Senaste kommentarerna i forumet

Klarade en vecka heltid.
I did it!

Avslutade fredagen med bio med Elvis, se Queen om ni inte sett den ännu. Alltså verkligen Verkligen se den ?

Fridens ?

och skönt att det är helg samtidigt som det känns tomt. Jag har själv valt att spendera fredagen och lördagen själv för att slippa riskera att komma i kontakt med alkohol men ändå känns det ensamt. Lite stress måste dock ha lagt sig för mensen har äntligen kommit, kroppen fungerar igen, yay! Det river dock fortfarande ganska mycket i mitt inre och jag längtar tills jag känner att det lättar lite. Försöker ta en dag i taget och uppehålla mig med film, serier och undvika allt jag tycker känns tråkigt eller tungt, det får fortfarande vänta till en annan dag.

Tack igen för pepp ?
Idag är första helgen nykter på ett tag så jag bestämde mig för att det vore klokast att vara för mig själv för att undvika alla triggers, så istället har jag sagt till folk att jag hälsar på föräldrarna över helgen för att undvika frågor.
Jag ska nog komma på något bra för min bjudning. Blir lögnen för stor är jag dock rädd att bli synad, så det är därför jag behöver klura lite mer på just att ställa in något som jag själv tagit initiativ till, men det löser sig :)

Stort tack för välkomnande och pepp ❣️ Och du har rätt inställning gällande din egna kamp - Keep it Up! Kram från mig

Har levt ihop med min man i
Skrivet av 5barnsmamman den 17 januari, 2019 - 09:19.
Har levt ihop med min man i 25 år vi har 5 underbara barn ihop, vi har haft ett rätt tufft liv tillsammans då ett våra barn varit sjuk sedan 4 års ålder och 3 av barnen har adhd diagnoser vi har trotts allt kämpat på tillsammans. Jag är väl den som är motorn och spindeln i nättet här hemma och tar alla bup möten skolmöten läkarbesök mm, jobbar treskift och när jag jobbat natt är jag oftast vaken på dagen för att fixa med allt för att vår vardag skall funka.
För 6 år sedan gick min svärmor bort, vilket tog min man väldigt hårt, i stället för att söka hjälp så började han använda alkohol för att kunna sova och slappna av, främst på helgerna fick ofta samtal från barnen då jag jobbade natt att de inte fick liv i pappa pga att han druckit, fick då be min mamma och pappa åka hem till oss för att kolla.
Han har alltid skött sitt jobb men hemma har jag tagit på mig mer och mer för att försöka avlasta honom med förhoppning om att han snart skulle vara på banan igen.
Vi några tillfällen har han druckit sig full och skrämt både mig och barnen då han kommit hem blodig. När jag tagit upp hans drickande så har jag fått höra att jag inte har tid med honom eller visar honom kärlek, jag har bara 24 timmar på mitt dygn och jobbar tar hand om våra fembarn och vårat hem sköter allt, är som en mamma åt honom, när vi väl får till tid åt varandra och hittar på saker bara han och jag väljer han att dricka vilket gör att jag inte vill umgås med honom. Hatar honom när han druckit. Har sagt flera gånger att jag inte vill att han dricker och att jag inte kommer orka hur länge som helst, han ångrar sig och lovar men faller snabbt tillbaka igen.
Han ser inget problem då han sköter jobb och allt.
Droppen för mig kom då vi var i utlandet i våras han drack varje dag trotts att barnen bad honom att inte dricka. På vår dotters 9 årsdag var han så full att han knappt kunde gå, på kvällen så kröp hon upp i min famn och sa mamma jag fick en rätt bra födelsedag ändå. Just där och då fick jag nog ställde ultimatum om han inte slutade dricka skulle jag gå, han grät och bad på sina bara knän att jag skulle stanna, vilket jag gjorde för jag trodde att nu har han äntligen förstått. Tog dock inte många veckor innan det var igång igen, var på utbildning med jobbet, när jag ringde hem hörde jag att han druckit.
Vi grälade åter om hans drickande, denna gång sa jag att han var tvungen att söka hjälp. Vilket han gjorde med hjälp av en kompis fick han kontakt med en alkoholrådgivare gick där några gånger för att inte gå dit igen.
Bokade en tid till vårdcentralen för honom för att han skulle kunna få hjälp med sin sömn så han slipper dricka för att kunna sova, han gick ditt han fick medicin och de tog prover, proverna visade hög levervärden och de rekommenderade honom en längre vit period.
Drickandet fortsatte dock men inte lika ofta som innan i stället för varje helg och någon gång i veckan så vart det endast några gånger i månaden.
Tänkte nu kanske, vi hade sedan ett år tillbaka bokat en resa över jul med barnen vilket jag under hösten varit skeptisk till då jag inte ville uppleva samma resa som förra gången och speciellt inte att barnen skulle behöva vara med om det.
Vi åkte och fick en fin resa men tyvärr med alkohol.
Han drack konstant under 6 dagar jag slutade att räkna när han druckit 3,5 liter wiskey och 25 starköl, innan kl 8 på morgonen hade han druckit 2 stark öl.
Blev åter igen jätte besviken och sa det till honom men han sa att han missuppfattat mig att de var ok att han drack bara han inte blev så full som förra gången, han var inte jätte full men dock onykter hela veckan, en av våra döttrar Kramade om mig en kväll och sa mamma om du stannar vid pappa för att du tror att han skall ändra sig för det kommer han aldrig göra.
Gör så fruktansvärt ont i mig att mina egna barn skall behöva vara med om det här.
Har så svårt att förstå att han vill sätta hela vår fina familj på spel för lite alkohol. Han är ju världens finaste pappa på alla sätt när han är nykter.
Nu har vi kommit hem och han har inte druckit på 3 veckor han bönar och ber att vi skall fortsätta men jag vet inte länge, vet inte om jag orkar känner mig trött och ledsen, känner mig tom, och det värsta av allt jag tror inte jag älskar honom längre. Får så otroligt dåligt samvete när jag känner så här. Snälla hjälp mig är jag knäpp som vill släppa allt?

