Senaste kommentarerna i forumet

Så glad för din skull Vinäger!
Jag önskar mig snart samma mindset som du har. Alkohol tar upp mina tankar och det är rätt sjukt hur det kan bli så.
Jag suger i mig din lycka och hoppas den kan ge mig samma glädje.
Prick

Blir så glad för din skull!
Du är värd varenda stund av den lycka du känner nu!

Och det är DU, som sett till att ta dig dit!
Heja dig?!

Stor kram/
Fibblan ?

Tack för fortsättningen Nejlika?!
Sådan positiv energi i ditt inlägg! Du förmedlar en styrka som jag blir glad av att lägga märke till hos dig, och som jag tacksamt, låter spilla över också på mig..??!

Giftet går ur oss, nejlikor som fibblor..?, (vet inte om fibblor är en giftig blomart..(?) metaforen funkar ju ändå?) undan för undan, dag för dag och istället blir det mer plats för allt det du beskrivit ovan.

Både kropp och knopp och själ blir starkare och mer motståndskraftig. Vi har slutat tillföra gift och nu kan kroppen börja jobba FÖR oss?! Nu när inte vi inte tillför det, kan vi ge HELA oss, en chans att läka. Såväl fysiskt, mentalt som emotionellt..?

Tackar mig själv för att jag ännu en dag, har givit mig chansen, att gör just det?!

Kram på er alla som strypt eller kämpar med att strypa tillförseln av giftet?!

/Fibblan?.

Du har gjort en fin resa tillbaka..:-)

Toppen

Kram

John

I dag när jag kom hem slog det mig att jag inte tänkt på alkohol på hela dagen. Alltså, nästan t-o-l-v timmar i sträck. För bara två månader sedan tänkte jag på A dygnet runt.

Jädrar i min låda vad det går framåt för mig nu.

Åh, vad mycket hopp och kärlek jag vill överföra till alla som känner hopplöshet vad gäller A. Det går, jag lovar, det går absolut att göra sig av med skiten. Kunde jag, så kan ni.

Over and out från en tacksam och just nu överlycklig Vinäger.

När man är tvungen att lägga bort kostymen för att prova ut en ny.
Där en tid kan man känna sig väldigt naken och sårbar.
Men vips så ser du rätt plagg hänga på galgen och den kommer att passa perfekt :-)

Börjat med större förändringar i mitt liv för att råda bot på orsakerna till att jag mår dåligt och drack. Får se var det slutar men jag har gjort oåterkalleliga beslut. Behövde få ut det någonstans. Jobbigt är det och en viss sorg över att begrava den jag trodde att jag var, eller gärna ville vara. Men nu finns möjlighet att uppfinna mig själv igen.

Jag känner precis som du, att det är jätteskönt när man hör att någon förstår en. Framförallt när man har svårt att prata om besvären med någon i sin närmaste omgivning, som jag, så är verkligen det här forumet ett vattenhål, att läsa om folk som går igenom samma tankar och våndor tycker jag också gör att skammen släpper lite, varför skämmas så mycket när så många fler reagerar och känner på precis samma sätt?
Heja oss! Det är som du säger lätt också att gå ner sig i svårigheterna istället för att fokusera på vinsterna och framstegen. Våra hjärnor växer sig starkare för varje dag, våra kroppar likaså, vi kommer bli duktigare på att hantera stress, vi kommer tänka klarare, vara starkare, och komma närmare och närmare en lugn och skön tillvaro. Lite mer varje dag!

Angående SSRI, du gör 100 % rätt i att vänta med att börja med dem tills du känner att läget är mer stabilt. Att göra en sån förändring är något man behöver göra när man kan planera långsiktigt och det får ju absolut inte riskera att rubba lugnet du är i just nu. Nu ska vi bara njuta av framstegen som sagt och säga att vi är jävligt bra och starka! ?????

Ha en härlig kväll. Kramar från Nejlika(den giftiga blomman, med gift som börjar avta ?)

