Senaste kommentarerna i forumet

av att läsa ditt inlägg Strulan (idag också).
När man är i den situationen många av oss är i här på forumen så är såna här solskenshistorier så upplyftande.
Man blir ju ännu mer peppad av att fortsätta med sin nyktra framtid.
Så i morgon går jag också på dag 40 som nykter och välmående.
Jag är fortfarande stolt över att jag var med kollegorna på AW i fredags kväll utan A. Trots att ångestdrickan flödade som vanligt blev det bara cola & vatten för mig.
Det var ju en ny upplevelse och dessutom otroligt skön sån att vakna pigg och inte bakis efter en AW.?

Ha en skön söndag allihopa så fortsätter vi kämpa och peppa varandra.
Nu väntar strax en långpromenad i det vackra vädret.

Kramar??

Känner så mycket igen det där. Numera älskar jag att bli stoppad av polisen. Gjorde en medveten extrasväng förra veckan bara för att få blåsa när polisen hade kontroll i motsatt körriktning. ?

Tänker ibland på hur ofta jag måste ha kört bil till jobbet med gårdagens fylla kvar i blodet. För jävligt. Att jag kunde med. Får ångest när jag tänker på det.

Solen skiner. Trevlig söndag!

Igår blev jag invinkad av polisen i nykterhetskontroll, hjärtinfarkten var nära i några sekunder innan jag insåg att jag faktiskt inte druckit på 39 dagar. Herr konstapel måste tro jag varit knäpp som blev så himla glad för att få blåsa, nästan så jag ville hoppa ur bilen och krama honom men sansade mig???
Så idag 40 dagar och glädjen från kontrollen igår lever kvar i mig och skall sparas?

Ha en fin dag//Strulan65

En annan grej jag har väldigt svårt att skaka av mig är mitt tolvstegsarbete.
Steg 1 och 2 berörde vi knappt tillsammans, jag och min sponsor, annat än prata om att jag insett att jag var maktlös och att jag var villig att göra vad som krävdes för att komma vidare.
Resten hade också tendenser till att gå för snabbt. Jag hängde inte riktigt med, och var fortfarande i känslan att allt skulle bli bra till slut.
Jag känner mig långt ifrån redo att ta mig an någon annans nykterhet, och jag vet inte ens den verkliga innebörden av stegen då jag endast läst ur 12 steg och 12 traditioner, utan några anteckningar och utan att känna mig färdig.
Min sponsor tycker annorlunda, att jag har massor av erfarenheter att ge vidare och visst har jag det, men inte i frågan om att sponsra.

Naturligtvis kommer mina rädslor in i bilden här. Rädslan för att bli avvisad och / eller övergiven, men hur tar jag upp det här på ett schysst sätt med honom?

Mina veckor idag ser ut på följande sätt:
Arbete heltid varje vardag till 18 utom torsdagar (då är barnen lediga och hemma med mig).
Jobbar sedan till 14 två av tre lördagar.
Ledig varje söndag.
CA-möte måndag och fredag 18-19.
Nu ska jag visserligen prova nytt möte onsdagar 18-19 och ha efterbehandlingsgruppen torsdagar 16:30 till 18.
Här i mitt veckoschema ska jag också få tid att vara med min familj som betyder allt för mig, tid för mig själv och tid att inte låta min fru gå under av trötthet.
Det känns inte rättvist mot någon inblandad, allra helst mig själv eller min familj, att återigen sysselsätta mig med något som på samma sätt som när jag var aktiv gjorde att jag var frånvarande.

Dagarna rullar på och är inne i en period när stunderna med Draken är få, falsk säkerhet är det kanske men låter mig njuta av dagen och nuet.
Tror en del av mina vänner tycker jag är rätt tråkig, kvällssnattret i telefonen blir kort när min nyktra hjärna tröttnar på ältande väldigt fort.
Energin börjar komma tillbaka och vill göra saker, i vanlig ordning helst trevliga saker men orken börjar komma för måsten också.
Så nu börjar jag med måsten och ger mig trevliga saker som belöning, vem vet jag kanske blir en riktigt bra människa till slut?
Så med ett hus som är städat, drar jag till skogen och njuter av dagen.
Ha en härlig dag och styrka till era val, mitt är idag är jag nykter// Kram Strulan65

Tack för att du finns, det ger oss andra styrka att bita ihop en dag till när kriget är som värst// kram Strulan65

Jag saknar känslan som infann sig när jag gick på möte i min hemmagrupp. Lugn, värme, stressen blåstes bort, jag fick energi.
Med samma 2-3 deltagare som jag verkligen trivs med blir det dock inte samma sak. Vi delar om samma sak, och hur vi har det, men jag är rädd att vi inte längre ger varandra det vi behöver.
Därför ser jag fram emot onsdagens möte extra mycket. Nya människor. Nya erfarenheter. Ny energi.

