Senaste kommentarerna i forumet

Just de här kasten som både medberoende och beroende har i sitt beteende.
Jag måste måste avstå att dricka,jag tar ihjäl mig,min fru lämnar mig osv.
Och så vi anhöriga,ibland medberoende:
Jag måste lämna denna människa,jag tar ihjäl mig,jag orkar inte.

Just då när nöden är som störst,när vi utan rosa glasögon ser vår egen verklighet så är hjälpen som närmast.
När vi inte längre orkar gömma sanningen för oss själva.

Men den sanningen eller verkligheten är ibland så långt ifrån den låtsasverklighet vi orkar hålla upp i vanliga fall.
Stegen är för stora eller långa eller svåra.

Att istället se som det är och bara ta en liten liten bit att förena dessa två världar.

Förstå att så här illa är det,men just nu förmår jag inte mer än att inse det.

Att sen ta små myrsteg mot ett tillfrisknande,oavsett vilken sida av alkoholen vi lever i.

Det är kruxet,det svåra.
Att det som för många runtomkring är tydligt,dvs flera runtomkring ser ofta detta.
Men vi lever där i vår glaskupa och skyddar både oss själva och den vi lever med.
I någon sorts syfte som för mig är oklart.

Jag var på ett AA_konvent och där fick jag en fantastisk delning av en tillnyktrad beroende.

Han beskrev hur han varje morgon noga diskade sin disk,åt sin frukost.
Klädde sig i skjorta och tog på sig sin lilla rygga.
Knetade mot systemet och köpte sin flaska vin som han smusslade ned i ryggan.På väg ut från systemet så kryssade han förbi A-lagarna på parkbänken,för dit hörde han ju minsann inte.

Satte sig på sin alldeles egna bänk,lite i skymundan,men egentligen i fullt dagsljus för ett helt bostadsområde.

Satt där och smusslade snyggt med sin vinflaska i ryggan och kände sig nöjd.

Så en dag kom en av A.lagarna förbi och sa:
Du-har du sett Pelle?
Vilken Pelle?

Jo men han som brukar sitta med oss därborta.
Du sitter ju alltid här med din vinare,så jag tänkte att du kanske hade sett honom.

Där och då,hade fönstret som denna man satt upp krossats.
Det bara klirrade runt honom och han såg alla husen och alla de som naturligtvis sett honom sitta där och smussla med innehållet i sin ryggsäck.

Lite så har jag upplevt det ibland när jag varit inne i min alldeles egna kupa av förnekanden och bortförklaringar.
Förståelse och omtanke om den som har det svårt,dvs är beroende.

Och sen splätt har sanningen knackat hårt på dörren och jag har varit tvungen att öppna.
Åtminstone för ett tag,en minut eller två.
Sen skyndsamt stängt den igen för att kanske en vecka senare orka vara i den riktiga världen 10 minuter.

Som någon sorts psykos,som förstås inte är en psykos.
Men ett så ihärdigt förnekande av sanningen så att det nästan kan liknas vid det.

Det här gäller för mig inte bara drickande/ej drickande/medberoende.
Det gäller även när relationer runt mig inte funkar fullt ut.
Jag har tagit människors ickevilja/oförmåga som enbart deras.

Aldrig sett att jag med min rättrådighet,eller besserwisserattityd ibland skrämt bort de jag vill ha nära.
Bara pekat finger (förstås inte fullt ut) men invändigt i alla fall låtit skulden fallit på allt annat utom mig.
Inte kunnat möta min vän,partner eller barn med den öppenhet det kräver att på riktigt möta en annan människa.
Tillitsbrist,rädsla för närhet.
Vuxenbarnproblematik osv.

Men i alla fall.
Så skönt att idag snabbt kunna se att,äsch då. Nu sa jag sådär igen.
Nu gick jag lite för långt.
Ibland kan jag reparera skadan med omedelbar verkan,ibland inte.
Ibland kan jag sätta nödvändiga gränser runt mig själv,ibland inte.

