Senaste kommentarerna i forumet

Såå bra jobbat ? vågade knappt läsa vad du skrivit .. men det gick ju vägen .. Vinäger , Du var Starkast .. Kram Ler ?

Tack alla fina för pepp, det behövde jag lite extra i dag.

Närmare än så här utan att trilla dit helt kommer man nog inte.

Efter en brakmiddag - med vatten till - beställde jag, liksom de andra, någonting i baren:

En stor stark, tack! Hör jag mig själv säga.

A-hjärnan tragglade på rätt bra om att en enda spelar ju ingen roll.

Satte mig bland kollegorna och tog en rejäl klunk. Hann njuta två-tre sekunder innan jag fattade vad som höll på att hända. N-rösten fullkomligt skrek åt mig:

Vad i h-e håller du på med?

Nu till det största av allt. Jag sköt fram ölen lite i smyg, hämtade ett glas vatten och så var det inte mer med det.

Eldprovet är över. Jag klarade det. Men det var f-n inte med mycket marginal.

Jag pustar ut och är glad över att lägga mig lika nykter som jag vaknade. Gläds i förskott över att vara pigg i morgon.

Just nu är jag riktigt impad över mig själv.

Kram från en stolt och nykter Vinäger

Vi kör på med nya rutiner och aktiviteter. Jag känner mig väldigt pigg och full av energi. Visst finns det stunder då man tänker på alkohol men inte som tidigare. Nu är tankarna mer fokuserad på att jag ska må bra. Har hittat tillbaka till gymmet vilket även min fru gjort.

Härligt att läsa :) Jag är inne på samma spår.

Och att din föredrag gick bra och var uppskattade! Jag brukar må som bäst när jag får känna mig lite viktig i sådana sammanhang och visst har man klarat sådana uppdrag med baksmälla men nu gör man dem ännu bättre när minnet inte tryter lika mycket!
När hag har varit iväg så har hag alltid haft med mig en tetra vin i väskan och druckit i min ensamhet på rummet just för att söka min glupskhet vid en middag eller liknande, just för att kunna hålla mig till ett par glas och inte mer. Så strongt av dig att vara iväg och lyckas hålla dig borta från vinet!
Ha en bra kväll och sov så gott sen!?
Kram PimPim ?

Och hoppas att allt går bra??

Härda ut nu så mår du bra imorgon! Fina, fina du ge inte upp...

Skickar kärlek och styrkekramar❤️❤️❤️

Jag kikar in här om hag har tid över vilket jag inte har varje dag. Jag läser och gillar, men kommenterar inte alltid, eller uppdaterar i min egen tråd. Även med detta forum tar jag en dag i taget precis som med alkoholen. Behöver jag skriva av mig? Ja vissa dagar behöver jag det just för att jag vill kunna gå tillbaka och kunna se tillbaka på hur jag kämpat när jag haft tuffa dagar och hur jag ska tänka flr att komma på rätt ”köl” igen!
Hoppas du får en underbar nykter vecka!
En dag i taget ?

Kram PimPim ?

Nästan dagligen sedan jag blev nykter har jag antingen vart inne här och läst och/eller skrivit. Det har vart en frizon för att kunna känna sig ok med sina problem och så oerhört skönt med igenkänningsfaktorn, stöttningen och inspirationen. Nu ska jag försöka hålla mig borta minst en vecka för att se om det får mig att ev tänka lite mindre på alkohol, som ett nytt steg i min process. Får se om det går, men ska göra ett försök! Sen är jag säkerligen tillbaka :)

Kram, ses snart ?

Vill skänka dig en tanke, hoppas din frånvaro betyder att du laddar om och tar hand om dig själv lite extra, precis som du förtjänar ?

Du verkar vara så oerhört fin person så som du spridit värme och stöttning här på forumet. Hoppas du ser hur mycket bra du förtjänar! Heja dig!! ???

Märker att du har det tufft idag. Se det som en prövning. När du tagit dig igenom det kommer det stärka upp dig och du kommer känna dig säkrare på att du kan!

Jag har börjat försöka se alkohol lite som heroin. Nej, kickarna utan alkohol blir aldrig lika starka som med alkohol eller åtminstone aldrig likadana. Hur all ångest släpper och problem känns avlägsna, Tillfälligt! Precis som heroin som säkert slår alkohol med hästlängder! Vad gör att jag inte tar heroin? Av exakt samma anledning som jag inte borde dricka alkohol. Nej det går inte lika fort utför men det går likväl rakt ner i diket! Bara för att något ger en en kick så vill jag inte ta den kicken, precis som med heroin!

Du klarar det här Vinäger, du är värd lycka, ro och livslust - allt det som ett alkoholfritt liv kan ge.
???