Ja, det var länge sedan sist jag skrev. Det har gått bra, jag har alltmer fått aversion mot spriten. Jag inser att min relation med maken inte är bra. Å andra sidan undrar jag ju mycket över mig själv. Varför har jag valt just honom???

..och det känns som att livet i mig kommer tillbaka mer och mer..?!
Äntligen?️! Molnen skingras och det känns som att jag är över den värsta pärsen av fysisk och psykisk turbulens! Yey ?!

En snabb resumé av hur dessa veckor av abrubt slut med alkoholen varit:
(tog i rättså rejält nyårsafton, oansvarigt och barnsligt men kanske inte helt ovanligt..Skulle bara ha ut det mesta, eftersom planen var klar: nyårsdagen = 0, nada, inget. Och för en vääldigt låång tid..)

Hursomhelst,
Dag 1-4 fysiskt påtaglig abstinens. Svettningar, skakningar, huvudvärk, illamående - You name it..allt.
(kanske mkt pga av att jag snarare ökade på intaget innan brytet, dum som jag var.. skitsamma - Det är över och förbi nu☺️!)

Runt dag 5 tyckte jag ändå att något hände, något lättade lite rent fysiskt. Lite mer ut ur dimman känsla.

Dag 6-13 rätt mkt turbulens mentalt. Lynnig, gråtmild, frustrerad, känslor av hopplöshet blandat med kämpaglöd och jövlaranamma.

Dag 13 skingrades molnen och jag kände mig positiv och på väg mot mig själv, som en frisk oberoende själ. Mycket hopp och tillförsikt!

Dag 14-17 sömnbristen som varit ett faktum sedan jag gjorde slut med alkoholen gjorde sig påmind i form av extrem huvudvärk. Sängliggande i migrän?. Ledsen, trött orkeslös.

Dag 18 - järnhjälm och skruvstädet av! Sån lättnad! Nu ler både solen, livet och lyckan mot mig??☀️!!!

Och jag är nykter! Stark! Motiverad!
Och ärligt..
Helt jävla fantastisk!
Är det någonstans man får skryta om sig själv så är det väl här..(?) ?!

Är så glad över att jag stått pall, hängt i, hållit mig fast i övertygelsen om att det blir bättre och jag vill verkligen skicka ut ? TACK i tusenfallt ? till alla er här på forumet, som på olika sätt bidragit till detta ???!

"Bara" 18 dagar.., och det kommer med all sannolikhet fler utmaningar, "bumbs" och "dippar".. men just idag vill jag bara vara i framgången??!
Just idag är jag stark ?!