Jag får ångest över pengar. Inte för att ekonomin har rasat, utan mer för att jag har handlat så fruktansvärt mycket skräp för att bli lycklig. Ingenting gav mig lycka mer än för stunden, och nu bara tar grejerna plats och skapar stress.

Vissa grejer var till barnen och dessa vill jag såklart göra till något bra, men resten ska nog väck.
För inte fan behöver jag två svetsar som exempel.

Peppande inlägg, grymt! Tack!
Vaknade upp med en härlig känsla i kroppen idag, så det kommer nog bli en kanondag!
Jag har en tydlig plan klar för hur jag ska tacka nej och om jag får frågan varför jag vill ha alkoholfritt så kommer jag vara ärlig. Han är en person som jag känt i över 15 år och våra samtal har varit djupa om livet + att han jobbar med människors välmående så det finns inget att hymla om. Jag känner ingen på festen förutom födelsedagsbarnet själv, så det är nog bara en gång jag får förklara mig om det skulle bli av. Han vet dessutom om hur dåligt jag mått i vintras, vi pratade mycket om ångesten då, så det lär ju inte komma som en chock.
Det som känns spännande men samtidigt lite sorgligt är ju att jag aldrig någonsin varit på en tillställning nykter - hur gör man nykter? ;-)
Och jag tänker också på att jag hoppas att den här första gången ska bli positiv eftersom det kommer vara såhär resten av livet nu för mig, en svindlande tanke man inte får tänka för mycket på.
Det blir nog en bra första gång, värre kommer det att bli med AW:n tillsammans med mina tre kollegor tror jag, vibbarna som varit är att det hetsas lite kring alkohol i gruppen, eller det är mycket samtal kring det och många skämt, så uppvärmning idag, den riktiga ronden går jag om några veckor!

Härlig lördag önskar jag alla!
/Dee

Just så. Idag med. En viktig påminnelse till att jag inte ska dricka vin eller öl. Inte ett glas inte något.
För mig själv för att vara frisk.
Trodde aldrig jag skulle hamna där men det tror ingen.
En vacker morgon men nyktra ögon ser jag ut över livet.
Ett hopp en glöd som inte ska slockna.

Dee om detta med första glaset. Känner igen mig i allt det kloka du skriver.
Känns som jag skulle kunna skriva exakt likadant om min "karriär" med mycket osunt drickande.
Någon gång i tiden har det med måttlighet funkat men inte längre. Så för min del var beslutet att sluta dricka helt nu den enda utvägen.
Hade dock inte klarat det själv utan har fått en del proffshjälp på vägen. Annars hade risken för fritt fall varit väldigt överhängande.
Jo, på tal om AW har jag varit ute på det ikväll efter snart 40 nyktra sköna dagar.
Jag har laddat en vecka nu innan i fall någon skulle fråga varför jag bara dricker Cola & vatten istället för en massa öl & vin som det varit tidigare på våra AW senaste åren. Frågorna kom faktiskt inte. Åtminstone inte i kväll. Men jag känner mig lite stolt över att det gick så bra fast kollegorna beställde in dricka med A hela kvällen.
Så du kommer att greja din AW galant. Framför allt för att du tänker så klokt plus alla nyktra dagar du har på kontot.
Tack för allt klokt du skriver. Det peppar mig jättemycket.
Kram!

Du fixar det Dee, du har kämpat så hårt och är så medveten om hur jäkla tokiga vi blir med a, du kommer att göra succé på festen... din kompis kommer vara stolt över dig och DU kommer vara ännu stoltare ? jag hejar på dig Dee ??

Att sakta ned tid, innan nödbromsen måste aktiveras. Att förebygga risken flr återfall är förstås bra. Du har hittat din trigger och använder dig av den insikten. Bra där!

Kram till dig

Hej
Vet inte hur det funkar med just detta forum med privata medd men jag har bipolär typ 2, är 38 år och har en gedigen bakgrund med missbruk av alkohol, hasch, amfetamin och benzo. Sista tio åren enbart alkohol med nåt enstaka snedsteg. Önskar gärna kontakt för att utbyta erfarenheter. Vet inte hur man bär sig åt för vill varken skriva namn eller jobbmail här. Om du vill förstås.

