Senaste kommentarerna i forumet

Nu har jag klarat två månader utan alkohol och det fungerar bra. Jag kan bli väldigt rastlös och behöver göra saker hela tiden, jag känner att jag har så himla mycket tid.

Jag drömde en mardröm att jag hade druckit och blev så lycklig att det bara var en dröm, vilket fick mig att inse hur viktigt detta är för mig.

..och svara på det här ovan. Men det var ju skumt..??!

Vet inte hur det är för dig, men för mig känns det skönt att veta att någon annan förstår hur det är. Och att du går igenom exakt samma nu, känns förstås inte bra, för jag önskar vi båda kunde slippa..? Men det blir på något sätt, kanske ändå lättare att stå ut. Det tar oxå bort känslan av misslyckande och att det är ngt fel på en, som jag skrev till FinaLisa oxå.
Att ni tar er tid att skriva här och på så vis bekräftar mig i min känsla, hjälper mig att hitta den där "stopp-klossen", att inte gå djupare ner i de negativa och självdestruktiva tankarna. Det är okej, jag är bra ändå. Det finns fler som jag. Och jag dömer ju aldrig någonsin andra, så varför ska jag göra det mot mig själv!
Och jag är glad i alla fall att jag hittat modet, att våga möta könslorna. Styrkan byggs för var dag och vi skapar hela tiden nya erfarenheter av att det går, även utan alkohol..
Det är nog det jag behöver bli bättre på att påminna mig om oxå.. Att jag ÄR utan alkohol. Att det i sig är ett jättejobb och väldigt bra gjort!

Och jag blir så glad för din skull oxå Nejlika?! Att du oxå ser det i ditt kämpande! Det är svårt som f*n - men det är värt det! Heja oss??!

Tack oxå för att du tog dig tid att dela med dig av dina erfarenheter av antidepressiva. Blir så ledsen när jag hör om detta mixtrande och att det skulle ta sådan tid och så många vändor, att hitta rätt medikament och dos för dig..?. Och det är oxå min upplevelse att det tyvärr snarare är regel än undantag, att det blir på det sättet..
Oxå det som bidrar till att jag drar på det, denna gång. Var ett stort steg sist jag tog det. Att börja med antidep. Och höll ändå ut i två år, men det där skynket kom aldrig av ansiktet ändå, möjligtvis blev den svarta slöjan mer seethrough..?. Överväger att prova annan sort, men tror att jag ska ge även det fram till midsommar.. Att jag verkligen gett de andra förändringarna ett ärligt försök först, för att se vad det ger. Gäller bara att härda ut, och hitta fungerande strategier längs med vägen. Enklare sagt än gjort.. och märker jag att jag inte orkar eller har kraft nog att göra det jag vet att jag behöver, då måste jag ju absolut överväga igen..och ta den där läkarkontakten..
Stort tack än en gång för att du ville dela med dig och engagerade dig i denna fråga?! Den är inte enkel..och inte minst är det klurigt oxå i det du är nu, trappa ner eller inte..och känna av när det är läge för det. Och precis som du gör, så kan man inte annat än att ta det varsamt. Prova sig fram försiktigt och justera efterhand, beroende på utfall.

Och det är oxå min erfarenhet, att för många förändringar på en gång, riskerar bakslag..?.
Det bästa vi kan göra är väl att fortsätta som vi gör, att ta en dag i taget, blicken mot horisonten, dit vi önskar nå, med acceptans för svårigheter och utmaningarna som finns där längs med vägen..?

Många kramar/
Fibblan?

..för både bekräftelse och tips?!
Ska kolla Santorinis tråd, men bara ditt inlägg här gjorde skillnad, ska du veta?!

Tänk vad det kan betyda..,att få höra att man inte är ensam i sina känslor. Det är så lätt (för mig åtminstone..) att bli än mer negativ, när jag inte känner så som jag vill, eller tycker att jag borde känna..
Blir liksom bara att det bygger på frustration och nedlåtande tankar om mig själv.. och så är det lätt att tro att ALLA ANDRA..men ALLA ANDRA.. och så en massa, förmodligen rättså osanna, eller i alla fall alltför rosenskimrande resonemang på det..

Tack för din hjälp med att normalisera, det jag är i nu. Att det är okej och mest sannolikt oxå är något som de allra flesta, som lämnar alkholen bakom sig går igenom i perioder..
Vad som än händer, kommer jag inte släppa blicken från horisonten..Det finns något helt, ljust och rent som väntar där..

Jag behåller siktet på det

- tack för att du tror på mig???!

Kramar och massor av lycka till, till dig oxå?!
/Fibblan?

