ni får en bra helg. (Det betyder inte att jag sätter någon punkt här, utan bara i den trevliga bemärkelsen.)

JAG FICK LÄGENHETSJÄVELN!!!!??❤️

Herrejävlagud. 2019, här är jag!

Tack ?
Tacktacktacktack!

Hej,

Jag har varit nykter i 22 dagar. Mitt första mål är 30 dagar, och sen blir nästa mål Februari ut. Jag har försökt så många gånger men den här gången har det varit förvånansvärt lätt. Fast jag har också jobbat på det. Lyssnar på podcasts, läser böcker om alkohol/alkoholism, ser på dokumentärer och tänker ofta och mycket på mitt förhållande till alkohol. Mitt mål är att helt förändra mitt synsätt, mitt förhållande och mitt undermedvetna kopplat till alkohol. Jag känner att det går framåt. Jag ser alkohol som ett gift, ett gift som lånar lycka från morgondagen och som långsamt tar över hjärnan och kroppen tills alkoholen äger allt. Jag vill inte glömma vad alkoholen gör mot kroppen, sinnet, relationer, familjer och livet i allmänhet.

Anledningen till att jag startar den här tråden är för att man kan inte göra den här resan ensam. Jag vill inte bara ha hjälp och stöd men jag vill även hjälpa andra. Det är också bra att skriva ner tankar och funderingar om detta. Jag valde också "Förändra mitt drickande" tråden för att jag kan inte säga att jag aldrig ska dricka igen. Det är en dag i taget för mig, den första veckan var tuff, men det blir bättre. När jag får ett sug efter att dricka så brukar jag ta några minuter för mig själv, inte rymma ifrån känslan, utan mer låta den vara där. Jag kan inte kontrollera mina känslor, eller mina tankar men jag KAN kontrollera mina handlingar. Jag har kontroll över om jag ska sträcka ut handen och ta den där ölen.

Även om jag känner mig stark just nu så vet jag hur det kan gå, och fort. I början måste man nog vara extra försiktig med vad man väljer att göra, vilka tillställningar man går till och vem man spenderar sin tid med. Jag hoppas att alkoholhjälpen kan vara ett bra redskap i min väg till nykterhet!

PS. Jag råkade visst skapa tre olika trådar, hehe. Admin kan ta bort de andra två, jag ser inte hur jag själv kan radera dem.

Styrkan i att skriva,få feedback och insikter.
Låta polletterna trilla ned i den takt att man klarar att ta emot dom.
Avstå viss visdom för att den inte är applicerbar,men kanske suga i sig andras som man ser är lik ens egen resa.
Och gå framåt och sen kanske få bakslag i resan.
Lycka till med din resa,den blir säkert spännande.

Vad bra både för dig och oss andra som läser, att du valt att dela med dig av din resa här?!
Så mkt visdom och klokskap du förmedlar! Och du oxå IronWill, för den delen?!
Känns så gott med detta forum. Alla som bjussar på sig själv, stöttar, peppar, förmedlar tänkvärda tankar och känslor, som för oss vidare mot den man egentligen är. Det är det, det handlar om till syvende och sist. Hitta sig själv, och bli tillfreds med den man är. Med både svagheter och styrkor.
Vissa saker tar lite tid..och det får lov att göra det. Det är ju lång tid vi levt på, på det andra sättet. Så att tro att den processen, skulle gå snabbt eller vara smärtfri, är en förnekelse i sig..Pratar till mig själv nu alltså. Och ev. andra som kan känna igen sig..Ni har kommit långt. Och jag tar mina stapplande första steg i nykterheten och vad den innebär. Men jag har massor med kunskaper och klokskap, som jag ju oxå fått med mig tack vare mina misstag oxå..
Jag är redo att göra jobbet. Ren (från sätt snusen då) och i helt klart bättre förutsättningar att axla det, det innebär ?!

Kram/
Fibblan ?.

