Senaste kommentarerna i forumet

Och tack för att du tittade förbi!
Även om jag känner mig säker på min sak, att träningen kan vara det som får en att lyckas med nykterhet så känns det bli bra att bli bekräftad i det. Bra att du också hänger på gymmet och bra jobbat med snart en veckas nykterhet! Första veckan kan vara väldigt tuff men nu har du snart avklarat den ? God natt och trevlig (bakfylleri) morgon i morgon :) ?

Jag ligger här i min säng en lördagkväll, inte en droppe alkohol sedan 29 november 2018! Ja jag är rätt stolt över det, jag drack när jag mådde dåligt och det slutade sällan bra. Kan faktiskt inte säga att jag mått bra någon gång av alkohol ändå älskar jag det destruktiva i mitt rus.

Iallafall ringer det på dörren och en berusad vän och ett följeslagare av 5 likasinnade vill låna toaletten (bor centralt). Dom är så glada och luktar starkt med sprit. Blir irriterad att mina vänner och familj tar noll hänsyn till vad jag gör! Ibland kämpar jag för mitt liv för att inte skita i allt. Jag ska motstå det enda som får mig att agera känslomässigt, utan det känner jag mig stundvis död inombords.

Tills jag hittar mitt nya rus.

(Det här var endast tankar en lördagkväll)

Jag började dra ner mitt drickande i slutet av augusti förra året. Tidigare låg jag konstant på 2-3 fyllor per veckor och har gjort under många år. Har haft långa helt vita perioder hela hösten. Jag märker att jag mår mycket bättre av att inte dricka men gör det ändå ibland. Jag kan tänka på alkhol ibland men känner inget sug. För mig var alkholen belöning och ett sätt att koppla av. Mitt jobb är väldigt ryckigt och vissa perioder är det väldigt stressigt. Jag är inne i en sådan period just nu men gör ordentliga avbrott och går till gymmet för att hitta balansen. Tidigare tog jag några pilsern och lite rödtjut. De funkade bäde som bränsle och smörjmedel för att orka. Jag har alltså förändrat mitt alkholmönster rejält sedan i höstas. Nästa gång jag tänker dricka alkhol är sista helgen i Mars då jag ska på ett event där det förekommer mycket alkhol. Jag har fortfarande dåliga bromsar och hinkar i mig för mycket. Det är min nästa grej att jobba med. Alltså att försöka reparera bromsen så jag kan sluta och dricka i tid. Visst går det att att bli "normal" drickare men det kräver mycket planering och styrka. Ibland tycker jag det inte är värt att hålla på att förhandla med sig själv om alkholen. Jag vet ju att jag mår absolut bäst när jag inte dricker.

Hej det låter jobbigt. Är själv nykter alkoholist men abstinensen är nog värre för dig. Har du tagit ssri-antidepp så kanske du kan pröva snri som är liknande men kan ge bättre effekt. Gå till öppenpsyk, de kan bättre om medicin mot detta. Jag har Campral (mot suget) och Sertralin (ssri) mot depressionen. Försök att hålla ut, du är fantastisk som klarat 6 månder redan.
Lycka till

Hej!

De gånger jag har lyckats hålla mig vit en längre period har jag också tränat mycket. Har inte velat sabba ett träningspass genom att dricka efteråt. Sedan har jag ibland tappat fokus på träningen och det alltid i samband med att jag börjat "vina". Nu har jag inte druckit sedan i söndags och istället ägnat mig åt gymmet. Jag är helt övertygad om att träningen är det som räddat mig från att dricka på heltid.

Jag vet inte vad jag vill ha sagt med detta... Bra att du tränar... Bra med fokus på annat än alkohol... Gott jobbat!

Mikael

Det är ok.
Du ville se hur det var, det var inte så härligt som du tänkt dig, du har tagit det till dig och nu är det dags att blicka framåt!

Get back on that ? you lovely lady ☺️??? Tänker på dig idag och försöker skicka lite styrka ?✨

Kanske kommer träningen få mig att en dag hitta riktiga jag, den jag kan vara när jag är mitt bästa jag. Och då kommer jag kanske kunna hålla uppe styrkan även mellan träningen, fortfarande behålla stabilitet . Kanske inte. Men har inget att förlora så det blir mitt fortsatta största fokus.