Önskar er alla en riktigt go helg❣️
Kram/Fibblan?

Jag har kommit underfund med att i vår kamp att hålla oss nyktra så är vita lögner helt tillåtet. Det hörs ju till och med på namnet :-) Så förstår din situation med kommande bjudning.
Jag brottas fortfarande med erkännandet för min omgivning , vilket har lett till många lögner. Men när det är för att hålla sig borta från alkohol så struntar jag innerst inne i det.
Jag bjuder på ett redan utspelat kort från mig . ” Haft en infektion och äter antibiotika och vill inte riskera att äventyra effekten av medicinen”
En ganska märklig vit lögn från min sida, för de få gångerna jag ätit antibiotika så har jag garanterat druckit. Men nu när jag hållet mig vit och inte heller käkat antibiotika så funkade lögnen jättebra :-)
Du kommer garanterat på en bra ursäkt, precis som du säger så lägg fokus på närmsta tiden. Bra kämpat nejlika ??

Kämpa kämpa! Du fixar detta.... är själv inne på mitt andra försök att bli nykter och jag ska lyckas!

Kram PimPim ?

Nu kom den. Lågheten. Trött, sliten och lite ledsen inser jag att detta inte enbart är en rak autostrada mot ett perfekt och felfritt jag.

Men jag är fortfarande stolt nykterist och snusfri sedan 19 dagar! ? Slut på meddelandet!

Påminner mig själv om att jag måste vara snäll mot mig själv hela första veckan, som jag alltid tycker är avsevärt mycket tuffare än t ex vecka två och tre. Därför ska jag inte ängsla mig över sådant som inte finns framför mig här och nu, det kan jag ta när jag är lite starkare. Så här och nu tänker jag plocka fram lite snacks, lightläsk och slå på en tv-serie.

...och den har vart tung. Första dagen var tuff och suget var då stort, men sen dess har det vart lugnt fram till nu. Jag har dock ingenting hemma för det har jag lärt mig sedan tidigare bara triggar, men jag känner mig väldigt låg och orolig. Mensen är sen vilket den bara vart några få gånger i livet, alltid under svårt stressiga tider. Konstigt ändå. Att menscykeln oftast är normal när jag dricker men blir rubbad när jag blir vit. Det har nu kastat in mig i vad som känns som en oändlig pms, allt känns oerhört meningslöst och svårt.

Men stort tack Tomen och Fibblan för era gulliga välkomnanden ? Och ni har ju båda så rätt, skriva ska man ju främst göra för sin egen skull, och man ska se det som en tillgång, och är nog lika svårt för alla vid första inlägget. Jag har släppt lite av ångesten över det nu, men kanske främst för alla snälla ord ?

Första större hindret har dykt upp - en festkväll om några veckor hos mig som jag planerat med några bekanta sedan länge, och det var jag som tog initiativet. Nu vet jag inte hur jag ska ta mig ur det hela. För jag tror inte att jag är redo att vara omkring folk som dricker redan då, men känns svårt att dra mig ur då det var jag som tog initiativet. Jag hoppas jag hittar på en bra ursäkt tills dess.

Kram på er alla som kämpar där ute ❣️

Förstår att det kan kännas läskigt. Är själv ganska ny här, (sedan nyårsdagen). Och håller med om att det kändes som ett stort beslut att skaffa inlog☺️!
Men som många kloka forumanvändare redan sagt. Du använder detta forum på ett sätt som passar dig. Och efterhand kanske det känns mer bekvämt.
Och jag tycker du är modig som vågar och väljer ett nytt grepp för att komma till rätta med alkoholen ?! Se vad det här kan ge, liksom. Du har erfarenhet av att det hjälper dig att skriva och förmåga att lära dig mer om dig själv och hur du funkar, vid varje försök! Och det bästa av allt - att du lyckats bli snällare mot dig själv?!
Så bra gjort - heja dig❣️
Svackor är en del av tillfrisknandet, som jag ser det! Och det är de små, små förändringarna som gör de stora skillnaderna i slutändan?!

Kram/Fibblan?

