Senaste kommentarerna i forumet

Nu har jag druckit den sista droppen folköl . Det går inte att krama ur mer ur burkarna. Nu kommer abstinensen som ett jättejobbigt brev på posten.
Var inlagd för avgiftning i oktober. Började ta Antabus direkt vid inläggningen. Skötte mig jättebra med med besök tre dagar i veckan på kliniken. Sen blev jag sjuk och orkade inte gå. Och nu har jag druckit igen.
Känner mig så ensam och värdelös i detta. Tänkte kanske att det skulle kännas lite bättre om jag fick skriva av mig lite.

Men hur som helst ville jag bara säga grattis till dag 13 och visst är det skönt med folk i omgivningen man kan prata med och som förstår (eller i alla fall kan försöka förstå) vad man går igenom. Bra med några extra ögon på en också ;) även om vi så klart kämpar för vår egen skull.

Tack Katten, J-E och Miss lyckad för era kommentarer.
Inte alltid så sammahängande eller färdigtänkt vad jag får ur mig. Men som sagt på egen risk :)

Med tanke på vad du skrev John-Erik så tänkte jag lite mer på det där med social fobi.
Kanske är samma för alla, men jag har en sorts mask/filter, eller en bild av hur jag tror att världen borde uppfatta mig ungefär. Den stämmer såklart inte. Men för mig är den konstant. Och allting som jag vill exponera utåt filtreras genom den. Spelar inte så stor roll vad som rasar på insidan men allt filtreras och censureras utåt. Den har vissa små skillnader när det gäller jobb vs. privat så klart. I enbart sociala sammanhang är jag rätt snabb på att hitta på kallprat och lättsamt småprat. Men på insidan är det hela tiden ett kritiskt självgranskande som pågår. Masken är i full gång så att den oroliga insidan kan granska och utvärdera och kritisera i fred där bakom. Jag granskar noga uttrycken i ansiktet på mottagaren så att jag snabbt kan väja runt tråkiga, minerade, upprörande eller skavande områden jag råkat komma in på. Eller utvärderande av mitt eget beteende. Fantastiskt skönt det var med alkoholhaltigt blodomlopp, så att masken blev jag på riktigt. Granskningskontoret smällde ihop laptoparna och gick hem för dagen (eller om de fick gå ner och resursförstärka i levern). Skönt. I alla fall tills alla kontor där uppe stängde för kvällen och autopilotreptilen (uppfann ett nytt ord) tog över. Synd att det aldrig gick att hålla sig till den där optimala nivån och bara se till att det höll sig mellan min och max nivåerna. Går ju att gräma sig över nu, när det i alla fall lutar åt att den aldrig ens får passera min igen. Men jag hoppas fortfarande att mer övning i att socialisera nykter ska ge resultat. Lite bättre tycker jag att det blir med åldern också. Jag gillar faktiskt att bli äldre. När kroppen börjar gå ner sig (mer) kanske jag får äta upp det. Men mitt ganska hårda festande var oförändrat sedan 20-årsåldern. Så jag antar att jag kommer ikapp min riktiga ålder nu när kröken är spolad, och kanske blir en mysig stadig pappa som är hemma och dricker Sprite. Och ostbågar. Alltid ostbågar.

En bra dag! Inte helt utan sug, men känner att det varit hanterbart och jag har haft ett lugn i kroppen som känns väldigt nytt och välkommet..☺️
Det jag har gjort för att hantera stresspåslag/ annalkande ångest, är att jag pratar..! Så glad att jag öppnat upp för min man och min mamma. De vet vad jag sliter med, så jag kan tala om för dem när det känns tufft. Det underlättar verkligen! Jag har också sett till att ge min kropp den medicin den behöver; en timmes promenad?☺️!

Somnar ganska nöjd med mig själv och vid gott mod! Nykter.
Kram och godnatt/Fibblan?

Bra tråd och fint att se hur du öppnar för dina innersta tankar för oss.
Mycket av det du skriver om är väldigt träffande. En komisk sak är extraölen när frugan är på toan.
Det har jag också gjort.. :-). Detta med förebilder är viktigt att ha med sig i livet framåt.
Din far skulle du med 100% behövt och orsaken till social fobi har ju med grundtryggheten
att göra anser jag. Man är osäker och detta yttrar sig i en slags oförmåga att göra sig gällande
i vissa sammanhang. Så är det för mig. Hade en farsa som var patetisk.. Inget att vara stolt
över. Man får med sig sådant elände i livet och det blir fobier av det.
Har också lite social fobi men det märks inte utåt, då jag anstränger mig.
Och i mitt arbete finns det knappt..Gällande morgon kontra kväll tycker jag kvällen
är mindre jobbig och det kanske handlar om att snart få försvinna en stund i sömnen.
Alkohol är tyvärr ett bra smörjmedel för oss med tendenser av social fobi..
Bra tråd som sagt... Du skriver fint

John

Din historia låter som min! Jag hade också ett uppehåll i våras men gick tillbaka till drickandet som inte blev så bra... mem nu ör jag här igen. Nu är jag på dag 13 och drack senast vin på nyår. Jag har förhoppningsvis gjort helt slut med min fd bästa vän!

