Senaste kommentarerna i forumet

Att det var bra att du skrev här om dina tankar på en bärs...
Kan vara väldigt lite som avgör hur man till slut gör.
Forumet är mycket användbart på det sättet.
Man blir starkare av pepp helt klart. Lite konstigt kanske
i ett forum men kanske det är därför det fungerar så bra.
Man kan skriva av sig och någon svarar på sätt som
tar bort triggern i A-hjärnan för stunden.
Starkt Mrx...väldigt bra gjort i ett avgörande läge.
Du bestämmer... inte Apan -A :-)

John

Tack alla fina forumvänner för pepp. Idag har jag kämpat med tanken på att unna mig en bira. Jag vet att EN bira innebär minst 5-6 när min A hjärna fått smak på pilsner. Toppar sedan gärna med några glas rött. Min A hjärna kommer att få nöja sig med bubbel vatten för idag är jag stark. Jag har gett mig fan på att fixa Sober januari och bli lite mer sund..

Hahaha, ?! Nja, lite sug kände jag allt..?! Och tack för din omtanke PimPim❣️ Men håller förstås med dig IronWill. Bättre beroende av detta än det andra jävla skitet..! Och tack för pepp❣️. Hur länge har du varit nykter?
Nu har jag givit mig själv tillåtelse att surfa runt här obehindrat ikväll?, så jag ska besöka era trådar och följa upp hur ni har det, när barnen somnat tänkte jag?!

Kände mig så frustrerad igår och lite oro och ängslan inför denna dagen..

Nu när alkoholen är ute och inte lägger den där dimman på allt, måste jag face;a de känslor jag tryckt undan.. Obehagligt.
Har iaf lyckats ta mig hem från jobbet nu, utan att stanna på ngt system. Får va nöjd med det, men känner mig ledsen och nedstämd..
Vi har lite alkohol hemma, som blev över från nyår och det har inte känts som ngt problem, trots jag varit hemma mest. Nu ska mannen inte vara hemma ikväll och jag gör bäst i att säga åt honom att ta det som finns med sig..
Litar inte på mig själv just nu.. Men jag ska klara det och istället för att titta ner i flaskan tittar jag inom till er istället?!
Kram och tack❣️/Fibblan

Nytt år nya möjligheter, till bra val för oss..Jag tror äntligen jag hittat ett jobb som passar mig..Utrednings-och behandlingshem..Många som farit illa pga våld, hot, missbruk och psykisk ohälsa. Men här finns det hopp om läkning..Jag känner ingen sedan tidigare bland personalen..Spännande.När jag var på intervju, så ville dom veta om jag hade något jobbigt i bagaget. Den frågan har inte ställts på många år..Ganska viktig fråga om man ska stötta människor till att läka och tillfriskna från psykisk ohälsa..Då gäller det att personalen har bearbetat sina sår..Intervjuaren sa också att nästan alla som söker sig till liknande jobb har något i ryggsäcken..Tex föräldrars eller närståendes missbruk eller psykisk ohälsa..Nu hoppas jag att detta blir bra..Känner mig mycket nöjd med arbetet..Just nu känns livet mycket stabilare än på länge, trots lite dålig ekonomi..Men det ordnar upp sig snart..Kram..

Försök att motivera dig till att avstå.. Det räckte inte med några glas för u.t.
i helgen som gick..
Lite så är det...Känner själv att jag behöver förlänga den nyktra perioden
för att sedan ev. dricka i sällskap och mindre mängder.
Min hjärna spökade också för mig och då blir det mer.. .
Det blir hjärnan som planerar och slår blå dunster i ögonen på en.
Håll ut.. du har ju många dagar nu. Jag kör en längre period nu.
Vet att jag klarar det och nu har jag koll på hjärnan anser jag..
Kämpa på kompis..:-)

John

Fundera på vad de där bärsen skulle göra för dig. Lätt att tänka att några burkar skulle släppa den där spänningen som ligger när man "håller" sig nykter, men vi vet ju egentligen att den bara blir större. Dagarna efter är kampen bara större och en hjärna på A är expert på att fortsätta lura dig.
Om du tror och känner att du fortfarande vill prova att kunna dricka ibland så vänta och låt tillfället komma till dig. En trevlig fest, kalas, AW?
Hur fel det än låter så är ju ett sånt tillfället allmänt sett mer "naturligt" och man bör inte känna sig lika misslyckad efteråt som om du skulle välja att dra i dig några bärs hemma i soffan. Innerst inne så vet du nog att ett sånt drickande aldrig kan vara till det goda?