Men jag ser för det mesta mönstret,både mitt eget och andras och har bättre kontroll eller förståelse för när det tokar till sig.

Återigen,tack för detta forum som finns att skriva ned egna insikter eller tillkortakommanden.
Brist på svar,eller tom faktiska svar som gäller för mig just den dagen vid det tillfället.
Sen kan man gå tillbaka och tänka att joja,det stämde bra.
Eller tvärtom,nej jag skrapade bara på ytan här ligger mer begravet.

Sitter på tåget mot Sthlm. Har varit och firat Mr klick som fyllt år.
Han är fin. Men han är trött. Lite som jag var.

Jag har haft semester i 10 dagar nu.
Inte sovit själv en endaste. Så nu när jag sitter här själv, utan planer på att sova med någon i kväll känner jag mig ensam. Fick en dålig magkänsla när klick drog till jobbet i morse, som att jag gjort något fel. Varit orolig i 2h, men vill inte fråga honom för jag vill inte upplevas som needy.

Jag tror att jag undviker mig själv genom att vara med andra. Jag har skaffat två nya lekkamrater på ganska kort tid. Kollegan är ena, sen en pöjk på 25år, han tycker jag är cool. Framförallt har han några egenskaper som jag saknat, omhändertagande tex.

Så jag har min lilla gott och blandat påse med relationer. Ändock upplever jag mig som ensam just nu. Kan ju vara att jag bara är lite ledsen för att jag inte vet när jag kommer träffa klick igen. Försöker chilla.

Nu skrev han ett sms, och min värsta oro försvann. Säkert bara jag som överanalyserar.

I övrigt har jag mått riktigt bra.
Var myvket inför nyårskalaset, det blev en succse. Herregud vad kul jag hade. Julafton gled förbi den med. Jag har semester i 2veckor till.
Ska försöka att lägga fokus på sömnen och rutiner. Och lite träning. Mr kollega är ju en grekiskgud i kroppen, får lite kroppsångest när vi hänger. Sååååå promenader och hemmaträning it is!

Fridens ?

FinaLisa, skriver en reflektion över Ellans inlägg i din tråd, hoppas du ursäktar.. Men, det gäller andra också förstås.. Jag har tänkt på det en del... att man kanske behöver "de man älskar mest" för att vara nykter. Eller det kanske underlättar i alla fall? Att man inte behöver gå ut på barer eller gå på olika fester för att inte vara ensam hemma, att man kan vila med dem "man älskar mest". Men, när dessa personer inte finns hos en så blir det svårare. Eller? Är det bara en bortförklaring från en ensamstående mamma som önskar att hon hade en "hel" familj.

FinaLisa, önskar dig allt gott i det nya året som ligger framför oss!

Kram <3

Fint att få ett livstecken, men tråkigt att du inte mår bra. Jag känner igen den där känslan och den bedövning som är så lätt att ta till...Men, till skillnad från mig så har ju du fixat det här en gång förut.... Jag tror på dig! Kram <3 <3

Hoppas 2019 har börjat bra för dig! Stor kram!

Dag 14 utan alkohol infaller på en fredag. Jag brukade börjar planera redan på fredag morgon vad jag skulle dricka till eftermiddag,/kvällen. Kan känna stressen komma när jag tänker på det. Brukar planerar vad som skulle köpas och mängden. Det fick inte bli för lite eftersom jag då kunde riskera ett besök hos någon lokal pub med förödande konsekvenser. En gång slutade ett sådant besök med ambulans färd till Huddinge sjukhus när fylle snöret ramlade och slog skallen..

Sköna ideér du har! De andra här under säkert varför jag plötsligt fnissar till!

är vad det är! Det är så ofta det där första passet man bara måste ta sig över. Den är så otrolig kroppen. Den är gjord för arbete, rörelse, motion. Det är det vi behöver! Bara vi fokuserar på att det skall få oss att må bra och att livet runt omkring också måste få plats så kan det vara den bästa hjälpen!