John-Erik, fasta är något jag har funderat på att prova. Tänkte det skulle vara bra för mina tarmar att få vila lite grand. Har lite problem med IBS mage och djupa tarmfickor. Följer du nått speciellt faste program? Har du lust att dela? Nu ska jag skotta fram bilen och åka till gymmet. Det har snöat rejält här i Stockholm i natt.

Hej fibblan!
Vad fint att höra från dig. Hur känns det idag?
Du har ju kämpat helt fantastiskt och spikrakt, en månad direkt, wow!
Och vad klokt av dig att du läser här när du har det jobbigt. Det här som du gör just nu, ändra beteende när det är jobbigt, det är ju det som är det allra svåraste. Som du säger så är det här ju livet, en jävla massa ner och lite upp. Vi har gjort oss själva till experter på att slippa hantera det, och nu måste vi lära om. Vi kan inte välja bort det svåra, men vi kan bestämma över vårt agerande. Och det här gör du direkt, helt galant.
För mig har trettiodagars-strecken varit extra tuffa, jag snubblade två gånger strax efter 30 dagar efter att jag först bestämt mig att var nykter. Jag tycker nästan att det känns som att det är något fysiskt, kemiskt som händer just då, jag har inga belägg för det, men för mig kändes det som att den rent fysiska abstinensen drog en extra kullerbytta, de tre gånger jag varit på dag 30. Men det kan ju också vara att det är runt månaden som det börjar kännas verkligt. När livet slutar gå ut på att bara hålla sig borta från a, och vi börjar ana hur det ser ut på riktigt.
Jag har tänkt på de senaste dagarna att jag liksom utvecklat en fobi för att vara ledsen. Jag har tränat så hårt på att hela tiden fly sorg med a. Nu är det som att hjärnan går in i andra flykttillstånd, katastrof, panik, destruktivitet, för att slippa vara i sorg, och det blir liksom mycket värre. Jag har en skilsmässa jag behöver sörja, och jag behöver förstå att det går att bara vara ledsen, att det är okej att stanna i det. Jag inspireras av ditt raka sätt att möta det.
Stor igenkänning på strumpbyxlådan!
Ska bli fint att se dig blomstra, i försiktig takt.
Kram!

Vi är nog rätt lika. Högpresterande som måste söka lugn i en trygg hamn,
Alkoholen blir då lätt en kudde att vila på. Hälsotänket är en bra sporre.
Apropå hälsa så fastar jag nu. Inne på dag 3 (nu är det räkning av dagar igen:-).
Ska köra 5 dagar nu. Juicefasta helt utan något fett .
Bidrar till att kroppen tar fett från levern. Plus att man får tarmvila
vilket kan vara bra. Mycket av känsloregistret sitter i magen konstigt nog.
Upplever att sömnen blir bättre under fastan och att man blir lugn
i hela kroppen och hjärnan..
Forumet är väldigt bra. Man kan ha en gemenskap utan att röja sig
helt. Man får glöden tillbaka när man ser hur andra kämpar och
ser ut att lyckas.Finns några här som inspirerar oerhört som man
kan ta rygg på. Bra att du fått ordning på din livssituation.
Negativa mönster går att bryta, och det är du på väg att göra.
Det är suveränt bra.. Jag håller också på att göra skillnad för
mig i mitt liv, men helt klart krävs det ansträngning och motivation
utav dess like ibland. Bara att bita ihop..
Vi peppar varandra...:-)

John

John-Erik, jag har oxå väldigt många vita dagar sedan september 2018. Mitt gamla mönster med 2-3 dagar med alkohol varje vecka är inget jag vill ha tillbaka. Jag inser mer och mer att ett liv utan alkohol är det bästa för mig. Det är tack vare forumet jag har lyckats bryta mönstret. Träningen har funnits med i mitt liv i perioder sedan urminnes tider. Just nu är jag inne i en period då jag prioriterar mig själv och då ingår träningen. Min tidigare riskbruks konsumtion var ett resultat av för mycket jobb och stress. Var nära att krascha i väggen under sommaren. Blev sjukskriven på deltid. Har varit utbränd tidigare och insåg att jag var på väg att bli det igen. Jag har gått i KBT terapi under hösten och fått ordning på min livssituation vad det gäller jobbet och fritid. Alkoholen har tidigare varit mitt bränsle. Din tanke om typ 90 vita dagar på raken känns lite som en utmaning jag skulle må bra av. Jag ska tänka på saken.