Hur går det annars? Igång med någon träning? Vad är det minsta steget du kan klara av idag för att komma närmare vårt gemensamma mål att komma i form? :)

Du klarar detta!

Hej alla allierade vänner. Hängde här i våras, lycklig, nynykter och urstark. Jag VAR verkligen det. Men med den tidiga sommarvärmen så kom samma gamla tankar tillbaka. "Äh, jag förstorar upp detta. Har väl egentligen inga PROBLEM med A... Jag är nog för hård mot mig själv? Många dricker ju som jag utan att vara beroende?"
Men vet ni! Det funkar inte. Jag vill aldrig ha bara ETT glas. Tar jag ett så blir det automatiskat tre... och så kommer ångestdemonerna... Ångest över att jag druckit och misslyckats igen, och med en längtan efter att få ta nästa vinglas. Jag kan vara i ett lyckorus en hel arbetsdag om jag planerat att dricka vin när jag kommer hem. Såå sjukt!

Svårt det där med gränsdragningen för vad som är ett normalt förhållande till A vs. när det tippar över och blir ett problem. Jag tror egentligen inte att någon (förutom min man) inser att mitt drickande är ett problem. Jag döljer det väl. Kör tex gärna bilen när vi är bortbjudna men kompenserar det med två stadiga vinglas när vi kommer hem (precis innan läggdags... supersmart... NOT) Smygfyller på mitt vinglas... smygsmuttar på makens whiskey om vinet är slut...
Alltså en typisk bag-in-box-alkis som håller fasaden och sköter allt PERFEKT. Familj, jobb, socialt. Glad och positiv! Handlingskraftig! Rolig! Skötsam!

Men i själen är det KAOS! Skam, ångest, Fruktansvärda känslor! Jag och A funkar inte ihop helt enkelt!

Har stort stöd av min man. I våras när jag var vit (konstigt uttryck) så berättade jag ju ALLT för honom. Han hade inte haft en aning men stöttade till 100% <3 Kanske var det därför det var så lätt att ta det där första glaset chardonnay i kvällssolen på altanen, eftersom han inte heller riktigt insåg hur allvarligt mitt beroende är. Men jag var försiktig i somras. Drack inte så mycket alls. Tänkte att jag var botad.

...men det funkade såklart inte. Märkte att min man började "spana" lite på mig varje gång jag fyllde på. Påminde mig om att dricka vatten... Frågade "ska du verkligen ha mer..." osv. Jag blev jätteirriterad! Tror tom att han kollade mina flaskor, hur mycket jag hade tagit. Droppen blev ett stort gräl i mellandagarna. Han tog upp sin oro för mitt drickande. Att det kanske är hanterbart nu men att han är väldigt orolig för framtiden. Att jag sluddrar ibland...

Jag blev jättearg. Kände mig påhoppad... Men han hade rätt.

Nu är det stopp! Har inte druckit alls på 10 dagar, trots nyår och julledighet! Såå skönt.

//NyaSofia (Hette SofiaK i våras men det gick tydligen inte att använda samma)

Blir glad att du skriver här och "lyfter" ur striden ur huvudet och låter oss stötta och hjälpa till med argument för att överrösta den där påträngande impulsen. Förresten vi ses snart, såg att du kommer på träffen.

Vänligen Li-Lo
Alkoholhjälpen

få se om jag kan motivera dig att inte ta några bärs. Inte bra för hälsoresan. Öl i sig är en bomb av kolhydrater & kalorier och alkoholen hindrar levern från att bränna fett. Med tanke på beach 2019 ? Önskar dig en fin dag.