Hur har det gått med allt under julen? Läser om dina vinglas och önskar att det ska fungera för dig. Att det inte sätter igång lömska tankar, det låter ju inte så i alla fall :) Nu kör vi 2019 i taket! ;-)

Kramar

att få dansa in det nya året i mysbyxor!
Jag håller också på att upptäcka vem jag är när inte alkoholen får vara med. Och även om jag känner mig lite tråkig på festkvällar ibland så kan jag ändå konstatera att jag är den fräschaste (nåja..) vid frukostbordet dagen efter! Och det är värdefullt!
Kram

... när det kommer en dokusåpa om människor med alkoholproblem..?
Strix till exempel är ju duktiga på att hänga ut folk i tv till allmän beskådan, så att "vanliga" människor kan få känna sig lite extra duktiga..

Ta Lyxfällan men byt ut mot Vinfällan..
"För att få ordning på sitt liv måste xx
- Sluta dricka alkohol
- Sluta låta folk ta hem alkohol
- Börja i terapi"
En snusförnuftig programledare tar med deltagaren till ett garage med 35 badkar fyllda med vitt, rött och rose, Titta här, killen såhääääär mycket har du klunkat i dig på ett år..
Och så får personen ha loppis och sälja alla vinglas och snapsviseböcker på det lilla torget i den lokala gallerian, prata lite med en kick ass coach och sen vara frisk och återställd en månad senare..

Eller Tequila Island (Men bara om det är snygga, tatuerade och piercade typer som gör sig bra i badkläder).
Som får hänga med andra snygga, solbrända typer, prata om livet, putta varandra i poolen och sen bara... oj kolla det kommer en båt där borta, vad har den med sig?? Sprit!!?? Alltså shit fan, jag har ju inte druckit på länge, shit det blir svårt att låta bli, jag hade ju ändå ett så bra och speciellt förhållande till tequila innan det gick åt skogen..
Och så blir de frestade, kanske tar några snedsteg men inser sen att de mår bättre utan spriten och gör slut med den på riktigt. Och fortsätter vara deffade och coola. Och nyktra.

Eller Bonde söker nykterhet?
En bonde är trött på att vara ensam och bakis i stallet/på åkern/i ladan och sätter in en annons för att få hjälp att få ordning på sitt drickande..
Folk får söka in med bästa recepten på alternativ till alkohol och komma och hålla bonden sällskap.
Efter diverse kvällar med olika alternativ, läsk, te, kaffe osv väljer hen sin favoritdryck och kan mocka utan huvudvärk i framtiden.

Jag undrar bara.
Det finns ju alla slags program idag.
Överviktiga där 14 kg fett och hud skärs bort, vi skonas inte från detaljerna.
Kvinnor vars män köper nya sexiga kläder till dem eftersom de har blivit lite "vardagliga" (efter 2 barn på 4 år, heltidsjobb och så, men för all del, det är kvinnans MJUKISBRALLOR det är fel på om romantiken dalat..)

Allt så jag vet inte.. vad är det med människor på tv?
Är det konstigt att folk mår som de gör?
Är det konstigt att alkohol lockar människor bort från eländet? Vi duger ju inte som vi är, det ser vi ju dagligen!
Men tack och lov för alla realityshows, för det finns uppenbarligen alltid någon som har det värre.

Jag klandrar inte människorna som är med på TV. Jag är fascinerad över att de är så modiga och delar med sig av sina problem. Jag tycker att alla människor är lika värdefulla som den bredvid, oavsett storlek eller ekonomi eller civilstånd osv.
Men jag tycker det är USELT av TV som gör business av människors kamp.
Skämmes, ta mig faen.

Idag är jag tacksam för att jag har önnu en nykter dag framför mig.
Det är roligare att hänga i tvättstugan kl 7 på morgonen om en slipper vara bakfull..

Tycker inte om julen så mycket.
Pyntar numera ganska sparsamt, mina barn är vuxna och har inga egna barn.

Så nu väntar vardagen igen och det känns skönt tycker jag.
Börjar redan fundera på hur balkongen ska få se ut i år... älskar blommor och då särskilt pelargoner.