Jag tror att det allra bästa för dig är att ta ett längre uppehåll.
90 dagar ex.vis. Jag har mer än ett halvår med nyktra dagar räknat från 15 Juli 2018.
Har insett att det går bra att ha längre perioder. Har druckit vid några tillfällen sedan Juli förra året.
Men jag drack för mycket vid dessa tillfällen och återgick till nykterhet.
I morgon har jag 28 dagar i sträck igen.
Du är ju igång med träning och annat som är nyttigt.
Testa med 90 dagar. En dag i taget så når du snabbt 90 dagar.
Därefter tas ett nytt beslut och du kanske kan återgå till normaliserad
konsumtion.. Jag hade riskbeteende precis som du i många år.
Lycka till hur du än gör. Du får pepp härinne på AF..:-)

John

Vinäger, du är så duktig med orden, en riktig livspoet...??
Så skönt att det går bra nu?

Kramar
???

Livet, med alla känslor, går upp och ner
oavsett om jag är vit eller mot glaset ser
Måste lära mig hantera alla register
utan att med alkohol ge det äkta brister

Alltför ofta, som det var förr
gick jag genom Systembolagets dörr
Ibland enligt minsta motståndets lag
så fort jag hade en jobbig dag

Istället för tomhet och en vilja att fly
Upplever jag en känsla som för mig är ny
Just nu en sådan glädje och tacksamhet
Över mitt nyktra liv, om inget många vet

Det har varit jobbigt, ibland väldigt tufft
Ni som följt mig vet att jag nu har fått luft
I alla fall känner jag mig väldigt säker
Men är ödmjuk innan min sårbarhet läker.

Det vita tillvaron har så många fördelar
Kan inte komma på något i den som felar
Jo, en sak gör att jag nästan fäller en tår
Hur kunde jag låta det gå så många år?

Har gjort att jag inte har så mycket nytt att skriva om när det gäller alkoholen. Läser ibland för att uppdatera mina minnen. Nykterheten kan och får inte bli till självklarhet, men de värsta såren har läkt, det är gott så! Storkramen Murisen!
//PP

Ja ibland kommer de där dalarna och olustkänslan om varför blev det så här?
Jag tror vi måste få dessa dippar oavsett för att kunna känna glädjen också. Innan dövade alkoholen detta, eller förstärkte den. Nu måste vi fejsa den på annat sätt, men hur?
Jag har inte kommit dit ännu men kanske hamnar där nu när jag har pms. Fast då kan jag relatera till den och då vet jag att det är den som spökar.
Kram på dig fina du ❤️
//PimPim ?

Hej alla kämpar på forumet. Jag fortsätter att inte ta det där första glaset. Däremot fungerar min "Gubbträning" tre gånger i veckan på ett anrikt gym här på min hemort. Besöker regelbundet Länklokalen. Tänk vad så mycket bättre mitt liv blivit utan alkoholen. Fortsätt kämpa alla på forumet.

och idag känns allt mycket lättare än igår. Glad att fortfarande vara nykter!

.

"Sliter med ångest och jobbar på med att möta alla känslor jag tryckt undan, tidigare dövat med alkohol. Det är ett hårt jobb, men såklart värt det." Exakt så.
Går igenom exakt samma period, det är svårt som f*n. Men, det är skönt att i nykterheten också se att det är värt det.

Kram från Nejlika

Utvilad och med en känsla av frihet.
Tänker att livet utan filtret A och snus ger ett enormt övertag i verkligheten.
Jag dövar inget och i stillhet kommer intuitionen till mig.
Vad vill jag? Vad mår jag bra av?
Ledig helg och nya utmaningar väntar på mig runt hörnet.
Utveckligen går snabbt och tänker bara min särbo orkar och vill hänga på?
Vad händer annars?
Som den vilda själ jag är med önskan om ett underbart liv utan destruktivitet.
Kram alla ?

Känner igen mig i dina känslor.
Dyster, sorgsen och uttråkad. Jag tror att alla som lämnat alkoholen får sådana perioder med jämna mellanrum i början.

Jag kan rekommendera Santorinis tråd, den hjälpte mig mycket i höstas. Fick flera tankeställare och tips där.

Även om jag har haft det svajigt den senaste tiden och inte lyckats hålla nykterheten så vet jag att det rätta är att avhålla sig helt.

Du verkar också så medveten om det så det fixar du säkert.

Kramar och lycka till dig ?
???

-Doktorn, det gör ont när jag gör så här.
-Gör vad då?
-...
-Existerar

Ångesten ligger på en hanterbar nivå idag. Fyllan igår var planerad och blev som en vanlig fredags fylla för mig. Mina bromsar är fortfarande dåliga. Känslan av att få det bekräftat ännu en gång är bra. Jag måste hitta en strategi som funkar bättre för mig. Om jag vill kunna bli en normal drickare. Hade planerat in en mängd som jag skulle dricka. Vaknade i morse och inser att jag öppnat ytterligare en vin flaska ur mitt förråd. Nu börjar jag räkna vita dagar igen. Känner mig inte redo för att bli helt torr ännu. Har inga problem med att inte dricka alkohol. Vill bara få bättre koll när jag väljer att dricka alkohol.