..men du har en sån go förmåga att få till humorn mitt i svärtan?!
"The subtle art of not giving a fuck". Intressant☺️.
Typ som "ignorence is bliss", lite kanske..?
Ser fram emot o höra mer om dina framsteg i detta?!
Dina fyra pelare -tror jag oxå stenhårt på
Hjälpsamhet
Tacksamhet
Optimism
Relationer

Nu kör vi ??!
Kram/
Fibblan ?.

(Att vara klar,det är ingen mening längre.
Jag ville inte direkt dö. Det spelade bara ingen roll.
Om bussen hade kört över mig så hade jag ryckt på axlarna.
Jaha,se där ja men det kanske inte spelar någon roll längre.
Och att orka vila i den meningslösheten för att sen så småningom lyfta blicken och börja se fram emot den där kaffekoppen,eller promenaden eller vad det nu kan vara.
För att då när det var som tyngst inte se någon mening eller glädje med någonting..
Men för min del handlade det om att jag hade släppt taget om mitt medberoende,dvs min drog.
Jag slutade hjälpa fixa,dona. De relationer jag hade där det var ett måste för mig att uppfylla de rollerna.
Så ett gigantiskt sorgearbete att släppa taget om det som dittills hade drivit mig framåt och gett mig bensin/alkohol i mitt system.
Därav fallet ned i meningslösheten och en efterföljande depressionsliknande känsla.)

Vara bäst, veta allt. Vara bättre än andra som per automatik fattar lite mindre,måste upplysas eller hjälpas.
Istället för att se,hur gör dom?
Som är lyckliga av mycket mindre.
Som inte hela tiden strävar uppåt framåt mot ett oidentifierbart mål som man aldrig når fram till.

Och som du säger iw,relationer är nog nyckeln till det mesta.
Utan dom förtvinar vi och slutar utvecklas.
Utan någon att bollplanka eller bli sedd i så blir vi isolerade öar utan sikte till nästa ö på något sätt.

Att våga vara svag har varit en stor del av min resa.
Att förstå att sprickorna jag känt har varit avgrundsjupa och dolt en mycket dålig självkänsla.
Den självbild jag byggt upp med hittepå är ju bara yta.
Mitt inre jag ropade högre och högre,men jag lyssnade inte.
För hon var ju kass och utan värde.
Svag och behövande.

Bättre att ta på sig ett uppdrag till och få omgivningens bekräftelse..
Nåväl,jag blandar i och vill inte lägga ord i din mun. Det har varit min väg och min resa och idag är jag starkare på riktigt.
Inte bara på låtsas.
Men egentligen svagare än någonsin utåt om du förstår hur jag menar.
Jag får vara det nu,jag duger faktiskt ändå :-)

Jo fibblan,jag har två mastodonttrådar.
En som heter; jaha och nu då under anhörigsidan som går genom mitt liv from det jag separerade efter 20 års relation. Mitt uppvaknande till att jag var lika sjuk i medberoende/relationsberoende som mitt ex i alkoholism.
Sen bytte jag till det vidare livet och: dax att vända blad. Där reflekterade jag mer över den inre resan jag beskriver ovan och hade börjat räta på mig och fått lite fäste under fötterna.

Jag säger bara Wow???
Njut i fulla(!) drag!!!
Kramar
???

Jag har känt mig elitistisk. ”Bara jag som fattar”. Varit avundsjuk. Mätt ”penisar”. Lärt mig den svenska modellen att ”skryta dolt”.
Så trött på det. Min bästa kompis är bara halvlyckad (på ytan) men helt okej med det ändå. Han haf lite andra barndomsproblem men det är så skönt med honom för där behöver jag aldrig vara bättre än jag är. Ska anamma det.

Tror jag skrev nånstans att jag läst en studie som visat på de tre största dragen som påverkar lycka.

Hjälpsamhet.
Tacksamhet.
Optimism.