Fy vad jag blev irriterad när folk tjatade om träning. När jag var deprimerad eller var djupt nere i alkoholens grepp.
Träning var då otänkbart. Träning höjde pulsen och höjd puls var ju något som för mig representerade ångest. Och hur skulle man kunna träna när man knappt orkade borsta tänderna eller duscha? Ja, jag har vart djupt nere på botten och jag kommer alltid ha respekt för hur lätt man kan hamna där. Ett felaktigt beslut, ett snesteg eller bara otur. Något som startar en nedåtgående spiral. Så har det iallafall vart för mig, som alltid levt med en viss skörhet, känslighet.

Det jag mest vill säga är att jag har ofta inte kunnat träna, det har vart för avlägset.

Så när jag började jogga samma vecka som jag blev nykter var det inte med tro på något mirakel eller ens med hopp att det skulle bli en vana. Första gången var tuff. En minut i taget, kändes som mina lungor höll på att gå sönder. Så extremt otränad var jag. Varvade med gång. Klarade inte mycket.
Sen varje vecka ökade jag lite. Det gick bättre och bättre.
För att göra historien kort så har jag på sju veckor utvecklats så oerhört. Visst genom ett slit, men ett slut utspritt på flera veckor.
Och nu ser jag resultatet.

Idag vet jag inte om jag klarat nykterheten utan träning. Jag som inte har ett starkt socialt nätverk, ingen partner, inga barn, depressioner i bakgrund (inkl självmordsförsök), ångest, hade vart så lätt att igen ge upp. Men just träningen tror jag gett mig styrkan.

Har nyligen insett hur träningen påverkar min motivation nått så oerhört. Till och med kunnat se exakt hur länge styrkan håller i sig. Ett dygn. Ett dygn efter jag tränat har jag mer energi, motivation och positiva tankar. Efter ett dygn börjar jag se omgivningen mer pessimistiskt och börjar tvivla på min förmåga (tänk på att jag haft depression i botten). Helt otroligt egentligen, men jag ser det så tydligt nu. Ser mönstren. Det har hänt varje gång. Så jag har kunnat se att i senaste dippen hade jag inte på tränat på två dygn. Tränade, dagen efter såg jag saker på ett nytt sätt.

Visst börjar man även tänka "vem är jag egentligen!!" När jag inte ens kan lita på att mina tankar är jag, utan att det handlar så mycket om signalsubstanser.
Samtidigt så är det så oerhört lärorikt och jag tänker utnyttja det nu när jag har kunskapen.

Ingen har nog inte orkat läsa detta ^^ Men får se det som ett "note to myself" annars. Något jag aldrig får glömma.

Jag är ju ny här och har inte följt dina inlägg. Jag är nykter sedan i måndags, men funderar redan på hur jag skall kunna "dricka ibland" i framtiden. Funkar dina 1 till 2 gånger per månad? Eller tänker du på A även all tid däremellan?
Mikael

Känner mig trygg i min nykterhet just nu, och det känns skönt. Och det känns som jag har börjat jobba med allt det där andra, kommer nog bli en väldigt lång resa, men jag är glad att den är påbörjad.

Jag tror tillsvidare att jag ska göra som du, se detta framför allt som en dagbok.

Kämpa på bästa nejlika.
Jag har liknande funderingar både kring stress/oro och forumet.
Jag kör just nu egoistiskt på dagbok med syfte att jag om tex 6 månader kan läsa och påminna mig om hur dåligt det var .
Heja dig

Hej allesammans !
Jag är en 29 årig man med grava alkohol & kokain bekymmer . Har förlorat allting jag byggt upp, familj , vänner & arbete . Har nu varit alkohol & drogfri i närmare 6 månader efter ett mångårigt missbruk . Jag går 2 ggr i veckan på kbt terapi & samtalar men känner at det börjar slå runt , vill ha lite hjälp av någon i samma sits eller börjar jag bli galen ?.