Hejja dig ???

Blir glad av att du glädjs med mig ☺️

Helt sjukt egentligen hur mycket som kan förändras på två månader. Ibland vill jag nästan nypa mig i armen. Är dock oerhört ödmjuk inför att nya kriser säkert kommer, men att få känna friden ens för ett litet tag är så härligt och get ett helt nytt perspektiv på livet. Två månader och livet ser helt annorlunda ut.

Jo precis en del är nog muskler men sen har ju träningen vart ganska tuff, de säger ju att alltför tuff träning leder till att kroppen reagerar med att hålla hårt i alla kalorier som kommer in och mitt fokus har ju inte vart viktnedgång. Läst att om jag promenerar mer istället för att jogga kan kilona rasa, men då får jag ju inte mina fantastiska dopaminkickar ? Lyxproblem just nu, så härligt att ha lite lyxproblem för en gångs skull ? Det ger sig nog tillslut.

Hoppas det går bra för dig FinaLisa och att du har en härlig dag ?

Många kramar!!

av det första suget i nykterheten, så blir man starkare och tryggare. Du har varit stark Vinäger, och kommer att bli ännu starkare när du övervunnit denna utmaning. Och det kan du.

Styrkekramar

Ligger i min säng på hotellet och njuter av det blev en nykter kväll i baren i går kväll. Jag har hand om en hel del föredrag i dag så det känns skönt att vara klar i knopp och kropp.

Men nu går A-hjärnan på högvarv. Ingen här vet om mina problem och ingen känner till att jag kör helvitt. Med andra ord, ingen skulle märka något.

Jädrar i min låda vad tufft det är just nu. Det som flöt på så bra. Känner mig lite ledsen och uppgiven. Rädd och orolig. Är väl ett eldprov jag ska igenom.

Försöker frammana bilden av mig själv fräsch som en nyponros (nåja...) i morgon bitti. Det går sådär. Eller förresten, det gör det för att det helt enkelt måste gå. Ni vet, alternativet är inget alternativ.

Ni som orkar, tänk lite extra på mig i dag.

Hinner inte kommentera så mycket. Hejar dock som vanligt på er alla.

Ni/vi är så jäkla bra. ?

Kram till den som vill ha och behöver

Kanske är det för att vi varit i mörkret som vi skiner så när mörkret ligger bakom oss?

Jag fick kommentaren från en person som för mig är okänd. Hen sa att ”shit vad du skiner!” och kanske gör jag det. Jag utsöndrar en helt annan kraft och känsla när jag mår bra. Både för andra och för mig själv. Och i känslan av välmående verkar ödet vilja ge mig mer. Fler möjligheter öppnar sig varje dag. Bokstavligt talat, varje dag.

Men kanske har de alltid varit där? Kanske har jag bara inte sett dem? Kanske har mörkret som bott inom mig förblindat mig för glädje?
Antagligen.

Det hände en kul grej i går förresten, jag har ju dom sagt börjat med en ny internroll. Men de ringde från ett annat företag och sa att de visste vad mitt löneanspråk var och de kunde möta det plus lite extra. Den tjänsten ger även mycket mer flexibilitet och möjlighet till att arbeta hemma och på kontoret. Deras personalpolitik verkar jävligt hyvens. Så jag läste på mer om rollen och företaget sen ringde jag tillbaka och går direkt till sista steget. Nästa vecka ska jag träffa dem. Min magkänsla är verkligen verkligen positiv till denna, ser fram emot att få träffa dem!

Lol kanske flyttar jag på mig ändå.? Ååååh livet vad roligt du är!

Nu påfågeltiiiiiime.
Fridens ?

Vet precis hur det känns, Sofia?
Men det är bara att bita i det sura äpplet och ta nya tag.
Tur att det kommer nya dagar att få vakna till utan bakfylla och ångest..?
Kämpa på!

Kramar
???

Skönt med inspirerande lägesrapporter!?
Ha det så bra, Box ?

Kramar
???

Jävlar vad det kör med mig. Jag känner att jag har tappat lite självförtroende, det är som att jag inte tror på att jag kan stå emot. Jag väljer självhatet och väljer att trilla hela vägen ner. Ikväll tänkte jag att jag önskar att jag fortfarande drack, för det var så enkelt att det var det som var felet. Nu är jag nykter och ändå värdelös, då är det ju liksom bara min person som är fel.
Mm, hallå. Nu får det väl liksom ändå vara nog. Kan jag inte bara lägga ner att tycka så förtvivlat illa om mig själv?
Jag försöker ha acceptans med att det här är lite tillfällig svacka. Jag vet bättre än såhär, allt jag har lärt mig gäller ju, jag kanske bara inte orkar just nu. Det kommer bli vår tex, visst blir det?