Jag vill lägga till relationer pä den listan. Utan dessa finns inga förutsättningar för de andra. Man behöver telationer för att ha någon att hjälpa tex. Jag är lite pessimistiskt lagd men det är nog för att jag inte mår bra. Men det ska bli mina ledstjärnor kombinerat med att jobba med att minska mitt bryende. (The subtle art of not giving a fuck).
För mig känns det som enda chansen att komma bort från känslan jag har nu, att vara ”klar”. Jag har nått målet och kan dö nu för det finns inget mer för mig här. Att jag bara måste döva för att orka hålla mig kvar tills jag dör. Vafan är det för jävla tankar.

..och låter otroligt skönt och befriande att titta in på den gamla kostymen, som du inte har användning för längre..??!
Vilken grej och vilken resa du måste gjort..??!
Härligt!
Slår ihop din, IronWill s och min egen klokskap nu, och ska försöka vara i nuet, lyssna inåt, ta hand om resan/vägen och INTE bara jäkta på mot målet det vill säga; lycklig, nykter, vältränad, sund, utvilad, energisk, kåt, glad och tacksam (Peter Dalle summerade det bra ?..etc etc)
Tittar in till dig Ullabulla, om du har ngn egen tråd. Blev ju förstås nyfiken på hur din resa sett ut☺️.

Tack till er båda ?!
Kram/
Fibblan ?

Var det så att hålet i mitt inre växte och till slut så kunde inte den "lyckade" ytan längre dölja sprickorna.
Jag behövde vara naken ett långt tag. Göra slut med mycket av det gamla som inte längre fungerade trots att det tidigare gett mig stor tillfredsställelse.
Jobbet,huset en del av mitt sätt att vara och fungera osv.
Jag var ordentligt rotlös ett långt tag,men vägrade att gå tillbaka till mitt gamla sätt att leva.
Det fungerade inte och jag kunde inte lura mig själv längre.

Det svåra var att hitta vad jag skulle ersätta det med.
Det där hjälpandet och fixandet och känslan av att vara jordens mittpunkt. Narcissiistiskt och egoistiskt,men det förstod jag inte.

När jag insåg att jag bara kunde förändra mig själv och sluta vänta på att omgivningen skulle anpassa sig till mig så blev det en början.
När jag började våga blicka inåt utan att bli livrädd.
Började hitta igen en början till ett nytt jag som inte uteslöt mig.
Men som faktiskt på riktigt tog reda på vem jag var.
Så en ny kostym,men en som egentligen är mitt riktiga jag.

Mitt hittepåjag får hänga i garderoben som ett gammalt plagg jag inte längre behöver.
Lycka till på din resa Ironwill,jag tror den kommer att bli bra då du ändå har en trygghet i din omgivning.

..och det som gör att man känner sig så jävla sliten och nedstämd tror jag. Det har ju oxå blivit ngn slags överkompensation, när man var inne i drickandet..iaf för mig. Då var jag till viss del ännu mer mån om att prestera än bättre, som mamma, som fru, som dotter, syster, på jobbet You name it. Sedan var det iofs också alkoholen som hjälpte mig att kliva av tåget emellanåt. Typ fuck it. Jag orkar inte och så drack jag bort känslorna av trötthet, misslyckande, otillräcklighet..
Skönt att jag åtminstone insett nu, att det där inte skulle hålla i längden..
Så nu står jag här, och liksom du, ska hitta nya sätt och vägar att hantera mig själv på.
Facebook har jag aldrig varit med i..så lite känner jag nog mig själv, och lite förmåga har jag nog allt att ta hand om mig och veta vad som blir bäst för mig ändå, tänker jag nu. Har så höga krav på mig själv, så inflödet där och det eventuella jämförandet mot en "låtsasvärld", har jag tack o lov skonat mig från..
Fuck Facebook-lyckan. Håller med dig. Den är inte på riktigt ändå.. det är var jag tror iaf, har ju vänner med Facebook och insta..så har ju förstått konceptet om man säger så..?