Jag har ont i höger armen känns som någon skär i mig , jag drömmar att jag dricker och beter mig illa som fan . När jag vaknar tar det ett tag innqn jag inser att det bara var en dröm! Jag har fått tvångstankar & tänker ofta på döden, kan självfallet ha bra perioder på ungefär 5-7 dagar sen blir jag ledsen, ångerfull och känner att ingenting i livet är kul eller bra. Dem känslorna bara slängs över mig från ingenstans . Klarar heller inte stesss längre , alltså ingenting kan läggas på mig för då blir jag sängliggandes . Känner mig ständigt trött & humöret är inte det bästa heller , på allt detta känns det som jag går i en bubbla stundtals !
Försöker träna , sköta kost & tar extra vitaminer men känner för att ge upp och börja smälla i mig igen för det livet ja hade innan var inte bra såklart , men kände mig aldrig någonsin såhär!
Är det någon som känner igen sig, eller börjar jag tappa det helt ??
Jag är på uppriktigt orolig nu, har fått antidepressiva från vårdcentralen men dem slutade jag med för mådde ännu sämre med dem Åt dem i tre månader .
Tacksam för svar någon ❤️

För era tidigare inlägg. Jo jag känner numer att jag ska vara nöjd med OK, för det är så livet är ibland. Men varje sådan dag jag klarar stärker, så det känns skönt. Jobbar på andra mer hälsosamma sätt att tackla oro och stress.

Hoppas ni båda två också är ok idag och "ok med det", läst att ni också haft det tufft. Styrkekramar till er ❤️

Blir folk stressade när man skriver om framsteg och triggade om man skriver om sug eller bakslag?

Det är saker jag tänker på och känner mig rädd för att börja censurera mig, men tankarna har ändå börjat dyka upp. Borde jag endast se detta som en dagbok?
Själv blir jag alltid bara sporrad när jag läser om framsteg och såklart ledsen för andras skull när jag läser om bakslag, men det ökar inte mitt sug. Men alla kanske inte reagerar så, och det vill jag kunna visa respekt för.

För det är oerhört viktigt för mig att inte påverka andra negativt, vill ju stötta när jag kan och inspirera när jag kan.

Vet inte om jag kommer få svar på frågorna så grubblar lite nu..

Idag lördag, vaknade jag pigg och nykter före kl 07.00. Började dagen med ett spinning pass på gymmet klockan 09.15. Jag gillar verkligen spinning för det är så skönt att jobba sig trött i kroppen. Förra lördagen när jag hade min plannerad fredag med öl och vin tillsammans med vårt främmande. Vakande jag trött och seg utan energi runt kl 10.30. Vi tog en längpromenad tillsammans med främmandet och käkade lunch i stan. Jag drack lördagens första bira till lunchen. Sen blev det ju mer bira och vin tillsammans med främmande när vi grillade här hemma på kvällen. När jag var högkonsument och drack typ 2-3 gånger per vecka såg alla helger nästan likadan ut. Dessutom brukade jag dricka onsdagar för då är det ju lill lördag. Jag känner mig väldigt tacksam för att jag stod emot mitt gamla automatiska beteende och stannad vi bolaget i går på väg hem från jobbet. Vill hålla mig till den här nivån med att dricka alkhol typ 1-2 gånger per månad just nu. Tänker allt oftar på att jag i framtiden kanske dricker ännu minder eller inte alls. Jag är ett levande bevis på att vakren kropp eller hjärna mår bra av alkohol. Ändå är jag inte riktigt redo på att göra totalt avslut men vill absolut inte tillbaka till mitt gamla konsumtionsmönster.
/Mrx

Så gårkvällen blev ändå bra. Satt i telefon och ventilerade med kompis ända till 00, sent för studenten nu för tiden.

Vaknade upp med en liten bismak av besvikelse i munnen men rationaliserade lite för mig själv.
Jag har varit med om way mycket värre än att en gamal chef väljer att virra runt och stabba mig i ryggen. Vad än hennes orsak är, så hoppas jag att hon får ett jobb hon kan hantera i framtiden. Ej på ledar/chefs nivå.