Tack för era kommentarer, de värmer. Ni är kvar, sådant är fint. Ni är fina. Det är ni verkligen. ?

Kontaktade de som headhuntat mig. Gjorde en telefonintervju, gick vidare. Kom precis hem från intervju 2, den gick bra.
Jag.fucking.naild.it!
Satan vad bra det gick, håll tummarna. Rekryteraren pratade organisationsporr i mina öron.
Ni vet, flextid. Eget ansvar. Utvecklingsmöjligheter.
Allt jag saknar. Det jag behöver. Det jag vill ha.
Well får jag inte denna tjänsten så har jag iallafall börjar avlägsna mig från den (faktiskt) giftiga arbetsmiljön jag lever i nu.
Jag är redo.
Jag vill utvecklas.
Jag vill använda min kompetens.

Lägenheten var helt jävla drömmig. Snälla söta rara Gud/döden/buddah, snälla. Snälla? Dubbelglasdörrar till balkong, badkar, KÖK! Sovrum och vardagsrum. Snälla? ?‍♀️
Jag lovar att vara en jävligt duktig flicka och ta hand om lägenhetsjäveln som om det vore min bäbis. Lovar.

Idag känns saker och ting hoppfulla. Lugnet innan stormen, förhoppningar. Kanske går jag in på en ny utvecklande tjänst, mer lön och en lägenhet?

Igår när jag var Påväg hem från jobb så insåg jag att Mr klick var hemma hos mig, väntade, på mig. Det var en underlig känsla. Som bomnull i magen, mjukt, fint.
Han är den första som faktiskt finns i min lägenhet när jag är Påväg hem. Visst har jag vaknat brevid flera. Men detta är annorlunda.
Jag är kär i honom.
Så enkelt är det. ?‍♀️

Nu är han Påväg hit igen efter hand arbetsdag. Jag lagar middag till oss och ser så himla mycket fram i mot att skriktjuta springa in i hans famn och berätta om dagen.

Jag är hoppfull.
Saker blir bättre.
Mörker blir ljus (och andra jävla klyschor ni kan komma på ?)

Det blir bättre.
Håll tummarna nu ❤️

Fridens ❄️

Är ny fast ändå inte. Har i flera veckor läst alla forum som finns här och nu är det dags för mig att bli nykter. Santorini sådan förebild du är. Har läst mycket av det du skrivit här och blivit peppad av det. Ingen a i måndes men så tänkte jag igår jag ska ju ändå vabba idag men det blev inte bara ett glas utan 4 stora. Hur gjorde ni i början. Har ingen abstinens men är så rädd för natten att somna eller snarare inte:(

vet hur det är : Om man tänker för mycket på nästa steg blir man ståendes på ett ben :-))) Gör't bara :-)

Jag tror inte det finns ett bra svar på den frågan. Det finns ju så mycket det kan bero på. Kan vara att det är för mycket dåliga minnen förknippade med relationen. Kan vara att hon känner att hon inte förtjänar kärlek. Kan vara att kärleken är slut. Kanske kommer känslorna tillbaka, kanske inte.
Om dina känslor är kvar är det kanske bäst att avvakta och inte pressa fram något, utan att försiktigt försöka hitta tillbaka i en nykter relation. Kan ni göra lite familjeaktiviteter på helgerna?
Ta hand om dig!

Var inte med då, men hänger på nu ??!

Skönt o höra att det inte känns som en kamp med alkoholen! Även om man inte kan släppa garden riktigt ngn gång kanske, så är det ju en enorm skillnad och en sådan befrielse att känna så?!

Har allt fler sådana stunder jag med och det känns såå skönt..!

Dag 36 ? !
Heja oss?!

Kram/
Fibblan?.

fortsatt bra ?

Blir så stolt över dig - fast jag inte haft ngt med saken att göra..?!

Vilken bragd dag 19 ? !
Kände så med dig i ångesten och vet vad det krävs att göra det du gjorde..?! Helt fantastiskt! Så bra gjort!
Och det blev bättre..?!

