Senaste kommentarerna i forumet

Heja dig Fibblan!
Jag vågar inte ställa mig på vågen! Dock känner jag mig mindre plufsig nu än innan men mitt tidigare obefintliga hodisintsg har ökat vilket inte är bra. Mår konstant illa när jag äter socker mem min hjärna ör en beroendehjärna som så gärna skriker efter något! Och då är sockret lättast att ta till.

Hur har denna helg funkat för dig? Hoppas du kunnat njuta lite av vårluften och någon bra bok/serie eller annat!

Ta hand om dig fina du ?

Kram PimPim ?

Tunga tankar och känslor, du sliter med..Känner med dig?!
Dålig självkänsla, det destruktiva beteendet att straffa sig själv med de bilderna av honom som en lyckad- och du som en misslyckad förälder. Mitt i allt det tunga, är du så himla klarsynt. Och jag tänker att det måste vara steg 1 i räddningen. Att bli medveten om sina hjärnspöken.
Bara att du betraktar dem som just det, tänker jag tyder på att du egentligen vet, att detta inte är sant✔️??! Att du jobbar med att bli kvitt alkoholen kommer också göra sin skillnad. Dels blir vi bättre på att hantera ångest och självdestruktivitet och den blir mindre, efterhand som vi lägger nyktra dagar till samlingen. Dels slipper du den biten, att slå på dig själv för, tänker jag. Det är tufft. Men det kommer att gå, det kommer att bli bättre ?!

Du kommer att hitta din drivkraft och allt talar för att du redan är på väg i resan mot att hitta dig själv- hitta rätt i det nya.
Du är så klok! Så använd förnuftet ditt, som vet vad som är hjärnspöken.
Det är svårt att byta ut de självdestruktiva tankarna, och bilden av sig själv. Men det går! Ska jag berätta vad jag ser?
Jag ser en mamma som är mer än tillräcklig. Som reflekterar över det som varit och hur det behöver bli för att du ska må bättre. INTE bli bättre - MÅ BÄTTRE! Du är bra nog som mamma?! Du är en klok kvinna, som gör vad hon kan! Du resonerar med dig själv, lägger erfarenheter, känslor och tankar på plats i pusslet. Du är på väg?! Det är bara så förbannat svårt att se det, när man är mitt i det..
Styrkekramar ?!
/Fibblan ?.

att ni finns här. Jag har inte riktigt någon här att bolla med. Vad skönt det är att få in lite frisk luft. Tack <3
Jag blir liksom svartsjuk på mitt ex för att jag tror att barnen tycker mer om honom. Och så får jag massa skuld för att jag känner så. Jag tror att jag är noga med att aldrig visa det för barnen, att uppmuntra dem att uttrycka kärlek till honom. Det är som att jag gör honom till ett tankespöke, och projicerar min dåliga självkänsla. Varje gång jag tycker att jag brister som förälder tänker jag att han klarar det bättre, det är som att jag straffar mig själv med det där, använder bilden av honom för att slå på mig själv.
Jag har ju liksom levt så himla passivt i mitt äktenskap, jag lät honom ta över allt, jag kunde agera på min självdestruktivitet för att han alltid såg till att livet tickade framåt. Jag minns att jag kände sådär redan på BB med första barnet, jag vågade knappt röra henne för jag var så rädd att göra fel, men jag bara antog att han kunde, att det låg naturligare för honom, för att han är mer riktig som människa på nåt sätt. Jag skiljde mig för att jag tappade bort hela mig själv, jag hade ingen egen drivkraft kvar. Det här är liksom mitt försök att tvinga mig själv till livet. Jag måste hitta en egen livsvilja för att klara av det. Jag är ganska säker på att det här är min räddning, men alla runt omkring ser det ju som ett misslyckande. Jag trasslar till allt, det var väl självklart att jag inte skulle klara att hålla i en kärnfamilj. Det var typiskt mig att gifta mig alldeles för ung, 21, och typiskt mig att krascha det. Jag faller lätt in i den där bilden av mig själv. Han skulle klarat familjelivet, men jag misslyckades, så det är mitt straff i evigheten att känna mig otillräcklig.