Ja, faktiskt, just nu är det så.

Jag har inget som helst sug efter annat än just livet, det nyktra livet, det äkta livet.

Det är som att de senaste två-tre jobbiga veckorna plötsligt bara är borta. Känslan av lättnad, glädje och tacksamhet är obeskrivlig. Utan någon annan anledning, vilken i och för sig är god nog, svävar jag just nu omkring på moln. Lyckomoln.

Hade någon sagt detta till mig förra veckan hade jag inte trott på det. Jag vacklade i mitt beslut, något som känns helt främmande just nu. Konstigt hur det svänger. Antar att det är de där perioderna man måste igenom för att komma ut på andra sidan - starkare för varje gång.

Håll ut, ni som känner er osäkra, som är på väg att ge upp. Fortsätt kämpa ett litet, litet tag till. Ni kan, jag lovar. Enkelt och smärtfritt är det inte, men det går.

Den närmaste månaden kommer jag att utsättas för så många olika frestelser och trigger det bara går. Det är semesterresor, kryssningar, All inclusive, After Works, fester. Kort sagt, en massa firande där A kommer att ha en central roll - för andra.

Men vet ni...

Jag är inte orolig längre. För bara några dagar sedan hade jag varit det, men inte nu. Ett lugn inom mig har infunnit sig. Jag tror det kan benämnas den naturliga nykterheten. Äntligen. Dock är jag fortfarande ödmjuk inför att det kan vända snabbt, jag är på min vakt, men alltså inte orolig. Vilken skön känsla.

Nu blickar jag framåt med positiva och tacksamma ögon. Jag har dessutom 106 nyktra dagar att försvara och förvara. Som dessutom ska bli flera, många många fler.

Tack för att ni finns. ?

Kram

- Vi ska nog supa dig under bordet på din första AW med oss Dee, sa kollegan med glimten i ögat i förmiddags.
- Haha, det blir nog svårt det, svarade jag och tänkte för mig själv att om de bara visste om min kamp.
Det är inte AW förens om några veckor men redan nu börjar jag grubbla på hur det ska bli.
För att inte tala om imorgon. Imorn ska jag på ett kalas till en god vän som jag alltid har umgåtts med kring alkohol. Jag skulle inte kalla honom en regelrätt alkoholrelaterad kontakt i bekantskapskretsen, absolut inte, men det är ofta mycket vin inblandat. Så som man typ gör när man umgås. Går ut och tar "ett" glas liksom.
Jag vill väldigt gärna gå till stället imorgon som han har hyrt på eftermiddagen, han fyller dessutom jämt så det blir ett riktigt kalas, och jag känner mig ärad att han bjudit med mig. Det betyder ju att han räknar mig som vän. Så det känns viktigt för mig att gå dit.
Sedan jag blev nykter har jag knappt haft anledning att vistas i sånna miljöer där jag vet att jag kan vackla. Jag har varit ute och käkat två gånger, båda gångerna med familjen, första gången var rätt jobbig, andra gick lite bättre. Familjen vet ju om att jag är nykter, så då har jag haft en hållhake på mig själv. Sen har jag varit på en spelning och kört barhäng med en gravid kompis, det var skönt att hon visste att jag är nykter och anledningen bakom + att hon också körde alkoholfritt, där fick jag fint stöd och jag kunde säga till henne att jag tyckte det var jobbigt stundtals att vara nykter i den miljön.
Det känns som att imorgon är någon slags milstolpe på något fånigt vis. Jag ser faktiskt fram emot att bevisa för mig själv att jag klarar av att vara nykter på en fest, men jag vet att jag kommer att ha jobbigt.
Hela veckan har jag tänkt extremt mycket på alkohol - jag relaterar det till detta kalas och miljön helt och hållet. Jag har tänkt mycket på hur det skulle ha sett ut imorgon om imorn bara hade varit typ 6 månader tillbaka i tiden. Hur jag redan vid frukost skulle ha hällt upp första glaset. Sen, efter att återställaren kickat in skulle jag fortsatt fram tills kalaset börjat, troligtvis skulle jag ha drygt 1 liter vin innanför västen, och varit sådär på gränsen att verkligen se tokfull ut och vågat prata med alla de okända människorna som var på kalaset. Jag kanske hade tagit ett eller två glas på kalaset att ha i handen och mingla runt med, om det var väldigt trevligt kanske ett tredje, men bara eventuellt, jag hade ju grundat "lagom" hemma innan med anledning att det inte skulle synas hur mycket jag drack.
Och tanken "det kommer inte bli lika trevligt utan vinet" imorgon har stört mig hela veckan.
Vaddå lika trevligt?!
Argumenterar tillbaka varje gång den tanken har kommit att 1. Dee, det är ju kanske inte så trevligt att inte minnas eller kunna återberätta delar av kalaset. 2. Är det verkligen trevligt om du skulle få en snefylla? (det hände väldigt många gånger sista året) 3. Du är inte trevlig när du dricker, för du vill ju helst inte umgås med någon i rummet utan önskar att alla 30 gästerna egentligen var vinglas som stod placerade lite runt om i lokalen som du kunde kryssa mellan och föra en monolog med, för du ville verkligen dricka själv sista året. Helst hemma. Ensam. Tänkte ofta "snälla, kan jag bara få gå hem nu så jag kan korka upp och slippa folk".