Min hjärna börjar fundera om det kanske är dags för några bärs nu eftersom jag varit nykter så länge. Nu gäller det att lura A hjärnan. Jag ska inte förlora den striden.

Fina ni. Mina stöttepelare genom 2018 då jag började läsa här. Jag är oändligt tacksam för att ni osjälviskt delar med er av era erfarenheter och det är ni som gett och ger mej styrka varje dag.

Nykter. Masterchef på TV. Och.... jag har träffat en jättefin, öm, smart och väldigt klok man. Han har mycket måttliga vanor och hänger gärna på mitt ’nästan inget-drickande’. Han är alldeles i närheten och vet vad det innebär att ha fått dra hela lasset själv.

Nåväl. Nurture 2.0 var det som skulle bli 2019 och jag jobbar vidare på det. Men jag sänker inte garden. Vaksamhet. Eftertänksamhet. Tid.

Styrkekramar, compadres ?

Du låter pigg och fin i texten..:-) Hoppas att allt är bra med dig
Gott Nytt År!

Kram

John

Gott Nytt År vännen.

Du har så rätt. 2019 är en bok. Vi fyller den med innehåll. Du vänder många blad det här året. Du har det i dej att skriva en riktigt fin berättelse.

Massa ? från mej.

Xxx

Hur går det ? Tänker på dej.

Styrkekramar ?

... om du fick abstinens av att inte läsa och skriva här också? ?

Ta hand om dig!
Kram PimPim ?

Funderat på om det är ett beroende att hänga här men det är fan så mycket bättre än det andra beroendet. Och för egen del så avskyr jag facebook och instagram och all ”fasadmedia”, så jag unnar mig att vara lite ”beroende” av det här forumet. Skulle kanske inte klassa det som flykt, utan som att man känner en stark gemenskap. Vem är inte beroende av det? Jag känner tyvärr inte mycket gemenskap i denna stund med matfoton, vinglas i solnedgången eller familjemys i Toscana så det får bli här i stället. Tror man kan känna samma inför AA. Dragningen fanns där i början i alla fall. Intressant historia ovan och tack för att du delade. Även om det tog mig ett antal rader att lista ut varför du hade en barndomspolare boende hos er, som ni inte kastat ut :) För att vara ganska smart kan jag vara ganska korkad ibland. Fortsätt kämpa.

Jag ser att du startat en tråd igen, fint att ha dig tillbaka. Hoppas vi kan hjälpa till med något. Om du vill får du gärna berätta mer om vad du är i just nu eller undrar över. Jag gissar att det berör det din rubrik uttrycker: familj. Vi finns här om du vill.

Varma hälsningar Li-Lo
Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Det är underbart när lösningar hittas!
Jag är inte helt säker på att jag förstår vad OH betyder, men jag förstår tanken.
?

att för egen del, får jag gå in här och skriva av mig om jag behöver. Men sätter stopp tills imorgon med att läsa och svara. Snacka om beroende personlighet.. och flyktbeteende de'luxe..! Jag är sjuk.
Jag ska bli frisk!

Så jävla trött på mig själv. Ett sånt jävla hästjobb jag har framför mig..! Försöker påminna mig om en dag i taget och att vara här och nu. Går sådär..?. Precis kommit hem från ett par 1000 steg av mina 10.000 som är ännu en målsättning eller snarare strategi för o må bättre både fysiskt och psykiskt och hålla mig ifrån alkoholen, såklart. Gick iväg med ångest och kom hem förbannad, inte det jag hade hoppats på..
Nu är jag besatt av att vara här inne, ett utmärkt flyktbeteende det med..
Imorgon börjar jag jobba, och då räcker det inte att vara nykter. Då ska jag hantera prestationsprinessan i mig samtidigt som jag ska avstå alkoholen. En stor prövning som väntar mig imorgon. Ska ta mig förbi 3 st systembolag på hemvägen.. men som sagt nu är nu. Dag för dag. Timme för timme..