Kunde inte sagt det bättre själv..?!
Och ligger helt i linje med hur mina tankar snurrat den senaste veckan..??!
Nu har jag nog kommit över värsta puckeln gällande avhållandet från alkoholen, (dag 39) visst suget finns ju där, och kommer och går, ångesten likaså, men känner samtidigt starkt att nu ska det till ngt mer - att livet som det är nu - måste gå ut på mer än att avhålla sig från alkohol.. Samtidigt är det just det du beskriver så väl. Att lägga till/förändra utifrån SIG SJÄLV, inte utifrån vad som anses lyckat ur ett utifrånperspektiv..
Att hitta sin egen röst i förändringsarbetet, och följa den. Problemet är bara det, att det var alltför längesedan jag gjorde det..så jag vet knappt hur man gör, eller hur den låter..??. Sorgligt. Bara jagat på.. Precis som du säger, målet har varit det mesta i fokus, ibland har det glimmrat till av lite njutning/tillfredsställelse även under resan, men nu är det skifte i detta som gäller för mig med! Försöka vända på det - att målet får glimmrat till ibland, men göra vägen dit, till det som betyder något..?

Kram kram/
Fibblan ?

Jodå jag är alltid öppen för diskussioner om allt möjligt. Lite det som är min hjärnas stora problem att den hoppar runt så mycket.

Snus, ja du det är en djupt rotad kärlek. Började snusa innan jag började supa. Är just nu osäker på om jag någonsin vill sluta. Pratade med några som faktiskt lyckats (alla andra inkl. jag tar bara långa pauser) och de sa att det nog tog uppåt 4-5 år innan suget var helt borta! Jag har inga 5 år att avvara. Jag väntar på piller som löser det där ;) men min fru skulle bli glad.

Ja fan de där ”dagen-efter-liggen” när nerverna är som superkänsliga var verkligen något speciellt. Man får ersätta det med oftare i stället ;)

Rörande min förändring. Många trådar här på forumet handlar om att ”jag är lyckad, snygg, bra karriär etc, men jag dricker”. Allstå är vi säkert många som betalar för skenet av lycka med våra själar. Enda lösningen för att orka med att vara lyckad är att supa bort alarmet från alla varningsklockor! Jag vill inte behöva ha det så. Jag vill höra sirenerna. Så jag har hoppat av hjulet. Om det är lösningen eller.... Men jag har ignorerat resan och nått målet och lyckan fanns inte där. Nu vill jag ha en rolig resa i stället. Fuck målet. Och fuck facebooklyckan.

..och material att fylla hålen/tomrummet med, som jag såg att du skrev om i en annan tråd (mondaymorning kanske..(?) )

Vem är det du begraver och vem vill du vara när du uppfunnit dig på nytt?

Jag tänker att du inte behöver byta ut kostymen helt. Snarare ta in lite här, lägga ut lite där, ändra material eller mönster etc.
Du har så många fina kvalitéer som är du, och som gör dig den till den du är, så jag tvivlar på att allt behöver bytas ut/ändras om..?. Men du vet bäst, vad som blir bäst- och gäller för DIG och jag förstår vad du menar. Är oxå trött på "mitt skinn". Skulle vilja göra större förändringar än de jag redan gjort. (Och de är ju stora .! Måste samtidigt ständigt påminna mig om att det är stort och bra nog att jag brutit med alkoholen..)

Jag sökte egentligen upp dig för jag ville prata om snus och sex..?. Två njutbara ämnen som definitivt är "fyllnadsmaterial". Varav det ena iaf är ett helt naturligt sätt att påverka belöningssystemet. Men som oxå är annorlunda nu. Saknar oxå "dagen-efter-liggen"..?Hursomhelst, känns kanske inte som rätt läge att bolla de här lite mer ytliga frågorna nu, i det läge som du är i just nu. Så vi kan kanske återkomma till det..
Vad är det för större förändringar du börjat med? Har du lust att dela med dig och orkar skriva om det här, stöttar jag dig gärna på vägen?! Kanske kan vi hjälpas åt..(?)