Men än är det vinter och lite snö är inte helt fel heller även om jag bor mitt i stan.
Det blir ljust och fint med snö och det lättar upp sinnet.
Ha en skön torsdag alla finfina forumvänner!
Kramar
???

Håller med dig Sannah!
Att bli svettig och glad är bästa medicinen mot ångest, PMS, deppighet och a-sug.

God fortsättning på det nya året och dröm vackra drömmar?

Kramar
???

Idag är det 13 dagar sedan jag drack alkohol. Känner mig pigg och utvilad efter en natt med god sömn. Det fladdrar tankar i min hjärna om alla gånger jag har gjort bort mig på fyllan. Pinsamma minnen dyker upp och tar energi ifrån mig. Varför har man valt att supa för att sedan göra bort sig totalt. Igår satt jag och funderar på hur mycket pengar jag lagt på alkoholen varje månad. Räknade ut att det rör sig omkring 2000 spänn varje månad som gått till dricka. Det är pengar som jag skulle kunna anvvändt bättre när jag tänker efter lite grand. Känner inget sug alls efter A. Nu kör vi vidare mot ett hälsosammare liv.

Som ger så mycket! Idag blev det äntligen ett pass! Varm, trött och glad!
Har ni hört citatet ”Tänk vad lätt man kan ge upp sina drömmar och tänk vad lätt att ta till baka dom”
Kram?

Om man tar en dag i taget så rullar dagarna som nykter på. Dagar blir till veckor, månader och år. Det är aldrig försent att lägga av med alkoholen, hur många gånger man än "slutar". Kämpa på surkärring och alla andra på forumet?

Känner att jag skulle vilja ha alkoholstopp när mina söner med familjer kommer hem .
Men jag vet att de tycker om att de mer än gärna dricker vin .
Vet inte om det är beteendet eller bag in boxarna och öl burkar som står överallt .
Har tidigare sagt att det okey ,men nu passar det inte mig längre .
Tycker de kunde ha respekt för mig som alkolist

Jag börjar få fjärilar i magen flera veckor innan de kommer .
Undrar om jag kan säga detta utan att de blir ledsna på mig .
Min önskan skulle vara att det inte förekommer alkohol alls när de kommer hem och hälsar på .
Man kanske kan säga att man provar kunder 1 år .

Idag blir det 2 inlägg eftersom det första egentligen var från igår..

Jag är tacksam för att jag har fått vara med mina barn hela dagen och nu avslutar vi med film och chips. Jag dricker läsk. Det känns ju helt naturligt.

Tack Prissen för din pepp, jag vet att du har rätt. Alla mina vänner stöttar mig..de vet hur jag är och vet att detta är typ 25e försöket. Nykterrekordet är 320 dagar.

Ditt inlägg skjuter rakt in i hjärtat! Fatta vilken fantastisk person du är! Tack ❤️

Livet 2.0 kan vara så mycket bättre. De riktiga vännerna försvinner inte.

..på resten av mitt liv
Jag ska försöka påminna mig varje dag om en sak jag är tacksam för, som är så mycket bättre utan alkohol .

Idag är jag tacksam förr flera saker.
Jag är tacksam för att jag valde att vara nykter igår, på nyårsafton. Jag gav min familj en trevlig fest med god mat bland fina vänner, och jag var nykter.
Jag är därför också tacksam för att jag mår så bra idag. Trött ja, men inte bakis.
Jag är tacksam för att jag inte ger upp.
De som sett mig full, för full, as-kalas och rent åt helheten, såg mig då. Jag är tacksam för att idag är en ny chans att ge människor ett annat intryck av mig.
Det finns säkert dem som tycker jag är hemsk, olidlig och odräglig men det är ok. Jag kommer inte att vara den personen igen

Jag skrev några rader i din tråd och raderade sen.
Jag ska avhålla mig från att klistra på mig själv och mina insikter in i en annan människas liv.
Ibland har de ju inte alls någon koppling till mig men jag tar mig ändå rätten att kliva in och tycka.
Bara för att jag vill låta andra slippa en del av det lidande jag själv varit med om.
Men det låter ju sig inte göras.