Kul med dina ideer. Jag har tagit del av tidigare tips i tråden och senaste dagarna kammat youtube och svt play på allt möjligt om OH-problem och LÖSNINGAR!

För besöket i min tråd! Kändes så bra att du uppmärksammade att jag startat en tråd och att du ville titta inom här?!
Hur mår du idag? Visst började vi vår resa samtidigt, denna omgång. Hur går det för dig?
Kramar❣️/Fibblan

Hahaha?!
ja, jag var så ivrig att läsa och skriva och desperat behov av kommunikation, när jag ska skaffade mitt inlog här, så jag missade liksom att det är så här man gör..??!
Eller, så här man gör.., man gör väl som man vill?, men för egen del är det så mkt som måste ut, så det är klart jag ska ha min egen tråd, där jag inte behöver oroa mig att jag tar för mkt plats i någon annans?!
Jag kommer göra allt jag kan för o avhålla mig fram till midsommar. Strategierna får utveckla sig längs med vägen men det jag redan gjort är att jag dammade av mina naltrexon, mot suget. Tar en om dagen. (Med viss tvekan..hatar tabletter). Hade 5 st oxsascand som jag tog de första dagarna mot abstinensen. Har inget mot när de värsta ångestpåslagen kommer nu, men jag vill ändå vara tablettfri, så får hitta andra sätt, och har en del som fungerar. Försöka få in mer vardagsmorgon är en strategi. 10.000 steg eller 1 Tim promenad om dagen försöker jag få in, för ökat välmående både fysiskt och psykiskt. Annars är det mest att ta det så lugnt som möjligt! Det är det jag har så svårt för. Jag behöver nog snarare jobba på acceptans, hitta lugn, vara i det i jobbiga med förtröstan att det går över..! Där i ligger min nyckel?️?.
Sluta kämpa och bara vara?. Har sysslat lite med yoga innan, så ska plocka upp det igen?!

Hej alla ni som sett mitt nick lite här och var i era trådar och till alla nya som undrar vem Fibblan är☺️!

Jag är en tvåbarns mamma i 40års åldern som lever med deras pappa, tillika min man. Fram till nyårsafton 2018 har vi också under 2 år, haft en inneboende hos oss. En vän som jag träffade när jag var i 14-års åldern..

Första gången jag träffade "henne" var så spännande. Jag fick inte ha kontakt med henne och det blev bara ett snabbt möte eftersom jag har en stor portion samvete och rättesnöre i mig. Föräldrarnas röst, starkt förmanande i mitt huvud?.
Somrarna och läsåren gick, och under gymnasiet var "hon" allt oftare med på festerna. Ibland hade vi så sjukt roligt ihop, och första gången vi verkligen umgicks, lärde känna varandra, kändes det tyvärr, fantastiskt!
Jag älskade känslan, blev fnittrig, fri, glad och galen, ännu mer hög på livet, tillsammans med "henne".

Visst hände det även då, att "hon" ställde till det för mig, det blev föör mkt vid ngt tillfälle, fick ringa mamma. Skämdes som en hund, när hon fick komma och hämta mig.. Jag förstod att så här mkt kan man inte umgås med "henne", inte på en och samma kväll åtminstone..

Skammen satt i ett tag och vi umgicks sporadiskt, träffades lagom efter det, under efterföljande år.
Som ung vuxen var jag på elitidrottnivå och vi hade ingen kontakt alls under åtminstone 4 år.

Vi tog upp kontakten, och hade en fungerande relation, genom studier och karriärbyte, familjeliv etc. Fram tills för 2 år sedan..