Hur mås det idag?

Kram/
Fibblan ?

Verkligen slå ett slag för alkoholfria alternativ!
Äkskar att det finns alkoholfri öl!
Alkoholfria drinkar och ljuvlig alkoholfri must.
Detta gör att i sociala sammanhang inte känna sig utanför.
Vad har ni för tips på just alkoholfritt?

Jag är medberoende, gift med en alkoholist.

Men jag har lite tankar som tillhör denna delen av forumet.

Lång historia kort.

Min fru släppte bomben i sommras att hon inte visste vad hon känner för mig eller oss. Hon var aktiv när hon säger detta.

Hon ville separera/gå isär (vi har 3st barn).

Vi kompromissa och bodde varannan vecka i vår gemensamma lgh, för att barnen inte skulle behöva flytta runt. Det fanns inga andra lgh att få tag i just då.

Månaderna gick och sen kommer erkännandet att hon är alkoholist, hon får behandling via företagshälsovården (26mån). Hon går på AA. Hon vill själv leva nykter, inga vita knogar. Hon är är ~110 dagar nykter nu.

Jag går på mina Al-anon möten.

Nu i månadsskiftet jan-feb fick hon sin lgh och har flyttat. Vi är just nu särbos. Vi hjälps åt med barnen.

Hon har stängt av allt vad som gäller oss. I stort sett är det bara praktiska saker runt barnen när vi pratar.

Mina känslor för min fru finns kvar.

Kommer känslor som man, som min fru uttryckte det, "supit"bort,tillbaka?

Jag är väl medveten om en dag i taget och det viktigaste först, jag går ändå och hoppas på att hon hittar tillbaka sina känslor.

Blev lite rörig post.

Tack ❤

Jag tror dej Adde! Får tänka på saken.

Det blir vindstilla och solsken det datumet träffen är :-)) Nåt annat är otänkbart när vi träffas !!

Tack för fin respons, FinaLisa, PimPim och Fibblan. Undrar ibland om syftet med det jag skriver går fram. (Uppdatering: Jag menar alltså att jag nu fick bekräftelse på att det gjorde det. Ibland är det skrivna ordet lätt att feltolkas, så nu garderar jag mig mot missförstånd.)

I det här fallet ville jag förtydliga att vem som helst kan drabbas, kanske lätta på skuldkänslorna för någon.

Vad gäller behovet att berätta om min uppväxt kom det sig nog av att det kan se så perfekt ut i dag, men det är mycket som kan ha hänt bakåt. Det tog mig många år att förstå att jag inte haft en så bra barndom som jag inbillat mig. Jag var älskad av mina föräldrar, men de klarade inte p g a psykiska "besvär" av sitt ansvar. Jag har skrivit det förr, men vändningen kom när en psykolog (som jag tillfälligt träffade i ett annat ärende) sa "Ja, de älskade dig, men det räckte inte". Gode värld, vilken lättnad det var att höra de orden. Skuldbördan lättade rejält.

Ja, Fibblan, jag är lyckligt lottad ändå. Villkorslös kärlek från så många. Har verkligen fått uppleva det även här, vilket många gånger har varit helt avgörande på min väg framåt. Ibland måste vi påminna oss om det och inte ta varandra för givna. Det är lätt hänt när vardagen rullar på. Hitta på något otippat, ge komplimanger, tillbringa någon extra timme i sängen... ? Bara göra något som bryter - ibland. (Framför allt det sistnämnda bör utföras med partnern hemma, inte med någon forumvän.) ?

PimPim, när jag läste att du är på dag 35 var jag tvungen att räkna på fingrarna. Japp, 36 dagar i dag för mig med. Hur sparsamt jag än återföll ett par tre gånger i december är det först nu det är över på riktigt. Hur bra känns inte det... Vi fixar det här nu, något alternativ finns inte.

FinaLisa, vet att du också har haft - och fortfarande har - det tufft. Du är en otrolig kämpe. Önskar så att du får slippa behöva vara så stark ett tag, det är dags för lite medvind nu.