Det kommer att gå bra imorgon. Det vet jag, även om det är en totalt främmande situation jag ställs inför. Jag har aldrig någonsin varit nykter och varit på ett kalas/fest/varit på krogen sen jag gjorde alkoholdebut för 18 år sen. Även om jag inte hade sånna problem med alkoholen back in the days så ser jag ju ändå att riskdrickandet fanns, för var det fest - då vilade det inga halta löss hos fröken Dee i alla fall!
Jag har 126 nyktra dagar tillryggalagda nu. Jag vet att så länge min hjärna är nykter ser jag klart och tydligt en solklar anledning till att inte dricka alkohol. Den enda faran som finns inför imorgon, egentligen den enda faran som finns i alla de situationerna som utgör en hotad situation för mig, är ju att jag skulle kunna tänkas tänka "Ja, men ett halvt glas kan jag ju ta, det har ju gått så bra att vara nykter"
BIG NO NO. Aldrig det första glaset. Aldrig någonsin. Det kommer aldrig någonsin att fungera.
Jag regisserar imorgon, det är jag som skriver mitt egna manus. Jag ser fram emot att få försätta mig i en triggersituation och bevisa för mig själv att det var supertrevligt, även om alla andra drack och jag drack alkoholfritt, så var det trevligt och framförallt hade jag kontroll.

Grymt!
Du ska absolut känna dig stolt över det du gjort. 100 dagar är ju en evighet!
Trevlig helg!

Jag blir rörd och glad! ?❤
Blev inget direkt annat firande än trådstart. Gick och tänkte på det hela dagen och kände mig glad och stolt.
Fortfarande glad och stolt över "det vidare livet" Skönt att fattat beslutet.
Du har verkligen rätt @Tackohej Livet är vackert utan a. Det får en klarhet och sanning som man missar i ruset.
Trevlig helg på er!
Kram

Dina svar och texter är alltid lika kloka och jag känner verkligen hopp när du skriver.
Innerst inne vet jag att jag inte är ensam, men ibland får jag för mig att så är fallet och då är det skönt att höra om hur andra fortfarande är nyktra och hur de gjort för att hålla sig på banan.

Gårdagens grupp var riktigt bra!
Vi pratade mycket om vikten att lära sig att vara med sig själva. Att klara av att ha tråkigt. Fixa vardagen. Känslor och beteenden.
Det är min sponsor som leder dessa grupper så med min tillåtelse fick han berätta för gruppen om ”min” situation.
Råden och tipsen var många, och jag ska testa ett nytt möte kommande vecka. Nytt blod, typ.

Träffade Birgitta en stund idag och hon ställde sina kloka frågor, lät mig begrunda och berätta.
OAS
HALT
Prata
Avslappning

Hon pratade även om den riktiga brist på dopaminer vi beroende kan få, så jag berättade stolt att jag låg steget före och har telefontid med sjukvården på tisdag. Inget att vara så stolt över direkt, men den bollen är också i rullning.
Vi ska gå igenom stegen, hon och jag. Det känns riktigt bra faktiskt. Göra dem utifrån en behandlares perspektiv.

Tryck över bröstet.
På gott humör.
Yngsta dottern fyller 5 år.

PS. Ska komma på något att sysselsätta mig med. Nåt att kicka på som inte leder till mer oro och stress. Birgitta.. Helt jävla fantastisk! DS.