Kram PimPim ?

Starkt jobbat!
Du har nu nått ditt mål som du satt upp.
Du kanske känner en tomhet nu, liksom -Jaha, och nu då?
Tror du behöver ett nytt mål att jobba mot.
Resan mot målet är roligare än själva målet, eller hur det nu va.
Vad tror du? Och vad blir ditt nästa mål!

Det är ok att vara sorgsen, du har ju mist en kär vän.
Sorgearbete tar tid och det måste det få ta.
Du har säkert en massa glada och trevliga minnen från tiden innan det gick åt helvete.
Men nu är det som det är, du vet vad som händer om du börjar dricka igen.
Är själv inte där du är, nykter 134 dagar sen testa lite och inser att det funkade inte, och nu 40 dagar nykter.
Jag gillar också singel malt och kan sakna det. Går på antabus och då tänker jag inte så mycket på A.
Hur det blir den dan jag slutar med antabus vet jag inte.

Äntligen en egen tråd så att jag kan gå in och läsa och kommentera tillbaka.
(Fru IW låter som en riktigt bra en, tycker jag. Så fint att ni kan dela allt.)

...att du skadar dig själv så hade jag bett någon skjutsa mig till psykakuten om det varit jag. Där får man hjälp direkt och kanske med något ångestdämpande och förhoppningsvis hjälp med kontakt till kurator eller psykolog!
Var rädd om dig ❤️

Kram PimPim ?

Lilla vän, det där låter fruktansvärt jobbigt. Kanske ångestdämpande mediciner (icke beroendeframkallande) kan hjälpa? Du är starkt som klarar att vara nykter i den här situationen. Heja dig och skickar massor av medkänsla och kramar!

Hoppas allt är bra!

Kram

Jag tycker också du skriver rakt på sak och med humor, så det är både kul och intressant att läsa. Jag är glad att det går bra för dig.Så härligt med en fin och förstående partner också..Arv eller miljö?? Den frågan får man nog aldrig riktigt svar på..Även om man är en stor syskonskara, så är varje persons uppväxt unik. Personer tar åt sig på olika sätt av livet. Man behandlas olika av sina föräldrar, beroende på relation..Dom flesta med missbrukande/beroende förälder/föräldrar tar/hamnar ofta själva i något missbruk..Tex samlare, mat, alkohol, jobb.träning, etc..Detta är inte forskningsbaserat utan mina egna funderingar..Du är en inspirerande person IW. Fint med egen tråd..

Tillsammans fixar vi detta o det är en skön känsla att få skriva av sig! Allt jag läser i den här tråden hade jag kunnat skriva själv mer eller mindre. Jag känner så igen mig o nu vet jag framförallt att jag inte är den enda som inte bara kunnat dricka en flaska utan måste ha mer, fast till vilken nytta?? (Det är mitt nya mantra förresten ”Till vilken nytta” ... behöver jag dricka mer vin - gå förbi puben innan jag åker hem?)
Gömma flaskor o ölburkar.. Sjukt.
Jag vaknar nykter även idag o jag är så tacksam för detta!
Styrkekramar till er alla! ?????????????

Jag har fått en ny kompis i mig själv. Känner mig väldigt tacksam för att alkoholen verkligen börjar släppa taget om min själ. Jag är rätt trevlig och nice att umgås med när jag är nykter. Spontan, glad, pratsam och lite busig som person har jag alltid varit. Mister A gjorde mig trött, ångest fylld och nedstämd. Jag är oerhört tacksam för att jag tog tag i mitt drickande innan det var för sent..

Tur att du fanns där för din närstående?
Hoppas du är okej!

våga följa hjärtats väg och vilja det bästa för sig själv! Här kommer några insikter om vad jag mår bra av! Vad får just dig att le inombords?
* vara utomhus
* träna, yoga, promenera, spinning, styrka och simma.
* äta mycket antiinflammatorisk
*mina barn
*mina vänner
*min kärlek
*mitt jobb
*massage

Jag har ändrat, funderar, jobbat för att få detta i mitt liv!

De dagar då jag känner mig liten och svag försöker jag tänka att låta det vara så och ge mig själv extra kärlek! Röra på mig, ringa någon och be om stöd och hjälp!