...och jag har slutligen mött en sådan situation som jag vart orolig för att möta, orolig om jag skulle klara det utan att dricka - då den förut hade fått allt att rasa och allt hade vart igång igen - alkohol som ångestlindring och som "enda utväg", och jag klarade den. Jag drack inte.
Dagen har vart tuff och jag smärtsamma minnen har gjort sig påminda och när jag kom innan för dörren efter jobbet sjönk jag ihop på golvet av utmattning och ångest, satt och gungade fram och tillbaka, ville skrika och fanns inget jag ville mer än dricka...
Vad gjorde jag? Tvingade på mig träningskläder, satte på mig hörlurar med hög musik och gick ut och sprang. Försökte springa av mig ångesten. Orkade inte så långt, blev bara en tio minuter innan jag vände men - det hjälpte!! Kom hem och kände mig lättad och stolt över att inte ha druckit, härdat ut och försökt en annan metod för att bli av det den rivande inre smärtan - och lyckats!

Jag mår inte bra, jag känner mig fortfarande ängslig - men det är nu helt hanterbart! Jag har för första gången klarat av en sån smärta jag på många år inte kunnat hantera på annat sätt än att dricka.
Imorgon kommer jag vakna till ännu en dag utan bakfylla, ännu en nykter dag, och snart har det gått tre veckor.

Alla dagar denna vecka, nykter morgon och dag! Inga ”återställare”, tanken har funnits men NEJ. Kvällarna har varit lite blandade, totalt mindre än vanligt men ändå känner jag att där måst jag börja jobba.

Torsdagen = konferens. Drack lika mycket som en manlig kollega, han kräktes hela förmiddagen idag, jag var ”pigg” som vanligt. Det är en varningsklocka. Han är längre, tyngre, Yngre... han pallar inte men det gör jag, av vana gissar jag. Inte Ok.

Gör en. A-dagbok, för att få en annan översyn, det väcker absolut tankar. Inställning är superviktigt för mig, det blir bra! Snart Idol, sooova (blev supersent igår) och sen nytt hår imorgon, köra barn till träning, nykter som fan hela dan, kvällen vet jag inte än men NYKTRA DAGAR! Som en god start...

Dagen började med ett spinning pass 06.45. jobbade fram till lunch på kontoret. Drog hem och hade dagens sista möten via Skype. Hum jag stannade på bolaget i Fruängen under min hemfärd. Jag har städat typ hela huset sen jag kom hem. Belöning = nån bira och lite vin. För mig känns det som en Lagom nivå varannan helg

"Jag kan expandera senare. Det finns tid"

Tack för de orden?
Denhärgången?!

Lämnar ikväll en månads nykterhet bakom mig och det känns förstås bra. Sliter med ångest och jobbar på med att möta alla känslor jag tryckt undan, tidigare dövat med alkohol. Det är ett hårt jobb, men såklart värt det.

Ikväll, är det en ny känsla som förvisso är lugn, och därmed lättare att hantera än "rivet", som jag kallar det där värsta ångest-påslaget, när det känns som varenda cell i kroppen ska gå sönder..
Så är det inte nu.

Och förhoppningsvis, ger jag mig chansen med fortsatt nykterhet, att bit för bit och undan för undan, möta mig själv som jag är. Hur jag än är. Med allt vad det innebär.
Det får ta sin tid - expanderar det gör jag, om jag fortsätter min linje.

Jag vill blomma?!

Och ska man få ngt att växa, så får man liksom vårda det ömt, även på vägen.
Just nu bara ett litet frö. Bara mörk, lite lätt illaluktande jord (gödsel..?) på ytan nu, men där under händer det redan fantastiska saker..

Det syns inte än, men det är på gång.
Så tänker jag nu.

Så tacksam för detta forum?!
Surfat runt här ikväll i hopp om att finna lite mer förtröstan, även om jag kom långt bara på ditt inlägg, Grönablad??!

Tillåtande.

Det känns helt fantastiskt att vi kan hjälpas åt. Att vi genom att dela med oss av vår egna resa, kan stötta varandra i både med- och motgång..?

Och tack till er, som läser här. Som kommer med tröstande ord och omtanke när det behövs. Pepp glada tillrop, uppmuntran och uppskattning!
Guld värt ?!

Jag mår redan bättre.

Kram och godnatt/
Fibblan?