Hoppas vintern släpper sitt grepp och låter ljumna vårvindar komma in. Livet som nykter rullar på. Personalfesten var jätterolig. Ingen blev "dyngfull" eller otrevlig. Så skönt att kunna köra bil hem efter jag låst och släckt festlokalen. För ett par år sedan skulle det inte varit möjligt på grund av min kärlek till alkoholen. Jag skulle ha varit bra i "gasen" redan när jag kom till festen och fortsatt till jag blivit så berusad att jag tappat kontrollen fullständigt. Man gör ju val här i livet. Mitt val att välja bort alkoholen är bland det bästa jag gjort. Allt har blivit så mycket bättre i mitt liv. "Gubbtränar" tre gånger i veckan och hinner umgås med nära och kära efter arbetet. Kämpa på nu, alla på forumet. Somnar man nykter vaknar man nykter.

Två månader, jättebra!!?
Härligt att läsa om hur bra du mår nu?

Jag tänker på att muskler väger mer än fett så det kanske är därför du inte minskat vikten så mycket.
Du tränar ju duktigt och det är bara att skörda frukterna av det; en välmående kropp och knopp!!???

Kramar
???

Heja dig! Sträck på dig, riktigt bra och kloka ord! Kram

Japp, två månader avklarade. 2/3 av min ursprungliga plan.

Om man går tillbaka och läser hur jag upplevde det efter en månad så finns ju allt det där kvar, bättre sömn, lättare att planera, ser fram emot saker, orkar träna och känner mig stark, ser piggare ut, mer klartänkt, mindre generell oro, minskad social oro.

Så vad har förändrats?
Fortfarande mycket. Inte haft en ångestattack på flera veckor (stort!!! Hade dessa nästan dagligen när jag drack), inga självmordstankar (inget jag pratat mycket om för inte velat skrämma någon, men nu när faran är över kan jag berätta att jag hade de dagligen innan jag slutade dricka och även en bit in, nu är de helt borta), grubblar nu också mindre över gamla tuffa minnen eller kan åtminstone reflektera över dem utan att få panik, tränar mindfulness lite dagligen vilket börjar ge resultat (kan ibland använda det i stressiga situationer för att lugna mig).

Och sen något stort. Börjat lita mer på min intuition. När jag drack gick jag runt med ständig oro att vara förvirrad över mina känslor, ifall jag hade grund för dem eller om de var påverkade av missbruket. Det betydde också att jag sällan stod på mig, alltid bad om ursäkt (utan att veta om jag gjort något fel samtidigt som kränkthetskänslan fanns kvar...stress deluxe!!), Ständig oro för om folk kunde gissa till sig mitt missbruk (darrar jag?? Märker folk min stress?? Osv). Sociala oron minskade snabbt under nykterheten men nu är den i stort sett borta. Effekt? Släpper snabbare det som inte är så viktig (jobbar dock fortfarande på det) men framför allt - sätter ner foten när det behövs! Vågar lita på min intuition nu och vet när någon gått över gränsen och vågar visa det. Slipper därmed känslan av att bli överkörd och grubblandet omkring det, SÅ skönt! Litar på min intelligens, intuition och uppfattningsförmåga, för jag går inte längre runt med en ständig känsla av att vara frånvarande eller stressad (?).

Slutar behöva bunkra upp med onyttigt att ta till vid ångest. Slutar med lightläsk och alla form av sötningsmedel. Slutat överäta vid stress. Njuter också mer av mat, och får inte samma sug på onyttigt.

Viktnedgång? Ja ett mysterium där. Vikten håller sig kvar stenhårt. Endast gått ner några futtiga kilo. Men i sammanhanget känns det inte viktigt. Fortfarande övertygad att det ger sig tillslut även om det blir en kamp. Kroppen ser dock nu stark ut och en del fett har säkerligen bytts ut till muskler.

Träning är det som ger mig ro och motivation. Utan den skulle det här inte gått lika bra, det är jag övertygad om. Träningen har gett det dopamin som alkoholen tidigare gav utan baksmälla och har nästan kunnat känna hur sinnet gjort så gott av det. Kroppen självklart med, men allt det här har jag ju redan tjajat mycket om :)

Att jag blivit mer social och öppen sen jag slutade med alkoholen har gjort att jag fått nya vänner som jag nu umgås med regelbundet. Ovärderligt för mig som lever ensam! Älskar att sprida glädje till dem och få det tillbaka. Känner mig uppskattad på ett annat sätt än tidigare. För jag är ju också så mycket härligare person nu garanterat. Skrattar mycket, är spontan, kvicktänkt och påhittig.