En stor grej för mig är att lägga av med snuset.. Men jag vet inte om jag är redo. Det är inte bara perfekt för att fylla tomrummet med, utan har oxå blivit en del av min identitet, eftersom jag hållit på med skiten i 20 år nu.. Provade sluta förra veckan, och blev så sorgsen och ledsen, + all fysisk abstinens, så jag fick avbryta..?. Får nog köra en nedtrappning istället till att börja med..
Men jag vet inte ens om jag vill och/eller orkar det..

Många kramar!
/Fibblan ?

Lova att aldrig glömma.
Sänk aldrig garden mot alkoholen.

Var tacksam över livet. Njut av varje nykter dag. Och njut av det du
upplever. Snart sitter vi i vårens sol, morgontid och lyssnar på fåglarna
och dricker en kaffe. Stillsamt och i harmoni. Ångestfria och nyktra.
Vi lär inte sitta där och ångra att vi inte är bakfulla ;.)

Ta hand om dig och din fina familj.

MM

Nejlika - Jag är så imponerad av det jobb du lägger ner och jag vågar lova dig att varje dag investerad i nykterhet är en dag investerad i ett bättre mående?! Kan jag vara det minsta till hjälp, är jag det mer än gärna! Jag vet hur ångesten är, och vad den gör med en.. Det är en jättekamp. Men den går att vinna! Och jag tror på dig! Du har redan, precis som jag (passar på att påminna mig själv lite här med ?) visat att det finns andra sätt att ta sig igenom den..Vi ska fortsätta utmana den, precis som vi gör med alkoholbegäret!
Bra att det finns de dagar då du känner dig stark som en oxe, men det är verkligen den där lilla arbetsmyran, som är den starkaste ??! Den lilla myran i oss som knatar på, när vi känner oss som minsta lilla, och som alkoholhjärnan tror den kan övermanna. Men tji får den, för myran är stark. Den bär sin egen kroppsvikt
och mer därtill..?☺️!
25 dagar idag - snart 4 veckor!! Du ska vara så himla glad och stolt över dig själv för detta!
Som du säger - det är tufft men DET ÄR VÄRT DET!

Keep on keepin on!
Kram!
/Fibblan ?

Visst har du med saken att göra ? Du har tappert kommit in här och kommenterat och peppar och det betyder jättemycket! ?
Sedan sist har det gått upp och ner, vissa dagar har jag känt mig stark som en oxe, men denna dagen har vart tuff som tusan. Första gången jag känt sug på några veckor och t o m haft en a-hjörna som försökt resonera med den andra hjärnhalvan om "det inte vore lika bra att dricka lite, bara den här kvällen, bara just idag, för att ångesten ska släppa. Just idag förtjänar jag nog det...". Det är långt från tankar till handling och jag kommer lägga mig nykter. Men inser att det är skört fortfarande, det här med nykterhet. Så..jag får gå tillbaka till att räkna de små segrarna och det är 25 dagar idag, snart 4 veckor och det är jag glad över.
Kram till dig Fibblan och er alla andra som kämpar ❣️ Det är oerhört tufft ibland, men det är värt det.

Jag blir så glad av att läsa dej, vännen ? Gott jobbat.. så tufft gjort. Lycka ?

Jag blir så glad av att läsa dej, vännen ? Gott jobbat.. så tufft gjort. Lycka ?

Kära du, så nära och fantastiskt bra berättat.
Jag tar till mig av din berättelse och finner givetvis en hel del som vi har gemensamt.
Jag ska också acceptera mitt öde och släppa taget.
I morgon.
Prick