Älskar hur mycket kraft det krävs att bråka med min hjärna att jag visst måste gå till jobbet. Som att bråka med ett litet trotsig ungjävel á5år.

Nu sitter jag på tuben mot jobbet iaf. Hittade inte klänningen igår, får försöka lösa det i helgen ist.
Idag ska jag till en riktig frissa! Hör och häpna, studenten ska bli normal i sitt hår igen.
Tänkte försöka dra från jobbet vid 15. Hoppas det går.

Kom ut på en powerwalk igår efter jobbet, det var så himla najs. Men hostan sitter fortfarande i, och lite allmänt förkyld fortfarande.
Mindre najs. Blir ju aldrig frisk. Kanske får lära mig att leva med förkylning, lite som med ångest. Var ett tag sedan jag hade ångest nu. Iaf en vecka. Sjukt skönt. Hade det ganska mycket veckan innan jag fick mens igen. Min ångest kanske har en koppling till pms?
Ska notera det när det är på ingång igen. Livet som kvinna alltså...
Jag har sagt det förr, men vilka jävla övermänniskor kvinnor är egentligen. Fyfan vad starka vi är!
Görlpower Gudrun!!!!

Annars inte mycket nytt på taket. Gjorde en svingod pasta carbonara igår. Pratar med den nya duden ganska mycket. Sover mycket. Läget är stabilt. Jag mår bra ?

Påååååfågeljävlatime.
Fridens ?

Var på ett fördrag i går kväll som var riktigt bra, handlade om att styra sina tankar och hantera stress. Satte igång tumlaren i hjärnan, så har lite att fundera över idag.
Tänk vad man orkar när man inte dricker, innan hade jag sagt att jag skall med för att sen avboka och stanna hemma med vinet. Börjar känna lust att göra saker och livslusten börjar komma tillbaka.
Nu gäller det för mig att inte dra iväg med tusen projekt, för att sen krascha in i en vinbox när jag blir stressad och trött.
Försöker påminna mig om att det andra kallar mitt driv är både en styrka och svaghet, det är oftast drivet som sätter mig i situationer som jag sen vill fly ifrån och in i dimman.

Så nu rullar jag på med foten på bromsen och skall lära mig leva utan flykt, ge mig själv tid tills lugnet kommer in i mitt liv.

Så nu tar vi en dag till med klar hjärna och utan flykt// Kram Strulan

Hälsningar från dag 62.
Tänker som du - fortsatt min dagbok under vidare livet men undrar om det är för tidigt då tankarna kanske inte riktigt släppt helt på riktigt. Livet är så vackert utan a! Bra jobbat!

Grattis till 100-dagar. Klart att du ska känna dig stolt. Finns inget annat och ge dig själv så mycket kärlek du bara förmår. Det är du värd.
Kram
Ellan ❤️

Att söka belöningar i annat när vi inte har alkoholen kvar är nog ganska vanligt. Jakten på något utanför oss själva. Jag kan känna igen mig i det men har som tur var kunnat stoppa beteendet och jakten i hyfsat god tid. Men visst har det legat och grott i perioder och tar jag idå nte hand om det så mår jag sämre och sämre. Vi lär oss längs resan och att inte vara ensam i det är så viktigt.
Jag jobbar ganska mycket med att våga vara sårbar. Att våga prata om mina rädslor med bla min man. Jag har ett motstånd som jag bryter ner bit för bit. Men jag känner att jag och vår relation behöver det. Fint att su inkluderar din fru och vågar vara ärlig. Det är ingen självklarhet.
Jag fortsätter att följa dig här och skickar en tanke inför den 16/4. Din dag.
Kram
Ellan

Hej Vitutanvin! Vad glädjande att se dig så målmedveten i din nykterhet, att du nu tar steget över till Det vidare livet, att du har vågat starta en egen tråd och att du njuter av din 100:e vita dag! En viktig milstolpe, värd att fira och njuta av. Inspirerande för andra att ta del av. Det blir ju också lättare att få ta emot pepp och stöd de dagar som resan känns motigare, nu när du har en egen tråd som andra kan följa. Uppmärksammade du dagen på något särskilt sätt, mer än att skriva här igår?
Varma hälsningar med hopp om många härliga dagar framöver!
Sofia, Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Jag är imponerad och känner igen mkt av det du skriver.
Blev och skickat på terapi i grupp, av jobbet alltså.
Det fanns ett ställe i Stockholm där jag gick, för två tre år sen.

Lycka till i dag, en ny nykter härlig dag ?