Välkommen hit Nejlika, det har absolut inte slukats upp i något svårt hål :-)
Så bra att du har hittat hit och börjat skriva. Jag var rent ut sagt pissnervös innan jag tog mod till mig och skrev någonting. Var säkert inne och lästa allas inlägg under 1 månads tid innan jag vågade skriva. När jag väl hade skrivit kände jag mig totalt utlämnad, och ingen svarade, ingen klickade i något hjärta. Men kan lova att jättemånga läser, alla svarar inte. För att just det funkar bäst för dom. Det du skriver ska i första hand göra bra för dig. Efter hand så kommer du hitta personer du lättare känner igen dig själv i . Då blir både ditt läsande och skrivande på forumet ännu mer effektivt. Här dräller av erfarenheter och visa människor med stort hjärta.
Så kämpa på, ska hålla ögonen lite extra öppna för dig.
//tomen

Tacksam för att du tittade inom här och tog dig tid att dela med dig
av dina tankar och erfarenheter ❣️
Du är också inne på att det kan bli för mycket på en gång, och jag är så glad att du beskrivit hur du gjort och vad som funkat/funkar för dig!
Blir så himla imponerad och inspirerad av din framgång?!

Så sjukt bra jobbat! Heja dig❣️

Nu känns det möjligt på ett nytt sätt!
Jag kommer jobba mig igenom det jag behöver, lugnt och metodiskt.

Lugnt och metodiskt..

Stort tack❣️
Kram/Fibblan?

..tack för att du tog dig tid att dela med dig av dina tankar och erfarenheter ❣️
Jag har ju liksom du, erfarenhet av att det kan bli för många satsningar på en gång, och att det leder till känslor av misslyckande snarare än framgång..Bättre då att bygga framgång i ett område och tanka upp självförtroende och tillförsikt att ta sig an nästa område, när det är dags för det, precis som du tänker nu.
Och din man har också lyckats jobba sig igenom de olika saker han behövt, med framgång vad jag förstår☺️! Så gott att höra att terapin gällande hans bemötande och varande mot dig givit resultat. Låter som det varit tufft för dig..
Men nu är ni alltså där att ni gemensamt tar fatt i alkholen! Blir så glad och hoppfull för er skull! Klart detta ska gå vägen ?! För er båda! En förutsättning som ökar på, är ju just också att han också lägger av, tänker jag. Och du har ditt delmål i sikte - 6 veckor..?! Då har denna nya banan satt sig, och du jobbar dig igenom dag för dag och lägger nya dagar av nykterhet till samlingen☺️! Hur går det för dig just nu?
Tror på dig och önskar dig all lycka på din resa mot ett friskare liv❣️

Kram/Fibblan?

Har du någon medicin för ditt mående?
Om inte, kanske är det något du borde få? Det känns orättvist att du mår skit när du lyckats bli kvitt A.
Styrkekramar i massor!

Jag vill ha vin jag vill ha vin jag vill ha vin. Jag vill bada i vin. Jajajajaja jag vill ta min första kaffemugg rött nu på förmiddagen för att manifestera hur synd det är om mig. Jag vill dricka mig tröstad och sen vansinnig. Jag vill vakna imorgon med den där avgrunden och dricka bort den klockan halv sju. Mmm vad som helst för den där klunken, den där enda verkliga trösten. Herregud jag vill tillbaka till ett universum där det finns något som hjälper.

Håller helt med miss lyckad. Ditt hem, dina regler. Det finns ingen som mår dåligt av en alkoholfri fest/helg/weekend. Dina söner har andra tillfällen i sitt liv där de kan dricka och festa. Hos dig är det inte så längre. Ni kommer att göra andra saker istället. Bara de blir vana vid sin ”nya mamma” så kommer ingen att ifrågasätta detta längre. Stå på dig! ??

PS
Att villkora med att ”vi provar under 1 år” tror jag inte blir så bra. Nu är det alkoholfritt hemma hos mamma. Thats it!