När jag var destruktiv och mådde som sämst så sprang jag i från livet, dövade och drack mig klapp kanon. Grät hejdlöst och ville inte leva mer. Allt var fel inom varje område i livet. Ville inte acceptera den jag var alls eller mina behov.

Idag sätter jag gränser och ser till mitt bästa först, tar mig själv på allvar!
Sedan kommer andra til och med mina barn!
Jag måste komma först! Hur ska jag annars på bästa sätt ta hand om andra?

Kram alla där ute! ?

En liten godnatt-pepp till mig själv?!

Lämnar en turbulent lördag bakom mig. Har känt mig låg och hoppfull om vartannat. Mest låg, och därmed också sugen på vin. Eller har jag varit låg för att jag varit sugen på vin och/eller öl. Så trött på den skiten..
Jag har alla fall lyckats komma ut på en promenad, städat och plockat lite, handlat, ätit och myst med familjen i soffan. Allt i nyktert tillstånd?
Och så somnar jag nykter ännu en kväll..??✨!
Kram och godnatt/Fibblan?

Åh, vad jag är glad för detta forum. Ni anar inte hur viktiga era berättelser är för mig.
Majaester, det är jättebra att ha några som vet hur det egentligen ligger till. Jag har också det. Såå tacksam för det.

De tidigare gångerna som jag har försökt bli nykterist har alltihop varit min egen hemlighet. Mina A-problem har jag burit själv och skämts hemskt mycket över. Självklart har jag efter några veckors nykterhet så smått börjat dricka igen, varje gång. Varför? Jo, jag ville vara ”normal”. Slappna av med ett glas vin.

Problemet är bara att jag ALDRIG är nöjd med bara ett glas. Jag vill alltid ha mer. Ibland när jag köpt en flaska till helgen så har jag samtidigt (i största hymmel och hemlighet) även köpt en 1l tetra eller en extra flaska som jag gömt i någon väska för att jag skulle kunna fylla på mitt glas... igen och igen...

Men allt det där tillhör det förflutna nu. Skönt. Jag är fri! Både från A och snuset.

2 veckor idag fyller NyaSofia! ? Fortfarande på helgkonferens. Alkoholfri Carlsberg och Loka rocks! ❤️ ODAAT (one day at a time)

Min sambo satte ner foten strax innan jul... Då hade han fått uppleva mig aspackad vid två tillfällen - och jag som i vanliga fall lyckas lura honom... Men de här gångerna, med bara en veckas mellanrum, sa han att nu är det banne mig nog...! Jag hade dessutom varit hos min kompis o gråtit o sagt att jag är en alkoholist så hon fick ringa efter min sambo att komma hem från jobbet. Fruktansvärt att vakna på morgonen därpå o känna ångest över vad jag gjort o sagt MEN det allra bästa som kunde hända!!! Jag har varit tvungen att ta mig samman o börja reda i mina problem. Tufft men jäkligt nyttigt! Kämpar varje dag men jag har lyckats hyfsats o känner mig starkare o jag kan bromsa. Detta mycket för att jag vet att jag har 2 personer nära mig som vet. Jag kan inte bete mig hur som helst. Om jag återgår till att missbruka mitt alkoholintag sviker jag inte bara min vän, min sambo utan jag sviker mig själv allra mest o det orkar jag inte. För jag orkar inte gå ett nytt varv o göra om denna procedur.
Många styrkekramar till alla därute ??????

Så starkt!!! ?Bra att bryta mönster o inte falla in i gamla!!! ???

Bra slutsats! Jag har precis som du spenderat flera tusen i månaden på att bli full. Hur kunde man vara så dum.

??

?

har det varit och är.. Inte minst nu när klockan närmar sig 16, och det första glaset vin brukade kännas legitimt att hälla upp. (Vissa lördagar, hade jag i sanningens namn förmodligen redan tagit det första efter lunch ngn gång.., om det varit som förut..).
Men nu är det inte som förut..och jag hoppas på att det är som du säger, att efterhand som distansen till alkoholen växer, ju fler ögonblick av tacksamhet kan komma in.
Men jag är så sugen på vin nu, känslan det gav mig. Men jag vet att den är bedräglig och att jag förmodligen skulle ångra mig så, så mkt. Och sedan blir jag arg på mig själv för att jag känner sådan längtan efter det satans fördärvet. Och så tappar jag hoppet om att jag kommer klara det till midsommar. Att inte ens tro sig klara av en vit månad, är dock en rätt kraftig signal på att det är precis vad jag behöver göra..
Så, nu ska jag ta mig samman! Försöka komma in en dag i taget tänker.. att jag ska va nykter idag i alla fall. Tittar in till dig och runt omkring här och ser om jag kan tanka upp lite pepp?!
Kanske ska jag ta mig till affären också och köpa lite alkholfria öl..(?)

Kram/Fibblan?