Drog ihop mitt gamla team på fb och berättade situationen med hennes referens, och nu har jag 5nya referenser jag kan använda. Som jag vet är bra. De har min rygg, Fasten knivenhugget fortfarande känns. Well Well ?‍♀️
Det förundrar mig fortfarande hur fan man kan göra så? Hon vet hur viktig en referens kan vara, avgörande i en process ibland.
Hon vet.
Jag vet att hon vet, kanske därför jag blev/är så besviken på henne.

Men livet fortsätter!
Jag ligger i min säng i min nya lägenhet och sippar på kaffe, nyhetsmorgon i bakgrunden. Det är ganska bra nu ändå. Känner mig så tacksam. (Hatar ordet tacksam, men det är ändå den känslan jag bär med mig). (Och jag hanterade sveket utan alkohol, Fasten jag har det hemma. Varför jag har det hemma? För att jag kan helt enkelt. Köpte champagnen när jag fick beskedet att jag fick lägenheten. Så den ligger där i kylen och chillar).

Nu blir det lite frulle och sen ska jag börja packa upp flyttlådor ?

Fridens ?

Du har så rätt, det är en kamp att leva med ångest och dessutom människor och barn i ens närhet som också har det svårt.
Men vad ska man göra? Det enda är ju att fortsätta kämpa. En dag tar det ju ändå slut....(usch, vill inte tänka så egentligen men det gör jag faktiskt ibland. Skäms när jag ändå har lyckan att kunna gå, röra på mig och är ganska frisk för övrigt. Vill känna tacksamhet på riktigt...)

Så i dag är det nya tag för mig återigen?
Kämpa, kämpa, kämpa???

Kramar
???

Raderar Dubblett

Atarax kan hjälpa till vid oro och insomningsproblem. Men du har något annat. Det går egentligen inte att råda dig utan att veta mer. Hur och varför blev du nykter? Har du varit på behandling? När man är sjukskriven så pass länge som du varit borde det väl finnas nån typ av strategi eller plan för att komma tillbaka?
Du måste helt enkelt be om hjälp tror jag. Alkohol spär på allt dåligt, ångest, oro etc. hjälper kanske en liten, liten stund först., men det är sämsta medicinen ever så att dricka är ingen lösning.
Du borde ha vårdkontakter/arbetsgivare som kan hjälpa dig in i verkligheten och med det ska du veta att du har gjort en otrolig bedrift när du har varit nykter i 9 månader. Var stolt över dig själv.

Stor igen känningsfaktor hos mig, hemskt var det att slå på mobilen för att se vilka man kontaktat. Bara att slippa det är fantastiskt.

Starkt jobbat!

Hoppas du mår bättre idag!
Va inte för hård mot dig själv! ❤
// Gröna blad ?

Att du slirade av vägen en aning igår betyder inget mer än att du borstar av dig och tar dig upp igen.
Du vet ju vilken väg du är på och vart du ska.
Jag hejar på dig!?????

Kramar
???

Jag har varit nykter nu i nio månader. Under dessa nio månader har jag varit sjukskriven och därmed nästan totalt isolerad från omvärlden. Enda människor som jag har pratat med har varit min sambo och väldigt sällan hans föräldrar. Jag har förutom messenger brutit med min egen familj, mina vänner och mina kollegor.

Nu kommer verkligheten tillbaka och allt jag vill göra är att dricka för att hantera den. Livet är tillbaka, ångesten växer och jag kvävs. Hur gör man nu när alla skyddsnät är borta och livet är tillbaka? Hur är man nykter i verkligheten?

... för jag är galet sugen på rosévinet! Imorgon ska ju vi iväg fast då håller jag mig nykter tack vare att jag kör! Hoppas på att det finns något gott alkoholfritt dit vi ska!

Som du beskriver din kväll var det även för mig vid mitt första uppehåll! Denna gång vill jah komma längre i min nykterhet fast det är nu känslan och romantiseringen över A som störst. Saknaden efter den är stor! Som om jag förlorat min bästa vän!

Ny dag i morgon och jag fortsätter stötta dig! Kram fina du ?

Kram PimPim ?

Hoppas du får lugn och ro ikväll, massor av sömn, och glädje tillbaka imorgon. Var snäll mot dig själv nu, fina starka du. <3