Trots allt detta finns mycket kvar. Längtar tills jag även klarar mig utan att behöva träna varannan dag och har fortfarande mycket kvar att bearbeta. Stresströskeln behöver jobbas upp och jag kan fortfarande känna att mycket fattas. Har en barnlängtan och längtar efter den stora kärleken. Hade jag inte haft missbruket tror jag att det hade funnits i mitt liv vid det här laget. Men jag känner äntligen hopp ?

Sitter och reflekterar (som alltid) kring livet och beteenden.
Jag har verkligen en tendens att gå all in i det jag väljer att kanalisera min energi på. Om det är relationer, arbete, Bdsm, hälsa, alkohol, psykisk ohälsa, boenden etc etc etc.
Väljer lixom en genre och sen är all fokus på den. Fruktansvärt effektivt, men tappar lixom resten.
I morse försökte jag sätta ord på min känsla, och noterade att jag kände ensamhet. Varför undrade jag för mig själv då, och kom fram att jag inte är aktiv på scenen längre. Jag vet ju att alla mina vänner finns kvar där, men jag har aktivt valt att fokusera på arbete och endast arbete och sömn nu ett tag och med det valet hamnar jag utanför. Eller jag upplever att jag hamnar utanför, logiskt vet jag ju att när jag är redo igen så finns den gemenskapen kvar med öppna armar. Jag är rädd för att hamna utanför och jag tror att jag upplever en typ av fomo nu.

Det är lite detta jag sagt till min teruapeft att jag vill hitta verktyg till att balansera mitt privatliv, känsloliv och arbetsliv. Men den inriktingen som hon baserar sina samtal på är KBT, inte helt rätt för mig. Drt har absolut varit skönt att få någon att bolla lite med, men jag vet att det finns andra som behöver hennes expertis mer. Kommer be henne om att sätta mig i kö för en mer allmän teruapeft. Där jag kan prata och reflektera mer i öppna samtal än helt inriktade på Kbt.

Jag upplever mig även som mer stressad än vanligt, känner av det i kroppen. Lite svårt att samla tankarna. Men med svart på vitt så har det varit intensiva veckor nu.
Jag fick mig en tankenöt från boken jag läser kring hjärnan och träning, kommer behöva börja promenera lite mer. Vad jag förstod det som påverkar långvarig stress amygdalan (tror jag) med kortison som förminskar motståndet mot stress i kroppen = mer stressad konstant. Och med tanke på min bakgrund så misstänker jag att min amygdala är ganska välfriterad av kortison. Det stod även att alkohol är en sv de mest effektiva sätten att nocka stressen i hjärnan, men som vi alla vet så är det endast tillfälligt och när alkoholen hår ut ligger vi i stället på understimulans av dopamin (har jag för mig) och börjar jaga situationer/mat/substanser som ger oss den där kicken och välbefinnande igen (egen reflektion, rätta mig gärna om jag missförstått).

Vilket som, promenader och träning ska öka kroppens förmåga att minska stressen i kroppen. Så det tåls onekligen att tänka på, kanske sätta in det som en typ av medicin för mig själv? För att tänka långsiktigt. Jag vill ju orka leva lixom och ibte springa rätt in i väggen igen eller börja dricka på det sättet igen.

Nu påfågeltime!
Fridens ?

2,5 månad! Kämpar fortfarande... Haft ett "återfall" på en 40-årsfest när någon vänlig själ gav mig ett glas Prosecco istället för a-fritt bubbel. Jag kunde bytt glas. Jag kunde sagt ifrån. Men jag gjorde inte det... Drack det där glaset och det var ljuvligt. Resten av kvällen var mitt fokus 100% inställt på hur jag skulle kunna få fler glas utan att min man märkte nå´t. Gick dock bra. Jag fyllde inte på. Jag blev inte berusad, men mitt fokus hela resterande kvällen var på A i stället för att njuta av mat och vänner. Ångesten slog till som en bomb morgonen efter. Mådde piss...

Acceptans. Att dricka A funkar inte för mig. Det går inte. Jag vet det. Jag vet också hur superlätt det är att trilla dit. Nyttig erfarenhet.

Jo, yoga är perfekt för stela kroppar. Jag är typ klumpig och stel med dålig kordinations förmåga. Har gymmat till och från de senaste 25 åren. Började med yoga vid årsskiftet för att försöka bli lite smidigare i kroppen. Tycker det går rätt bra men gör nog inte alla övningar perfekt ännu. Uppskattar avslappnings övningarna man blir skön i kroppen av dem. Har även kommit igång med gymmet igen så jag brukar passa på att köra lite maskiner efter yogan. Det gäller att hitta nya aktiviteter för att bryta gamla mönster.??