Vill så gärna bli frisk! Känna mig välmående och pigg..! Håller fortfarande belöningssystemet kidnappat av diverse substanser. Kaffe har jag mestadels på en rimlig nivå. Och inget jag i dagsläget är beredd att göra förändringar kring. Men det är ju det här med snusen..
Och minsta lilla jag försöker dra ner på snusen, kommer småätandet in i bilden..Har bara gått ner 2 kg på 50 dagar.. Fast jag rör mig betydligt mer än tidigare. Känns som jag är fast i mitt kidnappade system.. och vill därför egentligen bara bryta med detta med. Men hur? Bestämde mig iaf i fredags, för att sluta upp med att lägga in dubbla prillor..och har inte gjort det sedan dess. Bara det, är en ansträngning! Det är nog det som är min väg, gällande snusen. Steg 1 är att hålla mig till en prilla åt gången. När jag lyckats med det i 2 veckor. Minska successivt, för att komma ner på säg kanske 8 om dagen. När jag är där, och klarat det i en vecka eller ngt, kanske jag kan sluta helt. Så, ser min plan ut just nu. Vad tror ni om det? Tar annars gärna också emot fler tips ?! (Vågar inte sluta abrubt, provade det ganska nyligen = Mådde skitdåligt. Höll ut i kanske 6 Tim..?)
Blir man piggare när man slutar snusa? (Det är det jag hoppas på + att vara fri, inte behöva andra substanser för att hantera livet)
Någon med erfarenhet, som kan berätta om vinster??

Kramar ?
/Fibblan ?.

Tack

En helt egen dag. En riktig vilodag. Fick till och med tillbaka smaken någon timme. Detta behövdes.

Tack ödet ?
Fridens ?

Jag åt rosenrot för många år sedan. Funkade bra då, mot trötthet och depression. Kanske skulle prova igen. Skönt att höra att det är vanligt att vara trött.

Det låter bra. ” Jag tänker att varje gång jag står emot ett sug så blir beroendet svagare och jag blir starkare.” Det här tankesättet ska jag komma ihåg. Det verkar som att du har läget under kontroll och du verkar väldigt motiverad.

Var försiktig med järn eftersom det inte är bra att ta järntillskott om man inte har en brist. Det är därför bäst att först kolla upp värdena innan man vidtar åtgärder. Oj, det är tråkigt att höra. Jag hoppas att din ångest kommer att mildras framöver. Träning har hjälpt mig mot min ångest. Du kan testa att gå i rask takt nästa gång du är ute med hunden.

Att träffa gamla kompisar utan att dricka!!
Skulle jag möta mina gamla vänner från Norge, skulle det garanterat börjat på en pub eller nåt liknande. Vet inte hur jag skulle kommit undan utan att dricka eller om jag ens klarat det. Jag va ju en av dom värsta, alltid.
Jaja nu har jag inte det problemet inbokat på ett bra tag, så jag kan känna mig trygg.
Bra jobbat i kväll med, nykter och njuter av livet med familjen ??

Även den här helgen får Sodastreamen jobba hårt här hemma. Just nu ligger jag och vilar spiknykter i soffan. Alla kids med respektive är hemma på besök. Så nice med lite liv och rörelse här hemma i kåken.
/Mrx

Du skriver så fint och är så ärlig- det hjälper oss som kämpar.

Är verkligen sååå glad för din skull, från hjärtat.

Kram <3

Du skriver så fint och är så ärlig- det hjälper oss som kämpar.

Är verkligen sååå glad för din skull, från hjärtat.

Kram <3

Betyder mkt att ni inte gett upp hoppet om mig..
Även om jag tror på mig själv, känns det såklart stärkande att det finns fler som gör det?!
Fanns inget alternativ att inte vara ärlig med det här, även om jag lustigt nog tänkte att ngn kanske skulle bli besviken..knas. Man gör ju detta för sin egen skull (och för familjens såklart). Tack för du berättade om hur du gjorde också Lennis, då känner jag mig lite mindre som en dålig människa, pga mitt lilla sidospår?. Som sagt; "back in buisness" - nu kör vi så det ryker ?!

Fortsatt trevlig, nykter lördagkväll?!
Kramar
/Fibblan ?.

Fibblan och Nejlika: Tack fina!