Helluhs! Hejja dig!!! Jag tror på att man ska fylla sin ryggsäck med framgång för att kunna nå till vidare framgångar. Har man för bråttom så misslyckas man samtidigt på flera fronter och då är risken stor att man lägger ner även det sista. Typ som att maken min har tagit tag i först rökningen för många år sedan. När det lyckats så gick han vidare med snusen. Sedan har han gått i en terapigrupp för att lära sig behärska sig och förstå våld (han har misshandlat mig psykiskt i många år) och även om det var tufft så till slut så har han lyckats. Nu när vi ska tillsammans lägga ner alkoholen för gott så har han riktigt goda chanser att lyckas. Jag som å andra sidan har bantat, misslyckats om och om igen hela livet. Som alltid börjat med träning, maten, äta vitaminer, sluta med sovapiller och andra vanor samtidigt, har alltid lagt ner då jag falerat på en kant. Så det känns som att jag har lite sämre förutsättningar på så sätt. Men jag har tagit beslutet att åtminstone de 6 första veckorna som nykter (tar 6 v för att befästa en ny vana sägs det) så ska jag inte gå på någon diet eller begränsa kosten, inte väga mig, inte ha något tvång att träna osv. Inte heller ska jag försöka hålla i pengarna mer än nödvändigt. Jag ska bara koncentrera mig på en enda sak, att hålla uppe motivationen så att jag lyckas med EN sak först och främst. Jag medger att jag på något sätt föreställer mig att det, med en sådan framgång som att sluta dricka i bagaget, skulle bli betydligt lättare att lyckas med nästa uppgift.

Tänker att det är ju ditt hem, då borde din vilja och ditt beroende vara viktigt..I mitt hem nuförtiden är det ingen som dricker. Jag tycker att både jag och ”ungarna” sett tillräckligt med elende pga substansen alkohol..Prata med det barnet som står dig närmast. Förklara hur du känner..Byt till en vardag eller Söndag annars för kalas..Då borde alkoholen inte vara given..Sätt gränser, som du mår bra av..Så starkt att du lyckats sluta med alkohol..Vara ett föredöme..Lycka till?

Om hur det eventuellt påverkar. Ska jag tala från egen erfarenhet så tog jag en sak i taget.

Efter att ha varit nykter och utan alkohol i 7 månader så slutade jag med nikotin. Det gick hur bra som helst. Har försökt sluta tidigare men då bara lyckats med kortare perioder så som 2 veckor.

När jag hade varit utan nikotin i ca en och en halv månad så slutade jag även med socker, har varit utan det nu i 3 veckor.

Har som sagt ingen aning hur det kan påverka hjärnan men jag tror att det kanske kan bli för mycket att sluta med allting på samma gång. För egen del var det bäst att dela upp det.

Härligt att livet rullar på. Man ska ta vara på alla glada stunder i livet..Att få insikt om alkoholens verkan på mig och andra ger oss en förståelse, varför människor i alla tider bytt det mesta mot alkohol..Menar att många förlorat jobb, familj, hus och hem för en substans som förändrar våra sinnen och gör oss beroende..Skönt att allt är mer än väl med dig..Kram?

Jag lider så med dig... finns ju inga tröstande ord att säga.
Du kropp måste avvänjas. Hur göra?
Det finns några få vägar att gå. Söka hjälp? Om du inte vill söka hjälp bör du i.a.f uppsöka
en läkare för att få effektiva preparat att ersätta alkoholen med och för att lindra
abstinensfasen. För vissa kan Gabapentin vara bra då det går på nervsystemet.
Lyrica är en förädlad medicin från Gabapentinet. Tyvärr är båda dessa vanebildande.
Men varför inte...? Det är ju värre med A. A sabbar för mycket.
Jag skulle föreslå Imovane till natten och Lyrica dagtid. Ibland räcker lyrica
även för natten. Har du någon bra läkare som du går hos och har förtroende för är det ju en fördel.
Man kan gå till en privatpraktiserande om man inte vill ha A-stämpeln resten av livet.
Sjukskrivning någon vecka tillsammans med ovan gör underverk.
Märthan... allvarligt, du måste ur detta för din och familjens skull. Du är inne på en farlig väg nu..
Har jag rätt om det var Amsterdamresan som triggade din nuläges
situation? (Det var en resa i alla fall kommer jag ihåg?)
Hoppas, hoppas att du ser allvaret i detta. jag har läst dina inlägg tidigare om resan du är inne på nu
och mått dåligt varje gång jag läst inläggen.. Jag vet hur det är att må dåligt av A.. hu så hemskt
det är... Ingen dömer dig här, men det har du väl märkt redan. Försök ta tag i detta så fort du kan..

Styrkekramar

John

Låter väldigt jobbigt för dig just nu och jag vill bara skänka en tanke. Och jag hoppas du kan finna nog med kraft att förändra din situation.