För varje dag tar A allt mindre plats i min hjärna. Att ta ett återfall har aldrig känts längre bort. Just nu är det inte ens en kamp. Men som alltid är jag ödmjuk inför kraften A besitter. Avslutar med samma ord som jag ofta gjorde för drygt ett år sedan:

Nu håller vi!

Bara tacksam, för föregående inlägg
???
Och för detta:
Tack - fina du!
???

Kramar/
Fibblan ?

Åh nej, jag måste ha tagit bort mitt inlägg medans du skrev ditt svar ? Förlåt!
Så här är det att jag läste igenom mitt inlägg igen och blev orolig för att det kunde tas på fel sätt. Du hade ju faktiskt inte uttryckligen bett om råd och det här med SSRI är ett klurigt ämne så tänkte att jag kanske inte borde ge råd bara baserat på mina erfarenheter ? Men det togs ju visst inte emot negativt så tur att du då hann läsa det!! ?❣️ Skriver ett längre svar vid senare tillfälle men du - fortsätt ta ut tryggheten i förskott, njut av de bättre dagarna, livet kommer fortsätta gå upp och ner så passa på att njuta av lugnet och behaget DU skapat! ?

Det är oxå vackra ord ✨..!
Och orden har en fantastiskt förlösande kraft. Så det är bara så härligt att du låter dem få flöda..?
Och du har verkligen en gåva i ditt skrivande?!

Mkt av det du skrivit hade varenda medmänniska helst velat att du skulle få slippa gå igenom..
Men det känns så bra att det finns kärlek och omtanke runtomkring dig på nära håll också. Det behövs!
Och du kan tanka upp här också?!

Som du kämpat och gör än idag. Men det är något nytt på gång också, känns det som..?. Att inte behöva kämpa så förbannat. Att släppa taget och hitta ro i acceptans. Det är nog vägen ur den där j-la ångesten oxå..det är lättare sagt än gjort. Men du kommer klara det!
Tror på dig?!

Många kramar/
Fibblan?

Tack för stöttning?!

Önskar dig detsamma ?!
Kram/
Fibblan ?

Det är när orden finns de behöver komma ut! Det bagage man har är hur som helst en stor orsak till den törst vi försökt släcka. Varenda litet ord du skriver gör att jag bara vill krama om dig och verkligen få dig att förstå att du är fantastisk! Du är så stark! Här inne har vi vår egna story och alla har vi olika bagage som lett oss till samma ”tröstnapp” som vi vill ta oss ur. Precis som du känner jag att hade jag inte hittat hit hade det gått åt helvete för mig. Två flaskor vin om dagen är ett minne blott och jag vill inte dit igen heller, men med ett tidigare försök att sluta så står jag mer ödmjuk inför att vi alla får återfall, och det återfallet gick jävligt fort. Det behövdes bara en klunk och längtan efter bolaget och kärleken till boxen blev outhärdig och jag trodde jag kunde ta ett glas då och då. Vem fan försökte jag lura? Så jag drack dagligen i två månader. Höll upp en vecka och drack dagligen i sex månader till.
Nu sitter jag här och har varit nykter i 35 dagar... vilken grej alltså! Helt sjukt att jag lyckats! I april förra året var jag inte rädd för att sätta alkoholen till munnen igen... det är jag idag! För gör jag det vet jag att det kommer bli mitt fördärv och jag vill inte svika mina barn igen!!! Jag älskar dem över allt annat och de är det finaste jag har!

Vilken underbar man du har ❤️ Det värmer i mitt hjärta att höra hans ord! Jag vet att min särbo skulle säga likadant till mig och stå vid min sida om han fick veta sanningen, men jag vet inte när jag ska ta tillfället att berätta för honom...

Tack för allt du delade med dig Vinäger✨??✨ Det fick även mina tankar att komma i spinn! Vi behöver eftertänksamhet med all respekt ❤️

Kram PimPim ?