LezPaul: Grattis till 15 månader! Jag förstår exakt vad du menar, och jag jobbar på det. Att se nykterheten som en gåva istället för ett straff. Jag slutar inte att dricka för att jag behöver det, jag slutar för att jag VILL. Det är en stor skillnad där. Jag ser många som skriver "jag måste sluta dricka pga x, y och z" - jag tror inte att med den tankegången att man kommer så långt tyvärr. Man måste vilja för sig själv, men även jobba på det positiva med nykterheten istället för att fokusera så mycket på att inte dricka. Nu är det ju ganska tidigt för mig... så jag tror att min besatthet av att vara nykter är ganska okej.

Holistic 2: Tråkigt att du också har ångest... verkar vara extremt vanligt bland unga kvinnor. Jag har en del strategier att ta till när det kommer till sug. Den absoluta bästa är bara att konstatera att: "Nu vill jag dricka, och det är okej. Jag kan kontrollera mina handlingar men inte alltid mina tankar och känslor." Jag tänker att varje gång jag står emot ett sug så blir Beroendet svagare och jag blir starkare. Det är viktigt att veta att suget inte håller i sig för alltid... det kommer och går men blir svagare och färre. Två glas är helt onödigt för mig. Jag är inte avundsjuk på någon som kan dricka två glas för jag vill bli full. Allt eller inget för mig, och jag väljer inget. Väljer också att inte fokusera på bröllopen just nu. När det blir lite närmare ska jag tänka lite extra på strategier och förberedelser men det är så långt fram.
Jag kommer nog inte gå till en doktor, känner inte att jag behöver det, men du kanske har rätt om järnbrist. Ska nog lägga till det i min vitaminlista. Jag tränar... men inte väldigt regelbundet. Skulle säga typ en gång i veckan. Ska verkligen försöka öka detta. Jag går ut med hunden typ varannan dag (min man går ut med henne alla dagar). Pga av min ångest så är det ibland svårt för mig att lämna huset även om jag vet att det är det bästa för mig... jobbar på det som sagt. Ska träffa min psykiatriker snart och prata om medicin. Den jag tar just nu har ingen effekt på mig...

Men det är lite kaos i övrigt så jag har dragit ner på skrivandet. Men jag hoppar in och läser ganska frekvent. Fick också för mig att det gått mer än en vecka sedan träffen. Kram på dig!

Finns det någon forskning på detta? Är det mental trötthet, eller bara fysisk? Intressant att flesta verkar uppleva detta när man slutar dricka. Jag antar att vi får stå ut... Jag dricker en massa kaffe, det kanske inte heller är bra, men skitsamma.

Vad gör rosenrot för något Fibblan? Aldrig hört talas om.

Så för mig får du skriva precis så långa inlägg du vill ⭐️⭐️
Finns alltid så mycket klokhet o omtanke bakom dina ord!
Förstår att det måste ha varit toppen med träffen som att ha ett möte hos psykologer med varandra o alla berättar ännu ärligare kanske än många vågar eller är hos en riktig psykolog! Alla sitter i samma båt o alla förstår! Skickar lite styrkekramar o önskar dig en riktigt härlig helg ☀️☀️ Kram!! ⭐️

Ja, jag vågar tro att det kommer släppa en dag och ni alla som är före mig är ju en inspiration! ?
Idag är det dag 41, ser fram emot kommande framsteg!

Positivt idag: joggade för första gången den här veckan och har inte tappat kondition utan snarare har jag inte känt mig starkare än sen jag började jogga för snart fem veckor sedan (när jag blev nykter). Min kropp verkar ha skrikit efter vila, och när den fick det bygde den upp sig.

Sovit ca 13 h senaste dygnet och mår helt ok ☘️ Har helgplaner men ska inte göra mer än jag måste. Dammsugandet får vänta lite till!

Kram till alla som kämpar ❣️

Vad ska vi göra? (Nykter 53 (-1) dagar.)
Äter B-vitaminer, D-vitamin, magnesium, och har senaste veckan tillfört rosenrot. Promenader 2-3 ggr i veckan. Ngt yogapass däremellan. Förstår inte vad jag mer ska göra för att få mer energi..!?!
Kanske är det bara så, att det är nu vi blir varse hur mkt stryk kroppen tagit..och att vi bara behöver tålamod och se tiden an..?
Men visst är det tröttsamt. Också väldigt trött på att vara trött. Och det här apatiska.. vet inte hur många gånger jag skriver om min "att göra lista".. så svårt att ta fatt i annat än det mest nödvändiga..
Tar tacksamt emot tips om det finns mer man kan göra för att påverka ☺️!