Andemneningen i det jag ville säga till dig var:
Låt det ta den tid det tar,kanske du stannar kanske du går.
Kanske du kan fortsätta hitta balans och stärka dig själv i livet med din man.
Kanske inte,men den resan är din att vandra.

Jag blev utkastad till en ny verklighet för att mitt ex började nå botten och skar bort en del av det ansvar han inte längre orkade ha då han ville vila (och dricka) ifred.
Hans resa utför gick väldigt snabbt och han kom efter ett år till insikt om vad han hade gjort.
Men om inte han hade dragit i nödbromsen så hade jag inte fått ta del av de insikter jag gjort under dessa år.
Ibland alldeles för tuffa och tunga insikter om mig själv och mitt eget handlande.
Men nog så viktiga.

Så lycka till på din resa och gott nytt år till dig också Anxiete.

Jag brukar aldrig ha någon direkt nyårs-känsla, det brukar liksom bara rulla på.
Igår kände jag att det var riktigt skönt att det var 010119, en helt orörd bok liksom , dags att fylla den med goda dagar och tankar, vara snäll mot sej själv och andra, ta hand om sej själv och andra( märk väl att jag sätter mej själv först ?)
Det ska bli skönt att stänga 2018 boken, ett märkligt år som jag inte vill ha tillbaka
Nu ser vi framåt med tillförsikt, Gott Nytt År Ullabulla ?

Alla inlägg på både på beroende och anhörigsidan.
Tänker reflekterar och vänder och vrider.

Jag är väl (någonstans) på bättre vägar.
Vaknar i min säng och känner på riktigt att jag är på rätt plats i livet.
Med mig själv,i mig själv och många bra relationer runt mig.

Jag har på så många plan inte orkat vara med mig själv under några år sen separationen från mitt drickande ex.
Han är nu nykter sen 1,5 år och en mycket god vän (men inte längre kärlekspartner)

Att se att han idag bitvis är starkare än mig.
Jag som alltid var den som vaggade och höll om när livet blev tungt.

Jag har varit likt figurerna i Avatar som måste ha en navelsträng kopplad till människor runt mig.
För att försäkra mig om min egen överlevnad i bekräftelse i form av andra,gärna svagare.
Men nu kliver jag allt oftare ur den typen av konstellation eller bindning,för att jag helt enkelt inte mår bra av det.
Jag börjar mer och mer ta ansvar för min del i konflikter,där jag tidigare gärna pekat med hela handen på någon annan.
Bortrationaliserat och förklarat varför jag agerat på ett visst sätt,dvs inte tagit ansvar.

Kanske att vägen ibland guppar alldeles för mycket för att man ska orka.
Kanske det är därför vi i detta forum i grunden många gånger är lik varann.
Även om vi lindrar det på olika sätt och med olika fokus.

Att stå stadigt i sig själv och ha resurser och energi för goda relationer till människor runt en är inte det lättaste att bemästra.
Att vara i en balans till sina medmänniskor istället för i en över eller underpostition.

Så mitt mål för 2019 är att fortsätta hålla fokus på det som är friskt i mitt liv.
Inte ställa för höga krav på mig själv utan tillåta mig surfa på vågen ibland.

Att våga tro att även Ullabulla har rätten att få må bra och njuta av livet.
Det har varit för lite av den varan under så stora delar av mitt liv.
Men nu,så är det dax.
Lycka till alla ni som kämpar på för att livet ska vända mot gynnsammare vindar.

Håller med dig Mrx. Att vakna pigg och utan baksmälla 1/1 var en mäktig känsla. Tack för ditt stöd och att du varit inspirations källa och bollplank. Nu kämpar vi vidare.

God Fortsättning Vinäger. Tack för stöd och inspiration under gångna året . Nu kör vi vidare. Må 2019 bli året då vi alla härinne mår lite bättre.