Då hände ngt avgörande. Hon kom då plötsligt förbi i ett läge när jag mådde dåligt..(!) Jag blev förvånad för tidigare hade hon bara varit med när det var något roligt på gång..
Läkaren diagnostiserade mig med utmattningsdepression. Jag kunde inte ta det till mig! Inte jag- Jag som är så stark, jag som fixar allt. Konstigt så här i efterhand förstås, men där och då (för 6 år sedan ca) kändes det som ett nederlag. Det blev ett "bevis" på att jag inte var så jävla duktig som jag hela livet försökt va.. kraftigt duktig-flicka-syndrom..!! Och så klassiskt! Jag hade misslyckats med att ta hand om mig längs med vägen och istället för o ge mig den omsorgen och träna upp förmågan på att lyssna in vad som är rimligt att klara av för mig, körde jag på ännu hårdare. Jag blev sjukskriven en period, åt antidepressiva i 2-3 år ca, bytte jobb, mådde bättre, tränade lagom, slutade medicinera och vi fick ett till barn. Livet flöt på och jag hade blivit lite, lite bättre på att ta hand om mig. Men så då, för 2 år sedan.. när alla varningslampor, som jag ju kände igen från första gången jag gick in i väggen började lysa.. Vad gör jag då?
Tar på mig solbrillor, och tar ett glas vin..! (?!?!)

Jag ville inte inte dit ner i den hålan igen, i det depressiva och ångestladdade mörkret. Jag var rädd för det och orkade inte?.
Bättre att sitta i solen med en kall öl då! vem skulle inte välja det framför den kalla mörka hålan.. Jag hade dessutom vidareutbildat mig, fått ett topp jobb och hade dessutom 2 barn att ta hand om. Jag hade inte tid att må dåligt, göra det jag egentligen borde.. sjukt ja, jag vet, men jag var just det: Sjuk, på väg in i en depression igen..

Och min s.k vän, hon kunde minsann hjälpa mig!
Jag kände så starkt att det var fel och va med henne, på detta sätt. Jag hade aldrig tidigare druckit när jag inte mått bra. Och så visade det sig att hon tyckte sig kunna erbjuda svar och lösningar på det mesta..:

Är du sliten? Orkar du inte? För trött?
"Jag fixar lite mer energi!"
Är du stressad? Svårt att hinna med? Klarar du inte pressen?
"Jag löser det!"
Är du ledsen? Nedstämd? Känner att du inte räcker till?
"Ingen fara, jag kan trösta dig och hjälpa dig!"
Har du ångest?
"Jag har något som dämpar!"
Är du frustrerad/förbannad? (Kanske mest på dig själv för att du inte lyssnar på dig?)
"Jag kan gjuta lite olja på vågorna"!
Känner du dig nöjd, glad och stolt över dina prestationer
"Det måste vi fira!"

Det var fel, jag visste det, det skulle inte fungera i längden men på kort sikt gjorde det ju det! Alkohol blev universal-lösningen! Och jag hade också lagt märke till att det verkade fungera för andra. (Har också ngn slags medberoendeproblematik i botten, som jag kommit fram till på senare tid..)

I alla fall
Efter 1 års bruk på detta "nya" sätt, tog jag kontakt med vården, för att komma till rätta med det beroende jag hade utvecklat. Men eftersom jag inte förändrade några andra omständigheter i livet; lika hög press och stress, inuti och utanpå, bröt jag aldrig helt med alkoholen. De senaste året har jag kämpat på, på egen hand s.a.s.
Och det har varit så, så slitsamt. Det värsta mest turbulenta året i mitt liv, med situationer, konsekvenser, mående som jag säkert får anledning till att komma tillbaka till här. Kanske..(?!)

Just nu är det här ifrån och framåt som gäller!

Jag gav mig själv ett löfte på nyårsafton och mina absolut närmaste vet vad jag kämpat och kämpar med. Jag lovade mig själv att inte dricka någon alkohol förrän tidigast midsommar.

Min förhoppning är att jag då ska ha tillfrisknat i hjärnan och också fått in så mkt annan positiv förändring att jag inte heller då vill eller känner behov av mer alkohol i mitt liv överhuvudtaget?!

Tack ni som orkat läsa, och oavsett tack för detta forum❣️
Och tack till mig själv?- inne på 7 dagen av nykterhet.
En vecka idag?!
Kram/Fibblan

Idag är det 17 dagar sedan jag drack alkohol. Saknar det sköna ruset lite grand måste jag erkänna. Känslan att vakna pigg och nykter utan minnesluckor väger dock högre.