Styrkekramar ?
/Fibblan ?.

Jag gjorde som du vid nyår. Det var ett väl genomtänkt beslut att två dagar ”behövde” eller fick jag den 30-31 december (hade då över jul o fram till nyår hela ledigheten inte druckit en droppe. För att kunna fortsätta på ett bra sätt efter nyår kändes det rätt ”att tillåta mig att dricka vin de dagarna). Därför har jag med en plump i protokollet om man säger så. Efter det inget mer så mina dagar är 54 eller 66-2. Jag nollställde mitt räkneverk men tycker absolut inte du ska göra det efter två glas ??
Jag drack mer än två glas de dagarna kan jag säga ?
Däremot efter kunde jag känna att jag var nöjd med det ett tag framöver kände att ingen himlastormande känsla infann sig efter dom glasen bara den eländiga baksmällan. Klippte o gick vidare starkare.
Tänker samma om dig nu ?
Du fick ingen kick utan såg det för vad det är - något man kan vara utan o må sååå mycket bättre!
Styrkekramar till dig o ha en fortsatt härlig helg ⭐️⭐️Kram ☀️☀️

Din kropp är säkerligen lika pigg idag som innan de där glasen och tacksam för de fantastiska 50 dagarna du tagit dig igenom! Och tycker definitivt inte som det låter som det var av ondo, du har lärt dig att de där glasen inte smakade så härligt som du förväntat dig och kan med gott samvete fortsätta i din nykterhet! ?

Helt rätt, bästa ryttaren är den som sätter sig på hästen igen efter den fallit av, det har du visat att du kan göra med bravur! Som jag ser det ligger du fortfarande 10 dagar före :) ?

Nykter i lite över en månad och jag dör av trötthet. Kan ligga ner hela dagen typ. Ögonen vill stängas. Har börjat ta vitaminer för att jag antar att det kanske är en brist där. Specifikt magnesium och b12. Försöker dricka mycket vatten. Träna... men svårt när man är så trött.
Önskar jag hade mer energi.

Vill att du ska gå. Vill att du ska klara det!

Har inte druckit på tre månader och en vecka. Jag är så stolt, men så oändligt trött, energilös och nöstan apatisk. Som om hjärnan är nedslängd. Glömmer saker, ofokuserad och har svårt att fästa blicken. Kan det vara spår av min alkoholkonsumtion som varit hög i fyra år? Borde jag inte vara pigg och stark nu när jag slipper vara bakis? Någon som känner igen sig?

Visst snurrade tankarna några varv, innan de hamnade i print..?.
Förstår att mitt agerande väcker oro. Men på ngt sätt, står jag ändå fast vi att det inte bara var "ondo" att jag tog de där glasen. Framförallt utifrån det som jag var inne på, att faktiskt få syn på att det INTE är såå befriande, härligt, fantastiskt, som hjärnan så innerligt vill övertyga mig om, när suget sätter in.. (och det var inget vansinnigt sug, som jag agerade på heller för den delen.) (Försvar..eller ???)

Nu känns det iaf som att jag har en mer realistisk bild, och det hjälper mig faktiskt att hålla min linje. Lite sug idag. Men det kommer och går precis som tidigare och i varken mer eller mindre utsträckning. Och som sagt. Jag känner mig stark i att fortsätta min nyktra linje. Vägrar sätta "räkneverket" på 0 dock. Allt slit är inte förgånget, (heter det så..??) av detta sidosteg. I bästa fall kommer jag än starkare ur det!

Du är också så klok. Och jag tänker som du. Så länge alkohol upptar ens tankar (och känslor) på det sätt de gör idagsläget, är det bäst att låta bli.
Jag vill bli fri, och det ska jag bli!
Det ska vi båda bli!
Nu kör vi, du med din obrutna linje och jag med min lilla bump..?!
För min del är det, det bästa sättet att förhålla mig till det val jag gjorde. Upp på hästen igen liksom, och kanske ligger det ngt i att en bra ryttare inte är den som aldrig fallit av, utan den som sätter sig upp igen, och fortsätter utmana sin rädsla..?.

Det känns som det är det arbetet vi gör nu. Möta alla de känslor, som det innebär att vara människa, utan att döva, förstärka etc..
Jag håller i och hänger på ??!

Stor kram!
/Fibblan ?.